fredag 18 januari 2019

Ta ställning till Strandapeteorin

Så, detta med Strandapeteorin. Hur ska Antropofagi förhålla sig till saken?

I mitt tidigare inlägg indikerar jag att jag är för, dvs. att jag bedömer att teorin är mer sannolik än alternativet. Varför?

Vi verkar ha adaptioner, anpassningar, som specifikt lämpar sig för ett semi-akvatiskt leverne. Vi kan dyka till 214 meters djup och hålla andan i nära 12 minuter. Så vitt jag vet kan inga andra primater det, även om t.ex. Macaca fascicularis (krabbmakak) gillar att simma under vatten.

Det giltiga motargumentet mot detta är att människor är generalister, dvs. kan hantera diversa miljöer såsom månen och Marianergraven.

Men, dessa miljöer kan vi endast bemästra tack vare tekniska och teknologiska lösningar. Vår övergripande makroadaption "evinnerlig utveckling" gör att vi är de mest generella generalisterna; allt som inte förbjuds av naturens lagar är i teorin möjligt för oss.

Denna över-adaption, som gör oss till jämlikar med evolutionsprocessen i termer av optimeringsprocesser, är emellertid icke signifikant för en distinkt typ av levnadsmiljö. För att backtracka vår ancestra environment, måste vi räkna ut vilken typ av selektionstryck som kan ha gjort våra rent fysiologiska, kroppsliga adaptioner mer sannolika än alternativen.

(Jag skiljer alltså här på våra kognitiva super-powers och våra kroppsliga anpassningar, som värsta kryptodualisten. Du måste bara låta det passera. I själva verket handlar det väl om en glidande skala av teknologi, sprungen ur våra kognitiva funktioner. Ska vi liksom räkna stenverktyg, spjut, eld, hyddor och kläder på samma sätt som djuphavsubåtar och månlandare? Nå - det är en annan diskussion gubevars.)

Vilka undervattensmiljöer kan vi då bemästra, utan ubåtar eller dykutrustning? Tja, 214-meters-rekordet inkluderar någon slags hissanordning, samt möjligheten att andas rent syre ur tuber på fem meters djup för att bli kvitt kvävet i blodet.

Låt oss återigen återvända till bajau-folket, som visserligen verkar vara ännu mer lämpade för detta leverne än andra människor, men som hur som helst kan stå som exempel. Bajauerna verkar rutinmässigt dyka till 70 meters djup. Visst, de har en större mjälte än du och jag, men låt oss säga att 20-meters-djupet är "av naturen" tillgängligt för våra spröda kroppar.

Bajauerna tränar också upp en förmåga att dra ihop pupillerna för bättre undervattens-vision. Detta verkar inte vara en specifik adaption, utan en förmåga som "vem som helst" kan tillgodogöra sig medelst vana, övning och träning. (Källa: FoF.)

Simning i sig, och fridykning ännu mer, är såklart "kulturella" fenomen, såtillvida att de måste läras. AKK, Ackumulation av Kulturell Kunskap, kan inkludera möjligheten att vistas i vatten utan att genast dö. Motbilden är att vi "egentligen" kan simma, bara vi föds i vatten, men babysimmet verkar möjligen ligga i det där lite väl långt in i gränslandet för det New Age:iga. Hur det än är med vår "naturliga" (icke lärda) förmåga att simma, så är det uppenbart att vi kan låta bli att utveckla den. Ännu ett fall av gen-miljö-interaktion, antar jag.

Men, AKK är en ingrediens i den mesta mänskliga verksamhet - det är därför vi lever så länge tillsammans med våra föräldrar, hellre än att från dag ett vara t.ex. en natural born killer jävla överlevnadsduglig bönsyrsa. AKK kräver stor investering i avkomma. Där är människor förmodligen rekordhållarna i hela djurriket.

Poäng: Att vi måste lära oss simma är ingen debunker av strandapeteorin. Att vi kan söka föda på 20-70 meters djup, är dock rimligen ett tecken på att vi har unika adaptioner. Som verkar inkludera dykrespons. Exakt vad som är adaptioner kan diskuteras. Min bild är att vi totalt sett har tillräckligt många och bra specifika anpassningar för att faktiskt kunna bemästra de grunda djupen. Nämnda Tyngre Träningssnack-podd ger dig lite mer detaljer kring hur fascinerande våra anpassningar faktiskt är:



Så, varför gör dessa observationer oss till proponenter av strandapeteorin? Jo, för att anpassningarna rimligen borde förklaras på något vis. Det kan inte bara vara hjortsvinets betar all over. Inte bara genetisk drift.

Däremot skulle man kunna argumentera för att adaptionerna ifråga inte är så kostsamma. De finns ju kvar än idag, trots att vi har utsatts för en mångfald av selektionstryck sedan den tänka akvatiska fasen ska ha inträffat (för 5-7 miljoner år sedan). Homo sapiens har utsatts för en del flaskhalseffekter, inte minst förknippat med svältkatastrofer. (Källor: Svält och Min europeiska familj de senaste 54 000 åren.) Skulle mjältens förmåga att kontrahera vara väldigt energikrävande, men inte ge några överlevnadsfördelar lokalt i tid (när vi inte längre lever i och nära vattnet), så skulle väl människor som saknade denna förmåga överleva lite oftare och således dominera det genetiska underlaget i befolkningen.

Hur som helst. Ett annat argument som gör att jag tycker att strandape-teorin vinner på, är elefantens akvatiska fas. Så vitt jag förstår det är det helt okontroversiellt att elefanter varit akvatiska. Om så är fallet, så borde det väl inte vara så jävla otänkbart att människor också varit det?

Weiter. En egenskap som skiljer människan från andra primater är kontrollen över diafragman. I sköna men kanske lite tramsiga Born to Run drivs hypotesen att människan förmåga till långdistanslöpning var den evolutionära usp som tillät oss att dominera vårt habitat, börja använda händerna, och skaffa protein nog att utveckla en stor hjärna. Genom att kontrollera vår andning kan vi nämligen springa jättelänge, tills andra, egentligen mycket snabbare djur, dör av trötthet. Samlar-jägare tillämpar fortfarande denna teknik på sina håll - kuta efter en antiloop tills den faller död ner. Det tar hela dagen, men gissningsvis får du rätt bra kondis på köpet.

Hur som helst - diafragma-argumentet har därmed minst en tänkbar förklaring. Att kontrollera diafragman skulle kunna vara fördelaktigt, även om vi inte levde många timmer per dygn under vattnet. Men, strandapeteorin förklarar mer saker - i termer av specifika adaptioner - än Born to Run-teorin. Detta trots att Born to Run-teorin försöker förklara allt, inklusive kognitiva revolutionen, tal och användandet av verktyg. (Visserligen har marina fetter också dykt upp som förklaring på den kognitiva utvecklingen, så möjligen är dessa teorier i närheten av varandra kålsuparmässigt, i vissa versioner. Hugaligen.)

Sammanfattningsvis är det fan ingen lätt bedömning det här. Men, tillsvidare faller chippen så, att jag måste säga att våra dyk- och simanpassningar är lite för specifika för att bara tillhöra en duglig generalists generella förmågor och egenskaper.

Jag rekommenderar härmed att Statskontoret genomlyser saken och tillsätter en kvalificerad utredning.

För att (wait for it....)

GÅ TILL BOTTEN MED HELA FRÅGAN!

Hahaha!

Fuck Götlaborg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar