Missbruka inte tidsmaskinen

Det kan verka frestande att missbruka sin tidsmaskin genom att åka tillbaka i tiden och ställa modiga och korrekta prediktioner. Dessvärre riskerar detta att lämna bestående skador i Vetenskapen.

Det mäktiga med prediktioner är ju att utvärdera en teori; en uppfattning om hur världen fungerar. Genom att ställa prediktioner utsätts teorin för en märkligt, mystiskt och jävligt klurigt test. Genom testet kan vi få ökad kunskap om huruvida det är så att teorin korresponderar eller icke korresponderar med verkligheten, i avseende X.

Skulle du få kunskap genom empiri, och missbruka tidsmaskinen genom att åka tillbaka och förknippa denna kunskap med en teori, ja då har du kapat länken mellan prediktionen och testet av grad av korrespondens med verkligheten.

Det är lite som att lära sig matteprovets facit istället för metod för uträkning av tal. Att du skriver provet med alla rätt säger då ingenting om dina mattefucker-skillz.

Lär dig derivera istället, ditt slappa fä! (vill jag skrika till mina kursare i matte C - men det var 15 år sedan och de är alla döda).

(De är inte döda.)

(Nån kanske är död.)

(Men det borde jag nog iofs. hört talas om.)

(Förmodligen är ingen död.)

***

En Varning:

Genom att missbruka tidsmaskinen riskerar du att utplåna hela vår art. Hela homo vetenskapiens.

Grejen med oss är ju att vi kan härma syfte istället för beteende. Att vi kan tänka abstrakt. Att vi försöker förstå kausalitet och mekanismer. Orsakssamband istället för samband.

Genom att kapa länken mellan prediktion och test av korrespondens med verklighet, eroderar du vår möjlighet att någonsin få ökad kunskap om mekanismerna. Om beskaffenheten. 

Om urverket. Vi blir hänvisade till att stirra tomt på urtavlan.

Tick-tack

och adjö.