Vall-fart till Rosah Strahnden, och huruvida EUSOCIALA Drakar kunna liknas vid Skånes allmoge

Till mina käraste.

Min Moder! Månget har jag med från mitt modershem. Tillåt mig derföre att till dig, min mor, hembära denna hälsning.

Min Syster! Jag har ju sagt dig, Agathina, att du skall hålla käfth.

***

Hvad jag högst af allt skapadt älskar allt sedan min ungdom, äro Djuhren. Dessa bestar äro underliga, ehuru alls ej fasansfulla, wad wåhrt Presterskap än anbefaller oss att Anseh. Ehuru den skönaste Quagga eller Ozelot ej kunna pryda ditt sinnes spegel med sin fägring, så skolah ej ditt sinnes spegel alls en fägring kunna prydas utav.

Min resas Wäg har styrts av mången sällsam Krafth. Starkast äro Gud, men nest därefter står nog allt Nyfikenhetens fastha armkrok. Jag skrifver dessa rader sittandeh i en kajuta vid en bukt så blåh av azur, att jag aldrihg skola tekna färgen med Förståhndets Penslar. Ägna blott en stund åt Himmelen du skämt i Yrkets vägnahr - då må du ana skymningahr som smekehr mina äfventyr.

O höga äro dina läror, Svea, fosterland. Men hafven äro mindre djupa; solstrålarne mindre skarpha; skogen mindre dignande av frukht.

I går-dags morse landstehg vi i fjerran bortom buktens rahnd. Jag kände sanden sila mellan tårne - den var het trots tidihg Timmeh. Calor vulcanis, sa min Instikht.

Vi stredo emot djunglehns thäta Ris, till huden blödde på vår bärare, Sempukko. (Han heta icke så enlihgt sin egen primithiva Mening, men namneht klinga äktah för mig.) Så glenta djunglehns fähgnad. O det vi sågo!

"Den arten leva enkom här vid Rosah Strahnden", sa Sempukko. Eller, "Panta Merah Muda", på sin Fadehrs ap-språk. Vi smögo närmare försiktight.

"Skånes allmoge är bekant för sin tröghet och tyngd, mindre så för det förstånd och den kraft, som gör att den från en låg ståndpunkt arbetat sig upp till en betydande välmåga och anseende, och för det sinne för det allmänna, för fosterlandets angelägenheter, som den utvecklat och utvecklar allt mer i samma mån som den uppstigit ur sitt materiela betryck." Så skrevo man i Midsommar-resan - En vall-fart, uppå - sannerlighen - modernistiskh Prosa. Orden klinga ack så sahnt om ock den art av Öhdla som vi fingo skådat härmed.

Panta Merah Muda-Draken äro känd för sin tröghet och tyngd. Sempukko förtalte att kusinbarn och sysslingar lätt springa ifrån den - om de fånghas bli de Middags-kost åt Öhdlans systrar. Det att den från "en låg ståndpunkt" - ett solitährt urtillstånd - arbetat sig upp till betydande Socialitet och Välmåga, det säga desto mer om Djurens trägna Flit och aldrig nära läthja.

Draken leva i ett väldigt Samfund - ett slags "fosterland" för Öhdlor. Dess sinne för det allmänna äro vad vi kalla Äkta Socialitet - likt Myrans eller Biets. Enligt grehkisk rot tar vi ann begreppet EUSOCIAL, uppå till allmän åsyhn samt débat.

Eusocialitet är Drakens signum. Dess sinne för "fosterlandets" angelägenheter äro så utpräglaht, att en enskild Öhdla alltid offra sig för Flockehn. När Jätte-Örnen Damnare pingue aquilae segla öfver Rosah Strahnden, så kasta sig dödsföraktande Öhdlor - aldrig så tröga och tunga - över ahvkomman att skydda den. Det trots att Glihna icke äro deras.

Ährevördige Hr. Hamilton lär att osjelviskhet blott kan förstås som 

rB>C

där "r" äro Släktskapskoeffichient, "B" äro nyttah för Den Gynnade, och "C" äro kostnadh för Den som Gynnar. Osjelviskhet blir så en fråga om ditt Blodh och dina Slehktband, om ock du äro Drake.

Eusociala Öhdlor äro ej till vardags funna ens i djunglen. Det äro tillyttermera visso ej habitus verkan som allena utreda orsakssambanden härwid. Sedan Mendel yppat genethikens mekanismer veta vi att Draken stammah från ett ock mer ordinährt, solitährt Djur, av samma kathegori - Varanus Komodoensis. 

Denna "Komodos Drake" levo här i forna tider, men voro spridd på Indonesiens många disparatha öar. Genom processen kallad Partenogenes hava detta solithära förstahdium till våra dagars eusociala Drake, ensam kunnat bilda kolonier bortom sund och blåah bukter. Den lade då - som fossila lemningar kunnat förevisa - egg asexualis, som i den mån de innehöllo flickor ruttnah till intet; men i den mån de innehöllo pojkar, bilda embryonisk fägnad inom skalets coquille d'œuf (om vi skola tala till Fransosen). 

Moderns kromosomer fingo sålunda delas asexualis; men då hennes könskromosomer voro ZW, kunna endast ZZ-äggen - hanarna - få leva, varpå befruktning sexualis äga rum emellan mor och söner. Söner som till hela sina genom voro halva moderns, och till ingen del en annan varelse fått ärva.

Hr. Hamiltons regel äro dährmed åter tillämplig. När identisk avkomma skola para sexualis med sin genetiska moder, äro slähktskapskoefficienten mycket högh. Avkomma i nästkommande led är Inavlad, och skola ock igen föröka sig med sina syskon. Så leva alla Drakar därmed samma genoms Öde. De bära samma laster, och hedra samma blodh.

Vid nära släktskap skola nyttan, "B", få sjunka lägre - kostnad, "C", få stiga. Så skola arten selektheras att bli evigt mer förtätat social. Slutligen skola eusocialitetens sanna väsen bliva aktualiserat.

I dagens Drake levah drottningen i gruppens centrum, nära drönare till söner som befruktah henne vid behov. Döttrar äro ej i allmänhet ferthila; de äro servorum med föga egetintresse, och skola endast gynna "det allmänna". Vid åsyn av en infertil hona som försöka äta mer än tilldelning, och sålunda utveckla Hormoner, skola modern genast grymt och dödligt Straffah denne.

Panta Merah Muda-Draken hava "uppstigit ur sitt materiella betryck", för att - likt Skånes allmoge - få leva med det Allmänna i Tanke. Hon skola föda medium imaginibus till drönare att venslas med, och "r" för systrarne är medeltal noll komma sjuttifehm. En spridd men rik resursbahs givo sålunda upphov till förtähtad mängd av Öhdlor, som skola finna anledning att helt förfina samvaron kring Föhdan. Där sådan sträng provisum finnas, skola Eusocialiteten föhdas.

Vid Rosah Strahnden som i Skåne.