Massförströelsevapen

Vi fruktar tidstjuvar. Men vi själva stjäl tid.
Fuskar med tidsrapporten, för att sen slå ihjäl tid.
Bråkar om egentid och arbetstid och tidsplan,
och ingen tar tåg om det går snabbare med flygplan.

Vår tid är utmätt, men känns utsvulten.
Ditt lopp på löpband leder inte ur kulten.
Visaren vrids runt med drivremmar från ekorrhjulet,
stämpelklockan klämtar och du hämtar opp på veckoslutet.

Vi förlorar tid - och vi vinner tid.
Men timglaset är samma, oavsett så rinner tid.
Vi effektiviserar för att vända sandens flöde,
men det verkar som att oavsett så väntar samma öde.

Smarta innovationer, effektiva ting
men pekskärmarna fylls med skit och visaren den vrider kring.
Vi har utvecklat massförströelsevapen, nog bara
för att kunna döda tid i stor skala.

[Obs, det här är uppenbarligen en ytterst banal och corny dikt som jag egentligen inte står för. Fy på mig.]