Med andra ord: Virus!
Sway Dasafo rappar (fritt ur mitt minne):
Lies spread around like viruses, so how can I survive in this/
'cause even the truth lies... In peoples irisis/
So how can I resist, I had to lie to write this verse/
Got my talant for twisting words, hence my title, I'm a lyricist/
Ja se populärkulturen! Nu i BLM-tider är det förmodligen extra viktigt att betona att Sway visserligen residerar i det höggradigt neokoloniala Storbrittanien - än idag beståendes av England, ockuperandes främmande territorier såsom Nordirland, Skottland och Wales - men ack till yttermera visso stammar från Ghana. Ja se Västra Afrika - känt för att ädelstenar ger dubbelt upp i Guldkusten, men att svart bricka bittert straffar sig i Calabar. Eller om det heter Cabalar. Vem fan bryr sig.
De mäktiga senegalesiska barderna, med samtida uttolkare på engelska, franska och wolof i ypperliga Daraa J. Musiktraditioner som sträcker sig över Atlanten, såklart, och inte minst via Västindien in i dagens amerikaniserade populärkulturella kanon. Kulturell appropriering via slavskepp. Hurra! För konsten i alla fall.
Men, det jag vill komma till är - se populärkulturen. Vilken temperaturmätare på vad Allmänheten Finner Intressant. Ja, det är "virus" Sway nämner, som symbol för hur virala osanningar kan florera i primatpopulationer.
Vad vet vi då om virus? Tja, personligen vet jag typ inte ett skit. Men, det går ju att snabblyssna några poddar på kvadrupel hastighet och sen kalla sig expert, så nu gör jag det.
...
Så!
Jo, virus är fan helt sjuka. De bör förmodligen definieras som "liv", eftersom de reproducerar sig och är föremål för evolutionen. Men, de är vad jag lite lekmannamässigt skulle vilja kalla "obligata parasiter" - de kan endast reproducera sig i en värdcell. Virus kan själva inte skapa sig någon näring, och kan heller icke reproducera sig självständigt, utan måste - likt små Space Invaders-rymdskepp - åka in i andra organismers celler och där avkräva tribut.
Det verkar, så vitt jag kan förstå, som att virus inte sällan penetrerar cellväggen, stoppar cellens egna RNA-strängar från att bära information hit och dit från cellkärnan, och sen copy-pastar in egna instruktioner i cellen. Därmed förmår viruset sin värdcell att producera fler virus.
Virus består alltså bara av RNA eller DNA (nukleinsyra), och runtomkring detta ett proteinskal, som viruset alltså icke kan reproducera självständigt. Utanför infiltrerade celler är virusen bara små farkoster för sina sluga instruktioner till de presumtiva värdarna. Svenska Wikipedia sammanfattar reproduktionsprocessen i följande sju steg:
- Adsorption till cellytan
- Passage genom cellmembranet
- Avkapsling av kapsiden
- Replikation av virionens nukleinsyra
- Syntes av virusprotein
- Sammansättning av virionens komponenter till nya viruspartiklar
- Frisläppande av nya viruspartiklar
Det är ett och annat vetenskapen ej vetenskapat om virus. Ta till exempel det kända lyssaviruset som orsakar rabies - Rabies lyssavirus, hör och häpna - vilket inte minst är känt för att orsaka aggressivitet hos värddjuret. Enligt Antropofagis nitiska sökningar var det först så sent som 2017 som någon slags rimlig mekanistisk hypotes föreslogs för hur rabies-viruset faktiskt verkar. Inte för att det gör mig klokare - jag kan säga att viruset ackumuleras mellan neuroner, eller hur det nu var, och därmed styr receptorer, eller hur det nu blir, och att detta orsakar beteendeförändringar som gynnar virusets vidare spridning. Oavsett vad jag är kapabel att förstå, så är det i alla fall intressant att ett så välkänt virus som rabies ändå är så föga förstått.
Låt oss så komma till fladdermössen. Vissa djur är "reservoarer" för vissa virus. Detta innebär typiskt sett att de bär på virus, men inte uppvisar symptom. De är alltså egentligen inte drabbade av virusen, men kan dock ack sprida dem vidare. Fladdermöss har ett helt extremt välfungerande immunförsvar - bland annat producerar de kontinuerligt interferon, och de har alltid feber när de flyger. Detta gör dem, likt Boris i Golden Eye 64, invincible. I alla fall för virus.
(Fladdermöss är misstänkta purpotraters även vad gäller ebola, även om det inte verkar vara bevisat bortom allt rimligt tvivel.)
Nå. Fladdermössens utmärkta immunförsvar i all ära. Då virus är parasiter, är de föremål för motstridiga evolutionära krafter. Låtom oss beakta göken, en endemisk boparasit inom klassen Aves.
Gökens reproduktion innebär givetvis ett hot mot värdfåglarna, som individer betraktade. Skulle göken vara otroligt framgångsrik i att lura sina värdar, förstöra deras ägg, och suga ur dem all deras parental investment, så skulle emellertid göken framöver få svårare att reproducera sig. Det jag menar är: Om göken via framgångsrik boparasitism helt utrotar de fågelarter som typiskt sett är deras tilltänkta värdar, så kommer göken att utrota sig själv. (Givet att den inte försmår överföra sin strategi till någon annan typ av fågel, eller gå tillbaka till att själv ruva och mata sina ungar.)
Vi hamnar som vanligt i ett group-selection-klaver, där den individuella genotypen konkurrerar med andra genotyper, och där evolutionen egentligen inte nödvändigtvis - kanske aldrig - gynnar artens bästa. Den gök som mest effektivt mördar sina fostersyskon och hindrar sina adoptivföräldrars reproduktion, den kommer att vara mer framgångsrik än andra gökar, och ingen över-kucku kommer att finnas på plats för att samordna gökarnas reproduktion i en satsning på Hållbar Boparasitism.
Som Khalifen skriver:
"It is a very common misconception that an evolution works for the good of its species
[...]
It's yet another case where you've got to simultaneously consider multiple abstract concepts and keep them distinct. Evolution doesn't operate on particular individuals; individuals keep whatever genes they're born with. Evolution operates on a reproducing population, a species, over time. There's a natural tendency to think that if an Evolution Fairy is operating on the species, she must be optimizing for the species. But what really changes are the gene frequencies, and frequencies don't increase or decrease according to how much the gene helps the species as a whole. As we shall later see, it's quite possible for a species to evolve to extinction.
[...]
The real struggle in natural selection is not the competition of organisms for resources; this is an ephemeral thing when all the participants will vanish in another generation. The real struggle is the competition of alleles for frequency in the gene pool. This is the lasting consequence that creates lasting information. The two rams bellowing and locking horns are only passing shadows.
It's perfectly possible for an allele to spread to fixation by outcompeting an alternative allele which was 'better for the species'. If the Flying Spaghetti Monster magically created a species whose gender mix was perfectly optimized to ensure the survival of the species—the optimal gender mix to bounce back reliably from near-extinction events, adapt to new niches, etcetera—then the evolution would rapidly degrade this species optimum back into the individual-selection optimum of equal parental investment in males and females.
Imagine a 'Frodo gene' that sacrifices its vehicle to save its entire species from an extinction event. What happens to the allele frequency as a result? It goes down. Kthxbye.
[...]
In viruses, there's the tension between individual viruses replicating as fast as possible, versus the benefit of leaving the host alive long enough to transmit the illness. This is a good real-world example of group selection, and if the virus evolves to a point on the fitness landscape where the group selection pressures fail to overcome individual pressures, the virus could vanish shortly thereafter. I don't know if a disease has ever been caught in the act of evolving to extinction, but it's probably happened any number of times."Nå, låt oss för tillfället ställa den superintressanta diskussion åt sidan som rör vilka samordningsmekanismer som faktiskt löser det här problemet och bildar celler av mitokondrier; flercelliga organismer av celler; grupper av individer; och samhällen av grupper. Det må ha att göra med cancersupressorgener hos elefanter, eller kognitiva adaptioner för normefterlevnad, eller vadan nu må vara fallet. (Se i vanlig ordning Frågan på vilken människolivet är ett svar, men även gärna The Secret of Our Success; Studies on Slack; och The Goddess of Everything Else.)
Det finns ändå vad vi skulle kunna kalla spelteoretiska mekanismer (ja, eller, det kallas ju evolutionär spelteori... EGT) som ger upphov till olika typer av ekvilibrium-situationer i naturen (inom EGT ofta evolutionärt stabil strategi). De här ekvilibriumen kan bäst förstås som funktioner av alla miljöfaktorer, dvs. ekologiska faktorer + samtliga andra aktörer, och de manifesterar sig i allsköns intressanta beteenden och egenskaper såsom nakenråttors eusocialitet, späckhuggares klimakterier, vampyrfladdersmöss' altruistiska blodmatning, paddors kannibalism, etcetera in absurdum. I korthet kanske det räcker med att säga att schimpanser och bonoboer är väldigt närbesläktade, men att schimpanser är galna, dominanta sadister med enorma testiklar, medan bonoboer är fredliga, matriarkala nymfoman-hippies med enorm klitoris. Troligen beroende på att de pågående lever, och under en tidsperiod utvecklats, i olika grader av knapphet/överflöd, på varsin sida om Kongofloden.
Så, vi kan notera att om göken massmördar lövsångare i en allt för effektiv takt, så kommer göken få svårare att fortplanta sig, varpå populationen kommer att minska, varpå lövsångaren kommer att återhämta sig. Beroende på lite olika variabler kan en slags evolutionärt stabilt ekvilibirum uppkomma - antingen i termer av fixa beteenden, eller helt enkelt en makaber sexual-mordisk oscillation kring en teoretisk stabil punkt. I det senare fallet så fluktuerar gök- respektive sångar-populationerna helt enkelt inverterat varandra. Så att säga. Yeh a no a expleen finx laak dät.
***
Och då kommer vi alltså tillbaka till våra små små parasiter virusen. Dessa kan typiskt sett delas upp i Icke Ekvilibirum-Virus (IEV, min egen benämning) och Ekvilibrium-Virus (EV, också egen benämning). De motstridiga evolutionära krafterna för en parasit är ju, som nu bör ha framgått, att parasiten selekteras för att effektivt nyttja sin typiska värd - men att den också gynnas av att inte överutnyttja sin typiska värd. Virus selekteras på en nivå för att effektivt exploatera värddjuret. På en annan nivå selekteras virus för att inte utrota alla presumtiva värdar för snabbt. Så som Khalifen poängterar i citatet ovan.
Virus har i allmänhet en värdart som det föredrar. Dvs., det har utvecklats tillsammans med denna art, och de tvenne har efter årtusenden av parasitism och motåtgärder varit varandra selektionstryck så till den grad att de nått en slags stabilt ekvilibirum. Givetvis selekteras värddjuren för att överleva ett givet virus bättre, och viruset selekteras enligt sina två motstridiga incitament - att så framgångsrikt som möjligt exploatera värdkroppar, men att på en metanivå inte utrota värdkropparna och därmed sig själv.
"Virus muterar snabbt, men ofta till mildare varianter." Helt lekmannamässigt gissar jag att detta fiktiva men typiska citat är en sanning med modifikationer. Säkert muterar virus helt slumpmässigt, precis som allting annat. Men, säkert selekteras virusstammarna på en metanivå för att inte döda sina värdar alltför effektivt. De virus som kommer att finnas efter en tid, är de virus som är så milda att de kan fortleva och spridas med sin lagoma parasitstrategi.
Utan att veta särskilt mycket om fladdermössens immunförsvar, som visserligen verkar vara av en sjuhelvetes kaliber, så vill jag påstå att levande virus-reservoarer ofta är djur som samexisterat med ett givet virus under lång evolutionär tid. Så vitt dem anbelangar är viruset typiskt sett ett EV - man befinner sig i ett ekvilibirum. Samma virus blir emellertid ett IEV när det hoppar över till en annan art, för vilket det är nytt. Det tar tid att nå ett ekvilibirum, och den tiden kan vara blodig, som exempelvis ebola visar.
Det är lite konstigt att inte nämna Severe acute respiratory syndrome coronavirus 2, SARS-CoV-2, nu: SARS-CoV-2! Troligen härrör detta virus från fladdermöss. Men, även hiv har kommit från djur, nämligen apor, som själva inte blir sjuka av viruset. Virus som är farliga på en pandemisk nivå är sådana som är tillräckligt snälla för att kunna spridas i en större befolkning, men som ändå är tillräckligt taskiga för att skapa och döda. En hivinfektion kan du ha ett bra tag innan du utvecklar aids. Det nya coronaviruset verkar mer eller mindre ofarligt för flertalet, men jättefarligt för vissa individer. Ebola är läskigare, men verkar lite för aggressivt för att risken för en pandemisk spridning ska vara hög.
***
En bull grej är cancer. Det är ju brist på samordning i den flercelliga organismen, och därmed död och pina. Vissa former av cancer orsakas av virus. Andra former av cancer orsakas av organismens egna celler, där de egna generna muterar i celldelningen. Men, samma sorts cancer som i en art är "endemisk", kan i en annan art vara orsakat av virus - och då via samma gener, som plockats upp och burits vidare av ett virus!
Cancer är alltså en förändring i cellens DNA (give or take... vafan vet jag om hur det där fungerar egentligen, på molekylär nivå? nada), och en sådan förändring kan uppkomma på lite olika sätt, inklusive spontan förändring eller att en externa agent - viruset - klipper och klistrar. Papillomvirus är ett känt exempel som drabbar människor.
Vi har ju varit inne på att virus klistrar in sin information i värdcellens DNA. Överlever cellen för att dela sig, så innehåller cellen virusens RNA/DNA-information. Enligt virus-experten David Baltimore består ca hälften av människans DNA av denna typ av info. Vilken kastar lite nytt ljus över evolutionens märkliga vägar.
DNA som stammar från virus kallas "parasiterande DNA". Det du förmodligen tänker på när du tänker på evolutionen kallas "vertikal genöverföring", men det är ett faktum att "horisontell genöverföring" är ett faktum, inte minst mellan encelliga organismer. Tydligen är sådan genöverföring den huvudsakliga förklaringen till antibiotikaresistens bland bakterier. DNA kan överföras horisontellt på olika sätt, men bland annat genom att virus plockar upp DNA och klistrar in någon annanstans.
Jag kan bara säga: The sickness.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar