Topp fyra rått-piñata

Benämningen "fladdermus" är missvisande. Äldre termer såsom aftonpacka, skinnvinge och nattflaxa, är rimligare. Fladdermöss är som bekant inga möss, utan närmast släkt med partåiga hovdjur, valar och rovdjur. Det gamla nordiska namnet "nattbatta" kan för en hobbyetymolog som mig själv antas vara roten till engelskans bat, ur vilket vi i nästa steg kan härleda beteckningen för den populära super-antihjälten Batman, som alltså troligen inte härrör från det faktum att Batman har en "rumpa", eng. but, gömd någonstans inne under sin dräkt.

En källa ger mig delvis rätt, om inte i fråga om Batman så om att bat kommer från fornsvenskans "nattbakka" via medelengelskans "bakke". Samma källa berättar att finskans lepakko stammar från verbet lepattaa, dvs. att fladdra.

Flera språk fokuserar mindre på fladdret, och mer på fladdermössens bostadssituation. På katalanska heter fladdermöss rata-pinyada, vilket kan översättas med "råttor som bildar klumpar" - och sannerligen kan de bilda klumpar! Det är inte ovanligt med att fladdermöss hänger så tätt i ett grott-tak att upp till 5000 individer ryms inom en kvadratmeter! En veritabel rått-piñata. På bulgariska kallas fladdermus för prilep, vilket kan härledas från verbet priljepjam, "att nagla sig fast". Och jo, fladdermusens anatomi gör att klorna kniper igen automatiskt när den hänger upp och ned, förankrad av sin egen tyngd.

Anyhow. Efter att ha speed-readat om drygt 1300 fladdermöss under natten, har jag landat i en topp fyra coolaste. (Inget ont mot grodätaren.) Vi börjar med Ectophylla alba, som översatt från sitt engelska namn kan kallas Honduras vita fladdermus. Pretty fucking descriptive:

This tiny ass motherfucker är otroligt snygg med sina vita päls och sina gula detaljer. I handen är den bedårande, men i flykten är den snarare imponerande:

(Som synes nere till vänster på fotografiet härrör det från en Piotr Naskrecki, som på Twitter kallar djuret för "my personal Holy Grail of mammals".)

Ectophylla alba är dock inte bara en av de snyggaste fladdermössen - den uppvisar även coola beteenden som att bygga tält av stora blad. Fyra till åtta individer tenderar att tränga ihop sig i ett tält, ca två meter över marken. Och, precis som verkar vara fallet hos många arter, så kan Ectophylla alba dia främmande ungar, så vitt jag förstår det framförallt om hennes egen kull om en unge gått förlorad.

(De flesta fladdermöss lever länge, upp till 30-40 år. Vanligen skaffar fladdermöss en unge per kull, även om två per kull också förekommer. Vi förstår alltså att fladdermöss måste betraktas som K-selekterade snarare än R-selekterade, eftersom få ungar innebär hör PI per unge. Fladdermöss är också ofta utpräglat altruistiska, vilket diandet av främmande ungar ger prov på. Faktum är att vissa fladdermöss som förlorar sin unga helt enkelt adopterar en obesläktad individ. Tref!

Framförallt är en art av vampyrfladdermus känd som ett - möjligen omdiskuterat - exempel på reciprocal altruism, då den regurgiterar - ursäkta anglicismen - blodmål till andra, obesläktade fladdermöss. Den verkar emellertid främst kräka blod till sina nära kompisar - fladdermöss är utpräglat sociala och har ofta en grupp-inom-gruppen som de primärt umgås med, även i stora kolonier - och det verkar även vara så att den som delar med sig av mat röner en större sannolikhet att själv bli matad vid senare tillfälle.)

Welcome to our crib.

Så vidare till nästa aftonpacka. Om Honduras vita fladdermus är en estetiskt fullgången gullplutt, så är Cheiromeles torquatus snarare en slags flygande, svart nakenråtta, eller kanske en blandning mellan en haj och en gnagare. Om vi nu ska lämna all vettig taxonomi och börja kalla saker för "fladdermöss" igen.

Översatt från de engelska benämningarna skulle vi kunna kalla Cheiromeles torquatus för Hårlös fladdermus, eller Naken bulldog-fladdermus, eller Större naken fladdermus. Den käkar insekter som den jagar i luften medelst ekolokalisering. Den är nästan helt hårlös, och kan vid behov fälla in vingarna i hudveck på sidorna. Om dagen sover den i kolonier med upp till 1000 individer, i sina hemtrakter i Sydostasien.

Vi går vidare till den mystiska Sphaeronycteris toxophyllum, om vilken man vet väldigt lite. På engelska heter den Visored bat, vilket är begripligt:

Tyvärr har jag inte mer att berätta om denna sydamerikanska hemlighetsmakare. Men tuff ser den ut. Och lite lömsk.

Slutligen går vi till den klart effektfulla Kerivoula picta, på engelska Painted bat. Denne sydasiat förväxlas ofta med en fjäril, på grund av sin vackra färgteckning och ringa storlek. Den är framförallt jävligt snygg. Håll till godo: