Det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet

Dödligheten bland unga i Sverige ökar drastiskt. En debattartikel av Sven Bremberg (barn- och ungdomsläkare, docent i Socialmedicin, Karolinska institutet) och Elisabeth Fernell (barnneurolog, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet) i DN:

"Sverige hör nu till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten bland unga vuxna i åldern 20–34 år.

Under loppet av två decennier har den gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör de till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten. Utvecklingen i Sverige är unik i Västeuropa [...]

[...]

I USA har dödligheten bland unga vuxna ökat så mycket att medellivslängden, redan före covid-19, sjunkit. Angus Deaton, Nobelpristagare i ekonomi, har beskrivit utvecklingen som ”death of despair” (förtvivlans död) eftersom de främsta dödsorsakerna är självmord och bruk av opioider. Sverige är det enda land i Västeuropa som har en liknande utveckling bland unga vuxna (Ågren, 2021).

Dödligheten har sedan lång tid minskat i de flesta åldrar och i nästan alla länder. Unga vuxna i åldern 20–34 år i Sverige och i USA utgör undantag eftersom inga förbättringar skett sedan år 2000. Under loppet av två decennier har dödligheten i Sverige i dessa åldrar gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten.

För att kunna förklara utvecklingen är det nödvändigt att klargöra varför unga vuxna dör.

● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon."

Forskarnas poäng är att det svenska skolsystemet leverera en stabil andel på 14 procent av eleverna "vare sig får teoretisk utbildning eller en yrkesutbildning som kan leda till senare anställning," vilket skulle förklara en "death of despair-problematik i Sverige. (Incels, någon? Låg intjänandeförmåga, någon?)

Forskarna menar att Sverige efterliknar USA vad gäller dödlighet bland unga, och därmed skiljer sig från alla andra västeuropeiska länder. De har säkert rätt i att svensk skola skapar en social utslagning, och vi vet ju dessutom att svensk arbetsmarknad har lägst andel enkla jobb i Europa. 

En sak som inte nämns i debattartikeln är dock den svenska nolltoleransen - den repressiva narkotikapolitiken. Därvid liknar Sverige nämligen USA mer än Västeuropa. I många andra europeiska länder har harm reduction vunnit mark - Portugal har till och med avkriminaliserat, och Schweiz är jätteglada över sina heroinsprutrum. Slovenien, Spanien och flera andra länder fokuserar numera helt på harm reduction, med goda resultat vad gäller narkotikadödlighet.

Forskarna nämner i debattartikeln att svenska självmord inte minskat lika mycket som i resten av Västeuropa, samt att trafikdödligheten sjunkit mindre i Sverige än annorstädes. Den dödlighet som ökar är dock narkotikadödligheten.

Sverige vill alltid vara som USA. Det är riktigt deprimerande om vi även ska vara som USA i termer av opioidepedemi.

Den här bilden (källa) visar hur opioid-dödligheten per miljoner invånare utvecklats i Sverige och ett gäng andra länder, 2011 jämfört med 2016:

Sverige ligger fortfarande en bra bit efter Estland, Kanada och USA, men vi har ökat mer än något annat land förutom USA, i absoluta tal. Procentuellt har Sverige ökat betydligt mer än USA, med ca 125 procent jämfört med USA:s ca 70 procent.

Det här borde vara det i särklass mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet, men har i stort sett förbigåtts med tystnad. Visst har man börjat bygga ut sprutbyten i många regioner, och LARO tuffar väl på, men i stort sätt är narkotikapolitiken lika dogmatisk som alltid.

Vänsterpartiet, som skulle kunna vara de utsattas försvarare, hävdade till och med i Agendas partiledardebatt nyligen att vi ska lösa den svenska gängbrottsligheten genom att ta itu med efterfrågan på narkotika. "Bra," tänker du, "äntligen någon som vågar prata om att vi måste legalisera narkotika för att plocka bort gängens intäkter." Men nej. Det Nooshi Dagostar stred för i debatten var att vi rent polisiärt ska jaga brukarna ännu mer! Det vill säga, den totala motsatsen till harm reduction. Mer war on drugs, liksom. Det som jänkarna nu försöker ta sig ur, bäst de kan.

Skandalen är ett faktum men ingen talar om den.