De flesta går till jobbet och betalar skatt

I DN:

"Med facit i hand kan vi tyvärr konstatera att vi hade rätt. Köparna återfinns i alla samhällsskikt. De flesta går till jobbet och betalar skatt..."

En förflugen Swish-lista avslöjar det alla egentligen vet: De flesta som knarkar lite går också till jobbet och betalar skatt.

Så: Vad är i så fall problemet?

"...men väljer ändå att köpa knark som göder gängen och det våld de utövar, säger Robert Gatugård."

Tja, problemet i dagsläget är förstås att de pumpar in kontanta medel i en växande organiserad brottslighet som korrumperar förvaltningen och skapar djupt känd otrygghet i hela landet. Hade narkotikamarknaden istället reglerats hade detta inte varit fallet.

Låt oss rekapitulera argumentet mot att legalisera narkotika: 

- Bruket riskerar att öka vilket kan ha negativa folkhälsoeffekter. 

Invändning: Det finns ingen empiri som stödjer att bruket ökar på en legal jämfört med illegal marknad. Bruk är troligen en fråga om kultur snarare än tillgänglighet. När alkoholmarknaden gradvis liberaliserats har totalkonsumtionen av alkohol tvärt emot alla farhågor istället minskat, och framförallt har riskbruket reducerats kraftigt. (Relaterat: Islamisering?)

Bayesiansk uppdatering utifrån tillgängliga evidens: Sannolikt omfördelas bruket på en legal marknad jämfört med en illegal. Patologiska missbrukare kvarstår samtidigt som riskaverta neurotiker löper något högre sannolikhet att testa substanser de annars hade avstått. För befolkningen i sin helhet sker en kulturell anpassning där människor tillägnar sig förmågan att feströka lite cannabis eller ta en årlig svamptripp med sin legitimerade schaman. Riskbrukarna kan slussas in i vården istället för i fängelset och alla andra kan hålla på med helt vanlig social stigmatisering för att hålla efter varandras festande.

Låt oss rekapitulera argumenten för att legalisera narkotika:

- De principiella argumenten: Frihet att göra vad man vill så länge det inte skadar andra.

- De moralistiska argumenten: Viktigt att medborgarna får frihet eftersom det leder till att de utvecklar ansvar.

- De humanistiska argumenten: Minskade kontrollskador (dvs. mindre trakasserier av alla människor och särskilt kända storkonsumenter som ska pissas av i tid och otid) och harm reduction (skadereduktion) där fler risk- och missbrukare kan få hjälp och stöd och vård mer effektivt.

- De ekonomiska argumenten: Minskade kostnader för rättsväsendet, även indirekt när mängdbrotten minskar pga. att storkonsumenter slutar stjäla fläskfilé och cyklar; samt betydande skatteintäkter när staten säljer knark.

- Spridningsargumentet: När knarkare slipper finansiera sitt knarkande med att sälja till andra minskar rekryteringen av brukare av de tyngsta drogerna (detta givet att registrerade heroinister får gratis knark i sjuksköterskebemannade sprutrum enligt schweizisk modell).

- De kulturella argumenten: Bra om människor kan utforska psykedeliska droger och nå intressanta medvetandetillstånd, under kontrollerade former. Bra om man kan forska på knark som behandling mot depression, PTSD, med mera.

- Det samhällsbevarande argumentet: Vi måste nyttja alla till buds stående medel för att bryta gängens makt, och det förmodligen viktigaste är att plocka bort deras intäkter. (Näst viktigast: Förändrad migration där vi endast tillåter högkvalificerad arbetskraftsutbildning; utvisning av alla dömda ickemedborgare; och extrem repression mot organiserad brottslighet, med diaboliska fängelsestraff som helst avtjänas i - you guessed it - Rwanda.)

Låt oss for sake of completeness ta argumenten mot avkriminalisering av narkotika:

Det ger oss visserligen minskade kontrollskador samt skadereducering, men det tar inte bort gängens ekonomi och det ger inga skatteintäkter - om något underlättar det bara för kriminella drogbaroner.

(Relaterat: Allt om narkotikapolitik.)