Antropofagi

måndag 11 oktober 2021

Islamiseringen av våra barn

”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.”
***

Svensk alkoholkultur är den bild av ett supande folk som målas upp av motkraften i nykterhetsrörelsen. När det 1922 folkomröstades om ett rusdrycksförbud var befolkningen delad på ungefär hälften – 49 procent röstade för ett totalförbud. Istället kom alkoholpolitiken under 1900-talet att, med start i det så kallade Brattsystemet, handla om den totalkonsumtionsmodell som tillämpas än idag. När Brattsystemet föll i mitten av 1900-talet försvann den berömda motboken, men Vin & Spritcentralen och systembolagen under Kontrollstyrelsen blev kvar.

EU-inträdet innebar ett avskaffande av de statliga monopolen gällande produktion, import, export och partihandel, men inte detaljhandel. Den gängse uppfattningen var att gradvis höjda införselkvoter under början av 2000-talet ledde till en ökad alkoholkonsumtion, men efter vart uppmärksammades att skadeutvecklingen inte följde konsumtionen på ett förväntat sätt. En förklaringsmodell i strid mot preventionsparadoxen – att en minskad konsumtion hos normalkonsumenterna ger större folkhälsovinster än motsvarande hos riskkonsumenterna, då normalkonsumenterna är fler – är att förändrade dryckesmönster förklarar skadeindikatorernas vid tiden oväntade utveckling. 

Tryggvesson studerade fenomenet 2013 och kunde utifrån självrapporterade data granska förändringarna i dryckesmönster. Förutom att konsumtionsökningen vid den tiden troligen överdrivits visade Tryggvesson även på förskjutningar i konsumtionsfördelningen där kvinnor procentuellt sett ökat sin konsumtion relativt männen, äldre relativt yngre, och framförallt äldre kvinnor relativt resten. Teorin om det kollektiva drickandet – att befolkningens drickande alltid är normalfördelat och att alla förändrar sin konsumtion mer eller synkroniserat – syntes ha mist giltighet när låg- och medelkonsumenterna ökade sitt drickande mer än högkonsumenterna. Tryggvessons studie understryker också den äldre trenden av minskad spritkonsumtion och ökad vin- och starkölskonsumtion, med stora skillnader mellan det sena 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Däremot visade studien på en ökad frekvens av intensivkonsumtion, under helger, i samtliga åldersgrupper.

Bilden av hur de svenska dryckesmönstren förändrats var alltså något oklar under det tidiga 2010-talet – en förändrad konsumtionsfördelning och en trend mot mindre starka drycker gav svar på frågorna snarare än minskat ”traditionellt” berusningsdrickande under helgerna. En uppdaterad bild av självrapporterade dryckesmönster (Guttormsson & Gröndahl 2017) visar däremot att berusningsdrickandet minskat med knappt fem procent under perioden 2004-2016, och att detta främst förklaras av en nedgång i yngre åldrar. 

Unga dricker generellt sett mer sällan, medan 50-84-åringar dricker oftast, men de yngre dricker fortsatt betydligt oftare berusningsorienterat. Och, även om de yngre minskat sin konsumtion medan de äldre ökat sin dricker de yngre fortfarande mest. Män dricker oftare och blir oftare berusade jämfört med kvinnor, men deras konsumtion har minskat över tid. Även kvinnors konsumtion har minskat, men för kvinnor över 65 har den ökat. Rapportförfattarna slutleder att en så stor minskning i berusningskonsumtionen ”torde […] haft en märkbar positiv effekt på […] akuta problem” såsom olyckor och våld. Däremot bekräftas bilden av att vardagsdrickandet inte blivit mer utbrett. Utvecklingen går istället mot en minskad ålderspolarisering och en genomsnittlig konsumtionsminskning per dryckestillfälle. Icke att förglömma är även en minskning av totalkonsumtionen med nio procent sedan 2010.

***

Folkhälsomyndighetens rapport Alkohol och suicid (2018) analyserar sambandet mellan Systembolagets försäljning (som ett mått på alkoholkonsumtion) och suicid på befolkningsnivå. Tidigare forskning belägger ett signifikant samband mellan totalkonsumtion och antalet självmord, framförallt i länder med mer berusningsdrickande, och troligen framförallt bland yngre. Den uppdaterade analysen gällande perioden 1995-2015 visar dock att det positiva sambandet som syns under 1951-1995 inte längre står sig, och att det idag alltså inte finns ett signifikant samband mellan Systembolagets försäljning och antalet självmord. Rapportförfattarna konkluderar att sambanden mellan totalkonsumtion och diverse skadeindikatorer har försvagats över tid, exempelvis på grund av ”förändrade dryckesmönster med mindre skadligt bruk och en förskjutning av konsumtionen till grupper som dricker mindre skadligt, t.ex. äldre kvinnor.”

Det finns metodologiska begränsningar i att mäta konsumtion endast utifrån Systembolagets försäljning, men analysen är i linje med andra studier som visar på ett förändrat samband mellan totalkonsumtion och diverse skadeindikatorer. Landberg & Hübner (2013) jämför självrapporterad konsumtion och självrapporterade alkoholrelaterade problem i åldrarna 18-69 år för åren 1979, 1995 och 2003. De visar att sambandet mellan totalkonsumtion och skadeverkningar minskar över tid, men inte på grund av ”sydeuropeiska dryckesmönster” – då sådana inte kunde observeras i data – utan troligen på grund av en omfördelning av konsumtion där högkonsumenterna står för en mindre andel av den totala konsumtionen. 

I en mer sentida studie visar Thor et al. (2017), för perioden 1995-2012, att minskningen av ungas alkoholkonsumtion korrelerar med en minskning i självrapporterade alkoholrelaterade problem, och att detta sannolikt inte kan förklaras av en normalisering av sådana problem. Man slutleder även att berusningsorienterat drickande snarare än total konsumtion tycks förklara förekomsten av alkoholproblem i dessa åldrar.

Bilden är att den svenska dryckeskulturen konvergerar; omfördelningen av totalkonsumtionen gör att grupper som tidigare drack lite nu dricker mer, och grupper som tidigare drack mycket dricker mindre – samtidigt som totalkonsumtionen minskar. Yngre och äldre närmar sig varandra liksom män och kvinnor.

***

Att unga dricker mindre och mindre berusningsorienterat synes vara oomtvistat, och dessutom viktigt. I den mån vanor grundläggs tidigt bäddar trenden för en sundare alkoholkultur under kommande decennier. Men varför dricker unga mindre?

Alkohol är den största riskfaktorn för sjukdom och död bland unga i åldrarna 15-19 år, med en sjukdomsbörda bestående av bland annat beroendesyndrom, själskadebeteende, våld och olyckor. Folkhälsomyndigheten rapporterar en minskad riskkonsumtion i gruppen 16-19 från 33 procent 2006 till 21 procent 2020. Minskningen för flickor/kvinnor i åldersgruppen är 28 till 19 procent under samma tidsperiod, och motsvarande för pojkar/män är 38 till 23 procent. Andelen med riskkonsumtion har alltså minskat bland yngre och framförallt bland yngre pojkar/män. (Det finns dock tecken på att nedgångar av den totala alkoholkonsumtionen har avstannat.)

Det finns flera tänkbara hypoteser till att unga dricker mindre. Törrönen et al. har i ett forskningsprojektet betitlat ”Varför dricker unga mindre än tidigare?” sökt svar på just den frågan, och man nämner förändrade familjerelationer, normer, fritidsaktiviteter och ny teknologi som bidragande orsaker. Andra aspekter är ett minskat grupptryck och en (norm för) rationell måttlighet hos många unga som hellre fokuserar på studier, träning och andra aktiviteter.

En hypotes som framförts är också att demografiska förändringar i och med en hög invandring från muslimska länder kan leda till ett minskat genomsnittligt drickande, vilket kan synas rimligt då utomeuropeiskt födda har en drygt tio procentenheter lägre andel riskkonsumenter än svenskfödda och då asylinvandringen till Sverige bestått av en yngre befolkning än den inhemska befolkningen. 

Hypotesen tillbakavisas av en svensk studie (Andersson & Svensson 2015) som ser att demografiska förändringar inte förklarar förändringen i andelen icke-drickande från 20 till 40 procent i åldern 15-16, för tidsperioden 1971-2013. Författarna skriver följande i en debattartikel i SvD:
"Är det då så att den successivt minskande alkoholkonsumtionen bland ungdomar i Sverige har att göra med en successiv islamisering av alkoholvanor och beteenden? För att undersöka frågan har vi bett SCB plocka fram statistik på antalet individer som är födda i länder med muslimsk majoritetsbefolkning eller har minst en förälder som är det och som är 15–16 år ung. Vi började vid 1971 och gick fram till 2013. Vi jämförde sedan detta urval med de ungdomar som uppger att de inte konsumerar alkohol under samma tid. Metoden kallas tidsserieanalys och används för att påvisa samband över tid, där vi kontrollerar för eventuella skensamband.

Resultatet av studien visar att det inte går att påvisa något samband mellan å ena sidan invandringen av individer till Sverige från länder med muslimsk majoritetsbefolkning och å andra sidan sjunkande alkoholkonsumtion eller närmare bestämt den ökande andelen som uppger att de inte konsumerar alkohol bland 15–16-åringar. Således går det att med ganska stor säkerhet slå fast att den sjunkande alkoholkonsumtionen bland ungdomar i Sverige inte beror på en anpassning till muslimsk tradition."
***

Men litar vi egentligen på svenskar i frågor om islam och/eller invandring? Fuck no.

En mer sentida dansk studie (Hoffman et al. 2021) visar att en högre andel elever med utomeuropeisk bakgrund (eller egentligen ”non-Western origin”) ökar sannolikheten för att etniska danskar i samma klass ska vara icke-drickare. ("Nykterister" känns som fel ordval i dessa åldrar.) Fler studenter med sådan bakgrund minskar också sannolikheten för att de danska elever som ändå dricker ska dricka berusningsorienterat. Författarna konkluderar att andelen utomeuropeiskt födda unga de facto kan vara en förklaring till ett minskat drickande i majoritetsbefolkningen. Motsvarande resultat återkommer i en norsk kontext

Vi noterar att Andersson & Svensson (2015), dvs. den svenska studien, anför en väldigt låg andel unga med bakgrund i Mellanöstern som en förklaring till att demografin inte ger signifikanta effekter i totalbefolkningen. Sedan studien publicerade har denna andel dock ökat, och deras data sträcker sig bara fram till 2013. Studien har även en ren additiv ansats, och diskuterar alltså andelen individer som härrör från muslimska länder visavi andelen personer i åldersgrupper som inte dricker. Argumentet är att antalet unga utrikesfödda inte är tillräckligt stort för att förklara minskande drickande, men bortser då helt från attitydpåverkan.

Sammantaget synes det sannolikt att demografiska förändringar till följd av invandring från primärt muslimska länder, där skadeverkningarna av alkohol historiskt sett är låga, bidrar till ett minskat genomsnittligt drickande bland unga, både via förändrade normer och ökande andel personer som av religiösa och/eller kulturella skäl avstår alkohol.

***

Islamiseringen går i en rasande takt. Snart ser Sverige ut som Mellanöstern. Inga jävla skadeverkningar utav alkohol överhuvudtaget. Ni ser ju hur det ljusnar. Man längtar till Östeuropa och Ryssland, där man vet hur man festar.


Notera att 7-8 procent av alla dödsfall i Ryssland kan attribueras till alkohol. Det är livsglädje det.

***

(Porr och datorspel och sociala medier är såklart en viktigare förklaring än din muslimske bänkkompis. För att inte tala om syntetiska Dark Web-droger och rave-kultur.)

***

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar