Vill du veta?

Erik Helmersson är en ledarskribent som Antropofagi ofta haft anledning att skratta högt åt (ha, ha, ha, ha). Idag skriver han en förvirrat ironisk krönika om att nyliberalerna måste säga förlåt till islamistiska terrorister. Helmersson kan väl snarast sägas vara liberalkonservativ, vilket inte utesluter att han är nyliberal – hans edge i borgar-sammanhang är dock den stora skopa moralism som han gärna slänger omkring sig.

Låt oss börja i det lilla. Helmerssons retoriska stilgrepp handlar om att falskt be om ursäkt för saker som han tycker är bra. Hela greppet faller dock pladask på att Helmersson blandar positiva och förment positiva aspekter av det västerländska samhället, med grejer som definitivt kunde varit bättre. Exempel:

"Ja, det är i sanning ett ohyggligt samhälle vi skapat i Västeuropa, vi 'nyliberaler' [...] Förlåt att vi inte lyckats skapa mer än de mest jämlika samhällsbyggen som någonsin existerat. Förlåt att vi byggt modeller där bara många, och inte ännu fler, människor dagligen kan bära fram idéer och verksamheter oberoende av vilket efternamn deras föräldrar har eller hur mycket pengar de ägt från början."

Man ba', eh, okej – så du erkänner att det suger att samhället inte är mer jämlikt? Att den sociala rörligheten inte är högre? Eller försöker du vara sarkastisk nu? Vi går vidare:

"Förlåt att vi inte släpper in ännu fler flyktingar och ger dem helt nya livschanser."

Man ba', eh, okej, valid point. Det suger ju att vi inte släpper in fler. Eller vad menar du?

"Förlåt oss för att den skola vi organiserat, som är gratis och där ingen slängs ut på grund av bristande resultat, inte är bättre och ännu jämlikare."

Man ba', eh, ja – svensk skola är unik i världen som vinst-maskin till risk-kapitalister, och forskningen är enig om att den stora försämringen i svensk skola beror på en ökad ojämlikhet till följd av privatisering och segregering av elevgrupper. Det är ju synd, och borde ju lösas. Dålig och ojämlik borde vara bra och jämlik. Inga konstigheter! (Lite random-googlad bakgrund på detta: Svensk skola i fritt fall, Svensk vinstdrivande skola unik, Bottenrekord för svensk skola, Svensk skola ojämlik.)

Så fortsätter det – Helmersson ber bland annat även om ursäkt för den strukturella rasismen, imperialismen, och några random fall av militär intervention. Mycket riktigt fenomen att vara ledsen över!

Hur platt Helmerssons retoriska ambitioner än faller, så är det riktigt intressanta med texten inte hur någon som skriver så illa kan försörja sig på att skriva – det är hur väl den exemplifierar den vanliga konservativa oförmågan att skilja på försvar och förklaring.

Antropofagi har givetvis skrivit om saken tidigare i lite olika tappningar, bl.a. här, här, här, här och här. Vi kan förklara ett fenomen utan att lägga moraliska aspekter i förklaringen. Exempel: Att på aggregerad nivå härleda kriminalitet ur socioekonomisk utsatthet är vedertaget. Detta säger dock ingenting om det moraliskt riktiga i att begå ett brott.

En oförmåga att särskilja moral och kunskap kallas moralism. Moralism innebär att den moraliska bedömningen premieras framför den förklarande analysen. Det är viktigare att fördöma kriminella, än att förstå varför de begår brott.

Det moralisten förlorar är förståelse för bakomliggande faktorer, och därmed också möjligheten att faktiskt påverka fenomenet ifråga. Moralisten hävdar gärna att hen exempelvis vill minska kriminaliteten, men intresserar sig i själva verket inte för detta – moralisten bär skygglappar av osaklighet, som omöjliggör för henom att se vad som orsakar kriminaliteten. Moralisten bär till och med dessa skygglappar med stolthet – hen koketterar med att inte "bortförklara" en amoralisk handling genom att vifta med bakomliggande faktorer.

Den verkligt samhällsintresserade intresserar sig givetvis också för moral. Liksom moralisten härbärgerar den samhällsintresserade ett värdesystem, som ofta är konstruerat av en blandning av

a) konsekvensanalys (skatteflykt är fel för att välfärden urgröps, mord är fel för att någon blir död, lögn är fel för att tilliten i samhället minskar, ojämlikhet är fel för att det leder till psykisk ohälsa, etc.) och

b) normativa ansatser av mer principiell natur (tidelag är fel för att det är äckligt, knark är fel för att det är ett brott mot nolltoleransen, köttätande är fel för att liv är okränkbart, etc.).

(Det finns en viss överlapp mellan dessa två spår, men a) utmärks av att ett fenomen anses fel pga. att det leder till ett oönskat utfall – som i sin tur givetvis kan vara oönskat för att det leder till något annan oönskat utfall. b) utmärks istället av resonemanget "det är fel för att det är fel".)

Den samhällsintresserade är dock inte främst intresserad av att fördöma, utan av att förstå. Förståelsen syftar i sin tur ofta till att skapa underlag för att faktiskt påverka, i önskad riktning. Skulle verkligheten peka i en annan riktning än den postulerade principen, ja då kan det finnas anledning att implementera en policy som strider mot denna princip. Exempel: Harm reduction. Som till och med vissa borgarskribenter skriver under på. Den samhällsintresserade kan t.om. landa i slutsatsen att brukande av tunga droger bör legaliseras, pga. genererar bättre utfall (där "bättre" definieras i termer av konsekvensanalys). Moralisten kan emellertid icke rucka på sin ståndpunkt i denna fråga – narkomaner skall uppfostras, kosta vad det kosta vill, inklusive liv och smittspridning.

För att göra en lång historia kort. Helmersson menar att göra sig lustig över de som vill förklara varför vissa personer begår vissa illdåd. I sin moralistiska iver vill han påskina att det är viktigare att fördöma dessa personer än vad det är att förstå dem. Kostnaden för Helmersson är givetvis att hans möjligheter att påverka själva det oönskade fenomenet (att vissa personer begår illdåd) minskar i ungefär samma takt som hans förståelse för det.

Analogier kan vara missvisande, men det hela kan med lite god vilja jämföras med en vardaglig situation som Antropofagi personligen har upplevt. Denna historia utspelar sig under den epok då Antropofagi ägde och körde en riktigt rostig SAAB 9000.

En dag när Antropofagi skulle köra till besiktningen så ville bilen icke starta. Eller, ville och ville – det är just det som är poängen. Bilen startade icke. Vad bilens avsikt var bekom inte Antropofagi. Antropofagi moraliserade visserligen i den mån att han (jag) förbannade ödet och omständigheten, och bilen, men förstod intuitivt att detta inte skulle påverka Antropofagis möjlighet att starta den. Istället valde Antropofagi att söka en ökad förståelse av problemet, genom att bogsera SAABen till en bil-meck. Bil-mecken kunde kallt konstatera att SAABen ifråga hade stått med ljuset på hela natten, och att batteriet därmed sas. "dött".

En människa är ingen SAAB och yada yada. Men asså. Ni fattar nog poängen.

Oavsett vetenskapsteoretiska tillkortakommanden så känns den moralistiska skolan mest som en flashback till småbarnsårens bråk om vems fel det var. En smula barnsligt helt enkelt. 

Det är fel att hugga huvudet av journalister, förslava barn, och terrorisera civilbefolkning – no shit, liksom. Det intressanta borde väl dock vara vad vi kan göra åt saken?

Tillbaka till medeltiden

Den här grejen, att moderater vill skicka privata vaktbolag på EU-migranter, dimper ner ganska lägligt för att belysa Antropofagis diskussion om högerns goda våld. (Har givetvis skrivit hyllmeter om högerns inställning till tiggare förut, bl.a. här och här.) En sann borgare ser inga problem i att bruka våld mot di svage – tvärtom är det vad man förr skulle ha kallat en Gudi behaglig gärning, likt att t.ex. dräpa saracener eller att bränna ett våldtaget djur levande tillsammans med gärningsmannen. Intressant är dock att Anna König Jerlmyr (m) uppmanar

"regeringen att förändra lagstiftningen så att processen med avhysningar blir mindre byråkratisk. Kommunerna bör få möjlighet att själva kunna upprätthålla ordningsstadgan.

– Med dagens lagstiftning räcker det med att de flyttar några meter, då måste markägaren komma in med en ny ansökning till Kronofogden, säger Anna König Jerlmyr."

Dvs., hon vill ändra lagen. Varför? Jo för

"vi har lagar som måste gälla för alla, oavsett var man kommer ifrån, ­säger hon."

Luktdosa.

Ojsan, König Jerlmyr! Nyss var ju lagen så jävla flexibel, att vi bara kunde ändra den hej vipps. Men syftet med lagändringen var visst att värna efterlevnaden av den Oföränderliga Lagen Huggen I Stentavla, den om att utsatta människor måste jagas på flykt närhelst en Östermalmsdam har tvingats ta till luktdosan på söndagspromenaden.

Antropofagi har tidigare diskuterat även borgarnas flexibla förhållande till lagen och huruvida den bör följas. Hyckleriet och dubbelmoralen står som alltid likt spön i backen. Lagen görs till självändamål när den skyddar de rikas intressen – men när den till äventyrs gynnar de mindre bemedlade, då ska man plötsligt in och redigera som en spastisk redaktör på amfetamin, som tränar steppades och har druckit för mycket kaffe. Till tonerna av Da Buzz. Ljussatt av stroboskop. Ja ni fattar kanske. Lagjäveln ska ändras, och det i största hast.

Nåväl. Värre än sedvanligt borgar-hyckleri och en oförvitlig nit att jävlas med fattiga, är privatiseringen av våldsmonopolet. Ja, håll i hatten. Här står han, Antropofagi, och försvarar våldsmonopolet som han så ofta annars bashar. Vad är det som händer? Är det en retorisk fint?

Såhär va. Jag anser att polisen allt som oftast missköter sig. Det betyder inte att jag inte tycker att själva idén någon stans är god – jag har själv i flera blogginlägg efterfrågat en självrannsakande poliskår som gör sitt jobb och erbjuder medborgarna den myndighetsutövning som uppdraget egentligen dikterar. Polisen är idag en dysfunktionell kår, full av vettvillingar, av allt att döma plågad av korkade incitament och destruktiva traditioner. Det betyder inte att vi inte kan önska oss en Jimmy McNulty on the beat och en Lester Freamon bakom förstoringsglaset. För att uttrycka det i termer som alla förstår.

Borgarna brukar själva hylla våldsmonopolet, men inte av samma anledning som Antropofagi. Antropofagi vill att polisen ska serva medborgarna och i rimlig mån säkra stabiliteten. Borgarna vill att polisen ska agera fogdar och knektar åt eliten.

När borgarna hyllar våldsmonopolet, och drar medborgarrättskämpar och aktivister i smutsen under epitet som "terrorister" eller "extremister", så hycklar borgarna (som vanligt) å det grövsta. Borgarna vill själva nämligen inget hellre än att urgröpa själva idén om våldsmonopol.

Borgarna vill... spoiler alert...

Privatisera!

Ja, t.ex. fångvården. Eller allt i Honduras. Eller så. Det som brukade vara sci-fi är idag realiserat i nyliberala fantasi-samhällen världen över.

Varför privata vaktbolag suger kan vi se i det nyligen uppmärksammade fallet då en nioåring misshandlades på Malmö C. Ordningsvakter har ca en dags utbildning. Deras mandat är oklart. Gemene man vet inte vilka deras uppdragsgivare är, och varken allmänhet eller de själva vet så noga vad de egentligen får göra. Rekryteringen riktar sig mot människor som är så rasistiska att de inte ens får bli poliser. Kommer de till anställningsintervju i Klu Klux Klan-luvor eller?

Eftersom ordningsvakterna oftast är förbrytare i uniform, vad man skulle kunna kalla sminkade grisar, sprider de dessutom en känsla av otrygghet i offentliga rum. Deras lojalitet ligger hos privata intressen, inte hos medborgarna. Trots allt detta åtnjuter de oftast ungefär samma privilegier inom rättssystemet som poliser gör – att lagföra en ordningsvakt är som att prega en kamel genom ett nålsöga. I Malmö-fallet var polisens talesperson också väldigt snabb med att förklara att inga fel hade begåtts. Oaktat kommande utredningar.

Det König Jerlmyr vill göra är i riktningen att utöka befogenheter för privata vaktbolag. Dvs., en återgång till hyrsvärdens och de råa sällarnas era.

Tänk på det. Hyrda knektar som spöar tiggare. Hur medeltida kan det bli?

TTIP tap, TTIP tap

TTIP, som Antropofagi har skrivit mycket om förut, har på senare tid blivit omdiskuterat även i de breda lagren av den offentliga debatten. Mycket fokus, som i den här SvD-artikeln, ligger på "investeringsskyddsmekanismen" som kallas ISDS. Framförallt handlar det oftast om huruvida tobaksbolag ska kunna stämma stater. Pedagogiskt exempel som är lätt att ta till sig, får en förmoda.

Är det då mord-företagens trumfkort visavi de demokratiska staternas handlingsutrymme som är det sjukaste med TTIP? Visst är det sjukt. Men ack, om det var det enda.

Även bortsett från ISDS är TTIP het baserat på bisarra premisser. Grejen med TTIP är nämligen att ta bort handelshinder såsom regulationer avseende konsumenträtt, miljöhänsyn, och säkerhet. The motherfucking sickness.

Syftet? Att vi ska handla mer. Att i större volymer skicka skit kort och tvärt över Atlanten. Med betoning på skit.

När är handel något värt? När så många som möjligt av de inblandade parterna blir så glada som möjligt. Jag har två hammare, noll spikar. Du har femtio spikar, noll hammare. Vi byter en hammare mot 25 spikar. Win-win! Båda kan spika! Vi skalar upp det hela, och uppfinner betalningsmedel som möjliggör lite mer indirekta transaktioner. Men syftet är fortfarande detsamma.

Om jag får en ammoniakstinn, självdöd kyckling för mina löneihopslavade fjälldollars, har jag då vunnit? Om resistenta digerdödsbakterier samtidigt har ökat något, mangroveträsken samtidigt minskat något, och min egen personliga hälsa samtidigt försämrats något? Nja.

Analogt med hur tillväxt ej bör förväxlas med utveckling, är handel i sig inte eftersträvansvärt. Handel är blott en medel för att nå en nytta. Om vi kan öka medlet genom att ta bort nyttan, då kan vi lika gärna atombomba Europa för att gynna byggsektorn.

Att TTIP sätter storföretagens vinster före demokratin är symptomatiskt för nyliberal policy överlag. Däremot är hela premissen felaktig, inte bara ISDS.

Makt är aldrig rätt, rrr

För ca ett år sedan blossade en sk. debatt om sk. vänstervåld. Antropofagi har naturligtvis dragit mer än ett strå till den väldiga stacken. När Roland Paulsen (tidigare featured bl.a. här och här) skriver det här (om det här/det här) kommer Antropofagi åter osökt att tänka på den sk. vänstervåldsdebatten. Detta pga. av intressant distinktion som Paulsen gör. Låtom mig renodla'n:

Högerns goda våld: Våld som utövas av den mäktige. Kan kallas för 1) makt-är-rätt-våld – bygger på cirkelresonemanget (det finns fler, mind you) att den som ges rätt att göra något också gör detta något rätt, eftersom den har givits rätt att göra det; eller 2) deontologiskt våld – den mäktige postulerar att den mäktige har rätt att utöva våld.

Vänsterns goda våld: Våld som utövas av den maklöse. Kan kallas för 2) underkuvelse-ger-rätt-våld (alt. makt-är-fel-våld) – bygger på resonemanget att den som förtrycks har rätt att försvara sig, och att förtryckaren är legitim att angripa; eller 2) utilitaristiskt våld – behovens kontrast mot fördelningen dikterar våldsutövningen.

(Ang. deontologiskt vs utilitaristiskt våld kan en jämförelse göras med detta och detta.)

Det är alltså så att högern tycker att den mäktige har rätt, medan vänstern tycker att den mäktige har fel. Distinktionen sammanfattar väldigt väl den huvudsakliga vattendelaren i våra kontemporära ideologier. Vi ser genast att uppdelningen blottlägger högerns släktskap med fascismen, den mest extrema högerideologin som följaktligen också har ett fetischistiskt förhållningssätt till maktbegreppet och maktutövningen. På andra sidan har vi en antiauktoritär, anarkistisk extremvänster som inte ens ser parlamentarisk demokrati som "sann" demokrati – endast det direktdemokratiska är bra nog, då allt för mycket går förlorat i representationsprocessen. Makt är ej ens rätt å någon annans vägnar.

Distinktionen visar också på hur komplext det politiska landskapet är, och hur ideologier blandas. Extremvänstern kan ha militaristiska inslag (som Antropofagi berört här – skäms dock lite för att by association smutskasta den fantastiske Sankara). Konservatismen kan vara social- eller liberalkonservativ, dvs. dra åt vänster eller höger (läs mer om det här). Kommunistiska regimer har agerat maktfullkomliga mass-bödlar världen över, i direkt motsats – givetvis – till all sorts utilitarism och maktfördelningstanke. Givetvis rör sig aktörer också på skalan, eller skalorna (se t.ex. här).

Hur som helst. I en svensk kontext är den centrala lärdomen att ingen sida har, eller kan ha, nolltolerans mot våld. Att höger-demagoger som Kjöller skriker skriver sig hesa så fort en svartklädd demonstrant väljer att inte backa för en polisiär kavallerichock, är enbart hyckleri. Ett år senare försvarar nämligen samma personer att en 90-kilos-vakt dunkar en nioårig pojkes huvud i marken på Malmö C. Nolltolerans schmolltolerans, för att använda sig av en populär jiddischk schm-reduplikation.

Varför är detta då viktigt att ha med sig? Jo, ty det är högern som förlorar på (vänstern som vinner på) att vi avtäcker hyckleriet. När tendensen visar sig, att borgarna endast skriker bannor då våldet riktas mot förtryckaren – då falla allmänhetens dom förhoppningsvis oblitt.

Rasist-raster på bäng-blick

Uppfölningen på det TAL-avsnitt som Antropofagi nämnde här är otroligt tragikomiskt. Behold:

Det är ledsamt men också oerhört skratt-framkallande att stackars Earl arresteras hundratals gånger, på sitt eget jobb, för att polisen behöver plocka lite extra pinnar. Intressantast är dock att FBI-göken James B. Comey säger några hårda sanningar, som fö. också går att läsa här. Utdrag:

"First, all of us in law enforcement must be honest enough to acknowledge that much of our history is not pretty. At many points in American history, law enforcement enforced the status quo, a status quo that was often brutally unfair to disfavored groups. It was unfair to the Healy siblings and to countless others like them. It was unfair to too many people.

I am descended from Irish immigrants. A century ago, the Irish knew well how American society—and law enforcement—viewed them: as drunks, ruffians, and criminals. Law enforcement’s biased view of the Irish lives on in the nickname we still use for the vehicles we use to transport groups of prisoners. It is, after all, the 'paddy wagon'.

The Irish had tough times, but little compares to the experience on our soil of black Americans. That experience should be part of every American’s consciousness, and law enforcement’s role in that experience—including in recent times—must be remembered. It is our cultural inheritance.

[...]

A second hard truth: Much research points to the widespread existence of unconscious bias. Many people in our white-majority culture have unconscious racial biases and react differently to a white face than a black face. In fact, we all, white and black, carry various biases around with us.

[...]

But if we can’t help our latent biases, we can help our behavior in response to those instinctive reactions, which is why we work to design systems and processes that overcome that very human part of us all. Although the research may be unsettling, it is what we do next that matters most."

Antropofagi har givetvis sedan länge avhandlat detta med bias. (Och rasism. Och ordningsmakt.) Det intressanta är att Comey – självklart pressad av mobilkamerans och sociala mediers genomslag i senare tids polis-mord (that is, mord utförda av poliser) – går ut och erkänner att racial bias ofta kan spelar en roll. Detta är en häpnadsväckande vinst för vetenskapen, och en helomvändning för ordningsmakten i USA.

Comey nosar till och med på hur bias kan vara självförstärkande, såtillvida att ett bias leder till en ökad undermedveten "materialinsamling" – om en bara fokar på vissa personer, kommer dessa personer givetvis oftare haffas för olika förseelser. Comey igen:

"[T]hird hard truth: something happens to people in law enforcement. Many of us develop different flavors of cynicism that we work hard to resist because they can be lazy mental shortcuts. For example, criminal suspects routinely lie about their guilt, and nearly everybody we charge is guilty. That makes it easy for some folks in law enforcement to assume that everybody is lying and that no suspect, regardless of their race, could be innocent. Easy, but wrong.

Likewise, police officers on patrol in our nation’s cities often work in environments where a hugely disproportionate percentage of street crime is committed by young men of color. Something happens to people of good will working in that environment. After years of police work, officers often can’t help but be influenced by the cynicism they feel.

A mental shortcut becomes almost irresistible and maybe even rational by some lights. The two young black men on one side of the street look like so many others the officer has locked up. Two white men on the other side of the street—even in the same clothes—do not. The officer does not make the same association about the two white guys, whether that officer is white or black. And that drives different behavior. The officer turns toward one side of the street and not the other. We need to come to grips with the fact that this behavior complicates the relationship between police and the communities they serve."

Detta är en grej som svensk polis, i alla fall i Malmö, ännu icke förstått. Racial profiling anses där helt befogat – vi stannar bara invandrarkillar, för det är bara invandrarkillar vi haffar för droger. Säger Malmö-polisen faktiskt. Utan att själva fatta hur dumma i huvudet de låter.

Den fjärde "svåra/tuffa sanning" som Comey landar i är dock att disproportionaliteten sett till ras/hudfärg i interaktion med ordningsmakten stammar ej så mycket från polisens bias – istället pekar Comey på bakomliggande strukturella faktorer, som att "[f]or instance, data shows that the percentage of young men not working or not enrolled in school is nearly twice as high for blacks as it is for whites", etcetera.

Mycket sanning ligger i detta så klart, som Antropofagi nosat på bl.a. här och här. Dock låter det, från polis-håll, mest som ett sätt att rättfärdiga kårens rasism. "Det är inte oss det är fel på, det är samhället. Vi bara lever med strukturerna som alla andra", tycks Comey säga, nästan lite som i förbigående. Hur det än är med den saken bör det vara ordningsmaktens uppgift och ansvar att inte reproducera dessa strukturer – tvärt om bör man arbeta för att bryta dem.

Comeys tal ger hur som helst prov på insikt och ärlighet som oftast helt saknas i polis-kretsar. Låt oss hoppas på bättring därvidlag.

Gästbloggaren, del 2

(Antropofagi har börjat bjuda in gästbloggare för att ytterligare förgylla sitt kavata skepp av kunskap. Förra veckans gästbloggaren hittar du här. Denna veckas gäster försöker sig på en analys av nuet. Håll tillgodo!)

Kära läsare!

I dessa tider.

Tider som inte funkar som innan!

Så kanske man måste föreställa sig det oförutställbara.

Förvänta sig det oförväntningsbara!

Staden är det nya livsrummet, konsumenten den nya übermenschen. Här finns det inte längre någon tvekan – vinna eller försvinna! Ingen vill vara en förlorare.

Smartphones. Molntjänster. Internet of things. Den uppkopplade människan.

Att existera är att samexistera! Att resa är att åka buzz! Trenden som kollektivtrafik. Individ-trafik!

När formaten fortplantar sig mellan neonskyltarna, är det DU! som kan bli dominant i ditt habitat.

Den gamla tidens profeter tolkar verkligheten baklänges. Vi måste ändra oss. Alla kan flyga!

Urbanism. Modernism. Post-humanism. Bristsjukdomar. Skörbjugg. Skjutvapen. Järn. Hjärn!

Fantasin sätter inga gränser. Gränserna sätter fantasin.

Den nya tidens magi är DU! Och du är inte ensam. Loppet har bara börjat.

Vi vägrar kategorisera oss. Ingen pallar kategorisera oss åt oss. Kategorier är det nya prostitution! Alla har trevligt, men ingen får betalt. Vättern runt! En svensk superklassiker! Men på HJUL!

Innovationens tid är förbi. Nu är det

MIND-o-VATIONEN!

DU! och DIN! tankes kraft är allt som står mellan nuet, dået, varat, överjaget, akutmottagningen, apanaget, och the future of internet thingz!

Nu är det villa och knull-kunskap som gäller. Bristningar är det nya celluliter! Big Data! Samma fast större! Annorlunda fast mer! Ännu värre fast bättre än mer av samma! ENTREPRENÖRIELLT VAR DET HÄR!

Alla kan beställa vår bok på vår jävla köns-blogg. Du kan surfa på nätet om du ente har el.

Trimma skägget i brevlådan! Mind your mind! Softa i bilen! Rösta med röven!

Med briljanta framtids-hälsning, Pär Schlingermensch & Kjella Syd-sydväst-strömmer, ej att förväxla med Per Schlingmann och Kjell A. Nordström

Att ducka fyra frågor

Hej Hanne,

jag är en DN-läsare som använder er ledarsida som någon sorts hate-read – det är intressant och uppfriskande att ta del av åsikter som jag så till den milda grad inte håller med om. Jag syftar på dig, Helmersson och Birgersson. Jag brukar kalla er "liberala" inom citationstecken, eftersom jag ser föga likheter mellan er och exempelvis John Stuart Mill.

På senare tid har jag dock börjat känna att ni, och kanske framförallt du, är lite förutsägbar/a. I går morse sa jag nämligen till mina kollegor: "När tror ni att Hanne Kjöller skriver en ledare om att det inte nödvändigtvis var fel av vakterna i Malmö att dunka 9-åringens huvud i golvet?" "Nääää", svarade kollegorna, "inte skulle väl ens hon!"

Gissa hur glad jag blev när en kollega vid lunch länkade mig din lilla text om just detta. Samtidigt kändes det tråkigt att du inte längre förmår förvåna mig.

Hur känner du själv inför denna din stora förutsägbarhet?

Med vänlig hälsning, [Antropofagi]

***

Inget alls, faktiskt [Antropofagi], eftersom jag får typ hundra mejl där folk uttrycker uppskattning över min förmåga att tänka själv och inte alltid springa med flocken. Och att som nu, stanna upp och säga: "vänta, kan det kanske vara på något annat vis” istället för att som alla andra uttala mig tvärsäkert om en situation som jag bara ser ett fragment av.

Vet inte om du följt mina artiklar om hundföraren i det sk batongmålet. Och om du tyckte att jag var förutsägbar också där.

Med vänliga hälsningar
Hanne Kjöller

***

Hej igen Hanne, och tack för ditt snabba svar! Jag undrar, svarar du alla dina hundra tillskyndare lika snabbt, eller är det jag som har en mer kritisk ton som premieras? Jag är hur som helst glad över detta.

Angående hundförarmålet vill jag minnas att du argumenterade för det rimliga i frikännandet av batong-fäktaren, eller minns jag fel då?

Att inte springa i flock är så klart berömvärt, men det finns ju flera flockar om man säger så. Och i det här fallet vet jag vilken jag vill springa i.

Återigen stort tack för ditt svar! I mitt stilla sinne drömmer jag om att det här utvecklas till en långdragen korrespondens, som om kanske hundra år publiceras i bokform.

Vänliga hälsningar [Antropofagi]

***

Ja, du minns fel. Du får läsa på. Allt ligger på nätet.

Jag försöker svara så gott jag kan. En dag som denna är det dock svårt att hinna med.

Med vänliga hälsningar
Hanne Kjöller

***

Jag förstår att det är svårt att hinna med, och just därför känner jag mig extra premierad!

Får jag ändå ställa några följdfrågor ang Malmö-vakten och 9-åringen:

1) Vilken typ av observation behöver du för att klart kunna säga att en vakt misshandlar ett litet barn?

2) Vilken/vilka omständigheter anser du motiverar vaktens beteende? Dvs., oavsett vad som faktiskt är fallet, vilka hypotetiska omständigheter tänker du dig motiverar agerandet – jag kan nämligen inte komma på några.

3) Hur ungt barn kan det vara motiverat att ingripa mot på det här viset?

4) Vad skulle din reaktion vara om barnets förälder behandlade barnet på motsvarande sätt som videon visar? (Detta särskilt i ljuset av vad du skriver angående just hundförarmålet: "Man säger till sitt barn att ta undan tallriken och så gör den förbaskade ungen ändå inte det. Frågan om vad man gör som förälder då är sannerligen inte lätt. Men få skulle sannolikt komma på tanken att banka fram önskat beteende med en brödkavel. Det är plågsamt att utmanas i sin auktoritet som förälder, medarbetare eller människa. Men vi kan inte slåss så fort någon trotsar vår vilja. Ibland får vi argumentera. Ibland får vi bara tugga i oss prestigeförlusten.")

Med vänlig hälsning, [Antropofagi]

***

[Antropofagi],

Jag får flera hundra läsarmejl en vanlig vecka. Kan omöjligt gå in i den typen av resonemang.
Med vänliga hälsningar
Hanne Kjöller

***

Jag förstår det - men om du skulle sitta någon dag och känna för att okynnes-maila lite extra, så får du gärna ge dig på mina frågor 1) och 4) i alla fall. Det kan vara i eftermiddag eller om en månad! Eller, som du indikerar, kanske inte alls.

Ha det fint!

//[Antropofagi]

Goda konservativa

Krugman festar till det, i sin sågning av marathonmannen Paul Ryans påstådda liberalism:

"I would add that Ryan isn’t just exploiting the press corp’s preference for up-close-and-personal over policy analysis; he’s also exploiting the eternal search for a Serious, Honest, Conservative, a creature centrists know must be out there somewhere (because otherwise their centrism is a colossal error of judgment)."

(Marathonmannen? Ja, marathonmannen.)

Citatet ovan minner om den ambivalens som högern härbärgerar. Jag har snuddat vid det tidigare, men bäst illustreras det så klart av Jack Donaghy (Alec Baldwin) i 30 Rock, vs. typ Sarah Palin. Det galna, kristna högergardet är alla svenskar väl bekanta med vid det här laget. Däremot kanske inte alla känner till den andra republikanska stereotypen, som Donaghy (och Ryan) så väl representerar.

Baldwin/Donaghy.

Karaktären ifråga är en bredkäkad man i snyggt skuren svart kostym, en industrimagnat som läser Ayn Rand och telefonerar till andra tidszoner från sin skyskrapa i art-deco-stil. Denna imposanta filur representerar moderniteten som få andra. Han (och möjligen Dagny Taggart) är en sann earth mover.

En approprierare av resurser, en byggare av imperier. En framstegsriddare, en Serious, Honest, Conservative. Mänsklighetens spjutspets. Idag, tho, när hans premisser har visat sig falska och hans logiska positivism är skjuten i sank, så visar han sig vara precis lika irrationell och dogmatisk som sina kreationistiska fanatiker till partikamrater.

Conservapedia

Det här finns:

Conservapedia, the trustworthy encyclopedia! En headline: "A North Carolina man accused of murdering a family had a Facebook profile declaring 'Atheists for Equality,' and 'he frequently posted quotes critical of religion' - yet look how hard the liberal media try to avoid blaming atheism for the crime."

Skitnice sida helt enkelt. Men asså, vi kolla upp lite facts om evolutionen! Strax tillbaka...

[smatter på tangentbord och intresserade hummanden]

Okej, tillbaka från böckerna! Tydligen är evolutionsteorin inte alls särskilt poppis bland t.ex. svenska vetenskapsmän:

"The theory of evolution posits a process of transformation from simple life forms to more complex life forms, which has never been observed or duplicated in a laboratory.[12][13]Although not a creation scientist, Swedish geneticist Dr. Nils Heribert-Nilsson, Professor of Botany at the University of Lund in Sweden and a member of the Royal Swedish Academy of Sciences, stated: 'My attempts to demonstrate Evolution by an experiment carried on for more than 40 years have completely failed. At least, I should hardly be accused of having started from a preconceived antievolutionary standpoint.'"

Tyvärr dog doktor Nilsson 1955, så vi kan inte fråga honom hur han tänkte. Men inte heller Darwin, som annars brukar hållas för en tillskyndare av evolutionsläran, ansåg att läran var särskilt övertygande:

"Late in Charles Darwin's life, Darwin told the Duke of Argyll that he frequently had overwhelming thoughts that the natural world was the result of design."

Okej, ska vi kolla upp något annat? Vad sägs om Barack Hussein Obama. Där hittar vi lite sköna citat:

"Caddell and Schoen, who worked for President Carter and Clinton, respectively, further stated, 'Mr. Obama has also cynically divided the country on class lines. He has taken to playing the populist card time and time again. He bashes Wall Street and insurance companies whenever convenient to advance his programs, yet he has been eager to accept campaign contributions and negotiate with these very same banks and corporations behind closed doors in order to advance his political agenda... President Obama's divisive approach to governance has weakened us as a people and paralyzed our political culture.'"

Abort, homosexualitet, jordens ålder och ateistiska massmord är andra sköna ämnen en kan fördjupa sig i via Conservapedia – The trustworthy encyclopedia! Bara ett knapptryck bort!

Tips är också att kolla in listan på Greatest Conservative Movies, som inkluderar förklarande texter angående varför filmerna ifråga är så himla bra. 

True Lies: "Stars the future Republican governor of California, Arnold Schwarzenegger. Teaches conservative values like marital loyalty, and political incorrect facts such as the fact that most terrorists are Middle Eastern radicals who don't value human life."

The Wicker Man: "Shows the dangers of feminism."

Tyvärr så spoilar listan en hel del filmer, exempelvis Not Without My Daughter (spoiler i fetstil):

"Sally Fields is Betty Mahmoody, the U.S. wife who, along with her daughter, was tricked in 1984 by her Iranian born husband into traveling with him on what he said would be only two weeks in his homeland to visit his relatives (he lied bigtime about the two weeks part!)."

Ännu en källa till kunskap och glädje, hur som helst. Tack till Internetz och den kristna högern!

Fortsatt uppföljning av senaste prediktionen

Antropofagi har predikterat en smula angående vakten som dunkade nioårigt huvud i golv. Hanne Kjöller gav poäng direkt, men Leif GW uttalade sig både för vagt och för tidigt. Helmersson har hittills icke levererat, mig veterligen.

Den rasistiska spinnen som Antropofagi siar om låter naturligtvis inte vänta på sig. Läs IRM-bloggen här om Björn Söders perspektiv, och missa för all del inte kommentarerna – här förekommer ungefär samma argument som Antropofagi förutsett.

"brohuvud för anhöriginvandring", check:

"För övrigt, ett barn? Ungjäveln hade mustasch", check:

"barnen blev slagna, och hade därför gjort sig skyldiga till något som man förtjänar att slås för. Således var det rätt att slå dem. Den som hamnar i konflikt med uniformerad personal är icke oskyldig", check:

"barn? han var fucking 18 och säkert våldtäktsman eller eventuellt IS-aspirant!", check:

"Det finns faktiskt 50 no-go-zones i Sverige [...] och det innebär att vi måste motverka apokalypsen genom att sätta hårt mot hårt", check:

Vad skriver Avpixlat då? "Enligt uppgifter till Avpixlat var detta långt ifrån första gången pojkarna levt rövare." 

Okej. Har någon följt upp vaktens eventuella rövarlevande bakgrund lika nitiskt?

Gluggen

Det här var ju konstigt, i ljuset av det här. Varför får Fp plötsligt bestämma, när nu alla äntligen är överens om att de har felare än felast?

Gluggen mellan björklunds framtänder är porten till helvetet. Om jag nu måste uttrycka mig nyanserat.

Ack och G dubbel-ve

Antropofagis teorier har visat sig oändligt kraftfulla – jag kan förutse såväl våld mot minoritetsgrupper som förment liberala skribenters apologetiska perspektiv på barnmisshandel. Nu återstår det att se om Grekland repar sig, om ryska folket går bananas på Putins vanstyre, om KD blir det nya PK-SD, samt om Kjöllers sjuka utspel följs upp av fler liberalkonservativa tyckare och så småningom får äkta rasistisk spinn. Hur som helst, en överslagsräkning ger att två av sex bollar är i korgen än så länge.

Vad som däremot frångår planen en smula är är att Leif GW uttalar sig så pass tidigt, samt att han är såpass vag i sin kritik. Kanske är det just tidigheten som gör att han låter mer försiktig än vad Antropofagi förutspått – eller så har Flashback-trollen, som konsekvent skriver pojken inom citationstecken, någon sorts hållhake på Leif.

Nåväl, jag anser mig inte vara fullständigt falsifierad på den här punkten – låt oss vänta på vad Leif själv kallar sitt "slutomdöme".

En lågoddsare

...och DÄR kom det!

Jag måste fan citera hela skiten, i ljuset av den här prediktionen:

"Redogörelserna för händelsen med en nioåring och en ordningsvakt har varit mer endimensionella än filmen faktiskt är, skriver DN:s ledarskribent Hanne Kjöller.

Storyn är på något sett given från början. Ett litet barn mot en vuxen man. Och visst – detta ojämna styrkeförhållande är givetvis en ofrånkomlig aspekt. Men till bilden hör också hur varje rörelse från vaktens sida förefaller vara ett svar på pojkens rörelser.

Använder vakten för mycket våld för att möta pojkens motstånd? Vet inte. Det är i alla fall ingenting jag är beredd att ta gift på.

Pojken var, enligt samstämmiga medieuppgifter, efterlyst. Och det var, om jag förstått saken rätt, vaktens uppgift att 'hålla honom' i väntan på polisen. Hur mycket våld det blir i en sådan situation beror givetvis på den som håller, men också på den som blir fasthållen.

Övervåld från polis och väktare är ett problem. Jag är dock inte säker på att det är det vi ser denna gång.

Hanne Kjöller"

Prediktionen, del 4

Med anledning av att väktare i Malmö misshandlar barn på film, som jag nämnde här, är det dags att utfärda ytterligare en prediktion. Dvs, falsifierbar utsaga om hur framtiden kommer arta sig. Håll i hatten:

Liberala skribenter kommer innan veckan är slut ha bjudit på minst två artiklar som försvarar vakternas agerande. Förmodligen kommer Kjöller vara tidigt ute här, men möjligen även Birgersson, Arpi eller Helmersson. Kjöllers smörja kommer hålla sig på höga hästar, såtillvida att den kommer bestå av en förment "logisk argumentation" (not) om rättsstaten och våldsmonopolet och subjektiviteten och situationen och blablabla. Biljetter ska betalas, väktare ska kvarhålla, ungas ska lyda – släpper vi minsta tum på detta så rasar samhället snart samman runt omkring oss, barn tappar respekt för auktoriteter, med mera. Ah Kjöller, hur du älskar att leka intellektuell genom att spela Djävulens advokat!

Helmersson kommer mer gå på spåret "våldsvänstern är betydligt värre", och kanske även blanda in Hugo Chavéz på något sätt. I slutänden kommer väktarnas våldsdåd jämföras med något Pol Potskt folkmord eller liknande, för att på sätt relativiseras till intet. Vidare kommer Helmersson, om Kjöller inte redan spelat det kortet, att häftigt attackera den som filmade incidenten. Ett angrepp på rättsstaten! En kränkande av väktarnas professionella integritet!

Detta kommer plockas upp av exempelvis Mats Dagerlind på Avpixlat, som kommer att koppla incidenten till invandring och brottslighet – slår vi inte barn med invandrarbakgrund, då har vi snart sharialagar. Det finns faktiskt 50 no-go-zones i Sverige, det har SvDs Per Gudmundson sagt, och det innebär att vi måste motverka apokalypsen genom att sätta hårt mot hårt. Men den långsiktiga lösningen är ju emellertid att stänga gränserna och utvisa fler. För övrigt, ett barn? Ungjäveln hade mustasch, och säkert kriminella äldre bröder. Samt var ett brohuvud för anhöriginvandring. Kulturellt sett ska han ha stryk, pga. mycken osvenskhet.

Innan februari slår över till mars kommer KDUs Sara Skyttedal ha lagt sina fem cent till debatten, genom att misstänkliggöra de misshandlade barnen. Argumentationen kommer ske i cirkulär form – barnen blev slagna, och hade därför gjort sig skyldiga till något som man förtjänar att slås för. Således var det rätt att slå dem. Den som hamnar i konflikt med uniformerad personal är icke oskyldig. Den som rabblar ramsor på arabiska har icke rent mjöl i påsen. Upprätthållande av ordning är viktigare än ett arabisktalande barns (barn? han var fucking 18 och säkert våldtäktsman eller eventuellt IS-aspirant!) rättssäkerhet och hälsa.

Innan året är slut kommer Kent (eller Ted? vem är vem, vet någon?) Ekeroth ha motionerat om utökade befogenheter för uniformerade yrkesutövare att bruka våld mot personer som [insert valfri omskrivning för icke-svenskhets-norms-tillhörande personer enligt SDs definition] och därmed basta. Annars kommer fängelserna bli överfulla samtidigt som att svenska seder och bruk kommer falla i glömska. Framförallt kommer våld mot kvinnor minska om vi ger väktare och vakter längre och hårdare batonger – en slagen invandrare kanske tänker en gång extra innan han, svartmuskig och religiöst rasande, pucklar på sin(a) fru(ar) därhemma.

Därpå kommer Fp, M och KD tala i slingriga termer om att vakterna förmodligen gjorde rätt och tolkade situationen på ett lämpligt sätt, samt utsträcka diskussionen till att handla om vikten av hårdare straff och ivrigare poliser i utanförskapsområden i allmänhet. (Obs, jag vet var Malmö C ligger, men det gör nog inte your avarage SUV-sucker/privatplans-pamp till moderat.) Rättsväsendet kommer naturligtvis frikänna båda vakterna från allt klander.

Slutligen kommer Leif GW cyniskt och sarkastiskt uttala sig om det otänkbara i att väktare och/eller poliser överhuvudtaget döms för någonting, inklusive mord, finns det på film eller ej. Som ett tillägg kommer Leif låta förstå att det är fel att slå barn – detta tillägg kommer han pysa fram i form av en mycket sarkastisk formulering.

Amnesti

Uniformerade personer börjar få dåligt rykte. Du må vara polis eller ordningsvakt, men att iklädd uniform ge sig på barn ser riktigt illa ut. Medan väktare i Malmö dunkar 9-åringars huvuden i marken, skjuter poliser ihjäl 12-åringar i USA. Låt oss ändå, för artighetens skull, försöka sätta oss in i den uniformerades perspektiv. Låt oss ta hjälp av This American Life-podden:

Hela historien om polismästaren i Milwaukee är bara befängd. Varför? Jo, för att det framstår som en sådan unicitet att en polischef försöker få sina underhuggare att göra sitt jobb. Är poliser små, små barn? Måste vi berömma dem och klappa dem på huvudet varje gång de händelsevis får för sig att duka av bordet eller plocka undan sina leksaker?

Samma sak gäller svensk polis. Back-tracka Antropofagi-etiketten "ordningsmakten" en smula för att få facts på hur lite vettigt (och mycket ovettigt) polisen egentligen gör om dagarna. När de väl gör sitt jobb, eller snarare försöker få andra att göra deras jobb åt dem genom att informera allmänheten om att man kan låsa dörren – då är det stoff gott nog för en nyhetsartikel som hyllar polisen. (Fan, min lokaltidning finns visst inte på internetz. Tro mig på mitt länklösa ord.)

Det finns ingen grupp i samhället som vi är så löjeväckande förlåtande mot. Varje gång polisen mördar barn finns det förmildrande omständigheter, varje gång de sitter på sitt lata arsle i 20 år finns det strukturella förklaringar. Okej men fixa strukturerna då, era jävlar. Eller lämna in era vapen och brickor på direkten. Härmed utfärdar Antropofagi en amnesti gällande poliser som avsäger sig sin rätt att bruka våld och uppbära lön. Men en sanningskommission ska inrättas, som ska vända på varenda sten och blottlägga varenda människorättsvidrig handling som begåtts.

Prediktionen, del 3

Ibland tar sig Antropofagi friheten att babbla lite om Världen, ni vet den landmassa som är belägen strax utanför Sverige. Utan att tveka kastar sig Antropofagi ut i tvärsäkra utläggningar om exempelvis Rysslan. Ja, exempelvis.

Antropofagi predikterar också en del. I den exempelvisa länkade blogg-babblingen om Ryssland ovan, predikterar jag följande:

"Skulle revolten från Självständighetstorget i Kiev med viss försening sprida sig till Ryssland, kanske i samband med stagnerade oljepriser, så skulle Putin riskera att få det hett om öronen. Många ryssar fattar att Putin är någon slags diktator, men de bryr sig bara inte tillräckligt mycket eftersom Ryssland under Putin fungerar bättre än det gjorde under det 'glada' 90-talet."

Nu har delar av denna profetia besannats – oljepriserna är nere, och ryssarna får det stadigt sämre. Kommer det ryska folket resa sig? Jag avvaktar med spänning. Men fram tills att svaret visar sig, är det banne mig dags att gå över från att prediktera till att predika. På med folie-mitran och plocka ner konspirationskräklan från hatthyllan. Here we go.

Putin invaderade Krim, stöder "rebeller" i Ukraina – och glöm inte att han nyligen betett sig trist i bland annat Sydossetien. USA blir självklart, med all rätt, irriterade och sura. Men palla starta världskrig liksom. Så vad gör en sansad taktiker som Obama? Afghanska barn kan sprängas från sofflocket medelst drönares fosforbomber, men ryska barn kan ju skjuta tillbaka. Med kärnvapen.

Ryska barn. (Medvedev är så härligt Forest Gump på den här bilden!)

Istället för att dra igång ett fullskaligt kärnvapenkrig kör Obama samma strategi som när man sänkte Sovjet – be Saudierna pumpa mer så att oljepriserna sjunker. Kostar på för den amerikanska fracking-industrin, men det är det värt för att skapa instabilitet för Kreml att tampas med. Voilà!

"Det finns experter som tror att saudiernas manipulation av oljepriset 1991 var en viktig länk i händelsekedjan som ledde fram till Sovjetunionens kollaps. Saudierna mättade då marknaden med så mycket billig olja att Sovjetunionen gick mot bankrutt."

Vissa (som nyss länkade SvD-artikels författare) menar kanske att Saudiarabien agerar egenmäktigt för att störa Ryssland. Antropofagi är emellertid konspirations-kardinal nog för att se att USA håller i trådarna i det här fallet. Oljepriset är USAs ekonomiska vätebomb mitt i Moskvas bankbok. Gissa varför Saudiarabien får göra vad tusan de vill, inklusive sponsra sprängandet av skyskrapor i centrala New York, utan att USA ryter till.

Så var det färdigpredikat för den här gången. Ska Antropofagis initiala prediktion visa sig korrekt, så ska en rysk demokrati-vår bådas, med massdemonstrationer och protester. Emellertid menade jag att konflikten i Ukraina var Putins motmedel mot just detta, och således vill vi egentligen även se en framgångsrik demokratisk transition och politisk stabilitet i Ukraina för att kunna säga att teorin är tillfullo testad.

Ack framtiden, vårt lackmuspapper. Må din röda eller blåa färg ge oss besked om det politiska pH-värdet.

Förintelse och sidospår

Antropofagi läser just nu den här boken, dvs. Kejsarens förintelse av Casper W. Erichsen och David Olusoga. Boken är lika gripande som intressant, och skammen över den kulturella arvssynden har inte vägt så tungt sedan Antropofagi läste Kung Leopolds vålnad av Adam Hoschild (nu 37 kronor).

(Totalt sidospår: På bokus.com har signaturen [edit: namn borttaget pga. detta] kommenterat Kung Leopolds vålnad som följer. "Det som saknas är att man inte får något försvar av Kung Leopold, författaren står bara på den ena sidan och berättar. Det man önskar är att författaren hade fått med andra åsikter av historien, där man fick veta hur Kung Leopold såg på det hela utifrån hans perspektiv." Kritiken känns ganska märklig, i ljuset av att Hoschilds forskning är oerhört grundlig och omfattande, samt i skuggan av att Kung Leopolds illdåd är helt gränslösa. Googlar en sig vidare på namnet [...] hamnar en plötsligt i en märklig härva som innefattar stämningar gällande förtal [där en [...] förlorar mot en person som ska ha spritt hennes uppgifter på olika "sexsidor"], en avsatt nämndeman, beslagtagna datorer i anslutning till den sk. Sefastsson-affären, samt någon slags debatt om ett fruktansvärt sexuellt övergrepp på Stureplan. Att slö-googla bokus-recencenter är tydligen det nya Pandoras ask.)

Erichsen & Olusoga låter läsaren träda in i en värld som nog få känner till, det sekelskiftes-Sydvästafrika som liknar någon slags afrikanskt vilda västern. Författarna är på inget sätt ute efter att relativisera Förintelsen, men kontextualiserar den – nazisternas industriella folkmord var på många sätt klassisk imperialism/kolonialism applicerad på Europa. (Kolonialism plus fordism, har jag för mig att Erichsen & Olusoga skriver.) Riktigt tjock blir plotten när Herman Görings pappa kuskar runt i hereroland med kejserligt uppdrag att försnilla land från de betydligt klyftigare afrikanerna, och när vi får veta att SAs klassiska bruna skjortor började som överskottspaltor från den tyska kolonin – ökenkamouflage.

Det som skedde i nuvarande Namibia var inte bara ett veritabelt folkmord. Det var uttryckligen ett folkmord, ett uttalat utrotningskrig enligt skriftlig ordergivning. Det var också här som tyskarna "förfinade" de brittiska innovationen koncentrationsläger, som snart kom att bli bekant för ca 6 miljoner Europeiska judar. Antalet mördade i Namibia var betydligt lägre än i Förintelsen, men det var å andra sidan pilotstudien som skapade metoden.

En superintressant distinktion som Erichsen & Olusoga gör, är den mellan den tidigare kolonialismens paternalism och 1900-talets biologiska rasism. När ideologin under 1700- och 1800-talen handlade om att "hjälpa" (oftast, dock, genom att mörda) de koloniserade folken, hade 1900-talet inget behov för dylika omskrivningar. Här var det socialdarwinist i absurd-brutal tappning som gällde – mördandet var målet, det och livsrummet för den tyska rasen. Här kan vi med fördel återvända till Jonssons rasism-modeller, och jämföra imperialismens rasistiska diskurs med nazismens rasistiska diskurs (klicka för större):

Imperialismens rasistiska diskurs. Källa: Jonsson, Rapport från sopornas planet.

Nazismens rasistiska diskurs.

Som Erichsen & Olusoga också poängterar är det barockt hur riktigt jävliga och super-rasistiska kolonialister framstår som the good guys i förhållande till passionerade utrotare som Lothar von Trotha. Till skillnad från dagens PR-krigare, som i det längsta försöker dölja eller försköna sina metoder, stoltserade von Trotha med att han använda sig av terror för att kuva civilbefolkningen.

Antropofagi har tidigare skrivit om Vi från Jedwabne. Den superba och vidriga boken visar att tyskarna kanske varit en lite för effektiv syndabock – i Jedwabne var det vanliga polacker som mördade sina judiska grannar, utan påtryckningar. Skylla på tyskarna har varit lättare än att göra upp med de egna förbrytelserna, särskilt när man fortfarande bor i ett hus man stulit av en judisk familj som ens farfar bränt inne i en lada.

På samma sätt har Tredje Rikets metoder tagits för abnormiteten. Erichsen & Olusoga visar emellertid hur Förintelsen "bara" är en uppskalad variant av en populär kolonial-politik. (Förresten kanske inte ens så särskilt uppskakat.) Och visst var det svenska forskare som tillhandahöll mycket av det ideologiska virket till nazisternas twistade bygge. (Varför ser jag plötsligt Nimis framför mig? Hade jag gjort det även om Vilks inte gått totalt haram?)

Att vi sitter i glashuset betyder sannerligen inte att vi inte ska kasta sten. Däremot ska vi välförtjänt perforeras av nedfallande glassplitter.

Konsten att stå på alla ben samtidigt

Det här med att vissa tycker att "konservativ" är ett positivt laddat ord – was ist denn los? Att vara konservativ är att vilja konservera, i.e. inte förändra. Konservatismen som ideologi uppkom som en motreaktion mot franska revolutionen, ni vet startskottet för liberal idétradition. Skulle konservatismen haft mindre appeal om den gått under beteckningen stagnationismen?

Russel Kirk, "framstående" konservativ tänkare och författare av The Conservative Mind, har punktat ned var konservativism är för honom (källa Wikipedia). Några av mina favoriter:

Tron på en transcendent ordning, baserad på gudomlig ordning eller en naturlig lag. (Vi som känner oss en smula sekulära är således inte i målgruppen.)

Övertygelsen att samhället behöver hierarkier och klasser som uttrycker naturliga olikheter. (Något säger mig att benägenheten att vara konservativ till stor del förklaras av position på samhällsstegen.)

Tron att det finns ett nära samband mellan privategendom och frihet. (Men mest för dem som äger denna egendom, eller?)

Tron på sed, konvention och hävd. (Induktionsproblemets ännu fulare brorsa: Bara för att något inte har funkat i tusentals år, ska vi fortsätta på samma sätt.)

En intressant skiljelinje inom konservatismen tycks vara den mellan liberal- och socialkonservatismen. Här ser jag att KD historisk representerat liberalkonservatismen (anglosaxisk tradition), och SD socialkonservatismen (tysk tradition) med påtagliga nationalistiska inslag.

Liberalkonservatismen är typ ekonomisk nyliberalism/libertarianism, men som betonar familj framför individ, och religion framför vetenskap. Liberalkonservatism är i någon bemärkelse en ärligare nyliberalism, eftersom ideologin hyllar klasskillnader som naturgivna och godartade. Samtidigt innehåller ideologin en rejäl skopa anti-liberal moralism – tänk dig en Ayn Rand som vill lägga sig i vem du knullar och vad du knarkar.

Socialkonservatismen är den konservatism som i någon bemärkelse möter vänster-idealen (se tidigare diskussion), i och med att man betonar en stark stat och ett samhälleligt ansvar för befolkningens välmåga. Socialkonservatismen gick i bräschen för skapandet av välfärdsstaten, och är således i stark konflikt med liberalkonservatismen. Socialkonservatism återfinns ofta i kombination med nationalism, och kallas då nationalkonservatism. Här kombineras idén om välfärdsstaten med en exkluderande mekanism, där medlemsskap i nationen blir en urskiljningsgrund för tillgång till välfärdens göttma.

KDs nuvarande konvulsioner kan med fördel analyseras utifrån distinktionen liberal- kontra socialkonservativ. Man propagerar för en liten stat, men vill å andra sidan framstå som ett höger-parti "med hjärta". I Alliansens ledband fick man finna sig i att ta det nyliberala spåret, men de aktuella rasist-utspelen pekar ut en nationalkonservativ väg – som åtminstone KDU redan trätt in på. Ur det här perspektivet är SD ett mycket mer trovärdigt konservativt alternativ, eftersom dessa blindgalna rasister är desto tydligare med vilken typ av konservatism vi talar om.

Dock, samtidigt är det välkänt att SD i nio av tio fall röstat med Alliansen, vilket gör deras faktiska agerande snarast liberalkonservativt.

Gästbloggaren

Hej, jag har fått äran att gästblogga lite här på Antropofagi-bloggen. Det känns trevligt för mig att äntligen släppas fram av vänstermedia. Jag för annars en ganska borttynande tillvaro i mitt mäktiga slott – faktum är att jag anser att Sveriges behandling av oss välförtjänt rika till stor del minner om Förintelsen. But it's o-cayman. Nu ska jag äntligen få vädra min åsikt, likt tjänstefolk vädrar sängkläder.

Som privatperson och konsument vill jag påpeka att skattelättnaderna för oss vanliga hederliga köksbordsmänniskor är på tok för låga. (Förresten, vad är ett kök? Matsalsbord känner jag ju till.) Flera av mina anställda tycks leva under drägliga omständigheter, vilket indikerar att samhället allokerar för mycket resurser till de "fattiga" (lata).

Detta tyder på en förmyndarstat, som använder skattebetalarnas mjältar och benmärg till att föda lättjefulla kreatur såsom invandrare, kvinnor med självkänsla, "funktionsnedsatta" (CP-mongon), samt pacifister. Att förmynderiet har gått för långt förstår vi när vi beaktar att muslimer får synas i teve, och homofiler får gifta sig. Så bögar för ligga med andra bögar helt gratis, men jag får inte ligga med barn ens om jag betalar för mig!? Orättvisorna tornar upp sig.

Degenerationen i nationen tycks gå mer eller mindre hand i hand med införande av rösträtt. En återgång till feodalsamhället är för mig den enda moraliskt försvarbara positionen. Endast så uppnås sann liberalism. Frihet för oss som förtjänar't.

Jag anser vidare att en större kvantitet silver ska köpas in från Lundins gruvverksamhet i Chile. Silvret ska omvandlas till skedar att stoppa i munnarna på mina barn. Varje gång något av barnen tappar en sked medan de pratar, ska deras rumpa ansättas med icke mindre än sju piskrapp. På så vis kommer samtliga barn att utveckla en ståndsmässigt talfel, vilket borgar för att de senare i livet klarar muntorna på Lundsberg.

Håll i hatten (du med mössa göra dig icke besvär), för nu vänder jag mig till statistiken. Allt policyarbete bör sträva efter att uppnå en situation där medelinkomsten i samhället är oändligt nära den högsta lönen, men där medianlönen är oändligt nära noll. På så sätt kan drivkrafter skapas, och jobben säkras. Exempel på jobb: Bli knullad oändligt länge av hästar för mitt höga nöjes skull.

Sen tycker jag också att Margareth Atwood måste sluta bajta Honduras, annars vill jag ha royalties.

Mortuus operarios, som det gamla släkt-ordstävet lyder. Tack för mig!

Fäpartiet

Antropofagi har i flera tidigare bloggningar utrett borgerlighetens förhållande till vetenskapen (t.ex. här, här, här, här och här). I dagarna har vattnet på min kvarn flödat ymnigare än vanligt.

Det är Folkpartiet som spazzar. Björklund har beställt en forskningsrapport för att ge stöd för hans skolpolitik. När rapporten istället förkastar Jannes idéer, så förkastar Janne rapporten. Och hänvisar istället till djupt inaktuell forskning från 1935. Som typ inte ens säger det Janne säger att den säger. Jag har sällan skrattat så hjärtligt som när jag läste det här. Slutcitatet från professor Christina Clifford är mycket talande:

"Man tappar nästan lite sugen som forskare. Politiker är fullständigt immuna, de har sin ståndpunkt och det spelar ingen roll vad forskningen säger. Det är banne mig ingen idé att beforska det här, för politikerna struntar ändå i det. Betyg är någon slags ideologisk fråga."

No shit, Sherlock.

Nästa spasm sker inne i själva borgarkroppen. Björklund får nu mothugg av en partikamrat, den här gången angående Fp:s nyliga pseudorasistiska utspel. (Axiom: Borgerliga partier som närmar sig 4-procents-spärren kommer alltid desperat ta till brunfärgad populism.) Dagens Arena göttar sig i Björklund stora löjlighet, men Antropofagi fascineras främst av Frida Johansson Metsos sköna sågning och myckna skärpa. (Frågan är vad frågan är – varför hon inte är partiledare i FP, eller varför hon över huvudtaget är med i FP? Den senare frågan kanske besvaras med att borgarna är bra på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för överklassen.) Kolla det här klippet från ca 07:50.

Jag har tidigare modellerat lite slarvigt kring hur jag tror att partierna kommer röra sig på skalan vänster-höger/progressiv-konservativ, in the wake of val 2014. I modellen, som lite är en blandning av en beskrivning och en förutsägelse, klstrar jag tre av fyra borgerliga partier nära SD, dvs. synnerligen höger-konservativa. Undantaget är C, som jag låter gå mot starkt höger-progressivt.

Prediktionen tycks hittills fullkomligt korrekt. FP och KD har lanserat sina krav-paket, KD med stor framgång gentemot SD-väljarna, FP med mindre framgång – det är svårt att stå på det liberala och det konservativa benet samtidigt. C har istället gått den nyliberala vägen, och kräver nedmontering av arbetsrätt för att "lösa" "integrationsproblemen". (Ironiskt att det ursprungliga nazist-borgarpartiet tar den motsatta ståndpunkten idag, 80 år senare.)

Något säger mig att det står en mycket bitter strid inom M just nu angående precis detta – ska man blidka de konservativa rasse-moderaterna ute i kommunerna, som vill "stoppa gränserna nu" [sic], eller ska man istället satsa på en rasifierad underklass (även här) och många working poor?

Nåväl, hur det än går för moderaterna är det en njutning att se att fler och fler börjar skönja det djupt antiintellektuella i FPs dumheter.