Antropofagi

tisdag 24 augusti 2021

Teve blir fel

Det är i någon mening lovvärt att SVT gör en infotainment-serie om biologiska könsskillnader, men givetvis blir det inte särskilt bra. Ja, jag har likt en annan Johan Croneman tagit mig igenom ett par avsnitt teve, och ämnar tycka något om saken. Så stäm mig för varumärkesintrång, då.

(Från savannen till tinder kan man se på SVT Play. Men det är nog bättre att lägga tiden på att läsa en bok.)

I en diskussion med en nyskild vän nyligen yppade denne att han närde en (underförstått evolutionspsykologisk) oro att undermedvetet ha drivit sin partner till vansinne, för att ha en orsak att separera, för att få fritt spelrum att befrukta yngre kvinnor. Istället för att trösta eller stödja eller ens lyssna, körde jag genast fast i frågan: Varför tenderar vi att förknippa det undermedvetna (som i dikotomin "medvetet/undermedvetet") med den evolutionära förklaringsnivån?

Samma sammanblandning genomsyrar första avsnittet av SVT:s biologism-satsning. Män sägs "undermedvetet" föredra unga, vackra kvinnor. Kvinnor sägs "undermedvetet" föredra intelligenta, dominanta män. Etcetera. Men, genom att förstå den evolutionära förklaringsmodellen (dvs. vad som brukar kallas "ultimate cause") så kan vi bättre styra vårt handlande och forma våra liv enligt en medveten önskan.

Jag säger inte att det i allmänhet är fel att saker sker undermedvetet. Det kan vara så. Men, varför ska det vara likhetstecken mellan det undermedvetna och det evolutionärt förklarade?

***

Tänk er att människor som gillar att knulla får många barn, och att människor som ogillar att knulla får noll barn. Snart nog har arten selekterats för att gilla att knulla. Och så färdas vi genom eonerna, ett knull i taget.

Tills moderniteten plötsligt introducerar preventivmedel. Plötsligt kan man gilla att knulla men ändå undvika att få avkomma. Sambandet mellan knull och befruktning försvagas.

Vad selekteras för då? Kanske att gilla att donera sperma. Eller för att gilla att knulla o-hormonstörda kvinnor, och det utan kondom. Vad som helst som är en tillräckligt bra proxy för hög och preventivmedelsostörd befruktningsmöjlighet.

I en variabel värd, som ändras snabbare än evolutionen har möjlighet att verka, så kanske det mest sannolika är att vi selekteras för att faktiskt vilja få barn. Vet man hur det går till så kan man ju alltid kringgå hindren.

***

Min poäng är att vi mycket väl kan selekteras för att vilja saker på en medveten nivå. Eller på en undermedveten. Men, när vi säger att en preferens kan förklaras evolutionärt, då brukar vi halka in på att den också är undermedveten.

Ärligt talat. Det är väl fan inte undermedvetet att du (man) tänder på unga snygga tjejer? Det är fan högst medvetet. Du är medveten om det. Och du (kvinna) vet mycket väl att en dominant, rik, smart alfahanne med grå tinningar och ett osunt intresse för BDSM är precis vad du egentligen vill ha.

Vårt samhälle genomsyras av pseudotabun. Det är inte så att det är förbjudet att gilla unga (könsmogna) tjejer. Men det är finare att tända på nåns trevliga personlighet. (I SVT-programmet framhålls Macron som ett föredöme som har lurat evolutionen genom att bli tillsammans med en äldre kvinna, medan Boris Johnson får bära hundhuvudet som har en yngre fru.) Alla är inte alltid helt öppna med sina preferenser, och den diskrepans som uppstår mellan det uttalade och det faktiska kan man alltid sopa in under det undermedvetnas matta. Som för att erkänna att man gillar hot big boob not-really-lesbian teens, men ändå slippa ta ansvar för sin lite tråkigt standardiserade preferens på en medveten nivå.

Distinktionen mellan medvetet och undermedvetet faller väldigt ofta samman. Min introspektion säger mig att vi/man/jag snarare ofta har en uppsjö av preferenser och impulser, som i och med olika jobbiga trade-offs upplevs som motstridiga. (Jag vill inte sälja sex/organ/surrogatmödraskap, men jag vill inte vara fattig, och givet att jag får jättemycket pengar vill jag ändå sälja sex/organ/surrogatmödraskap. Eller, jag vill inte knarka ihjäl mig, men givet att jag mår extremt dåligt just nu tar jag hellre lite heroin än att avstå, även om det är långsiktigt suboptimalt.) För att sortera i våra många och lite spretiga preferenser och impulser kan vi kalla vissa för medvetna och vissa för undermedvetna. Andra uppdelningar, som kort- eller långsiktiga, kan vara minst lika användbara.

Vissa saker uppträder på en omedveten nivå, och kan medvetandegöras. Andra saker är medvetna men kan stoppas likt ett avhugget strutshuvud i sanden. Man orkar inte alltid kännas vid alla delar av sitt kalejdoskop till psyke, och därför hamnar många delar i ett halvmedvetet limbo - medvetet, men aktivt undvikt, dvs. inte uppmärksammat även om det inte är strikt okänt för det medvetna.

***

Jag tror inte att det mest intressant är att alla andra djur är helt omedvetna, men att människan också är medvetna. (Enligt den neurologiska stereotypen att vi har en reptilhjärna i botten som byggts på över evolutionär tid, och att vi längst ut och längst fram har frontallober som rymmer vår Mänsklighet.) Det speciella med människan är att evolutionen tillåts verka på flera nivåer. Vi är substratet för en kulturell evolutionsprocess där olika memes och idéer och kulturellt bestämda beteenden tävlar om herravälde.

Modellen att vi är "smarta apor" är förstås rätt bra, eftersom vi måste lösa problemet med den sällskapliga osällskapligheten, dvs. trade-offen mellan individuell behovstillfredsställelse och inordning under den koordinerade gruppen. Vi behöver ofta släppa loss vår dark side - på samhällelig nivå hålla karneval - för att släppa fram primala drifter och luster.

Men, konformitet är också en drift eller lust. Så, tradeoffen föreliger mellan olika drifter och luster, inte mellan apan och flocken. Vi är redan selekterade för att vilja tillhöra flocken - tradeoffen är evolutionär på artnivå, och inte psykologisk på individnivå. Det utesluter inte att detta visar sig som psykologiska tradeoffs. Vi kan bara notera att amurtigern eller den sexbågiga kamtandhajen (solitära) inte brottas med samma tradeoffs som babianer eller baduler (sociala).

***

Sammanfattningsvis: Medvetet/undermedvetet är en dikotomi som på ett ganska inexakt sätt approximerar den egentliga och mer komplicerade åtskillnaden, nämligen att vi är en art som har adaptioner som driver oss mot konformism och socialitet, samtidigt som vi har adaptioner för att stjäla all honung istället för att dela den; döda alla våra fiender; samt betäcka enligt PI-modellen utifrån vår könsbestämda reproduktionsstrategi. Vårt medvetande är, så vitt jag vet, nån sorts (upplevelse av) samlingsplatsen för de olika impulser och drifter som samordningscentralen i vår hjärna uppmärksammar, och inom vårt medvetande verkar det än mer exakta sökarljuset som är vår uppmärksamhet. Beroende på kulturell kontext kommer vi att hantera våra drifts-tradeoffs på lite olika sätt, och av sociala skäl - eller som kognitiv dissonans-lösning - kan vi sortera vissa sanningar under kategorin "undermedvetet."

Det är emellertid inte så att vi som erkänner att vi vill knulla unga fertila friska snygga kvinnor inte vill detta - på en medveten nivå - av evolutionära skäl. Även helt medvetna drifter och preferenser kan förklaras evolutionärt.

Så SVT får underkänt som vanligt, trots att de verkar försöka bredda åsiktskorridoren en smula.

lördag 14 augusti 2021

Ödet

Jag hade påsen full av dödsorsaker så jag gav en till min broder. Han tittade på den och frågade: Är det ändtarmskräfta?

Det blåa gräset knarrade som frost under våra små skor. Min blåa klänning spröd som maräng.

Prova något lite tidigare i alfabetet, sa jag.

Alkoholism? Allmän avtyning? Andnöd?

Nej, sa jag.

Barnbörd, barnsäng, benröta, blodhosta?

Nej. Barnbörd? Barnsäng? Mannen, räkna dina äggstockar.

Diarré, då? Difteri? Drunkning, dryckenskap?

Nix.

Egen våda? Giktvärk, hunger, håll?

Prova nåt på V, brorsan.

Vattusot?

Symmetrin i hans ansikte skiftade när han sa det. En kort stund såg han nästan vanställd ut.

Bingo, sa jag. Vattusot är det.

Jag skulle, sa han, önska mig ålderdomsavtyning, ålderdomskrämpor, ålderdomssvaghet, et cetera.

Hans knubbiga armar stod rakt ut åt sidorna när han sa det, rakt ut ur de för långa, korta skjortärmarna. Jag kände ömhet för hans spillda trots.

Visst, sa jag. Alla vill till ålderdomen. Men vattusot är bra. Det är brett.

Osmotiska trycket>hydrostatiska trycket, i kapillärerna, sa han. Det känns inte särskilt brett. Det känns smalt.

Visserligen, sa jag, är ”ödem” något väldigt specifik. Men beteckningen ”vattusot” kan konnotera vilken som helst patologisk vätskeansamling i kroppen. Och sådan ansamling är symptomatiskt för många vanliga sjukdomstillstånd. Felande njurar, hjärta, med mera. Så att.

Han tittade mycket kritiskt på dödsorsaken, men ryckte sen på axlarna och stoppade den i fickan. De rutiga shortsen svalde ödet utan åthävor. Hans vackra, svarta lockar kryllade som larver när han tänkte.

Vet man när det ska hända?

Laplace demon hade kunnat veta det, svarade jag, men en beräkningsbegränsad agent kan inte förutsäga det utan att faktiskt köra systemet – dig i världen – i realtid. Faktiskt kan vi se ”dig i världen” som en simulation med syfte att förutsäga din egen död.

Han trampade runt i gräset så att några strån bröts av och svävade mot himlen. Den var osynlig som synfältsgränsen.

Vad har du mer i påsen?

Lustigt att du frågar. Jag har en riktigt vidrig trikininfektion. Parasitära rundmaskar som främst förekommer i griskött och som kan äta sig in i din muskelvävnad. Men som du vet är dåligt lagat fläsk inte ditt huvudsakliga problem. Din religion förbjuder dig att äta gris.

Ja.

Och dryckenskapen som du nämnde, fortsatte jag, är likaledes irrelevant. Sprit är också förbjudet för dig.

Javisst, sa han. Det lär jag mig så småningom.

Men, fortsatte jag, ändå är trikininfektionen och dryckenskapen intimt sammanlänkade. Det är nämligen så att omfattande intag av alkohol i samband med måltid kan döda trikinerna. Supande i samband med fläskätande är alltså adaptivt. Vi kan konkludera att kulturella sedvänjor som förbjuder alkohol förstärker det kulturella selektionstrycket mot att äta gris. Eller motsatt, att alkoholkultur mildrar det selektionstryck som trikinerna ger med avseende på att avstå fläskätande. Nykterhetskultur låter trikininfektionens selektionstryck verka i sin fulla rätt.

Den här hypotesen, sa han, hade kunnat testas om det fanns mycket björnar i Mellanöstern.

Ja. Eller andra vanligt förekommande omnivorer som ofta drabbas av trikiner.

Vi stod tysta en stund. Så sa han:

Kanske är kannibalism mindre vanligt i muslimska länder än i kristna.

Idén var utsökt, men jag hade inte data så jag kunde inte ge ett slutligt svar.

Ja, sa jag, det är en utsökt tanke. Allt jag kan addera i sammanhanget är en slapp antropologisk-freudiansk spaning om att mer utvecklade kulturer tenderar att sublimera grundläggande mänskliga institutioner av morbid karaktär, och alltså reducera sedvänjor som människoätande till rent symboliska utföranden. I sammanhanget är det intressant att notera att kristendomen erbjuder en strategi för detta genom nattvarden, som ju – givet transubstantiationstron – måste ses som en direkt form av kannibalism; brödet är kött, och vinet är blod. Jag ser ingen motsvarande kannibalistisk ritual inom islam. Men frågan är om detta alls har några implikationer på vår frågeställning, om en sublimerad kannibalism ändå inte innebär en reell risk för trikininfektion.

Jag vet inte, sa han. Egentligen är väl inget mig så motbjudande som konklusioner ur falska propositioner.

Och nu går du bara här och väntar på din vattusot, sa jag.

Ja.

Det hade kanske varit bättre att inte veta.

Kunskap, sa han, är som knark. Det är riktigt jävla gött även om det dödar dig.

Därom var vi eniga.