Antropofagi

tisdag 14 september 2021

Hatar sociologer alltså

Nu när vi etablerat att religionssociologer är idioter kan vi också förstå vad som är fel på den svenska debatten om invandring och segregation. Det förekommer uppfattningar om att främmande kulturer fuckar upp Sverige, och det förekommer uppfattningar om att Dödspatrullen och Shottaz fan inte alls är skolboksexempel på somalisk kultur. På typiskt slappt sociologisk manér myntar folk begrepp som "mellanförskap" och liknande. Det är inte tillräckligt exakt, mina smutsiga vänner, det är fan sociologi-deg. (Relaterat om sociologi-deg: Nyttan av underkastelsen; den rödaste rosen; alla måste fatta; vägskälet.)

Det här med våldsspiraler och skit. Det är ju inte så att invandring förklarar den svenska utvecklingen, även om typen av invandring i kombination med den svenska arbetsmarknaden, svenska modellen och svenska kulturen förklarar ganska mycket.

Men, framförallt är det fel av sociologhororna att säga att kultur förklarar eller inte förklarar. Återigen har de fel, dessa jävlar.

För att: Visst är det subkulturer som uppstår i förorterna, på en stabil platta av svart narkotikaekonomi etcetera. Vilka kulturell-evolutionära pathways som är öppna bestäms till stor del av ingångsvärdena. Det är selektionstrycken som bestämmer vilka kulturer som kommer att selekteras för, men artbildningen bestäms av vilka memes vi stoppar in från början. Vi kan fylla ett ghetto med japaner och vapen och knark och de kommer skapa ett jävla mönstersamhälle. Stoppar vi in lite klankultur och islamism istället så kommer andra evolutionära pathways ligga öppna. Vi kan ju tänka oss att det är delta-mutationen som vi oroar oss för, men det är ändå så att delta-mutationen är sprungen ur standard-coviden. Vi kan kalla det exaption - 'Ndrangheta bygger på släktskapsintensiva institutioner, men inte alla släktskapsintensiva grupper blir till maffia.

Problemet är så att säga inte inte att vi tar emot främmande kulturer. Ty deras respektive kulturella adaptioner är utgångsläget för den kulturella evolutionen. Men, det är selektionstrycken - enligt detta - som bestämmer utfallet i slutänden. Hur/uvida antisociala beteenden straffas eller premieras; kostnader och risker som rättssystemet bestämmer; alternativkostnader i termer av potentiella fitness-payoffs på ordinarie arbetsmarknad (antimimesis); och hur mycket cash och status narkotikaekonomin erbjuder, samt vilka våldsyttringar konkurrensen på denna svarta marknad selekterar för.

Kulturellevolutionärspelteori äger sociologi alla dagar! Jävla idioter.

Religionssociologer är idioter

Det händer att man springer på en debatt där båda parterna har fel. Då kan de inte vinna.
Märkligt ofta är cultural evolutionary game theory den analysmodell som saknas.

Ta diskussionen om huruvida religion är mind virus som är handlingsdirigerande, eller tvärt om bara emanerar - utan någon alls kausal backflush - ur de materiella förutsättningarna. Diskussionen tenderar att köra fast i just kausaliteten. Ateisterna hävdar att enskilda dogmer ger enskilda utfall - endast hindunationalister dödar den som äter ko, och Koranen har ett begränsat antal plausibla uttolkningar. Från andra hållet kommer religionssociologer och säger att det finns ju både salafister och sufister och därför kan islam vara vad som helst och därför är det människorna som skapar religionen snarare än tvärt om.

Båda har rätt, och båda har fel, och den överbryggande modellen är kulturell-evolutionär spelteori. Eller, egentligen är det kulturell evolution, men det är spelteorin som är språket för att förstå det.

Det som synes förvirra religionssociologerna är frågan om kausal inferens. Orsakar religion vissa beteenden, eller ej? Lösningen på den gordiska debattknuten är selektionsperspektivet. Det är inte så att religion helt och håller skapar samhällen, eller att samhällen helt och hållet är oberoende av religion. Det är istället så att olika förutsättningar selekterar för olika kulturell och religiös överbyggnad. 

Där har religionssociologen i någon mening rätt, om än inte i so many words. Ekologiska och ekonomiska faktorer selekterar för olika typer av trosföreställningar. Den ena mekanismen är att människor och grupper med vissa typer av föreställningar är bättre på att överleva än andra människor och grupper. Typiska memes som vi pratar om här är kanske snarare "kunskapen att göra upp eld" eller "dela mat-normer" eller "traditionen att bränna och krossa ett skulderblad för att bestämma var vi ska jaga renar för att genom denna stenålders-slumpgenerator omöjliggöra en mot-adaption där renarna selekteras för att undvika de tider och platser som människorna jagar på/vid." Men, religioner är viktiga och mäktiga sociala teknologier för att skapa och upprätthålla större grupper och mer komplexa samhällen, och därför är även religioner, ritualer etcetera memes som selekteras i den mellangruppsliga konkurrensen.

Den andra mekanismen är att människor kan härma andra människor. Typiskt sett härmar man de som är  framgångsrika, och på så sätt är den memetiska selektionen frikopplad från sina värdar - idéer kan vandra fritt. Även här är dock den mememetiska selektionen inte frikopplad från sina värdars väl och ve, eftersom framgång är det som gör att man vill härma någon annan. I båda dessa fall är den memetiska selektionen således i någon mån symbiotisk, dvs. idéerna lyckas om deras värdar - människorna - lyckas. I det första fallet genom att överleva bättre än andra människor, och i det andra fallet genom att göra värdarnas livsstil attraktiv.

(Memetisk selektion kan emellertid också vara parasitisk, vilket innebär att idéernas öde frikopplas från värddjurens. Analogt med hur virus fungerar kan så bli fallet när det är billigt att flytta mellan värdar - då är selektionslogiken mer exploaterande.)

Så, det första religionssociologen lär sig är att olika idéer och memes selekteras för givet olika förutsättningar. Kausalitetsfrågan blir då lite mindre mystisk.

Det andra som religionssociologen lär sig är dock att vi är en så höggradigt kulturell art, att våra memes bestämmer vår miljö och utgör nya och avgörande selektionstryck. För att fjäska för det löjliga sociologskrået säger jag att vi nånting nånting Bourdieu nånting producerar nånting reproducerar nånting nånting habitus. En "lite" bättre modell är de rent spelteoretiska, där vi kan formalisera hur andra agenters beteenden, i kombination med spelets regler, väldigt tydligt föreskriver optimala strategier på olika många rundors sikt. Kontentan är att kulturen bygger upp selektionstryck som styr selektionen av kultur.

För att ta ett övertydligt exempel kan vi skruva klockan riktigt långt tillbaka, för att se hur kulturell evolution samspelar med sedvanlig evolution. Människan har sedan länge blivit fånge i kulturen. Våra mattillredningsteknologier har gjort det omöjligt för oss att överleva på obearbetad föda, och om vi inte hade haft eld eller blötläggning eller mortlar eller skärverktyg så hade vi inte stått oss särskilt länge i vildmarken. Kulturen är buren. Vägarna tillbaka är nu stängda, men i gengäld har utvecklingen mot mikrovågskokböcker legat vidöppen för oss.

Analogin till evolutionsteorin ger oss även nästa verktyg i lådan som sociologjävlarna typiskt sett saknar. Vi kan tänka på den memetiska selektionen i termer av artbildning, drift, mutationer, etcetera. Det sker hela tiden mutationer, men ekologiska och ekonomiska och kulturella förutsättningar bestämmer vad som är ett evolutionärt stabilt ekvilibrium. (Som vanligt kan vi också tänka i termer av basins of attraction för att tillskriva olika utvecklingsvägar olika sannolikhetsmassa.) Många mutationer synes vara random, men kan visa sig viktiga senare, så som katolicismens negativa inställning till kusinäktenskap. Vi kan även tänka på "mutation rate" som en egenskap som i sig själv evolverar, precis som mutation rate i genomet. Instabila kulturer är mer föränderliga, vilket säkert kan vara adaptivt i variabla miljöer men vilket å andra sidan ger ytterligare ökad instabilitet. 

Vi kan tänka på islam som en religion med några mutationer som sänker mutation rate, som att koranen är guds ord, och vi kan även se hur vissa specifika mutationer som konstituerar islam är adaptiva memetiskt-evolutionärt sett, som att döda apostater och därmed motverka avhopp. Även tillsynes sunkiga aspekter, som att man får slå sin fru, kan behöva tolkas o-anakronistiskt - kanske är det en kulturell-evolutionär usp att formalisera hustrumisshandel på det sätt som surah 4:34 föreskriver:
Männen ha ansvar för och omsorg om kvinnorna [...] Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper håll er borta från deras nattläger och som sista utväg tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.
Det kan verkar litet ruttet att tillrättavisa sina kvinnor handgripligen, men på sin tid var det här troligen en ganska progressiv rekommendation, då den ju föreskriver att man provar flera andra åtgärder innan misshandel accepteras. Dessutom så blir det ju omöjligt att slå frugan i vredesmod om man först måste testa andra metoder.

Även månggiftet i islam är progressivt i sin ursprungskontext - fyra fruar är faktiskt färre än 1000. Fyra-fruar-gränsen kunde såklart kringgås med sexslavar och haremskonstruktioner, men ändå. Från korrespondens med Joseph Henrich:
Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Poängen är att ateisten har helt rätt i att specifika dogmer kan spela en stor roll, men det är kanske viktigare att förstå att en dogm tillsynes "stokastiskt" kan få samhällskonsekvenser, än att fokusera på att enskilda dogmer kan vara handlingsdirigerande på individnivå. Protestantismens fokus på att läsa bibeln på folkspråket är en sådan dogm som troligen bidrog till att öppna upp nya kulturell-evolutionära pathways.

Det kan vara så att särskilda delar av en religion - särskilda memetiska adaptioner - har väldigt stora effekter på miljön, och därför i stor utsträckning bestämmer de fortsatta memetiska selektionstrycken. Spelteoretiskt kan vi förstå hur andra spelares strategier bestämmer en spelares strartegier, och hur alla spelar tillsammans kan fastna i jämviktslägen. Religionssociologerna kan ranta om att människor tolkar religion som de vill, men det de missar är att alla spelare påverkas av alla andra spelare, och att alla samordningsmekanismer - intersubjektiva fenomen, vertikal mimesis, kalla det vad du vill - ger upphov till olika typer av beteenden som därmed ger upphov till beteenden hos de som möter dessa beteenden.

***

Sammanfattning:

Religionssociologer gör mig förbannad. De fattar fan ingenting. De tror att de kan kritisera ateister och komma undan med det, men det är de själva som är dumma i huvudet. Ateisterna må verka småaktiga i sitt fokus på enstaka dogmer och på huruvida dessa kan vara handlingsdirigerande, men det religionssociologerna fan inte fattar är att ateisterna is on to something. Men alla kan gynnas av att tänka kulturell evolution här. Men framförallt, fuck religionssociologerna, jävla horor.

(Relaterat: Fängelsepopulationer; allt om kulturell evolution; parasit-symbios-dimensionen; fördomar; allt om islam; selektionsvarians på olika nivåer; mer om orättvisans uppkomst; lösa trådar; etiketten spelteori; etiketten Bibeln.)

fredag 10 september 2021

Mer invandring är lösningen på för mycket invandring

Så har då plötsligt alla köpt att allting är invandringens fel. Så är det givetvis inte. Det är visserligen befriande att media vågar prata om Rabaldret i Lund i termer av klan-fejder, om släktbaserade kriminella nätverk, och om att personer med ursprung i Afrika och Mellanöstern är överrepresenterade vad avser våldsbrott. Men den galopperande svenska våldsutvecklingen går inte att förklara med invandring. Sverige är mer extremt vad avser skjutningar än vad avser flyktingmottagande.

Vad som förklara den svenska utvecklingen är en så kallad cluster-fuck av variabler. En extremt hög asyl- och anhörigmigration till ett land med extremt generöst välfärdssystem har skapat selektionseffekter och incitamentsstrukturer som fyllt vårt avlånga land med analfabeter, samtidigt som svensk arbetsmarknad ställer internationellt sett väldigt höga kvalifikationskrav. En dålig etableringspolitik har gjort att människor med låg utbildning, som selekterats för att vilja åka till ett socialbidragsparadis, tvingas till inaktivitet och själadödande insatser istället för att tvingas lära sig yrkeskunskaper och/eller språket. En segregationsdrivande politik, där EBO möjliggjort för svenskarna att blunda för de migrationens konsekvenser som förpassats till enskilda bruksortskommuner som Södertälje och Eskilstuna, har skapat parallellsamhällen och enklavisering som motverkat integration och skapat kritiska massor av missär och utanförskap. Samtidigt har skolpolitiken påskyndad segregationen, och i många ytterområden har man dragit ner på sociala insatser - precis när de som mest hade behövts.

Allt detta har skett i ett samhälle med en dogmatisk narkotikapolitik. Effekten? En perfekt svart marknad som premierar utanförskap, antisocialt beteende, våldskapital och alternativa (exempelvis släktskapsbaserade) organisationsformer. Förbudstiden har skapat ekonomiska pullfaktorer som motsvarar de pushfaktorer som utanförskapet utgör, och därmed har vi byggt en etnifierad underklass med kriminalitet som helt naturligt leverbröd. Kostnaden har ändå varit låg, eftersom det är i princip riskfritt att sälja droger och mörda folk - det enda som är lägre än straffsatserna är uppklarningsprocenten. Och alternativkostnaden har varit låg, så länge ADHD-galningarna med 15 syskon och ensamstående mammor ändå inte kan hoppas på att kvalificera sig till någon sorts produktivt arbete.

Allt detta har hänt, och samtidigt har allt detta varit förbjudet att tala om.

***

Nu talas det, som väl är, med risk för att många landar i nya förenklade förklaringsmodeller, såsom att invandring förklarar all skit vi ser. Det är fel och synd, eftersom det försvårar för oss när vi vill lösa problemen. Om vi landar i att invandring per se är problemet, så missar vi mycket potentiella nytta, inklusive nytta som skulle kunna adressera utanförskapet och segregationen.

Det sägs att man ska dra policy-repet i sidled. Låt mig föreslå en inriktning.

Ja, vi ska ha noll asylinvandring och anhöriginvandring. Vi ska go full Denmark och låta asylsökande få sin process prövad utanför Sveriges gränser. Som en bonus kan vi då eliminera pullfaktorerna som lockar folk att riskera livet på Medelhavet, och frigöra mer resurser för att hantera befintliga integrationsproblem och/eller "hjälpa på plats." Vi kan inte bibehålla vår generösa, generella välfärdsmodell, eller vår höga produktivitetsnivå, om vi fortsätter att fylla hyreskasernerna med extremt lågutbildade människor som dessutom har medeltida värderingar som ingångsvärde.

Men. Vi ska se till att ha en extremt hög invandring därutöver. Problemet idag är att klass och ursprung/etnicitet har kommit att samvariera till den grad att många luras att sätta likhetstecken. Vi vet att nätverk är viktigt för integration, och att etniska nätverk kan vara en stor fördel - se på invandringen från Balkan på 90-talet, som kunde haka på den tidigare stora arbetskraftsinvandringen och bland annat därför klara sig väldigt bra. Offermentaliteten som postmodernisterna tillhandahåller är gift för förortsfolket, som fås att tro att de är exkluderade och inte helt enkelt okvalificerade för att få det ena eller andra jobbet. Låt oss slå sönder allt detta och pumpa landet folk med utomeuropeiskt födda, högutbildade, arbetsamma individer, som kan göra slarvsylta av rasist-myten och bli föredömen för mindre bemedlade landsmän. Låt oss göra slarvsylta även av den rasism som faktiskt finns, eller som helt förklarligt varit på tillväxt under de senaste två decennierna, genom att ta in japaner och koreaner; pakistanska och indiska ingenjörer och matematiker; egyptiska ateister; etcetera, i tusental.

Problemet idag är att arbetsmarknaden inte kan svälja de många tusen lågkvalificerade människor som vi släppt in i vårt land. Men, om vi får ekonomin att växa genom att få befolkningen att växa, så kommer arbetsmarknaden för lågkvalificerade också att växa. Något litet utrymme finns ändå för vårdbiträden, taxichaufförer, städare och trädplanterare. Om befolkningen och ekonomin växer med 160.000 högutbildade och högproduktiva individer per år, istället för 160.000 analfabeter, så kommer bi-arbetsmarknaderna växa proportionerligt. I de allra flesta STEM-yrken är kompetensbristen massiv, så det finns ingen eller föga risk för att vi får 10.000 japaner som går och stämplar någon längre tid. Dessutom skulle 10.000 japaner ganska snart hitta på något annat vettigt att göra, om deras ingenjörsexamina nu skulle svika dem.

Men, kan det bli svårt att locka till sig massa STEM-folk? Troligen, särskilt när våldsbrott och skjutningar på öppen gata slår i taket. Vad Sverige däremot skulle kunna göra är att satsa sådär riktigt nazist-mycket på infrastrukturprojekt. Som alla vet är det ALLTID värt det. Shinkansen Malmö-Stockholm-Göteborg hade varit värt investeringen veckans alla dagar, och därutöver sitter bara järnvägsnätet på en infrastrukturskuld om ca 300 miljarder. Idioter försöker beräkna om snabbtågsatsningar betalar sig, men de har fel. Alla skåningar vet att sekunden Öresundsbron byggdes var det ett mysterium hur den någonsin inte hade funnits. Den ekvation finns inte som förmår kvantifiera nyttorna av att knyta ihop storstadsregioner. Dessutom är det billigt för staten att låna. Pumpa in pengar, motherfuckers, och eftersom det inte finns kompetens i Sverige att genomföra alla de satsningar vi vill, så pumpa in folk också. Ta in busslaster med kinesiska byggare och japanska rallare, och bygg upp Sverige till en nivå som funkar hyggligt. På köpet växer bi-arbetsmarknaderna till en nivå som kan svälja de många invandrare med obefintliga kvalifikationer som idag mest slår dank.

Och, bygg ut Samhall när ni ändå håller på. Det finns många outredda diagnoser där ute, och det finns människor med en utbildnings- och IQ-nivå som väl kvalificerar för en kompletterande arbetsmarknad. Utomeuropeiska kvinnor som inte kan läsa och skriva kan istället moppa golvet på ICA. Undanträngningseffekterna kan inte vara avsevärda inom ramarna för den svenska modellen, eftersom ingen har råd att anställa folk till skitsysslor om facken får bestämma. Skapa alternativa modeller för att trycka ner ersättningen rejält för de allra mest lågkvalificerade, och justera socialförsäkringssystemen för att komma tillrätta med marginaleffekterna.

***

Så, mer invandring, men av bättre kvalitet, tills att ekonomin sväller och slukar de som redan bor här. Höja straffen och utveckla poliskåren? Ja, såklart, allt det där behövs också. Inkapacitering och uppklarningsprocent. Plocka bort våldskapitalet från gatorna och vräk nytto-kostnads-kalkylen för yrkeskriminalitet över ända.

Men framför allt, min eviga käpphäst: Avkriminalisera inte. Det vore, precis som skalliga sosse-gubbar påstår, en gåva till gängen.

Så: Legalisera. Legalisera skiten ur dem.

Och reglera. Vi ska ha en helstatlig systembolagsmodell för weed; apotek för psykedeliska; och hälso-sjukvårdsbemannade gratis sprutrum för opioider. Totalkonsumtionsmodell och harm reduction och individens frihet. Inga intäkter för gängen, men intäkter för staten. Inga narkomaner som måste snatta fläskfilé och klippa källarförråd till ett värde av 70 tkr i månaden, eller för den delen sälja heroinbollar (som de haft i munnen!) till andra människor för att tjäna ihop till det egna missbruket. Inga 14-åringar som måste skjuta på varandra på torget för att säkra marknadsandelar. Vi stänger den hobbsianska fällan.

Det är inte bra att knarka, men det är bättre att knarka under kontrollerade former, och det är bättre att inkorporera narkotikamarknaden inom Leviatans ramar.