SchäsLong, del 12

Falska metaforer i alla ära. Och nä, visst, företag är inte biologiska organismer som utsätts för ett evolutionärt tryck och vidarebefordrar sina egenskaper till sin avkomma.

 

Men, det är ändå intressant att beakta, om vi nu ska se kapitalismens företräde som att den är lite av en blind utomjordisk gud och således en optimeringsprocess som vi inte behöver styra politiskt... Att en optimeringsprocess optimerar på något kriterium. Och att vi måste vara noga med att stämma av huruvida detta kriterium är vad vi vill optimera på.

 

Evolvera ihjäl sig:

 

"It is a very common misconception that an evolution works for the good of its species /.../

 

It's yet another case where you've got to simultaneously consider multiple abstract concepts and keep them distinct.  Evolution doesn't operate on particular individuals; individuals keep whatever genes they're born with.  Evolution operates on a reproducing population, a species, over time.  There's a natural tendency to think that if an Evolution Fairy is operating on the species, she must be optimizing for the species.  But what really changes are the gene frequencies, and frequencies don't increase or decrease according to how much the gene helps the species as a whole.  As we shall later see, it's quite possible for a species to evolve to extinction.

 

/.../

 

The real struggle in natural selection is not the competition of organisms for resources; this is an ephemeral thing when all the participants will vanish in another generation.  The real struggle is the competition of alleles for frequency in the gene pool.  This is the lasting consequence that creates lasting information.  The two rams bellowing and locking horns are only passing shadows.

 

It's perfectly possible for an allele to spread to fixation by outcompeting an alternative allele which was 'better for the species'.  If the Flying Spaghetti Monster magically created a species whose gender mix was perfectly optimized to ensure the survival of the species—the optimal gender mix to bounce back reliably from near-extinction events, adapt to new niches, etcetera—then the evolution would rapidly degrade this species optimum back into the individual-selection optimum of equal parental investment in males and females.

 

Imagine a 'Frodo gene' that sacrifices its vehicle to save its entire species from an extinction event.  What happens to the allele frequency as a result?  It goes down.  Kthxbye.

 

/.../

 

In viruses, there's the tension between individual viruses replicating as fast as possible, versus the benefit of leaving the host alive long enough to transmit the illness.  This is a good real-world example of group selection, and if the virus evolves to a point on the fitness landscape where the group selection pressures fail to overcome individual pressures, the virus could vanish shortly thereafter.  I don't know if a disease has ever been caught in the act of evolving to extinction, but it's probably happened any number of times."

 

Det är ju uppenbart att kapitalismen inte optimerar för långsiktig överlevnad, mänsklig lycka, eller något annat högre värde. Om kapitalismen alls kan liknas vid en evolutionär process, så är det en process som optimerar för ett fåtals kortsiktiga vinning.

 

"Cancerous cells do pretty well in the body, prospering and amassing more resources, far outcompeting their more obedient counterparts.  For a while.

 

Multicellular organisms can only exist because they've evolved powerful internal mechanisms to  outlaw evolution.  If the cells start evolving, they rapidly evolve to extinction: the organism dies."

 

Vad lär vi oss av detta tro? Om "organismen" är ekonomin, eller samhället, så vill vi ha interna mekanismer för att förhindra evolutionen inom.

Provokatörsinläggen fortsätter

Aron Flam har ett skämt som går något i stil med:

 

"Vet ni skillnaden på rasism och antisemitism? Rasism är riktat mot lägre stående raser."

 

Det är kul bl.a. eftersom hr. Flam är en judisk elitist. Skämtet gifter sig liksom väldigt väl med hans scenpersona.

 

Antropofagi har tidigare försökt tillämpa en lärdom från The Art of War - lämna alltid en reträttväg - och frågat sig: Vad om mina bekväma, invanda föreställningar om "ras" och IQ inte stämmer?

 

Nu kommer husbloggen SSC och förenar trådarna en smula. Varför var folk från Budapest så smarta? Och uppföljningen: Varför vinner inte Israel fler nobelpris?

 

Kontentan: Ashkenaziska judar har högt IQ. Detta beror på det evolutionära tryck de utsattes för under medeltiden, där judar endast fick arbeta med vad vi idag skulle betrakta som högkvalificerade yrken. De som lyckades väl inom dessa yrken fick många barn. De som inte lyckades så väl svalt kanske ihjäl.

 

Judiska vetenskapsmän under mellankrigstiden stod för ett helt oproportioneligt stort skutt i den vetenskapliga utvecklingen. Sådana skutt som inte tas idag, tydligen.

 

Antropofagi tänker: Om nu judar kan vara smartare, då kan väl andra vara dummare? Då kan väl Aron Flams skämt ha en fet, äcklig jävla kärna av sanning?

 

Antropofagi vill då påminna om: 1) Att vissa människor har lägre IQ är ett argument för generöst utbyggd välfärd och humanistisk livsåskådning; 2) att "ras" inte är samma sak som genetiskt kluster, och att "ras"/IQ-frågan således säger ganska lite om våra föreställningar utifrån fenotypiska skillnader; 3) att miljöfaktorer inklusive påverkan på fostret i livmodern verkar förklara större delen av IQ-skillnader mellan olika folkgrupper: "I en stor studie av utomäktenskapliga barn till ensamstående tyska (vita) mödrar med amerikanska soldater (vita eller svarta) som fäder kunde man inte påvisa någon signifikant betydelse av faderns etnicitet. I denna typ av undersökning undvikes beroende av skillnader i miljö under fosterutvecklingen." 4) Att rasism samvarierar med låg IQ.

 

***

 

I alla fall. SSC gläntar på dörren till att de smartaste människor som levt blev utrotade av nazisterna, och att mänsklig utveckling à la 1920-talet således är en historisk anomali.

 

Antropofagi tänker: Det var förtrycket och antisemitismen som utgjorde det evolutionära trycket som selektera judarna för hög IQ. Men, det var samma antisemitism som sen slog sönder och i stora delar utrotade den europeisk-judiska befolkningen.

 

Så det ska alltså krävas polska och vitryska bönder för att avla fram en supersmart judisk övermänniska? Men sen ska samma dumma jävla bönder slå ihjäl judarna, när dessa precis börjat producera välsignelser för mänskligheten? Är rasismen/antisemitismen då bra eller dålig?

 

Och: Kan vi avla fram en ny super-IQ-befolkning? Kan inte någon riktigt jävla galen diktator, typ Kim Jong-un, ta ansvar för det här? Om nordkoreanerna ändå ska ha det så jävla ruttet, kan väl deras missär i alla fall kanaliseras mot en IQ-selektions-mekanism.

Intersektionalitet - Epilog

Efter att två gånger ha rantat i blindo om intersektionalitet är det dags att krypa till korset och erkänna att jag i själva verket tycker att intersektionalitet är ett rätt vettigt begrepp. Klart det har sina misstolkningar och sina begränsningar i tillämpbarhet, men i grunden är det ju bara en liten påminnelse om att världen är komplex. Inget fel i det, för det är den ju!

 

Antropofagi ser det här som en läxa till sig själv - sluta ranta i blindo. Tänk efter i tio sekunder, snälla, innan du rantar.

 

Det jag lär mig av själva sakinnehållet i mina rants är att jag framöver ska fråga folk som snackar om intersektionaltiet, vad de menar med intersektionalitet. Eftersom det trots allt verkar finnas en muterad överbyggnad på det grundläggande, i banal bemärkelse korrekta och behjärtansvärda begreppet.

MAB deep

Gårdagens intersektionalitetsrant, skriven i affekt, behöver nyanseras en smula.

Så skulle en intersektionalitets-troende i alla fall uttrycka det.

En icke-troende, som Antropofagi, känner mer för att göra en Slate Star Codex SSC) och ranta vidare med hjälp av motte and bailey-konceptet. (Antropofagi har skrivit lite om motte and bailey-prylen förr. Typ att det är poppis bland rasister.)

Så det är precis vad jag, Antropofagi, kommer att göra. Alltså ranta vidare. Lezz gew!

***

Först kort om motte and bailey.

SSC skriver här och här om motte and bailey-tekniken, angående social justice warriors, utifrån detta paper om postmodernism. RationalWiki sammanfattar:

"Motte and bailey (MAB) is a combination of bait-and-switch and equivocation in which someone switches at will between a "motte" (an easy-to-defend and often common-sense statement, such as "culture shapes our experiences") and a "bailey" (a hard-to-defend and more controversial statement, such as "cultural knowledge is just as valid as scientific knowledge") in order to defend their viewpoint. Someone will "support" the easy-to-defend (motte) temporarily, to ward off critics, but does not actually believe what they're saying. The "difficult" (bailey) version always remains the desired belief, but is never actually defended. For all intents and purposes, the MAB'er is defending a "ghost" belief."

***

Nationella sekretariatet för genusforskning skriver:

"Intersektionalitet handlar om att maktordningar baserade på kategorier som kön, ras, sexualitet, funktionalitet och klass samverkar med varandra på olika sätt och skapar ojämlikheter, diskriminering och förtryck /.../ En enskild maktordning kan inte förstås oberoende av andra. Termen intersektionalitet myntades i en diskussion om hur sociala rörelser tenderar att inte uppmärksamma villkoren för personer som faller mellan kategorierna. Ett exempel är hur såväl en vit feministisk rörelse som en svart antirasistisk rörelse, riskerar att missa framför allt rasifierade kvinnors villkor /.../ Ras- och könsdiskriminering sker ofta samtidigt och är svåra att särskilja ifrån varandra. Idag används intersektionalitet som en teoretisk utgångspunkt och en metodologisk hjälp inom forskning, såväl som aktivism och praktiskt förändringsarbete."

Detta är i stora delar enkelt på gränsen till banalt, och således lätt att förstå/"hålla med om". Jaja, förtryck/diskriminering/orättvisa utgår från flera olika parametrar. En människa kan ingå i flera olika kategorier. Vara vit kvinna. Eller svart man. Eller svart kvinna. Jaja.

Den som så vill kan med fördel förstå intersektionalitet som en multipel linjär regression. Dvs., "en teknik med vilken man kan undersöka om det finns ett statistiskt samband mellan en responsvariabel (Y) och två eller flera förklarande variabler (X)." Antropofagi är inte mycket av en statistiker (hrm, hrm), men det är i alla fall så Wikipedia uttrycker saken.

Aha, okej! Så "intersektionalitet" är bara ett annat sätt att säga att vi vill ha en lite mer mångbottnad analys! Istället för att bara kolla vilka som får mest lön, män eller kvinnor, eller vilka som i högst grad riskerar suicid, cis- eller transpersoner, eller vilka som oftast utsätts för våld, hetero- eller homosexuella, så får vi lite mer pejl på vilka problem som finns i världen och vilka som drabbas av dem. Fett lätt att förstå faktiskt.

En annan okontroversiell och lätt-att-förstå/hålla-med-om-beskrivning hittar vi på jämställ.nu:

"Det används för att beteckna hur olika maktordningar och diskrimineringsgrunder påverkar och ibland förstärker varandra, en enskild maktordning kan inte förstås oberoende av andra. Utförandet av en intersektionell analys förutsätter dock inte att samtliga diskrimineringsgrunder lyfts, en kan istället välja de kategorier som är relevanta för den aktuella analysen."

Jamen då så! Det handlar om att titta på flera olika kategorier/variabler! De som är intressanta i stunden! Inga konstigheter.

"Intersektionalitet kan användas som analysredskap inom många olika områden och också fungera som ett verktyg. En intersektionell analys kan exempelvis synliggöra hur särskilda satsningar på vissa målgrupper, såsom nyanlända, lågutbildade eller personer med funktionsnedsättning, inte tar hänsyn till att personer kan tillhöra flera målgrupper samtidigt och ha behov som kräver en kombinerad insats. Till exempel kan en grupp med nyanlända ha helt andra behov än en annan om den ena gruppen är högutbildad och den andra lågutbildad, eller om den ena gruppen är kvinnor och den andra är män. Om en då sätter in samma insats till båda grupperna riskerar en att ens satsning inte fungerar för alla. Intersektionalitet kan alltså vara ett verktyg för att skapa anpassade insatser och därmed nå önskade resultat."

Aha, så högutbildade invandrare har andra förutsättningar än lågutbildade. Inga konstigheter här heller! Wuzzup, alla välintegrerade 90-talsbosnier.

As easy as Dell helt enkelt, om någon minns det gamla senkapitalistiska ordstävet.

***

Men är det så lätt, änna? Inte alla intersektionalitetsvurmare skulle hålla med (Antropofagis fetstil):

"Tyvärr tycks många av de som använder begreppet som flitigast inte ha en helt korrekt förståelse av vad begreppet verkligen betyder. Många använder det som att beteckna en ideologi eller feministisk inriktning eller verkar enbart se det som en beteckning på medvetenheten om att det finns fler än en maktstruktur. Det sista är ju såklart en nödvändighet för att kunna göra en intersektionell analys, men det räcker ju verkligen inte för att se hur de olika maktrelationerna samverkar. Tvärtom blir resultatet ofta att de olika maktrelationerna räknas upp och påtalas en och en samt beskrivs var för sig än hur de visar sig i kombination. För att inte tala om när människor i intersektionalitetens namn (och kanske i viss mån, av intellektuell lätja) pratar om olika maktstrukturer som om de fungerar på samma sätt. Som att exempelvis homofobi, rasism och klassförtryck fungerar likadant och motverkas på samma sätt. På så vis hamnar resonemang lät i diskussioner om ”klassism” och ”medelklassnormen” som orsaker bakom klassförtryck och därmed lyckas göra en analys av klass utan att beröra orättvisan i att klasser över huvud taget existerar.

En annan vanföreställning är att intersektionalitet handlar om att uppmärksamma allt som är fel där en viss grupp är utsatt. När till exempel någon frågar ”Ska inte djur inbegripas i den intersektionella analysen?” så visar det med tydlighet hur de missuppfattat konceptet. Djurförtryck går nämligen inte att analysera genom någon annan sektion. Svarta katter utsätts inte för rasism av vita katter. Det går inte att säga att ett djur utsätts för dubbla förtryck på samma sätt som att någon kan vara utsatt för både transfobi och rasism (för att ta ett exempel)."

Okej, så många verkar inte ha förstått vad begreppet begriper. Okej, det är alltså inte bara en medvetenhet om att det finns fler än en makstruktur. Okej, så det är inget bra om olika maktrelationer bara räkas upp.

Så, hjälp oss att förstå då. Vad är det mer än att det finns fler maktstrukturer? Vad är analysen, om det inte är att ta med flera förklarande variabler?

Nationella sekretariatet skriver vidare (Antropofagis fetstil):

"Att tänka på maktordningar som integrerade, det vill säga att inte analysera kön separat från andra kategorier, förutsätter en vilja att låta sig bli överraskad. Uppgiften är inte lätt, eftersom det inte finns några enkla formler att utgå ifrån eller några entydiga svar att leverera. Tvärtom utgår intersektionell feministisk analys ifrån en komplexitet där sociala relationer, och i synnerhet maktrelationer, produceras och reproduceras på ett trassligt sätt. 'Invandrarkvinnan' och 'arbeterskan' är exempel på olika kvinnliga konstruerade identiteter där inte bara sexism, utan även rasism och klassförtryck behöver analyseras för att nå en förståelse av maktrelationers betydelse för människors förutsättningar i livet."

Okej... Vem sa komplexitet? Inte lätt, trassligt sätt? Här låter som vi lämnar lite lönndörrar för att retirera tillbaka till slottet. Alltså, mekanismer för att bortförklara de orimligheter som pågår ute på fälten.

En annan källa menar att "Intersektionalitetsperspektivet är en kritik mot reducering av komplexitet."Ah, reducera komplexitet, detta onda. Komplexitet är ju något i sig själv eftersträvansvärt, eller hur? Kanske inte.

Samma källa menar att en bör "förstå att världen är inte färdig utan ständigt kan omtolkas". Detta låter lite mer relativistiskt än vad Antropofagis vetenskapsteoretiska manifest, som utgår från den kausala realismen, är benägen att skriva under på. (Det ontologiska postulatet säger ju att världen finns oberoende av oss.)

***

Vi ser också en tendens till grumligt språk och grumligt tänkande, när vi försöker förstå intersektionalitetsbegreppet. Vi kan även notera släktskapen med postmodernismen, så som beskrivs i själva huvudartikeln om motte and bailey, som ju - som nämnts - inriktar sig på postmodernismens bedrägliga strategier. SOU 2014:34 (Antropofagis fetstil):

"Postkoloniala feministiska analyser av global ojämlikhet, och av de instabila identiteter som skapas i och genom den transnationella cirkulationen av människor, varor, kulturella uttryck och kapital, har också bidragit till att fästa uppmärksamheten på de processer som gör olikhet till ett tecken för ojämlikhet. Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv är den sociala verkligheten inte given, den skapas istället inom ett maktfält. Detta gäller även de kategorier som beskriver och förklarar denna verklighet, till exempel kön, etnicitet och ras – men också kategoriseringar baserade på sexualitet, funktionsförmåga, ålder eller klass. Även om dessa kategorier kan användas i analytiskt syfte saknar de en fast kärna och en essentiell innebörd bortom de specifika kontexter där de skapas och hålls vid liv. I detta sammanhang har Judith Butlers studier om könets performativitet varit en viktig utgångspunkt för att analysera 'görandet' av andra kategorier, som ras, sexualitet eller funktionsförmåga /.../

Det intersektionella samtalet är i dag inte låst till ett perspektiv eller en specifik ontologi. Talet om skilda maktordningar existerar sida vid sida med de socialkonstruktivistiska perspektiven. Även om utgångspunkten i olika maktordningar eller maktaxlar leder till andra frågor och andra metodologiska utmaningar än socialkonstruktivistiska ansatser – till exempel vilka maktordningar som intersektionalitetsteori bör ta upp och vilka som kan undvaras, eller vilka maktordningar som är mest centrala och varför – kan den rådande pluralismen tolkas som uttryck för en grundläggande enighet kring den teoretiska och politiska nödvändigheten av att utforska maktutövningens komplexitet ur fler dimensioner än kön."

 

Kanske inte genomgående ett under av tydlighet. SOU 2014:34 betonar också att "även om intresset för intersektionalitet är stort bör detta inte tolkas som att det finns en konsensus om begreppets innebörd och om hur perspektivet kan eller bör användas i konkreta analyser." Hm. Allt kan inte vara hur väldefinierat som helst. Men ändå en liten, liten varningsklocka.

"En viktig skiljelinje handlar om hur intersektionalitet förhåller sig till kategorier som kön, klass, etnicitet, ras och nation, vilket hänger samman med den ontologiska status som tillskrivs dessa kategorier. Medan vissa forskare tar sin utgångspunkt i strukturellt bestämda grupper utgår andra från hur olika subjektspositioner skapas och reproduceras i olika sammanhang. I det ena fallet utgår forskarna från kategorier som ges en strukturell bestämning i specifika maktstrukturer, i det andra skapas ojämlika subjektspositioner kontinuerligt i skärningspunkten mellan olika former av förtryck och maktutövning."

Om Antropofagi får tolka fritt, kanske den första varianten är mer common sense-versionen av intersektionalitet, dvs. vad jag ovan jämställer med en multipel linjär regression. Den andra varianten tycks mig klart mer postmodern, diffus och relativistisk.

Låt oss fortsätta med SOU:n (Antropofagis fetstil):

"Ett underliggande problem handlar om olika kategoriers inbördes relation – är kön viktigare än klass? – och hur de ska rangordnas. Att inte på förhand kunna definiera vilka kategorier som är mest grundläggande har också skapat en viss osäkerhet kring intersektionalitetens metodologiska användbarhet. Ytterligare ett problem som uppmärksammats är risken för att enhetliggöra analysen av maktförhållanden som har olika ursprung, uttrycksformer och konsekvenser."

Den som vill kan givetvis plöja hela SOU:n själv. Jag kan i alla fall meddela att diskussionen om vilka kategorier som har prioritet blir ganska lång. Antropofagi har tidigare argumenterat för att klass är en bra kategori. Här kan förtydligas att detta kan sägas bero på att klass är en metakategori. Klass beskriver fördelning av resurser. Hur resurserna sedan fördelas, enligt vilka "maktaxlar", är en annan historia.

I diskussionen om olika kategoriers olika prioritet förstår en också varför den bör förbli en annan historia. Det blir mycket snabbt en hal sluttning.

Vi börjar med kön. Biologiskt kön är ett objektivt faktum (se kausala realismens ontologiska postulat), medan genus är en social konstruktion. Ras är nästa steg på skalan; ibland synligt, men med en betydligt större komponent social konstruktion än kön/genus. (Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla.) Ålder? Tja, objektivt faktum, men alla är någon gång i alla åldrar (givet att en inte dör, liksom). Religion? Jag har tidigare diskuterat varför det inte borde vara en diskrimineringsgrund. Vad skiljer förresten religion från politisk ideologi? Sexuell läggning! Pedofili, då? Min poäng: Så snart vi traskar iväg från materialiteten och in i de sociala konstruktionernas spegelsalar och evigt undflyende dunster, så hamnar vi i just de där diskussionerna om "ontologisk status" som SOU 2014:34 snackar så mycket om. Men, å andra sidan, att bryta på vad som helst är väl bra, liksom. Så får en svar på om det har någon betydelse i sammanhanget. Bara så länge en icke förväxlar kausalitet och korrelation.

(En skulle förresten kunna slänga in aspekter som utseende, som förmodligen förklarar jävligt mycket av både inkomst, risk att utsättas för våld, och risk att dömas till hårdare straff inom rättssystemet. Men fulhet nämns ingenstans som diskrimineringsgrund. Och detta säger jag alltså inte för att raljera och tråka personer med olika funktionsnedsättningar. Utan för att fulhet fan är handikappet Gud glömde.)

Och detta är alltså kritik mot den vettiga versionen av intersektionalitet, den som bara vill bredda analysen. Den andra versionen, som "utgår /.../ från hur olika subjektspositioner skapas och reproduceras i olika sammanhang" och som diskuterar hur "ojämlika subjektspositioner kontinuerligt /skapas/ i skärningspunkten mellan olika former av förtryck och maktutövning", den förstår jag inte ens. Kanske, bara kanske, för att den inte är avsedd att förstås.

***

Okej, nu har katten harvat runt den heta gröten länge nog.

Jag har påstått att det finns en självklar-på-gränsen-till-banal-sunt-förnuft-intersektionalitet, som handlar om att det finns många olika förklarande variabler i en multipel linjär regressions-analys. Alla kan hålla med om detta; detta är borgen, den lättförsvarade uppfattningen. Det ger oss ganska lite ny information. Vi kan möjligen bråka om vilka variabler som bör ingå i vilken analys. Och givetvis vilken data som finns tillgänglig. (Reversed stupidity is not intelligence kan väl tillämpas på det faktum att SD vill ha insamling av viss statistik.)

Sedan har jag påstått att det finns en svår-att-förstå-flum-version-av-intersektionalitet. Jag har insinuerat att den har en egentlig funktion som är att vara svårbegriplig för att profilera samhällsvetarkastet, eftersom jämställdhet är enkelt att begripa och ofta går hem i stugorna. Detta är åkermarken runt omkring borgen, den svårförsvarade men lukrativa.

Men okej, ett lite flippigt/flummigt intersektionalitetsbegrepp på vift, vad gör väl det? I vilken bemärkelse är denna åkermark lukrativ?

Jo, för ni vet det där med vilka kategorier som ska vara med i den där analysen? Om ingen fattar intersektionalitetsbegreppet, då är det upp till prästerskapet att bestämma. Och då kan prästerskapet lika gärna bannlysa en eller annan variabel. Som i denna (annars vettiga och okontroversiella) Rummet-bloggpost:

"Sårade känslor är inte förtryck: Det är viktigt att försöka se skillnaden på att bli utsatt för dåliga saker i livet och systematiskt förtryckt. Att jag som ciskvinna fått höra att jag ser ut som en kille i kort hår betyder inte att jag förtrycks på samma sätt som trans*personer förtrycks i samhället. När vita klagar på att de någon gång kallats för 'svenne' betyder inte att det finns systematiska strukturer/normer som förtrycker svenskar och genomsyrar varje del av samhället. Blanda inte ihop dina sårade känslor med marginaliserade gruppers förtryck."

Oavsett vad en tycker om själva åsikten, så är det väl att anse som ett fall av agendasättande, ett fall av att ta sig tolkningsföreträde.

Men, vilket jag som nämnts mött i mitt arbete; främst handlar det om att äga ett analysverktyg som ingen annan äger. När någon kommer dragande med en simpel multipel linjär regressions-analys, då kan intersektionalitetsexperten hävda:

"Tyvärr tycks många av de som använder begreppet som flitigast inte ha en helt korrekt förståelse av vad begreppet verkligen betyder." 

"/.../verkar enbart se det som en beteckning på medvetenheten om att det finns fler än en maktstruktur. 

"/.../det räcker ju verkligen inte för att se hur de olika maktrelationerna samverkar."

"Uppgiften är inte lätt, eftersom det inte finns några enkla formler att utgå ifrån eller några entydiga svar att leverera."

"Tvärtom utgår intersektionell feministisk analys ifrån en komplexitet där sociala relationer, och i synnerhet maktrelationer, produceras och reproduceras på ett trassligt sätt."

"Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv är den sociala verkligheten inte given, den skapas istället inom ett maktfält."

"Det intersektionella samtalet är i dag inte låst till ett perspektiv eller en specifik ontologi."

"/.../ subjektspositioner skapas och reproduceras i olika sammanhang /.../"

"/.../ skapas ojämlika subjektspositioner kontinuerligt i skärningspunkten mellan olika former av förtryck och maktutövning /.../"

***

Eller så har jag helt fel. Allt kanske bara är jargong. Det kanske bara är jag som är korkad, och intersektionalitetsexperterna som har underskattat the inferential distance. I så fall hoppas jag att någon förbarmar sig över mig snart.

För det här blir ju helt pinsamt, om jag bara argumenterar mot inget. Jag håller ju som sagt med om att det är en bättre, mer fullödig analys när vi inkluderar fler variabler. Att en svart, rik person inte är lika utsatt för rasism som en svart, fattig person. Att en vit ciskvinna inte får lika mycket stryk på stan som en transpersoner eller för den delen en heteroman (men desto mer stryk i hemmet än iaf. den senare). Överlag att cashflow, socialt kapital och utbildningsnivå är skottsäker väst, hjälm och flytväst för de flesta typer av förtryck och diskriminering.

Må detta bli min sista rant om intersektionalitet. Må jag fatta, eller tröttna.

Intersektionalitet?

Cirkelslutning. För nu är vi där igen.

Intersektionalitet?

What does that mean, that boy needs better some psycosomatics.

***

I Antropofagis ljuva gryning skrev Antropofagis ljuva, stigande sol som följer:

"Häromdagen var jag på en fest där jag hamnade i en diskussion med en genusvetare. Jag anförde att klassamhället naturligtvis kan vara – och är – rasifierat och könat, men att 'klass' alltid är den grundläggande analytiska kategorin. Genusvetare höjde sitt dömande finger, spände ögonen i mig och väste: 'Reduktionist!' Jag blev glad, eftersom det fick mig att känna mig som en intellektuell person. Sen spårade jag ur och började argumentera för att skåningar är en förtryckt minoritet inom det svenska kolonialväldet."

För att helga denna tradition av att vara sådär härligt självbiografisk, vill jag nu berätta lite om en incident som inträffade mycket nyligen på Antropofagis arbetsplats. En liten metodlunch om...

Intersektionalitet. Det är det som numera gäller. Jämställdhet är passé.

Ska en tro nån gammal Lilla Drevet-prata är det samhällsvetarklassens strategi för att profilera sig, exkludera andra, och höja värdet på sina egna (i själva verket värdelösa) utbildningar. Jämställdhet är för lätt. Vem som helst fattar. I alla fall i banal bemärkelse. Att män och kvinnor bör vara jämlika, och att de i dag enligt vissa parametrar inte är det.

Intersektionalitet, on the other hand, fattar fan ingen. Bara det att samhällsvetarkastet är nervösa nog att inte erkänna det.

***

Efter att ha läst lite LessWrong är Antropofagis perception närmast förgiftad. När jag idag satt på ett lunchmöte om just intersektionalitet, så regnade det semantic stop signs, (say not) "complexity", och curiosity stoppers omkring mig. Bara det att jag (kanske) var den enda som kunde se det. Grumligt tänkande. Det ösregnade den skiten.

Det pratades om att göra intersektionella analyserer. Men ingen kunde berätta, eller ville berätta, hur man gör. Det pratades om att andra aktörer inte kan genomföra intersektionella insatser. Men ingen kunde förklara vad en sådan insats hade kunnat bestå i. Det pratades om att det finns gott om konkreta exempel. Men ingen kunde nämna något.

Det är givetvis en viss nivå av corporate bullshit, karriär-strategiskt fulspel och social konformism i verket vid ett sådant här tillfälle. Det måste en räkna med. Emellertid måste en ändå tillslut ställa frågan: "Hur hade en sådan analys sett ut?" "Hur definierar vi intersektionalitet?" Detta med risk att framstå som passivt aggressivt, eftersom frågor som ingen har svar på kan väcka obehag.

Några frågor ställdes ändå, av mig och enstaka andra personer. Antal svar: Exakt noll. Mängd dålig stämning: Ej försumbar. Elefanter i rummet: En jävligt sprudlande, tutande och lerbadande fet jävla snabelkossa, som någon hade sprayat orden "ingen vet egentligen vad intersektionalitet är eller vad det tillför" på i neonfärg.

Lunchmötet är bara kulmen på en längre tids frustration, bör tilläggas. Undertecknad har haft den tvivelaktiga äran att arbeta med en specialist på ämnet intersektionalitet. Undertecknad har också vid upprepade tillfällen, muntligen och skriftligen, bett om en definition på begreppet. Undertecknad kan underteckna ett papper, ett jävla heligt dokument skrivet i bebisblod, på att ingen sådan definition levererats.

Nämnde jag att elefanten i rummet hade bjällror i betarna? Det var ändå ingenting mot trumpeten den hade uppkörd i röven. Och alla fötterna? Jepp, du gissade det. Hade trampat rakt igenom skinnet på en baskagge.

***

Nämen, alltså. Såhär skrivs på Wiki:

"Intersektionalitet kan fungera som hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella.[4] Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionalitet och etnicitet.[5] Genom att hävda att det finns flera maktordningar som är beroende av varandra öppnar ett intersektionellt perspektiv för att upplösa gränser mellan olika sociala kategorier för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar.

En intersektionell analys bygger på postmodern feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och black feminism. Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (till exempel ”rasifierade”, ”homosexualitet” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t.ex. ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier.[4]

Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen (likt etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet) som separat frågeställning ger en otillräcklig helhetsbild för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism. Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion, ålder, klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor.[6]"

Jag ser vad problemet är här. Intersektionalitet är en teoribildning som har glömt vad poängen är med teoribildningar. En modell som glömt varför man modellerar.

Det finns ett territorium, och vi vill ha en karta. (LessWrong, Map and territory. Antropofagi, Vetenskapsteoretiskt manifest.) Interserktionalitet, tho, försöker vara territoriet. Eller, exakt lika komplex som territoriet.

Intersektionalitet förenklar ingenting för oss. Den intersektionella teorin, vag och osammanhängande som den är, vill inkludera så mycket som möjligt. Men då är verkligheten faktiskt bättre. För verkligheten är 1:1. Teorins själva syfte är att inte vara 1:1, utan att ge oss en övergripande förståelse. Teorin ska givetvis stämma med 1:1-verkligheten. Men den ska inte inkludera all information, som verkligheten inkluderar. För då gör den ingenting för oss. Den hjälper oss inte att hantera informationen överhuvudtaget. Den reducerar ingenting.

(Jag är väl reduktionist ändå, som anklagelsen en gång löd. I bemärkelsen att jag erkänner att jag inte är Gud och således inte kan erfara hela världsaltet på samma gång.)

Och vet ni vad? Jag anklagar inte ens den intersektionella teorin för att inte vara falsifierbar. För jag inser att det inte behöver vara grejen med den här typen av avsett förståelsehöjande teoribildningar. Liksom, Foucault ger mig skitmycket. Perspektiv på världen, på maktrelationer, på sociala konstruktioner, institutioner, normer. Allt det där. Men intersektionalitet adderar ingenting överhuvudtaget i det avseendet heller. Intersektionalitet konstaterar bara vad vi alla vet: Ja, det finns rasism, sexism, funktionsnormativitet, etcetera in absurdum. Men verkligheten är en oändligt komplicerad väv av relationer och specifika instanser av fenomen. Vi väljer bara att klumpa ihop och förenkla ibland, för att kunna diskutera en bit av verkligheten utan att behöva redogöra för hela skiten i detalj. (Varje enskild instans av fenomenet "rasism" är i banal bemärkelse unik. Men vi vill kunna lyfta blicken från det enskilda, och prata om det generella, om "rasism" som makrofenomen. Innit.)

***

Sa jag att "klass" är den grundläggande analytiska kategorin? Det står jag fan fast vid.

"Klass" är givetvis inte en 1:1-modell heller. Det är inte syftet. Klass-begreppet är del av en teori som hjälper oss att analysera verkligheten - verkliga maktrelationer mellan verkliga individer. Analysen faller samman under sin egen oändliga detaljrikedom om den försöker bredda sig till att inkludera samtliga andra parametrar i universum.

Intersektionalitet är högerns feminism. För att den dränker "klass" i ett hav av andra aspekter.

Och, framförallt, så gömmer intersektionaliteten det faktum som en klassmedveten analys aldrig kan blunda för:

--> Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt <--

Det spelar ingen roll om vi identifierar exakt vem som förlorar i systemet. Det viktiga är att någon förlorar. Ett ojämlikt system med perfekt social rörlighet är fortfarande ett ojämlikt system.

Antropofagi citerar återigen sig själv:

"Begreppet intersektionalitet /.../ är egentligen bara en slöja som höger-feminister slänger över klassbegreppet /.../
 
/.../ genom att rabbla alla diskrimineringsgrunder och marginaliserade grupper man kommer på, blundar man för det faktum att det är ojämlikhet som är den egentliga intersektionella variabeln. Vilka grupper som missgynnas i ett system är en sekundär fråga. Den primära är om systemet är uppbyggt så att någon måste missgynnas.

När det finns bostadsbrist finns det rum för irrelevanta (xenofoba) preferenser att slå igenom; då uppkommer diskriminering på bostadsmarknaden. När det finns hög arbetslöshet, samma sak på arbetsmarknaden. Det är alltid bakomliggande struktur som dikterar hur rasism eller sexism kommer att slå.

Det var inte Michelle Obama som släppte in kvinnor på arbetsmarknaden. Det var det plötsliga strukturförändring som Första Världskriget innebar. Dvs. att alla män dog eller gick i krig, samtidigt som industrin skrek efter arbetskraft, bl.a. för att tillverka ammunition. Så fick kvinnorna jobb.

Gå ner sig i det variabelträsk som stavas intersektionalitet, det kan undvikas genom den spång eller brygga som kallas materialistisk, marxistisk analys. Det är ojämlikhet som är den materiella variabeln. Resursfördelning. Det övriga är överbyggnad.

Detta fattade de vita arbetarklasskvinnorna, såtillvida att de inte lät sig luras av högerfeministen Hillary. Vad de kanske inte fattade var att de typ orsakade domedagen för alla människor på jorden."

Kort sagt: Vi kan eliminera rasism, sexism, och funktionsnormativism. Så länge vi har en faktisk materiell orättvisa kommer den dock alltid vara distribuerat på ett eller annat sätt. Om något kanske rasismen, sexismen och funktionsnormativismen är ett (pissigt) sätt för oss att förhålla oss till den befintliga orättvisan och dess nuvarande distribution.

Som jag har sagt förut "så är det tydligt att någon alltid måste vara förlorare. Även om patriarkatet mot all förmodan skulle ge upp, om den strukturella rasismen skulle tappa fotfäste en smula, så har vi ändå en grupp på bottnen. Som vi tillskriver attribut för att annan-göra. Kan vara röda truckerkepsar eller smuts under naglarna."

***

Det är alltså inte så att liberalerna, i bemärkelsen högen, har rätt. Det är inte "individen" som "är det viktiga". För ska vi gå ner till faktiskt individnivå, då är vi tillbaka på 1:1-nivå, dvs. ute och härjar i själva territoriet.

Givetvis är det fel att begå illdåd mot andra. Där gäller lagen lika för alla, i ett rättssamhälle. Det är själva handlingarna som är fel, inte kategorierna av människor. Det är fel att mörda eller diskriminera eller råna, oavsett vem som är förövare och vem som är offer. (Här finns även utrymme för att stifta särskilda regler för att stävja våld och diskriminering mot särskilda grupper. Begreppet "hatbrott" är ett sådant exempel.)

Ska vi däremot lyfta oss till strukturnivå, då vill vi se vad som konstituerar strukturer. Här är resursfördelning helt centralt, och också det som i stor utsträckning drabbar de missgynnade grupperna. (Invandrare befolkar de lägre nivåerna av näringsstrukturen; afroamerikanerna bor i blyförgiftade bostadsområden; kvinnorna har lägre löner; etcetera.)

För att slippa förirra oss i variabelträsket kan vi prata om den mekanism som distribuerar orättvisan: Ojämlikheten. (Som också leder till massa andra negativa aspekter, för övrigt.)

***

Sammanfattning:

Intersektionellt är inte tillämpbart som analysverktyg, eftersom det är (vill vara) 1:1-modell av territoriet. Som modell betraktat hjälper det oss inte alls.

Intersektionaltiet är inte "bra", rent normativt (givet utilitaristisk ståndpunkt), eftersom intersektionaliteten gör att vi inte kan se klassbegreppet i skogen av analytiska parametrar.

Intersektionalitet har egentligen inte någon förståendehöjande funktion, utan finns endast för att profilera samhällsvetarklassen som i ökande grad har svårt att ursäkta sin egen existens. Ett svårt begrepp - ja då behövs det ju en svår utbildning.

Den som inte håller med får gärna kalla mig korkad. Men, i så fall också gärna förklara.

***

(Relaterat: Sanningen och kvinnorna; nån slags färg/tråd; fortfarande mörkt; häromdagens reduktionism; mångfald utan jämlikhet; valfritt; könsord; bryta på kön; gissningar om kön och lön.)

N-back-rapport, fjärde och sista veckan

(Bakgrunden till projektet. Själva projektet. Första veckans rapport. Andra veckans rapport. Tredje veckans rapport.)

 

Den korta versionen:

 

 

 

Den här veckan har varit skit, i N-back-avseende. Jag borde egentligen inte avsluta experimentet nu. Jag anser närmast att jag bara kört tre veckor + en ofrivillig pausvecka.

 

Om min nuvarande N-back-status är en indikation på min mentala prestationsförmåga med avseende på minne och koncentration, känns det också givet på förhand att jag kommer prestera väldigt dåligt på IQ-testet i dessa avseenden. Jag bedömer att det hade varit mer ärligt mot experimentets syfte att förlänga med en vecka, och göra IV-IQ-testet då istället.

 

Men: Pallar tji! Jag avslutar expertimentet i och med detta inlägg. Resultatet på minnes- och koncentrationstestet? Se nedan.

 

***

 

Den långa versionen:

 

Under vecka tre såg det ut som att Antropofagi med lätthet skulle nå upp till stadig 5-back under den kommande fjärde veckan. Men ack, det visade sig inte vara så jävla självklart ändå.

 

Fjärde veckan innebar ett påtagligt motivationstapp. En stor trötthet infann sig, kanske pga. mycket ensamstående föräldraskap. Om tröttheten gjorde det omöjligt att fokusera, eller om ett att motivationstapp pga. t.ex. N-back-fatigue och fjärdeveckas-uttråkning gjorde det omöjligt att medelst mentalt fokus trycka undan tröttheten, är svårt att avgöra. I alla fall gick det så här första dagen på fjärde veckan:

 

170515. Inte en 5-back i sikte! Inledningsvis inte ens stabil på 4-back.

Det verkliga haveriet skedde dock dagen därpå:

 

170516. Lägger ner efter fem sessions. Klarar inte att fokusera i en sekund. Inte ens 3-back funkar. Ramlar ner på 2-back och bryter spelet när inte ens det går.

 

Okej. Säga vad man vill om trötthet kontra motivation. Det är i alla fall uppenbart att dessa motverkande krafter möts på ett helt annat ekvilibrium än vad som varit fallet under exempelvis vecka tre. Skammen. Självhatet. Ack och ve, man blir faktiskt sne. Vad värre ändå; skiten fortsatte dagen därpå:

 

170517. Oooooh, stabil på 3-back liksom! Och sen, inte ens det. Inte ens hånet var bra nog för mig.

Är det tröttheten? Motivationsbristen? Bristen på motion? Nackspärren? Lättjan? Den genetiska underlägsenheten? Självuppfyllande quitter-självbilden? Nervositeten över en ödesmättad jobbpresentation nästkommande dag?

 

Direkt efter den ödesmättade jobbpresentationen spelade sig Antropofagi åter upp på 4-back, om än lite skakigt. Negativ trend bruten?

 

170518. Åter uppe på 4-back en liten stund. Och ner igen. Men i alla fall! Lite tillbaka-på-hästen-känsla infann sig denna torsdag.

 

Sista dagen drar jag av några sessions, känner att jag klarar 5-back ibland, och att det är läge att bara göra IQ-testet för att få skiten gjord. Så jag blir klar med det här jävla experimentet någon gång.

 

170519. I en icke-fridfull miljö (jobbet) ligger jag ändå hyfsat på 5-back. Carpe diem! IQ-testet nästa.



 

***

 

Innan jag avslöjar resultatet på IQ-testet vill jag emellertid nämna att experimentet har fallit samman under sin egen tyngd.

 

Den ytterligare person jag rekryterat till experimentet verkar ha fallit ifrån. Så här har det låtit när jag frågar hur det går med N-back-spelandet:

 

(21 april)

 

Antropofagi: började du spela igår´?

 

Vännen: Hehe, tänkte börja ikväll =9

 

(22 april)

 

Antropofagi: hur går det med n-backträningen?

 

Vännen: Jag har inte tränat något alls faktiskt. Det är den klassiska fällan med för mycket ledig tid. Tänker hela tiden att jag ska göra det snart, men tappar lätt fokus när möjligheterna är oäändliga. Ska träna lite nu efter jag skrivit dessa rader. Jag lovar =)

 

(5 maj)

 

Antropofagi: hur går det med ditt n-backande?

 

Vännen: jag tänker alltid att jag ska komma igång.... MEN i helgen kommer det tränas som aldrig förr. fortsätt rapportera, det bara sporrar 

 

***

 

Antropofagi hade även rekryterat en kontrollgrupp i form av en person som skulle göra IV-IQ-testet vid samma två tillfällen, utan att däremellan spela N-back. En ganska simpel uppgift, kan tyckas. Som av allt att döma har misslyckats. Det finns i dagsläget inga indikationer på att kontrollsgruppspersonen har tagit IV-IQ-testet en första gång, vilket enligt experimentets upplägg skulle ha skett för fyra veckor sedan.

 

***

 

Okej, så hur gick det då på IV:s gratisa IQ-test, andra rundan?

 

Jag har höjt med en poäng på minnesdelen:

 

 

Detta alltså jämfört med en predikterad ökning på två poäng, dvs. till 16 av 20.

 

Vad jag fick på testet i sin helhet har föga betydelse, eftersom det så vitt jag kan avgöra är exakt samma testuppgifter som förra gången. Jag noterar dock att jag höjer mig från 132 till 136 trots att jag slarvar igenom alla delar utom minnesdelen. Minnesdelen var den jag avsåg förbättra med N-back, och också en del som jag inte tror kan påverkas av att testet görs två gånger med en månads mellanrum.

 

Som nämnts överdriver Illustrerad Vetenskapstestet med ca 10 poäng jämfört med Mensas prov-test. Jag fick 132 förra gången. Testfrågorna är desamma, vilket borde förklara höjningen - samt liten förbättring på minnesdelen (från 14 till 15 av 20).

 

Okej, jävligt meningslös verksamhet det här. Får se om jag pallar ta upp N-backandet i framtiden. Skulle ändå vara nice att ligga stabilt på 5-back.

 

***

 

(Uppdatering. För att jämföra förändring i IQ-test baserat på upprepning av samma test, har jag även gjort om Mensas prov-test. Höjningen där blev ungefär samma, från 122 till 126 - jämfört med IV-höjningen från 132 till 136. 10 poängs överdrift på IV-testet står sig således.

 

 

En alternativ men i mina ögon osannolikt tolkning är att N-backandet har höjt mig fyra IQ-steg, oavsett test. Verkar dock inte särskilt troligt änna. Det låter nämligen alltför mycket som önsketänkande.)

 

(Uppdatering 2: Kollade på de enskilda poängen också, i IV-IQ-testet. På testomgång två fick jag bara 16/20 på bilduppgifter, jämfört med 18/20 första omgången. Här har jag alltså sänkt mig dramatiskt, sannolikt pga. att jag slarvade mig igenom testet under andra omgången för att jag egentligen bara var intresserad av minnes- och koncentrationsdelen.

 

Men om jag sänkte mig så mycket på bilduppgifter, och ändå höjde mig totalt, vad var då bättre omgång två? Språkliga uppgifter var samma, 19/20. Logikuppgifter också, 18/20. Minnesuppgifter höjdes som sagt från 14 till 15/20, dvs. mindre än sänkningen på bilduppgifter.

 

Matematiska uppgifter fick jag omgång två 20/20, dvs. full pott. Omgång ett fick jag bara 17/20. Jag noterar att detta mätningsområde också sägs inkludera minne. Vi ser således kanske en viss effekt av Dual N-back här? Eller så gjorde testupprepningen större skillnad i dessa uppgifter än i övriga moment.

 

Testomgång två fick jag full pott på matten. Testomgång ett fick jag bara 17/20.

På de totala kurvorna fick jag högre på språkresultat omgång två, vilket väl kan antas vara en effekt av upprepning. Däremot lägre på prestationsberoende resultat, vilket väl kan antas vara en effekt av slarv.

 

Omgång ett.

 

Omgång två.

 

Slut på uppdatering.)