söndag 31 mars 2019
Häng dem högre än högt
När män gråter, är det islamofobi. När Antropofagi gråter... Då är det antropofagi:
Det första, uppenbara, är att vi väl kör Nürnberg all over och hänger varenda jävel som ens lajkat en IS-Facebook-uppdatering. Hämndbegär och blodtörst? Jag tror fan att det är värt att skapa incitamentstrukturer som säger att man inte får gå med i galna mördarsekter. Oavsett exakt vad exakt vilken individ pysslat med. Det har liksom inte direkt varit okänt vad IS står för, om man säger så.
Det andra är att "ondska" är en intressant grej. Vi har varit inne på Aztekernas självskade-masspsykos. Kyrklund säger ju sedan 1988 allt vi behöver veta om godheten.
Att alla inklusive Djingis Khan var massmördare när det begav sig, framgår t.ex. när man lyssnar på Dan Carlin's Hardcore History, avsnittet King of kings. Det enda assyrier, babylonier etc. pysslade med var ju att bestiga varandras hustrurs i samma rum som deras exmakars avhuggna, pålade huvuden. [Uppdatering: Lämnar det här syftningsfelet intakt. Det ligger i linje med inläggets själva själ.] Och denna typ av beteenden ansågs vara hjältedåd.
Som Pontus Strimling påpekar är det snarast moderna värderingar som är otypiska. Back in the days var det stegling, massmord och våldtäkt över hela brädet, mest hela tiden.
Det konstiga med barnaätande mördarsekter som IS är således hur fasen de kan finnas idag. När vi andra mestadels uppdaterat vår etik en smula. IS känns liksom mer 3000 f.kr. än 2018 efter. Om jag får säga det själv.
Dåliga memes är dåliga. Memes verkar uppkomma med en sannolikhet som bestäms av materiella omständigheter. T.ex. var det inom medelklassen ej okej med städhjälp innan RUT, men idag är det bara att tuta och köra. Normförflyttnign after the fact, så att säga. (Eller ex post-rationaliseringar, enligt Friedman. Relaterat: Alla måste fatta; Schelling-punkter.)
Är IS-memen bara en osannolik meme som ändock realiserades? Så som att svarta svanar då och då observeras av Nassim Taleb? Eller finns det materiella, strukturella förutsättningar som gör äta-barn-memen sannolik just nu/här/där/då?
Om IS-äta-barn-memen finns, är det då ondska? Eller är det för en god sak, det som Orrenius beskriver att Jamila beskriver?
Moral och etik är lustiga grejer. Antropofagi har tidigare försökt wrappa huvudskålen runt frågan i och med en mer eller mindre saklig attack på Rumkowsky respektive Czerniaków. Slutklämmen blev:
Jag tror:
Folk gör sjuka saker med den starka känslan av att det är fel. Folk tänker: Jag gör det här och det är fel.
Jag kan med lätthet åkalla känslan i mig själv, att jag till och med gör saker som missgynnar mig själv i vetskap om att det är fel, som en slags självhatisk, självdestruktiv åtbörd. Vet ej varför.
Riktig ondska, tror jag, är hur vi uppfattar det vi tycker är vansinne, som genomförs av människor som är övertygade om att det är gott. Nazisterna och aztekerna är goda kandidater för ondska.
IS-tölparna är ju dock uppenbarligen anomalier i det senmoderna etik/moral-paradigmet, och egentligen mest halv-illitterata wanna be-thugs som fattat att riktiga AK:s får man skjuta med främst nere i Khalifatet. Det dåliga meme de är infekterade av är ofta inte islam through and through, utan bara en data-nörds-narcissistisk hedonistisk nihilism. Om jag får slänga ur mig en vag gissning.
Och. De. Vet. Att. De. Gör. Fel.
Men, de är så konsekvens-ovana, slappa horungar, med frånvarande försupna förvirrade förorts-föräldra-alibin, i kombination med förslappade förhudar till svenska SYO-konsulenter, att de fan aldrig sett röken av en meningsfull incitamentstruktur.
De måste givetvis hänga. Det är lite synd att de inte fick veta detta redan på träslöjden. För då kanske de aldrig hade börjat hålla på med barnvåldtäkter, slavhandel och kannibalism.
With that said. Islam är fanemig onekligen en satans jävla skitreligion. Ta det från nån som läst kanske 60 procent av Koranen och omkring 70 procent av Bibeln. Koranen är en instruktionsmanual på ett helt annat sätt. Bibeln är en förvirrad fabel med allsköns absurda hallucinatoriska episoder - flera av vilka består av såväl massmord som #metoo-virke. Men, Koranen är en jävla framtagenavnåtstrukturfondsprojektisamvekanmedSKLkinda-checklista, om exakt hur du ska misshandla din(a) fru(ar) under exakt vilka omständigheter. Det är fasenemig viss skillnad.
Sammanfattning:
#1 Häng dem.
#2 Häng dem.
Allihop.
"En dag kom IS-männen in och slet spädbarnet ifrån henne. De var borta i två timmar, berättar Jamila.
– Sen kom de med ett stort fat med kött och ris och sa: 'Här är din son. Vi har tillagat honom åt dig'. De sa till henne: 'Du sa ju att du var hungrig'.
Så här långt kommen i berättelsen ylar Jamila av förtvivlan.
– De hade styckat hennes barn och… Jag kommer aldrig glömma det. Vem kan acceptera något sådant? Vem kan utstå något sådant?
Mellan gråtattackerna gör hon en gest mot väggen i lägenheten, ovanför tv:n, där ett fotografi av hennes egen tvåårige son hänger. Han är en präktig pojke som ler lyckligt i sin Ikeabarnstol. Han är född här i Sverige och är på förskola just nu.
– Jag tar ofta min son i min famn, kramar honom hårt och tänker på att de dödade små barn som han. En nio månaders bebis. Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på det här barnet och den mamman.
Mamman som blev serverad sitt eget barn på ett fat med ris blev galen av sorg, berättar Jamila.
– Hon tog köttbitarna från fatet, lyfte dem i sin famn och tryckte dem mot sitt bröst. Hon bara skrek.
Var det verkligen kött från hennes barn, eller var det bara så som IS-männen sa för att plåga kvinnan?
– Det var hennes barn. Huvudet låg på fatet, det hade de inte gjort något med. De hade tillagat de andra delarna av barnet."Att IS är en sinnessjuk mördarsekt har varit känt ett tag. Orrenius reportage i DN slog dock ann en känslosträng till den grad att Antropofagis äldsta son tvangs bygga en tröst-robot av duplo för att stoppa tårarna.
Det första, uppenbara, är att vi väl kör Nürnberg all over och hänger varenda jävel som ens lajkat en IS-Facebook-uppdatering. Hämndbegär och blodtörst? Jag tror fan att det är värt att skapa incitamentstrukturer som säger att man inte får gå med i galna mördarsekter. Oavsett exakt vad exakt vilken individ pysslat med. Det har liksom inte direkt varit okänt vad IS står för, om man säger så.
Det andra är att "ondska" är en intressant grej. Vi har varit inne på Aztekernas självskade-masspsykos. Kyrklund säger ju sedan 1988 allt vi behöver veta om godheten.
Att alla inklusive Djingis Khan var massmördare när det begav sig, framgår t.ex. när man lyssnar på Dan Carlin's Hardcore History, avsnittet King of kings. Det enda assyrier, babylonier etc. pysslade med var ju att bestiga varandras hustrurs i samma rum som deras exmakars avhuggna, pålade huvuden. [Uppdatering: Lämnar det här syftningsfelet intakt. Det ligger i linje med inläggets själva själ.] Och denna typ av beteenden ansågs vara hjältedåd.
Som Pontus Strimling påpekar är det snarast moderna värderingar som är otypiska. Back in the days var det stegling, massmord och våldtäkt över hela brädet, mest hela tiden.
Det konstiga med barnaätande mördarsekter som IS är således hur fasen de kan finnas idag. När vi andra mestadels uppdaterat vår etik en smula. IS känns liksom mer 3000 f.kr. än 2018 efter. Om jag får säga det själv.
Dåliga memes är dåliga. Memes verkar uppkomma med en sannolikhet som bestäms av materiella omständigheter. T.ex. var det inom medelklassen ej okej med städhjälp innan RUT, men idag är det bara att tuta och köra. Normförflyttnign after the fact, så att säga. (Eller ex post-rationaliseringar, enligt Friedman. Relaterat: Alla måste fatta; Schelling-punkter.)
Är IS-memen bara en osannolik meme som ändock realiserades? Så som att svarta svanar då och då observeras av Nassim Taleb? Eller finns det materiella, strukturella förutsättningar som gör äta-barn-memen sannolik just nu/här/där/då?
Om IS-äta-barn-memen finns, är det då ondska? Eller är det för en god sak, det som Orrenius beskriver att Jamila beskriver?
Moral och etik är lustiga grejer. Antropofagi har tidigare försökt wrappa huvudskålen runt frågan i och med en mer eller mindre saklig attack på Rumkowsky respektive Czerniaków. Slutklämmen blev:
"Rumkowsky är relativt ond, Czerniaków är relativt god. Det kanske är en utvärdering av magkänslan.
Konsekventialism är svårt, för avsikter är inte samma sak som faktiska utfall.
Tumregler - heuristics - ser olika ut för olika personer, och speglar väl också egentligen bara konsekventialist-utilitariska avsikter. Deonotologi och utilitarism är ett. Regler finns för att skapa nytta, och nytta är reglernas måttstock. En konsekventialist kan tillgripa Schelling-staket för att undvika slippery slopes."Vid en genomlyssning av Alexander Bards (och i mindre utsträckning Aron Flams) podd The Aryan and the Jew, så sägs det hela lite snyggare av hr. Bard (slarvigt transkriberat):
"What is then dictating the value of the desired outcome?
[...]
Life changes all the time. And because it changes all the time, and you don't know all the conditions that are involved in your desicion-making, that means you can not be judged for your outcome, you must be judged on your intention. But that intention has to build on you searching for the truth to speculate as well as you possibly can on the outcome."Så, hur dåligt kan ett meme vara? Kan det vara så dåligt så att det förstör dina möjligheter att sannings-söka, och överblicka utfallet av ditt handlande?
Jag tror:
Folk gör sjuka saker med den starka känslan av att det är fel. Folk tänker: Jag gör det här och det är fel.
Jag kan med lätthet åkalla känslan i mig själv, att jag till och med gör saker som missgynnar mig själv i vetskap om att det är fel, som en slags självhatisk, självdestruktiv åtbörd. Vet ej varför.
Riktig ondska, tror jag, är hur vi uppfattar det vi tycker är vansinne, som genomförs av människor som är övertygade om att det är gott. Nazisterna och aztekerna är goda kandidater för ondska.
IS-tölparna är ju dock uppenbarligen anomalier i det senmoderna etik/moral-paradigmet, och egentligen mest halv-illitterata wanna be-thugs som fattat att riktiga AK:s får man skjuta med främst nere i Khalifatet. Det dåliga meme de är infekterade av är ofta inte islam through and through, utan bara en data-nörds-narcissistisk hedonistisk nihilism. Om jag får slänga ur mig en vag gissning.
Och. De. Vet. Att. De. Gör. Fel.
Men, de är så konsekvens-ovana, slappa horungar, med frånvarande försupna förvirrade förorts-föräldra-alibin, i kombination med förslappade förhudar till svenska SYO-konsulenter, att de fan aldrig sett röken av en meningsfull incitamentstruktur.
De måste givetvis hänga. Det är lite synd att de inte fick veta detta redan på träslöjden. För då kanske de aldrig hade börjat hålla på med barnvåldtäkter, slavhandel och kannibalism.
With that said. Islam är fanemig onekligen en satans jävla skitreligion. Ta det från nån som läst kanske 60 procent av Koranen och omkring 70 procent av Bibeln. Koranen är en instruktionsmanual på ett helt annat sätt. Bibeln är en förvirrad fabel med allsköns absurda hallucinatoriska episoder - flera av vilka består av såväl massmord som #metoo-virke. Men, Koranen är en jävla framtagenavnåtstrukturfondsprojektisamvekanmedSKLkinda-checklista, om exakt hur du ska misshandla din(a) fru(ar) under exakt vilka omständigheter. Det är fasenemig viss skillnad.
Sammanfattning:
#1 Häng dem.
#2 Häng dem.
Allihop.
lördag 30 mars 2019
Fröbytardag?
SR rapporterar om fröbytardag i Tensta. Det är Tensta Konsthall som bjuder in till evenemanget. Det låter ju trevligt.
Säg det snabbt ett par gånger: Fröbytardag i Tensta. Fröbytardag i Tensta. Förbrytardag i Tensta?
"Fröbytardag" i anagramgeneratorn blir nära nog "förbrytardag". Om inte annat är det en malapropism. Och var flockas förbrytarna, om inte i Tensta? Där man spöar trafikvakter och arborister och spränger självaste Stadsdelskontoret. Där torghandeln är korrumperad och där konstiga mansföreningar exproprierat de öppna förskolorna. Där trygghetssiffrorna är i botten, och där det till och med - håll i er nu - finns en laglig graffitivägg.
Andelen utrikesfödda i Spånga-Tensta är rätt så hög, och utbildningsnivån rätt så låg:
Det finns således skäl att misstänka att "fröbytardag" helt enkelt felstavats. Inbjudan kan faktiskt ha gällt just en förbrytardag. Vilken förvirring det kommer bli när hippies från Bagarmossen plötsligt dyker upp i Tensta Centrum på lådcyklar, och beblandar sig med de lokala knarklangarna som laddar för upplopp.
tisdag 26 mars 2019
Svart boll
Vit boll. Vit boll. Vit boll. Vit boll. Vit boll. Svart boll?
Nick Bostrom frågar sig, i The Vulnerable World Hypothesis, om det finns "a black ball in the urn of possible inventions":
Pilens hastighet: Trehundra kilometer per timme. Lika snabb som en tanke, vad det här avståndet anbelangar.
Sa jag det? Att strängen sjunger? Falskt, men den sjunger.
Just nu: Blå timme. En färg som inte fanns när Illiaden skrevs.
Deras inre liv är deras. Kan adrenalin, dopamin, oxytycin rusa i deras kroppar?
Jag vet ingenting om hur de tolkar ljusets reflektioner. De tycks se bättre i mörkret än vad jag gör. Kanske förlitar de sig på andra sinnen än synen.
Är deras timme samma blå nyans som min; den allra vackraste? Frågan kan givetvis även ställas om de levande. Inte bara om sömngångarna som jag kallar dem, på grund av deras katatoniska rörelsemönster och - vad det verkar - brist på medvetande.
Nick Bostrom frågar sig, i The Vulnerable World Hypothesis, om det finns "a black ball in the urn of possible inventions":
"One way of looking at human creativity is as a process of pulling balls out of a giant urn. The balls represent possible ideas, discoveries, technological inventions. Over the course of history, we have extracted a great many balls—mostly white (beneficial) but also various shades of grey (moderately harmful ones and mixed blessings). The cumulative effect on the human condition has so far been overwhelmingly positive, and may be much better still in the future. The global population has grown about three orders of magnitude over the last ten thousand years, and in the last two centuries per capita income, standards of living, and life expectancy have also risen.
What we haven’t extracted, so far, is a black ball: a technology that invariably or by default destroys the civilization that invents it. The reason is not that we have been particularly careful or wise in our technology policy. We have just been lucky."
***
Pilens hastighet: Trehundra kilometer per timme. Lika snabb som en tanke, vad det här avståndet anbelangar.
Sa jag det? Att strängen sjunger? Falskt, men den sjunger.
Just nu: Blå timme. En färg som inte fanns när Illiaden skrevs.
Deras inre liv är deras. Kan adrenalin, dopamin, oxytycin rusa i deras kroppar?
Jag vet ingenting om hur de tolkar ljusets reflektioner. De tycks se bättre i mörkret än vad jag gör. Kanske förlitar de sig på andra sinnen än synen.
Är deras timme samma blå nyans som min; den allra vackraste? Frågan kan givetvis även ställas om de levande. Inte bara om sömngångarna som jag kallar dem, på grund av deras katatoniska rörelsemönster och - vad det verkar - brist på medvetande.
Man är på insidan utav sig själv och ingen annan. Viktigt att slå fast innan man dömer. Det objektiva rekvisitet + det subjektiva.
Ett kul exempel, på tal om. Såhär: En man arbetar på ett bårhus. Han kopulerar med ett lik, men det visar sig vara skendött. Han kan då inte dömas för griftefridsbrott, eftersom det objektiva rekvisitet inte förelåg. Brott mot grifte│frid s. ∙ gravfrid kräver givetvis en grift s. - en -er ∙ (äld.) grav, det vill säga en kvarleva.
Dock kan han inte heller dömas för våldtäkt, eftersom det subjektiva rekvisitet inte heller förelåg. Han hade ju aldrig avsikten att ”genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvinga en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling” etcetera enligt Brottsbalken 6 kap. 1 §.
Eller hur är det ett kul? Exempel, menar jag.
Falsk, dock. Men det sjunger.
Jag avfyrar på utandning. Röken genom näsan, armborstpilen genom aftonljuset. Och genom skallbenet, hjärnhinnorna, storhjärnan, lillhjärnan, hjärnstammen.
När cigarettens glöd pulserar brinner världen. Nikotinet driver hjärtat i ett annat, högre tempo. Det är ingen brådska med att ladda. Jag nynnar på en känd Cornelis-låt som jag kan utantill. Falskt, men jag sjunger. Sången attraherar flera mål.
Armborstet nynnar. Aftonljuset, skallbenet, storhjärnan, med mera. Fucking Zlatan med armborstet. Fucking, eh, fucking Shiva, fr. f.ing Rudra; m. pil│båge. F.ing. Śarva, Båg│skytt(en), fr. sanskr. śarv, ”att skada”; ”att döda” t.ex. ett barn; f.ing Dagerman, fr. dager s. –n dagrar ∙ dagsljus; belysning; ljuseffekt; samt fr. 1man [man’] s. –nen; pl. män, best. pl. männen ∙ vara m. för, vara man för sin, för sin drift?
För mig har kopulationen visat sig vara den överlägsna metoden för att upprätthålla ett visst mått av känslomässig balans. Jag nämnde adrenalin, dopamin, oxytycin, men vill tillägga: Noradrenalin och seratonin. Fantastiska mediciner. I teorin kan samlag även bjuda värme, njutning, tidsfördriv och friskvård.
Grejen är dock att mitt aktiva sexliv har medfört en bisarr ritual. Tydligen dras sömngångarna till lukten av sex. Kan vara fermonerna som utsöndras som drar dem till sig. Hur som helst så blir det svårt att somna efteråt, med sömngångare som prasslar utanför. Därför tar jag med mig armborstet när jag ska röka på balkongen. Sjunger lite för att locka dem ur snåren.
Jag och Noam hämtar pilarna i dagsljus och strör osläckt kalk på liken. Det är orimligt att släpa väg eller begrava dem. När det regnar reagerar kalciumoxid och vatten, och blir kalciumhydroxid. Den kemiska reaktionen bränner bort köttet och dödar fluglarverna. Till björktrastars förtret, förmodar jag.
Men ginkobladet är ett ginkoblad och inget annat. Min talisman. Det skulle ge mig tur i affärer. Någonstans kan jag tycka att det inte fungerade så bra.
Men det behagar icke. I apokalypsens efterdyning lever vi av det överflöd som den kapitalistiska produktionsapparatens senaste – och sista – batch utgör. Varenda flaska mineralvatten som fyllts och korkats igen, men inte hunnit drickas; varenda burk med bönor som har hunnit konserveras, men ej ätas; varje tablett paracetamol som hunnit plastas, men som inte har tryckts ut ur kartan; varenda bil som hunnit tankas, men ej köras.
Så vi är plundrare; asätare snarare än jägare. Dessutom är vi, efter bästa förmåga, jordbrukare. Vi ser fram emot juniskörden av rädisor, salladslök, sparris, sockerärtor, rabarber, nypotatis, kålrabbi, morot, tomat, zuccini. Broccoli, blomkål, salladskål. Gräslök, dill, persilja, koriander, vitlök, ruccola, spenat. Samt den kommande juliskörden av majrova, vitbeta, mangold, kronärtskocka, blekselleri. Rabbla grönsaker och skjuta sömngångare; vem hade väl trott?
Vi fäller ett och annat rådjur. Vi samla fläder, nässlor, blåbär, svamp och slånbär uti skogen; äpplen och päron i villaträdgårdarna. Men basfödan är plundrade konserver. När frukt och grönt inte förslår kan vitamintabletter hålla skörbjuggen stången. Vi drömmer om att ordna höns, för att få färska ägg. Odlingslådorna har vi snickrat ihop uppe på taket på ett fyra våningars lamellhus. Taket lutar något men är nära vår bostad, och vi tror på konstruktionen.
Vi rör oss överhuvudtaget ofta över taken, om vi kan. När vi ger oss ut i Söderort för plundring, eller reservatet för att jaga, använder vi mountainbikes. Det är ett ypperligt färdmedel för att fly undan sömngångare i oförutsägbar terräng. Vi har armborst för att kunna döda tyst på avstånd; spikpistol och yxa är för närstrid; Glock 17-pistoler, försvarets standard, om det kniper riktigt. Svåra situationer de förvärras dock av skjutande: Ljudet drar i regel till sig alla sömngångare inom ett par kilometers radie. Och det betyder ofta flera hundra.
Glättigt värre, vittnesmålet. Men det sjunger.
Vi har inte sett nån annan överlevare på länge. Det känns tryggt i ljuset av historiska data. Samtidigt så känns det som att fram│tid s. fr. fram adv.; samt fr. tid s. -en -er förlorat innebörd. Det i sig kan säkert delförklara dröjandet vid då│tid s. -en fr. 1 då adv. 2 då konj. ∙ ”då avsåg jag förklara min kärlek till R.”; ”det var då som jag insåg att R. aldrig skulle älska mig”; ”då slog jag en skruvmejsel i lungsäcken på R.”; samt fr. tid s. -en -er.
När jag slutar nynna på Cornelis – ”fåglar som är döda har ingen grav” – slås jag av hur tyst försommarkvällen är, som om en pinsam tystnad följt min planlösa introspektion.
Koltrasten tar ton först om några timmar. Jag och månen är nästan fulla. Lite konjak inverkar inte menligt på mitt armborstskytte. Under tiden det tar att röka en cigarett hinner måntallriken rulla hela vägen över takåsarna på andra sidan gården.
Det konstiga med verkligheten är att det helt saknas filmmusik. När levande döda plötsligt överrumplar en, då kunde man förvänta sig någon form av dramatisk ljudkuliss. Istället är det samma stilla prassel i lövverket som alla andra dagar.
Inga ödesmättade stråkar. De egna panikslagna andetagen på sin höjd. Sömngångarna låter inte. Det är någonting oerhört skräckinjagande i deras brist på uttryck och signaler.
När ett kannibaliskt monstrum målmedvetet strävar mot dig, med malande käkar och torrt prasslande gomsegel, då hade diaboliska vrål känts som ett passande läte. Istället hörs som mest ett väsande ljud – som av en trasslande blåsbälg – ifrån lungsäckarna; knäppande ljud från stelnade leder och senor; samt ibland det smattrande trumpetandet av väderspänningar. En anspråkslös och lågmäld symfoni av kroppsdysfunktioner.
Snälla mamma, titta inte på mig sådär. Ha inte mjölkvita ögon, död mimik och blod över hela bröstet. Ha inte en fritt hängande tunga, likt en makaber slips av svampigt kött. Snälla mamma, kom inte mot mig med utsträckta armar och ett gurglande läte.
Snälla, gör så att fontäner av blod inte står som en flyktig krage kring din sönderslitna hals för varje hasande steg du tar.
Jag minns inte om jag tänkte exakt så. Jag minns att jag nyligen hade slutat röka, men inte om jag tänkte exakt så. Jag minns att växelkursen DKK mot SEK var gynnsam, som vanligt under sommarmånaderna, men jag minns inte om jag tänkte exakt så. Exakt ”snälla mamma”.
Nämnde jag att det saknades filmmusik?
Den demografiska transitionsmodellen utgår ifrån att alla samhällen initialt befinner sig i ett stadie av hög mortalitet och likaledes hög fertilitet. Populationen är då stabil, eftersom födseltalen och dödstalen båda är höga. När samhällen utvecklas faller mortaliteten eftersom fler människor får tillgång till bättre och säkrare föda, sjukvård, hygien, etcetera. Under en begränsad period är fertiliteten ändock fortsatt hög, varför den totala populationen ökar; fler föds än dör. Efter en viss tidsrymd sjunker emellertid även fertiliteten, varför befolkningsökningen avstannar. Populationen stabiliseras sålunda återigen, på en högre absolut nivå. Att fertiliteten tenderar att minska anses höra ihop med ändrade familjestrukturer, ökad utbildningsnivå, kvinnors stärkta samhälleliga ställning, samt rent konkret tillgången till preventivmedel och andra verktyg för familjeplanering.
Vissa samhällen fastnar dock i vad man kallar den demografiska transitionsfällan. Om dödstalen sjunker utan att födslotalen sjunker, så inträffar en explosionsartad befolkningsökning som Ehrlich, och för den delen Noam själv, skulle kalla för en ”demografisk bomb”. En sådan situation kan uppstå om medicin och annat bistånd tillförs som externa faktorer, utan en korresponderande ekonomisk och social utveckling.
Människan som biologiskt massförstörelsevapen, kallar Noam det. Underförstått är att den oönskade befolkningsexplosionen sker i fattiga länder i Afrika, där människor har mer melanin i huden. ”Homo sapiens trängde ut neanderthalare och homo erectus en gång för länge sedan, när de vandrade ut ur Afrika. Samma sak kan hända igen.”
Kan han se sig omkring? Det finns ingen kvar. Det är bara vi. Ensamma i en närförort till Stockholm.
Tror han, innerst inne, att katastrofen är av lokal karaktär? Att det någonstans finns överlevande samhällen?
Mänskligheten är som weddelsälen. Denna säl lever i världens sydligaste hav, gömd under Antarktis packisbälte. Under isen är den trygg för rovdjur såsom den fyra meter långa leopardsälen, en rovsäl som gärna festar på exempelvis pingvinen. Weddellsälen kan också använda isen som skydd från späckhuggare, genom att den simmar strax under isytan.
Problemet med att leva under isen är andningen. För att klara detta anlägger weddellsälen en vak, som den sedan kontinuerligt måste hålla öppen för att inte dö. Dess metod är att helt enkelt gnaga på iskanterna, och så kan sälen skapa sig ett fredat paradis där inga faror lurar.
Förutom det att tänderna slits ner och den svälter ihjäl. Vilket inträffar för nästan alla sälar av arten weddell; så få dör en våldsam död att flertalet når åldern då tänderna inte längre duger för att tillgodogöra sig föda. Weddellsälen har inte velat acceptera de naturgivna omständigheterna. Istället har den skapat sig egna.
Allting äter allting på ett vidrigt vis.
Noam menar att det är i sin ordning. Jag har visserligen inte förklarat de bakomliggande premisserna för honom. Det tjänar inget till att leta syndabockar. Världen är ju redan stadd i upplösningstillstånd.
Rudra, Bågskytten, en föregångsgestalt till Shiva inom vedisk tradition. Likt Rudra är just bågen eller armborstet mitt kännetecken. Det tror jag nog att Noam skulle vara böjd att hålla med om, om han visste. Bågskytten, på sanskrit Śarva, härleds ifrån sanskritroten śarv, ”att döda”.
Ett kul exempel, på tal om. Såhär: En man arbetar på ett bårhus. Han kopulerar med ett lik, men det visar sig vara skendött. Han kan då inte dömas för griftefridsbrott, eftersom det objektiva rekvisitet inte förelåg. Brott mot grifte│frid s. ∙ gravfrid kräver givetvis en grift s. - en -er ∙ (äld.) grav, det vill säga en kvarleva.
Dock kan han inte heller dömas för våldtäkt, eftersom det subjektiva rekvisitet inte heller förelåg. Han hade ju aldrig avsikten att ”genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvinga en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling” etcetera enligt Brottsbalken 6 kap. 1 §.
Eller hur är det ett kul? Exempel, menar jag.
Falsk, dock. Men det sjunger.
Jag avfyrar på utandning. Röken genom näsan, armborstpilen genom aftonljuset. Och genom skallbenet, hjärnhinnorna, storhjärnan, lillhjärnan, hjärnstammen.
När cigarettens glöd pulserar brinner världen. Nikotinet driver hjärtat i ett annat, högre tempo. Det är ingen brådska med att ladda. Jag nynnar på en känd Cornelis-låt som jag kan utantill. Falskt, men jag sjunger. Sången attraherar flera mål.
Armborstet nynnar. Aftonljuset, skallbenet, storhjärnan, med mera. Fucking Zlatan med armborstet. Fucking, eh, fucking Shiva, fr. f.ing Rudra; m. pil│båge. F.ing. Śarva, Båg│skytt(en), fr. sanskr. śarv, ”att skada”; ”att döda” t.ex. ett barn; f.ing Dagerman, fr. dager s. –n dagrar ∙ dagsljus; belysning; ljuseffekt; samt fr. 1man [man’] s. –nen; pl. män, best. pl. männen ∙ vara m. för, vara man för sin, för sin drift?
För mig har kopulationen visat sig vara den överlägsna metoden för att upprätthålla ett visst mått av känslomässig balans. Jag nämnde adrenalin, dopamin, oxytycin, men vill tillägga: Noradrenalin och seratonin. Fantastiska mediciner. I teorin kan samlag även bjuda värme, njutning, tidsfördriv och friskvård.
Grejen är dock att mitt aktiva sexliv har medfört en bisarr ritual. Tydligen dras sömngångarna till lukten av sex. Kan vara fermonerna som utsöndras som drar dem till sig. Hur som helst så blir det svårt att somna efteråt, med sömngångare som prasslar utanför. Därför tar jag med mig armborstet när jag ska röka på balkongen. Sjunger lite för att locka dem ur snåren.
Jag och Noam hämtar pilarna i dagsljus och strör osläckt kalk på liken. Det är orimligt att släpa väg eller begrava dem. När det regnar reagerar kalciumoxid och vatten, och blir kalciumhydroxid. Den kemiska reaktionen bränner bort köttet och dödar fluglarverna. Till björktrastars förtret, förmodar jag.
När konjaken reagerar med min hjärna uppstår en kemisk reaktion i synapserna. Den bränner bort vissa kryllande faktum. Man slipper stanken och man slipper ångern. Men till sanningens förtret, förmodar jag.
Sanningen. Den goda. Den som ständigt växer, i takt med vår hunger.
Resan mot mera sanning har hittills förlupit utan tillbud. Medelst induktion kan vi härleda att resan mot mera sanning alltid kommer att förlöpa utan tillbud.
Tänk dig en urna med bollar. Vi plockar bollar ur urnan. En vit boll: Elden. En vit boll: Hjulet. En vit boll: Elektriciteten. En vit boll: Penicillinet.
Alla bollar som vi plockat upp har hittills varit vita. Medelst induktion kan vi härleda: Vad?
***
Jag ser ett japanskt träsnitt snarare än en stockholmsk närförort. Femtiotalsarkitekturen, de handblåsta fönstren, körsbärsträden, tallars siluetter. Den närliggande Skogskyrkogården = de mossbelupna gravarna i Koyasan; rådjuren på cykelvägarna = de frigående hjortarna i Nara; örnarna, så värdigt svävandes = de bruna gladorna som cirklar över öde badstränder i off season Takeno.
Men ginkobladet är ett ginkoblad och inget annat. Min talisman. Det skulle ge mig tur i affärer. Någonstans kan jag tycka att det inte fungerade så bra.
Bagarmossen, ett resultat av folkhemsbygget, är beläget direkt i anslutning till Nackareservatet, ett drygt åttahundra hektar stort naturområde som rymmer varierad växtlighet och fem sjöar. Dessutom rådjur, älg, hjort, bäver, svamp, bär, och ett rikt fiskbestånd. Här finns all möjlighet att återgå till det ursprungliga jägar-samlar-tillståndet, om det behagar.
Men det behagar icke. I apokalypsens efterdyning lever vi av det överflöd som den kapitalistiska produktionsapparatens senaste – och sista – batch utgör. Varenda flaska mineralvatten som fyllts och korkats igen, men inte hunnit drickas; varenda burk med bönor som har hunnit konserveras, men ej ätas; varje tablett paracetamol som hunnit plastas, men som inte har tryckts ut ur kartan; varenda bil som hunnit tankas, men ej köras.
Så vi är plundrare; asätare snarare än jägare. Dessutom är vi, efter bästa förmåga, jordbrukare. Vi ser fram emot juniskörden av rädisor, salladslök, sparris, sockerärtor, rabarber, nypotatis, kålrabbi, morot, tomat, zuccini. Broccoli, blomkål, salladskål. Gräslök, dill, persilja, koriander, vitlök, ruccola, spenat. Samt den kommande juliskörden av majrova, vitbeta, mangold, kronärtskocka, blekselleri. Rabbla grönsaker och skjuta sömngångare; vem hade väl trott?
Vi fäller ett och annat rådjur. Vi samla fläder, nässlor, blåbär, svamp och slånbär uti skogen; äpplen och päron i villaträdgårdarna. Men basfödan är plundrade konserver. När frukt och grönt inte förslår kan vitamintabletter hålla skörbjuggen stången. Vi drömmer om att ordna höns, för att få färska ägg. Odlingslådorna har vi snickrat ihop uppe på taket på ett fyra våningars lamellhus. Taket lutar något men är nära vår bostad, och vi tror på konstruktionen.
Vi rör oss överhuvudtaget ofta över taken, om vi kan. När vi ger oss ut i Söderort för plundring, eller reservatet för att jaga, använder vi mountainbikes. Det är ett ypperligt färdmedel för att fly undan sömngångare i oförutsägbar terräng. Vi har armborst för att kunna döda tyst på avstånd; spikpistol och yxa är för närstrid; Glock 17-pistoler, försvarets standard, om det kniper riktigt. Svåra situationer de förvärras dock av skjutande: Ljudet drar i regel till sig alla sömngångare inom ett par kilometers radie. Och det betyder ofta flera hundra.
Glättigt värre, vittnesmålet. Men det sjunger.
Vi har inte sett nån annan överlevare på länge. Det känns tryggt i ljuset av historiska data. Samtidigt så känns det som att fram│tid s. fr. fram adv.; samt fr. tid s. -en -er förlorat innebörd. Det i sig kan säkert delförklara dröjandet vid då│tid s. -en fr. 1 då adv. 2 då konj. ∙ ”då avsåg jag förklara min kärlek till R.”; ”det var då som jag insåg att R. aldrig skulle älska mig”; ”då slog jag en skruvmejsel i lungsäcken på R.”; samt fr. tid s. -en -er.
Karmans aritmetik är komplex. Fucking samsara.
***
Jag och Noam och Rebecka, förenade i ett nödtvunget självhushåll vid civilisationens rand.
Båda mina rumskamraters namn har hebreiskt ursprung. "Noam" betyder ursprungligen "behaglighet", vilket blir komiskt i sammanhanget; han är en kryptorasistisk kommunist med förkärlek för obskyra demografiska resonemang, vilket är allt annat än behagligt.
"Rebecka" betyder ursprungligen "bunden", "att knyta", eller "fängslande". Hon är min älskarinna här i tidens slut.
Jag själv heter, kan vi säga, Johannes. Jag är nämligen den apostel som ger oss Uppenbarelseboken: Johannes uppenbarelse. I Bibeln Upp, känd för rader enligt klassisk Tre små grisarna-formel:
"Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna [...]"Man vill gärna veta vad de återstående änglarna ska göra. Det är det som är det trista med världarnas undergång. Man får generellt sett inte veta hur det slutar.
***
När jag slutar nynna på Cornelis – ”fåglar som är döda har ingen grav” – slås jag av hur tyst försommarkvällen är, som om en pinsam tystnad följt min planlösa introspektion.
Koltrasten tar ton först om några timmar. Jag och månen är nästan fulla. Lite konjak inverkar inte menligt på mitt armborstskytte. Under tiden det tar att röka en cigarett hinner måntallriken rulla hela vägen över takåsarna på andra sidan gården.
Det konstiga med verkligheten är att det helt saknas filmmusik. När levande döda plötsligt överrumplar en, då kunde man förvänta sig någon form av dramatisk ljudkuliss. Istället är det samma stilla prassel i lövverket som alla andra dagar.
Inga ödesmättade stråkar. De egna panikslagna andetagen på sin höjd. Sömngångarna låter inte. Det är någonting oerhört skräckinjagande i deras brist på uttryck och signaler.
När ett kannibaliskt monstrum målmedvetet strävar mot dig, med malande käkar och torrt prasslande gomsegel, då hade diaboliska vrål känts som ett passande läte. Istället hörs som mest ett väsande ljud – som av en trasslande blåsbälg – ifrån lungsäckarna; knäppande ljud från stelnade leder och senor; samt ibland det smattrande trumpetandet av väderspänningar. En anspråkslös och lågmäld symfoni av kroppsdysfunktioner.
Jag uppskattar den svala nattluften mot huden. Det är trots
allt en sensation, och alla sensationer behövs för att en känsla av verklighet
ska infinna sig när man står på en balkong i Bagarmossen och skjuter sömngångare
med armborst. Paradoxalt nog så låter jag ändå konjaken rinna ner i ett raskt
tempo, vilket väl egentligen arbetar i motsatt riktning, emot den sensoriska mottagligheten.
***
Det började med att jag slumrade till. Och att jag vaknade och insåg detta. Solen sken fortfarande in genom altandörrarna, men skuggorna hade förflyttat sig i rummet. Tid hade förflutit. Jag kände mig lite stel i nacken. Sträckte på mig och steg upp. Jag gick ut i köket, rotade planlöst i kylen. Såg i periferiseendet hur någonting som såg ut som min mamma dök upp. Men; utan underkäke?
Snälla mamma, titta inte på mig sådär. Ha inte mjölkvita ögon, död mimik och blod över hela bröstet. Ha inte en fritt hängande tunga, likt en makaber slips av svampigt kött. Snälla mamma, kom inte mot mig med utsträckta armar och ett gurglande läte.
Snälla, gör så att fontäner av blod inte står som en flyktig krage kring din sönderslitna hals för varje hasande steg du tar.
Jag minns inte om jag tänkte exakt så. Jag minns att jag nyligen hade slutat röka, men inte om jag tänkte exakt så. Jag minns att växelkursen DKK mot SEK var gynnsam, som vanligt under sommarmånaderna, men jag minns inte om jag tänkte exakt så. Exakt ”snälla mamma”.
Nämnde jag att det saknades filmmusik?
Jag och Rebecka överlevde tillsammans, ett tag. Jag med ett fälgkors som vapen, och hon med en en rysktillverkad Tokarev m/33:a i en Stadium-gympapåse på ryggen.
Vi träffade Noam först senare. Efter överlevandet, kan man säga, ur Rebeckas perspektiv.
Fälgkors och skruvmejsel kommer man långt med. Särskilt om någon sover.
Dags att gå in. Månen har gått ner och timmen är inte längre blå. Jag tar med mig konjaksflaskan till min favoritfåtölj i vardagsrummet. Noam snarkar från ett annat rum.
***
Förfallet går så oerhört snabbt. Mitt personliga, visst, men
även de fysiska omgivningarna. När en försommars värmebölja efterföljs av ett
kraftigt regn, då tar tillväxten fart. Skogsområdena här ute kan likna tropisk
regnskog, med nedhängande hägg som blockerar stigarna, ormbunkar som exploderar
i kärrmarken mellan alarna, och manshögt gräs som vältrar sig över cykelvägar
och trottoarer. Klimatet närmast saliverar.
”Se på Japan”, kan Noam säga, ”se på hur Kina och Korea rest sig ur fattigdom på en generation!” Och så kan han tillägga: ”Se på Somalia, Sudan, Centralafrikanska Republiken.” Med en menande blick. Man skulle kunna tro att en slentrianvänstermänniska som tagit sitt namn från Noam Chomsky skulle kunna anlägga ett postkolonialt perspektiv. Det tycker Noam också, och det tycker han också att han gör. Han ser inte sina rasbiologiska utläggningar som rasism, utan som en utopisk potential: Att renodla den fogliga homo erectus-gen som skapar så ypperliga kollektivister. Det är en förvirrat rasistisk socialists version av transhumanismen.
Etik och moral, som sagt, är kluriga grejer. Normsystem som annars tycks självklara kan vältras över ända, av populistiska politiker, förändrade debattklimat, eller omvälvande livsomställningar. Jag accepterar Noams pseudorasistiska utläggningar, eftersom omständigheterna ser ut som de gör. I utbyte undviker han att kommentera mina livsval.
När samhället blåsts bort som en hög torra löv, vilken social kontroll utövas då på den enskilde? Svaret är ”ingen”. Ett normvakuum uppstår, som snabbt fylls av principer härledda från viljan att till varje pris överleva.
Gårdagen blev blöt i Bagis, jag erkänner. Konjaken steg mig åt huvudet. Desto värre då att Noam hela dagen idag har tjatat om den demografiska transitionsmodellen. Det är som att han tvångsmässigt måste fylla upp den pinsamma tystnad som kan uppstå när vi umgås alla tre, han och jag och Rebecka. Underliggande – som alltid i hans monologer på temat demografi – en malthusiansk rasism.
”Se på Japan”, kan Noam säga, ”se på hur Kina och Korea rest sig ur fattigdom på en generation!” Och så kan han tillägga: ”Se på Somalia, Sudan, Centralafrikanska Republiken.” Med en menande blick. Man skulle kunna tro att en slentrianvänstermänniska som tagit sitt namn från Noam Chomsky skulle kunna anlägga ett postkolonialt perspektiv. Det tycker Noam också, och det tycker han också att han gör. Han ser inte sina rasbiologiska utläggningar som rasism, utan som en utopisk potential: Att renodla den fogliga homo erectus-gen som skapar så ypperliga kollektivister. Det är en förvirrat rasistisk socialists version av transhumanismen.
Etik och moral, som sagt, är kluriga grejer. Normsystem som annars tycks självklara kan vältras över ända, av populistiska politiker, förändrade debattklimat, eller omvälvande livsomställningar. Jag accepterar Noams pseudorasistiska utläggningar, eftersom omständigheterna ser ut som de gör. I utbyte undviker han att kommentera mina livsval.
När samhället blåsts bort som en hög torra löv, vilken social kontroll utövas då på den enskilde? Svaret är ”ingen”. Ett normvakuum uppstår, som snabbt fylls av principer härledda från viljan att till varje pris överleva.
Gårdagen blev blöt i Bagis, jag erkänner. Konjaken steg mig åt huvudet. Desto värre då att Noam hela dagen idag har tjatat om den demografiska transitionsmodellen. Det är som att han tvångsmässigt måste fylla upp den pinsamma tystnad som kan uppstå när vi umgås alla tre, han och jag och Rebecka. Underliggande – som alltid i hans monologer på temat demografi – en malthusiansk rasism.
Noam, din jävla vänsterbabian. Det är ”borgerlighetens nationalistiska credo” hit, och ”den intellektuella traditionens underdånighet gentemot makten” dit. Hur fan kan du låta xenofobin löpa parallellt med sådana Foucault-sjuka tankar utan att någonting krockar inom dig?
Den demografiska transitionsmodellen utgår ifrån att alla samhällen initialt befinner sig i ett stadie av hög mortalitet och likaledes hög fertilitet. Populationen är då stabil, eftersom födseltalen och dödstalen båda är höga. När samhällen utvecklas faller mortaliteten eftersom fler människor får tillgång till bättre och säkrare föda, sjukvård, hygien, etcetera. Under en begränsad period är fertiliteten ändock fortsatt hög, varför den totala populationen ökar; fler föds än dör. Efter en viss tidsrymd sjunker emellertid även fertiliteten, varför befolkningsökningen avstannar. Populationen stabiliseras sålunda återigen, på en högre absolut nivå. Att fertiliteten tenderar att minska anses höra ihop med ändrade familjestrukturer, ökad utbildningsnivå, kvinnors stärkta samhälleliga ställning, samt rent konkret tillgången till preventivmedel och andra verktyg för familjeplanering.
Vissa samhällen fastnar dock i vad man kallar den demografiska transitionsfällan. Om dödstalen sjunker utan att födslotalen sjunker, så inträffar en explosionsartad befolkningsökning som Ehrlich, och för den delen Noam själv, skulle kalla för en ”demografisk bomb”. En sådan situation kan uppstå om medicin och annat bistånd tillförs som externa faktorer, utan en korresponderande ekonomisk och social utveckling.
Människan som biologiskt massförstörelsevapen, kallar Noam det. Underförstått är att den oönskade befolkningsexplosionen sker i fattiga länder i Afrika, där människor har mer melanin i huden. ”Homo sapiens trängde ut neanderthalare och homo erectus en gång för länge sedan, när de vandrade ut ur Afrika. Samma sak kan hända igen.”
Kan han se sig omkring? Det finns ingen kvar. Det är bara vi. Ensamma i en närförort till Stockholm.
Tror han, innerst inne, att katastrofen är av lokal karaktär? Att det någonstans finns överlevande samhällen?
Transplantationsforskning is a bitch. Testa grejer på grisar
i all ära, men för att nå resultat tvangs jag sedermera arbeta med mänskliga testobjekt.
En av flera anledningen till att det oftast råder organbrist är att döda människors organ är dåliga på att överleva. Vi försökte lösa problemet genom att göra döda människor lite mindre döda.
Vit boll: Integrera en kalvhjärtklaff i ett mänskligt hjärta.
Vit boll: Rekonditionera förstörda lungor för transplantation.
Vit boll: Effektiva kyltransportsystem för avskilda mänskliga organ.
Nästa boll. Och nästa. Och nästa.
***
Mänskligheten är som weddelsälen. Denna säl lever i världens sydligaste hav, gömd under Antarktis packisbälte. Under isen är den trygg för rovdjur såsom den fyra meter långa leopardsälen, en rovsäl som gärna festar på exempelvis pingvinen. Weddellsälen kan också använda isen som skydd från späckhuggare, genom att den simmar strax under isytan.
Problemet med att leva under isen är andningen. För att klara detta anlägger weddellsälen en vak, som den sedan kontinuerligt måste hålla öppen för att inte dö. Dess metod är att helt enkelt gnaga på iskanterna, och så kan sälen skapa sig ett fredat paradis där inga faror lurar.
Förutom det att tänderna slits ner och den svälter ihjäl. Vilket inträffar för nästan alla sälar av arten weddell; så få dör en våldsam död att flertalet når åldern då tänderna inte längre duger för att tillgodogöra sig föda. Weddellsälen har inte velat acceptera de naturgivna omständigheterna. Istället har den skapat sig egna.
Sen dör den.
***
Allting äter allting på ett vidrigt vis.
”Ginkons barr”, sa Noam, ”är kapitalismens tecken. Det bärs för att få tur, men tur i spel och pengafrågor. Som talisman betraktad gör den ingen nytta, om din prioritet är kärlek eller vänskap.”
Man måste erkänna att som kryptorasist betraktad är nog Noam ganska väl beläst på skrock och botanik. Och vår belägenhet gör det svårt att argumentera mot hans centrala tes: Allting är alltid en spurt mot avgrunden.
Man lär sig mycket av apokalypsen. En lärdom, måhända föga generaliserbar, är att en sömngångare är helt ofarlig om man avlägsnar dess käkar, tänder, händer och ögon. Berövad sin syn blir den passiv och lugn, och berövad sina naturliga vapen kan den inte skada dig. Ett beskedligt sällskap, enbart.
Allting äter allting på ett vidrigt vis.
Noam menar att det är i sin ordning. Jag har visserligen inte förklarat de bakomliggande premisserna för honom. Det tjänar inget till att leta syndabockar. Världen är ju redan stadd i upplösningstillstånd.
Jag förkunnar evangeliet; redogör för världens undergång. Men jag har också iscensatt undergången. Svart boll.
Rudra, Bågskytten, en föregångsgestalt till Shiva inom vedisk tradition. Likt Rudra är just bågen eller armborstet mitt kännetecken. Det tror jag nog att Noam skulle vara böjd att hålla med om, om han visste. Bågskytten, på sanskrit Śarva, härleds ifrån sanskritroten śarv, ”att döda”.
Att döda alla i hela världen, utom två.
Två? Räknas jag?
Jag, Noam och Rebecka. Ja, jag räknas. Döda alla utom två.
***
Tänderna är nednötta på sälen. Bågskytten har skjutit slut sitt koger.
Äppelblommen singlar ner över mig som kall vulkanaska medan jag får pannor att kollapsa inåt som papier maché. Glocken ekar över Skarpnäcksfältet, och får sömngångare från flera kilometers radie att gå mig tillmötes. Det enda snygga sättet att dö, nuförtiden.
Men jag ångrar mig och lyckas överleva även denna spurt mot avgrunden. Jag trodde att jag skulle slå i marken nu, men faller ännu. Oavbrutet.
Vandrar hem längs gator som kunde varit en barndoms, men som nu är en mardröms.
”Foucault är missförstådd”, hade Noam sagt. ”Många skulle hävda” – jag rättade i tanken till skulle ha hävdat, om de levde – ”att han såg på människan som slav under diskurs eller struktur. Eller habitus. Men det han säger är i själva verket att strukturen är subjektets språngbräda. En människas agentskap uppstår när hon går emot diskursen, när hon trotsar den. Gör motstånd. Först då finns hon som person. På så sätt ligger nog Foucault rätt nära till exempel Hannah Arendt.”
”Foucault är missförstådd”, hade Noam sagt. ”Många skulle hävda” – jag rättade i tanken till skulle ha hävdat, om de levde – ”att han såg på människan som slav under diskurs eller struktur. Eller habitus. Men det han säger är i själva verket att strukturen är subjektets språngbräda. En människas agentskap uppstår när hon går emot diskursen, när hon trotsar den. Gör motstånd. Först då finns hon som person. På så sätt ligger nog Foucault rätt nära till exempel Hannah Arendt.”
Han poäng var denna: Omständigheterna må snärja oss. Men det är vad vi gör av omständigheterna som konstituerar oss.
”Distinktionen mellan struktur och individ är således befängd. Individen existerar inte i ett vakuum. Bourdieu sa att vi skapats av vårt habitus, men det är även vi som skapar det. En individ reproducerar sin struktur, eller förändrar den med motstånd. Strukturen är helt enkelt en beskrivning av vår sammantagna konformism i relation till individualitet.”
Jag kastas dagligen mellan acceptans och dödslängtan. Är jag en individ då? Eller en konformist?
Bagarmossen i augusti är förtjusande. Dess drömska grönska, suggestiv och närmast kodeinrusig i sin luftfukt. Husens puts i mättade naturfärger; cykelvägarnas Escherianska sträckningar, som labyrinter mellan byggnader och träd.
Rebecka rör sig katatoniskt. Som om hon går i sömnen. Som om.
En skruvmejsel i lungsäcken. Om du sover är din Tokarev till föga nytta.
Jag har som sagt erfarit att en sömngångare är fullkomligt harmlös om man avlägsnar dess käkar, händer, tänder, ögon. Ett oförargligt, högst beskedligt sällskap. Jag har också erfarit att stora volymer av gas lämnar en odöd kropp när man manipulerar den eller trycker sig mot den. Detta ger upphov till kroppsläten som under andra omständigheter hade kunnat kategoriseras som komiska.
Noam har inte dristat sig till att kommentera mina livsval. Han är bara intresserad av sina teorier.
söndag 17 mars 2019
Grate, Great, Greta
Antropofagi har lite halvhjärtat försökt uppvärdera klimatskammen. I själva verket är jag inte så säker på att det är the way to go för att lösa superkomplexa koordinationsproblem och fatta informerade konsumentbeslut i en oöverblickbar värld av interdependenta värdekedjor. Typ.
Men, änna: Det här med att alla klagar på och/eller gör sig lustiga över den här flickan Greta, som figurerar överallt. Jag vet föga om saken, men bilden som ges mig är att det är en flicka som bedriver opinion för att politiska beslut ska fattas för att lösa problemet med att vi håller på att ge Philip K. Dick rätt i samtliga litterära scenarier där jorden går under i en man-made värmedöd. Perm/trias-massdöden all over. Tinande permafrost och avskogning. Tråkiga grejer.
Alltså; det kan verka lökigt med folk som tror att de kan rädda jorden genom att inte flyga, eller genom att mobba sina kompisar som flyger. Men, problemet med det synsättet är ju att det inte tillräckligt tillförlitligt förändrar tillräckligt många människors beteende på ett koordinerat vis. Det är ju exakt därför vi behöver politiken, och exakt därför det är idiotiskt att överlämna ansvaret för ekosystemets fortbestånd till "konsumentmakten". Vi fattar ju att människor beter sig förutsägbart utifrån incitamentsstrukturerna, och att vi därför måste upprätta strukturer som får människor att bete sig på önskvärt vis. Dvs. sluta emittera så jävla mycket CO2, helst.
Och, då är ju opinionsbildning EXAKT DET ENDA SOM EN INDIVID KAN GÖRA FÖR ATT GÖRA NYTTA! Det, eller själv bli politiker med huvudfokus utsläppsminskning, och hoppas att folk röstar på en.
Så för en gångs skull måste jag nog gå exakt med strömmen och mena att denna Greta, vem fan det nu är, verkar göra exakt rätt.
Men, änna: Det här med att alla klagar på och/eller gör sig lustiga över den här flickan Greta, som figurerar överallt. Jag vet föga om saken, men bilden som ges mig är att det är en flicka som bedriver opinion för att politiska beslut ska fattas för att lösa problemet med att vi håller på att ge Philip K. Dick rätt i samtliga litterära scenarier där jorden går under i en man-made värmedöd. Perm/trias-massdöden all over. Tinande permafrost och avskogning. Tråkiga grejer.
Alltså; det kan verka lökigt med folk som tror att de kan rädda jorden genom att inte flyga, eller genom att mobba sina kompisar som flyger. Men, problemet med det synsättet är ju att det inte tillräckligt tillförlitligt förändrar tillräckligt många människors beteende på ett koordinerat vis. Det är ju exakt därför vi behöver politiken, och exakt därför det är idiotiskt att överlämna ansvaret för ekosystemets fortbestånd till "konsumentmakten". Vi fattar ju att människor beter sig förutsägbart utifrån incitamentsstrukturerna, och att vi därför måste upprätta strukturer som får människor att bete sig på önskvärt vis. Dvs. sluta emittera så jävla mycket CO2, helst.
Och, då är ju opinionsbildning EXAKT DET ENDA SOM EN INDIVID KAN GÖRA FÖR ATT GÖRA NYTTA! Det, eller själv bli politiker med huvudfokus utsläppsminskning, och hoppas att folk röstar på en.
Så för en gångs skull måste jag nog gå exakt med strömmen och mena att denna Greta, vem fan det nu är, verkar göra exakt rätt.
Rulla din slöja och rök den (förbud och folkhälsa)
Eftersom Antropofagi nyss nämnde Hanif Balis slöj-diskussion från ett tidigare God Ton-avsnitt, kan det vara intressant att ta till sig det senaste avsnittet där detta dryftas ytterligare:
Rekapitulation: Balis argument verkade vara: Kvinnor som tvingas bära slöja göms i mängden som bär slöja frivilligt, och därför ska vi förbjuda slöja. Antropofagi pekade på att detta borde göra att vi i allmänhet ska prioritera att skydda ett fåtal, och därför inskränka majoritetens rättigheter. Som exempel tog jag prostitution och surrogatmödraskap.
Ytterligare exempel, som Bali också kommer in på i senaste avsnittet, rör alkohol. Vi skulle kunna bredda det till hela ANDT-spektrat. Men, är detta giltigt?
Först: Balis argument klarnar något jämfört med tidigare. I nya avsnittet säger han något i stil med att vi ju har ett alkoholmonopol för att skydda det fåtal som inte kan dricka med måtta. Det stora flertalet får sin rättighet att konsumera alkohol inskränkt, för att vi prioriterar att värna om de som inte kan iaktta en sund konsumtionsnivå. Varför ska vi då prioritera det stora flertalets rätt att bära slöja, framför den förtryckta minoriteten?
Denna version av argumentet är lite bättre, eftersom Bali egentligen menar att vi antingen kan förbjuda slöja, eller avreglera alkoholmarknaden. Det är nu Bali som pekar på en inkonsekvens. Tidigare lät det som att Bali själv var inkonsekvent. Antropofagis föregående veklagan var förmodligen en smula orättvis i ljuset av denna nya, tydligare formulering.
Men, fortfarande: Är detta giltigt?
Alkoholmonopolet och totalkonsumtionsmodellen handlar om folkhälsa. När jag i fredags köpte helgens flaskor på Systemet vid Skanstull, så lastade den sedvanliga crowden av prata-för-sig-själv-alkisar med centimeter-tjocka skalp-exem ner Sofiero-sjutvåorna i sina lortiga sportbaggar precis som vanligt. Det enda som möjligen kommer stoppa dem från att kröka är fentanylet.
Totalkonsumtionsmodellen handlar om just folkhälsa. Det vill säga, om att det stora flertalet ska dricka lite mindre. Rose's paradox, den sk. preventionsparadoxen, ger att vi tjänar med på att flytta mitten av vår normalfördelningskurva än på att jiddra med svansen. Det är alltså bättre att rikta breda preventiva insatser mot massan, än riktade insatser mot riskgrupperna.
Sofiero-tjommarna får supa ihjäl sig. Men som samhälle betraktat kan vi spara miljarders miljarder, samt en jädra massa förväntad medellivslängd, på att Sven & Svenna tar sig en alkoholenhet mindre i veckan.
Okej? Här är Rose's original-paper. Här är en fin bild:
Så, Balis jämförelse är faulty. Systembolaget och alkoholmonopolet finns inte för att inskränka majoritetens rätt till sprit i syfte att skydda en riskutsatt minoritet från skadeverkningar. Alkoholmonopolet handlar om att minska de totala skadeverkningarna i hela gruppen. Riskgrupperna skiter man i det här sammanhanget i. Det är för få för att räknas på totalen.
Så jämför vi med narkotika. Här har Sverige som bekant valt en annan modell, nämligen nolltoleransen. Denna modell handlar om att skydda just riskgrupperna. Ingen ska få bruka, för vissa kommer att missbruka. I praktiken leder detta till att få brukar, men att de som ändå missbrukar är desto mer körda. Plus massor av andra negativa sidoeffekter. (Se "narkotika" samt etiketterna Ordningsmakten och framförallt Narkotikapolitik för massor av spaltmeter om detta.) Narkotikaexemplet verkar mer likt slöjfrågan, eftersom det handlar om att förbjuda eller icke förbjuda för att skydda en minoritets intressen. (I min mening falsk och felaktigt i knarkfrågan, eftersom det leder till sämre liv och villkor för missbrukarna än vad en totalkonsumtionsmodell sannolikt hade gjort.) Det är hur som helst i någon mening riktigt att det finns en inkonsekvens mellan narkotikapolitiken och slöjpolitiken. Vi borde legalisera narkotika, eller förbjuda slöjor.
Hur skulle en totalkonsumtionsmodell för slöja se ut? Tja, kanske att man får klä sig hur man vill, men inte böra slöja i vissa yrkesroller eller på vissa offentliga platser. Kanske inte bära niqab eller burka, men dock hijab. Kanske 15 eller 18-årsgräns på slöja; eller kanske 15-årsgräns för hijab (folköl) men 18-årsgräns för niqab (starksprit). Jag är nog själv positiv till en sådan totalkonsumtionsmodell för slöja, tills dess att någon övertygar mig om att jag har fel. Vilket ju har hänt förut, om man säger så. (Rationalist-humble brag, men också: Många felaktiga uppfattningar på mitt track-record bör sänka Din konfidens i mig som modell betraktad.)
Haiders argument A är intressant i sammanhanget. Liksom nolltolerans för narkotika gör att folk miss/brukar bakom stängda persienner - utan Naloxon-nässpray och utan att våga ringa 1177 för att höra sig för om sina abscesser i armvecket - så skulle ett slöjförbud kunna leda till att vissa personer helt enkelt får sitta inne och ha slöja på sig i en jävla lägenhet i Spånga-Tensta. Samtidigt hade vissa fått ett argument för att ta av sig slöjan. Nolltolerans verkar skapa nån slags skiljelinje där vissa hjälps, och vissa dras än djupare neder i avgrunden. (Jag gillar egentligen inte jämförelsen eftersom jag är väldigt negativ till nolltolerans vad gäller narkotika, men visst: Det är väl inte helt omöjligt att det finns en del folk på marginalen som undkommer missbruk tack vare nolltoleransen.)
Sammanfattning:
1. Jag tyckte att Hanif Bali var inkonsekvent som verkade vilja förbjuda slöja, men som gissningsvis är liberal i många andra frågor.
2. Det visade sig att det var Hanif Bali som tyckte att Sverige är inkonsekvent, som är illiberalt i många frågor men liberalt i slöjfrågan.
3. Det är dock fel av Hanif Bali att jämföra slöjfrågan med alkoholmonopolet, eftersom alkoholmonopolet inte alls handlar om att skydda en minoritet på majoritetens frihets bekostnad. Det handlar om att begränsa skadeverkningarna för det stora flertalet, och låta alkisarna fortsätta trilla under bussen.
4. Slöjfrågan kan kanske snarare jämföras med narkotikapolitiken, om vi kisar lite och bortser från att nolltoleransen egentligen inte alls värnar de riskutsatta/personerna med missbruksproblematik. Om vi godtar nolltoleransens premiss, så kan vi ändå peka på att förbud räddar några, men de som inte räddas offras desto slaktigare. Det blir alltså en större skillnad mellan grupperna; de som faktiskt får ammunition för att ta av sig slöjan som de egentligen inte vill bära, och de som hellre stängs inne än att släppas ut obeslöjade. Analogt med att nolltoleransen kanske gör att några inte börjar knarka, men gör livet desto jävligare för de som ändock missbrukar.
5. Antropofagi förespråkar en totalkonsumtionsmodell i slöjfrågan, där slöja motarbetas men inte förbjuds, och där skillnad görs mellan olika former av slöja, ålder på bärare, befattning och yrkesroll, etcetera.
Rekapitulation: Balis argument verkade vara: Kvinnor som tvingas bära slöja göms i mängden som bär slöja frivilligt, och därför ska vi förbjuda slöja. Antropofagi pekade på att detta borde göra att vi i allmänhet ska prioritera att skydda ett fåtal, och därför inskränka majoritetens rättigheter. Som exempel tog jag prostitution och surrogatmödraskap.
Ytterligare exempel, som Bali också kommer in på i senaste avsnittet, rör alkohol. Vi skulle kunna bredda det till hela ANDT-spektrat. Men, är detta giltigt?
Först: Balis argument klarnar något jämfört med tidigare. I nya avsnittet säger han något i stil med att vi ju har ett alkoholmonopol för att skydda det fåtal som inte kan dricka med måtta. Det stora flertalet får sin rättighet att konsumera alkohol inskränkt, för att vi prioriterar att värna om de som inte kan iaktta en sund konsumtionsnivå. Varför ska vi då prioritera det stora flertalets rätt att bära slöja, framför den förtryckta minoriteten?
Denna version av argumentet är lite bättre, eftersom Bali egentligen menar att vi antingen kan förbjuda slöja, eller avreglera alkoholmarknaden. Det är nu Bali som pekar på en inkonsekvens. Tidigare lät det som att Bali själv var inkonsekvent. Antropofagis föregående veklagan var förmodligen en smula orättvis i ljuset av denna nya, tydligare formulering.
Men, fortfarande: Är detta giltigt?
***
Alkoholmonopolet och totalkonsumtionsmodellen handlar om folkhälsa. När jag i fredags köpte helgens flaskor på Systemet vid Skanstull, så lastade den sedvanliga crowden av prata-för-sig-själv-alkisar med centimeter-tjocka skalp-exem ner Sofiero-sjutvåorna i sina lortiga sportbaggar precis som vanligt. Det enda som möjligen kommer stoppa dem från att kröka är fentanylet.
Totalkonsumtionsmodellen handlar om just folkhälsa. Det vill säga, om att det stora flertalet ska dricka lite mindre. Rose's paradox, den sk. preventionsparadoxen, ger att vi tjänar med på att flytta mitten av vår normalfördelningskurva än på att jiddra med svansen. Det är alltså bättre att rikta breda preventiva insatser mot massan, än riktade insatser mot riskgrupperna.
Sofiero-tjommarna får supa ihjäl sig. Men som samhälle betraktat kan vi spara miljarders miljarder, samt en jädra massa förväntad medellivslängd, på att Sven & Svenna tar sig en alkoholenhet mindre i veckan.
Okej? Här är Rose's original-paper. Här är en fin bild:
Så, Balis jämförelse är faulty. Systembolaget och alkoholmonopolet finns inte för att inskränka majoritetens rätt till sprit i syfte att skydda en riskutsatt minoritet från skadeverkningar. Alkoholmonopolet handlar om att minska de totala skadeverkningarna i hela gruppen. Riskgrupperna skiter man i det här sammanhanget i. Det är för få för att räknas på totalen.
Så jämför vi med narkotika. Här har Sverige som bekant valt en annan modell, nämligen nolltoleransen. Denna modell handlar om att skydda just riskgrupperna. Ingen ska få bruka, för vissa kommer att missbruka. I praktiken leder detta till att få brukar, men att de som ändå missbrukar är desto mer körda. Plus massor av andra negativa sidoeffekter. (Se "narkotika" samt etiketterna Ordningsmakten och framförallt Narkotikapolitik för massor av spaltmeter om detta.) Narkotikaexemplet verkar mer likt slöjfrågan, eftersom det handlar om att förbjuda eller icke förbjuda för att skydda en minoritets intressen. (I min mening falsk och felaktigt i knarkfrågan, eftersom det leder till sämre liv och villkor för missbrukarna än vad en totalkonsumtionsmodell sannolikt hade gjort.) Det är hur som helst i någon mening riktigt att det finns en inkonsekvens mellan narkotikapolitiken och slöjpolitiken. Vi borde legalisera narkotika, eller förbjuda slöjor.
Hur skulle en totalkonsumtionsmodell för slöja se ut? Tja, kanske att man får klä sig hur man vill, men inte böra slöja i vissa yrkesroller eller på vissa offentliga platser. Kanske inte bära niqab eller burka, men dock hijab. Kanske 15 eller 18-årsgräns på slöja; eller kanske 15-årsgräns för hijab (folköl) men 18-årsgräns för niqab (starksprit). Jag är nog själv positiv till en sådan totalkonsumtionsmodell för slöja, tills dess att någon övertygar mig om att jag har fel. Vilket ju har hänt förut, om man säger så. (Rationalist-humble brag, men också: Många felaktiga uppfattningar på mitt track-record bör sänka Din konfidens i mig som modell betraktad.)
Haiders argument A är intressant i sammanhanget. Liksom nolltolerans för narkotika gör att folk miss/brukar bakom stängda persienner - utan Naloxon-nässpray och utan att våga ringa 1177 för att höra sig för om sina abscesser i armvecket - så skulle ett slöjförbud kunna leda till att vissa personer helt enkelt får sitta inne och ha slöja på sig i en jävla lägenhet i Spånga-Tensta. Samtidigt hade vissa fått ett argument för att ta av sig slöjan. Nolltolerans verkar skapa nån slags skiljelinje där vissa hjälps, och vissa dras än djupare neder i avgrunden. (Jag gillar egentligen inte jämförelsen eftersom jag är väldigt negativ till nolltolerans vad gäller narkotika, men visst: Det är väl inte helt omöjligt att det finns en del folk på marginalen som undkommer missbruk tack vare nolltoleransen.)
***
Sammanfattning:
1. Jag tyckte att Hanif Bali var inkonsekvent som verkade vilja förbjuda slöja, men som gissningsvis är liberal i många andra frågor.
2. Det visade sig att det var Hanif Bali som tyckte att Sverige är inkonsekvent, som är illiberalt i många frågor men liberalt i slöjfrågan.
3. Det är dock fel av Hanif Bali att jämföra slöjfrågan med alkoholmonopolet, eftersom alkoholmonopolet inte alls handlar om att skydda en minoritet på majoritetens frihets bekostnad. Det handlar om att begränsa skadeverkningarna för det stora flertalet, och låta alkisarna fortsätta trilla under bussen.
4. Slöjfrågan kan kanske snarare jämföras med narkotikapolitiken, om vi kisar lite och bortser från att nolltoleransen egentligen inte alls värnar de riskutsatta/personerna med missbruksproblematik. Om vi godtar nolltoleransens premiss, så kan vi ändå peka på att förbud räddar några, men de som inte räddas offras desto slaktigare. Det blir alltså en större skillnad mellan grupperna; de som faktiskt får ammunition för att ta av sig slöjan som de egentligen inte vill bära, och de som hellre stängs inne än att släppas ut obeslöjade. Analogt med att nolltoleransen kanske gör att några inte börjar knarka, men gör livet desto jävligare för de som ändock missbrukar.
5. Antropofagi förespråkar en totalkonsumtionsmodell i slöjfrågan, där slöja motarbetas men inte förbjuds, och där skillnad görs mellan olika former av slöja, ålder på bärare, befattning och yrkesroll, etcetera.
måndag 11 mars 2019
Slöj- och tiggeriförbud
Hanif Bali argumenterar i podden God Ton för att slöja bör förbjudas, eftersom de som tvingas bära det göms bland alla som bär det frivilligt. Det är alltså prioriterat att skydda de förtryckta, framför att garantera de övrigas frihet.
Antropofagi har tidigare varit inne på Sarah Haiders argument mot slöjförbud:
1. Prostitution bör vara olagligt, även om vi är Alexander Bard och tror på att kvinnor som säljer sex har en agentskap. Detta då ofrivilligt sexsäljande sker i skydd av det större, frivilliga stimmet.
2. Surrogatmödraskap bör vara olagligt, eftersom den som ofrivilligt upplåter sin livmoder gör detta i skydd av en accepterad industri.
3. Etcetera.
Slutsats: Man kan tycka som Bali, men jag tror inte att han skulle vilja vara fullt så oliberal i alla andra tänkbara fall av fri vilja-gränsdragningsproblematik. Och om Bali därmed är inkonsekvent, så luktar det faktiskt lite fake consequentialism, alternativt att exemplen 1, 2 och etcetera ovan avslöjar fake consensualism.
Det här är inte ett "sätta dit en dum moderat"-inlägg. Jag tycker Hanif Bali är synnerligen vettig, utifrån att det mesta som sägs i podden God Ton är bra skit. Jag tror även att Bali i det här fallet ger uttryck för en ärligt känd uppfattning som grundar sig i samma kärleksfulla islamofobi som jag själv gråter av.
Men, det är faktiskt ett problem om vi börjar gå omkring och tillämpa våra principer godtyckligt. Då är de inte riktigt principer längre. Vill vi ha horor och livmodersmarknader, så borde vi också vilja ha kvinnor i slöja. Det är det enda konsekventa.
På tal om surrogatmödraskap, nu igen. Jag vill passa på att peka ut en annan möjlig inkonsekvens. Vad händer om vi tänker oss en person som är emot surrogatmödraskap, och samtidigt emot tiggeriförbud?
Jag har alltid tänkt att det är idiotiskt att förbjuda symptomen på fattigdom. Det är ju fattigdomen som är problemet, inte tiggeriet. Även om det för all del är lite småstörigt med tio närgångna EU-migranter som försöker skaka ens hand varje gång man tar tuben in till stan.
På samma sätt tycker jag att det ska vara tillåtet med surrogatmödraskap, eftersom det kan vara en betydande inkomst för t.ex. en fattig indisk kvinna. Hon må tvingas av sin myckna fattigdom, men inte fan blir hon mindre fattig för att vi tar ifrån henne också denna utkomstmöjlighet. Återigen: Det är fattigdomen som är problemet. Vi vill inte kringskära den oturlige individens möjlighet att agera på bästa sätt givet sin fattigdom. Det gör vi ju alla i någon mening varje gång vi går till jobbet. Uppskruvat med en miljard, bara. (Och taget i beaktande att "quantity has a quality all its own", som Napoleon sa - vilket även torde gälla nytto-enheter.)
Så, den tänkta vänsteraktivist som jag nu ser dansa framför mig i ett löjets skimmer, den som gärna vill se förbud för surrogatmödraskap - den måste också vilja förbjuda tiggeri. Eller, i alla fall inte motsätta sig ett förbud på grunden att tiggeriet bara är fattigdomens symptom.
Ska stackars Hanif Bali behöva vara konsekvent med de åsikter jag grundlöst tillskriver honom, ska väl även Löjets Vänsteraktivist X behöva vara det.
Med vänliga hälsningar: Någon som konstruerar små fiktiva debatter som den sen lätt kan vinna, givet att uppsättning ganska bisarra premisser.
Antropofagi har tidigare varit inne på Sarah Haiders argument mot slöjförbud:
"A) Vissa slöjbeklädda hade sannolikt begränsats mer om de inte fick gå ut i slöja - kanske hade de då inte fått gå ut alls, fick eventuella förtryckande patriarker bestämma. Tydligast gör Haider denna poäng angående burkinin: Många kvinnor kanske inte hade kunnat vistas på stranden om inte detta plagg fanns att tillgå [...]
B) Att inskränka civic liberties ger islamisterna ett bättre case: 'Titta, väst förtrycker oss muslimer! Snea ur nu allihop! De är inte bättre än IS!'"Balis argument för förbud, då? Att vi kan offra lite >>>fri vilja<<< för att rädda lite förtryckta kvinnor? Låtom oss extrapolera argumentationen:
1. Prostitution bör vara olagligt, även om vi är Alexander Bard och tror på att kvinnor som säljer sex har en agentskap. Detta då ofrivilligt sexsäljande sker i skydd av det större, frivilliga stimmet.
2. Surrogatmödraskap bör vara olagligt, eftersom den som ofrivilligt upplåter sin livmoder gör detta i skydd av en accepterad industri.
3. Etcetera.
Slutsats: Man kan tycka som Bali, men jag tror inte att han skulle vilja vara fullt så oliberal i alla andra tänkbara fall av fri vilja-gränsdragningsproblematik. Och om Bali därmed är inkonsekvent, så luktar det faktiskt lite fake consequentialism, alternativt att exemplen 1, 2 och etcetera ovan avslöjar fake consensualism.
Det här är inte ett "sätta dit en dum moderat"-inlägg. Jag tycker Hanif Bali är synnerligen vettig, utifrån att det mesta som sägs i podden God Ton är bra skit. Jag tror även att Bali i det här fallet ger uttryck för en ärligt känd uppfattning som grundar sig i samma kärleksfulla islamofobi som jag själv gråter av.
Men, det är faktiskt ett problem om vi börjar gå omkring och tillämpa våra principer godtyckligt. Då är de inte riktigt principer längre. Vill vi ha horor och livmodersmarknader, så borde vi också vilja ha kvinnor i slöja. Det är det enda konsekventa.
***
På tal om surrogatmödraskap, nu igen. Jag vill passa på att peka ut en annan möjlig inkonsekvens. Vad händer om vi tänker oss en person som är emot surrogatmödraskap, och samtidigt emot tiggeriförbud?
Jag har alltid tänkt att det är idiotiskt att förbjuda symptomen på fattigdom. Det är ju fattigdomen som är problemet, inte tiggeriet. Även om det för all del är lite småstörigt med tio närgångna EU-migranter som försöker skaka ens hand varje gång man tar tuben in till stan.
På samma sätt tycker jag att det ska vara tillåtet med surrogatmödraskap, eftersom det kan vara en betydande inkomst för t.ex. en fattig indisk kvinna. Hon må tvingas av sin myckna fattigdom, men inte fan blir hon mindre fattig för att vi tar ifrån henne också denna utkomstmöjlighet. Återigen: Det är fattigdomen som är problemet. Vi vill inte kringskära den oturlige individens möjlighet att agera på bästa sätt givet sin fattigdom. Det gör vi ju alla i någon mening varje gång vi går till jobbet. Uppskruvat med en miljard, bara. (Och taget i beaktande att "quantity has a quality all its own", som Napoleon sa - vilket även torde gälla nytto-enheter.)
Så, den tänkta vänsteraktivist som jag nu ser dansa framför mig i ett löjets skimmer, den som gärna vill se förbud för surrogatmödraskap - den måste också vilja förbjuda tiggeri. Eller, i alla fall inte motsätta sig ett förbud på grunden att tiggeriet bara är fattigdomens symptom.
Ska stackars Hanif Bali behöva vara konsekvent med de åsikter jag grundlöst tillskriver honom, ska väl även Löjets Vänsteraktivist X behöva vara det.
Med vänliga hälsningar: Någon som konstruerar små fiktiva debatter som den sen lätt kan vinna, givet att uppsättning ganska bisarra premisser.
söndag 10 mars 2019
Jag försöker uppvärdera klimatskammen
(Relaterat: Klimatskam och köttäckel.)
Att det ändå kommer få märkbar påverkan att folk känner obehag och äckel inför att flyga. Eller i alla fall, att det är sättet att överhuvudtaget få någon påverkan på politiken.
Nu ska ju regeringen (vad fan den nu är sammansatt av) jobba för tåg till Europa och lite sånna grejer, uppenbarligen som fjäsk för hipster-väljargrupper och Björn Wiman.
Alltså, detta norm-makande är inte det lätta sättet - eller i alla fall inte det rationella sättet - att lösa komplexa koordinationsproblem, och problemet kvarstår att metafysiska heuristics kristalliserar sig olika för olika (dvs. alla kommer inte koordinerat känna klimatskam). Klimatskammen kommer inte omfatta alla människor i Sverige - än mindre i världen. Och framförallt är klimatskam inte så effektiv för att bemöta de underligga stora emissions-anledningarna som tung industri och energiproduktion, som inte har tydliga direkta överblickbara samband med konsumtionsval och -mönster. Problemen här kommer fortfarande inte lösas med klimatskam.
Men - det är ändå uppenbart att Instagram-generationerna bedriver politisk diskurs enbart på ett känslomässigt plan. Kultursides-moralism verkar vara en kanal in i policy-makarnas hjärtan. Det jag menar är att politiker idag är optimerade för opinionsvindarnas kast, inte för systematisk samhällsbyggnad. En kombination av outsourcing av makt från nationella regeringar (internationellt kapital och globala koncerner, race to the bottom avseende finansbransch och laissez faire, globaliserade interdepententa system, överstatliga regulationer och gränsöverskridande external costs) begränsar (självvalt?) i viss mån politisk debatt till GAL-TAN-skalan. OCH DÅ ÄR DET INSTAGRAM-KÄNSLO-DISKURS SOM DET HANDLAR OM!
Så, poängen: Jag har kanske underskattat hur nödvändigt det är att gå via crystallized metaphysical heuristics för att överhuvudtaget få ett gensvar från den opinions-optimerande politiker-klassen, som med sina tre Janus-ansikten springer fradgande genom medielandskapet, likt Rasputin skjuten i bröstet ropandes sin mördares namn: "Felix, Felix!" Eller, om man är en svensk politiker: "Identitet! Svensk kultur! Ekologisk mat! Spotify! Sociala innovationer! Wir schaffen das! (men nästa dag): Vi har nått vår gräns!"
Det betyder inte att jag tror att känsloargumenten faktiskt kommer att lösa problemen på något hållbart sätt. Vi måste fortfarande ställa om hur masugnarna eldas, och hur bränslecellerna framställs. Det finns ju också uppenbara down sides med crystallized metaphysical heuristics: Kommer vi inte kunna äta odlat kött om klimatavtrycket är noll? Kommer vi inte kunna flyga på biobränsle?
Men, om politiken och diskursen nu är ett jätte-bebis-monster direkt ur Baba Yagas barnkammare (千と千尋の神隠し - Sen to Chihiro no kamikakushi - 'Sens och Chihiros bergtagning' - Spirited Away - Hayao Miyazaki>Thomas Mann) så måste vi kanske jollra som fåniga småbarnsföräldrar för att få den att dregel-krypa åt rätt håll. Måste vi kanske vyssja den när den skriker. Klappa den på rumpan tills den rapar, efter att ha diat valurnornas söta spenar.
Jag tror inte det. Men det verkar vara det enda som händer just nu, så jag hoppas.
(Men, givetvis i första hand på fusion.)
#svpol-prediktion, del 2
And about that. Något som kommer att underlätta för Dambergs mittenkoalition är att SD har kört i taket. Ja ni hörde. SD har exploaterat de potentiella väljare som finns i befolkningen. SD:s Kuznetskurva har peakat. Så många fler SD-mandat blir det icke, och således kommer (s)+(mp)+(c)+(l) kunna köra på med viss support från vänsterflanken (v), liksom högerflanken (m)+(kd).
Warum-rum?
Anonym Internetz-rappare rappar i ett av sina ännu opublicerade verk - "Förbudstid" - om narkotikapolitiken. Första versen lyder:
Alls ingen Anslinger/
Säger mot Beijeroth - eran Harrison Act/
kan inte stoppa mig, för jag har en baltiskt kontakt/
så jag kan proppa mig, full med både svampar och tjack/
Utan förbud, ingen Capone/
Utan tabu, ingen passion/
Utanför nu, ingen pardon/
men du vet att det de sjuka vill skjuta är ingen person/
Lägger ner nålen... På vinylen/
hör fiolen ur dekoren/
Känner stålet slå, på rekylen/
drar pistolen ur resåren/
De'e sån matcho-skit/
de' e' bly mot din fiendes batch och bit/
En territoriell komponent, för varje kompisgäng/
som driver knarktrafik/
Det är den fetstilande raden som jag vill dröja mig vid: "Utan tabu, ingen passion." SD har förlorat all sin chock-value. Det finns föga som kittlar kvar. Målkonflikterna feminism/antirasism dröjer sig bara kvar längst ut i vänster-periferin. Socialsekreterare landet över jobbar mot hedersrelaterat våld och förtryck utan att tänka twice. Brå utreder ökningen av sexbrott sedan 2015, och varenda politisk skribent med bläck i pungen sågar flyktingamnestin. Det är sedan länge ute att drygt 80 procent av de marockanska gatubarnen var över arton. BUP:s myckna överbelastning sjunker löpande i och med åldersnedskrivningarna.
Alla de fina tillfällena att ropa att kejsaren är naken har förvandlats till nudiststränder. Alla ba' "eeeeh, ja, frågan är varför du är påklädd!"
Exakt var den analogin tog vägen vet ingen. Men, det vi vet är att SD numera mestadels måttar sparkar mot öppna dörrar. Om man vill vara vänlig mot dem så har de gjort sitt jobb. Ett annat perspektiv är att de har polariserat debatten nog att försena pollettens nedtrillande med sisådär 50-10 år. Vilket som är rätt vet jag inte.
SD:s framsteg har givetvis inte bara sprungit ur thrillen i att säga förbjudna saker, eller ur übermensch-känslan av att genomskåda etablissemanget. Nej, det är även peniafobin, dummer. Och där har nog någon slags ekvilibrium nåtts med avseende på hur många som tycker sig kunna tjäna på etablissemangsomstörtande symbolröstande. Det är också förmodligen en fråga om utbildning, och naturligt IQ. Även här har SD nog exploaterat vad som exploateras kan.
Vad jag säger är att SD:s usp är död - när sossarna redan stängt gränsen - och att deras profilväljare trots allt finns i begränsad upplaga.
Varför rösta på ett SD som vill spränga källarmoskéer, när de lite mer proffsiga politikerna vill samma sak? Då är det bara Sjöbogänget kvar som vill rösta på dig, Jimmie, och det gänget tycker nog ändå att du "gått till sängs med sju-klövern" vid det här laget. För att citera "Bolcjek".
Indikation på att jag har rätt är att SD inte underskattades, utan överskattades, i opinionsmätningarna inför valet i höstas. Man kompenserade för att SD normalt sett underskattas - folk pallar inte vara öppna med att de röstar SD. Men, nu är stigmat så svunnet, att mätningarna istället blev fel åt andra hållet, när man försökte kompensera för en skam-effekt som inte längre existerar.
Andra indikationer på att jag har rätt är hur SD försöker nå ut till andra grupper, t.ex. kvinnor; deras vanliga garde är uttömt eller har gått vidare till tyngre droger. Och för de presumtiva väljare som inte är kognitivt eftersatta, men som gillade "sanningssägandet", så finns det ju också alternativ, nämligen Medborgerlig Samling. Utan andra jämförelser, så är det helt enkelt så att SD:s monopol på att tala ur skägget är brutet.
SD:s väg till makt är i dagsläget ytterligare normalisering och att göra något av de mandat man redan har (och förmodligen kommer behålla). Genom att få till den där socialkonservativa högerflanken med moderaterna och kristdemokraterna, så kan SD bli en maktfaktor att räkna med. Men, öka kommer de inte göra längre, mer än på marginalen.
Detta äro min prediktion.
Warum-rum?
Anonym Internetz-rappare rappar i ett av sina ännu opublicerade verk - "Förbudstid" - om narkotikapolitiken. Första versen lyder:
Alls ingen Anslinger/
Säger mot Beijeroth - eran Harrison Act/
kan inte stoppa mig, för jag har en baltiskt kontakt/
så jag kan proppa mig, full med både svampar och tjack/
Utan förbud, ingen Capone/
Utan tabu, ingen passion/
Utanför nu, ingen pardon/
men du vet att det de sjuka vill skjuta är ingen person/
Lägger ner nålen... På vinylen/
hör fiolen ur dekoren/
Känner stålet slå, på rekylen/
drar pistolen ur resåren/
De'e sån matcho-skit/
de' e' bly mot din fiendes batch och bit/
En territoriell komponent, för varje kompisgäng/
som driver knarktrafik/
Det är den fetstilande raden som jag vill dröja mig vid: "Utan tabu, ingen passion." SD har förlorat all sin chock-value. Det finns föga som kittlar kvar. Målkonflikterna feminism/antirasism dröjer sig bara kvar längst ut i vänster-periferin. Socialsekreterare landet över jobbar mot hedersrelaterat våld och förtryck utan att tänka twice. Brå utreder ökningen av sexbrott sedan 2015, och varenda politisk skribent med bläck i pungen sågar flyktingamnestin. Det är sedan länge ute att drygt 80 procent av de marockanska gatubarnen var över arton. BUP:s myckna överbelastning sjunker löpande i och med åldersnedskrivningarna.
Alla de fina tillfällena att ropa att kejsaren är naken har förvandlats till nudiststränder. Alla ba' "eeeeh, ja, frågan är varför du är påklädd!"
Exakt var den analogin tog vägen vet ingen. Men, det vi vet är att SD numera mestadels måttar sparkar mot öppna dörrar. Om man vill vara vänlig mot dem så har de gjort sitt jobb. Ett annat perspektiv är att de har polariserat debatten nog att försena pollettens nedtrillande med sisådär 50-10 år. Vilket som är rätt vet jag inte.
SD:s framsteg har givetvis inte bara sprungit ur thrillen i att säga förbjudna saker, eller ur übermensch-känslan av att genomskåda etablissemanget. Nej, det är även peniafobin, dummer. Och där har nog någon slags ekvilibrium nåtts med avseende på hur många som tycker sig kunna tjäna på etablissemangsomstörtande symbolröstande. Det är också förmodligen en fråga om utbildning, och naturligt IQ. Även här har SD nog exploaterat vad som exploateras kan.
Vad jag säger är att SD:s usp är död - när sossarna redan stängt gränsen - och att deras profilväljare trots allt finns i begränsad upplaga.
Varför rösta på ett SD som vill spränga källarmoskéer, när de lite mer proffsiga politikerna vill samma sak? Då är det bara Sjöbogänget kvar som vill rösta på dig, Jimmie, och det gänget tycker nog ändå att du "gått till sängs med sju-klövern" vid det här laget. För att citera "Bolcjek".
Indikation på att jag har rätt är att SD inte underskattades, utan överskattades, i opinionsmätningarna inför valet i höstas. Man kompenserade för att SD normalt sett underskattas - folk pallar inte vara öppna med att de röstar SD. Men, nu är stigmat så svunnet, att mätningarna istället blev fel åt andra hållet, när man försökte kompensera för en skam-effekt som inte längre existerar.
Andra indikationer på att jag har rätt är hur SD försöker nå ut till andra grupper, t.ex. kvinnor; deras vanliga garde är uttömt eller har gått vidare till tyngre droger. Och för de presumtiva väljare som inte är kognitivt eftersatta, men som gillade "sanningssägandet", så finns det ju också alternativ, nämligen Medborgerlig Samling. Utan andra jämförelser, så är det helt enkelt så att SD:s monopol på att tala ur skägget är brutet.
SD:s väg till makt är i dagsläget ytterligare normalisering och att göra något av de mandat man redan har (och förmodligen kommer behålla). Genom att få till den där socialkonservativa högerflanken med moderaterna och kristdemokraterna, så kan SD bli en maktfaktor att räkna med. Men, öka kommer de inte göra längre, mer än på marginalen.
Detta äro min prediktion.
fredag 8 mars 2019
#svpol-prediktion för 2019-2119
Då det inkommit klagomål från läsarskaran om den drastiskt fallande bloggproduktionen här på Antropofagi, så kommer nu ett starkt och dristigt inlägg som plåster på såren för den gångna veckans inaktivitet.
2018 års prediktioner är uppdaterade och klara. Någon liknande ansats kommer inte att ske för 2019. Däremot kommer lite mer långsiktiga förutsägelser målas upp i föreliggande inlägg. Det gäller den svenska politiken och dess mellansiktiga utveckling.
Ser ni vad jag ser? Ett skägg. En möjlighet att klaga på IS-terrorister. En högersosse som groomas för att bli statsminister.
Ända sedan Mikael Damberg fick interpellationsdebatterna att spraka under tidigt 2010-tal, har Antropofagi tänkt: Den mannen kommer det att bli något av. Han är vältalig, begåvad, förnuftig. Inte en stapelvara i dessa dagar. Men ack; är det då egenskaper som opinionssnurran optimerar för?
Från slätrakat till skägg, men inte full Pagrotsky. Från näringsminister till inrikesminister, aka. "lag-och-ordning"-minister. Viktiga frågor. Framförallt synliga frågor. Frågor där man får tillfälle att visa vilken pragmatisk, ansvarstagande realist man är. Realpolitik. Gravitas. För ansvarstagande mans-gubbar i sina bästa år.
Frågor som får traction i media, som ger synlighet och en allvarstyngd aura. Ygeman trillade ur rotation. Vem är nästa kronprins till rakning? Eller tvärt om; till skäggning.
Så, jag tror att jag etablerat faktum: Damberg är nästa statsministerkandidat för (s). Som sagt, en högersosse. En näringsjävel, liksom. En entreprenöriell marketect läggs på förvärmning i sossarnas kingcubator. (Tack till Entendrepreneur.) Vad betyder då detta i det större perspektivet?
SD har ätit sig in i den parlamentariska brytpunkten. Detta är känt. Jag vill påstå att väljare icke strömma mellan blocken. Väljare strömma mellan blocken och SD. SD snor från (s) och (m) - icke (s) från (m) eller (m) från (s).
Det finns ingen majoritet längre. Inte i tvåblockspolitiken av klassiskt snitt. Vad finns det då?
Det finns en mitt. Eftersom maktpartiet Socialdemokraterna, det evigt opinionsoptimerande, vill in i denna mitt, och denna mitt i skrivande stund spänner från där (v) slutar till där (m) börjar, så måste (s) kontrollera en koalition av centerpartister, liberaler, miljöpartister och socialdemokrater. Då kan vi inte haSuper Mario Håkan Ljugholt som Ordförande över Partiet. Vi behöver en överbryggande faktor. En Ville Vessla som kan gömma sig bakom gardinen i de fina salongerna.
Att Damberg bereds väg till statsminster(kandidat)posten betyder att sossarna vill etablera sig som det mittersta partiet. Vänstervindarna har mojnat, och Seriösa Tuffa Tag är det som gäller nu. Vänstern har målat in sig i ett poststrukturalistiskt hörn, och misslyckas socialkonstruera en planka att balansera sig därifrån på. Miljöpartiet finns typ inte längre, eller är komprometterade av islamister och annan paria. Damberg är inte menad att ta en kopp yerba mate med Ship to Gaza-kommunister. Han ska kunna basejumpa från en skybar i Macao med Annie Lööf fastbunden på ryggen, och blanda en perfekt martini i fallet. Nonchalant borsta glaskrosset av smokingaxlarna när de störtlandat igenom ett glastak till ett rosémingel på Almedalen. High five:a Svenskt näringsliv på vägen ut förbi VIP-kön. Och skända Koranen på sin fritid.
I den mån det ovanstående lämnar ett tolkningsutrymme, kan jag unna mig ett förtydligande: Damberg är Reinfeldt i den nya Alliansen, som består av (s), (c), och en rolig kuk.
Vad som talar för är att alla vill ditåt. SD, som ju är debattens perpeteuum mobile och ändock tredje största parti, vill se en amerikansk situation med ett liberalt (i bemärkelsen eng. liberal) och ett socialkonservativt block. SD-M-KD mot resten, med en marginaliserad vänsterfalang som de nygamla extremisterna.
Och, eftersom vänstern vill samma sak - måla ut alla som tar orden "Hanif Bali" i sin mun som den senaste upplagan av George W. Trump - så kommer vi förmodligen att hamna där. Både ändarna av spektrat strävar mot samma polarisering. Då kommer de springa mot vars en pol, och se: Polariseringen ett faktum. Den enda motverkande faktorn är den tredje kraften; mittenjävlarna. De rimliga, sakliga, rationella. Dambergarna.
Varför vill då (s), (c), och (l) samsas? För att det finns så mycket att enas om. Gamla dogmer kan äntligen få förpassas till sophögen. Högersossarna får ett alibi för att göra upp med LAS. Liberalerna en smitväg ut ur sina målkonflikter; medelst en fin, bred skattereform kan man få bibehållen eller ökande lönespridning i kombination med minskande ekonomisk ojämlikhet. Centern kan få human-låtsas att man inte vill stegla IS-terrorister.
Vad alla (i mitten) vill, del 1: Skatten.
Alla vill sänka skatten på arbete. Det optimerar ju för röster. Det stora flertalet tänker: Jippi! Den berömda pengen i plånboken! Den 24 skjuts ytterligare några minuter närmare den 25!
En konsensusdriven skattereform kan blir riktigt bra. Reinfeldtregeringen gjorde en ... rejäl impact. På gott och ont. På ont inte minst ett rörigt lappverk av godtycke, disparata avdrag, jobbskatte-, ROT och RUT. Kan man stryka alla enstaka specialintressen och sänka skatt på arbete på bred front så kan många bli glada. Liberalerna för att deras mjäkiga akademikerväljare potentiellt sett får mer payoff för sina högskolepoäng; centern för att deras (både Stureplans- och glesbygds-) -libertarianska anhang får mindre Statlig Stöld per tjänad krona; sossarna för att ekonomin är en maskin och de är mekaniker som älskar att se den skiten snurra; miljöpartiet för att det ska vara dyrt att köpa produkter, men billigt att köpa tjänster.
I andra änden: Kapitalskatter. Den ekonomiska ojämlikheten som vi alla med all rätt fruktar, drivs främst av ojämlikt kapitalägande och de vinster som detta ägande genererar. Liberalernas mjäkiga akademikerväljare äger på sin höjd sitt lite finare kedjehus - lite oroliga för arvs- och fastighetsskatt, men inte så det stör. Centerns Stureplanslibertarianer äger bara sin telefonbok och sitt vaga minne av att ha läst Atlas Shrugged - deras glesbygdsväljare äger bara kreatur. (Bortsett såklart från de jättelika Hälsingegårdar som du inte kan byta in mot ett torrdass i Söderort. Vi bryr oss... not.) Socialdemokrater äger allting indirekt, via statliga bolag. Miljöpartister äger bara Luften, Vattnet, och de tre Vildmarksmålen. Och det, mina vänner, är oskattbart.
Vad alla (i mitten) vill, del 2: Arbetsrätten.
Alla vill bara bli av med LAS. Miljöpartiet är ju enbart egenföretagande conscious-bloggare (som visserligen gör sina bread and butter-uppdrag för telecom-nazister som säljer övervakningslösningar för tuktande av saudiska homofiler ... skenheliga jävla), samt egenföretagande alternativmedicinare. Plus att "rätt till arbete" för en miljöpartist har ungefär samma nice ring to it som arbeit macht frei.
Centerpartister grindar på på sitt jordbruk; runstenarna är deras personalliggare, och folkfördrivning deras enda uppsägningsanledning. Alternativt säljer libertariansk weed till andra klubbkids som inte heller kan dansa - jobba?
Liberaler är så jävla anställningsbara att de aldrig haft ett jobb mer än tre år ändå.
Socialdemokraterna har automatiserat bort sig själva sedan länge. Och i den mån en sosse-pamp får sparken väntar ändå en konsulttjänst på JKL.
Så vad jag försöker säga är: Fuck LAS och den heliga ko den red in på.
Vad alla (i mitten) vill, del 3: Ekonomiskt bistånd.
När högkonjunkturen snart mattas av, sammanfaller detta med att de försenade class of 2015 går ur etableringsprogrammet. Eftersom invandrare tyvärr ofta är extremt lågutbildade, och extremt sällan kvalificerar sig för andra trygghetssystem (sk. nollplacerade, dvs. ingen SGI), så blir det ofta soc. Särskilt om och när arbetsmarknaden sviker. Etableringsersättning och sjukpenning kommer från staten. Men ekonomiskt bistånd, det kommer från kommunerna. Ni vet de där panka jävla kommunerna som hela Sverige kryllar av, möjligen med undantag av Södermanland. Nämnda invandrare har också som grupp betraktat en hög nativitet, och med sin låga kvalifikationsnivå som bäst en låg förväntad inkomst. Eftersom socialbidraget beräknas på antalet barn, och bidraget dras in i samma takt som annan inkomst tillkommer, så är kommunernas kostnader för bistånd lika höga som incitamenten för den individuella bidragstagaren att börja jobba är låga. Kontenta: Det kommer blir en sjuhelvetes ekonomisk smäll för svenska kommuner inom kort, om inte systemet förändras drastiskt.
Centern reppar a) landsbygden, dvs. vill värna om fattiga glesbygdskommuner, och b) Ayn Rand-högern, dvs. vill värna om att Hank Reardens brorsa (Philip) fan inte ska ha några allmosor. Som det kanske mest koherenta invandringsvänliga partiet vill man kombinera en selektiv välfärdsmodell med en hög invandring, dvs. mer eller mindre låta folk komma hit och bo i skogen och leva på småvilt men inte belasta det allmänna. (Typ exakt vad EU-migranterna gör, vid närmare eftertanke.) Liberalerna har tillräckligt mycket utbildning för att - on average - fatta att kalkylen inte kommer gå ihop. Och socialdemokraterna tycker egentligen bara om folk som är på insidan av systemet, dvs. som har kvalificerat sig för a-kassa eller sjukpenning. Miljöpartiet fattar inte varför man inte bara kan leva av det jorden ger.
Vad alla (i mitten) vill, del 4: Försvaret.
Sossarna och liberalerna ser värnplikten som den yta där den korporativistiska nationen uppstår, i och med att alla människor av alla klasser får tillfälle att förbrödras.
Centerns libertarianer är ju i alla fall för statens nattväktar-funktioner, dvs. försvar och polis. Bönderna i sin tur är ju med i hemvärnet, så det är en no brainer att de gillar när det smäller.
Miljöpartiet är ju faktiskt pacifister, men det är ju å andra sidan en lukrativ tjänstesektor att konsulta för telekom-nazister och ... det blir rätt bra kontrakt dära, när Eriksson, Telia och Bofors går ihop och upphandlar killar i hästsvans som jobbar hemifrån.
2018 års prediktioner är uppdaterade och klara. Någon liknande ansats kommer inte att ske för 2019. Däremot kommer lite mer långsiktiga förutsägelser målas upp i föreliggande inlägg. Det gäller den svenska politiken och dess mellansiktiga utveckling.
***
Ser ni vad jag ser? Ett skägg. En möjlighet att klaga på IS-terrorister. En högersosse som groomas för att bli statsminister.
Ända sedan Mikael Damberg fick interpellationsdebatterna att spraka under tidigt 2010-tal, har Antropofagi tänkt: Den mannen kommer det att bli något av. Han är vältalig, begåvad, förnuftig. Inte en stapelvara i dessa dagar. Men ack; är det då egenskaper som opinionssnurran optimerar för?
Från slätrakat till skägg, men inte full Pagrotsky. Från näringsminister till inrikesminister, aka. "lag-och-ordning"-minister. Viktiga frågor. Framförallt synliga frågor. Frågor där man får tillfälle att visa vilken pragmatisk, ansvarstagande realist man är. Realpolitik. Gravitas. För ansvarstagande mans-gubbar i sina bästa år.
Frågor som får traction i media, som ger synlighet och en allvarstyngd aura. Ygeman trillade ur rotation. Vem är nästa kronprins till rakning? Eller tvärt om; till skäggning.
 |
| Ojdå. Hur targeta marknadssegmenten i dotcomaktiebubblan? Jag kände Jonas Birgersson när han var cool. |
 |
| Oro för Riket ger pannrynkor. Jag bitchslappar väna antirasistiska miljöpartister så att de vaknar ur sin djupa genussömn och ba' (nästan viskandes): "A hundred million terrorists in the world, and I gotta kill one with feet smaller than my sister." |
Så, jag tror att jag etablerat faktum: Damberg är nästa statsministerkandidat för (s). Som sagt, en högersosse. En näringsjävel, liksom. En entreprenöriell marketect läggs på förvärmning i sossarnas kingcubator. (Tack till Entendrepreneur.) Vad betyder då detta i det större perspektivet?
SD har ätit sig in i den parlamentariska brytpunkten. Detta är känt. Jag vill påstå att väljare icke strömma mellan blocken. Väljare strömma mellan blocken och SD. SD snor från (s) och (m) - icke (s) från (m) eller (m) från (s).
Det finns ingen majoritet längre. Inte i tvåblockspolitiken av klassiskt snitt. Vad finns det då?
Det finns en mitt. Eftersom maktpartiet Socialdemokraterna, det evigt opinionsoptimerande, vill in i denna mitt, och denna mitt i skrivande stund spänner från där (v) slutar till där (m) börjar, så måste (s) kontrollera en koalition av centerpartister, liberaler, miljöpartister och socialdemokrater. Då kan vi inte ha
Att Damberg bereds väg till statsminster(kandidat)posten betyder att sossarna vill etablera sig som det mittersta partiet. Vänstervindarna har mojnat, och Seriösa Tuffa Tag är det som gäller nu. Vänstern har målat in sig i ett poststrukturalistiskt hörn, och misslyckas socialkonstruera en planka att balansera sig därifrån på. Miljöpartiet finns typ inte längre, eller är komprometterade av islamister och annan paria. Damberg är inte menad att ta en kopp yerba mate med Ship to Gaza-kommunister. Han ska kunna basejumpa från en skybar i Macao med Annie Lööf fastbunden på ryggen, och blanda en perfekt martini i fallet. Nonchalant borsta glaskrosset av smokingaxlarna när de störtlandat igenom ett glastak till ett rosémingel på Almedalen. High five:a Svenskt näringsliv på vägen ut förbi VIP-kön. Och skända Koranen på sin fritid.
I den mån det ovanstående lämnar ett tolkningsutrymme, kan jag unna mig ett förtydligande: Damberg är Reinfeldt i den nya Alliansen, som består av (s), (c), och en rolig kuk.
Vad som talar för är att alla vill ditåt. SD, som ju är debattens perpeteuum mobile och ändock tredje största parti, vill se en amerikansk situation med ett liberalt (i bemärkelsen eng. liberal) och ett socialkonservativt block. SD-M-KD mot resten, med en marginaliserad vänsterfalang som de nygamla extremisterna.
Och, eftersom vänstern vill samma sak - måla ut alla som tar orden "Hanif Bali" i sin mun som den senaste upplagan av George W. Trump - så kommer vi förmodligen att hamna där. Både ändarna av spektrat strävar mot samma polarisering. Då kommer de springa mot vars en pol, och se: Polariseringen ett faktum. Den enda motverkande faktorn är den tredje kraften; mittenjävlarna. De rimliga, sakliga, rationella. Dambergarna.
Varför vill då (s), (c), och (l) samsas? För att det finns så mycket att enas om. Gamla dogmer kan äntligen få förpassas till sophögen. Högersossarna får ett alibi för att göra upp med LAS. Liberalerna en smitväg ut ur sina målkonflikter; medelst en fin, bred skattereform kan man få bibehållen eller ökande lönespridning i kombination med minskande ekonomisk ojämlikhet. Centern kan få human-låtsas att man inte vill stegla IS-terrorister.
***
Alla vill sänka skatten på arbete. Det optimerar ju för röster. Det stora flertalet tänker: Jippi! Den berömda pengen i plånboken! Den 24 skjuts ytterligare några minuter närmare den 25!
En konsensusdriven skattereform kan blir riktigt bra. Reinfeldtregeringen gjorde en ... rejäl impact. På gott och ont. På ont inte minst ett rörigt lappverk av godtycke, disparata avdrag, jobbskatte-, ROT och RUT. Kan man stryka alla enstaka specialintressen och sänka skatt på arbete på bred front så kan många bli glada. Liberalerna för att deras mjäkiga akademikerväljare potentiellt sett får mer payoff för sina högskolepoäng; centern för att deras (både Stureplans- och glesbygds-) -libertarianska anhang får mindre Statlig Stöld per tjänad krona; sossarna för att ekonomin är en maskin och de är mekaniker som älskar att se den skiten snurra; miljöpartiet för att det ska vara dyrt att köpa produkter, men billigt att köpa tjänster.
I andra änden: Kapitalskatter. Den ekonomiska ojämlikheten som vi alla med all rätt fruktar, drivs främst av ojämlikt kapitalägande och de vinster som detta ägande genererar. Liberalernas mjäkiga akademikerväljare äger på sin höjd sitt lite finare kedjehus - lite oroliga för arvs- och fastighetsskatt, men inte så det stör. Centerns Stureplanslibertarianer äger bara sin telefonbok och sitt vaga minne av att ha läst Atlas Shrugged - deras glesbygdsväljare äger bara kreatur. (Bortsett såklart från de jättelika Hälsingegårdar som du inte kan byta in mot ett torrdass i Söderort. Vi bryr oss... not.) Socialdemokrater äger allting indirekt, via statliga bolag. Miljöpartister äger bara Luften, Vattnet, och de tre Vildmarksmålen. Och det, mina vänner, är oskattbart.
Vad alla (i mitten) vill, del 2: Arbetsrätten.
Alla vill bara bli av med LAS. Miljöpartiet är ju enbart egenföretagande conscious-bloggare (som visserligen gör sina bread and butter-uppdrag för telecom-nazister som säljer övervakningslösningar för tuktande av saudiska homofiler ... skenheliga jävla), samt egenföretagande alternativmedicinare. Plus att "rätt till arbete" för en miljöpartist har ungefär samma nice ring to it som arbeit macht frei.
Centerpartister grindar på på sitt jordbruk; runstenarna är deras personalliggare, och folkfördrivning deras enda uppsägningsanledning. Alternativt säljer libertariansk weed till andra klubbkids som inte heller kan dansa - jobba?
Liberaler är så jävla anställningsbara att de aldrig haft ett jobb mer än tre år ändå.
Socialdemokraterna har automatiserat bort sig själva sedan länge. Och i den mån en sosse-pamp får sparken väntar ändå en konsulttjänst på JKL.
Så vad jag försöker säga är: Fuck LAS och den heliga ko den red in på.
Vad alla (i mitten) vill, del 3: Ekonomiskt bistånd.
När högkonjunkturen snart mattas av, sammanfaller detta med att de försenade class of 2015 går ur etableringsprogrammet. Eftersom invandrare tyvärr ofta är extremt lågutbildade, och extremt sällan kvalificerar sig för andra trygghetssystem (sk. nollplacerade, dvs. ingen SGI), så blir det ofta soc. Särskilt om och när arbetsmarknaden sviker. Etableringsersättning och sjukpenning kommer från staten. Men ekonomiskt bistånd, det kommer från kommunerna. Ni vet de där panka jävla kommunerna som hela Sverige kryllar av, möjligen med undantag av Södermanland. Nämnda invandrare har också som grupp betraktat en hög nativitet, och med sin låga kvalifikationsnivå som bäst en låg förväntad inkomst. Eftersom socialbidraget beräknas på antalet barn, och bidraget dras in i samma takt som annan inkomst tillkommer, så är kommunernas kostnader för bistånd lika höga som incitamenten för den individuella bidragstagaren att börja jobba är låga. Kontenta: Det kommer blir en sjuhelvetes ekonomisk smäll för svenska kommuner inom kort, om inte systemet förändras drastiskt.
Centern reppar a) landsbygden, dvs. vill värna om fattiga glesbygdskommuner, och b) Ayn Rand-högern, dvs. vill värna om att Hank Reardens brorsa (Philip) fan inte ska ha några allmosor. Som det kanske mest koherenta invandringsvänliga partiet vill man kombinera en selektiv välfärdsmodell med en hög invandring, dvs. mer eller mindre låta folk komma hit och bo i skogen och leva på småvilt men inte belasta det allmänna. (Typ exakt vad EU-migranterna gör, vid närmare eftertanke.) Liberalerna har tillräckligt mycket utbildning för att - on average - fatta att kalkylen inte kommer gå ihop. Och socialdemokraterna tycker egentligen bara om folk som är på insidan av systemet, dvs. som har kvalificerat sig för a-kassa eller sjukpenning. Miljöpartiet fattar inte varför man inte bara kan leva av det jorden ger.
Vad alla (i mitten) vill, del 4: Försvaret.
Sossarna och liberalerna ser värnplikten som den yta där den korporativistiska nationen uppstår, i och med att alla människor av alla klasser får tillfälle att förbrödras.
Centerns libertarianer är ju i alla fall för statens nattväktar-funktioner, dvs. försvar och polis. Bönderna i sin tur är ju med i hemvärnet, så det är en no brainer att de gillar när det smäller.
Miljöpartiet är ju faktiskt pacifister, men det är ju å andra sidan en lukrativ tjänstesektor att konsulta för telekom-nazister och ... det blir rätt bra kontrakt dära, när Eriksson, Telia och Bofors går ihop och upphandlar killar i hästsvans som jobbar hemifrån.
***
Låtom oss sammanfatta. Damberg blir kung över Mittens Rike, vilket kan passa både gamla (s)-maoister och Center-liberaler. På det stora hela kommer vi ha eng. liberals mot conservatives, dvs. en socialkonservativ konstellation av M-KD-SD. Vänsterpartiet kommer vara fetmarginaliserat, vilket (s) tycker är störtskönt eftersom de äntligen kan skära bort den sista ärrvävnaden av sitt idéhistoriska arv. Det kommer gå strålande för Dambergs mitten-koalition, och maktpartier (s) kommer fortsätta regera i praktiken oinskränkt i ytterligare 100 år. Till alla uppåtpekande kurvors bästa.
Detta är min ödmjuka prediktion.
Och mitt likaledes ödmjuka blogginlägg åt ack ni svultna Antropofagi-läsare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)