Skrivelsen och vad som är skrivet i den

Regeringens skrivelse 2015/16:86 En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopning och tobakspolitiken 2016-2020. ANDT är akronymen. Rent allmänt konstateras att

 

"Bruk och missbruk av ANDT har starkt samband med individers livs-villkor och sociala position och är vanligare i socioekonomiskt svagare grupper och i grupper med låg utbildningsnivå."

Kring alkoholpolitiken står skrivet följande:

 

"Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens skadeverkningar. Alkoholen påverkar i stort sett hela kroppen. Enligt WHO finns det mer än 60 sjukdomar som har ett sam-band med hög alkoholkonsumtion."

 

Kring narkotikapolitiken står följande att läsa:

 

"Målet för narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Under 1960- och 1970-talen hade Sverige en relativt liberal syn på narkotika. Politikens inriktning förändrades under slutet av 1970-talet och sedan dess har svenska regeringar fört en mer balanserad och restriktiv linje. Narkotika-politiken i Sverige har ett starkt och brett politiskt stöd. I Sverige vilar synen på narkotika på kunskapen om att narkotikabruk är skadligt för hälsan och därför inte bör förekomma i ett samhälle som värnar sina medborgares hälsa. Sverige bedriver och fäster stor vikt vid en politik som bygger på att begränsa både tillgång och efterfrågan i syfte att främja hälsa. Det är olagligt att bruka narkotika i Sverige. Avståndstagandet till narkotika är en viktig preventiv aspekt för att förhindra att människor testar eller missbrukar narkotika."

Alltså. Först slås fast, allmänt om ANDT, att socioekonomiska faktorer är förklarande för vem som brukar.

 

Sedan beskrivs målet att mildra skadeverkningar av alkohol genom det detaljhandelsmonopol som är Systembolaget och som syftar till att begränsa tillgänglighet och incitament till merförsäljning.

 

Sedan uttalas att narkotika inte alls ska finnas, och att narkotikapolitiken sedan 70-talet varit "balanserad". Därpå skrivs att avståndstagande är en viktig aspekt - det trodde jag att socioekonomiska faktorer var?

 

Vidare skriver rapportförfattarna att priset är avgörande för bruket, att priset på cannabis ökat kraftigt, och att "bruket av cannabis är relativt stabilt över tid om man ser till hela landet." Finns det inte en motsägelse i det här?

Lite senare i rapporten får vi läsa följande:

"En samlad bedömning av utvecklingen visar att denna går i enlighet med målet då det gäller skadligt bruk av alkohol och tobak, men inte när det gäller narkotika, där utvecklingen visar en tendens till ökning. Uppföljningen visar minskad risk-, intensiv-, och högkonsumtion av alkohol och ett sammantaget minskat tobaksbruk bland såväl skolelever som i den vuxna befolkningen." (Min fetstil.)

Det verkar som att totalkonsumtionsmodellen som tillämpas på alkohol ger bättre resultat än nolltoleransmodellen som tillämpas på narkotika. En annan aspekt av detta är att, samtidigt som alkoholdödligheten minskar, ökar

"både antalet narkotikarelaterade dödsfall och antalet vårdade patienter (slutenvård och/eller specialiserad öppenvård) med narkotikadiagnos [...] Under perioden 2011–2014 ökade antalet avlidna med 59 procent och antalet vårdade med 12 procent (t.o.m. 2013). Det är fler män än kvinnor både bland dem som avlider och dem som vårdas, men utvecklingen är densamma för båda könen."

(Förresten: Eftersom alla är överens om att socioekonomika faktorer förklarar narkotikabruk skulle det vara intressant att jämföra jämlikhetstal eller fattigdomstal med narkotikabruk på t.ex. regional nivå eller mellan olika länder. Samt även motsvarande jämförelser över tid - ökar narkotikabruket i Sverige i takt med ojämlikheten? Detta spår kommer jag följa upp en vacker dag. Om ingen annan hinner före.)

 

Så till den högintressanta internationella utblicken:

"Det internationella narkotikapolitiska läget är bekymmersamt. I april 2016 anordnas inom FN:s generalförsamling ett högnivåmöte om narkotikafrågorna och inför detta möte har skiljelinjerna i debatten blivit allt tydligare. Allt fler röster, från civilsamhälle, forskning, FN-organisationer och länder ifrågasätter delar av det internationella narkotikapolitiska agerandet, på delvis olika grunder. Skiljelinjerna handlar om hur man ser på konsumtion av narkotika dvs. huruvida eget bruk av narkotika samt innehav av narkotika för eget bruk ska vara kriminaliserat, skadereduktion som en del i det efterfrågreducerande arbetet, mänskliga rättigheter samt deras främjade m.m. Samtidigt har utvecklingen vad gäller cannabis tagit en riktning där några länder på federal nivå eller delstatsnivå valt att reglera användning av cannabis för eget bruk, och därmed gjort det lagligt att använda cannabis inom det regelverk som länderna och/eller delstaterna beslutat om. Detta förfarande ryms inte inom ramarna för FN:s narkotikakonventioner."

 

Bekymmersamt in deed, att värna mänskliga rättigheter och hålla på med skadereduktion!

"Sverige verkade under den förra strategiperioden för en restriktiv och folkhälsobaserad politik genom samarbetet inom EU och FN, men också i bilaterala kontakter. I ljuset av betänkandet Sveriges internationella engagemang på narkotikaområdet (SOU 2011:66) som publicerades samma år som ANDT-strategin antogs, har Sverige arbetat för att beskriva och tydliggöra svensk narkotikapolitik internationellt. Metoder för att utveckla insatser vad gäller prevention, vård och behandling samt skademinskning har utvecklats och spridits med EU eller FN som avsändare. Sveriges engagemang i ECNN har bl.a. bidragit till detta liksom det svenska stödet till UNODC. Sverige har också förstärkt WHO genom att finansiera en svensk nationell expert som arbetar inom områdena prevention samt vård och behandling t.o.m. april 2016. Inom cannabisområdet har Sverige vid två tillfällen stått värd för internationella forskningsmöten om de skadliga effekterna på hälsan vid användning av cannabis. Ett av mötena arrangerades av regeringen, det andra av WHO."

 

Oj vad skön vinkling att köra möten om de skadliga effekterna. Intressant forskningsområde, helt klart. Men indikerar viss brist på öppenhet mot andra perspektiv.

 

"Sammanfattningsvis kan det sägas att allt fler länder ansluter sig till ansatsen om en folkhälsobaserad politik. Den restriktiva linjen möter ofta motstånd internationellt, och har i allt större utsträckning kommit att förknippas med de stater som för en repressiv politik på narkotikaområdet. Sverige företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad politik."

 

Trevligt umgänge?

 

Så till den mer allmänt hållna diskussionen - som för en avkriminaliserings- eller legaliseringsförespråkare ter sig något tautologisk:

"När det gäller narkotika, dopning och tobak är målet att minska allt bruk. Detta avspeglas i formuleringen av det övergripande målet för ANDT-politiken som innebär ett samhälle fritt från narkotika och dopning liksom ett minskat tobaksbruk. Gemensamt är att dessa substanser riskerar att leda till negativa hälsokonsekvenser, medan det för narkotika och dopning också handlar om att motverka brottslighet eftersom dessa substanser är olagliga att hantera och att bruka om det inte är för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Till skillnad från narkotika och dopningspreparat är tobak en laglig produkt. De stora hälsoriskerna med bruk av tobaksprodukter och framför allt tobaksrökning innebär emellertid att tobak och bruk av tobak är föremål för en strikt reglering. Rökningen har stadigt minskat vilket bidrar till att det i samhället finns en vilja att fler miljöer ska vara rökfria.

 

[...]

Även alkoholkonsumtion kan leda till negativa hälsokonsekvenser. Det handlar inte bara om risken att utveckla ett missbruk eller beroende utan också om olika medicinska skador liksom negativa konsekvenser för personer i omgivningen, inte minst barn och unga. Till skillnad från de andra substanserna är alkohol accepterat som en del av vår kultur och därför tar det övergripande målet fasta just på att minska de medicinska och sociala skadorna orsakade av alkohol." (Min fetstil.)

 

Detta är väl visserligen sanningen - alkohol är en trevlig drog som många av oss gärna brukar. Även om den har massiva skadeverkningar ur ett folkhälsoperspektiv.

 

"Det finns en socioekonomisk gradient i det riskfyllda eller skadliga bruket av alkohol framför allt bland män som generellt sett innebär att ju högre socioekonomisk status, desto mindre är sannolikheten för riskabelt bruk. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det angeläget att uppmärksamma att socioekonomiskt sårbara grupper har mer skador, även vid samma konsumtionsnivå. I Sverige är alkoholrelaterad dödlighet ungefär tre gånger högre i gruppen med lägst utbildning jämfört med gruppen med högst utbildning, skillnader som inte lika tydligt speglas i konsumtionsdata."

Det känns rätt fräckt att skador är olika även på samma konsumtionsnivå! Hur fasen. Andra frisk- och skyddsfaktorer får en anta. Men mekanismerna? Kanske lite mer träning, bättre kost, trevligare liv, mindre stress. Är det då ens ANDTsens skador vi pratar om?

 

Nåväl, det var lite random citat ur en random skrivelse. Tack för mig!

Knark och confirmation

När en ny tanke slår rot är det lätt att plötsligt se bekräftelser överallt omkring en. Antropofagis nya käpphäst är att förbudspolitiken orsakar narkotikarelaterat våld, även i Sverige.

 

Idag skriver DN om att de många morden kopplade till droghandeln på Seved gör att polisen inte hinner med att utreda. Mycket knarkvåld är det.

 

"Om 2015 varit handgranaternas år kom pistoler och automatvapen definitivt tillbaka till Malmö under början av 2016. Fram till maj skedde 54 skjutningar, varav tre slutade i mord."

 

Gällande en specifik skjutning:

 

"Ryktet säger att det var 'albaner' som gett sig in i Seved för att slå ut konkurrenter inom droghandeln."

 

Och mycket knark är det:

 

"Kunderna blir invinkade till det trapphus eller den innergård som gäller för tillfället. Utom synhåll för polisens kameror byter de pengar mot narkotika hos väntande säljare, som bara har små mängder på sig. Lagren finns i källare och på vindar."

 

Visst. Det finns andra aspekter här. Tillgång till vapen sedan balkankriget. Polisens omorganisering och allmänna uselhet. Arbetslöshet och socioekonomisk marginalisering i Malmö. Men Brå-rapporten Kriminella nätverk och grupperingar pekar på att knarket är viktigt för gängens ekonomi, och på att gängvåldet faktiskt har ökat över tid.

 

Våldsnivån eskalerar, vilket är en av komponenterna i det narkotikarelaterade våldet. En svart marknad utan statlig reglering tenderar att bli våldsam, eftersom våld är konfliktlösningsmekanismen som finns att tillgå, och eftersom våld är sättet att konkurrera om territorier. Våldet tenderar att eskalera iom. att grupperingar hela tiden måste övertrumfa varandra i våldskapital-ekonomin. Brå skriver:

 

"Kombinationen grupperingar och konflikter som går överstyr har fört med sig att personer i den kriminella miljön, enligt flera intervjupersoner, sedan omkring millennieskiftet har beväpnat sig på ett annat sätt än de gjorde tidigare. Skälet uppges vara att klimatet i den kriminella miljön har hårdnat. Kriminella känner att de måste beväpna sig för att kunna försvara sig mot andra kriminella."

 

(Antropofagi har tidigare strösslat länkar med motsvarande innebört, utifrån de specifika situationerna i Göteborg och Malmö: Se här och här.)

 

Vad gäller knark-ekonomin är bilden både spretig och samlad. Spretig, eftersom många andra verksamheter är viktiga för gängen. Samlad, eftersom drogerna är den stora inkomstkällan. Brå igen:

 

"Enligt flera intervjupersoner profiterar många kriminella konstellationer och individer på den så kallade informella ekonomi som finns i de tre storstäderna. Det handlar om billiga varor och tjänster till följd av skattebrott och annan kriminalitet. Det som tillhandahålls är exempelvis svarttaxi, försäljning av 'skattefria' cigaretter i jourlivsbutiker, alkohol, stöldgods, icke deklarerade matvaror och svartarbete. Kontantbranscher som restauranger är 'ett nav i brottsligheten'. Vid sidan av svartarbete hanteras smuggelsprit och cigaretter samt droger. Illegalt spel förekommer också. Personer med koppling till den kriminella miljön kan också via bulvaner äga restauranger, småbutiker etc. Misstankar finns också att pengar tvättas i restauranger.

 

/.../

Som tidigare nämnts utförs den vinstdrivande kriminella verksamheten sällan homogent av grupperna utan snarare genom att personer från olika gruppkategorier går samman och bildar projektbaserade konstellationer. Den vinstdrivande brottsligheten kan vara inriktad på smuggling och försäljning av olika varor, exempelvis narkotika, dopningspreparat, vapen, alkohol, tobak och stöldgods.

 Verksamheten kan också vara inriktad på mer parasitär brottslighet som rån, organiserade stölder, utpressning och bedrägerier. 

En tredje verksamhetsinriktning är att erbjuda olika typer av tjänster, exempelvis spel- och svartklubbar, organiserat svartarbete, skuldindrivning, penninglån samt prostitution och arbetskraftsexploatering."

 

Men, som sagt, narkotika dominerar:

 

"Både intervjupersoner och kriminalunderrättelsetjänsten bedömer att narkotika är en dominerande huvudnäring för många personer i den kriminella miljön. De flesta kriminella grupper och nätverk beskrivs på ett eller annat sätt ha koppling till narkotikamarknaden. Dessutom är konsumtionen av narkotika stor i den kriminella miljön."

 

I en GP-artikel uttalar sig chefen för polisens regionala underrättelseenhet i Västsverige:

 

"Kopplingen mellan narkotikahandeln och den organiserade brottsligheten är väldigt tydlig. Det är ofta det som fungerar som motorn för verksamheten och är den stora inkomstkällan. Inte bara för förortsgängen utan även andra kriminella nätverk. Och gängkonflikter handlar inte sällan om narkotika, till exempel strider om försäljningsanspråk."

 

Forskning och framsteg skriver om varför de kriminella gängens makt ökar. Här beskriver Brås Lars Korsell hur gängrelaterad brottslighet har ökat från 90-talet och framåt. Sociologen Amir Rostami uttalar sig också, bl.a. kring våldsanvändningen:

 

"Det finns en process i detta. I början måste man visa sig farlig, oberäknelig. Alla kriminella som ska etablera sig bygger och vårdar sitt våldskapital. När man sedan är etablerad tar man det lugnare. Man är affärsman, man är anständig. Men hotet om våld ligger ändå där latent."

 

***

 

Narkotikapolitiken och förbudet är inte hela svaret, givetvis. Hur stor del av svaret det är skulle onekligen vara intressant att veta.

 

Hade vi legaliserat och reglerat, hur hade det då påverkat den organiserade brottslighetens "näringsstruktur"? Hade intäkterna minskat, eller hade man sysslat med annat? Beror rekryteringen på narkotikan, eller på t.ex. socioekonomiska faktorer? Har våldsupptrappning och konflikter ett eget liv, oavsett knarket?

 

För att få ett hum om dessa frågor krävs fall av legalisering, och här ser vi inte många exempel. Antropofagi har tidigare diskuterat fallet Schweiz kopplat till heroin, och ett annat fall som dock kan behöva lite tid på sig för att visa resultat är Uruguay och cannabis.

 

Cliff hanger: Jag återkommer.

Rulla din slöja och rök den (förbud och folkhälsa)

Eftersom Antropofagi nyss nämnde Hanif Balis slöj-diskussion från ett tidigare God Ton-avsnitt, kan det vara intressant att ta till sig det senaste avsnittet där detta dryftas ytterligare:



Rekapitulation: Balis argument verkade vara: Kvinnor som tvingas bära slöja göms i mängden som bär slöja frivilligt, och därför ska vi förbjuda slöja. Antropofagi pekade på att detta borde göra att vi i allmänhet ska prioritera att skydda ett fåtal, och därför inskränka majoritetens rättigheter. Som exempel tog jag prostitution och surrogatmödraskap.

Ytterligare exempel, som Bali också kommer in på i senaste avsnittet, rör alkohol. Vi skulle kunna bredda det till hela ANDT-spektrat. Men, är detta giltigt?

Först: Balis argument klarnar något jämfört med tidigare. I nya avsnittet säger han något i stil med att vi ju har ett alkoholmonopol för att skydda det fåtal som inte kan dricka med måtta. Det stora flertalet får sin rättighet att konsumera alkohol inskränkt, för att vi prioriterar att värna om de som inte kan iaktta en sund konsumtionsnivå. Varför ska vi då prioritera det stora flertalets rätt att bära slöja, framför den förtryckta minoriteten?

Denna version av argumentet är lite bättre, eftersom Bali egentligen menar att vi antingen kan förbjuda slöja, eller avreglera alkoholmarknaden. Det är nu Bali som pekar på en inkonsekvens. Tidigare lät det som att Bali själv var inkonsekvent. Antropofagis föregående veklagan var förmodligen en smula orättvis i ljuset av denna nya, tydligare formulering.

Men, fortfarande: Är detta giltigt?

***

Alkoholmonopolet och totalkonsumtionsmodellen handlar om folkhälsa. När jag i fredags köpte helgens flaskor på Systemet vid Skanstull, så lastade den sedvanliga crowden av prata-för-sig-själv-alkisar med centimeter-tjocka skalp-exem ner Sofiero-sjutvåorna i sina lortiga sportbaggar precis som vanligt. Det enda som möjligen kommer stoppa dem från att kröka är fentanylet.

Totalkonsumtionsmodellen handlar om just folkhälsa. Det vill säga, om att det stora flertalet ska dricka lite mindre. Rose's paradox, den sk. preventionsparadoxen, ger att vi tjänar med på att flytta mitten av vår normalfördelningskurva än på att jiddra med svansen. Det är alltså bättre att rikta breda preventiva insatser mot massan, än riktade insatser mot riskgrupperna.

Sofiero-tjommarna får supa ihjäl sig. Men som samhälle betraktat kan vi spara miljarders miljarder, samt en jädra massa förväntad medellivslängd, på att Sven & Svenna tar sig en alkoholenhet mindre i veckan.

Okej? Här är Rose's original-paper. Här är en fin bild:

Så, Balis jämförelse är faulty. Systembolaget och alkoholmonopolet finns inte för att inskränka majoritetens rätt till sprit i syfte att skydda en riskutsatt minoritet från skadeverkningar. Alkoholmonopolet handlar om att minska de totala skadeverkningarna i hela gruppen. Riskgrupperna skiter man i det här sammanhanget i. Det är för få för att räknas på totalen.

Så jämför vi med narkotika. Här har Sverige som bekant valt en annan modell, nämligen nolltoleransen. Denna modell handlar om att skydda just riskgrupperna. Ingen ska få bruka, för vissa kommer att missbruka. I praktiken leder detta till att få brukar, men att de som ändå missbrukar är desto mer körda. Plus massor av andra negativa sidoeffekter. (Se "narkotika" samt etiketterna Ordningsmakten och framförallt Narkotikapolitik för massor av spaltmeter om detta.) Narkotikaexemplet verkar mer likt slöjfrågan, eftersom det handlar om att förbjuda eller icke förbjuda för att skydda en minoritets intressen. (I min mening falsk och felaktigt i knarkfrågan, eftersom det leder till sämre liv och villkor för missbrukarna än vad en totalkonsumtionsmodell sannolikt hade gjort.) Det är hur som helst i någon mening riktigt att det finns en inkonsekvens mellan narkotikapolitiken och slöjpolitiken. Vi borde legalisera narkotika, eller förbjuda slöjor.

Hur skulle en totalkonsumtionsmodell för slöja se ut? Tja, kanske att man får klä sig hur man vill, men inte böra slöja i vissa yrkesroller eller på vissa offentliga platser. Kanske inte bära niqab eller burka, men dock hijab. Kanske 15 eller 18-årsgräns på slöja; eller kanske 15-årsgräns för hijab (folköl) men 18-årsgräns för niqab (starksprit). Jag är nog själv positiv till en sådan totalkonsumtionsmodell för slöja, tills dess att någon övertygar mig om att jag har fel. Vilket ju har hänt förut, om man säger så. (Rationalist-humble brag, men också: Många felaktiga uppfattningar på mitt track-record bör sänka Din konfidens i mig som modell betraktad.)

Haiders argument A är intressant i sammanhanget. Liksom nolltolerans för narkotika gör att folk miss/brukar bakom stängda persienner - utan Naloxon-nässpray och utan att våga ringa 1177 för att höra sig för om sina abscesser i armvecket - så skulle ett slöjförbud kunna leda till att vissa personer helt enkelt får sitta inne och ha slöja på sig i en jävla lägenhet i Spånga-Tensta. Samtidigt hade vissa fått ett argument för att ta av sig slöjan. Nolltolerans verkar skapa nån slags skiljelinje där vissa hjälps, och vissa dras än djupare neder i avgrunden. (Jag gillar egentligen inte jämförelsen eftersom jag är väldigt negativ till nolltolerans vad gäller narkotika, men visst: Det är väl inte helt omöjligt att det finns en del folk på marginalen som undkommer missbruk tack vare nolltoleransen.)

***

Sammanfattning:

1. Jag tyckte att Hanif Bali var inkonsekvent som verkade vilja förbjuda slöja, men som gissningsvis är liberal i många andra frågor.

2. Det visade sig att det var Hanif Bali som tyckte att Sverige är inkonsekvent, som är illiberalt i många frågor men liberalt i slöjfrågan.

3. Det är dock fel av Hanif Bali att jämföra slöjfrågan med alkoholmonopolet, eftersom alkoholmonopolet inte alls handlar om att skydda en minoritet på majoritetens frihets bekostnad. Det handlar om att begränsa skadeverkningarna för det stora flertalet, och låta alkisarna fortsätta trilla under bussen.

4. Slöjfrågan kan kanske snarare jämföras med narkotikapolitiken, om vi kisar lite och bortser från att nolltoleransen egentligen inte alls värnar de riskutsatta/personerna med missbruksproblematik. Om vi godtar nolltoleransens premiss, så kan vi ändå peka på att förbud räddar några, men de som inte räddas offras desto slaktigare. Det blir alltså en större skillnad mellan grupperna; de som faktiskt får ammunition för att ta av sig slöjan som de egentligen inte vill bära, och de som hellre stängs inne än att släppas ut obeslöjade. Analogt med att nolltoleransen kanske gör att några inte börjar knarka, men gör livet desto jävligare för de som ändock missbrukar.

5. Antropofagi förespråkar en totalkonsumtionsmodell i slöjfrågan, där slöja motarbetas men inte förbjuds, och där skillnad görs mellan olika former av slöja, ålder på bärare, befattning och yrkesroll, etcetera.

De flesta går till jobbet och betalar skatt

I DN:

"Med facit i hand kan vi tyvärr konstatera att vi hade rätt. Köparna återfinns i alla samhällsskikt. De flesta går till jobbet och betalar skatt..."

En förflugen Swish-lista avslöjar det alla egentligen vet: De flesta som knarkar lite går också till jobbet och betalar skatt.

Så: Vad är i så fall problemet?

"...men väljer ändå att köpa knark som göder gängen och det våld de utövar, säger Robert Gatugård."

Tja, problemet i dagsläget är förstås att de pumpar in kontanta medel i en växande organiserad brottslighet som korrumperar förvaltningen och skapar djupt känd otrygghet i hela landet. Hade narkotikamarknaden istället reglerats hade detta inte varit fallet.

Låt oss rekapitulera argumentet mot att legalisera narkotika: 

- Bruket riskerar att öka vilket kan ha negativa folkhälsoeffekter. 

Invändning: Det finns ingen empiri som stödjer att bruket ökar på en legal jämfört med illegal marknad. Bruk är troligen en fråga om kultur snarare än tillgänglighet. När alkoholmarknaden gradvis liberaliserats har totalkonsumtionen av alkohol tvärt emot alla farhågor istället minskat, och framförallt har riskbruket reducerats kraftigt. (Relaterat: Islamisering?)

Bayesiansk uppdatering utifrån tillgängliga evidens: Sannolikt omfördelas bruket på en legal marknad jämfört med en illegal. Patologiska missbrukare kvarstår samtidigt som riskaverta neurotiker löper något högre sannolikhet att testa substanser de annars hade avstått. För befolkningen i sin helhet sker en kulturell anpassning där människor tillägnar sig förmågan att feströka lite cannabis eller ta en årlig svamptripp med sin legitimerade schaman. Riskbrukarna kan slussas in i vården istället för i fängelset och alla andra kan hålla på med helt vanlig social stigmatisering för att hålla efter varandras festande.

Låt oss rekapitulera argumenten för att legalisera narkotika:

- De principiella argumenten: Frihet att göra vad man vill så länge det inte skadar andra.

- De moralistiska argumenten: Viktigt att medborgarna får frihet eftersom det leder till att de utvecklar ansvar.

- De humanistiska argumenten: Minskade kontrollskador (dvs. mindre trakasserier av alla människor och särskilt kända storkonsumenter som ska pissas av i tid och otid) och harm reduction (skadereduktion) där fler risk- och missbrukare kan få hjälp och stöd och vård mer effektivt.

- De ekonomiska argumenten: Minskade kostnader för rättsväsendet, även indirekt när mängdbrotten minskar pga. att storkonsumenter slutar stjäla fläskfilé och cyklar; samt betydande skatteintäkter när staten säljer knark.

- Spridningsargumentet: När knarkare slipper finansiera sitt knarkande med att sälja till andra minskar rekryteringen av brukare av de tyngsta drogerna (detta givet att registrerade heroinister får gratis knark i sjuksköterskebemannade sprutrum enligt schweizisk modell).

- De kulturella argumenten: Bra om människor kan utforska psykedeliska droger och nå intressanta medvetandetillstånd, under kontrollerade former. Bra om man kan forska på knark som behandling mot depression, PTSD, med mera.

- Det samhällsbevarande argumentet: Vi måste nyttja alla till buds stående medel för att bryta gängens makt, och det förmodligen viktigaste är att plocka bort deras intäkter. (Näst viktigast: Förändrad migration där vi endast tillåter högkvalificerad arbetskraftsutbildning; utvisning av alla dömda ickemedborgare; och extrem repression mot organiserad brottslighet, med diaboliska fängelsestraff som helst avtjänas i - you guessed it - Rwanda.)

Låt oss for sake of completeness ta argumenten mot avkriminalisering av narkotika:

Det ger oss visserligen minskade kontrollskador samt skadereducering, men det tar inte bort gängens ekonomi och det ger inga skatteintäkter - om något underlättar det bara för kriminella drogbaroner.

(Relaterat: Allt om narkotikapolitik.)

Cannabisativaspositivaeffekter, menregeringenförhellrekrigmotsmåväxter

Här nämner jag att jag anser att de stora folkhälsovinsterna med legalisering främst skulle komma av legaliseringen av tyngre droger. Då kan det vara intressant att addera ett lixåm kriminologiskt perspektiv. Källa:

 

 

Det är alltså så att användning av cannabis står för 63 % av alla narkotikabrott i Europa. Langning av droger bara 9 %, och där är cannabislandning överlägset vanligaste brottet. En legalisering av lätta droger skulle således avlasta rättssystemet en aning, would it not, och även som tidigare nämnts sopa bort rätt betydande intäkter från den organiserade brottsligheten.

 

I sammanhanget kan det vara värt att citera Ted Goldberg kring riskerna med legalisering:

 

"Tvärtemot det som beroendeteori förutspår visar tillgänglig statistik att antalet problematiska konsumenter inte samvarierar med antalet rekreationskonsumenter. Under 1970-talet, och återigen på 1980-talet, halverades antalet rekreationskonsumenter i Sverige. Samtidigt ökades nyrekryteringen till problematisk konsumtion under bägge årtionden. Och under 1990-talet ökades både rekreationskonsumtion och problematisk konsumtion men den sistnämnda steg i betydligt snabbare takt.

Och i motsats till det som den s.k. inkörsportsteorin förutsäger är det snarare ett ovanligt undantag och inte alls någon regel att en människa som använt cannabis blir problematisk konsument av andra droger. Nästan alla som har erfarenhet av narkotika i Sverige har inte prövat någon annan illegal drog än cannabis, och bara 4 % av människorna som prövat narkotika har blivit problematisk konsument av någon illegal drog.

 

/.../

I de länder där man avkriminaliserat cannabis finns en rad studier som visar att detta har små effekter på hur många som konsumerar och på intensiteten i konsumtionen.

 

/.../ blablabla Nederländerna blablabla /.../

 

Efter en period då narkotikan var avkriminaliserad i Tjeckien kriminaliserades den på nytt, 1999. Men varken prevalens eller incidens minskade efter denna reform och lagstiftningen kom att betraktas som en oförsvarlig ekonomisk börda för polis och domstolsväsendet. Därför avkriminaliserades narkotikan åter vid årsskiftet 2008/09. 2009 fann man motstridiga effekter – problematisk konsumtion av metamfetamin men inte opiater ökade.

 

/.../

 

Sju år efter det att Portugal avkriminaliserade all narkotika, inklusive heroin och kokain, visade en utvärdering att denna åtgärd 'inte hade några ogynnsamma effekter på drogkonsumtionen – som i flertalet kategorier numera är bland de lägsta i EU.'"

 

Goldbergs slutsats är att vi inte kan veta vad en legalisering i Sverige skulle leda till i termer av narkotikabruk.

Det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet

Dödligheten bland unga i Sverige ökar drastiskt. En debattartikel av Sven Bremberg (barn- och ungdomsläkare, docent i Socialmedicin, Karolinska institutet) och Elisabeth Fernell (barnneurolog, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet) i DN:

"Sverige hör nu till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten bland unga vuxna i åldern 20–34 år.

Under loppet av två decennier har den gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör de till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten. Utvecklingen i Sverige är unik i Västeuropa [...]

[...]

I USA har dödligheten bland unga vuxna ökat så mycket att medellivslängden, redan före covid-19, sjunkit. Angus Deaton, Nobelpristagare i ekonomi, har beskrivit utvecklingen som ”death of despair” (förtvivlans död) eftersom de främsta dödsorsakerna är självmord och bruk av opioider. Sverige är det enda land i Västeuropa som har en liknande utveckling bland unga vuxna (Ågren, 2021).

Dödligheten har sedan lång tid minskat i de flesta åldrar och i nästan alla länder. Unga vuxna i åldern 20–34 år i Sverige och i USA utgör undantag eftersom inga förbättringar skett sedan år 2000. Under loppet av två decennier har dödligheten i Sverige i dessa åldrar gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten.

För att kunna förklara utvecklingen är det nödvändigt att klargöra varför unga vuxna dör.

● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon."

Forskarnas poäng är att det svenska skolsystemet leverera en stabil andel på 14 procent av eleverna "vare sig får teoretisk utbildning eller en yrkesutbildning som kan leda till senare anställning," vilket skulle förklara en "death of despair-problematik i Sverige. (Incels, någon? Låg intjänandeförmåga, någon?)

Forskarna menar att Sverige efterliknar USA vad gäller dödlighet bland unga, och därmed skiljer sig från alla andra västeuropeiska länder. De har säkert rätt i att svensk skola skapar en social utslagning, och vi vet ju dessutom att svensk arbetsmarknad har lägst andel enkla jobb i Europa. 

En sak som inte nämns i debattartikeln är dock den svenska nolltoleransen - den repressiva narkotikapolitiken. Därvid liknar Sverige nämligen USA mer än Västeuropa. I många andra europeiska länder har harm reduction vunnit mark - Portugal har till och med avkriminaliserat, och Schweiz är jätteglada över sina heroinsprutrum. Slovenien, Spanien och flera andra länder fokuserar numera helt på harm reduction, med goda resultat vad gäller narkotikadödlighet.

Forskarna nämner i debattartikeln att svenska självmord inte minskat lika mycket som i resten av Västeuropa, samt att trafikdödligheten sjunkit mindre i Sverige än annorstädes. Den dödlighet som ökar är dock narkotikadödligheten.

Sverige vill alltid vara som USA. Det är riktigt deprimerande om vi även ska vara som USA i termer av opioidepedemi.

Den här bilden (källa) visar hur opioid-dödligheten per miljoner invånare utvecklats i Sverige och ett gäng andra länder, 2011 jämfört med 2016:

Sverige ligger fortfarande en bra bit efter Estland, Kanada och USA, men vi har ökat mer än något annat land förutom USA, i absoluta tal. Procentuellt har Sverige ökat betydligt mer än USA, med ca 125 procent jämfört med USA:s ca 70 procent.

Det här borde vara det i särklass mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet, men har i stort sett förbigåtts med tystnad. Visst har man börjat bygga ut sprutbyten i många regioner, och LARO tuffar väl på, men i stort sätt är narkotikapolitiken lika dogmatisk som alltid.

Vänsterpartiet, som skulle kunna vara de utsattas försvarare, hävdade till och med i Agendas partiledardebatt nyligen att vi ska lösa den svenska gängbrottsligheten genom att ta itu med efterfrågan på narkotika. "Bra," tänker du, "äntligen någon som vågar prata om att vi måste legalisera narkotika för att plocka bort gängens intäkter." Men nej. Det Nooshi Dagostar stred för i debatten var att vi rent polisiärt ska jaga brukarna ännu mer! Det vill säga, den totala motsatsen till harm reduction. Mer war on drugs, liksom. Det som jänkarna nu försöker ta sig ur, bäst de kan.

Skandalen är ett faktum men ingen talar om den.

Fängelsepopulationer's gonna fängelsepopulera

(Relaterat: Etiketten narkotikapolitik, t.ex.: Fyra förklaringar; krisa uppfattningar; otroligt mycket krokodil; hobbsianska fällor; &c. in absurdum.)

Den 25/2 2014 skrev Antropofagi att Beatrice Ask är korkad. Jamen läs själv!

Den lite djupare poängen var att stränga straff för narkotikarelaterad brottslighet leder till ökande fängelsepopulationer, och att det är dumt att skapa vinstincitament i privat sektor för ökande fängelsepopulationer, för då kommer det bildas politisk vilja att skärpa straffen för narkotikarelaterad brottslighet, eftersom det leder till ökande fängelsepopulationer, vilket leder till större vinter och därmed mäktigare intressen med mer att förlora och därmed med lobbyism och därmed ännu strängare straff och... så vidare.

Eller, så legaliserar vi narkotika eftersom det är upp till var och en om de vill knarka; vi lägger polisiära och andra resurser på att lagföra folk; skadereduktion är lättare med legala substanser; legala substanser är i allmänhet lättare att reglera och kontrollera för att minska skadeverkningarna av dem; heroinister som får gratis jonk på en klinik behöver varken stjäla din cykel eller sälja heroin för att bekosta sitt missbruk; och den illegala narkotikaekonomin är en drivkraft för vapenvåld och organiserad brottslighet.



(Obs, fett beat men kass rapp. Någon måste varit lite stressad i mickbåset eller? Fy fy fy. Gör om och gör rätt, oh du okände rappare. Kul text på sina ställen dock:

Mänskan är som kaffet, hon blir bitter om hon står för länge på plattan/
Avsaknad av mur men barskrapad är bur och regnet det smattrar/
Evidens eller fakta men trängseln i trappen tyder på att stängslen är satta/
Hämnd är väl längesen, fängelse vård, inte så att det speglar vår längtan att straffa/)

Idag är vi vid en punkt då vi har fått strängare straff i flera avseenden, och då häkten och fängelser faktiskt är överfulla. Så säger i alla fall Kriminalvården själva. Men, det beror inte på narkotikan, eller i alla fall inte på att straffen därvidlag skärpts. DN:s "fakta i frågan" (som jag på allvar anser vara en vederhäftig källa):

"Under 2011 och 2012 kom Högsta domstolen med en rad domar som i grunden förändrade rättsväsendets bedömningar av straffvärdet för narkotikabrott. Fram tills dess utgick domstolarna i huvudsak från tabeller – ett visst gram av en viss art gav ett visst straffvärde. Numera är det omständigheterna för brottet, och inte enbart mängden narkotika, som ska avgöra strafflängden. Det har lett till en rejäl minskning av fängelsestraffen:"

DN:s bild:

Vi citerar slappt vidare ur denna högvördiga dagstidning:

"Det finns inget tydligt datum för skiftet – förändringen skedde gradvis från hösten 2011 till hösten 2012. Anledningen är att flera olika HD-domar låg till grund för den nya praxisen och att det tog olika lång tid innan dessa slog igenom i underinstanserna.

Före halvårsskiftet 2011 utdömde domstolarna i genomsnitt 19–21 månaders fängelse för narkotikabrott. Mindre än två år senare var straffen 10–13 månader.

Den totala fängelsepopulationen i Sverige minskade med cirka 19 procent mellan 2011 och 2017 för att sedan öka. Förändringen efter 2011 kan kopplas till bland annat den förändrade narkotikapraxisen."

Åsså snor vi (jag) en bild till:

Så, lindrigare straff för narkotikabrott verkar höra ihop med en minskande fängelsepopulation - så långt stöd för Antropofagis ursprungliga tes.

Dagens fullbeläggning måste ses i ljuset av en ökning på halvkort sikt. BRÅ:s rapport Den framtida verksamhetsvolymen i rättskedjan framhåller ett ökat utflöde från Polisen under perioden 2004-2009, vilket innebar en belastning för Åklagarmyndigheten och domstolarna men inte för kriminalvården. Efter en flödestopp 2009-2010 vände volymökningen i en motsatt utveckling för alla led i rättskedjan. Från 2017 började utflödet från Polisen att öka igen, vilket verkar ha lett till ökade volymer i hela rättskedjan (med viss fördröjning). Prognosen fram till 2022 är att volymerna ska öka:

"På fyra års sikt prognostiseras ärenden som redovisas till åklagare (Polismyndigheten) att öka med 9 procent, antalet brottsmisstankar med åtalsbeslut (Åklagarmyndigheten) att öka med 12 procent, antalet brottmål som är avgjorda genom dom (Sveriges Domstolar) att öka med 15 procent och medelantalet klienter i Kriminalvården att öka med 9 procent."

Vi har noterat en ökning i vissa brottstyper, mest notabelt ungdomsrån, skjutningar och sprängningar. Vi tycker att de som ungdomsrånar, skjuter och spränger är jävla idioter, såklart. Så, är vi glada eller ledsna över ökade verksamhetsvolymer i rättskedjan?

Alltså. Det här med knark egentligen. Och även med USA:s fängelsepopulationer, som ju hägrar i bakgrunden. Det är inte så att alla som sitter i finkan i USA är fredlika weeders. Så kommer det inte heller att vara i Sverige. Många är tunga våldsbrottslingar som verkligen förtjänar att straffas, eftersom vi vill inkapacitera dem; eftersom vi vill skänka upprättelse och känsla av rättvisa till samhälle och offer för att slippa att alla tar saken i egna händer; och eftersom vi vill skapa incitamentstrukturer som gör det oattraktivt att vara en tung våldsbrottsling.

Kopplingen mellan narkotika och fängelsepopulationer är lite mer subtil än att alla som sitter inne är harmlösa gräsrökare. Problemet med en hobbsiansk fälla i termer av en svart knarkmarknad, är att en svart knarkmarknad skapar svarta knarkmarknadskonkurrensmetoder. Låt mig tangenbordsrappa om saken:

***

Det kan smälla igen/
ser en hobbsiansk fälla smälla igen.../

Alls ingen Anslinger.../
Säger mot Beijeroth - eran Harrison Act/
Kan inte stoppa mig, för jag har en baltisk kontakt/
så jag kan proppa mig, full med både svampar och tjack/
Utan förbud, ingen Capone/
Utan tabu, ingen passion/
utanför nu, ingen pardon/
för du vet att det dom sjuka vill skjuta är ingen person/
Lägger ner nålen... på vinylen, hör fiolen i dekoren/
Låter stålet slå... på rekylen, har pistolen i resåren/
De' e' sån macho-skit/
De' e' bly mot din fiendes batch och bit/
En territoriell komponent/
mot varje kompisgäng som driver knarktrafik/

De' e' förbudstid/
de' e' mutor och skjutningar uti vår stugby/
men de' e' inte tommy gun, det är uzi/
inte 1920-tal, det är nutid!/

Dom är cancerceller, de' e' motherfucking gangstervälde, som sprids nu/
Poppar upp som kantareller, så mycket drive by:s att man blir bilsjuk/
Blir ändå att Mammon har makten, även utanför samhällskontraktet/
Utan rättsskipning blir det fett vidrigt - du kan se dom falla till marken/
Hoppas ditt paraply pallar bly för det regnar patroner/
konfliktlösningsmekanismer i business behövs annars hämnas personer/
Om ett helautomatiskt vapen är en konkurrensfördel, då blir/
det förmodligen pang-pang på en gång, tji tid för nåt förspel, slå till/
Det är klart det är svettigt... Vet du vad som är vettigt mot vapen? Fobi!/
Om konflikter får gro är det risk att det nog blir till riktiga mord, å krig/

De' e' förbudstid/
de' e' mutor och skjutningar uti vår stugby/
men de' e' inte tommy gun, det är uzi/
inte 1920-tal, det är nutid!/

***

[Uppdatering: Nu finns låten inspelad också.]

Ungefär på det viset går mitt resonemang i rimmad form. Och det resonemanget är, att folk som säljer jättemycket knark tenderar att börja döda varandra. Och, om man är en person som lever på att sälja knark och döda varandra så kommer man så att säga halka lite snett. Lite snett relativt samhället och dess regler och normer. Och då är det inte långt till att begå andra illdåd. Och, de som kan hävda sig i en svart narkotikaekonomi där våld är modellen, de kommer att tendera att vara de mest jävla galna och vidriga idioterna i samhället. Fast nu med inkomst, vapen, och i vissa sammanhang status.

Så därför skrev jag till ett par vänner följande, med anledning av det myckna fenomen som så finurligt löpsedelsbetecknats - ganska passande - som "förnedringsvåldet":

"Det är ju mycket riktigt svårt att kontrollera antisociala tonåringar o unga vuxna även som förälder, även om man är välfungerande. Tänker på bekanta som levt grovt kriminella livsstilar trots välfungerande hem.

Problemet är väl att förortssubkulturen blir så omfattande och allenarådande att den styr jättemånga ungdomar i en extremt antisocial riktning. Säkert ett flertal föräldrar som INTE är välfungerande eller ansvarstagande, men oavsett vad så är det inte svårt att se hur svårt det är att som förälder påverka barnen om de i övrigt växer upp i en whack kultur. Det är beteendegenetikens lagar och inget annat; föräldrarnas i flytande ca 0, genetikens ca 50%, och övriga miljöfaktorer (kultur, normer, miljögifter, utbildningssystem etcetera) ca 50% av livsutfallet.

Problemet är att vi har ett jävligt segregerat samhälle med en blomstrande svart narkotikaekonomi som ger ekonomiska drivkrafter som flyttar ut alla marginalfenomen-människor [tillägg - här menar jag människor som ligger nära en tipping point mellan att balla ur och att inte göra det] ur socialiteten till antisocialiteten. Politics is downstream to culture sägs det ju, men culture är downstream to ekonomics, vill jag mena. (Ex post-rationaliseringar är våra värderingar...)

Klart att inavel, hederskultur, och islamism matar in i en kreolgryta av gangsterkultur, men jag tror det är narkotikaekonomin som gör det stabilt. Som gör det stabilt och attraktivt att skita i samhället. Som gör det möjligt att kapitalisera på ”antisociala förmågor”, dvs. förmågan att bruka våld eller på olika sätt vara en framgångsrik brottsling tillika ett as.

Så provajdar låtsasakademien en postkolonial överbyggnad för alla som vill rationalisera gangster-förortssubkulturen och göra det moraliskt försvarbart att råna barn och skjuta människor och spränga näringsidkare.

Legalize it jah bless!"

Kontentan är att vi kanske vill ha legaliserad narkotika för att det inte ekonomiska incitament ska driva dåliga människor längre ut i dåligheten. Men, när vi väl sitter här med dåliga människor - hur kan man tycka att de som rånar, skjuter och spränger är bra människor? - så vill vi fan låsa in de jävlarna. Såklart.

Så, att våra fängelser fylls upp innebär att vi har begått ett fel tidigare i kedjan. Inte att vi inte ska låsa in våldsverkare.

Uppföljning av prediktioner, del 1: Narkotika

Prediktionerna avseende narkotika.

 

1. Antalet gäng- och narkotikahandels-relaterade mord och skjutningar kommer att fortsätta att öka i Malmö, Göteborg och Stockholm under 2017.

 

Uppföljning: Så tycks vara fallet. DN om Stockholm 2017; Expressen om Malmö 2017; Dagens Juridik, KI och Expressen om Joakim Sturups forskning angående skjutandet. Antropofagi inväntar med spänning att BRÅ uppdaterar statistiken för 2017, men en och annan har ju skjutits i år om man säger så.

 

Samtidigt: Redan 2015-2016 var visste rekordår för skjutningar i kriminella miljöer, och Sturups forskning som länkas till ovan handlar om 2011-2015. Bevare mig väl. Utvecklingen är i alla fall kompatibel med Antropofagis prediktion, så länge 2017 också uppvisar ökning, vilket det verkar göra. Antropofagis prediktion var givetvis bara ett sätt att hänga upp en favorit-teori om narkotikapolitik på en redan känd empirisk trend. Vilket för oss till nästa punkt:

 

Problematisering: Jag har gjort mig skyldig till sk. positive bias, i och med formuleringen av min prediktion. Jag har, i överförd bemärkelse, frågat efter observationer som verifierar min hypotes. Jag blir inte så mycket klokare av dessa nya men förväntade bevis. Jag borde ha formulerat en fråga för att försöka falsifiera min hypotes istället. Vad jag menar är att det finns gott om alternativa hypoteser, som också - eller bättre - förklarar min observation, dvs. ett fortsatt ökande antal skjutningar i kriminella miljöer. Vi observerar t.ex. en jämförelsevis snabbt ökande ojämlikhet, vilket är en annan hypotes för att förklara ökande våld:

 

Twitter-skärmdump som visar att 1-procentarnas ägande koncentrerats mera i Sverige än i månget annat land (förflyttning från 4 till 9 procentenheter). En annan kleptokrati som utmärker sig är Ryssland.

 

Antropofagis slutsats 1) är att komplexa samhällsfenomen själklart inte kan reducerat till enskilda konspirationsteorier av alexanderhuggs-karaktär. Liksom återinförandet av allmän värnplikt inte kommer överbrygga segregation och sociala klyftor, skulle inte en legalisering av narkotika i ett slag minska våldet i kriminella miljöer. Men jag vidhåller fan att det nog skulle göra sitt till!

 

Antropofagis slutsats 2) är att ställa upp bättre prediktioner, som man faktiskt lär sig något av. Att förutsäga en förväntad utveckling, och se den som ett stöd för en godtyckligt prioriterad hypotes, känns så här i efterhand mindre givande.

 

Så ska vi även kolla detta och detta på BRÅ:s statistik-sida när nyårsklockan klämtar - hur summerar egentligen 2017, svart på vitt?

 2. Paradigmskiftet kommer att fortsätta:

a) I Sverige.

 

Jag verkar ha fångat även denna, kanske likvärdigt självklara, trend. Ty: Det skrivs ut cannabis; det hålls legaliserings-seminarier i Riksdagen; sprutbyte startas eller utreds över hela landet, på rekommendation från Folkhälsomyndigheten; och Socialstyrelsen har fått i regeringsuppdrag att följa upp

"förändringar i LARO-föreskrifterna.

Socialstyrelsen ska följa upp effekterna av de förändringar i föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (HSLF-FS2016:1), de s.k. LARO-föreskrifterna, som beslutades i januari 2016. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Socialdepartementet) senast den 31 december 2017."

 

Vi får väl se hur LARO-prylen landar, men allt som allt lutar det åt ett paradigmskifte mot lite friare tyglar i svensk narkotikapolitik. Samtliga tre indikatorer som Antropofagi ställde upp tycks mig uppfyllda.

 

b) I världen.

 

Eftersom jag egentligen inte pallar antar jag att det är vetenskapligt hederligast att gå igenom samtliga indikatorer någorlunda:

 

i) Jag sneglar på FN:s knarkrapport från 2017 och noterar att det pratas en hel del om hcv- och hiv-prevention för opioidbrukare mm. knarkpositiva signalord. Inte minst rekommenderas "[a]lternatives to incarceration for possession, purchase, or cultivation for personal consumption and appropriate cases of a minor nature: an effective human rights-based criminal justice response and an effective policy for preventing the spread of infectious diseases."

 

Vidare verkar WHO och FN vara inne på dekriminalisering, vilket jag med min ringa kunskap ser som en uppenbar eskalering av den trend som 2016 visade så många tecken på:

 

"Reviewing and repealing punitive laws that have been proven to have negative health outcomes and that counter established public health evidence. These include laws that criminalize or otherwise prohibit gender expression, same sex conduct, adultery and other sexual behaviours between consenting adults; adult consensual sex work; drug use or possession of drugs for personal use; sexual and reproductive health care services, including information; and overly broad criminalization of HIV non-disclosure, exposure or transmission." (Källa: WHO.)

 

ii) Inga nya avkriminaliseringar eller legaliseringar så vitt jag känner till. Vi följer fortfaranade Uruguay och Colorado med spänning, vilket nämnda FN-rapport också konstaterar. Googlingar på "legalization" peakade i november 2016.

 

 

[Uppdatering: Portugals avkriminalisering har gett goda effekter - varför har världen ej följt efter?]

 

iii) Som nämnts skedde UNGASS-konferensen redan 2016, och jag känner inte till några nya diskussioner i FN härvidlag. Nämnda knarkrapport är dock som sagt inne på harm reduction och mänskliga rättigheter.

 

iv) Här må det vara att jag själv uppsökt vissa kanaler, men visst talas det plötsligt rätt mycket om forskning kring MDMA, psilocybin och LSD? Dekonstruktiv Kritik gör visserligen sitt till... Charles Grob; Jordi Riba; David Nutt; m.fl. Men, jo: Det forskas.

 

v) Lite oklart härvidlag. Det verkar som att Duterte tvingats förklara sig inför FN  (mediakälla 1; mediakälla 2), men några sanktioner verkar det inte bli tal om.

 

3. De högerpopulistiska krafterna i Sverige (SD) och världen (Trump, Putin, Nationella fronten) kommer att stå för en partiell backlash.

 

Ärligt talat ser jag ingen jättetydlig trend här, förutom Duterte som var igång redan 2016. Jag upplever inte att Trump har gått hårt åt narkotika, och så ej heller SD. Ganska slapp prediktion, för övrigt, utan tydliga indikatorer för uppföljning.

 

4. Jag kommer att testa LSD.

 

Typ korrekt.

 5. Jag kommer röka på vid något tillfälle (för första gången på flera år).

 

Ej korrekt.

Mer om svensk opioid-dödlighet

Eftersom det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet är den skenande opioid-dödligheten, kan det vara värt att bemöta ett vanligt förekommande argument mot legalisering. Argumentet är att "man ska få folk att inte börja knarka från första början," vilket alltså är kärnan i den svenska ANDT-politikens ökända nolltolerans.

Historien visar att detta argument inte stöds av empirin - folk börjar knarka även under nolltolerans, precis som folk söp under förbudstiden i USA. I Schweiz har heroinmissbruket minskat i och med införandet av gratis-heroin-sprutrum, eftersom djonkarna inte behöver finansiera sitt eget missbruk genom att sälja till andra, yngre förmågor.

Men, vi kan ändå tänka oss att vissa människor hade knarkat mer om knark var lagligt. Vissa människor avskräckes av ordningsmakten, och lagen har även en viss normerande effekt. Säkert finns det individer som idag inte knarkar, som hade knarkat om det var lagligt. (Kanske inte rökt rullade fentanylplåster liksom, men i alla fall rökt lite mer gräs och trippat lite på syra ibland.) 

Så, olagligt knark är bra för vissa, om vi tycker att knarkande är dåligt. (Det är såklart inte dåligt rakt av. Jättebra att få fentanyl under din kirurgi. Kanske rätt bra att få psilocybinbehandling mot depression. Avsevärt mycket bättre att röka gräs än att dricka alkohol. Folk dör av olagliga droger för att innehållet är wacko och oförutsägbart - laxermeder, råttgift och blekmedel i heroinet - fentanyl i kokainet - allt annat än MDMA i Ecstacyn - och allsköns konstiga NPS:er.)

Anta att vi anser att folk inte ska börja knarka. Är då förbudspolitik lösningen? Tyvärr inte. Opioidepidemien i USA anses har börjat med den stora Oxycontin-föreskrivningen. Genom drastisk marknadsföring slog denna värktablett stort, men då värktabletters effekter tenderar att avta, försökte många öka sin dos. När lagliga alternativ inte finns, måste man gå på olagliga, och då är gatu-heroin betydligt billigare än piller. Oxycontin är även designat för att verka långsamt, varför många maler ner och snortar eller injicerar sina tabletter. Helt enkelt leder Oxycontin-föreskrivning förhållandevis ofta till missbruk. Opioider är beroendeframkallande som tusan, och inte minst för människor med smärtproblematik som måste öka dosen när effekten avtar.

Även många av de som bara blev hookade på sin vanliga, legala dos hamnade så småningom i trubbel. När offentligheten blev wise to Oxycontin-problematiken tightade man till systemet och försvårade utskrivning. Purdue Pharma, som säljer Oxycontin, förmåddes sedermera ändra på receptet så att tabletterna inte skulle gå att mortla och snorta, för att minska missbrukspotentialen. Studier har visat att en av alla som förhindrades åtkomst till Oxycontin, övergick ca en tredjedel till tyngre illegala droger. (Här är en bra regulatorisk tidslinje avseende Oxycontin.)

Så, människor kan alltså halka in på opioidmissbruk även om opioider är olagliga. Att opioider tillgängliggjorts på lagligt vis genom Oxycontin har av allt att döma bidragit till att mångfaldiga antalet missbrukare, men nolltoleransen har så att säga stått fast. 

Argumentet skär dock egentligen båda vägarna: På grund av tillgång till lagliga opioider har fler börjat missbruka, å ena sidan. Å andra sidan har jättemånga börjat missbruka trots att the War on Drugs pågående har utkämpats. (Vi ska även komma ihåg att det fanns många opioidmissbrukare i USA även innan Oxycontin, och så även i Sverige.) 

Oxycontin kan ses som en partiell legalisering, men jag tror inte att flertalet nolltolerans-förespråkare förespråkar nolltolerans mot medicinska tillämpningar rent generellt. Man vill ha morfin i vården. Poängen med att dryfta Oxycontin-gate är alltså att visa att tillgång såklart spelar roll, men nolltolerans är inte tillräckligt för att eliminera all tillgång. Givetvis är det dåligt att tvinga ner Oxycontin i halsen på folk, eller muta läkare eller aggressivt marknadsföra beroendeframkallande läkemedel med stor missbrukspotential. Men återigen visar historien att Purdue Pharma inte behövs för att generera en hög narkotikadödlighet - de gör det bara värre.

***

Värt att nämna i sammanhanget är den artikel i dagens DN som anekdotiskt exemplifierar hur smärtproblematik kan leda till missbruk. Den handlar om "Johan" som var en välfungerande familjefar tills han fick ont i höft och rygg och förskrevs en slags morfinläkemedel. Efter ett tag behövde han öka doser för att få samma effekt, men så småningom rekommenderades han att minska dosen vilket fick honom att uppsöka olagliga alternativ.

"Eftersom hans ordinarie läkare hade satt stopp vid 140 milligram hittade han andra sätt att skaffa fram preparaten.

– Jag köpte tabletter, jag köpte recept, jag gick till olika vårdcentraler. När jag blev rödmarkerad i regionens journalsystem gick jag till de privata. På apoteket kunde de reagera på att jag hade recept från olika förskrivare men då sa jag att det skrevs ut när jag var på Gotland på semester eller något. Jag såg ju inte ut som en missbrukare och de trodde på mig, säger han."

Han hann förlora huset och jobbet och så vitt jag förstår även frugan, innan han äntligen skrev in sig själv på en privat LARO-klinik för att få substitutionsbehandling och komma ur sitt missbruk. Svårt skuldsatt och med ett liv i spillror.

Är då lagliga opioider i form av läkemedel en betydande inkörsport till knark även i en svensk kontext? Den svenska opioid-epedemien försöker springa ikapp den amerikanska, men är det av samma anledningar?

Vi tar det igen: Opioid-dödligheten har ökat så här mycket:

Men, opioid-förskrivningen har inte alls utvecklats på samma sätt i Sverige som i USA (källa):

"The average availability of prescription analgesic opioids, defined as the amounts that each country’s competent national authority estimates are used annually, has been steadily growing in the past 15 years. Mean availability of analgesic opioids in OECD countries 2011-13 and 2014-16. S-DDDs per million inhabitants per day."

Som vi ser är USA med stor marginal värst i OECD-klassen (men har bland de största minskningarna mellan genomsnitten för perioderna 2011-2013 och 2014-2016, troligen som en reaktion på opioidepedemien och skandaliseringen av Purdue Pharma samt även Johnsen & Johnsen). Sverige har hela tiden legat under 10000 S-DDD:s per millioner invånare, och har inte ökat på samma sätt som många andra länder (även om det ser ut att ha skett en viss ökning). Lagliga opioider i form av smärttabletter kan alltså knappast förklara den enorma ökningen av svensk opioid-dödlighet, även om dessa två storheter alltså kausalt knyts till varandra i en amerikansk kontext.

[Uppdatering: Jag noterar dock att den här artikeln hävdar motsatsen som en möjlig förklaring (min fetstil):

The risks of four of the five leading causes of death in this age group were affected by the individuals’ social conditions. The unfavourable mortality development in young adults in Sweden was mainly due to substance use. A contributing cause might be the change in the Swedish healthcare system that introduced competition between providers, which might have encouraged providers to prescribe opioids.]

***

Vi har redan pratat om death of despair och den höga andel av framförallt pojkar som slås ut ur den svenska skolan. Krakowski kopplar explicit incelskapet till NEET-begreppet, dvs. det som i en svensk förvaltningskontext oftast kallas UVAS - Unga som Varken Arbetar eller Studerar. Enligt Krakowskis efterforskningar är det många incels som copar genom att uttryckligen självidentifiera som NEETs, och aktivt vägra bidra till samhället - en slags nihilistisk hämnd på kollektivet. Vi vet redan att det är män med lägre intjänandeförmåga som blir ofrivilligt barnlösa. Och vi vet redan att alla har det bra på svensk arbetsmarknad förutom de som inte klara gymnasiet:

Det svenska samhället lyckas generera kadrer av ensamma och misslyckade män. Givetvis mår dessa dåligt. När monogaminormen så effektivt smulas sönder av allsköns statssponsrad normkritik och socio-teknologisk utveckling, så står många grabbar utanför. Givetvis måste de spela tevespel, knarka och porrsurfa för att överleva - det är det minsta vi kan unna dem.

Då blir det extra tråkigt att vi dessutom stigmatiserar dem för deras myckna knarkande, samt att vi förvägrar dem kvalitetssäkrat och högkvalitativt knark, som de kunde konsumera på ett säkert sätt. Även om Chasing the Scream kan kännas lite tendentiös, och säkert har sina tillkortakommanden som modellbygge betraktat, så finns det en viktig insikt i att många som brukar tunga opioider gör det av en anledning. Få går från ett perfekt liv till missbruk, i alla fall inte utan att passera en smärtproblematik. Man knarkar (opioider) för att man har tråkigt eller mår dåligt eller har ont eller känner sig allmänt självdestruktiv.

"Johan" i DN behövde smärtlindring. Sen behövde han LARO. UVAS-NEETs-incel-killarna behöver också smärtlindring. Många av dem överväger självmord, enligt Krakowski. Överdoser är notoriskt svårklassificerade som dödsorsak betraktat, eftersom ingen kan veta om du petat i dig för mycket läckage-metadon av misstag eller för att du verkligen ville ta ditt liv - oavsett har du troligen mått hyfsat dåligt i grunden. Det är en hårfin skillnad mellan självmord och överdos i vissa fall. (Och även självmord har ju ökat i Sverige relativt andra Västeuropeiska länder, dvs. inte minskat lika mycket. Som sagt är förklaringen till varför unga vuxna dör:

"● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon.")

Självklart är det bäst att låta alla klara skolan och få ett jobb och ett meningsfullt liv. Men kan vi inte ordna den svåra delen, så får vi acceptera att folk behöver hantera sin ångest och sorg. Då kan vi väl i alla fall ge dem tryggt och säkert knark.

Man kan för den delen tycka att ca 900 dödsfall om året inte är så mycket. Färre än vad som orsakas av avgaser, liksom. Men avgasdödligheten är en indikator på något i grunden positivt - många kör omkring jättemycket i bil, vilket är kul. Narkotikadödligheten är istället en indikator på något i grunden negativt - många mår jättedåligt och vill antingen ta livet av sig eller försöker hantera sin ångest medelst narkotika. Om folk endast körde bil för att de var deprimerade skulle 900 avgasorsakade dödsfall om året vara jättesorgligt - tänk så många deprimerade det måste finnas för att generera så mycket avgaser!

Folkhälsomyndigheten om överdoser (min fetstil):

"Under 2019 inträffade totalt 894 dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland invånare 15 år och äldre, vilket motsvarar 11 dödsfall per 100 000 invånare. Dödligheten var vanligast i åldersgruppen 30–44 år. Dödligheten var också vanligare bland män än bland kvinnor, och bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå.

[...]

Av de runt 900 personer i Sverige som avlider årligen till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar är runt hälften oavsiktliga förgiftningar (överdoser) och en fjärdedel suicid med narkotika. Resterande är dödsfall med oklar avsikt. Dödsfall på grund av alla sorters akuta skador och förgiftningar, där narkotikarelaterade dödsfall ingår, är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15–39 år i Sverige. Oavsiktliga överdoser är den vanligaste orsaken till dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland både män och kvinnor i alla åldrar. Näst vanligast bland män är dödsfall till följd av oklar avsikt medan suicid med narkotika är näst vanligast för kvinnor."

Ska Sverige verkligen ligga så här högt över OECD-snittet? Då måste vi göra någonting helt fel.