Receptet, multimedia edition

Önskeforsk

Intressant lead för en vetgirig sociolog: Krugman säger här (ca 15 minuter in i klippet) att tillgängligheten till information aldrig har varit större, men heller inte förmågan att leva i en kokong. Kan något bitte forska lite på detta? Förstärks ens confirmation bias i takt med den mängd information en utsätts för?

I totally agree but eh aah eeh

Senaste Lilla Drevet plockar i vanlig ordning upp ett antal intressanta trådar.

Tråd 1: Varför ljuger socialkonservativa alltid om vad de egentligen tycker? Liv Strömqvist exemplifierar med ett antal Ebba Busch Thor-exempel. Antropofagi har tidigare undrat över varför Sara Skyttedal inte vågar komma ut som islamofob, varför KD låtsas att det inte är homofobi som ligger bakom deras syn på surrogatmödraskap, och varför SD så gärna vill slippa att kallas rasister när rasist är pitchen man säljer så väl på.

Tråd 2:



Antropofagis gamla tes om att borgare är dumma i huvudet får helt klart luft under vingarna! Hur, liksom, blev Bjorn Kjos så rik? Från här är det riktigt kul.

Borgarnas higgspartikel

Borgarna älskar som bekant "konsumentmakt". Tanken är att konsumenterna ska göra informerade val, och därigenom påverka. Miljöproblem ska lösas genom att vi alla köper rätt mat. Samma sak med ohälsa. Det är alltid den individuella konsumentens fel om ekosystemet kollapsar och fetma-epidemin exploderar. Politikerna står där bredvid och rycker på axlarna: "Det var konsumenternas ansvar!"

Samtidigt vet vi att borgarnas favorit-incitament är knapphetens piska. Genom att arbetslösa är fattiga ska arbete skapas. Genom att fattigdom existerar ska alla bli strävsamma. Varför detta är oförenligt med ett jämlikt samhälle har diskuterats ofta förut, även givet en hög social rörlighet. Det som Antropofagi stör sig på den här gånger är däremot det motsägelsefulla i att

å ena sidan vilja att konsumenter ska köpa den lite dyrare ekologiska tomaten

och

å andra sidan vilja att ett segment av samhället ska leva i knapphet.

Det hela speglar naturligtvis borgarnas självvalda segregation. Eftersom de inte förstår vad en tomat kostar (det vet på sin höjd deras housekeeper) så förstår de inte hella paradoxen. Eftersom knapphet bara är ett hypotetiskt tillstånd för borgarna, som de egentligen aldrig har sett i verkligheten, så förstår de inte de val en måste fatta i knapphet, och hur pressad denna val-situation kan vara. Att några spänn på någon vara kan spela roll.

Samma ovilja att förstå hittar vi i uttalanden som centerns "det är väl bara att köpa lite färre luncher ute", avseende att arbetslösa har det knapert. Eller, i perverterad form, i KDs hets mot gratis frukt i skolan pga. hotar valfriheten.

Kanske betyder ordet "valfrihet", som vi andra så gärna skojar om, något helt annat för en borgare. Kanske har de det så jävla gött att de faktiskt kan prioritera allt, precis som i lökiga hemma-reportage med grevinnor. "Jag prioriterar att resa, heminredning, att vara ledig, att ha fina kläder, att bo i en borg, att åka charter till rymden, och att mina barn ska få äta andra barns bräserade hjärtan."

Utifrån det (visserligen begränsade) perspektivet blir det faktiskt oändligt mystiskt hur gemene man gång på gång kan misslyckas att köpa ekologiska tomater. Med en borgares portmonnä är alla val likvärdiga, sett till kostnad. Distinktionen mellan 59 kronor (billigt fejkbubbel) och 19 000 kronor (trampat av oskulder i månsken och kolsyresatt av havslevande bakterier från Marianergraven) är utanför deras kognitiva förmåga. För dem låter frågeställningen som 'äckligt' eller 'gott'? Klart en väljer "gott"!

Knappheten som hypotetiskt fenomen som kan driva ett visst beteende, det är något som elfenbenstornsborgarna har hittat på. Ingen har någonsin kommit på att koppla knappheten, detta akademiska begrepp, till verkliga livet. Knapphet är lite som higgspartikeln. Den måste, på ett teoretiskt plan, finnas för att universum ska kunna existera – men inte någonstans i det vetenskapliga samfundet har någon lyckats se själva partikeln.

Svåra frågor

Att Nordea kommenterar De Trettioens gammelmedie-trollning såhär:

Hur ser ni på straff som halshuggningar och piskrapp i Saudiarabien?

- Nu ställer du frågor som inte ryms inom ramarna. Jag har inga ytterligare kommentarer. Vi har skrivit under på FN:s riktlinjer så självklart är det det som gäller.

...måste ha något att göra med att Ebba Busch Thor vägrar kalla sig antirasist, med hänvisning till att hon är kristdemokrat.

Ta ställning till svåra frågor är ju alltid svårt, så klart. Det ligger liksom i sakens natur.

Är du för eller mot halshuggningar och piskrapp?

– Ingen kommentar.

Är du antirasist?

– Nej, jag är kvinna/båtägare/yrkeschaufför/konstintresserad/mjöldaggsexpert.

Mat och höjd

Krugman kommer med, som han själv säger, junk food for thought. Det visar sig att övervikt har ett positivt samband med hög andel republikaner. Högerpolitik och fetma samvarierar. Inte så konstigt kanske, när borgarna är kapitalets bästa vänner, och kapitalet är folkhälsans värsta fiender. (Varför det är så skriver jag om här.)

Krugman refererar till den här artikeln, som bl.a. innehåller bilden till vänster (klicka för större). Uppenbarligen tycker skräpmats-lobbyn att Republikanerna tillhandahåller mest optimal policy för att kränga flottig, rund macka med ursprung i Italien.

Tack vare gedigen lobbyism kan pizza som skolmat numera räknas som att man serverar grönsaker – tomatsås! Lobbyisterna gör också ett framgångsrikt jobb med att påverka lagstiftning för att mörka näringsinnehållet.

Kapitalism = ideologin som tycker att konsumenterna ska veta så lite som möjligt om vad de konsumerar, för att företagen ska kunna sälja skit dyrt. Men som samtidigt hycklar om att kapitalism är bäst, eftersom då får informerade konsumenters preferenser styra vad som produceras.

Kapitalist = person som inte öht. bryr sig om att hen orsakar ett massivt lidande för oräkneliga individer i alla åldrar, samt ofantliga kostnader för samhället och således massiv åverkan på den gemensamma kakan.

Krugman gör för övrigt även mycket annat gött – t.ex. aktualiserar han en gammal störig Ludacris-dänga – How negative can rates go?

She can go lower than I ever really thought she could, trodde Ludacris – men it seems to me that all such estimates that I’ve seen [inkl. Ludacris' får en anta] involve a misconception, skriver Krugman.

Krugman förklarar lite tydligare:

"In normal times, we invoke the convenience of money — its extra liquidity — to explain why people hold money at zero or at any rate low interest rates when there are other safe assets offering higher yields.

[...] 

Once interest rates on safe assets are zero or lower, however, liquidity has no opportunity cost; people will saturate themselves with it. That’s why we call it a liquidity trap! 

[...] 

This in turn should mean that the usefulness of deposits is irrelevant in trying to find the true lower bound. The marginal holder is simply looking for a store of value, and the only question should therefore be storage costs."

Det är alltså inte efterfrågan på likviditet som bestämmer hur low räntan can go, eftersom en minusräntesituation gör att en kan låna kostnadsfritt för att skaffa likviditet.

Frågan nu är huruvida Luda kommer att släppa en remix där han förklarar allt det här.

Dagens text, inklusive andraplacering

Antropofagi utnämner i dag Dagens Text. Det är Bo Rothstein som får utmärkelsen.

Antropofagi har tidigare hyllat Rothsteins ansats avseende religionskritik. Istället för att gå loss i exempelvis islamofobiska rants eller antisemitiska rallarsvingar, tar Bosse ett brett och vetenskapligt grepp när han vederlägger världsreligionernas claim to fame. Svaren från religiösa företrädare har bl.a. lytt att "Rothsteins kritik är obalanserad", att det är "farligt att utse religionen till syndabock", att "religioner ger ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen", och att "ateistiska regimer är världshistoriens värsta massmördare". Vad dessa teologer dock inte bekymrar sig om att leverera är facts för att understödja respektive synpunkt.

Bo Rothstein gör slarvsylta av
religionsförespråkarna och deras argument.

Rothsteins svar är guld. Vi måste givetvis plocka ur godbitarna för den som inte orkar äta hela godispåsen.

"Som av religiösa maktstrukturer oberoende forskare har jag tagit mig friheten att granska om de positiva effekter som de religiösa samfunden påstår att deras verksamhet skall bibringa oss faktiskt existerar och jag visar att så inte är fallet. Det finns självklart många andra faktorer än religion som kan förklara graden av korruption och tillit i ett samhälle. Effekten av religion på samhällets etik kan enligt dessa data vara alltifrån noll till mycket negativ. Men om det inte finns något positivt samband kan det inte heller finnas en positiv effekt. Idén att jag, med nu trettio års erfarenhet av empirisk samhällsforskning på internationell nivå, skulle förväxla korrelation med kausalitet får nog sägas vara en smula frivol."

Boom!

"Jag tvivlar inte för en sekund på att det finns många mycket goda personer som verkar inom de kristna samfunden. Men må det vara mig obetaget att påpeka att som organiserad kraft är kristendomens facit när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och etik inte helt övertygande. Man kan peka på Vatikanens starka stöd Franco-regimen brutala krossande av den spanska demokratin, de Österrikiska kardinalernas stöd till Hitlers annektering av deras land och att fördrivningen till utrotningslägren av Slovakiens judar faktiskt leddes av en katolsk präst. Att som dessa fyra teologer påstå att den organiserade kristendomen varit ett värn för demokrati och mänskliga rättigheter är helt enkelt att göra våld på historien."

Krasch!

"[T]ill skillnad från väldigt många andra som hört av sig med synpunkter på denna artikel har ingen av mina replikanter efterfrågat det empiriska forskningsunderlag som jag min artikel bygger på. Företrädarna för Sveriges interreligiösa råd förkunnar trosvisst att religionen gör mycket gott men man visar inte till någon som helst forskningsbaserad evidens för detta."

Bang!

The shit is a massacre.

Det bör dock tilläggas att Rothsteins svar inte var den enda nominerade texten till utmärkelsen Dagens Text. På en lite mer ironisk andraplats hittar vi en resurs-stark och uppenbarligen militant extremistgrupp som tycker att diktaturer ska beväpnas. Läs'eth.

Är det en slump att mångfaldsarbetet i Saudiarabien har kommit exakt lika långt som inom den svenska näringslivstoppen? Nämen nu rullar vi eftertexterna va:

Dag Andersson, vd Diaverum 

Carl Bennet, ordförande Carl Bennet AB 

Gunnar Brock, ordförande Stora Enso 

Christian Clausen, vd Nordea 

Alrik Danielson, vd SKF och fornnordisk bärsärk

Börje Ekholm, vd Investor 

Annika Falkengren, vd SEB och ta mig tusan kvinna

Olof Faxander, vd Sandvik 

Leif Johansson, ordförande Ericsson 

Tom Johnstone, tillträdande ordf. Husqvarna 

Carola Lemne, vd Svenskt Näringsliv och ta mig tusan också kvinna

Ronnie Leten, vd Atlas Copco 

Martin Lundstedt, vd Scania 

Keith McLoughlin, vd Electrolux och representant för di utlandsfödde

Anders Narvinger (behöver fan ingen närmare presentation, tydligen)

Anders Nyrén, vd Industrivärden 

Stefan Persson, ordförande H&M 

Olof Persson, vd Volvo 

Lars Renström, vd Alfa Laval 

Cristina Stenbeck, ordförande Kinnevik som lika gärna kunde kallas Kvinnevik med kvinnlig ordförande och allt

Hans Stråberg, ordförande Atlas Copco 

Karl Henrik Sundström, vd Stora Enso

Carl-Henrik Svanberg, ordförande Volvo 

Johan Söderström, vd ABB Sverige

Michael Treschow (behöver fan ingen närmare presentation heller, tydligen)

Björn Wahlroos, ordförande Nordea som bara är "kor" från Nordkorea

Kor.

Jacob Wallenberg, ordförande Investor 

Lars Wedenborn, vd FAM 

Hans Vestberg, vd Ericsson 

Lars Westerberg, ordförande Husqvarna 

Leif Östling, ordförande SKF och det här är hans life story va att alltid ropas upp sist

Silverskeds-aset

Det här var kanske inte så oväntat, inte minst i ljuset av det här/det här och/eller det här/det här. Enligt SVT Nyheter är det helt riskfritt att begå hatbrott, trots att det är olagligt.

Det slår Antropofagi att utopier faktiskt finns. SVT Nyheter skriver om att människor blir spottade på, får bajs i brevlådan, och mobbas pga. sin bakgrund eller hudfärg. Tänk att leva så, varje dag. Jag menar, jag ser rött och får blood lust bara en gammal tant ber mig att inte cykla på trottoaren. Och då har hon ju ändå rätt i sak.

Jag lever i vad som är många människors utopi, nämligen i en värd där jag sällan – på gränsen till aldrig – upplever otillbörlig fientlighet eller omotiverade påhopp.

Kanske det här är ett fall av att strö salt i sår, eller i alla fall fall av att begå misstaget att förväxla rättigheter med privilegier. Men jag är jävligt glad att jag inte är på den förlorande änden av den strukturella rasismen.

Med vänliga hälsningar, Ett as med silversked

Vårtecken

Är sorgemarschen för Nemtsov ett tecken på att ytterligare en av Antropofagis prediktioner har visat sig riktig?

"Ska Antropofagis initiala prediktion visa sig korrekt, så ska en rysk demokrati-vår bådas, med massdemonstrationer och protester. Emellertid menade jag att konflikten i Ukraina var Putins motmedel mot just detta, och således vill vi egentligen även se en framgångsrik demokratisk transition och politisk stabilitet i Ukraina för att kunna säga att teorin är tillfullo testad."

Ännu kan vi väl inte tala om demokrativår, men sorgemarschens goda uppslutning kan vara ett tidigt vårtecken, en politologisk tussilago i dikeskanten. Förra rundan (2011/2012) kväste Putin demonstrationerna medelst pur repression – hur hårt kan Putin tillåta sig att slå till nu när den ryska ekonomin bågnar under trycket från sanktioner och låga oljepriser?

Givet brasklappen om Ukraina kan en ju även undra om en rysk demokrativår möjligen kan ha negativa konsekvenser för freden – en pressad Putin kan känna ett behov av att visa sig stark, och av att visa på en gemensam fiende till Madder Raschsja.

Full och stolt

Prima exempel på högerns moralism (som jag har skrivit om exempelvis här, här, här och här):

Varför analogier privatperson/samhällsekonomi inte förslår, har jag berört tidigare. Eftersom austerity i en liquidity trap är totalt motbevisat inom den okorrumperade sfären av nationalekonomi, måste borgarna luta sig mot lökiga fabler för att kunna fortsätta driva en nedmontering av välfärden. Nä, hög arbetslöshet är inte bra (även om vi alla dagar i veckan måste problematisera syftet med arbete). Stimulanspolitik är rimligare än åtstramning, men högern ger icke upp sin tillbedjan av guldkalven.

Är Sverige en nykter alkoholist? Frågeställningen bär med sig all arbetarskamm som någonsin plågat den svenska underklassen. Skammen över att det är ens eget fel att en är fattig. Är det smutsigt hemma? Spelar en kort på en söndag? Kommer barnen okammade till folkskolan? Då är det ditt eget fel. Då ska din buk skrumpna av svält, missväxt slå dina höns, och barnsäng ta dina döttrar. Arbetarklassens självkänsla är grund till en helt egen genre skönlitteratur.

Som vanligt vill borgarna ta det tillbaka till medeltiden. Som tur var har vi kommit så pass långt att nobody falls for that shit. Vi skiter i vad Expressen och Sara Skyttedal tycker om såväl överskottsmålet som vårt drickande. Ska vi äta och dricka nyttigt gör vi det för vår egen skull – när TTIP kommer på tal så skiter borgarna plötsligt i folkhälsan, så vi vet att de inte har vårt bästa i sikte när de moraliserar. Ska vi formulera en sund ekonomisk politik gör vi också det för vår egen skull – vi vet att borgarnas intressen inte är våra egna, så varför i helvete lyssna på dem?

Jag vill återigen lyfta frågan – ingår vi i ett sjukt psykologiskt experiment? Eller hur dumma tror borgarna att vi är egentligen?

Credit where due

Eftersom Antropofagi ägnar en stor del av sin vakna tid (här, här, här, här, här, här, här, här) åt att hejta på Hanne Kjöller, kan det vara rimligt att credda när denna rabiata borgar-skribent råkar träffa rätt. Antropofagi har fö. creddat DN-ledare förr – allt för att framstå som rimlig och nyanserad. Den här gången värmer det ett förvånat hjärta att Kjöller sågar svensk polis för att dessa högaktningsfullt skiter i att göra sitt jobb.

Liksom ovan länkade von Seth-ledare sparkar Kjöller in en vidöppen dörr. Dock är det sinnessjukt mycket mer värt när en borgare sågar polisen (eller nolltoleransen) än när en mer vänster-vriden person gör det. Vänsterns polis-kritik kan alltid misstänkas för att vara slentrianmässig eller ideologiskt – inte för att vänstern inte har argumenten, utan för att Sven och Svenna vant sig vid denna klagosång från detta politiska väderstreck. Motsvarigheten är när Svenskt Näringsliv bölar om att jämlikhet är entreprenörsfientligt, eller att fattigdom är en bra drivkraft för ökad sysselsättning. Det är liksom bara deras mantra, ingen hör ens längre vad de svinen säger. Ett diaboliskt mummel är allt som kommer ut, och det är väl också det som är meningen – då de vet att de har fel kan de inte hoppas på att vinna en diskussion, utan som bäst hypnotisera den ofrivillige mottagaren.

Är det då kanske t.om. värt att en skribent som Kjöller etablerar sig som totalt och orimligt höger-sjuk, bara för ett stycke rättmätig poliskritik från henne ska få genomslag? Nja. Värdare, och för den sakens skulle rimligare, hade varit om argument och åsikter togs at face value, och inte automatiskt förkastades pga. förutfattade meningar om avsändaren.

Samtidigt vet Antropofagi hur svårt det är att frigöra sig från avsändar/kontext-perspektivet. När SD motionerar, då måste en beakta att det är en SD-agenda som ligger bakom. Vad är skillnaden?

Antropofagi lämnar er med denna diskussionsfråga. En ledtråd är att avsändarens nivåer av ärlighet, vilka bedöms på ett underlag av historisk data, kan spela in.

The one

Socialkonstruktivismen får ett jävla uppsving i några poddar som Antropofagi tagit del av nyligen. Den ena är Radiolab-avsnittet Colors, som handlar om apor som lär sig se rött, mänskliga mutanter som har en extra färg på synpaletten, aggressiva mantisräkor, samt det sjuka faktum att man förr icke kunde se färgen blå.



Även i den här texten tas den historiska blåblindheten upp. Studien med himbafolket är riktigt spännande, eftersom dessa kontemporära människor inte heller kan urskilja färgen blå. Antropofagi blir även förbluffad över grönhets-testet – jag uppfattar omedelbart vilken ruta som är avvikande, men mitt medvetande kan inte göra samma distinktion. Jag tycker att samtliga gröna rutor är identiska, men jag vet ändå vilket som är annorlunda. Utan att medvetet kunna se det. En mycket märklig känsla.

Källa.

Det andra podd-exemplet (som egentligen är ett gästavsnitt från podden Invisibilia), är This American Life-avsnittet Batman:

Blindhet är, argumenterar Invisibilia-redaktionen, en social konstruktion. Och de gör ett väldigt övertygande argument.

Båda poddarna kokar ner till frågan: Var går gränsen mellan vår tolkning av verkligheten och verkligheten i sig själ? (Ett samhällsvetenskapsfilosofiskt perspektiv kan också vara intressant.)

Jag lämnar frågan hängande till en annan gång. Klart är dock att våra begrepp till stor del styr vår perception, och att de gränser vi (och den sociala regimen) sätter för oss själva sätter gränser för vad som är möjligt för oss.

Jag har hamnat i The Matrix-analogier förut – men är inte Batmannen i TAL/Invisibilia-avsnittet lite som en the one? Han bara kliver över alla gränser som samhället försöker dra, och tar sig an världen friare än de flesta andra någonsin hade vågat.

Religionen i nationen

Antropofagi har tidigare skrivit om det bedrägliga i att diskutera saker, när motparten är ointresserad av att hålla diskussionen konstruktiv. Ett prime example är religionskritik – inte vill en sitta och slentrian-smäda muslimer med Richard Jomshof liksom. Bara för att en tycker att religion överlag är crap.

Ett litet exempel på vad Antropofagi uppfattar som konstruktiv diskussion poppade upp i dagens DN. Det är Bosse R. som argumenterar för att religion inte bidrar till ett bättre samhälle.

Kan vi hålla debatten på den här nivån, plz? Hade Sara Skyttedal skrivit motsvarande text hade den garanterat inte handlat om huruvida mer religiösa samhällen har en högre eller lägre grad av tillit respektive korruption, eller på vilket sätt religion korrelerar med olika välfärdsindikatorer. Skyttedals text hade istället gått ungefär så här:

Islamism skadar barnen

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår? Skit i data – vi kan tryggt förlita oss på gut feeling och Flashback. Islam är oförenligt med demokrati, men kristna värderingar är en grundförutsättning för entreprenörskap.

En av de mest överraskande förändringarna både i Sverige och globalt är att invandringen ökar. Jämför vi läget nu med vad som gällde runt 1990 så är det helt enkelt för jävligt. För tjugofem år sedan var till exempel min dotter inte tvungen att dela skolbänk på zoroastrianister, sufister och andra avfällingar. En positiv motkraft är att den kristna gräsrotshögern i USA blomstrar, samt att Israels bosättningspolitik blir mer och mer expansiv. 1991 kom Kristdemokraterna in i riksdagen, vilket var gött som tusan. Några år senare fick man igenom att en ändring i läroplanen för grundskolan som innebar att skolans verksamhet bland många andra värden också skulle vila på ”kristen tradition” vilket gäller än i dag, och bör fortsätta gälla till den yttersta dagen. Detta innebär att just en specifik religions etik ska premieras och har tillerkänts en särställning i den obligatoriska svenska skolan, vilket är helt rätt. Till detta har kommit att vi numera har ett utbildningssystem där även religiösa friskolor erhåller fullt statsbidrag, vilket är helt rätt när friskolorna i fråga är baserade på kristen tro. Man kan även lägga till att Svenska kyrkan numera agerar som en delvis politisk organisation i många frågor liksom naturligtvis många andra religiösa samfund – här ser vi dock att Svenska kyrkan i ökad utsträckning är mjäkig, dvs. inte står upp för rätten att diskriminera homosexuella och andra perversa.

De stora världsreligionerna hävdar ofta att de bidrar till skapa en god, ansvarsfull och medmänsklig etik i samhället. Detta är helt korrekt när det gäller kristendomen. I den gällande svenska läroplanen står det till exempel att den kristna traditionen bidrar till att fostra eleverna till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande” – word! Sveriges muslimska förbund har i sin vision att man ”arbetar mot främlingsfientlighet och rasdiskriminering och har i dess ställe sått kärlek, respekt och närmande mellan folken”, vilket däremot är lögn och förbannad dikt.

En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser. Eller annorlunda uttryckt, stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion? Tack vara tillgången till nya, omfattande och jämförande data kan man i dag faktiskt ge ett någorlunda säkert svar på denna fråga – me som sagt, vi håller oss till gut feeling och Flashback. Här ser vi tydligt att kristendom faktiskt ökar tillväxten med en miljard procentenheter, samt skapar positiva spin-off-effekter som renässanskonst och bullfika. Samtidigt pekar källorna på att islam genererar väpnad konflikt, ohälsa, och infekterade debatter. Halalslakt är dessutom okristligare än okristligt.

Tack vare gut feeling och Flashback, samt Björn Söders Facebook-feed, har vi numera också tillgång till data som kan sägas mäta den etiska och moraliska halten i olika länder. Här ser vi att somalier och romer är sämst, medan israeler i alla fall vinner poäng på att hålla palestinierna i schack. Sydafrika rankade ganska högt under apartheid-tiden, men har dalat sedan dess.

En given invändning mot detta resonemang har länge varit att Flashback (och Björn Söders Facebook-feed) befolkas av galningar och troll. Som kristenhetens tillskyndare tror jag dock inte på troll. Dessutom visar det sig vid en snabb googling att Marcus Birro håller med mig, och han har ju en mytisk direktkontakt med blodet och jorden via sin folklighet.

Samhället blir mera etiskt och moraliskt högstående om det kristnas – jämför vikingatiden med medeltiden liksom. Mer religion i politiken, men av rätt sort!

Fokusera på rätt sak

Antropofagi har tidigare skrivit om de riktiga bovarna och om korruptionens roll i den neokoloniala världsordningen. Vipps dimper lite vatten ner på kvarnen.

Dagens Arena skriver om Björn Savén, som försnillat miljarder. Mannen har cashat in skattepengar i avregleringens tid, men själv inte bidragit till stadskassan.

När samhället ständigt a) plundras av välfördsoligarker och b) berövas miljarder pga. skattefusk, hur kan en då prata om försörjningsbördor och köttberg? De akuta hoten mot vår samhällsordning är inte invandring, arbetslösas myckna lättja, eller entreprenörsfientliga regulatorer – allt detta är blott borgarnas bländverk och illusioner. Hoten mot välfärdsstaten är privatisering, vinstjakt och skattefusk, och vidhängande system-legitimitets-erosion. Det är de rika jävlarna som vi ska vara rädda för, inte utblottade flyktingar eller fattiga sjuka.

Antropofagi har tidigare rapporterat att EU-kommissionens antikorruptionsrapport betonar avregleringar och privatiseringar som den farligaste riskfaktorn för korruption. Ska en lyssna på Anna Dahlberg i Expressen så är detta helt korrekt. Dahlbergs lilla rant belyser också problemet med att som Antropofagi peka ut exakt vilka som är bovar eller ej – istället ser vi en blurrad zon mellan klassisk organiserad brottslighet, och den mer phat cat-iga eko-brottsligheten som Björn Savén får representera.

Dahlberg skräder icke orden:

"Attackerna mot välfärdssystemen följer ofta samma mönster: de kriminella skaffar sig falska identiteter, falska kontrolluppgifter och en företagsfasad och börjar sedan sitt plundringsstråk genom det offentliga.

Detta är en oerhört allvarlig kriminalitet. Det är ett systemhot mot välfärdsstaten och vi riskerar att finansiera framväxten av allt mäktigare kriminella nätverk. Därtill sätts konkurrensen ur spel när seriösa företag tvingas tävla med skojare och bedragare."

Svängdörrarna mellan politiker-kastet och vinst-pundarna i näringslivet är sedan tidigare väl klarlagda. Att kostym-gangstrarna på andra sidan av truppen obemärkt övergår i motorcykelgäng och andra sammanslutningar, ger att näringslivet är en kanal för impulser från den organiserade brottsligheten till beslutsfattarna. Så är det i maffia-kontrollerade Italien, och så är det i ökande utsträckning i Sverige idag.

Dessa samband reducerar oss övriga medborgare till en skock nyttiga idioter vars arbetes frukter och rättmätiga delar av kakan flödar till ett fåtal banditer, som dessutom skrattar åt oss. När ser vi Thomas Möller på statsministerposten?

Antropofagi har även slitit en del av sitt hår angående det jag själv kallar för neofeodalism – det faktum att vi (EUs skattebetalare) betalar någon slags tionde till adeln. Bokstavligt talat alltså – det är kungar och baroner det rör sig om. (Läs om Antropologis definition av "neofeodalism" här.)

Dagens ETC lyfter nu frågan, och visar att många miljarder går till adeln i Sverige. Att kungen får flera miljoner är kanske en petitess i sammanhanget, men sticker givetvis en smula i ögonen. Varför, oh varför, ska människor som äger feta slott och vidsträckta ägor dessutom ges ytterligare medel från skattebetalar-kakan? Kan vi någon stans inse att det finns individer, i Sverige och annorstädes, som har lite mer trängande behov?

Rika människor är en världsfrånvänd skara med grandiosa egon. Samtidigt bölar borgar-kören om att "ställa krav" på nyanlända flyktingar. Som för övrigt flyr från krig, ni vet det där som svensk vapenexport lever av.

Smaklösheten tävlar med skamlösheten, som tävlar med osakligheten. Det stora plundret fortsätter, och borgarna försöker tillsammans med rasisterna få oss att titta åt ett annat håll. Ack hur jag hoppas att vi inte faller för deras simpla trick.