(Relaterat: Hatar religionssociologer.)
***
The Dawn of Everything kanske möjligen är sämre i sin svenska översättning än vad den är på originalspråket. Om inte så är den för det första dåligt och tråkigt skriven.
För det andra är det helt omöjligt att förstå vad boken ska förmedla. Jag tror att det bygger på följande brister i författarnas modell av världen:
- De förstår inte evolution
- De förstår än mindre kulturell evolution
- De förstår inte spelteori eller sannolikhet
Detta vore väl helt i sin ordning om inte var tredje mening innehöll antingen "evolution," "social evolution," eller "kulturell evolution."
Låt mig förklara:
The Dawn of Everything verkar handla om att 1) Pinker är rasist (extrem straw-man) och 2) Harari och Diamond är - typ - determinist-strukturalister.
1) kan vi ganska lätt förkasta, även om attacken i början av boken direkt sänker trovärdigheten och signalerar Onyanserad Woke Agenda.
2) är meningslöst om man inte är fast i en banal agent-struktur-dikotomi-modell.
***
You got D's, muthafucka D's, Rosie PerezLåt oss i enlighet med detta kalla författarna David och David för Rosie.
― Kanye West – Good Morning
Rosie synes anse (hädanefter "anser," dvs. att "det är min tolkning" är implicit) att Diamond och alla andra som försökt förklara mänsklighetens ursprung och utveckling är determinister. Inget hade kunnat bli på något annat sätt och allt förklaras av triviala geografiska och ekologiska faktorer. Rosie tycker att detta är fel eftersom (nu raljerar jag kanske mindre än en promille) "ursprungsfolk har agens" och människor "kan välja hur de ska leva" (förutom vita människor som kört fast i kapitalismen). Det hela framstår som en perverterad vrångbild av David Deutsch's (imo. inte heller rimliga men inte idiotiska) Diamond-kritik.
Låt oss tänka på saken i termer av sannolikheter. Världen är av allt att döma deterministisk - det är oklart om Rosie har någon djupare metafysisk kritik av detta faktum. Däremot är den inte förutsägbar. Sannolikheter är inte heller en egenskap hos världen, utan en egenskap hos vår kunskap om världen.
Om vi tänker i termer av sannolikhet kan vi istället tillåta att ekologiska och geografiska (och alla andra) faktorer skapar basins of attraction som beskriver sannolikheten för en viss kulturell utveckling. Betraktar vi dessutom kulturell utveckling spelteoretiskt kan vi dels förstå hur det kan föreligga selektion för godtyckliga sedvänjor (pga. Schelling-kvalitéer), och dels hur det kan uppstå path-dependency och olika kulturella jämviktslägen som inte beskriver ett globalt optimum (vad nu det skulle vara). Plötsligt är det o-mystiskt hur kulturer kan utvecklas på väldigt många olika sätt, och det är lika omystiskt hur vissa faktorer kan ha stark påverkan på sådan utveckling och beskriva sannolikheten för vissa trender.
***
Det intressanta som kvarstår handlar i min mening om varför konvergent kulturell evolution uppträder, exempelvis i och med den neolitiska revolutionen. Men eftersom Rosie inte förstår evolution blir det svårt att diskutera frågan så pass sakligt. Istället landar Rosie i bisarr allmän-kritik om att "evolution är fel för att det är inte alltid alla samhällen utvecklas enligt exakt samma utvecklingssteg." Duh, idiotjävel, det finns ingenting linjärt i evolutionsteorin från första början. Oavsett kulturell eller biologisk evolution.
Cheyennerna valde bort jordbruk (även Rosie nämner detta exempel). De tidiga egyptierna var fetare än de senare. Allt var mäktigare än vi trodde. Rosie trampar vatten och försöker göra slagfärdig kolonialkritik av förhållandevis banala insikter. Den oändliga raden av exempel funkar illa som maskering för det faktum att det inte finns någon koherent underliggande tes. Bara en antites som parasiterar på den halmgubbe den själv föder.
***
Lästips till Rosie: The Secret of Our Success och The Origins of Unfairness. Sen kan Rosie komma tillbaka med ett reviderat manuskript. Bara det att det inte skulle finnas någon idé kvar att torgföra.
