Angående Panama pappers: De riktiga bovarna; rätt fokus; korruptionens roll. Som sagt.
Pengar & Politik tipsar om den här artikeln.
Det är Branko Milanovic som diskuterar de strukturella förändringar som ökad ojämlikhet fört med sig, och som orsakar ökad ojämlikhet, i en ond spiral. En av frågorna är "Big Money" och dess makt över politiken.
När en betänker att de rikaste givetvis kommer att göra allt för att sko sig själva (historisk data samt vissa teorier pekar på detta), inser vi genast att ojämlikheten kommer att öka (som Molander, Beinhocker m.fl. pekar på) så länge motmedel ej tillämpas.
En del i ojämlikhetens-självamplifierande-naturs kontemporära uttryck är Korruptionen i Nio Led (Nio Dödskallar): Skattefiffel, Snurrande-dörr-system, Vidrigheter, Oegentligheter, Snuskbeteende, Fusk, Sneakyness, Dödligt Trix, samt Dödaochsorteradomsensellschaft. Ack Monstret i vars bälte de Nio Dödskallarna dingla! (Se mer om Monstret här, här, här, här.)
Vi har alltså att beakta att ett snabbare och snabbare snurrande Kosmiskt Hjul Av Helvetesgarn finns med i leken. Att hjulet finns, att det snurrar, och att det accelererar, detta måste vi helt enkelt acceptera. Istället för veklagan över detta, måste vi inventera vårar käppföråd.
Vilka strategier har vi att tillgå? Vilka verktyg är ännu utom Storfinansens och Hertigarnas girigbuksklor? Allmän och lika rösträtt är en sådan sak. Heja Sanders! Heja Corbyn!
Sann och saklig debatt om samhällsfenomen och deras effekter är en annan. I den andan avslutas härmed detta inlägg.
söndag 17 april 2016
söndag 10 april 2016
Spret i förtret
Tänk er en vältränad kropp. A lean, clean, mean motherfucking sexmachine. En överflödigtkroppsfettsreducerande, fysikenslagarnonchalerande, väldefinerad grekisk jävla gudastaty i redigt människokött.
Tänk er Roland Paulsens bok Vi bara lyder.
Efter att av en slump ha råkat utföra ungefär samma fältarbete som Paulsen, kände jag mig tvingad att backtracka samhällsdebatten en smula genom att faktiskt läsa the på senare tid book of alla books som handlar om det här med det här. Det här som jag ändå varit inne på en hel del förut, under etiketten arbete.
Paulsens bok är fan Brad Pitts mage i Fight Club, men på amfetamin. Tom Hardy men på meth. Alla kroppsfixerade manskroppsdyrkande msm-killar men på PCP. Allt detta, dock, i bokform.
Vad jag försöker göra här, ser ni, med denna ingress, hör ni, i dess omständliga krångelsnår, vet ni, är att visa. Hur Paulsens bok inte är. Paulsens bok är mer såhär:
Vidare förmedlar den exakt allt det som behöver förmedlas, utan upprepningar eller tjat. Inga överdrifter eller spekulativa skandaltriggers. Bara lite obrygd verklighet rakt uppochned.
Struktur-agend-dikotomin? Check, den löser vi. Opinionsvindarnas mekanismer? Check. Människans innersta väsen och unicitet? Jaddå, checkeli-checkz, comon! (Break ya neck-instumentalen rullar i bakgrunden.)
Alltså, inget överflödeshull, inget fiffel och trix, och därmed ännu jädra bättre. Hela måltiden, tallriksmodellen, näringskedjan och ostdisken i en och samma lilla pralin. Ett astronautpiller för den där långa resan som ligger framför dig, den där resan som går rakt in i framtiden.
Jaja. Att läsa Vi bara lyder, samtidigt som en läser Ojämlikhetens anatomi, är lite ruttet ändå. Detta beror på att samtidens dystopiska kvaliteter, och framtidens ännu mer dystopiska kvaliteter, framträder så besynnerligt tydligt.
Paulsen visar bland mycket annat hur de arbetslösa är vår egentliga underklass, en dyster och torterad skara levande exempel för att hålla den arbetande populationen från att försöka slita sina kedjor. Ojämlikhetens anatomi, dvs. Molander, visar å sin sida hur ojämlikheten dessvärre växer över tid, och således hur denna klass av limboesqua kreatur måste växa.
Det verkar vara ungefär så med ojämlikhet, att den växer givet att ingen/inget medvetet motverkar denna utveckling. (Detta är så klart känt sedan tidigare, Origin of Wealth, Jämlikhetsanden, Antropofagi, mfl.) Inte minst i Sverige har ojämlikheten vuxit.
Ojämlikhetens utrymme bestäms vidare av nivån av totalt materiellt välstånd. Ett jägar-samlar-samhälle kan inte ha en lika stor materiellt ojämlikhet som en modern ekonomi, ty den moderna ekonomin har helt enkelt mer shieet att fördela ojämlikt.
Däremot kan ojämlikheten minska under perioder av utveckling, såtillvida att avståndet mellan den faktiska ojämlikheten och den (då ökande) maximala ojämlikheten, ökar. En slags eftersläpning, helt enkelt. Molander skriver: "Att avståndet till ojämlikhetensgränsen ökar under perioder av snabb ekonomisk utveckling illustrerar alltså att det är svårt för den styrande eliten att behålla full kontroll över resursfördelningen under sådana perioder." (Inte för att de inte försöker! #panamapapers)
Att vi nu driver mot den (inte rakt mot den, men linjerna konvergerar) rådande ojämlikhetsgränsen kan ses på några olika sätt. T.ex.:
1) Deppigt. Det betyder att vi inte längre utvecklas! Samhället rör sig sas. snabbare mot gränsen än vad gränsen rör sig.
2) Kanske kommer det ett nytt fett utvecklingshopp snart, så att ojämlikhetsgränsen flyttas kraftigt, och eliterna tappar kontrollen över the excess resources ett slag, och vi alla kan få det mycket bättre!
3) Dags att göra revolution, jao.
När ojämlikheten ökar, då ökar (tautologi-tautologi) den relativa rike- respektive fattigdomen. (Ack, denna livets domstol som dömer ut dessa domar så olika!) Den stora skara arbetslösa vi har, vårt fattigaste samhällssegment, blir plötsligt lovligt byte. Arbetslinjen, som Paulsen beskriver den, innebär ju att ingen bara kan gå och löka. Det ska vara vidrigt att bli arbetslös. De behöver inte vara produktiva, men de ska fan inte ha det det minsta gött. Incitament vare här! för att tala dynamitard-språk.
Nästa steg, det som sker just nu med krav på låglönejobb av olika slag, är att överklass och övre medelklass plötsligt tänker ungefär: Men hallå, ska vi ha en klass av utblottade undermänniskor som vi inte ens får utnyttja?
Givetvis kan dessa förnedrade och utblottade individer komma väl till pass som överklassens slavar. I sysselsättningens namn urholkas rättssäkerhet och arbetsrätt, urholkas fackföreningarnas makt. Vi har redan ett väl utbyggt system för att hunsa de arbetslösa – låt oss nu bara ansluta ett system för att slussa in dem i träldom.
Tänk er Roland Paulsens bok Vi bara lyder.
Efter att av en slump ha råkat utföra ungefär samma fältarbete som Paulsen, kände jag mig tvingad att backtracka samhällsdebatten en smula genom att faktiskt läsa the på senare tid book of alla books som handlar om det här med det här. Det här som jag ändå varit inne på en hel del förut, under etiketten arbete.
Paulsens bok är fan Brad Pitts mage i Fight Club, men på amfetamin. Tom Hardy men på meth. Alla kroppsfixerade manskroppsdyrkande msm-killar men på PCP. Allt detta, dock, i bokform.
Vad jag försöker göra här, ser ni, med denna ingress, hör ni, i dess omständliga krångelsnår, vet ni, är att visa. Hur Paulsens bok inte är. Paulsens bok är mer såhär:
--> Den är kort. <--
Vidare förmedlar den exakt allt det som behöver förmedlas, utan upprepningar eller tjat. Inga överdrifter eller spekulativa skandaltriggers. Bara lite obrygd verklighet rakt uppochned.
Struktur-agend-dikotomin? Check, den löser vi. Opinionsvindarnas mekanismer? Check. Människans innersta väsen och unicitet? Jaddå, checkeli-checkz, comon! (Break ya neck-instumentalen rullar i bakgrunden.)
Alltså, inget överflödeshull, inget fiffel och trix, och därmed ännu jädra bättre. Hela måltiden, tallriksmodellen, näringskedjan och ostdisken i en och samma lilla pralin. Ett astronautpiller för den där långa resan som ligger framför dig, den där resan som går rakt in i framtiden.
***
Jaja. Att läsa Vi bara lyder, samtidigt som en läser Ojämlikhetens anatomi, är lite ruttet ändå. Detta beror på att samtidens dystopiska kvaliteter, och framtidens ännu mer dystopiska kvaliteter, framträder så besynnerligt tydligt.
Paulsen visar bland mycket annat hur de arbetslösa är vår egentliga underklass, en dyster och torterad skara levande exempel för att hålla den arbetande populationen från att försöka slita sina kedjor. Ojämlikhetens anatomi, dvs. Molander, visar å sin sida hur ojämlikheten dessvärre växer över tid, och således hur denna klass av limboesqua kreatur måste växa.
Det verkar vara ungefär så med ojämlikhet, att den växer givet att ingen/inget medvetet motverkar denna utveckling. (Detta är så klart känt sedan tidigare, Origin of Wealth, Jämlikhetsanden, Antropofagi, mfl.) Inte minst i Sverige har ojämlikheten vuxit.
Ojämlikhetens utrymme bestäms vidare av nivån av totalt materiellt välstånd. Ett jägar-samlar-samhälle kan inte ha en lika stor materiellt ojämlikhet som en modern ekonomi, ty den moderna ekonomin har helt enkelt mer shieet att fördela ojämlikt.
Däremot kan ojämlikheten minska under perioder av utveckling, såtillvida att avståndet mellan den faktiska ojämlikheten och den (då ökande) maximala ojämlikheten, ökar. En slags eftersläpning, helt enkelt. Molander skriver: "Att avståndet till ojämlikhetensgränsen ökar under perioder av snabb ekonomisk utveckling illustrerar alltså att det är svårt för den styrande eliten att behålla full kontroll över resursfördelningen under sådana perioder." (Inte för att de inte försöker! #panamapapers)
 |
| Rätt snygg bild! Det är alltså en avfotograferad sida m. graf ur Molanders bok. Grafen visar |
Att vi nu driver mot den (inte rakt mot den, men linjerna konvergerar) rådande ojämlikhetsgränsen kan ses på några olika sätt. T.ex.:
1) Deppigt. Det betyder att vi inte längre utvecklas! Samhället rör sig sas. snabbare mot gränsen än vad gränsen rör sig.
2) Kanske kommer det ett nytt fett utvecklingshopp snart, så att ojämlikhetsgränsen flyttas kraftigt, och eliterna tappar kontrollen över the excess resources ett slag, och vi alla kan få det mycket bättre!
3) Dags att göra revolution, jao.
***
När ojämlikheten ökar, då ökar (tautologi-tautologi) den relativa rike- respektive fattigdomen. (Ack, denna livets domstol som dömer ut dessa domar så olika!) Den stora skara arbetslösa vi har, vårt fattigaste samhällssegment, blir plötsligt lovligt byte. Arbetslinjen, som Paulsen beskriver den, innebär ju att ingen bara kan gå och löka. Det ska vara vidrigt att bli arbetslös. De behöver inte vara produktiva, men de ska fan inte ha det det minsta gött. Incitament vare här! för att tala dynamitard-språk.
Nästa steg, det som sker just nu med krav på låglönejobb av olika slag, är att överklass och övre medelklass plötsligt tänker ungefär: Men hallå, ska vi ha en klass av utblottade undermänniskor som vi inte ens får utnyttja?
Givetvis kan dessa förnedrade och utblottade individer komma väl till pass som överklassens slavar. I sysselsättningens namn urholkas rättssäkerhet och arbetsrätt, urholkas fackföreningarnas makt. Vi har redan ett väl utbyggt system för att hunsa de arbetslösa – låt oss nu bara ansluta ett system för att slussa in dem i träldom.
***
Sa jag att Paulsens bock var slimmad, trimmad, tränad och trollbindande? Koncis, stringent, stabil, potent? Väldigt väldigt kort?
Att Paulsen vet när han ska sätta punkt?
onsdag 6 april 2016
Intersubjektiva fenomen är samma sak som flägz
Förutom att äntligen knyta upp CA-knuten, samt rycka lite i rasist-garnnystanet, så sopar SSC nu ihop skärvorna av den vas som Houellebecq slog sönder och som Antropofagi har försökt limma ihop sedan dess. Såhär skriver SSC.
Det Antropofagi har försökt förstå i termer av "intersubjektiva fenomen", beskriver SSC ur ett mer renodlat sociologiskt perspektiv som tribal flags. Och eftersom tribes är intresserade av att vara tribes, inte av huruvida trossatserna (oj vilket oavsiktligt snuskigt dubbeltydigt ord! spermade underkläder gubevars!) är "sanna" eller ej, kommer intersubjektiva fenomens korrespondens med den objektiva verkligheten aldrig vara relevant – vilket gör beteckningen "intersubjektiva" så användbar.
(Relaterat ang. Houellebecq, Harari och intersubjektiva fenomen: Det fina med Houellebecq; intersubjektiva fenomen genomskådade; vilken -pi; satyren och satiren; ideologi = religion; parentes; Pomerantsevs bok.)
Det Antropofagi har försökt förstå i termer av "intersubjektiva fenomen", beskriver SSC ur ett mer renodlat sociologiskt perspektiv som tribal flags. Och eftersom tribes är intresserade av att vara tribes, inte av huruvida trossatserna (oj vilket oavsiktligt snuskigt dubbeltydigt ord! spermade underkläder gubevars!) är "sanna" eller ej, kommer intersubjektiva fenomens korrespondens med den objektiva verkligheten aldrig vara relevant – vilket gör beteckningen "intersubjektiva" så användbar.
Det finns emellertid en yster skiljelinje mellan exempelvis SSC:s tribe (ska vi säga "stam"?) och exempelvis sunni-stammen. SSC-stammen är uppenbart förmögen till självreferens, dvs. till ett metaperspektiv, vilket sunni-stammen inte tycks vara.
("Tycks" är säkerligen ett nyckelord i sammanhanget, eftersom det implicerar att utsagan handlar mer om Antropofagis kunskapsläge än om verkligheten som sådan. Kanske är sunni-stammens medlemmar och förespråkare i allmänhet förmögna att diskutera stammen och andra stammar ur ett utifrånperspektiv. Kanske är de gamla Bath-partisterna i IS-ledningen, t.ex., bara beräknande manipulatörer som inte är det minsta religiösa; kanske är europeiska IS-frivilliga bara våldtäktssugna agnostiker; vad fasen vet väl jag. Obs – exempel ej sunni-representativa.)
Förresten använder SSC ordet "atomized" så ofta att Houellebecq-associationen inte går att slå ifrån sig. Där H. landar i (förutom en Atwoodsk transhumanistisk utopi) att samhället kommer att fall sönder utan sammanhållande kitt, lutar SSC:s mindre episka beskrivning av stam-evolution snarare åt att världen "bara" kontinuerligt omstöps. Identiteter approprieras, bryts sönder, skapas, växer, krymper, degenererar, förstärks, försvagas. Det är inte En Kristenhet som ska ersättas av Ett Islam, eller En Konservativ Sammhällsordning som ska ersättas av En Världsomspännande Konsumism – även om också SSC är inne och snaskar på den senare dikotomin. Hur som helst känns Houellebecq plötsligt lite melodramatisk.
(Relaterat ang. Houellebecq, Harari och intersubjektiva fenomen: Det fina med Houellebecq; intersubjektiva fenomen genomskådade; vilken -pi; satyren och satiren; ideologi = religion; parentes; Pomerantsevs bok.)
söndag 3 april 2016
Ytterligare lite om köns(o)balans
Eftersom det här var ytterst tänkvärt, är det dags att tänka på det här igen.
SSC menar att en bör vara misstänksam mot scatter plots, utifrån att antalet datapunkter kan vara missledande. Som exempel tas just könsobalans, och huruvida det korrelerar med nederbörd. SSC menar att vad som ser ut som 48 datapunkter (48 stater) i själva verket är tre datapunkter: 1) stater i södra USA, stater som är regniga och har fler kvinnor pga. hög andel män i fängelse; 2) bergiga stater i västra USA, stater som har fler män pga. näringsstrukturen; samt 3) alla andra stater. Pedagogisk bild stjäl jag härmed:
Hur applicera SSC:s scatter plot-kritik på Antropofagis köns(o)balans/jämställdhet-scatter plot? Den här:
Först måste vi titta närmare på vilka länder det gäller, vilket är lite klurigt i Excel, men medelst ett Makro får vi land-etiketter på plats. En jäkla röra tyvärr, pga. att många länder har snarlika värden:
(Relaterat: Könsord; patriarkatet förklarat; falsifiera falsifiering; rysk jämställdhet; btw könsobalans.)
SSC menar att en bör vara misstänksam mot scatter plots, utifrån att antalet datapunkter kan vara missledande. Som exempel tas just könsobalans, och huruvida det korrelerar med nederbörd. SSC menar att vad som ser ut som 48 datapunkter (48 stater) i själva verket är tre datapunkter: 1) stater i södra USA, stater som är regniga och har fler kvinnor pga. hög andel män i fängelse; 2) bergiga stater i västra USA, stater som har fler män pga. näringsstrukturen; samt 3) alla andra stater. Pedagogisk bild stjäl jag härmed:
 |
| Nederbörd visavi könbalans. Vad som ser ut som en trend utifrån samtliga 48 stater, kan också ses som tre grupper av stater utan inbördes korrelation mellan nederbörd och könsbalans. Tre datapunkter snarare än 48, således. Källa. |
Hur applicera SSC:s scatter plot-kritik på Antropofagis köns(o)balans/jämställdhet-scatter plot? Den här:
 |
| Sex ratio (könsbalans) och Gender Equality Index (ett jämställdhetsindex). Det ser ut som att högre GEI svagt samvarierar med lägre sex ratio i den totala populationen. |
Först måste vi titta närmare på vilka länder det gäller, vilket är lite klurigt i Excel, men medelst ett Makro får vi land-etiketter på plats. En jäkla röra tyvärr, pga. att många länder har snarlika värden:
 |
| Nämen vilken röra! |
Ack röran! Här krävs lite struktur. Vi drar någon slags geografisk-politisk-kulturell bland-selektion av tveksamt metodologiskt värde. Norden kan t.ex. vara kul att titta på. Så även fd. Sovjet-republiker, samt den sk. Arabvärlden.
Förenta Arabemiraten, Qatar och Kuwait syns faktiskt inte i diagrammet ovan pga. ligger långt utanför kartan med sjukt hög SR. (Några arabländer finns heller inte med pga. saknas siffror, vilket antagligen förklaras av krig eller dylikt samhälleligt sönderfall.) För läsbarhetens skull beskär vi diagrammet ytterligare, så att även Bahrain, Oman och Saudiarabien faller bort. Såhär blir det:
 |
| Rött = fd Sovjet; grönt = Arabvärlden; svart = Norden. (Jaja, jag ser att jag råkat klicka Liberia grönt också, måste ha tänkt på Libya. Orka ändra.) |
För att se hur far out vissa arabländer är slänger jag generöst in ett obeskuret diagram också:
 |
| Rött = fd Sovjet; grönt = Arabvärlden; svart = Norden. |
Vi låtsas därefter att dessa tre grupper är relevanta "datapunkter", analogt med SSC:s sydliga och västliga stater – hur ser då sambanden ut inom respektive grupp?
 |
| Norden. Trendlinjen lutar vidare. Men "vem bryr sig om fem datapunkter?" skulle kanske SSC ha undrat. |
 |
| Fd. Sovjet. Trendlinjen lutar som aldrig förr. Och nu har vi några fler datapunkter va? Änna änna, ey ey. |
 |
| Nämen dra på trissor! När vi tittar på Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait, Bahrain, Oman, Saudiarabien, Algeriet, Jordanien, Egypten, Sudan, Jemen, Libanon, Syrien och Marocko, då lutar den förbannade trendlinjen åt andra hållet! Här ser det plötsligt ut som att en (relativt) hög jämställdhet korrelerar med en hög andel män i populationen. |
Så, vad får vi ut av allt det här? Tja, en slutsats tycks glasklar. Excel är ett jävla skitkrångligt jävla skitprogram.
Goder afton!
lördag 2 april 2016
Inlägg nr. 400+
Antropofagi vill dagen till ära gratulera sig själv för den ypperliga ansträngning som härvid nedlagts i det att ett blogginlägg av kvantiteten (1) lagts till de många blogginlägg av motsvarande kvantitet (1) i en sådan omfattning att den sammanlagda kvantiteten förlänats en numerisk beskrivning avseende antal som 1:1 korresponderar med den fonetiska och likaledes matematiska figur som bäst anges medelst symbolerna (400) i den mening att inlägg av ett sådant antal att numreringen (400) kan anses påkallat nu defacto producerats och med kvantiteten (1) överskridits jo jädrarns anammas amen.
Inlägg som är fruktansvärtviktiga smutsigtuthängande vetgirigtrannsakande pedagogisktströvandeslängstankensirrvägar verklighetsfrån vändam envi sion ära gl askl aras åtillv id aatt de ntill tänk teläs are n sjä lv b ö r l a s t a s f ö rm i s
sförstånd
i s a n den utrin nande kanskemedtidenuttjatade inågonbemärkelsesynnerligenmissriktade alltialltändåibästafallunderhållande ellersnararetänkvärdasomintellektuelldagbokbetraktad ja ni fattar eller möjligen inte fattar.
Hur som helst har vi under 400 inlägg tagit oss topografi an, vi har infogat apor, så som pigorna ofta kan angripa foto eller inropa fogat, då i antropofag.
Inlägg som är fruktansvärtviktiga smutsigtuthängande vetgirigtrannsakande pedagogisktströvandeslängstankensirrvägar verklighetsfrån vändam envi sion ära gl askl aras åtillv id aatt de ntill tänk teläs are n sjä lv b ö r l a s t a s f ö rm i s
sförstånd
i s a n den utrin nande kanskemedtidenuttjatade inågonbemärkelsesynnerligenmissriktade alltialltändåibästafallunderhållande ellersnararetänkvärdasomintellektuelldagbokbetraktad ja ni fattar eller möjligen inte fattar.
Hur som helst har vi under 400 inlägg tagit oss topografi an, vi har infogat apor, så som pigorna ofta kan angripa foto eller inropa fogat, då i antropofag.
Föreläsningsanteckningar från framtiden
Föreläsningsanteckningar 7/11 2034.
Illern är ett litet mårddjur som rör sig smidigt, inte olikt en papperslös i samhällets skuggor, och likt den papperslöse är den främst aktiv om natten. Illern är inte vidare revirhävdande; likt en migrant saknar den territorium. ’Iller’ som beteckning för sk. illegala personer myntades av den australiensisk-ättade högerpopulistiske politikern Simon C. Turn.
(Turn var under hela sin politiska gärning närmast besatt av djur-relaterad kuriosa, vilket han ofta införlivade i sina tal och anföranden. Bland annat jämförde Turn feminismens mål med den fläckiga hyenans flockstruktur. Denna underart inom familjen Hyaenidae lever i klaner om ca 100 individer. Varje klan domineras av en matriark, som ärvt sin position av sin mor. Hanarna kan endast uppnå status genom att agera lojala trotjänare. Upproriska hanar sodomeras av honorna, som för ändamålet förlänats en enorm klitoris. Vid parning måste hanen lirka in sin penis i honans falliska könsorgan, och honan kan också välja att spola ut hanens sperma med en urindusch.
En annan berömd politisk metafor som Turn använde sig av inbegrep djuphavsmarulken. Denna könsdimorfa fiskart lever på över 300 meters djup, i ett glest befolkat djuphav. Hanen utgör en dryg tjugondel av honans kroppsbyggnad, och då den inte har något eget matsmältningssystem kan den inte tillgodogöra sig föda. Dock har hanen tänder, med vilka den kan bita sig fast i en hona, och genom att avge ett visst enzym smälter hanens mun ihop med den mycket större honan. Kapillärerna växer ihop, och hanen kopplas upp till honans blodomlopp. Hanen lever sedan fastväxt på honan resten av sitt liv, och har som enda funktion att förse henne med sperma när hon väljer att fortplanta sig. Honan kan dessutom välja vilken av upp till åtta fastväxta hanar hon vill extrahera sperma från. Turn såg djuphavsmarulken som ett belysande exempel på den nya mansrollen, och använde den retoriska bilden för att propagera för ett traditionellt heteronormativt kärnfamiljs-ideal – i motsats till ’militant lesbianism’ och ’HBTQ-diktatur’.)
I det nyliberala paradigmet fick ökande migrationsströmmar under 10-talet till följd att medborgarskap och medborgerliga rättigheter kom att tillämpas allt mer restriktivt. Ungefär en fjärdedel av den Nordiska Unionens totala population lever idag som sk. illegala, i folkmun illrar.
I själva verket består gruppen illrar av människor med vitt skild juridisk status: Papperslösa, personer med olika grader av tillfälliga uppehållstillstånd, personer med annan typ av visum som olovligen försörjer sig inom Nordiska Unionen, samt personer med permanent men regionalt begränsat uppehållstillstånd som ändå vistas i annan region (t.ex. Norge eller Finland) än den tillåtna (t.ex. Sverige eller Danmark). Det som förenar grupperna är först och främst deras rättslöshet, korresponderande ekonomiska marginalisering och utsatthet för ekonomisk exploatering, samt utsatthet för diskriminering, trakasserier och hatbrott.
[I enlighet med forskningsetiska föreskrifter och högskolans policy redovisar föreläsaren även alternativa data från näringslivets forskningsråd: I absoluta termer har alla människor fått det bättre, tack vare att incitamenten för att arbeta påtagligt stärks av löne-, förmögenhets-, och rättighetsspridning. Attitydundersökningar visar entydigt att den totala mängden lycka i samhället samvarierar med grad av konservativa värderingar. Simon C. Turn kan med fördel beskrivas som en landsfader och positivt laddad förgrundsgestalt i det liberal-konservativa samförståndsbygget.]
Illern är ett litet mårddjur som rör sig smidigt, inte olikt en papperslös i samhällets skuggor, och likt den papperslöse är den främst aktiv om natten. Illern är inte vidare revirhävdande; likt en migrant saknar den territorium. ’Iller’ som beteckning för sk. illegala personer myntades av den australiensisk-ättade högerpopulistiske politikern Simon C. Turn.
(Turn var under hela sin politiska gärning närmast besatt av djur-relaterad kuriosa, vilket han ofta införlivade i sina tal och anföranden. Bland annat jämförde Turn feminismens mål med den fläckiga hyenans flockstruktur. Denna underart inom familjen Hyaenidae lever i klaner om ca 100 individer. Varje klan domineras av en matriark, som ärvt sin position av sin mor. Hanarna kan endast uppnå status genom att agera lojala trotjänare. Upproriska hanar sodomeras av honorna, som för ändamålet förlänats en enorm klitoris. Vid parning måste hanen lirka in sin penis i honans falliska könsorgan, och honan kan också välja att spola ut hanens sperma med en urindusch.
En annan berömd politisk metafor som Turn använde sig av inbegrep djuphavsmarulken. Denna könsdimorfa fiskart lever på över 300 meters djup, i ett glest befolkat djuphav. Hanen utgör en dryg tjugondel av honans kroppsbyggnad, och då den inte har något eget matsmältningssystem kan den inte tillgodogöra sig föda. Dock har hanen tänder, med vilka den kan bita sig fast i en hona, och genom att avge ett visst enzym smälter hanens mun ihop med den mycket större honan. Kapillärerna växer ihop, och hanen kopplas upp till honans blodomlopp. Hanen lever sedan fastväxt på honan resten av sitt liv, och har som enda funktion att förse henne med sperma när hon väljer att fortplanta sig. Honan kan dessutom välja vilken av upp till åtta fastväxta hanar hon vill extrahera sperma från. Turn såg djuphavsmarulken som ett belysande exempel på den nya mansrollen, och använde den retoriska bilden för att propagera för ett traditionellt heteronormativt kärnfamiljs-ideal – i motsats till ’militant lesbianism’ och ’HBTQ-diktatur’.)
I det nyliberala paradigmet fick ökande migrationsströmmar under 10-talet till följd att medborgarskap och medborgerliga rättigheter kom att tillämpas allt mer restriktivt. Ungefär en fjärdedel av den Nordiska Unionens totala population lever idag som sk. illegala, i folkmun illrar.
I själva verket består gruppen illrar av människor med vitt skild juridisk status: Papperslösa, personer med olika grader av tillfälliga uppehållstillstånd, personer med annan typ av visum som olovligen försörjer sig inom Nordiska Unionen, samt personer med permanent men regionalt begränsat uppehållstillstånd som ändå vistas i annan region (t.ex. Norge eller Finland) än den tillåtna (t.ex. Sverige eller Danmark). Det som förenar grupperna är först och främst deras rättslöshet, korresponderande ekonomiska marginalisering och utsatthet för ekonomisk exploatering, samt utsatthet för diskriminering, trakasserier och hatbrott.
[I enlighet med forskningsetiska föreskrifter och högskolans policy redovisar föreläsaren även alternativa data från näringslivets forskningsråd: I absoluta termer har alla människor fått det bättre, tack vare att incitamenten för att arbeta påtagligt stärks av löne-, förmögenhets-, och rättighetsspridning. Attitydundersökningar visar entydigt att den totala mängden lycka i samhället samvarierar med grad av konservativa värderingar. Simon C. Turn kan med fördel beskrivas som en landsfader och positivt laddad förgrundsgestalt i det liberal-konservativa samförståndsbygget.]
***
Föreläsningsanteckningar 14/11 2034.
[Högskolans forskningsetiska nämnd, hädanefter kallad Nämnden, har i samverkan med näringslivets forskningsråd, hädanefter kallat Rådet, beslutat att benämna följande strukturförändring som varande ’av marginell betydelse’. Studenterna uppmanas att i sina kursutvärderingar särskilt ange om föreläsare i otillbörlig utsträckning uppehållit sig vid detta eller relaterade skeenden, samt om föreläsaren med kroppsspråk, minspel, understrykningar eller annan förment subtil kommunikation i motsats till policyrekommendationerna velat inskärpa vikten av teorin. Det är heller inte förenligt med riktlinjerna att specificera vilka organisationer eller partier som kopplas ihop med de PR-mässiga aktiviteter som avses.]
Under sent 10-tal vinnlade sig populistiska [alternativt ’folkligt förankrade’] fraktioner om att urholka sanningsbegreppet [alternativt ’bredda perspektivet’] genom att betona konspirationsteorier och faktoider. Negative campaigning, politisk spinn och ryktesspridning kom att dominera det politiska samtalet. Flera tankesmedjor och lobbyingorganisationer bedrev smutskastning och desinformationsarbete i stor skala genom att låta kadrer av kontorsslavar befolka sociala nätverk, diskussionsforum och kommentatorsfält. Vissa stora och medelstora företag har på senare tid emulerat detta beteende. [Nämnden och Rådet bestrider kraftfulla eller utpekande formuleringar i detta stycke.]
Det politiska konsensus som råder avseende individuellt val och konsumentmakt, har föranlett en kraftig ökning av ’annan propaganda’ [Nämnden och Rådet ber studenter särskilt uppmärksamma användandet av termer såsom ’nyliberal’ eller ’konsumistisk’ propaganda]. I samband med att omfattande frihandelsavtal rent juridiskt begränsat konsumenträtten, ökade aktiviteten bland konsumentupplysande NGO:er. [Rådet godtar också termen ’tillväxthämmande NGO:er’.]
Näringslivets [ansvarstagande och naturliga] reaktion blev en [jobbskapande upplysningskampanj], motsvarande den de politiska partierna och intresse-organisationerna bedrivit. I städernas marginaliserade ytterområden växte enorma kontorskomplex fram, sida vid sida med Det Andra Miljonprogrammets betongkonstruktioner. [Jobbskapande] i stor utsträckning befolkade betong[framstegstillvända] var billig och lätthanter[incitamentstrukturer för ökad trivsel] arbets[tillfällen], som inte heller [informationsöverskottet begränsas] att läcka till [informationsöverskottet begränsas].
[Error! Ordbehandlaren har inaktiverats. Högskolecensorns kansli har informerats.]
*** Epilog ***
Rättslösa och skygga skötte illrarna i regel sina underbetalda arbeten som kapitalets nätkrigare med stor nit.
fredag 1 april 2016
En asylsökandes sökande efter information om barnaga
Det tyckts som att asylsökanden Hanne Kjöllers asylboende underlåtit att meddela asylsökanden Hanne om punkt nummer fem:
"Redogörelserna för händelsen med en nioåring och en ordningsvakt har varit mer endimensionella än filmen faktiskt är, skriver DN:s ledarskribent Hanne Kjöller.
Storyn är på något sett given från början. Ett litet barn mot en vuxen man. Och visst – detta ojämna styrkeförhållande är givetvis en ofrånkomlig aspekt. Men till bilden hör också hur varje rörelse från vaktens sida förefaller vara ett svar på pojkens rörelser.
Använder vakten för mycket våld för att möta pojkens motstånd? Vet inte. Det är i alla fall ingenting jag är beredd att ta gift på.
Pojken var, enligt samstämmiga medieuppgifter, efterlyst. Och det var, om jag förstått saken rätt, vaktens uppgift att 'hålla honom' i väntan på polisen. Hur mycket våld det blir i en sådan situation beror givetvis på den som håller, men också på den som blir fasthållen.
Övervåld från polis och väktare är ett problem. Jag är dock inte säker på att det är det vi ser denna gång."
 |
| Källa. |
Att boendet så underlåtit baserar jag på Hannes tidigare uttalanden i frågan ifråga:
Storyn är på något sett given från början. Ett litet barn mot en vuxen man. Och visst – detta ojämna styrkeförhållande är givetvis en ofrånkomlig aspekt. Men till bilden hör också hur varje rörelse från vaktens sida förefaller vara ett svar på pojkens rörelser.
Använder vakten för mycket våld för att möta pojkens motstånd? Vet inte. Det är i alla fall ingenting jag är beredd att ta gift på.
Pojken var, enligt samstämmiga medieuppgifter, efterlyst. Och det var, om jag förstått saken rätt, vaktens uppgift att 'hålla honom' i väntan på polisen. Hur mycket våld det blir i en sådan situation beror givetvis på den som håller, men också på den som blir fasthållen.
Övervåld från polis och väktare är ett problem. Jag är dock inte säker på att det är det vi ser denna gång."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)