En kan inte undgå att dra paralleller till Antropofagis myckna tyckande om narkotikapolitiken.
Anonym Internetz-rappare skriver anekdotiskt:
"Den här texten skrevs sommaren 2015, i entusiasm efter att ha haft en riktigt fin rapp-helg i goda vänners lag, i ett sommarvarmt London. Texten spelades in först sommaren 2019, åter på plats i London, nu under veritabel värmebölja. Bakfulla och uppsvullna av värmeslag släpade vi oss hem till mikrofonen och stånkade mödosamt in en rapp över metronomslag. Först nu i april 2020 kom låten på plats. Håll till godo!
Min linje i corona-debatten, kort: Den rådande svenska strategin kommer misslyckas, och vi kommer få ett explosionsartat förlopp. Eller, det har vi redan, och det är uppenbart om man tittar på vart kurvorna pekar, enligt mig själv. Vi ligger nu exakt på "deaths double every three days"-kurvan, enligt Our World In Data, och all utveckling hittills följer en förväntad laissez fair-utveckling. Som Anonym Internetz-rappare rappar: Jusqu'ici, tout va bien. Det är svårt för folk med exponentialfunktioner, bara. Som om inte alla läste Roslings Factfulness för några år sedan.
Men, vad värre är: Även om den rådande svenska strategin "lyckas" - eller ska jag säga misslyckas genom att nå måluppfyllelse - så kommer detta att innebära högre dödstal och vara sämre för ekonomin.
Om minst 60 % av befolkningen ska få det, och vi lyckas isolera alla åldringar perfekt (vilket vi alltså pågående misslyckas med), så kommer minst ca 13 000 personer att avlida. Och då är det alltså personer som är unga, med många potentiellt produktiva levnadsår framför sig. Skulle alla i befolkningen smittas, skulle upp till 240 000 svenskar att dö. Det måste rimligen vara många fler än de ca 90 000 som ändå "ska" dö innevarande år. (Se Prediktion om dödlighet.)
Skulle den rådande strategin lyckas, såtillvida att smittan bränner igenom hela befolkningen i ett hanterbart tempo tills det att vi når flockimmunitet - OBS! sinnessjukt optimistiska bästa-scenario som uppenbarligen redan håller på att gå åt helvete, vilket fö. var fullkomligt förutsägbart redan i slutet på februariäven för en total lekman - så kommer ekonomin lida. Redan nu går ett flertal branscher på knä, eller till och med ligger ner. Vilka arbetstillfällen som kommer att överleva en minst sex månader lång semi-karantän vet jag inte, men det är säkert att många inte kommer att göra det.
Att hoppas på att under kontrollerade former nå flockimmunitet måste nämligen, rimligen, ta väldigt lång tid. Detta givet att vi inte helt missat att stora delar av Sveriges befolkning redan har smittats i det mörka. Vilket verkar osannolikt, eftersom IVA-platserna som förväntat fylls upp mycket snabbt nu när smittspridningen eskalerar - hade det skett en omfattande spridning redan tidigare, eller i det fördolda, borde detta synts på sjuk- och bårhus.
Högre dödstal och sämre för ekonomi, skriver jag. Än vad? Än "the hammer and the dance", såklart. Stäng ner, få kontroll på smittan, och bli sen Taiwan/Hongkong/Sydkorea. Lyssna på Bill Gates eller Gary Liu, vettja. Eller titta på den här extrempedagogiska genomgången:
Att begränsa smittspridningen, genom att i första steget kväsa den helt, skulle göra att vi slipper att offra ett stort antal liv, samt att vi bara behöver utstå en visserligen total men dock mer kortvarig nedstängning av samhället. Ekonomin mår sannolikt bättre av fyra veckors full blown karantän, än 6+ månader av nuvarande situation. Och, nuvarande situation kommer för övrigt ändå leda till full blown lockdown, eftersom vi - likt italienare, spanjorer och andra före oss - snart kommer finna oss vara fullkomligt överväldiga av en kollapsande sjukvård och döende vårdpersonal.
När vi väl stänger ner, så kommer Tegnell säga typ "we have always been at war with Eastasia."
("Oceania was at war with Eastasia: Oceania had always been at war with Eastasia. A large part of the political literature of five years was now completely obsolete." Orwell, 1984.)
Givetvis skulle vi agerat som Taiwan eller Sydkorea från dag ett. Givet att vi inte har gjort det, är det dags att agera nu istället. Givet att vi kommer att tvingas att agera när den förutsägbara förvåningen drabbar, så är det väl bättre att ha lite framförhållning och agera ASAP istället för när liken hopas sig (ännu mer).
Det om sakfrågan. Nu mera vatten.
***
När man pratar med folk om den svenska corona-hanteringen, så är de gängse svaren:
1. Jag, och du, vet inte, för vi är inte experter; mer specifik inte epidemiologer; mer specifikt inte statsepidemiologer.
2. Sverige är inte en diktatur, vilket innebär att vi inte kan och/eller vill agera effektivt.
Det första argumentet är märkligt, eftersom det inte råder total enighet bland experter; eller ens epidemiologer; eller ens statsepidemiologer. Uppenbarligen är Sverige unikt slappa i världen, och uppenbart finns det en uppsjö experter och epidemiologer även i Sverige som ifrågasätter den svenska linjen.
Dessutom kan vi argumentera för att kontrarianer behövs, för att konsensus ska vara något värt. Salomon Ashs konformitets-experiment visar att avvikande röster, även när de har fel, gör att fler vågar yttra sig. Ett konsensus är för övrigt - givetvis - endast värdefullt om det har uppstått kring den Schelling-punkt vi kallar Sanningen - inte om den har uppstått kring exempelvis en galen diktators godtyckliga favoritidé. Konsensus är värdefullt i en kritiskt granskande, liberal tradition, där idéer och sakfrågor debatteras fritt och öppet - ett oprövat konsensus är bara en jävla slapp tankevana.
Det andra argumentet är märkligt, både eftersom det baseras på felaktig empiri och på en felaktig slutledning. Den ståndpunkt som jag har fått höra från åtskilliga, är att endast despoter agerar på ett tufft sätt mot smittspridning, och att despoter är dumma, och att ett tufft agerande därmed är dumt. Fel på flera sätt: Vitryssland har varit chillast av alla vad gäller corona - Kina förnekade till det inte gick att förneka, för att sen visserligen implementera omfattande nedstängning - och den demokratiske stöttepelaren Donald Trump har haft svårt att ta covid 19 på allvar. (Han levererar dock tillförlitligt bra humor: "It came out of no-where. Or actually, it came out of China.")
Så, despoter kan också vara slappa. Dessutom har länder som Spanien, Italien och Frankrike kört påtaglig lock down på senare tid, och som nämnts har Sverige gått längst i att inte göra det. Vi kan väl kort sagt gissa att Freedom House inte kommer att inkludera corona-hantering som en mätpunkt i sitt demokrati-index. Att nån har kokat kaffe är det enda du kan se i sumpen.
Så, empirin är fel. Men även själva slutledningen. Visserligen är mig inget så motbjudande som att diskutera konklusioner ur falska propositioner, men låtom oss hypotetiskt anta att alla diktaturer har agerat tufft mot covid-spridning, och alla demokratier slappt. Är det då ett bevis på att demokratiernas strategi är bättre?
Reversed stupidity is not intelligence. Att diktaturer gör något, innebär inte att allt blir rätt om vi gör motsatsen. Hitlers vegetarianism kan icke hållas emot Peter Singer.
Att demokratier gör något, innebär inte att det är det bästa. T.ex. är USA känt för att stänga in stora delar av sin svarta befolkning i fängelser, och att föra krig mot länder med mycket öken. Sverige är känt för sin höga narkotikadödlighet och för att sterilisera romer m.fl. Japan vill inte be om ursäkt för Nanjing-massakern, och det överlägset mest demokratiska landet i Mellanöstern - dvs. Israel - påstås behandla araber som andra klassens medborgare. Anser vi att demokratier alltid gör rätt, så finns det många andra saker som vi kan behöva omvärdera, milt uttryckt. Mass incarceration, tvångssterilisering, krig och apartheid, för att bara nämna några.
***
Sammanfattning. Jag har redan varit inne på att möjligheternas fönster håller på att stänga. Vi kommer att tvingas öppna det igen ändå, när kaoset väl materialiserar sig, men då kommer det att vara desto otrevligare.
