Vissa människor i vissa livssituationer hinner inte skriva kilometerlånga blogginlägg, men vill ändå dela sina tankar. Låt oss ta några exempel:
Vad menas? Jo, en bra förklaring är invariabel. Du kan inte enkelt byta ut anrikat uran till lingonsylt och ändå få el ur kärnkraftverket. Men du kan med lätthet byta ut Ymer och Tiamat och ändå få samma funktionalitet i din skapelseberättelse.
Låt oss prata lite om evolution också. En giraffs långa hals och kroppsplan (med adaptioner för att motverka tryckfall i hjärnan när djuret dricker, samt inbyggda stödstrumpor) kodas av omkring 60 gener. (Men vad är en gen? Never mind.) Som noteras i Frågan... måste en gen B som beror av en gen A att gen A etableras i populationen innan gen B kan spridas. En komplex adaption, som en giraffhals, beror på många gener, och ingen av dessa kan ändras för att helheten ska fungera.
Samma sak gäller samhället. Det är nog svårt att förstå exakt hur sjukt specialiserat samhället är idag, och varje specialisering beror (förutom på att samhället löser markservice, matförsörjning etcetera) på en mycket lång rad med andra idéer, upptäckter, teknologier och teorier.
Det finns en föreställning om att samhället inte nödvändigtvis utvecklas mot att bli bättre. Det finns en analog föreställning om att ett givet steg i evolutionen inte är "bättre" än ett tidigare, bara bättre anpassad utifrån en viss miljö.
Men, ju längre rad av gener eller idéer som en adaption eller teknologi beror på, desto högre grad av komplexitet; desto längre assembly index. En superspecialiserad högteknologisk industriell process är betydligt mer awesome än flintsmide. En människa är mer komplex än en sjösnigel. Vilket innebär: Saker kan faktiskt blir bättre. Även om de också kan bli sämre. Men det är i alla fall skillnad på grader av komplexitet. Det är därför urmakar-argumentet flyger: En klocka är mer komplex än en sten, och det har vi en intuition för. (Bara det att evolutionsteori ger oss en annan förklaring än gud-teorin.)
Nå, om komplexitet är en sekvens av invariabla parametrar - gener eller delförklaringar - så innebär det att ju längre invariabilitetssträng, desto högre komplexitet. Invariabilitetssträngen är således helt analog med ett fenomens assembly-index. Invariabilitetssträngen kan dock användas som slapp tankemodell, på det att vi gör avkall på en av rationalismens dygder (precision).
Det citerad Twitter-tråd är inne på, är att människoliv dock är begränsade. Hur lång invariabilitetssträng kan en människa absorbera, ja, addera till under sin livstid?
Som tur är kan vi compressa invariabilitetssträngar. Exempelvis kan vi bygga tändare som compressar idéerna som krävs för att göra upp eld, och vi kan bygga mäktiga beräkningsmaskiner i form av datorer.
Vi kan dock inte helt överge kunskapen som finns komprimerad i en dator. Då blir vi som ett Warhammer 40k-samhälle där all teknologi existerar som historiska artefakter som ingen förstår och som ett obskyrt prästerskap av Tech Priests förvaltar på ett ockult vis. (Relaterat.)
Ett sätt att förlänga invariabilitetssträngarna borde vara att compressa så mycket av dem som möjligt och låta människor ta vid i sena skede. Då har de kortare väg att tillryggalägga innan de som specialister kan addera nya block eller steg.
Ett annat sätt borde vara att förlänga mänskligt liv, så att vi kan gå djupare in i specialisering. Tänk att jobba med genusvetenskap i 400 år, vilka upptäckter man borde kunna göra!
...okej, inte genusvetenskap. Man måste fortfarande följa reglerna. Men ni fattar.
Ett annat sätt borde vara att starta så många nya invariabilitetssträngar som möjligt. Det blir då lätt specialisera sig och göra bidrag. Så hur söka invariabilitetssträngar? Kanske genom fri grundforskning? Hoppas det, för det är det enda jag känner till.
Ett sista sätt som jag kan komma på är att utveckla pedagogiken så att människor snabbare kan lära in steg i befintliga invariabilitetssträngar, för att hinna nå längre under sin livstid. Där skiter det sig tyvärr i Sverige eftersom skolan verkar ganska dålig nuförtiden.
