Ytterligare sopor på högen, humanistjävlar

Antropofagi har tidigare, vid läsning av Vi vantrivs i kuturen, menat att Freud själv kände sig låst av sin tids begränsningar och egentligen bara väntade på vetenskapens landvinningar. Psykologin och psykoanalysen var något han fick hålla till godo med i väntan på att den riktiga medicinska vetenskapen lyckades kartlägga hjärnan, signalsubstanserna och nervsystemet. Detta visar sig bland annat i att Freud förutsäger t.ex. seratonin och dopamin, samt att han är en jädra biologist och förklarar alla beteenden med en biologisk-funktionell eller evolutionsteoretisk grundsyn. (I Vantrivs t.ex. att barn känner trygghet hos pappa för att pappa skyddar mot vilddjur.)

Antropofagi trodde att denna spaning var unik, och att jag välsignat världen med mina ljuva och nyskapande insikter. Men ack. Så läser jag en bok från 1985.

Oliver Sacks skriver, i Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt, följande:

"Mot seklets slut blev det uppenbart för mera skarpsynta iakttagare - Framförallt Freud i hans bok om afasi - att den sortens kartläggningar [som reducerade komplexa kognitigva funktioner till tydligt avgränsade delar av hjärnan] var för enkel, att all mental verksamhet hade en invecklad inre struktur och måste ha en lika sammansatt fysiologisk grundval. Freud ansåg att detta i synnerhet gällde vissa rubbningar av igenkänningsförmågan och varseblivningen, för vilka han myntade termen 'agnosi'. All egentlig förståelse av afasi eller agnosi skulle enligt hans åsikt krva en ny, mer avancerad vetenskap."

Det tycks alltså som att Antropofagis landvinningar är spark genom öppen dörr. Mer än sorgsen över detta känner jag mig dock bekräftad i min Freud-läsning. Och ännu mindre negativ till Freud än tidigare.

Detta innebär iaf., i den eviga debatten mellan psykologen och psykiatriker (kanske främst psykoanalytiker och psykiatriker), att inte ens psykologernas (psykoanalytikernas) pappa ger dem rätt. Freud hade faktiskt varit typ neuropsykiatriker idag, sannolikt. Totalt ointresserad av drömtydning och fallossymboler. Bara signalsubstanser och neuroner för hela slanten. Freud hade varit ense med Cullberg och Antropofagi. En förpassare av psykoanalys till humanismens stinkande sophög.

Adjöss!

Krokiga utropstecken

I senaste numret av Magasinet Arena finns en hel del spännande att hämta. En genomgång av Twin Peaks-symbolik, och psykadelians påverkan på Dune-filmerna, samt en kritik av termodynamikens andra huvudsats som förklarare av vår tidsupplevelse, är bara tre mumsbitar.

Allas vår Magnus Linton kapar också, vad det verkar, Antropofagis analys rakt av, när han förfasar sig över Trumps syn på narkotikapolitik:

Jamen köp den jävla tidningen då om ni vill läsa på rätt håll!

Men det Linton inte verkar kunna besvara, lika lite som Antropofagi, är varför vi ser länder som Tjeckien gå emot strömmen - ett i delar konservativt land som ändå avkriminaliserat grader av innehav; liksom att högern i Portugal numera stödjer avkriminaliseringspolitiken. (Obs, Antropofagi är för legalisering, inte avkriminalisering.) Om nu Linton håller med om att TAN-politiker tenderar att vara knark-repressiva, hur förklarar han då undantagen?

En annan intressant sak som dyker upp i Arena, är följande kurvor:

Den här pallar man nog vrida på huvudet för att överblicka, änna.

Bilden visar hur årsarbetsinkomsten påverkas av första barnets födelse. Heterokvinnor (gula kurvan) dippar hårdast, pga. flest tar föräldraledighet bl.a. om jag får gissa inte så vilt. Heteromän (röda kurvan) går på aggregerad nivå rätt skadefria ur barnafödande och -ledighet. Intressant aspekt är att lesbiska barnafödande kvinnor och lesbiska icke-barnafödande kvinnor i barnafödande lesbiska par ("samkönade" heter det kanske nuförtiden ack och ve mitt borstbundna språkbruk) uppvisar vad jag tolkar som exakt samma mönster men med mycket mindre skillnader. Dvs., den barnafödande drabbas även här, men skillnaderna är mindre. Samkönade kvinnopar är påtagligt mer jämställda än heteroparen, även om kurvorna sas. liknar varandra.

Nästa intressanta del är att kvinnor i samkönade par ligger högra i årsarbetsinkomst redan sju år innan första barnet föds! Varför i helvete då? Och, de kvinnor i samkönade par som inte är de som trycker ut barnet rent fysiskt, ligger högre i årsarbetsinkomst än den barnafödande samkönsparskvinnan.

Lesbiska kvinnor i parförhållande, som i framtiden väljer att skaffa barn, har alltså högre lön än heterokvinnor som i framtiden väljer att skaffa barn. Och de samkönade som inte är de som föder har också högre lön innan första barnet.

Har jag sagt det tillräckligt många gånger? Underliga, underliga verklighet. Nu, till spekulationsdelen:

Är det så att feminint kodade egenskaper straffas på arbetsmarknaden, och att heterokvinnor uppvisar mest sådana egenskaper? Lesbiska som väljer att föda barn näst mest, och lesbiska som väljer att vara ihop med en som föder barn  tredje mest. Mest manligt kodade egenskaper har heteromännen.

Varför, blir följdfrågan, straffar patriarkatet heterokvinnor hårdare än avvikare från heteronormen?

Nä, nu är kraften i mig slut och jag måste kippa efter andan. Låt oss som så ofta sluta på ett frågetecken:

?

Jaget och världsjaget

Rapparen Simon Gärdenfors' pappa, professor Peter Gärdenfors, dundrar ur sig en bok om jaget. Han och andra tycks relativt överens om att jaget inte kan anses finnas i någon objektiv bemärkelse, vilket väl redan Märk världen redde ut i viss detalj.

Ur en vetenskapsteoretisk synvinkel är detta intressant inte minst för en kausal realist som mig själv. En sådan tror ju att verkligheten är stratifierad, dvs. att verkligheten kan beskrivas på flera olika nivåer och att dessa nivåer kan vara objektivt sanna parallellt. Mina hätska motdebattörer

(ok, de finns inte, ingen bryr sig om det här)

anför att individnivån är så oerhört mer greppbar, verklig, och konkret än strukturnivån. Och visst, strukturen är svårfångad, svår att beskriva och avgränsa och definiera. Men, fiktiva motdebattörer, det är ju individen också. Precis lika löst definierad som strukturen, bara på en annan nivå av verkligheten.

Eller, kanske snarare, för att den reduktionistiska ådran ännu dunkar: Även jaget är en makrostruktur som inte låter sig definieras och avgränsad på samma klara och tydliga vis som dess materiella komponenter. Men eftersom vi ändå har förmånen att uppleva jag-strukturen ur ett sas. förstahandsperspektiv så kan vi löpande verifiera den. Eller, den är sas. grundläggande även för vår förmåga att ifrågasätta den/oss själv(a). Slutsats: Vi ska inte automatiskt förkasta löst definierade emergenta/strukturella fenomen, eftersom vi lever i ett/är ett. 

(Ännu mer teoretisk utvikning: Medvetande skulle väl rimligen kunna uppstå på en annan nivå. Ett tillräckligt komplext system skulle således kunna bli medvetet. Enligt Dilbert kommer detta ske med internet, vilket innebär att Gud skapas.)

***

Som så ofta vill jag också anknyta till Harari/Houellebecq/intersubjektiva fenomen-diskussionen. På ett sätt kan jaget sägas vara ett intersubjektivt 

(fast dårå egentligen intrasubjektivt, eller kort sagt subjektivt - tautologi tautologi)

fenomen i det ontologiska stratum som är våra hjärnors mäktiga nätverk av neuroner. Dvs., liksom våra samhällen tycks behöva intersubjektiva fenomen för att möjliggöra samarbete mellan ett större antal individer än vår individuella kognitiva kapacitet kan hantera, så tycks våra hjärnor behöva det subjektiva fenomenet för att hantera våra liv. (Eller? Behövs jaget, i bemärkelsen: Har det en evolutionär förklaring? Är det bara en besynnerlig biprodukt, likt hjortsvinets krökta betar?)

Däremot är det uppenbart att våra hjärnor är mer välutvecklade än våra samhällen. Jaget är thö subjektiva fenomen, dvs. subjektiva upplevelsen är synonymt med jaget. Intersubjektiva fenomen spänner över allt mellan pengar och politisk islam.

Är transhumanismen, i bemärkelsen mänsklighetens nästa revolution (tidigare var kognitiva, agrara, vetenskapliga och industriella), helt enkelt att samhället når hjärnans status och väljer vilket intersubjektivt fenomen som ska bli världs-subjekt?

Ompröva sin tes - En studie i självrannsakan

Antropofagi har tidigare påstått (här och här) påstått att religioner blir sämre a) ju mer vetenskapsteoretiska anspråk de har, samt b) ju mer organisatorisk överbyggnad. Magnus Norells Kalifatets återkomst ger mig dock mothugg på denna tes.

 

*** Först en liten recension ***

 

Kalifatets återkomst  är matnyttig. Men inte som att låta den spröda bouquén av tre korslagda sparris slå sin skira dagg över smaklökarna. Mer som att rektalmatas med komprimerad gnocchi. Skiten är kompakt. Det finns inte en spaltmillimeter luft mellan akronymerna, och de superkomplicerade relationerna och maktspelen i Mellanöstern skär genom näthinnorna som ett tätt nät av cyberpunkiga lönnmördares nanotunna fiskelinor.

 

Samtidigt får jag, läsaren, lära mig allt om varför den underliggande sunni-shia-konflikten gör att Saudierna både stöder missionerande wahabism som är grogrunden för IS rekrytering, och ändå bombar samma Islamska Stat från luften i koalition med USA. Hur Turkiet kan vara med i NATO och samtidigt vara de som möjliggör IS försörjning genom att låta vapen och olja smugglas hithert and dithert över gränserna. Om varför Quatars kungafamilj räds persisktalande barnbarn. Etcetera in absurdum.

 

Äntligen kan jag - och även DU! - vara den som FÖRKLARAR MELLANÖSTERN i sociala likväl som asociala sammanhang. (De förra kan ju lätt slå över till de senare just tack vare såna som oss.) Grattis!

 

*** Slut på recensionen ***

 

Norell diskuterar inledningsvis att ett problem med islam - som utgångpunkt för politisering, dvs. grundämne för omvandling till islamism och således inträde i den totalitära sfären (mer om det t.ex. här och här) - är att det är en decentraliserad religion. Således finns det gott om öppningar för vem som helst att agera hur som helst och hänvisa till islam. I princip vem som helst kan ingå i prästerskapet, och detta utan band till någon fast organisation.

 

Detta går stick i stäv mot min analys, som ju pekade på att organisatorisk överbyggnad är ett problem. Politisk islam, aka. islamism, är onekligen en av de värre exemplen på totalitär ideologi i bemärkelsen ideologi innefattandes både religiös och politisk analys. Alltså ser vi att religion kan vara dåligt utan att härbärgera, eller utgå från, en centraliserad organisation.

 

I korthet: Ingen muslimsk påve kan gå ut och skälla på IS, al-Qaida eller al-Shabab. De är lika "goda" muslimer som your avarage supersköna indoneskompis. Det finns ingen som avgör grad av renlärighet. Någon kan gå ut och säga att man inte ska beblanda IS med islam, samtidigt som IS nog gärna skulle halshugga den som sa så. Ingen har mer eller mindre rätt, utifrån någon intersubjektiv muslimsk måttstock.

 

Antropofagi måste således ompröva sin tes en smula, eller i alla fall ad hoc-mässigt modifiera/förtydliga. För visserligen är politisering av religion i regel förbundet med organisationsbyggande - Islamska Staten är ju ett tänkt statsbygge, och således en organisation; Muslimska Brödraskapet, turkiska AKP, och Irans-stödda Hizbollah organisationer in deed. Religion + politisk organisation = dåligt! Så långt har jag rätt.

 

Däremot kanske, bara kanske, lite organisatorisk överbyggnad i strikt religiös bemärkelse, i termer av en centraliserad auktoritet, skulle kunna ta udden av några av de mer extrema avarterna. På samma sätt som Påven väl utesluter mormoner och Jehovas vittnen ur kristenheten (gissar jag).



Jag håller med en moderat

Det är lite skrämmande att inser att man håller med moderaten Hanif Bali om jävligt mycket. Här lägger han ut texten lite i Dekonstruktiv Kritik.

 

Antropofagi har tidigare pekat på att legalisering/avkriminalisering av tunga droger är det viktiga ur folkhälsosynpunkt, samt eventuellt ur mängdbrottssynpunkt. Däremot sätter Bali fingret på att det är cannabis som är stora intäktskällan för gängen, och således källan till våldsspiralen.

 

Viktigt även som Bali lyfter, att även om avkriminalisering (till skillnad från legalisering) är viktigt ur folkhälsosynpunkt (främst avseende tunga droger som heroin), är det sannolikt det sämsta för att bekämpa organiserad brottslighet. Det skulle bara underlätta för dem att hantera sin försäljning utom räckhåll för lagens långa.

 

Sammanfattningsvis bör inställning vara total legalisering av samtliga droger, och givetvis reglering enligt apoteks- eller systembolagsmodell. (Kan se olika ut för olika knark, t.ex. Schweizisk modell för heroin och receptfri cannabis med åldersgräns på systembolaget. Psykoaktiva substanser kanske skulle vara på recept på apoteket, villkorat med någon sorts psykiatrisk prövning eller what not.)

 

Skulle total legalisering inte gå att genomdriva, är modell näst bäst att legalisera weed och reglera enligt systembolagsmodell med statlig produktion, statliga grossister och statlig detaljhandel. Men, avkriminalisera tunga droger som heroin av folkhälsoanledningar, även om det inte låter sig legaliseras. Och så får vi väl ta smällen av att den organiserade brottsligheten sannolikt kommer fortsätta hantera t.ex. heroin- och kokainhandeln.

 

Jag har nog lyft det förut, men det hade varit oändligt intressant att höra en kunnig kriminolog redogöra för utvecklingen i Portugal de senaste 15 åren. Folkhälsan har ju vunnit mycket på avkriminaliseringen, men hur är det med försäljning, knarkvåld och gängbildning?

Automatvapen OCH knark!?!?

Nämen!? Automatvapen och knark? Hur sannolikt är det att hitta de två sakerna på samma ställe egentligen!?

 

 

Egentligen.

Skörda det som såtts, eller: Tyvärr rätt i allt, alltid

Antropofagis prediktioner vädrar redan blod, så tidigt som knappt halvvägs in i februari 2017. Aktuellt igår, 8/2:

 

OECD rapporterar om ökande klyftor i Sverige. Som jag trodde. (SVT Nyheter. OECD.)

 

Bild från OECD:s rapport.

 

BRÅ rapporterar om ökande skjutningar och mord med skjutvapen. Som jag trodde.

 

För att verkligen följa upp skjutningsstatistiken vill jag kunna se om den ökar mer 2017 än tidigare. Detta återstår givetvis att se. Men här rapporteras (2015), med BRÅ som källa, att antalet dödsskjutningar legat stabilt sedan 90-talet (medan det dödliga våldet totalt sett har minskat). Dock pga. att andra skjutningar än gängvåldsrelaterade har minskat, men gängskjutningarna ökat:

 

"Trots de många skottlossningar och dödsskjutningar som plågat de boende i framförallt Malmö och Göteborg de senaste åren så har antalet personer som skjutits till döds i Sverige totalt sett legat på en relativt konstant nivå, omkring 20 personer per år, sedan början av 90-talet. Det kan förklaras med att det samtidigt som allt fler skjuts till döds med illegala vapen i kriminella konflikter i vissa storstadsområden så har det skett en påtaglig minskning av  dödsskjutningarna i andra sammanhang, exempelvis i partner- och familjevåld, där legala, till exempel jaktvapen, har använts."

 

I gårdagens Aktuellt-sändning är vinkeln att gängrelaterade skjutningar och mord kraftigt ökar, vilket också Ygeman håller med om och vill åtgärda.

 

***

 

Oavsett hur det går med Antropofagis prediktioner är det lite underligt att bryggan mellan inslagen inte är: Och här ser ni följderna av ökande ekonomiska klyftor: Ökad kriminalitet och vapenvåld!

 

Nåja, kausalitet och korrelation må en ju icke förväxla. Men tanken kan ju så att säga slå en. Att ett samband på något sätt föreligger.

 

Ty Antropofagi må orera hur mycket han/jag vill om repressiv narkotikapolitik och dess roll i våldsupptrappningen. Det är ändå så att socioekonomiska faktorer bestämmer

 

a) hur många som öht. knarkar,

b) hur många som öht. håller på med kriminalitet,

c) hur många som öht. håller på med knarkrelaterademord-kriminalitet.

 

Nedskärningar på 90-talet + 8 års Allianspolitik får givetvis följden att samhället segregeras och att ojämlikheter uppstår, vilket redan Jämlikhetsanden visade korrelerar med våld och kriminalitet.

Belysande analogi

Antropofagi har jiddrat en del om struktur-agent-problemet och om att verkligheten är stratifierad (här, här, här, här). För den som ännu ej greppat diskussionen kommer här en klargörande analogi.

 

Beatet i en rapplåt? Det är strukturen. Rappen är den individuella agentskapen.

 

Beatet måste man förhålla sig till. Ska det vara tight, ska det vara tight mot beatet. Trumslagen ligger där de ligger liksom. Det kan rapparen inte påverka.

 

Däremot kan rappen ligga på en miljard olika sätt. Inget flow är det andra likt (i idealfallet). Det finns oändligt många sätt att ta sig ann ett beat på.

 

Dvs.: Att strukturen står fast innebär inte att den individuella agenten inte har en mycket stor frihet att agera!

 

Vissa inskränkningar är lite speciella. Om det är i tretakt. Då är det det. Men kan ändå flowas med stor variation.

 

På ett sedvanligt fyra fjärdedels-beat kan en flowa fett som Bun B. Baby you've been rollin solo, time to get down with the team! etcetera. Innovativ rytm. Eller fett som E-40, med innovativ slang. Fett som De La Soul, Slick Rick och Del da Funky Homosapien. Fett onomatopoetiskt. Fett sorgligt. Fett skrivet eller fristilat. Fett på franska. Fetta på wuluf. Ja jävlaremig till och med fett på stockholmska.

 

Men en kan också flowa som alla andra. Trapp-rapp kallas det.

 

Vad betyder det? Att en inte utnyttjar sin individuella potential? Det betyder att en inte gör motstånd och således inte existerar som subjekt. Enbart är en strömning i diskursen. Fri vilja kan endast uppstå genom att frångå manus.

 

NI SOM FLOWAR SOM ALLA ANDRA TRISTA JÄVLA TRAPPRAPPARE ÄR SÅLEDES INTE ENS MÄNNISKOR!!!!

 

Och då är det knappt ens något fint att vara människa. Men ni är sämre ändå.

 

Fri vilja är att flowa som Pharoahe Monch eller till och med Kendrick Lamar. Det är att vara Biggie eller Bone Thugz-N-Harmony. Det kanske till och med är att vara de tio till trettio första trapp-rapparna.

 

Men det är inte att vara en dussin-trapp-rappare i Sverige 2017.

 

Beatet låter som det låter. Gör något eget av det.

Avtrubadur

Modigt utkastande av ytterst kontroversiell teori:

 

Jag läser The Road to Eulyses, som handlar om psykoaktiva substansers roll i det antika Grekland och andra äldre samhällen och kulturer.

 

Jag drar mig samtidigt till minnes Hararis olika revolutioner (den agrara, den vetenskapliga, den industriella) av vilka den kognitiva är den viktigaste och även märkligaste.

 

KANSKE! var det så att apor åt hallucinogen svamp vilket förändrade deras hjärnor?

 

Wasson et al creddar svampen för vår religiösa och andliga kapacitet och utveckling. Men tänk om ergot eller annan psykoaktiv substans var det som satte igång hela den kognitiva utvecklingen?

 

Ni lät er inte uppröras av mitt förslag att inkludera pedofili i diskrimineringsgrunderna. Kanske kan detta istället få er att reagera. Ack ni avtrubbade.

 

(Relaterat, Harari: Särartsantirasism; manifest; fläggz; radioteater; godhet; Sapiens-frågor 1, 2, 3, 4 och 5 samt parentes eller två; sisyfos; Snyder syntetiserar; Pomerantsev; intersubjektiva fenomen genomskådade)

Du, erf.

Efter att ha klagat så mycket på Freud (uppföljning här) har Antropofagi fått dåligt samvete och bestämt sig för att läsa litta av mannen. För att kränka kronologin börjar jag med Vi vantrivs i kulturen, som utkom under den senare delen av cigarr-mannens produktion (1932, eller om det är den första svenska utgåvan).

 

En sak som slår läsaren är att Freud var väldigt on point vad gäller förutsägelser om psykiatriska upptäckter av biologisk natur. I en diskussion av njutning och lycka pekar Freud på att narkotika ("för kroppen främmande substanser") kan göra oss nöjda, avtrubbade och/eller euforiska, men att kroppen även tycks ha motsvarande kapacitet i sig själv. Framtida "metapsykologiska" upptäckter kommer, tror Freud, att kunna förklara detta. Han (död 1939) mer eller mindre förutsäger upptäckten av dopamin (1960-talet), seratonin (1935), oxytycin (redan 1906, men före sent 1930-tal endast kopplat till amning) och andra viktiga signalsubstanser.

 

Det är också premissen för hela idén, att människan har biologiska grundegenskaper som inte riktigt finner sig tillrätta i den kulturella överbyggnaden. Aggression och libido (sexualitet) är två sådana aspekter. Här tolkar jag Freud mindre som en psykoanalytisk flummare av senare tiders snitt, och mer som en ganska biologistisk tänkare. Att hans samtid inte hade kommit längre i de vetenskapliga framstegen är något han själv ondgör sig över.

 

Kanske, bara kanske, skulle Freud ha kastat psykoanalysen under vagnen och omfamnat den mer biokemiskt inriktade psykiatrin?

Skrivelsen och vad som är skrivet i den

Regeringens skrivelse 2015/16:86 En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopning och tobakspolitiken 2016-2020. ANDT är akronymen. Rent allmänt konstateras att

 

"Bruk och missbruk av ANDT har starkt samband med individers livs-villkor och sociala position och är vanligare i socioekonomiskt svagare grupper och i grupper med låg utbildningsnivå."

Kring alkoholpolitiken står skrivet följande:

 

"Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens skadeverkningar. Alkoholen påverkar i stort sett hela kroppen. Enligt WHO finns det mer än 60 sjukdomar som har ett sam-band med hög alkoholkonsumtion."

 

Kring narkotikapolitiken står följande att läsa:

 

"Målet för narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Under 1960- och 1970-talen hade Sverige en relativt liberal syn på narkotika. Politikens inriktning förändrades under slutet av 1970-talet och sedan dess har svenska regeringar fört en mer balanserad och restriktiv linje. Narkotika-politiken i Sverige har ett starkt och brett politiskt stöd. I Sverige vilar synen på narkotika på kunskapen om att narkotikabruk är skadligt för hälsan och därför inte bör förekomma i ett samhälle som värnar sina medborgares hälsa. Sverige bedriver och fäster stor vikt vid en politik som bygger på att begränsa både tillgång och efterfrågan i syfte att främja hälsa. Det är olagligt att bruka narkotika i Sverige. Avståndstagandet till narkotika är en viktig preventiv aspekt för att förhindra att människor testar eller missbrukar narkotika."

Alltså. Först slås fast, allmänt om ANDT, att socioekonomiska faktorer är förklarande för vem som brukar.

 

Sedan beskrivs målet att mildra skadeverkningar av alkohol genom det detaljhandelsmonopol som är Systembolaget och som syftar till att begränsa tillgänglighet och incitament till merförsäljning.

 

Sedan uttalas att narkotika inte alls ska finnas, och att narkotikapolitiken sedan 70-talet varit "balanserad". Därpå skrivs att avståndstagande är en viktig aspekt - det trodde jag att socioekonomiska faktorer var?

 

Vidare skriver rapportförfattarna att priset är avgörande för bruket, att priset på cannabis ökat kraftigt, och att "bruket av cannabis är relativt stabilt över tid om man ser till hela landet." Finns det inte en motsägelse i det här?

Lite senare i rapporten får vi läsa följande:

"En samlad bedömning av utvecklingen visar att denna går i enlighet med målet då det gäller skadligt bruk av alkohol och tobak, men inte när det gäller narkotika, där utvecklingen visar en tendens till ökning. Uppföljningen visar minskad risk-, intensiv-, och högkonsumtion av alkohol och ett sammantaget minskat tobaksbruk bland såväl skolelever som i den vuxna befolkningen." (Min fetstil.)

Det verkar som att totalkonsumtionsmodellen som tillämpas på alkohol ger bättre resultat än nolltoleransmodellen som tillämpas på narkotika. En annan aspekt av detta är att, samtidigt som alkoholdödligheten minskar, ökar

"både antalet narkotikarelaterade dödsfall och antalet vårdade patienter (slutenvård och/eller specialiserad öppenvård) med narkotikadiagnos [...] Under perioden 2011–2014 ökade antalet avlidna med 59 procent och antalet vårdade med 12 procent (t.o.m. 2013). Det är fler män än kvinnor både bland dem som avlider och dem som vårdas, men utvecklingen är densamma för båda könen."

(Förresten: Eftersom alla är överens om att socioekonomika faktorer förklarar narkotikabruk skulle det vara intressant att jämföra jämlikhetstal eller fattigdomstal med narkotikabruk på t.ex. regional nivå eller mellan olika länder. Samt även motsvarande jämförelser över tid - ökar narkotikabruket i Sverige i takt med ojämlikheten? Detta spår kommer jag följa upp en vacker dag. Om ingen annan hinner före.)

 

Så till den högintressanta internationella utblicken:

"Det internationella narkotikapolitiska läget är bekymmersamt. I april 2016 anordnas inom FN:s generalförsamling ett högnivåmöte om narkotikafrågorna och inför detta möte har skiljelinjerna i debatten blivit allt tydligare. Allt fler röster, från civilsamhälle, forskning, FN-organisationer och länder ifrågasätter delar av det internationella narkotikapolitiska agerandet, på delvis olika grunder. Skiljelinjerna handlar om hur man ser på konsumtion av narkotika dvs. huruvida eget bruk av narkotika samt innehav av narkotika för eget bruk ska vara kriminaliserat, skadereduktion som en del i det efterfrågreducerande arbetet, mänskliga rättigheter samt deras främjade m.m. Samtidigt har utvecklingen vad gäller cannabis tagit en riktning där några länder på federal nivå eller delstatsnivå valt att reglera användning av cannabis för eget bruk, och därmed gjort det lagligt att använda cannabis inom det regelverk som länderna och/eller delstaterna beslutat om. Detta förfarande ryms inte inom ramarna för FN:s narkotikakonventioner."

 

Bekymmersamt in deed, att värna mänskliga rättigheter och hålla på med skadereduktion!

"Sverige verkade under den förra strategiperioden för en restriktiv och folkhälsobaserad politik genom samarbetet inom EU och FN, men också i bilaterala kontakter. I ljuset av betänkandet Sveriges internationella engagemang på narkotikaområdet (SOU 2011:66) som publicerades samma år som ANDT-strategin antogs, har Sverige arbetat för att beskriva och tydliggöra svensk narkotikapolitik internationellt. Metoder för att utveckla insatser vad gäller prevention, vård och behandling samt skademinskning har utvecklats och spridits med EU eller FN som avsändare. Sveriges engagemang i ECNN har bl.a. bidragit till detta liksom det svenska stödet till UNODC. Sverige har också förstärkt WHO genom att finansiera en svensk nationell expert som arbetar inom områdena prevention samt vård och behandling t.o.m. april 2016. Inom cannabisområdet har Sverige vid två tillfällen stått värd för internationella forskningsmöten om de skadliga effekterna på hälsan vid användning av cannabis. Ett av mötena arrangerades av regeringen, det andra av WHO."

 

Oj vad skön vinkling att köra möten om de skadliga effekterna. Intressant forskningsområde, helt klart. Men indikerar viss brist på öppenhet mot andra perspektiv.

 

"Sammanfattningsvis kan det sägas att allt fler länder ansluter sig till ansatsen om en folkhälsobaserad politik. Den restriktiva linjen möter ofta motstånd internationellt, och har i allt större utsträckning kommit att förknippas med de stater som för en repressiv politik på narkotikaområdet. Sverige företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad politik."

 

Trevligt umgänge?

 

Så till den mer allmänt hållna diskussionen - som för en avkriminaliserings- eller legaliseringsförespråkare ter sig något tautologisk:

"När det gäller narkotika, dopning och tobak är målet att minska allt bruk. Detta avspeglas i formuleringen av det övergripande målet för ANDT-politiken som innebär ett samhälle fritt från narkotika och dopning liksom ett minskat tobaksbruk. Gemensamt är att dessa substanser riskerar att leda till negativa hälsokonsekvenser, medan det för narkotika och dopning också handlar om att motverka brottslighet eftersom dessa substanser är olagliga att hantera och att bruka om det inte är för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Till skillnad från narkotika och dopningspreparat är tobak en laglig produkt. De stora hälsoriskerna med bruk av tobaksprodukter och framför allt tobaksrökning innebär emellertid att tobak och bruk av tobak är föremål för en strikt reglering. Rökningen har stadigt minskat vilket bidrar till att det i samhället finns en vilja att fler miljöer ska vara rökfria.

 

[...]

Även alkoholkonsumtion kan leda till negativa hälsokonsekvenser. Det handlar inte bara om risken att utveckla ett missbruk eller beroende utan också om olika medicinska skador liksom negativa konsekvenser för personer i omgivningen, inte minst barn och unga. Till skillnad från de andra substanserna är alkohol accepterat som en del av vår kultur och därför tar det övergripande målet fasta just på att minska de medicinska och sociala skadorna orsakade av alkohol." (Min fetstil.)

 

Detta är väl visserligen sanningen - alkohol är en trevlig drog som många av oss gärna brukar. Även om den har massiva skadeverkningar ur ett folkhälsoperspektiv.

 

"Det finns en socioekonomisk gradient i det riskfyllda eller skadliga bruket av alkohol framför allt bland män som generellt sett innebär att ju högre socioekonomisk status, desto mindre är sannolikheten för riskabelt bruk. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det angeläget att uppmärksamma att socioekonomiskt sårbara grupper har mer skador, även vid samma konsumtionsnivå. I Sverige är alkoholrelaterad dödlighet ungefär tre gånger högre i gruppen med lägst utbildning jämfört med gruppen med högst utbildning, skillnader som inte lika tydligt speglas i konsumtionsdata."

Det känns rätt fräckt att skador är olika även på samma konsumtionsnivå! Hur fasen. Andra frisk- och skyddsfaktorer får en anta. Men mekanismerna? Kanske lite mer träning, bättre kost, trevligare liv, mindre stress. Är det då ens ANDTsens skador vi pratar om?

 

Nåväl, det var lite random citat ur en random skrivelse. Tack för mig!