Norm-determinism, förvetenskaplig rasism, nazistisk dödskult, azteker, och liberalismens segertåg

"Hej [Antropofagi].

Kul att du är så intresserad [av min forskning]. Här kommer några snabba svar [på dina frågor, som återges i indragen text].

1a. Skulle du hålla med om att normer är en funktion av materiella och/eller ekologiska förutsättningar (också i viss mån bestämda av norm-historiken, så viss feed back-loop), eller är detta ett reduktionistiskt synsätt?

Dvs., är kvinnornas arbetskraftsinträde en funktion av produktionsvillkoren (kanske med Världskrigen som katalysator), eller kunde det lika gärna inte blivit så? 

Alltså: Hur "norm-deterministisk" ska en vara?

Jag skulle säga att normer är resultatet av kulturella processer som formas av de materiella omständigheterna. Här finns ett exempel på vad jag menar.

1b. Ska vi i så fall se all normförskjutning som "nödvändig"? Ska folk som klagar på att #metoo går för långt i att expandera sexualbrottsdefinitionen egentligen bara hålla käften och fatta att det är en fortsatt, ofrånkomlig normförskjutning som sker?

Inget är ofrånkomligt. Normer skapas i en strid mellan människor med olika normpreferenser. Vill man att vissa handlingar ska/inte ska ses som sexualbrott så kan man argumentera/straffa för att få igenom sin syn. Det är bara genom sådana handlingar normer ändras. Men det är klart ibland är det klokt att inse att man är övermannad och hitta annat att slåss för.

1c. Är feminismen orsaken till, eller följden av, en förändring i materiella förutsättningar? Dvs. är feminismen egentligen en funktion av att kvinnor får mer (ekonomisk, legal, politisk) makt? Är den i så fall felformulerad: Kan den aldrig bli mätt, om den blir hungrigare ju mer den äter? Jag menar alltså: Att varje framsteg leder till ökande anspråk.

Det tror jag inte. Feminismen är nog snarare orsakad av bättre materiella villkor för alla. (Se redan bifogad länk)

2a. Det här med att nazisterna var så jävla ohämmat ondskefulla... Alla kolonialmakter höll ju i olika tappning på med folkmord, och utfallet av "goda" system (socialism) eller "neutrala system" (kapitalism) är ju inte alltid helt perfekt. Men nazisterna liksom hyllade i någon mening ondska. Eller, i alla fall den starkes rätt, död och lidande, kamp och utrotning. Det känns som en veritabel dödskult. Som ändå inte Mao eller Stalin kommer i närheten av på idéplanet (om än kanske i praktiken).

Hur uppstår den här typen av normkluster? Skulle du betrakta det som typiskt eller otypiskt rent historiskt? Är nazismen mer likt typ vikingarnas moral än vad typ mänskliga rättigheter-paradigmet eller socialismen är?

Är i så fall den typen av normsystem svårare att tillämpa idag, när de teknologiska destruktiva möjligheterna är så otroliga? Att det liksom inte går att vara Djingis Khan med kärnvapen, för då skulle alla världens städer brinna?

Jag tror i linje med Ingelharts moderniseringsteori att den moderna tidens historiskt unika välstånd har lett till en moral syn som är radikalt annorlunda från historisk moral.

2b. Det poppar då och då upp en debatt om vem eller vilka som är rasister eller inte. Kollar man på t.ex. Nationalencyklopedin eller liknande lexikaliska definitioner, är det rätt få som faller in under begreppet. Det känns som att det strikta rasist-begreppet idag bygger väldigt mycket på en vetenskaplig rasism, med fullskalig rasbiologisk överbyggnad rent vetenskapligt - i kombination med ett normativt ställningstagande mot vissa gruppers rättigheter. De flesta människor och organisationer är en smula mer subtila i någon ände av begreppets spännvidd.

Samtidigt kan vi ju med lätthet föreställa oss "rasism" i för-vetenskaplig tid. Och för användbarhetens skull vill vi nog vara lite mer generösa med rasist-begreppet även i nutid, för att inte t.o.m. t.ex. KKK eller motsvarande vit makt-organisationer ska falla utanför definitionen. (Då blir den rätt innehållslös kan jag tycka.)

Vad skulle du betrakta som de centrala komponenterna i rasism-normen, i själva idén? Kan det formaliseras på något tidlöst vis?

Det verkar i alla tider ha funnits en pseudobiologisk aspekt, med "blodlagar" och "folk" hit och dit. Är det ett måste, eller räcker det med vilken som helst gruppering av individer och fördomar om dessa? Hur ser du på själva normens evolution och sas. "diskursiva anpassning"?

Vad vi menar med rasism ändras precis som andra definitioner. Det verkar rimligt att byta ut det klassiska tankarna kring ras med nyare tankar om etnicitet. Så någon som ser vissa raser alternativt etniciteter som bättre eller mer värda än andra tycker jag är en fungerande definition men det spelar mig inte så stor roll hur ord definieras så länge alla är överens.

2c. Om vi tänker oss en osannolik kontrafaktisk historieskrivning, där aztekerna antingen inte "upptäcks" av spanjorerna, eller där aztekerna lyckas hävda sig militärt och överleva in i modern tid... Hur jävla bra kompisar tror du att nazisterna och aztekerna hade blivit? Känns som att de har lite samma typ av dödskult going, om än på lite olika sätt. Mycket lebensraum och förtryckta grannfolk och människooffer och dödskallar. Tror du att nazisterna hade kunnat ta in lite aztek-gudar i sin symbolvärld, eller hade det krockat för mycket med ras-grejen?

Kul fråga :) Väldigt svårt att veta såklart men överlag hade nazisterna inga problem med att alliera sig med folk de klassificerat som untermench t.ex. japaner. Eller när de ändrade sina idéer till att kroater var bättre än serber efter att de invaderat Jugoslavien.

Ledsen för det sena och korta svaret men mitt liv är fyllt av tidsbrist.

Hälsningar

Pontus [Strimling, The Institute for Future Studies; Stockholm University - Center for the Study of Cultural Evolution]"

***

Antropofagi kan inte annat än att fördjupa sig en smula i de källor som Pontus Strimling refererar till. Men först några ord om Aztekerna.

Antropofagi klandrar i det ovanstående aztekerna föra att vara en dödskult. Det är absolut ingen orimlig beskrivning, med tanke på att ca var femte barn offrades till gudarna, och i storleksordningen några procent av totalbefolkningen årligen blev ett människooffer. Det var inte heller bara de vars liv offrades som utgjorde totalmängden offer. Aztekkulturen verkar ha pysslat med ett massivt, kollektivt självskadebeteenden, där man kunde skära sig i tungan, offra kroppsdelar, etcetera, ofta med symbolisk koppling till de synder man ansåg sig ha begått. Flagellanterna var fucking amatörer i sammanhanget.

Många aspekter som omgärdar de större, rituella offerfesterna, tyder vidare på att de människor som offrades (ofta genom att hjärtat slets ut och kroppen läts rulla ner för en trappa och ner på ett altare) gjorde detta i någon mening frivilligt. Flera dagars festligheter innehöll moment såsom välsigna barn, vinka till publiken, och framföra skådespel. Andra offerritualer inkluderade det ökända mesoamerikanska bollspelet ōllamalitzli eller ullamalitzli (dagens ulama), vars förståelse av begreppet sudden death var något mer bokstavligt än i kontemporär hocky.

I de fall där spanjorer och andra befriade fängslade azteker som skulle offras, motsatte sig dessa i regel befriandet och krävdes att få typ få hjärtat utslitet. Enligt Antropofagis ringa förståelse förklaras detta med att hela aztekmytologin byggde på en idé om att gudarna ständigt offrade sig för människorna. Ett exempel är Xipec Totec, ”den flådda guden”, som också var fruktbarhetens gud och som ständigt flådde sig själv för att få grödorna att växa. Människorna behövde ständigt återgälda dessa offer för att få de gudomliga, astrologiska hjulen att snurra.

Så straight back to Foucault, och sägningen att "själen är kroppens fängelse" (som också Anonym Internetz-rappare ger uttryck för). Det verkar som att sociala strukturer kan gå väldigt långt i att tvinga individuella DNA-molekylfarkoster - dvs. individer - att göra tillsynes kontraproduktiva saker. Att jag utmålar aztekerna som onda är alltså att ägna sig åt moralism, istället för att söka förklaringar.

Vad kan de evolutionära förklaringarna vara? Tja, för ett samhälle kanske det är är rimligt att döda fem procent av befolkningen just vid missväxt, för att undkomma Malthus. Men, evolutionen är ju en individ-centrerad historia. What's in it for individen?

Kanske var aztek-kulturen synnerligen inavlad, och lite närmare ett insektssamhälle i det att man delade mer DNA än vad människor gör i t.ex. dagens Sverige. Om alla var varandras kusiner, och allas kusiner var deras syskon, så kanske den evolutionära ekvationen ser lite annorlunda ut.

Eller så offrade man mest andra folk - det verkar som att aztekkrigare bland annat hade som uppgift att fånga slavar i omkringliggande samhällen, och plocka hem dem till offerritualerna. Frågan är i så fall då vad som förklarar frivilligheten. Det är jävligt oklart.

Nog om aztekerna. Nu går vi vidare med Strimlings lästips.

***

Inglehart verkar vara pappan till den thrive/survive-distinktion som Antropofagi redan vadat omkring lite i. Inglehart

"argues that economic development, welfare state institutions and the long peace between major powers since 1945, are reshaping human motivations in ways that have important implications concerning gender roles, sexual norms, the role of religion, economic behavior and the spread of democracy." (Källa: Wikipedia.)

Strimlings egen artikel (här i pdf), modellerar hur liberala respektive konservativa värderingar förutsäger åsikter i enskilda sakfrågor, och hur dessa åsikter skiftar över tid. En av slutsatserna är att "liberals are generally winning the culture war", vilket passar bra med nämnda thrive/survive-förklaring givet det produktivitetsökning som vi haft att jobba med sedan industrialismen. Vi kan ju även passa på att komplettera Strimling et al med den här artikeln, som mäter imlicita bias (vad vi nu än tycker om det):

"Using 4.4 million tests of implicit and explicit attitudes measured continuously from an Internet population of U.S. respondents over 13 years, we conducted the first comparative analysis using time-series models to examine patterns of long-term change in six social-group attitudes: sexual orientation, race, skin tone, age, disability, and body weight. Even within just a decade, all explicit responses showed change toward attitude neutrality. Parallel implicit responses also showed change toward neutrality for sexual orientation, race, and skin-tone attitudes but revealed stability over time for age and disability attitudes and change away from neutrality for body-weight attitudes. These data provide previously unavailable evidence for long-term implicit attitude change and stability across multiple social groups; the data can be used to generate and test theoretical predictions as well as construct forecasts of future attitudes."

En fråga som många ofta ställer sig är varför värderingar tenderar att klustra. Dvs., varför det är så lätt att förutsäga vad någon har för åsikt i en fråga, bara genom att veta vad den har för åsikt i en annan fråga - även när frågorna inte har någon direkt koppling. En vanlig förklaring i dessa dagar är den tribala; vi bygger identitet av åsikter, och åsikter på identitet. En ganska dystopisk, men typisk, idé. (Som Antropofagi själv torgfört at times.)

Magkänslan säger dock att det handlar om first principles. Strimling et al formaliserar detta en smula, och förutspår att den liberala ståndpunkten

"will be the one that has the stronger connection to the moral foundations of harm and fairness. Using our measures [...] to calculate the harm-fairness connection advantage or disadvantage of positions on the 74 moral issues [som man mäter i sitt dataset], we found this answer to be correct on 85% of issues."

Vidare konstateras att snabba publika åsiktsförflyttningar väl förklaras av grad av harm-fairness connection; "Our theory provided the answer that change is faster when the harm-fairness connection advantage of one position is greater."

För den som inte pallar läsa hela artikeln kan förtydligas att Strimling et al mäter ett gäng moraliska principer, där harm och fairness är två. Övriga är authority, loyalty, och purity. Liberaler och konservativa tenderar att lita till harm och fairness, men konservativa också till authority, loyalty, och purity - vilket liberaler inte har mycket till övers för. Precis som thrive/survive-modellen förutsäger, blir authority, loyalty och purity mindre och mindre viktiga i vår thrive-miljö, medan harm och fairness står sig som viktiga konsituenter i den allmänna värdegrunden.

Så; ska vi förutsäga en värderingsskiftning över tid, bör vi förutsäga den ekonomiska utvecklingen (går vi mot mer thrive eller mot mer survive?) och köra det mot sakfrågans harm-fairness-koppling - förlitar sig frågan mer på harm och fairness än på auktoritet, lojalitet, och renhet? I backspegeln verkar det då självklart att synen på homosexualitet skulle förändras drastiskt, liksom synen på barnuppfostran. Så, hur mycket pengar satsar du på att pedofili är avkriminaliserat om femtio år?

Anyhow. Strimling et al knyter ann till nämnde Inglehart:

"Cross-cultural studies of moral foundations indicate that the crucial difference between liberals and conservatives is found across a large set of countries. However, the proportion of liberals in the population varies between countries. Specifically, it increases with education level and GDP per capita. These two factors have previously been linked to modernization theory, which states that a change in material circumstances can lead to changes in moral opinions. Specifically, increased prosperity and industrialization are claimed to lead to post-materialistic values, that is, values that do not emphasize tradition and stability. Modernization theory is supported by 40 years’ worth of large cross-cultural surveys demonstrating a correlation between moral opinions and material circumstances. Conceptually, post-materialist values seem similar to the liberal down-playing of the moral foundations of loyalty, authority, and purity. In this light, our paper can be seen as providing the micro-level mechanism that connects a materialistically induced shift in moral foundations with the tendency to have different moral opinions."

Vidare ger Strimling et als modell att - om jag tolkar saken rätt - värderingsskillnaden mellan länder borde öka, allt annat lika:

"In the analysis provided here, we focused on the difference between issues in an environment where the percentage of liberals in a population is fixed. However, our model equation also says that if the likelihood of encountering a liberal goes up, then the speed by which all public opinion changes goes up. Thus, we would expect issues to change faster in countries with a larger proportion of liberals. If we connect this with modernization theory, then we get the following causal chain. Prosperity creates people who have different core values; specifically, they rely on fewer moral foundations. These people then drive public opinion in their country toward moral opinions that rely on harm and fairness consideration. We should therefore expect countries with a longer history of prosperity to have more liberal views on issues such as homosexuality, which indeed seems to be the case" (Min fetstil.)

 Min tolkning är att variationer i produktivitet och produktivitetsökning visserligen är den grundläggande kraften som förklarar skillnader i värderingar mellan exempelvis länder; men att andel liberaler förklarar hur pass självgående en förändring är, givet en harmoniserad produktivitetsökning. Så att säga.

Hur som helst kan vi förvänta oss trevligare värderingar globalt sett, så länge marknadskapitalismen fortsätter att leverera:

"Finally, as the general trend in the world is toward increased education and GDP per capita, we expect the proportion of liberals to grow. The world should therefore systematically change toward one where moral opinions are generally founded on harm and fairness considerations. As new issues become the focus of debate, such as the rights of transsexual people, we predict that positions that are based on considerations of harm and fairness will over time come to dominate in the population."

Nakenråttor och kost

Det sägs ju att nakenråttor inte får cancer. T.ex. Dagens Medicin menar att det är "nakenråttans fibroblaster, en typ av bindvävceller, tillverkar högmolekylär hyaluronsyra som effektivt hindrar tumörtillväxt".

Samtidigt noterar jag teorier om att lägre kaloriintag också - kanske - hämmar cancer. Jag vet inte exakt hur detta relaterar till de biologiska skal-lagarna, antal hjärtslag per livstid, och ämnesomsättning. Men det finns i alla fall studier som pekar på att möss som lever nära svältgränsen.

Det är ju på det viset, att nakenråttan lever i eusociala samhällen, likt insekter. Your avarage nakenråtta är en "docile worker", som en arbetsmyra, som inte får möjlighet att producera egen avkomma. Arbetar-råttorna hålls på en strikt diet. Drottningen och de befruktande hanarna får frossa. (Källa på det.)

Ibland får en arbetar-råtta möjlighet att sneaka till sig lite extra kalorier. Den blir större och starkare och bildar testosteron. Den flyr till sist samhället och söker upp en nakenråttsdrottning med vilken den bildar ett nytt samhälle. Min tidigare redogörelse lyder:

"Hur funkar det att se ut som en penis och leva i ett matriarkat? Vissa individer får nog av att vara infertila, självuppoffrande arbetare, och söker alternativa vägar för att starta något eget. Då och då dyker det upp en hane som, illojalt mot gruppen, stjäl mat ur kolonins matförrådet. Genom att öka sin tillväxt kommer hormon-produktionen igång, och hanen blir fertil. För att undvika incest – alla i kolonin har ju samma mamma – lämnar den tjuvaktige hanen samhället och ger sig ut i öknen.

Efter en förmodligen väldigt strapatsrik vandring hittar den fertila hanen fram till en annan koloni. De befintliga invånarna försöker kasta ut hanen, men i och med sitt mat-tjuvande är den större och starkare än andra nakenråttor. I en fruktansvärd underjordisk kamp

(tänk er, vildsinta penisar under jorden, huggtänder som blänker, råttansikte mot råttansikte med ingenstans att ta vägen – 'You shall not pass!' väser rivalen framför, ett par huggtänder nafsar dig i baktassarna)

kämpar sig inkräktaren fram genom kolonin tills han hittar drottningens gemak. Lite som i Super Mario får vår hjälte äntligen lägga ögonen på prinsessan, men ack – sista bossen är också där! Den befintliga fertila hanen vill inte bli ersatt av en ny, och kämpar tills sista blodsdroppen för att få behålla sin position som hov-hora. Vår hjälte vinner självklart även denna slutgiltiga tvekamp, och får sedan befrukta den mycket pilska drottningen. Vips så är vår nakenråtta anfader till nästa generation i den nya kolonin."

Så, jag bildar mig av dessa datapunkter en ny hypotes. Kan det vara så att nakenråttor så ofta lever när svältgränsen, att det är denna låg-kalori-livsstil som gör att de sällan eller aldrig får cancer?

Fibroplast-modellen, som jag tyvärr inte förstår pga. bristande teknisk kompetens, kanske kan vara en slags mekanistisk förklaring som inte utesluter eller utesluts av låg-kalori-hypotesen. Dvs., att lågt kaloriintag kanske leder till tillverkning av högmolekylär hyaluronsyra.

Jag kastar nu ut frågan i Internetz-rymden: Är det någon smart själ som kan dundra in och punktera mina korkade spekulationer medelst lite straight fäctz?

Masken

Den corporate-grå heltäckningsmattan som swishar förbi under mina fötter ger mig alltid nån slags otippade Star Wars-vibbar. Jag tänker att jag är en tie fighter som sveper genom en dödsstjärnedal och jag gör blaster-ljud lite förstulet i hopp om att ingen anar mitt inre barn. SchwooOOOoom förbi toaletterna och in mot pentryt för att fylla på kaffe från automaten. SchwooOOOoom iväg och bsch bsch bsch blastar mig igenom en tänkt barriär utanför kopiatorrummet. Då känner jag rörelsen.

Som en råtta som försöker ta sig ut ur mitt anus, plötsligt och vildsint. Det finns ingen tveksamhet i känslan. Inte en millimeter till övers för tvekan, för suggestion, för hypokondri. En vild någonting strävar mot mitt rectums ringmuskel från insidan, ryckigt och ivrigt just som en hetsig, sökande råtta.

Jag skriker av skräck och förvåning och börjar springa. Eftersom jag samtidigt spänner skinkorna och skjuter fram bäckenet i någon slags instinktiv motverkande rörelse - som om jag försöker hålla råttan inne - blir språngmarschen märkligt bakåtlutad och skuttande, men ändå snabb i vild panik. Skräcken slår som kalla svettningar som rinner uppåt strax under huden, upp över ansiktet tills att dödsångesten bildar en tyfon mitt under hjässan.

Jag sliter upp telefonen och knappar spastiskt fram SOS-numret. Skriker med en slags sprucken målbrottsröst som blottar primal fruktan utan hämningar. Det ivriga råttan pressar genom anus - det gör ont - och jag skriker när signalerna går fram. Hela tiden springer jag.

Kollegor glor längs korridorerna.

Telefonisten som svarar får sig en förvirrad, manisk ramsa till livs. Jag tappar telefonen när jag kastar mig ner på golvet. Rullar runt och skriker som jag brann. Något tränger ut ur anus och jag tror att jag förlorar medvetandet av chocken.

***

Hur mår du, Jabal.

Jag tittar på mannen som pratar med mig. Han ställer frågan utan frågetecken. Ordföljden tyder på att han vill ha ett svar. Tonläget på att han inte förväntar sig ett.

Är du vaken, Jabal.

Ja.

Du har sovit. Du har varit sövd.

Jag... Var är jag?

Du mår i alla fall bra.

Jag tänker: Ett illavarslande svar.

***

När jag vaknar nästa gång kan jag röra på mig. Jag tar mig upp till sittande läge på sängkanten. En infart på min vänsterhand visar att jag haft ett dropp. Jag känner en vag smärta i anus när jag reser mig upp. På ostadiga ben korsar jag det lilla rummet och tar mig till dörren. På en whiteboardskylt står mitt namn i slarvig skrivstil: Jabal al'Arz.

Korridoren utanför sträcker ut sig i två likvärdigt intetsägande riktningar. Jag känner mig trött och svag och omotiverad. Går istället tillbaka till rummet. 

Sätter mig på sängen. Lägger mig.

***

Vaknar.

"Jabal. God morgon."

Det är samma man som sist, men rösten känns verkligare nu. Kanske för att jag faktiskt är vaken. Han tar på min hand. Inte som att han vill skaka den. Som att han vill trösta.

"Hur mår du, Jabal."

Det där frågetecknet saknas fortfarande.

"Jag mår bra. Tror jag."

"Det tror jag också, Jabal."

Han håller i en återförslutningsbar plastpåse med en tejpad etikett på. I påsen ligger någon slags tjock, vit slang. Han håller upp påsen för att låta mig se.

"Vi plockade ut den här ur din kropp i går natt."

Jag tittar på påsen. På slangen.

"Det är en parasitmask. En ovanlig parasitmask."

Jag tittar. Blinkar. 

Känner äcklet födas djupt i buken.

Mannen möter min vantrogna blick med sin sakliga, svala. Håller fram en annan påse.

Äcklet stiger.

Stiger stiger stiger.

***

Klang, låter det när sopkärlek slår igen om min kräkpåse. Han spritar händerna och återgår till sängkanten. Jag torkar mig om munnen. Studerar den feta, vita, döda masken i påsen.

"Du känner säkert till toxoplasma. En parasit som gömmer sig i hjärnan och som sprids av katter."

Jag skakar på huvudet. Han förklarar.

"Parasiten påverkar värddjurets beteende. Till exempel kan den göra att råttor låter sig ätas av katter. Ett sätt för parasiten att ta sig in i nya värddjur."

Okej, tänker jag. Så what about it. Kom till saken.

Han är redo med påsen när jag hulkar igen, men det kommer inget.

"Det här är en helt annan parasit. Men med en liknande förmåga att kontrollera sitt värddjur."

Okej.

"Okej."

Hans blick är fortsatt saklig. Kanske anar jag en medlidsam botten. Kanske tolkar jag in det.

"Jag ska komma till saken. Parasiten bor i matsmältningssystemet. Där lever den på maten som du äter. Men den utsöndrar signalsubstanser i ditt blod. Dessa substanser har en så vitt vi vet unik förmåga att tränga igenom blod-hjärnbarriären. Och selektivt påverka synapser i din hjärna. Med en häpnadsväckande precision."

Jag känner äcklet igen, men nu med annan ton. Inte längre anus, mask, parasit. Någonting annat. Har den?

"Den här vita, tjocka masken har kontrollerat din hjärna, i detalj, under de senaste femton åren. Vi har skurit ett tvärsnitt i den. I masken. Man kan faktiskt räkna årsringar, som på träd. Det är fascinerande."

Jag svimmar väl. Ja, jag gör det.

***

När jag skrivs ut och får komma hem känner jag mig ganska nöjd först. En slags frihet infinner sig. Jag känner att: Jag är fri. Från någonting.

Jag gör vad jag vill. Jag går ner till 7eleven och köper glass.

Jag slänger glassen när jag inser att jag gjorde samma sak i förra veckan. Då masken styrde.

Jag blir besatt av att bryta alla vanor som masken etablerat. Jag sitter länge apatisk i en fåtölj och låter vårvinterljuset söva mig. Luftens dammpartiklar bildar virvlar när jag andas.

Så småningom tvingar jag mig ut. Jag undviker de vanliga promenadstråken. Istället går jag rakt ut i terrängen, där masken aldrig gick.

Jag börjar sova på golvet. Jag vill inte dela säng med masken.

Jag sover ute nu. Mest ute. Våren kommer ändå snart. Det går. Jag har en bra sovsäck. Undanstoppad i garderoben. Det är maskens sovsäck. Jag sover inrullad i filter som jag stulit av en rom-tant.

Jag äter frysmat direkt ur paketet, med händerna. Det gjorde aldrig masken.

***

När min sjukskrivning är slut går jag tillbaka till kontoret. In genom receptionen.

Tvekar utanför hissen. Låter några andra ta den. Rycker till som för att hoppa in ändå och någon håller dörren. Jag gör tvärt om och rusar ut igen. Knuffar till nån på väg ut. Ser inte så noga. Tittar mest ner.

Masken, masken, masken.

Den styr mina tankar ännu. I sin jävla frånvaro. För allt som jag kan tänka på är masken.

Jag tänker: Vad ville den? Vad var dess drivkraft?

Den fick mig att äta, sova, träna, jobba. Den tog mig ut på kvällen, till vänner, till krogen. Masken tindrade och swajpade och dejtade och hånglade och låg.

Masken läste Michel Houellebecq och historiska romaner om folkmord. Lyssnade på Nils Frahm och blundade på tunnelbanan. Den skrev och gick i skogen. Den köpte nya kläder nån gång. Och nya skor på våren.

Masken valde att jag skulle städa, när den tyckte det behövdes. Jag städar inte längre.

Ärligt talat blir det inte smutsigt längre. Jag bor ute nu. Hela tiden.

Jag slänger maskens nyckel i en sjö i närområdet. Jag hänger ett stycke presenning över några lastpallar. Det är ett hem som inte masken har att göra med.

***

Sommaren är lätt. Hösten blöt. Vintern uthärdlig ett tag. Så kommer kylan.

Säkert 30 minus. Jag retirerar hem till lägenheten. Bryter mig in genom balkongdörren.

Ska plundra kylen men där finns ju inget.

På hallmattan, en kallelse. "Återbesök, kontroll."

Den är daterad i juni.

Jag känner hur det rycker i mitt anus, som ett minne.

Jag sveper över hallmattan schwooOOOoom och bsch bsch bsch blastar mig ut genom säkerhetsdörren ut i trapphuset. SchwooOOOoom nerför trappan, bara en våning, bsch bsch bsch förbi grannens katt som väntar innanför porten på att någon ska gå ut.

SchwooOOOoom styr jag rakt uppåt, bort från cementplattornas sossiga markbeläggning.

Bsch bsch bsch mot måsarna och schwooOOOoom igenom asparnas kronor så de sista döda bladen virvlar bort med tie fighterns jetströmmar.

Hypotes avseende sexrecessionen

(Bakgrund: Swajpade hällristningar; ofrivillig barnlöshet; barnlöshet del 2; omprövelsen del 3.)

I egenskap av småbarnsförälder får jag ofta känslan av att barnfria människor lever exakt som i GTA. Någon slags fri, galen, open world:ig verklighet där man bara glider omkring och gör exakt vad fan man vill.

Jag bör kanske påpeka att mina vänner och bekanta endast i undantagsfall tillgriper grovt våld på öppen gata. Inte heller hör det till vardagen att de kör över långa led med Hare Krishna (Gouranga!) i en stulen Pegassi Vacca. Men ändå; folk bara roamar omkring och fattar självständiga, individualistiska beslut. (Den där illusionen av fri vilja kanske är lite mer övertygande i vissa livssituationer än i andra.)

With that said: Det har sina poänger det här med barn, både på individnivå och på samhällelig dito. Låg fertilitet är ett problem för många av världens regeringar. Vi har tidigare varit inne på att Sverige ligger väldigt bra till, demografiskt sett, vilket vi med all sannolikhet kan härleda till utbyggd barnomsorg och generös föräldraförsäkring. (Det är också förmodligen en ond spiral, gissar jag, att ha en dålig befolkningspyramid. Om alla är över 65 finns ingen som kan bemanna förskolorna, och då blir det lite svårt för japanska staten att rekrytera till civilisationens prästerskap, och bygga ut dagis, även om de hade velat.)

DN skriver om den sk. sexrecession som man menar drabbat västvärlden. Det är inte bara så att folk får få barn, vilket ju skulle kunna ha lösts med preventivmedel. Det är också så att det helt enkelt liggs mindre. ¿Por qué?

De sociologiska gissningar duggar naturligtvis, som DN-artikeln ger prov på. Jag säger inte bu eller bä om dessa förklaringar. Däremot vill jag lansera en hypotes som spelar på en underliggande, strukturell nivå.

Det avtagande liggandet beror på att det finns färre attraktiva män.

Vi har gått igenom Boschini & Sundströms resultat vad gäller mäns ofrivilliga barnlöshet. Att inte lyckas reproducera sig, trots att man vill, samvarierar med låg utbildning och låg inkomst. Ett lågt värde på äktenskapsmarknaden, helt enkelt. Vi har även tittat på Uggla & Mace och vad deras studie av nordirländares sex ratio och flyttmönster säger om manliga respektive kvinnliga mating strategies. Bilden står sig, dvs. att kvinnor inte ligger neråt i status.

Vidare har vi försökt knyta ihop ekonomisk o/jämlikhet med male-to-female breeding-ratio (hädanefter M2FBR). Det verkar inte långsökt att anta (det skulle inte förvåna mig) att ojämlika samhällen mätt i inkomst och kapital, också är ojämlika mätt i reproduktions-möjligheter för män. (Jag noterar att) Karin Bois i Min europeiska familj de senaste 54 000 åren noterar att bronsåldern var höggradigt ojämlik pga. lättkontrollerade resurser, och att detta verkar ha lett till en skev M2FBR där några få mäktiga män fick reproducera sig jättemycket mer än alla andra.

Vi ser en ökande ekonomisk ojämlikhet i de flesta västländer (om än ej globalt). Samtidigt pratas det om incels och sexrecession. Antropofagis explore-funktion ba': Coincidence, ey?

Om vi tänker oss att o/jämlikhetspyramiden formar sig enligt följande...

Toppen: Ett litet skikt rika, framgångsrika män

Mitten: En stor grupp högpresterande kvinnor

Botten: En stor grupp lågpresterande, lågutbildade män

...och kombinerar det med antagandet att kvinnor i allmänhet icke ligger sig nedåt i status, så innebär det att varje given kvinna har en lägre sannolikhet att träffa en fuckable kille än i en mer jämlik distribution...

Toppen: 50/50 framgångsrika kvinnor och män

Botten: 50/50 misslyckade kvinnor och män

...eller för den delen än i en mer traditionell, patriarkal distribution:

Toppen: Mäktiga, rika män

Botten: Förtryckta kvinnor

Dvs., klustringen av män på botten skapar relativt sett en större andel o-liggbara killar. Män med lågt äktenskapsvärde, i relativa termer. Kvinnor exponeras för färre attraktiva män, för att dessa är färre.

Dessutom träffar varje given man mer sällan en kvinna han vill ha - för han pallar fan inte kraven. Låt oss återigen citera Uggla & Mace:

"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."

Så, liksom att ökande ojämlikhet leder till skevare M2FBR, pga. att färre män per kvinna är attraktiv, så leder ju detta på aggregerad nivå även rimligen till färre samlag i befolkningen. Moulay Ismail ibn Sharif, sultan av Marocco, hann knappast betäcka sina honor lika ofta som hade varit fallet om varje kvinna i hans harem istället haft vars en kille. Antalet potentiella ejakulationer per dygn är begränsade för varje man, även om han har optimala förutsättningar i termer av tillgång till kvinnor att ejakulera i. (Så blev det också ett demografiskt fiasko, som sagt:

"If anything, Moulay Ismael’s extreme polygyny put a huge dent in the overall fertility of his capital city. The average fertility rate for the women in his harem was much lower than it would have been had they been in much-less-polygynous mating relationships. Even more dramatically, in order to maintain a rolling harem of 500 women under 30 — when they were forced to ‘retire’ — some estimates suggest that he would have had to have amassed over four thousand wives and concubines over his lifetime. Given that it was a capital offense to have sex even with a former member of his harem, this puts his alleged fertility in a whole new light. Against this number — four thousand women — 1171 children is actually a staggeringly low rate of fertility, a measure of how inefficient a single man is at making use of the fecundity of a large number of women.")

 ***

Men okej. Alla de "sociologiska gissningarna" då. Vad med dem?

En sådan är att incel-killarna bara kollar porr och därmed a) inte pallar ha vanligt, jobbigt sex, i alla fall b) inte med vanliga, oporriga tjejer.

Detta lukta fördomar, tycker Antropofagi. Med en tesked empati i soppan kan vi plötsligt enkelt föreställa oss hur den enskilde, ensamme, deprimerade incel-gossen snärjer in sig i en makaber överbyggnad av adaptiva preferensformeringar, nihilistisk subkulturell identitet, och utåtriktad depression aka. narcissistiska aggression.

Själva porrfrågan kan vi lämna därhän för den här gången - den har redan diskuterats av Antropofagi i ett misstänkt stort antal inlägg. I ett lika stort - och lika misstänkt! - antal inlägg har dryftats att kausalitet och korrelation icke bör förväxlas. (Här t.ex., på själva temat faderskap.) Hur mycket porr som incels än konsumerar, så kan vi inte säga att denna exponering leder till incelskap, om vi inte gör en fet RCT-studie om saken. Mer sannolik orsak-och-verkan-riktning är vad mig anbelangar den motsatta, även om det också går att tänka sig inlåsningseffekter (dåliga lokala optimum av hög porrkonsumtion men låg IRL-kopulation).

Min poäng är att min strukturella hypotes (färre andel attraktiva män i ett mer ojämlikt samhälle med män på botten) inte motsäger porrhypotesen eller de flesta av de "sociologiska gissningarna". Män som inte är gångbara på äktenskapsmarknaden kan behöva konsumera mer porr, som en coping mechanism.

***

Vad då med min egen gissning? Min egen dumma hypotes? Om en - relativt sett - lägre andel attraktiva män?

Den bygger på några tuffa antaganden, most notably "kvinnor ligger helst inte neråt i status". Min hypotes ligger således en bit ut i paradigm-periferin, och jag bör ha låg total confidence i den. Ingångsvärdet bör var att jag har fel. (Bakgrund: Tre paradigm och sannolikheten för att de är sanna.)

För det första ska vi se en trend där antalet samlag sjunker samtidigt som den ekonomiska ojämlikheten ökar och M2FBR skevnar. Det här är samband som inte bevisar någonting, men som vi vill ska föreligga på aggregerad nivå. Här är Japan ett besvärande fall, då det är ett land med jämförelsevis hög ekonomisk jämlikhet, men känt för sin låga fertilitet och sina "gräsätarmän" respektive "parasitsinglar" (för att tillgripa DN:s terminologi). Men, jag skyller på kulturella och institutionella confounders och skyndar vidare.

Jag vet också väldigt lite om den underliggande datan. Det säger inte så mycket att vi i genomsnitt begår färre samlag per person. Ett genomsnitt kan dölja stora variationer. Om min hypotes ska kunna vara korrekt, krävs att antalet samlag (från gruppen mäns perspektiv) sjunker för män med låg status i termer av inkomst och utbildning. Subgruppen högstatusmän ska ha fortsatt normal-högt antal samlag, i genomsnitt. Den sjunkande trenden ska alltså gälla de socioekonomiskt lägre skikten. På rak arm motsägs detta av den vedertagna neo-eugeniska sanningen att fattiga/korkade får fler barn är rika/smarta. Fast, kanske är det så att fattiga/korkade som väl hookar (kanske höga på metamfetamin) alltid sprutar ur sig avkomma när de väl sitter där i tvåsamhet i husvagnen, men att de uslaste lågstatus-männen ändock oftast lever ensamma i motorcykelgäng och mördar/super.

***

Nåväl; Antropofagis mäktiga hypotes är hotad. Samtidigt vill jag låta min explore-funktion löpa amok ännu lite mera innan jag diskar den här trasan. De mäktiga trådar jag nu nystar i löper nämligen hela vägen tillbaka till den epokgörande boken The Spirit Level (nästan gratis i pocket!), och dess nyliga uppföljare The Inner Level.

Som jag har fördjupat mig i tidigare visar The Spirit Level hur ekonomisk ojämlikhet samvarierar med - och också verkar orsaka - oönskade sociala utfall inom alla indikatorer som har en social gradient (dvs. blir värre ju lägre ner i samhällsskikten vi kommer). Den mekanism som föreslås i The Spirit Level, och sedermera utvecklas i detalj i The Inner Level, är att primala statusbeteenden orsakar stress i befolkningar där statusskillnaderna är påtagliga.

Det finns flera intressanta frågor i det här. Det ena är: Jaha, okej? Det vet vi. Det är så satans jävla intuitivt så att jag inte fattar hur fiskarna Wilkinson och Pickett ens upptäckte vattnet de simmade i.

Den andra är: Men asså, exakt var ska o/jämlikheten uppträda för att ha effekt? På vilken nivå? Spelar det någon roll om ett land är ojämlikt, om jag inte vet det? Spelar det någon roll om det råder jämlikhet, om jag inte tror det?

Förmodligen aktiveras statusstressen av det undermedvetna, allmänna estimat som hjärnan förmodligen gör av ens status. Förmodligen är denna förmåga formad i en samlar-jägar-tillvaro i grupper om högst 100 individer. Förmodligen löper den här adaptionen lite amok i dagens medielandskap. Men förmodligen har vi en rätt bra uppfattning om vår status i förhållande till vad som vi uppfattar som vår omgivning, i termer av människor vi möter, lönestatistik, nyhetsrapportering och Instagram-skrytflöden.

Givet sexuell-selektion-delen av evolutionsteorin - att det kön med lägre genomsnittligt parental investment (PI), tävlar om det kön med högre genomsnittlig PI:s PI - borde också män känna mer statusångest, i genomsnitt. Det är ju männen som blir bortvalda - nu, kanske, i större antal än vad som varit brukligt i en tid av jämlik M2FBR. Vi borde se en hel massa primal status-ångest i gruppen män, och den borde ge upphov till ständigt vidrigare generationer av narcissistiska och konfliktinriktade... våldtäktsmän.

Vilket får oss att snegla på den galopperande brottsstatistiken, och med spänning invänta att BRÅ rapporterar sitt regeringsuppdrag senast i maj 2019:

Utvecklingen av utsatthet för sexualbrott – Antalet polisanmälda sexualbrott har ökat kontinuerligt under de senaste decennierna. Under de senaste fyra åren har även utsattheten för sexualbrott ökat enligt Nationella trygghetsundersökningen. Det finns flera faktorer som kan ha påverkat utvecklingen av de anmälda respektive självrapporterade brotten, som benägenheten att anmäla och rapportera om sexualbrott, lagstiftningens utformning och den faktiska utsattheten. Brå ska belysa orsakerna till ökningarna sedan 2005. I uppdraget ingår att i möjligaste mån uppskatta sexualbrottslighetens faktiska utveckling, och hur den självrapporterade utsattheten förhåller sig till de polisanmälda brotten och den faktiska brottsligheten. I uppdraget ingår också att utifrån data om upplevd utsatthet och anmälda brott analysera om ökningarna gäller särskilda typer av sexualbrott, tillvägagångssätt, situationer eller utsatta personer, och i den mån det är möjligt gruppen gärningspersoner. Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj 2019.

Bois in the hood

"Hej Karin [Bois]! 

Läser med stor behållning om din augustprisvinnande europeiska familj. Det slår mig att - analogt med undanträngnings- kontra blandningshypotesen vad gäller neandertalarnas försvinnande - så verkar det som att jordbrukarna från Turkiet/Syrien, och för den delen indoeuropéerna/stäppfolken, tränger undan befintliga jägarsamlare. Detta alltså snarare än att det sker ngn slags 'memetisk evolution' där idéer sprids och anammas av olika människor. Så, jag tolkar din bok som att idéer och DNA-molekyler är tätare förknippade än vi kanske antar, i alla fall historiskt. Är detta ett rimligt sätt att förstå forskningen, eller gör jag mig till någon slags strawman-'migrationist' då? 

Alltså: Jag tolkar det som att jordbrukarna - människorna, ersatte jägarna - människorna; snarare än att jordbruket ersatte jakten. (Exempelvis.) Sedvänjor är förknippade med folk, och folk överger inte sina sedvänjor utan vidare. 

Om du har någon kommentar eller reflektion på detta skulle jag vara oändligt tacksam. Hur som helst stort tack för en fin bok! 

Vänliga hälsningar [Antropofagi]"

***

Detta mail skickades i maj 2018, i samband med att följande installationer föddes på Antropofagi-bloggen: Memetisk evolution = Folkmord?; Under bronsåldern swajpade man hällristningar.

Något svar har inte inkommit från Bois, och tiden är förmodligen mogen att ta frågeställningen vidare till andra experter med mer tid för korrespondens. Efter lite back-and-forth får jag följande svar från professor Arne Jarrick vid Centre for the Study of Cultural Evolution:

"Hej [Antropofagi]

Det här svaret fick jag från min vän och kollega, Kerstin Lidén, professor i laborativ arkeologi: 'Vi har inte tillräckligt med data för att kunna säga det ena eller det andra. Vad vi vet är att det, precis som med Neanderthalmänniskan och anatomiskt modern människa, finns belägg för genetisk blandning mellan tidiga jordbrukare och jägare/samlare. Vi vet också att jordbrukare och jägare/samlare lever parallellt på Öland i mer än 1000 år.'

Vänligen,
Arne"

Delvis en slags "vi-vet-att-vi-inte-vet"-svar, således. Indikationerna pekar dock på att det sker en genetisk blandning, men en memetisk undanträngning. Kan, men behöver inte, kombineras med folkmord. Eller vad säger danska experter?

"Hej Antropofagi,

Nu har jeg ikke læst Karins bog, men videnskaben i dag peger i retning af at jordbrug blev spredt af mennesker, som slog sig ned i jægernes territorium. Ideernes spredning var en modreaktion mod 1900-1950’ernes kulturspredningsteorier, hvor alle kulturelle skift blev beskrevet som et nyt indvandrende folk. Med de nye naturvidenskabelige metoder er vi tilbage ved de gamle indvandringsteorier. Men jeg tror sandheden findes et sted midt i mellem. Der har ikke været tale om total udslettelse af eller fortrængning af folk, men måske nærmere mindre grupper af bønder, som slog sig ned på jorde, som jægerne ikke benyttede. Måske blandede de sig herfra og udviklede sin egen særegne kultur.

MH Jeanette Varberg
Museumsinspektør / Curator"

Gyllene medelväg, således. I like it. Alltid det rimligaste sättet att avsluta en debatt på.

This just in: Universums gåtor fortfarande olösta

(Bakgrund: Lösning på universums gåtor; mer om gåtorna.)

Antropofagi har som vanligt låtit sin slappa explore-funktion löpa amok. Som vanligt har jag blivit called out i min filosofi-cirkel. Det är ju exakt därför jag håller mig med ett stall av de skarpaste hjärnor som min aparta ap-art kan uppbåda.

Så, jag tvingas motte-and-bailey:a en smula. Dvs., retirera tillbaka till en trivial position, men vid tillfälle smyga ut på fälten utanför och hösta in göttma från den felaktiga och giriga versionen av mitt argument. Kanske, typ.

(Relaterat om motte and bailey: Ivar Arpis rimliga åsikter; MAB deep; en varg söker sitt Schelling's fence; överfittning; ingen recension; de gömda konnotationerna; tro på tro.)

Alltså, självklart är jag överironisk när jag menar att jag löst the hard problem of consciousness. Så vad menar jag då?

Jo, att illusionen av fri vilja, som jag slarvigt klumpar ihop med medvetandet, är beroende av upplevelsen av tid som linjär; som uppdelad i hänt (dåtid), nu (nu), och icke-hänt (framtid). För, den fria viljans illusion är ju också konceptuellt obegriplig i en deterministisk-mekanistisk värld (en sån som vi lever i - vilka andra skulle kunna finnas, hr. Leibniz?) där allting föregås av någonting (utom möjligen dessa mystiska freebits som jag inte förstår någonting av men som inte har några implikationer på den fria viljan).

Alltså; illusionen av fri vilja är en illusion om ett första-rörar-skap, en metafysisk jungfrufödsel av kausalitet i varje val och handling. Illusionen om fri vilja kräver därmed en osäker framtid, som inte bara är osäker för dig eller mig, utan som i sig själv är obestämd. Tiden kan inte uppstå samtidigt längs hela axeln, utan måste hända i små bitar. En bit i taget.

Men, om du upplevelsen av tid inte är förknippad med medvetandet, dvs. frågan om vad det är att ha en upplevelse, så är mitt claim inte så särskilt kontroversiellt. Nära nog tautologiskt, faktiskt, skulle man kanske kunna påstå.

Min motte, min påståendeborg, mitt triviala påstående, är alltså: Illusionen av fri vilja är förknippad med upplevelsen av tid som en linjär historia, där framtiden ännu inväntar jagets självständiga beslut.

Min bailey, som jag torgfört men på inget sätt kan försvara, bygger på en oförsvarlig sammanblandning av medvetande och illusion av fri vilja. Jag skördade dessa fält, och lät mina oxar beta deras utmarker. Men nu när Filosoficirkelns Riddare komma sättandes på sina vilda springare, ja då kan jag bjuda intet motstånd.

Det kommer förmodligen visa sig om jag uti min påstått ointagliga borg, för den delen, förmår hålla fortet. För att tala med Petter Alexis.

***

Appendix: Cirkelns mäktiga anfall

M:

Givet att medvetande = upplevelse är detta en tautologi: "Medvetandet är upplevelsen av linjär tid."

Om inte, lös "The hard problem of experience" tack.

S:

Det var bistert från [M]... Jag ställer mig också lite frågande inför själva klimax i framställningen:

"Medvetandet är upplevelsen av linjär tid; tiden är den medvetna upplevelsen av termodynamikens andra huvudsats." 

Jag känner mig fortfarande lika förvirrad efter att ha läst detta.

[Antropofagi], tror du att en dator i princip skulle kunna simulera mina tankeprocesser (upp till något litet försumbart fel)? Och tror du i så fall att ett (mitt) medvetande skulle "uppleva" där inne då?

M:

Ledsen för bisterheten, men jag tycker att detta cirkelresonemang har upprepats så många gånger nu (är detta kanske "filosoficirkelns" dolda mening?), "medvetandet är inget annat än upplevelsen av att uppleva att jag upplever", osv. Jag tycker inte att det spelar någon roll huruvida mitt medvetande råkar inbilla sig att det följer tidsaxeln i större utsträckning än någon rumslig dimension, det är precis lika mystiskt för det. Och att dela upp verkligheten i just dessa dimensioner kanske bara är en arbiträr, högst jordlivs-evolutionärt-specifik uppdelning av verkligheten, vad vet vi liksom?

S:

Detta med termodynamikens 2:a är också lite mystiskt tycker jag. Jag känner att jag "förstår" den såtillvida att jag vet att det ar lättare att stöka ner än att städa osv. Men vad mer egentligen? Att den ska gälla som "sats" kräver ju att man är väldigt noggrann med att avgränsa vad man betraktar som sitt system (dvs. var gränsen mellan "lokalt" och resten går), för det går ju faktiskt att städa om man lägger energi. Ibland kanske man bygger ett fint torn av klossar, ibland slår man sönder tornet, ibland spelar man upp en film av ett kloss-torn som rasar fast man spelar upp den baklänges, så fast tiden går framåt ser det (väldigt) lokalt ut som att den går bakåt. Nåväl.

M:

Men filmuppspelningen är ju bara en illusion, det måste krävas lika mycket energi att spela upp den fram- och baklänges. Det är energin som gick åt för att spela in filmen som påverkar nettoenergin i systemet: spela upp ett rasande torn baklänges -> måste filma ett rasande torn -> måste bygga upp det. På samma sätt måste väl en simulering av ett omvänt, rasande klosstorn kräva energi proportionellt mot att bygga upp ett klosstorn.

S:

Jojo, illusioner och energi hit och dit, man måste ju vara väldigt noga med att räkna för att det ska bli rätt menar jag mest. 

Så skulle detta faktum (termodynamikens 2:a) verkligen vara grundläggande för vår uppfattning av tid...? Jag tvivlar. 

Jag kan tänka mig en setup där vi låter en människa, J, födas innuti nåt slags väldigt stor maskin, som har tillgång till enormt mycket energi, och där inne så händer väldigt ofta saker som skenbart motsäger termo-2:an, klosstorn som bygger sig själva när J ger ett visst kommando etc. (det är ju skenbart bara, pga. det stora yttre energi-tillskottet in i maskinen). Jag tror att J kan vänja sig vid sina "magiska" krafter, och har en tidsupplevelse som liknar vår.

M:

Jag håller med om att gränsen mellan "lokalt" och "globalt" är diffus dock. Jag tror man får se det som att alla molekyler har någon sorts energi-konto, och när du har byggt ett torn har alla molekyler lite mindre på kontot än innan, så om du bygger och rasar, bygger och rasar, osv. kommer det till slut finnas så lite på kontot att det inte längre går att bygga något torn (klossarna har nötts ner). Så lokalt/globalt är inte en diskret, utan kontinuerlig gräns, helt godtyckligt vald, och hur man placerar gränsen avgör hur mycket det ser ut som att man har på kontot. typ.

S:

(Vi bor ju i maskinen, solen är den yttre energi-källan.)

***

 Appendix 2: Antropofagis pseudofilosofiska flagellantism möter ett sci-fi-manus

Antropofagi:

Det jag nog menade, om jag ska tolka mig själv välvilligt, var att fri vilja-illusionen handlar om att det som ska hända i framtiden ännu inte är bestämt, och att man kan påverka det i någon utsträckning. I själva verket är det förmodligen bestämt, med eller utan en själv och ens upplevelse av fri vilja som en av många länkar i det deterministiska kedjekomplexet.

Möjligen är inte heller detta korrekt eller rimligt, men kanske lite mindre uppenbart orimligt i alla fall. Eller så kanske det är rent ut sagt tautologiskt - att fri vilja-illusionen är just illusionen av att saker som ska hända är obestämda men att man själv kan bestämma dem, och att jag därför inte tillför någonting ytterligare till den beskrivningen.

Håller även med om att lågentropiska, stabila miljöer verkar tolkas linjärt sett till tid. Men, kanske det ändå är just detta med omeletten och äggen /städningen och nedsmutsningen, som inte går att undvika? Det är ju vi som pumpar undan entropin. Men visst, jag fattar ju föga av det här på ett djupare plan så det kanske är en vansklig gissningslek att ge sig hän åt.

M:

Aha! 

Fri-vilja-illusions-tolkningen av tiden kanske inte tillför något till beskrivningen, men ger mig iaf lite känslomässigt intellektuellt kittel. Okunskap längs någon dimension är såklart en förutsättning för det vi kallar tid, vilket är en förutsättning för det vi kallar fri vilja.

Antropofagi:

Där satt den. 

Och, om jag ändå får fortsätta pseudofilosofera lite, så är väl okunskapen om framtiden möjlig att relatera till termodynamikens 2:a. Att för att veta vilken konfiguration verkligheten ska fall ut i, så måste vi pumpa entropi på något visst sätt. Annars blir det bara ett högentropiskt tillstånd som visserligen är det mest sannolika pga. realiserat, men som såvitt oss anbelangar är omöjligt att skilja från alla andra likvärdigt ointressanta tillstånd. Så den fria viljan handlar ju bara om att vi kan förklara hur det kommer sig att vi vill pumpa entropi på ett visst sätt [...]

M:

Du har en poäng i att det är svårare att förutsäga händelser med hög entropi. I ett system med maximal entropi är allt lika sannolikt, det finns alltså inga meningsfulla val och evolutionen borde därför inte kunna frambringa något som väljer i ett sådant system. Möjligen kan man då tänka sig att sub-system som gör val blir mindre sannolika (eller mer rudimentära?) ju högre entropi hela systemet har.

Men det är oklart för mig huruvida termo-2:an relaterar till detta på något annat sätt än [...] att fri-vilja-känsla globalt blir allt mer osannolik, då meningsfulla val minskar omvänt proportionellt med entropin (vilken ökar globalt enligt termo-2:an). Omvänt kanske detta kan betyda att fri-vilja-känsla blir allt mer sannolikt i ett system med lokal entropi-minskning.

Lektanke: djur -> människa -> cyborg -> AI -> super-AI -> intelligent sub-system som med hjälp av kosmologisk geo-engineering kan vidga horisonten för det lokalt entropi-minskande systemet -> entropin minskar i en allt större del av universum och tränger undan all fisljummen hög-entropi-energi till ett växande dödshav vid universums rand -> lokalt entropi-minskningsklimax nås -> universums stora utandning påbörjas -> fishavets storlek accelererar -> universum fördummas -> man hittar ett kryphål i termo-2an -> det intelligenta sub-systemet uppfinner en entropiminskningsbomb -> bomben imploderar -> universum imploderar -> entropin sjunker till minimum -> allt börjar om på nytt.

Ska vi skriva en sci-fi?

Korrespondens rörande energibalans, samlar-jägare, och kostnaden för hjärnan

(Relaterat: Samlar-jägar-kost.)

***

Hej Lars, [professor, Department of Palaeobiology, Swedish Museum of Natural History,]

[...]

Jag tolkar forskningen som att samlar-jägare har perfekt energibalans trots att de rör sig mer och äter mindre än vad vi gör i industriella, moderna eller senmoderna samhällen. Samtidigt hör man ofta att hjärnan är ett energikrävande organ.

Jag har egentligen ingen uppfattning om vilka typer av operationer som kräver mest energi - spåra en hjort eller plottra ett Excel-ark - men finns det något element i detta av att vi i "kunskapsekonomin" använder våra hjärnor mer/på ett annat sätt?

Visst att vi är stillasittande - men vilar vi egentligen så mycket, i genomsnitt? I skönmålningar av för-agrara levnadssätt brukar ingå hypotesen att det chillas desto mer. Detta kan ju vara en romantisering, men jag undrar hur som helst om inte vår energibalans påverkas av en genomsnittligen högre hjärnaktivitet. (Mer användande av den energikrävande mode 2-funktionen, för att tala med Kahneman.)

Det hade varit väldigt intressant att få ditt perspektiv på samlar-jägares energibalans i jämförelse med våran dito, utifrån användandet av en energikrävande hjärna.

Stort tack på förhand och ha en fin dag!

Vänliga hälsningar [Antropofagi]

***

Hej [Antropofagi],

Att hålla hjärnan igång kräver omkring 20% av den energi vi intar under normala omständigheter, dvs. om vi inte äter oss feta eller svälter. Detta gäller oavsett om vi tänker mycket djupa tankar eller inte. Dvs. hjärnans energiåtgång bestäms inte av om vi gör något speciellt, utan av att helt enkelt hålla alla system i kroppen igång. Varje gång vi reagerar på något i omgivningen, vare sig det är ett ljus, en färg, ett ljud eller en doft eller något annat sinnesintryck skall detta bearbetas av hjärnan. Vår intellektuella aktivitet är bara grädden på moset i hjärnans arbetsuppgifter. Anledningen till den stora energiåtgången är alltså att vi tar in och bearbetar många fler sinnesintryck än vad andra organismer gör, till vilket vi skall lägga alla sociala funktioner hjärnan har.

Jägar-samlares hjärnor kräver därför ungefär lika mycket energi som någon som sitter och plottrar med ett excel-ark eller skriver en bok. Människans energibalans styrs därför i allt väsentligt av hur mycket fysisk aktivitet hon ägnar sig åt och hur mycket näring som intas, inte av hur mycket hon ‘tänker’.

Så svaret på din fråga är att det är mer energikrävande att spåra en hjort än att plottra med et där excel-arket, därför att det ena kräver fysisk aktivitet, inte det andra (om man inte blir förbannad på excel och slänger datorn i väggen). Energiåtgången i hjärnan hos dessa två aktiviteter är i stor sett detsamma.

Mvh, Lars Werdelin

PS Notera att mycket av det som Kahneman lägger in i mode-2 (eller system-2) har inte med tänkande att göra (t.ex. att gå fortare n normalt).

Förtydligande kring universums gåtor

Jag löste gåtorna!

Men, bara för att ytterligare hjälpa Dig att förstå:

Tiden får ju sin riktning av den evigt ökande entropin. Termodynamikens andra huvudsats är tidens gång.

Vi upplever tiden som en sekvens av händelser. En linjär sekvens, med riktning i form av en pil som pekar (åt höger).

För att ha en fri vilja, ett jag, en agens, behöver vi upprätthålla distinktionen mellan det hända och det ännu icke hända. Där, i mitten av pilen (som pekar till höger), står jaget likt en grindvakt. En grindvakt som i viss utsträckning påverkar vad som tillåts strömma förbi.

Fri vilja innebär - ju - att det icke hända inte behöver hända; inte är nödvändigt. Det icke hända är inte bara saker vi inte vet, utan saker som är obestämda.

Medelst fri vilja och agentskap kan vi i viss mån påverka vad som ska få hända, eller till och med instigera nya, finurliga händelser som vi själva tänkt ut.

Jagets kausala makt, som jag tjatar om, bygger alltså på att framtiden är osäker, till skillnad från det förgångna.

I själva verkar är framtiden och det förgångna typ som Stockholm och Skåne - existerar "samtidigt", inte oberoende, men inte i större eller mindre utsträckning.

Tidsaxeln är som rumsaxlarna. Den ontologiska statusen - graden av varande - förändras inte längs axeln. Vår kunskap förändras - vi vet förmodligen mer om Stockholm, oom det är där vi befinner oss, än om Skåne. Vi vet mer om Skåne, där vi har varit, än om Tibet, där vi inte har varit.

Vi vet mer om det förgångna, där vi har varit, än om framtiden, där vi inte har varit. Mer om nuet, där vi är, än om Skåne. Förlåt, än om framtiden. Där vi ännu icke är.

Coincidence ey, att jaget råkar vara lokaliserat just till nuet?

Nänänä. Tror inte det.

Korrespondens rörande dykrespons och strandapeteorin

(Relaterat: Delfin-kungar; ta ställning till strandape-teorin.)

***

Hej Johan [Andersson, universitetslektor vid Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap], 

otroligt intressant att höra dina resonemang i podden Tyngre Träningssnack. Några frågor vägrar dock att ge mig frid, så jag ställer dem nu och hoppas innerligen att du har tid och lust att svara. 

1. Ibland när det blåser en kall vind i ens ansikte kan man uppleva kortvarig andnöd. Är detta någon slags dykrespons som aktiveras vid den plötsliga nedkylningen, eller är det något annat?

2. Jag tolkar det som att människor i allmänhet har specifika adaptioner för att kunna klara att dyka väldigt djupt och länge. Bajau-folket verkar rutinmässigt dyka till 70 meters djup, och spendera 60 procent av sina arbetsdagar under vattnet. De har också större mjältar samt tränat sig på att dra ihop sina pupiller för bättre undervattensseende, men även andra människor verkar rätt vatten-anpassade överlag. 

Samtidigt säger Tyngre-programledaren att strandapeteorin är "debunked". Jag undrar - hur mycket speglar vår dyk- och simförmåga en akvatisk fas och ett selektionstryck som t.ex. födosökande i vatten borde innebära - och hur mycket speglar det att vi bara är den mest generalistiska generalisten i djurvärlden? 

Vi verkar bra på att hantera väldigt varierade miljöer. Men jag tänker att det måste finnas en distinktion mellan vad vi kan klara av som generalister indirekt, via teknologi - t.ex. vistas på månen - och vad våra kroppar klarar utan teknologi. Lik förbannat finns det en klart "kulturell" aspekt av vatten-anpassningen - vi måste lära oss att simma. 

Stort tack på förhand för dina svar och reflektioner. 

Önskar en fin dag och vecka. 

Vänliga hälsningar, [Antropofagi]

***

Hej [Antropofagi].

Tack för mailet och din positiva kommentar ang. Tyngre.

1. Det korta svaret: ja.

Det längre svaret: Inte helt samma sak som de kardiovaskulära svaren som jag har studerat, men mest troligt snarlika eller kopplade responser. Jag brukar benämna det andningsuppehåll som du beskriver för en "apnéreflex" för att skilja från den "dykrespons" som traditionellt enbart används för att beskriva de kardiovaskulära svaren som triggas igång av apné (apné = andhållning). Stimulering av köldreceptorer i ansiktet (t.ex. av kall vind eller av nedsänkning av ansiktet i vatten) kan hos vissa personer leda till en "andningsblockering"/"apnéreflex". Denna respons skiftar i styrka mellan olika personer. I min roll som dykinstruktör träffar jag ibland på personer som har väldigt svårt att andas genom en snorkel med ansiktet nedsänkt i vatten. De får verkligen anstränga sig för att inte hålla andan automatiskt då de med snorkeln i munnen sticker ned ansiktet i vattnet. Dvs, en respons som liknar det du beskriver med kall vind i ansiktet. Jag tror att köldreceptorerna signalerar till andningscentrum i förlängda märgen och tillfälligt blockerar den normala, rytmiska andningen.

2. Jag håller inte med Jacob om att teorin är "debunked". Men jag kände att en diskussion kring det låg utanför vad som skulle vara fokus på vårt samtal så jag ville inte fortsätta diskussionen. Jag skulle snarare hävda att vi är ypperligt anpassade till att klara oss i vatten. Det är inte rimligt att likställa oss med alla typer av sälar eller delfiner och kräva att vi ska uppvisa lika uttalade anpassningar som dessa för att vi ska klassas som en vatten-/strandapa. Jag tycker definitivt att vi har många strukturella/anatomiska liksom fysiologiska särdrag som ger oss möjlighet att klara oss i vatten, dvs utföra den typ av dykning som vi människor "naturligt" klarar av. Jag har svårt att se att de särdrag som vi har som ger oss en dyk- och simförmåga (och en hel del annat) kan förklaras på annat sätt än med just anpassning till vatten. "Kulturella aspekter" är inte unika för människan. Det finns även inlärning/utveckling av beteende och förmågor hos andra typer av djur, inklusive dykande djur.

Med vänliga hälsningar, 

Johan

Lösning på filosofins två största gåtor

Tack vare att jag idag åter fick tillfälle att tänka på Ted Chiangs The Story of Your Life and Others - men när jag nu begrundat Newcomb's problem - har jag under kvällen löst the hard problem of consciousness och tidens gåta. Inte illa för en kräksjuk onsdagskväll.

Knäckningen av fil'sofins två hårdaste nötter låter såhär:

"Tiden" är vår upplevelse av den evigt ökande entropi som termodynamikens andra huvudsats stipulerar. Vi upplever tiden som en linjär sekvens, istället för en holistisk nu-dimension. Den fjärde dimensionen är så att säga väsensskild från den första, andra och tredje. Den sträcker ut sig längs en annan sorts axel.

Vi tror om rummet att det finns även när vi inte är där; att vi kan avtäcka det, färdas längs det linjärt, men inte solipsistiskt eliminera det med vår frånvaro. Tiden, däremot, existerar först när vi har levat den. Det förflutna finns utan oss, och nuet var helst det uppträder, men inte framtiden. Framtiden behöver oss för att uppstå.

Ted Chiangs tunnlika utomjordningar upplever tiden på ett icke-linjärt, performativt vis. (Även Antropofagis genmodifierade komodovaran-sapiens avviker från vår gängse tidsupplevelse.) Deras skriftspråk är ett evigt nu; de vet vad de ska skriva när de påbörjar varje givet tecken. Det är färdigt, nödvändigt och förutbestämt, redan från första penseldraget.

Vi, däremot, upplever tiden som en resa längs en axel. Vi avtäcker en duk, och nuet blottar sig för att bli till det förgångna. Vad som döljs under duken vet vi inte.

Det finns förmodligen någon slags evolutionär predictive processing-analogi till varför det är nyttigt att betrakta tid så. Varför det är rimligt att ha uppfattningar om vad som döljer sig under duken, men utan att låta uppfattningen - sannolikheten - närma sig varken 0 eller 1. Det är rimligt att bygga modeller som tillåter stora osäkerheter. Vi agerar delvis i blindo. Vi kan bara gissa vad duken döljer. Och utvärdera våra modeller utifrån hur bra eller dåligt de presterar i detta gissande.

Om nu predictive processing beskriver hur vårt medvetande kontrollerat hallucinerar världen - som Anil Seth uttrycker det - så är det väl heller egentligen ingen besynnerlig idé att: Medvetandet uppstår i och med denna hallucination.

Ty vad är väl medvetandet annat än illusionen av agentskap? Att i efterhand rationalisera handlingar i efterhand, och tillskriva sig själv makten över dem. Och vad är väl agentskap, annat än en upplevelse av kausal kraft?

Vi kommer alltså åter in på illusionen av fri vilja. Fri vilja handlar om att identifiera sig själv som en länk i den kausala kedjan - nej, se sig själv som den kausala kedjans allra första länk och fäste. Allt som händer spelar ut sig in i framtiden, från det nu där du agerar. Den fria viljan är lokal i tiden; den har inga rötter, men styr inte heller mer än indirekt över framtiden. De evolutionära usparna anas här; agentskapen som självuppfyllande profetia, liksom reflektionen som verktyg för att fatta mer överlagda beslut.

Sammanfattning av denna poäng: Medvetandet är funktionen av vår upplevelse av oss själva som den punkt som tiden genomströmmar i ett aktivt, handlande nu. Tiden blir linjär, eftersom att vi själva befinner oss på en viss punkt, vid en viss tid.

Medvetandet är en tidstolkning, eller snarare en entropi-öknings-tolkning som skapar tiden. Tiden måste finnas, eftersom det är jagets och den fria viljans arena. Så fort vi har ett medvetande, finns tiden. Så fort vi upplever tidens linjära gång, finns ett medvetande.

Jag vet inte om jag uttrycker mig begripligt. Jag repeterar ånyo. Det är alltså så att medvetandet är den självgenererande upplevelsen av att fristående kunna påverka världen genom att fatta beslut. Det är givetvis så att vi är länkar i den kausala kedjan, liksom våra beslut - vår mode 2-funktionalitet (för att tala med Kahneman) är ett mäktigt verktyg. Att vi är länkar innebär dock icke att vi är fästen - ett fäste kan vi möjligen finnas i tidernas gryning/explosionens mitt, men knappast i oss själva. Vem den första röraren än är, så är det inte du eller jag. Genom att lägga framtiden och det förgångna på vars en sida om nuet, så kan vi dock skapa en illusion om första-rörande. Om kausalt ursprung.

Det performativa perspektivet på tid, som Chiangs utomjordingar upplever, ser inte ut så. De upplever en snitslad bana genom tids-rummet. De kostnader som evolutionen ålagt oss, som ånger (för det som hänt) och ångest (för det som ska hända), är - gissningvis - dessa tunnformade varelser främmande.

Det som nog däremot är de så bekant att de inte ens reflekterar över saken, är det vi känner genom Newcomb's problem. Jag har ältat en del om hur mäktig lösning det är på "varför ska jag anstränga mig?"-responsen på insikten om att "fri vilja" är ett befängt begrepp. Genom att manifestera den möjliga värld du vill leva i, är du en länk i den kausala kedja som leder till den världen - även om händelseförloppet är deterministiskt. Du är bara en determinant i sekvensen. Befinn dig i önskad sekvens, helt enkelt.

Och det är väl så som Chiangs aliens lever sina liv; manifesterandes en determinerad tillvaro. Det är som att de vandrar genom ett rum, snarare än att leva, vänta, ångra, gissa. Alla delar av rummet är inte synliga för dem; men deras tidsaxel är dock att likställa med våra rums-axlar. Deras fjärde dimension är blott en fjärde dimension, ej väsensskild från den första, andra eller tredje.

Genom att känna att du vill en-boxa på Newcomb's problem, så upplever du ett performativt perspektiv på tid. Så upplever du Zen:

"Once when Hyakujo delivered some Zen lectures an old man attended them, unseen by the monks. At the end of each talk when the monks left so did he. But one day he remained after the had gone, and Hyakujo asked him: Who are you? 

The old man replied: I am not a human being, but I was a human being when the Kashapa Buddha preached in this world. I was a Zen master and lived on this mountain. At that time one of my students asked me whether the enlightened man is subject to the law of causation. I answered him: The enlightened man is not subject to the law of causation. For this answer evidencing a clinging to absoluteness I became a fox for five hundred rebirths, and I am still a fox. Will you save me from this condition with your Zen words and let me get out of a fox’s body? Now may I ask you: Is the enlightened man subject to the law of causation? 

Hyakujo said: The enlightened man is one with the law of causation. 

At the words of Hyakujo the old man was enlightened. I am emancipated, he said, paying homage with a deep bow. I am no more a fox, but I have to leave my body in my dwelling place behind this mountain. Please perform my funeral as a monk. The he disappeared. The next day Hyakujo gave an order through the chief monk to prepare to attend the funeral of a monk. No one was sick in the infirmary, wondered the monks. What does our teacher mean? After dinner Hyakujo led the monks out and around the mountain. In a cave, with his staff he poked out the corpse of an old fox and then performed the ceremony of cremation. 

…Mumon’s comment: The enlightened man is not subject. How can this answer make the monk a fox? 

The enlightened man is at one with the law of causation. How can this answer make the fox emancipated? 

To understand clearly one has to have just one eye. 

Controlled or not controlled?
The same dice shows two faces.
Not controlled or controlled,
Both are a grievous error."

För att inte avsluta med några som helst dimmor eller tvivel:

Jag har här svarat på frågorna om vad medvetandet respektive tiden ÄR.

Medvetandet är upplevelsen av linjär tid; tiden är den medvetna upplevelsen av termodynamikens andra huvudsats. Det är därför människan är ett unikt djur i att känna ånger och ångest. Det är därför Newcomb's problem upplevs som en paradox; vi är inte vana vid att bara manifestera det förutbestämda. (Men, vår evolutionära usp skalas upp till vetenskap, och möjliggör evinnerlig utveckling. Gör oss till en optimeringsprocess med sikte, till skillnad från den blinda evolutionen.)

[Uppdatering: Och det är naturligtvis exakt därför vi absolut inte får missbruka vår tidsmaskin!]

Baggböleriet i Estland: The joke

Baggböleriet i Estland, och då framförallt det statistikfuskande som får kalhyggen att räknas som skog, föranleder följande skämt:

Jag ser inte träden för all skog.

Konformismens konstnad

Antropofagi har rantat sin beskärda del om konformismens pris, och om hur Asch's conformity-experiment visar att avvikande mening i sig självt är värdefullt, oavsett om den avvikande meningen i sak är korrekt. Dilemmat rör ju att en teoretiskt sätt alltid borde följa majoriteten - varför skulle man själv ha rätt och alla andra fel? - men själva avvikandet bidrar dock med lean room även för andra som hämmas av konformism. Så enskilda avvikare kan säkra en bättre information om vad alla egentligen tror eller tycker.

Moder natur bjuder hur som helst på en fet kommentar på hur dumt det kan bli om vi alla är konformister: Myrors självmordsmarscher!

En "army-ant death-spiral" uppstår när alla myror blint följer efter de som är framför dem, och den som är längst fram börjar följa efter någon annan myra. Det blir bara en cirkel av myror som följer efter varandra. Tillslut svälter de alla ihjäl.

Det känns som en perfekt analogi för tros-system som kräver lydnad och bestraffar avfällingar. En vetenskapsteoretisk svältdöd, i katolicismen såsom i genusvetenskapen.

(Relaterat:  Det där med åsiktsändring; tro på tro; I/ENTP; meta-contrarian; Är majoriteten klok?)

Baggböleriet i Estland

(Relaterat, om baggböleri: Den tredje glesbygdsranten; random glesbygdsrant.)

Antropofagis undersökande reportrar har nu, utan vidare källor eller på annat sätt underlag, fått insyn i det baggböleri som den svenska skogsindustrin i stor skala bedriver i Estland.

Baggböleriet i Sverige under 1800-talet handlade som bekant om att Baggböle sågverk helt utan rättigheter avverkade skog. Så småningom utvidgades begreppet till att innefatta det lurendrejeri av episka proportioner då skogsbolagen lurade av norrländska bönder (oftast analfabeter eller nära nog) all sin skog till skampriser.

Exakt samma sak händer just nu i Estland, där delar av Europas sista urskog växer. Svenska skogsbolag köper skog av lokala bönder till rövarpriser, avverkar i kalhyggesformat, och skiter - olagligen - i att återplantera. Eftersom man fuskar med statistiken kan typ heltäckningsmatta se ut som skog, eller i alla fall all mark där det en gång stått skog (alltså inte står, i presens, utan stått).

Polen har stämts för sin avverkning av urskogen i Białowieża. Det är nämligen ett brott mot EU-lag att avverka urskog. Tack vare statistik-fusk kan svenska skogsbolag i Estland oförhappandes fortsätta sin skövling. Eftersom man agerar via bulvaner är det till största del osynligt att det är de svenska bolagen som hugger kalt, lagvidrigt underlåter att återplantera, och får artrikedomen att falla som en sten.

Tydligen är estländsk skogsmark himla fin - platt och skön att köra på! Fuck den svarta storken.

Som Jared Diamond visar i Collapse, och som Anonym Internetz-rappare rappar om, så börjar det med avskogning - men det slutar med kannibalism. (Relaterat: Högerlökar; syntetiserar allt; Mista' Magista'.)

***

Estnisk olaglig skövling har varit ett problem sedan Stalin dog 1989 (eller hur det nu var). I "The structure and estimated extent of illegal forestry in Estonia 1998-2003" (Hain & Ahas, i International Forestry Review) konkluderas att

"over 50% of the timber extracted from private forests during 1998-2002 was likely to have been related to one or more forms of illegal forestry as forest theft, environmental damage or tax violations. The role of the forest resource use policy in creating a favourable situation for emergence and expansion of illegal forestry is then discussed. It is concluded that post-Soviet liberal policy reforms have enabled illegal forestry to emerge, while political reluctance to acknowledge the whole scope of illegal forestry activities has obstructed the application of efficient countermeasures."

Alltså: Det har huggits ner urskog sedan Stalin konfirmerades 1998, och inte vidtagits några effektiva åtgärder för att stävja problemet.

En annan rapport pekar på att

"the rise of timber prices together with a seriously altered forest ownership structure and bad socioeconomical situation in rural areas (unemployment rate grew a lot after collapsing of collective farm system) were the reasons why the amount of illegal activities in forestry started to increase. Estonia started to build up new system to enforce principles of sustainable forest management. The first Forest Act was approved by the Parliament in 1993. The second Forest Act (1998) focused more on protection of certain forest values and forest owner was granted more privilege and freedom to manage own forests."

Min egen fetstil. Att skogsägarna själva får större frihet att reglera avverkning etc., är inte i linje med Jared Diamonds rekommendationer för hållbart skogsbruk. Som nämnts var nazisterna i vissa delar enna hejare på naturskydd, och Diamond gör även en poäng av det hållbara japanska skogsbruket och centralmaktens roll däri. Avskogning verkar vara en aspekt av den hobbesianska fällan, dvs. ett typiskt allmänning-/common-problem som kräver en koordinerings-strategi som ofta kommer att heta "centralmakt". Som sagt;

"På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott." (Dom 21:25.)

Efterfrågan på timmer är naturligtvis en faktor. WWF:s rapport Responsible trade in the shadow of illegal logging: Swedish import of Lativan timber and wood products tar en närmare titt på den svenska importen av lettiskt - dock inte estniskt - timmer. Rapporten petar hål på svenska skogsföretags hållbarhetsprofil, i och med att man pekar på implikationerna av den svenska importen. Vi ska inte låtsas som att alla slutsatser är överförbara till det estniska fallet, men utvecklingen av skogsbruket sedan Stalins födelsedag 1333 verkar i alla fall se ungefär likadan ut:

"The forestry sector is an important part of the Latvian economy, second only to the food processing industry. Approximately 85–90 per cent of the total annual industrial output of the forest sector is exported. The coniferous dominated forests of Latvia, which cover 45 per cent of the country, represent an important timber resource for the country and the region. In addition the Latvian forests are home to many rare, threatened and endangered species as well as rare forest types. Non-timber forest products also provide for residents’ recreation and subsistence needs. During Soviet rule all forests were state-owned. Since becoming independent from the Soviet Union in 1991 there has been a reversion of forest ownership back to the private sector. Forty-three per cent of the forest is now privately owned."

Min fetstil - ingen kung i Israel där inte.

WWF tycker vidare inte att svenska företag verkar bekymra sig om att säkerställa timrets ursprung, eller avverkningens påverkan på ekologiska värden:

"Many Swedish companies depend on felling licenses and transfer waybills issued by the Latvian state to assess and minimize the impact on forests. This is not adequate. Knowledge by Swedish companies of high conservation value forests and key habitats is poor. Timber and wood products procured from trading houses presently cannot be reliably sourced to its origin or assessed of its impact. Steps that companies are taking now to reach a level of responsible trade are overshadowed by the prevalence of illegal logging in Latvia. In order to avoid negative impacts on Latvian forests additional active steps need to be taken by the Swedish companies."

(Se rapporten sid. 6 för en sammanfattning på svenska.)

Tillbaka till Estland. Enligt den här artikeln (lite färskare, nämligen från 2018) hotas en fjärdedel av den estniska skogen av avverkning. EU-kommissionen har till och med pekat på att den estniska skogen kommer bli en netto-bidragare till  CO2-emissionerna, snarare än ett nettominus. Det är rätt sjukt.

"Estonia’s logging volumes have almost tripled in the past decade. The European Commission expects Estonia’s forests to become a net carbon source by 2030, rather than a sink, as they are today."

Precis som Antropofagis utsända reporter pekar på, verkar det som att regeringen ljuger med statistik för att slippa EU:s bannor:

"The government insists though that 53% of the country is still woodland [...] But satellite data shows that more than 285,000 hectares (2,850 sq km) of Estonian forest has disappeared since 2001 and Lohmus, recently voted “person of the year” by the Baltics’ largest newspaper, says that only 43% of the country is forest, when clear-cut areas are not counted."

***

En vinkel på det här är att skogen är en av de få befintliga, fungerande "teknologier" vi faktiskt har för CCS. En annan vinkel är att människor mår bra i skogen. Men fan i helvete: Är det inte bara sinnesjävla fett att de här varelserna blir nära 10 000 år gamla? Och 1 500 kubikmeter stora?

I det ovanstående slänger Antropofagi ur sig ett antal rätt så lösa anklagelser mot svensk skogsindustri. Med fördel kan en riktig granskande journalist göra slarvsylta av den här historien, och inkludera lite riktiga belägg. Det verkar uppenbart att den estniska skogen är extremt hotad av avverkning. Svenska skogsbolags roll i detta kan behöva styrkas ytterligare innan smutskastningen tar sig ännu mer konkreta uttryck. En from förhoppning är att så sker.