Antropofagi

lördag 16 december 2017

Tro på tro

LessWrong, belief in belief. Nu är det aktuellt igen. Låtom mig förklara.
 
Bret Weinstein i the Saad Truth (för att höra hela diskussionen, börja från ca t 45 minuter - eller lyssna på hela för fan din late jävel). Saad frågar "do people really believe this shit". Saad och Weinstein är evolutionspsykologer, och båda har biff med identitets-vänster-intersektionalitets-feminism-SJW:s på respektive front. Weinstein (jag transkriberar slarvigt):
 
"At some level, there is... ahm... your starting from a premise that I think is not entirely accurate, that is what it's like to believe something at it's root. You know what it is for you to believe something [...] To understand that ... here's how I would put it. There is a kind of mind that is ... what I would say is almost entirely social. That it tracks in terms of wellbeing, it's success and failure on an entirely social map. So you could imagine what a failure somebody would be as an automobile mechanic if they only viewed success in social terms and they thought the car was failing to make them look foolish or something. But if you live in a world that doesn't involve engines or agriculture or something where you doesn't actually have to understand in order to make something work  - then there is a landscape where your wellbeing rises and falls with how people view you. And so, we saw this very directly in the protesters response to what was going on at Evergreen. They posted everything necessary to indite their perspective. And it was clear why it happened ... which is that there are circles in which you post those very same thing and you ascend spectacularly. You become very popular. And the fact that you are capable to bring somebody's class to a halt [...] that that's a strong win. And what they didn't understand was that the world did not ... simply ... reflect the same biases at ever grater scale, that there was really just a tiny number of people that viewed the world that way, and that the rest of the world would view it in essentially the opposite terms. So, I do think that if you are only tracking social wellbeing, that there are people who believe some really upside down stuff because it makes them popular and successful within the circles which they travel."
 
Eh, ja. Exakt så verkar det.
 
Och där sitter vi då, enligt Antropofagis hypotes: Alla vi analytiska personlighetstyper, INTP:s och ENTP:s och de andra, och bara undrar vad som sker.
 
En E/INTP är inte vidare social begåvad. Är lite mer inriktatSanningen. Är lite mer sannolik, gissar jag, att säga emot i Asch's conformity experiment.
 
 
***
 
Men okej, vadan detta med belief in belief?
 
Jo. Det en analytisk personlighetstyp (ack jag raljerar lite pga. denna diskussion, men ni fattar) tänker: Okej, det verkar inte som att mansforskaren Lars Jalmert har riktigt på fötterna när han uttalar sig i DN. Så då skriver man ett mail till Jalmert, så klart:
 
"Hej Lars,
 
jag läste dig citeras i dagens DN Sthlm. Jag är osäker på hur väl tidningen återgivit vad du sagt, men det dök upp några frågetecken som jag gärna skulle räta ut. Hoppas du kan hjälpa mig!
 
I tidningen läser jag:
'Det som utmärker mansrörelser av typen Raw Man är att de betonar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. [...] – Det finns sällan vetenskapliga belägg för de teorier mansrörelser brukar vilja förmedla, vilket gör mig som forskare skeptisk, säger Lars Jalmert.'
Jag tolkar det som att du menar att det inte finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Detta verkar emellertid en smula dels kontraintuitivt, och dels i motsägelse mot forskningens konsensus. T.ex. skriver Hyde 2014 att:
'Overall, based on the numerous meta-analyses reported here, there is much evidence in support of the gender similarities hypothesis. Domains in which gender differences are small (around d = 0.20) or trivial (d ≤ 0.10) include mathematics performance, verbal skills, some personality dimensions such as gregariousness and conscientiousness, reward sensitivity, the temperament dimension of negative affectivity, relational aggression, tentative speech, some aspects of sexuality (e.g., oral sex experience, attitudes about extramarital sex, attitudes about masturbation), leadership effectiveness, self-esteem, and academic self-concept.

Nonetheless, the gender similarities hypothesis acknowledges exceptions to the general rule. Exceptions to gender similarities, where differences are moderate (d = 0.50) or large (d = 0.80), include 3D mental rotation, the personality dimension of agreeableness/tender-mindedness, sensation seeking, interests in things versus people, physical aggression, some sexual behaviors (masturbation and pornography use), and attitudes about casual sex.'

Vidare noterar jag att evolutionspsykologin (t.ex. Baron-Cohen, Campbell, Lippa och Pinker) noterar att människan som art utmärks av en viss könsdimorfism och således biologiskt bestämda könsskillnader på gruppnivå.
 
(Jag noterar också att Charlotta Stern pekar på att genusvetenskaplig forskning kan riskera att negligera dessa skillnader, samt att det finns en svårighet hos vissa att förstå att mindre skillnader i on avarage-ingångsvärde kan få betydliga skillnader i utfall: 'minor differences between distributions can explain striking differences in outcomes'.)
 
En kanske perifer poäng som dock ändå hör hemma här: Vi erkänner i allmänhet otriviala skillnader mellan könen vad gäller "fysiologiska" egenskaper - se t.ex. diskussionen om hur kvinnliga idrottare med manliga nivåer av testosteron ska få tävla, eller tänk dig vilka som i allmänhet föder barn och ofta ammar. Det synes mig implicera en närmast descartiansk dualism att tro att mentala egenskaper inte skulle kunna skilja sig åt mellan grupper på motsvarande sätt - jag tror inte att Anden och Köttet / Kroppen och Själen är av olika materia, eller att Själen är skapad av Gud medan Kroppen är ett resultat av evolutionsprocessen.
 
Slutligen; det verkar som att det fysiologiska och psykologiska könet bör vara i överensstämmelse för att en ska må bra. Icke-cis-personer tenderar att uppleva könsdysfori, och transpersoner löper större risk för mental ohälsa och suicid.
 
Så: 1) Är du felciterad? 2) Missförstår jag? Eller 3) vill du kalibrera din uppfattning? Om ej 1-3, så: 4) Hur ska jag förstå diskrepansen mellan evidensen och hur du citeras?
 
(Du säger/citeras förresten själv: 'Historiskt sett är idén om män i grupp generellt inte en jättebra idé, man ser ju vart det har lett. Det är inte kvinnor som krigar, säger Lars Jalmert.' Detta implicerar onekligen könsskillnader, eller missförstår jag?)
 
Stort tack på förhand om du kan hjälpa mig att räta ut frågetecknen kring hur du citeras i tidningen!
 
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
 
***
 
Det återstår att se om Jalmert svarar. Men, det intressanta är ju att Jalmert rimligen måste ha kommit kontakt med motsvarande argument förut. Det må vara fördomsfullt, men Antropofagi har vid det är laget blivit cyniker och förmodar att svaromål i sakfrågan inte riktigt existerar i genusvetenskapens verktygslåda (kanske pga. Nietzsche). (Exempel 1; exempel 2; exempel 3; exempel 4.)
 
Så, det verkar som att avgörande bevis i sakfrågan inte stipulerar vad en genusvetare ska tro!
 
Belief in belief-konceptet ger oss svaret. Inte alla tänker "vilka typer av observtioner förväntar jag mig givet min teori?" Ej heller "vilka observationer skulle falsifiera min teori?"
 
Ärligt talat, liksom: Religiösa hade nog fan i de flesta fall blivit rätt förvånade om Gud hade dykt upp. De förväntar sig inte några observationer alls utifrån sin sk. tro. Inte heller låter de i allmänhet sin hypotes (Gud finns och skapade världen) utsättas för falsifieringsförsök.
 
Antropofagi vill hävda: Genusvetare tror, i den mån någon vill se draken i deras garage, inte egentligen på draken.
 
Khalifen borta på LessWrong argumenterar (minns ej var så kan ej länka) för att kristna faktisk brukade tro på kristendomen. De förväntade sig att hitta arkeologiska rester av Syndafallet och Judarnas uttåg ur Egypten; de förväntade sig astronomiska observationer som verifierade Bibelns och kyrkans teorier om de celestiala sfärerna. De trodde på den zoologiska hierarkin Scala naturae, från svampar till änglar, som om alla dessa kreatur innehade likvärdig ontologisk status.
 
Steg för steg var de kristna tvungna att överge sin tro. Idag är det frågan i vilken mening de egentligen tror. Tror på sin tro, i regel, enligt LessWrong-Khalifen.
 
***
 
Visserligen kan vi ju bråka om definitionen av "tro". Kristna forumet Brobyggarna menar att "tron är en övertygelse om ting man inte ser" (Hebr. 11:1) samt att "tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord" (Rom. 10:17).
 
Thorbjörn Hammerth vill skilja på "belief" och "faith", vilket är relevant för oss som ju utgår från Khalifens belief in belief. "Faith" är väl just ogrundat "belief", eller "tillit", dvs. valet att förlita sig på någon eller något - underförstått utan säkerhet, försäkran eller bevis. Hammerths slutsats: "Vetenskapen ska kunna förklara, förutsäga och verifiera sina kunskaper. Forskar man om sjukdomar så är generna objektet för sin verksamhet. Den som hyser en religiös tro, sätter Gud i centrum i sitt liv. Då riktas alla ansträngningar på att utforska detta 'objekt'”. (Obs, ingen aning om vem Hammerth är - han verkar delvis vara en ganska korkad relativist.)
 
Svenska Wikipedia skiljer på "religiös tro" och "tro (kognition)". Det föregående är "ett grundelement i det religiösa livet som innebär att föreställningar om det transcendentala erkänns som sanna, dels tillit till en eller flera gudar. Trons visshet härrör från en eller flera gudomlig varelsers auktoriteter och trovärdighet. Enligt Martin Luther skulle en tro utan sådan grund vara bara en godtrogen tilltro och förtroende. Denna tillit är en väg till frälsning, som i kristendom och islam." (Wikis länkar.) Det senare är istället "att hålla ett sakförhållande för sant. Att tro någonting är således att inta en viss attityd till ett givet påstående. Ens trosuppfattning kan ha olika grad av övertygelse, alltifrån en vågad gissning till en stark övertygelse."  (Återigen Wikis länkar.)

Vi kan nog konstatera att den där Hammerth har en poäng i att "tro" och "belief" inte är 1:1-översättningar - det svenska begreppet kan innefatta både religiös/blind tro och (förhoppningsvis väl-)grundad tro. Kyrklund låter fö. Pontus Pilatur skilja på att tro och att anse, vilket väl är skillnaden på en övertygelse och en åsikt - där åsikt/anse i Antropofagis föga övervägda mening har mer aktiva konnotationer, och övertygelse/tro mer passiva dito.
 
Wiktionary ger oss fem olika definitioner av "tro":
 
"1. finna något sannolikt (på grund av något sakförhållande) men inte veta säkert
Synonymer: förmoda, anta, ha för sig, tycka, mena [...]
2. hålla något för sant, vara övertygad om något (på mer eller mindre rationella grunder)
Synonymer: anse, tycka, mena [...]
3. ha förtroende för någon/något, sätta sin tillit till någon/något
Synonymer: lita, förlita sig, förtrösta [...]
4. reflexivt: tro sig) inbilla sig, föreställa sig [...]
 
5. ha en fast religiös övertygelse"
 
Vi jämför det med definitionerna av "believe":
 
"1. (transitive) To accept as true, particularly without absolute certainty (i.e., as opposed to knowing) [...]
 
  • Forasmuch as many have taken in hand to set forth in order a declaration of those things which are most surely believed among us []
  • 2014 June 21, “Magician’s brain”, in The Economist, volume 411, number 8892:
    [Isaac Newton] was obsessed with alchemy. He spent hours copying alchemical recipes and trying to replicate them in his laboratory. He believed that the Bible contained numerological codes.
2. (transitive) To accept that someone is telling the truth. [...]
 
3. (intransitive) To have religious faith; to believe in a greater truth."
 
Jämförelsen ger vid handa att "tro" mycket riktigt är ett bredare begrepp än "beliefe", vilket också är sannolikt givet att engelskan har fler ord och således möjlighet att hålla sig med mer precisa begrepp.
 
Vi noterar dock också att Khalifens rationalistiska förståelse av belief eventuellt inte är den gängse. Snarare tycks belief handla om just religiös, i.e. ogrundad/blind, tro. Definition 1. är väl dock ungefär så nära en rationalist kommer att säga att den "vet" någonting - sannolikhet 1 är inte att leka med.
 
***
 
Nåja, nog om detta. Belief in belief-konceptet beskriver att man tror att man tror, snarare än att man tror. Dvs., man skulle bli förvånad om Gud faktiskt dök upp. Man ad hoc:ar in absurdum förklaringar till varför draken i ens garage inte går att upptäcka. Ens "tro" genererar egentligen inga förväntningar.
 
Detta är inte exakt analogt med genusvetenskapen. De förväntar ju sig att se saker såsom Patriarkatet, Könssegregerade utbildnings- och yrkesval, Sexuella övergrepp, och Kvinnlig underordning i alla dess upptänkliga former. Problemet är att deras teori är för generös/slapp för att någonting inte ska kunna passa där. Det är därför de tolkar allting som evidens; till och med motbevis tolkas som bevis för att de har rätt, eftersom de är exempel på att det finns en Patriarkal Agent som försöker Attackera dem. (Exempel 1; exempel 2; exempel 3.) Ja jävlar, till och med deras generalization from fictional evidence tenderar att bli övertolkning à la confirmation bias; se t.ex. Ahlströms vantolkning av Bergman.
 
Det har emellertid en släktskap med kristendom, även om vi inte ser en exakt motsvarighet till den förvåning vi förväntar oss hos kristna, skulle väl Gud sticka fram sitt fula tryne i egen hög person. Denna släktskap är att allt är att se som ett bevis.
 
Under frågerubriken "Finns Gud?" får vi veta följande:
 
"Guds existens kan i varje fall inte bevisas eller motbevisas. Bibeln säger att vi med tro måste acceptera att Gud finns, 'Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom' (Hebreerbrevet 11:6). Om Gud önskade så skulle Han kunna dyka upp och bevisa för världen att Han existerar. Men om han gjorde det skulle det inte behövas någon tro. 'Jesus sade till honom: ’Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.’' (Johannes 20:29).

Det betyder dock inte att det inte finns några bevis för att Gud existerar. I Bibeln står det, 'Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk Dag talar till dag därom och natt undervisar natt. Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras, men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord.' (Psaltaren 19:2-5). Titta på stjärnorna, förstå universums omfång, upptäck det fantastiska i naturen, se den vackra solnedgången – alla dessa saker gör att vi kan tro att det finns en skapare, Gud. Om inte detta är tillräckligt finns det också bevis för Gud i våra hjärtan. I Predikaren 3:11 står det, '…han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan …' Det finns något djupt inom oss som säger oss att det är något bortom detta livet, bortom denna världen. Vi kan försöka förneka den kunskapen med sinnet, men Guds närvaro finns ändå i oss. Trots detta varnar Bibeln att vissa ändå kommer förneka Guds existens, 'Dårarna tänker: ’Det finns ingen Gud.’' (Psaltaren 14:1). Eftersom mer än 98 % av världens befolkning genom tiderna, i alla kulturer, i alla civilisationer, på alla kontinenter trott på någon form av Gud – måste det finnas någonting (eller någon) som orsakar den tron.
"
 
Vi noterar att det inte finns så värst mycket utrymme att inte tro på Gud. Samtidigt, inte heller så många starka argument, möjligen med undantag av philosophical majoritarianism-argumentet. Ärligt talat säger dock "98% av världens befolkning tror på Gud" nog mer om det argumentet än om Guds existens.
 
Vi fortsätter till de förment logiska argumenten för Guds existens:
 
"Utöver de Bibliska argumenten att Gud finns, finns det logiska argument. Först finns det ontologiska argument. Den mest populära av de ontologiska argumenten bygger på Gud visar sin existens. Det börjar med definitionen av Gud som 'den som utan någon högre kan bli skapad.' Det sägs sedan att existera är större än att inte existera, därför måste det största begripliga verkligen finnas. Om Gud inte skulle finnas skulle Gud inte vara den största begripliga existensen – men det skulle motsäga sig Guds definition. Det finns också teologiska argument. De teleologiska argumenten är vetskapen om att universum har en så fantastisk design, det måste ha funnits en gudomlig skapare. Som exempel, om jorden var några få hundra kilometer längre bort från solen, skulle den inte kunna försörja mycket av det liv som finns här nu. Om beståndsdelarna i vår atmosfär var några få procent enheter annorlunda, skulle varje levande varelse på jorden dö. [...]

Ett tredje logiskt argument för att Gud finns är kosmologiska argument. Varje händelse måste ha en anledning. Detta universum och allt i det är ett resultat. Det måste vara något som gjort att allt börjat existera. I sista hand måste det ha funnits något som inte är ett resultat av någon tidigare händelse som gjort att allt annat kommit till. Det 'något' är Gud. Ett fjärde argument är känt som moraliska argument. Alla kulturer genom historien har haft någon form av lagar. Alla har en inbyggd känsla för vad som är rätt ock fel. Mord, lögn, stöld, och omoral är fel i nästan hela världen. Var kom denna känsla för rätt och fel från om den inte kom från Gud?

Trots allt detta säger oss Bibeln att människor kommer att förneka det tydliga och otvivelaktiga budskapet från Gud och i stället tro på en lögn. I Romarbrevet 1:25 står det, 'De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen.' Bibeln säger också att folk inte har någon ursäkt för att inte tro på Gud, 'Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem' (Romarbrevet 1:20)
."
 
Sammanfattningsvis handlar det alltså om att det som är perfekt måste existera eftersom det som är perfekt måste vara perfekt även avseende egenskapen existens; att Gud förklarar varför vår osannolikt gästvänliga värld kan existera; first mover-argumentet; vad jag helt osakligt och bakvänt vill kalla det Friedmanska argumentet (lag/moral uppstår); samt .... ojsan, mer svavelosande hotelser från Romarbrevet. Ajaj.
 
Efter att både ha följt Fi, och haft anledning att slänga käft med allsköns tredjevågens-feminister och intersektionalitetskonsulter, så känns följande passage skrämmande likt genusvetenskapen:
 
"Människor väljer att inte tro på Gud för att det 'inte är vetenskapligt' eller 'för att det inte finns bevis.' Den egentliga orsaken är att när de väl erkänt att det finns en Gud, måste de också förstå att de har ansvar inför Gud och är i behov av förlåtelse av Gud (Romarbrevet 3:23; 6:23). Om Gud finns, då är vi ansvariga för vad vi gör mot Honom. Om Gud inte finns kan vi göra vad vi vill utan att oroa oss för att Gud ska döma oss. Jag tror att det är därför så många klamrar sig fast vid evolutionen i vårt samhälle – det finns ett alternativ till att tro på Gud. Gud finns och innerst inne vet alla att Han finns. Att vissa med kraftfulla försök, försöker att bevisa att han inte finns är ju egentligen starka argument att Han verkligen finns."
 
Jag ska förklara vad jag menar med att jag ser paralleller till genus-biznizen:
 
1. Genusvetenskapen och dess aktivistiska utskott (som väl i ärlighetens namn överlappar helt med själva disciplinen) kräver tro. Underkastelse i form av lojalitet. Vi har noterat att motbevis och vetenskapliga motargument inte biter - det är således inte pga. sådana man tror på Gudenus. Det handlar om att "förstå" och "inse" hur det ligger till, och då också inse att man (iaf. som man) "är i behov av föråtelse". I det läget går det inte att käfta emot - frälsningen finns endast i att få förlåtelse av prästerskapet.
 
2. Om Patriarkatet finns, då är vi ansvariga för det. Teoribildningen är således en väldigt starkt social konstruktion, ett mäktigt intersubjektivt fenomen i bemärkelsen "lögn som förändrar verkligheten". Tron på genusvetenskapen kommer underförstått med en lååååång rad föreskifter kring hur en får lov att, och hur en bör, agera. Tron på genusvetenskapen har sas. en kostnad, som avser hur vi får lov att bete oss. (Här finns anledning att återknyta till motte and bailey-doktrinen.)
 
3. "Många klamrar sig fast vid alternativa hypoteser - inte för att de är bättre, utan för att fly sitt ansvar för/i Patriarkatet." Denna typ av meme-modell gör det onödigt att diskutera sakfrågor - all avvikelse från dogmerna kan istället psykologiseras över. "Okej, så du säger att fenomen X kan förklaras av Y snarare än Z - kan det bero på att du är en Vit Heterosexuell Man som inte vill ta ansvar för Patriarkatet?"
 
4. Som sagt: "Att vissa med kraftfulla försök, försöker att bevisa att Patriarkatet inte finns är ju egentligen starka argument att Patriarkatet verkligen finns."
 
***
 
Schyman och Fi, och många andra genusaktivister jag haft äran att befatta mig med, har ofta en helt uttalad strategi att inte diskutera med meningsmotståndare. Strategin ligger, i ärlighetens namn, djupt inbäddad i hela identitetsvänstern. Åsikter smittar. Att ta debatten är att ge utrymme. Problemformuleringsprivilegiet bevakas strikt. Vilket, naturligtvis, är oändligt frustrerande för den som har rena sakfråge-invändningar.
 
Istället, är den lika uttalade rekommendationen, ska man vända sig till de personer som kan tänkas övertygas. En smart strategi ur rent påverkanssyfte. Och det är väl fine för aktivister och politiskt aktiv.
 
Men, en "vetenskap" ska ju inte ha som målsättning att försöka övertyga, utan om att uppnå en så sannolik tolkning som möjligt av verkligheten. Med andra ord; instrumentell rationalitet är för PR-folk och politiker, men epistemisk rationalitet är för vetenskapspersoner. Asså:
 
"1. Epistemic rationality: believing, and updating on evidence, so as to systematically improve the correspondence between your map and the territory.  The art of obtaining beliefs that correspond to reality as closely as possible.  This correspondence is commonly termed 'truth' or 'accuracy', and we're happy to call it that.
 
2. Instrumental rationality: achieving your values.  Not necessarily 'your values' in the sense of being selfish values or unshared values: 'your values' means anything you care about. The art of choosing actions that steer the future toward outcomes ranked higher in your preferences.  On LW we sometimes refer to this as 'winning'."
 
Det är mig helt uppenbart att genusvetenskapen har fått detta om bakfoten, och helt går på instrumentell rationalitet framför epistemisk dito. Och det är en skam.
 
***
 
Antropofagi måste erkänna: Jag önskar att jag hade religiösa kompisar, så att jag hade någon att argumentera mot. Istället får jag visst hålla till godo med genusvetare. Sådana har jag nämligen i överflöd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar