Din käpp i ekorrhjulet: In thy face

 Må så vara att han inte lyckades till 100 procent, den käre Anton, men han stack i alla fall ut hakan.

Anton Abele. Vi var många som länge trodde att det skulle uttalas Abéle, som om vi undermedvetet ville minska skämskudden genom att tillskriva gatuvåldets belackare ett afrikanskt-klingande efternamn. Inte kunde en etniskt östermalmsk pojkvasker gå i klinch med hela världens Fila-kickers?

Antons politiska gärning må synas kortlivad, men hans utstuckna haka är faktiskt ungefär lika gammal som Vatikanstaten. För visst måste det vara samma haka?

Dagens installation av Din käpp i ekorrhjulet ska handla om det skelettala utskott som närmast ensamt regerade Europa. Utvaldhetens kännetecken. Det konungsliga ansiktets stolta vanprydare.

Den habsburgska hakan.

***

Beakta den spanske kung Karl II:s släktträd:

Likt ett folktrons smörjträd beskriver denna stamtavla en ögla i rummet. Där smörjträdets ögla användes för att bota engelska sjukan, kan vi utifrån modeller om genetisk risk gissa att Karl II:s träd snarare alstrade barnsjukdomar. 

Ty notera hur Philip och Johanna får tre barn som får sex barn. Som får... 

(Ajdå, redan där blir det svårt, eftersom Philip II gifter sig med sin systerdotter, varför hans barn är systerns barnbarn. Systern, Maria av Spanien, får för övrigt Anne av Österrike med Maximilian II, som är hennes pappas brorson.)

...som får fem barn som får fyra barn. Som får tre barn. Som får ett barn. Som (med sin morbror) får ett barn.

DE ÄR DUBBELT SÅ MÅNGA NÄR DE BÖRJAR SOM NÄR DE SLUTAR!

Wikipedia förtydligar:

"Karl II:s släktträd visar på en långtgående inavel. Hans mormor, Maria Anna, var också hans faster. Johanna den vansinniga var bland annat hans morfars farfars farmor, hans farfars morfars farmor och hans morfars mormors mormors mor. Inaveln var för övrigt ännu mer omfattande än vad släktträdet visar – Karl V och Isabella var kusiner, eftersom Isabella var dotter till Johannas syster Maria. Karl II hade för övrigt en syster som gifte sig med sin morbror och fick barn med honom."

Det behövdes helt enkelt inte så många julkort.

(Det är också indikativt för dåtidens adelsätter att ingångsvärdet i den här incestuösa häxkvasten är Johanna av Kastilien, äks. Johanna den vansinniga. Vi hade alltså att göra med mental ohälsa redan innan själva inaveln ens tar vid. Pinsamt nog är Johanna även stammoder till den vår egen lätt retarderade konung, Carl XVI Gustaf.)

***

Vad är då hakan med detta?

Karl II av Spanien tillika av Habsburg.

Den habsburgska hakan berättar på ett sätt en liten finstämd historia om fred (och inavel) och endräkt (och inavel). Genom strategiska äktenskap (och inavel) kunde huset Habsburg (och inavel) gifta till sig "dagens Nederländerna, Belgien, Spanien och stora delar av Centraleuropa" (och inavel) och bli "jordens största imperium." (Och: Inavel.) 

Citaten ovan härrör från ett annat anatomiskt utskott, nämligen Dick. Harrison, that is. (Citatens källa.) Som vi lärde känna i samband med Antropofagis 1000:de blogginlägg.

"Hakan är det mest kända uttrycket," säger Dick, 

"men tittar du på ögon, näsa och huvudformation över huvud taget är det väldigt lätt att känna igen en habsburgare. Du kan det efter tio sekunders övning. Fysionomierna har markant liknande drag. Gifter du dig med dina kusiner 200 år i följd i släkten så blir det så."

Då kvarstår endast en enda fråga: När kampen mot gatuvåldet togs upp av en ung Anton Abele - ringde det några klockor hos Hr. Harrison?

***

Inavel är inte bara roligt. Den citerade artikeln låter också docent Andreas Tillmar, Rättsmedicinalverket, komma till tals:

"Karl II har en inavelskoefficient som betyder att hans föräldrar genetiskt är som syskon. Har man haft inavel i flera generationer så kan det bli så att även om föräldrarna inte är jättenära släkt, så kan man vara genetiskt nära släkt ändå."

Harrison igen:

"Karl II var fysiskt inkapabel att regera och skaffa avkomma. Han var så pass degenererad och nedbruten att släkten dog ut med honom i Spanien."

Rent-seeking har blivit mainstream-ideologi

Jag satt en dag och åt sen lunch på en halvtom restaurang. Nära mig satt en grupp pensionister och pratade.

- Vi ska sälja huset på Rivieran. Vi har en spekulant. Han är riktigt vidrig men rik.

- VAD SA DU?

- Hon sa att vi ska sälja huset på Rivieran och att vi har en spekulant och att han är vidrig men rik!

- JAHA!

Samtalet handlade om hur de skulle blåsa spekulanten ifråga och hur gött det skulle bli med cashflow. 

Därefter rörde sig samtalet vidare till att handla om ett av pensionistparens son. De ondgjorde sig över sonen som följer:

- Han är så... Alltså han är världens finaste pojke. Han är snäll och så. Men han tar inte för sig. Idag 2022 måste man ta för sig.

- VAD SA DU?

- Hon sa att han är världens finaste men att han inte tar för sig och att det måste man 2022!

- JAHA!

Rent-seeking har blivit mainstream-ideologi. Riksdagspolitiker skriver sig i kostallar för att hösta hem några hundra tusen pengar felaktigt. Ortenkids beknar och förnedringsrånar istället för att knega. Statliga myndighetspersoner klistrar vid sina meningslösa uppgifter som flugor vid flugpapper. Alla vill sko sig.

Rent-seeking innebär att man ökar sitt eget välstånd utan att skapa nytt dito. Rent-seeking är nollsummespelets melodi.

***

Är det då bara nyliberalismens ideologiska seger som ger oss rent-seeking-pensionister som hatar sina snälla barn?

Nej, ty vi känner ju nollsummevänstern. Nyckelläsning: Ragnarök. För ni vet, the pie doesn't grow so well.

Anledningen till att pensionister lurar husspekulanter och hatar barn är att vi har lämnat moralismen och gjort ett återinträde in i realismen. Tyvärr innebär detta att alla återigen slåss med näbbar och klor över de resurser som finns. Även de välbeställda har fått peniafobi.

Medelklassen har varit fri att moralisera så länge fossil-dopade 1900-tals-tillväxtens efterglöd värmt deras erbarmliga anleten. Nu har det dock blivit kallt. Kanske var det Covid-19-pandemin som var ett dragit fönster.

Inflationen är (de politiska) eliternas sätt att sänka levnadsstandarden för befolkningen, utan att på papperet sänka deras löner. Det är till yttermera visso priset vi får betala för att politikerna slängt resurser på allt möjligt dumt skit. Nu när världen skälver.

Konverterik · John Galt

Man hade kunnat återinvestera cashen i humankapital. Eller gjort infrastrukturinvesteringar. Istället har man bekostat idiotisk policy som följer på värdesignalerande moralism. Klart vi vill ha hög invandring, men inte hög invandring av extremt kulturellt avlägsna och lågutbildade individer, i kombination med en arbetsmarknad som ställer EU:s högsta kvalifikationskrav, och ett extremt generöst välfärdssystem som bygger på tillit.

Det talas icke sällan om Tillit. Svenskar sägs oftare än andra ha det till varandra och till myndigheter. När invandrargrupper är svåra att nå med preventionsåtgärder eller samhällsinformation säga ofta deras låga tillit till myndigheter försvåra.

Men Tillit har två riktningar.

— Greider Becker (@cederberg_erik) August 1, 2022

Mer invandring är lösningen på för mycket invandring.

Jag älskar migration och är därför kritisk till svensk migrationspolitik. Ju friare migration globalt sett, desto fler människor får möjlighet att öka sin produktivitet på en bättre arbetsmarknad. Ju fler som kan rösta med fötterna desto mer systemkonkurrens och regimpress.

— Greider Becker (@cederberg_erik) July 23, 2022

Moralismen har haft anledning att självdö. Vi kanske aldrig får veta vem som utdelade det dödande av de väldigt många huggen.

Verkligheten anföll Ukraina och fick oss att inse att realpolitik är av nöden; vi går med i Nato. (Men ni känner ju S: "we have always been at war with eurasia". Politiker är obehagliga.)

"Allt går ju med elektricitet" skaldade Tage Danielsson i 88-öres revyn, men på senare tid har det visat sig att elektriciteten inte uppstår i rakapparaten, vibratorn eller ens kontakten, utan - typiskt sett - i ett kärnkraftverk. Genom att lägga ner reaktorer har vi fuckat upp elförsörjningen, och nu är plötsligt alla för kärnkraft.

Vi hade en jättedålig narkotikapolitik jättelänga, av vad det verkar pseudoreligiösa skäl. Nu har gängen ätit sig feta på intäkterna och vuxit till en svulst så stor att vi inte vet hur vi ska operera bort den. Med rivstart i Wickléns utmärkta Vi ger oss aldrig, MED:s överlägsna (men inte tillräckligt långtgående) narkotikapolitik, samt Liberalernas senaste utspel om att utreda kriminaliseringen av eget bruk, så förväntar vi oss en hastig kovändning där sossarna plötsligt alltid varit mer Sanna Marin än Magdalena Andersson, egentligen.

Overton-fönstret är öppet. Nu kör vi.

Landa bara inte i the uncanny valley of avkriminalisering, som riskerar att gynna gängen. Reglera narkotikamarknaden i alla delar.

Systembolag för weed. Sprutrum för registrerade heroinister. Legitimerade shamaner. Svamp &c. på apoteket.

— Greider Becker (@cederberg_erik) August 17, 2022

Verkligheten är inte en bitch; den är en bitch-slap.

***

Rent-seeking-ideologi uppstår i ett samhälle där pajen inte ökar snabbare än den äts. Värst såklart när pajen till och med minskar.

Vågar vi åtminstone hoppas att moralismen är död?