Antropofagi

fredag 23 mars 2018

Din käpp i ekorrhjulet - Kryptozoologiska väsen, och kryptobotaniska

Kryptozoologiska väsen är varelser som forskarsamfundet inte till hundra procent VET existerar. Eftersom vi i strikt bemärkelse inte VET någonting överhuvudtaget, säger dette egentligen föga om väsendena ifråga. Anselm av Canterbury skulle för övrigt säkert kunna bajsa ur sig ett jävla bevis för deras existens, om det nu ska vara nödvändigt.

Men hörrni, glöm big foot, yeti och storsjöodjuret. Det "finns" betydligt töffare grejer än så där ute. Sugen på att bli nafsad i hälsenan av Cadborosaurus willsi, liksom? Eller att malmannen flyger in i din nattlampa?

Den mest underskattade kryptozoologiska varelsen är förmodligen den mongoliska dödsmasken, mer känd som olgoi-khorkhoi. Anledningen är att dödsmasken är ganska oansenlig - inte alls så fet som de större släktingarna i Hotet från underjorden-filmerna.

Hur många finns det?

Låt oss gå vidare till den mäktiga trunko. Antropofagi har tidigare nämnt de marina björnarna kolponomos, som tyvärr är utdöda.... Eller!? Trunko beskrivs nämligen som en isbjörnsliknande varelse, även om fotografier jag hittar snarare indikerar ett släktskap med elefanter:

Trunko.

(Inga undervattensgiraffer än så länge, tyvärr.)

Fetast av de alla är förmodligen Mokèlé-mbèmbé, en slags diplodocus som gömmer sig i djunglerna kring Kongo-floden. Jakten på Mokèlé-mbèmbé är hittills relativt resultatbefriad, men då DR Kongo (2 344 858 km²) och Kongo-Brazzaville (342 000 km²) tillsammans är i storleksordningen av en mindre världsdel (Europa, 10 180 000 km²) så känns det inte helt otänkbart att en fet dinosaurieliknande varelse kan trampa runt där inne bland träden utan att upptäckas av just BBC:s kamerateam. Dock av lokala förmågor, mind you:
"'The way they see the world is a little different to the way you and I see it,' says Paul.
But their eyewitness reports still need to be taken seriously, in his view. 
'Certainly mythology surrounds it,' says Adam Davies, a British man who spends his spare time and money travelling the world in search of undocumented species, and has twice gone to Africa on the trail of the Mokele-mbembe. 
'But when you put it to people, >Is this a real creature?< they become quite affronted… and they consistently came out with physical descriptions.' 
'Never dismiss tribal accounts on the basis that they must be talking tosh because they are tribal - that's not right and it's actually disrespectful,' he says."
Okej, ny tumregel allihop! Never dismiss tribal accounts! Ni kan gå hem nu, folks. It's a wrap...


Tuff att handskas med! Tur att man har spjut.


***

Människoätande träd, bara.
Kryptozoologi i all ära. Den riktigt feta skiten är kryptobotanik! T.ex. ståtar Centralamerika med ett människoätande träd (t.v.). Vi ska inte heller skratta bort det lettiska Austras Koks, tartarianska lammträd, den serbiska raskovnik-örten eller för den delen ... vad heter det ... jag glömmer ... just det, Lotusträdet! Som, om man äter av dess frukt, orsakar ... vad var det nu igen? Jag har glömt. Men källa Homeros, i alla fall. Och lite Bibeln (Job 40:19-22):
"Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära. Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek. Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass. Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring."
Vi kan i sammanhanget erinra oss att Gud utsätter Job för allsköns vidriga prövningar. Han täcks av varbölder! Inte så snyggt. Hans tio barn dödas! Där ser man - hög fertilitet och hög mortalitet. Det här måste varit innan den demografiska transitionen, gubevars.

Jobs boks omnämnande av lotusträdet leder oss snabbt tillbaka till kryptozoologin - strax trillar Leviatan in genom läsglasögonen på oss:
6Under lotusträden ligger han,
dold i vass och dy.
17Lotusträden ger honom skugga,
strandens pilar gömmer honom.
18Hur än floden svallar
låter han sig inte bekomma,
han bevarar sitt lugn
om så en hel Jordan forsar mot hans gap.
19Vem kan fånga honom med ett grepp i ögonen
eller sticka hål i hans nos?
20Kan du dra upp Leviatan med krok,
kan du lägga betsel i hans mun?
21Trär du en vidja genom hans nos,
sticker du en hake genom hans käft?
22Tigger han dig om nåd,
vädjar han till dig med mjuka ord?
23Ingår han avtal med dig,
tar du honom som slav för alltid?
24Leker du med honom som med en fågel,
får dina flickor ha honom i band?
25Köpslår handlare om honom,
delas han upp mellan krämare?
26Kan du sätta en svärm av pilar i hans hud
och en harpun i hans huvud?
27Anfall honom du -
den kampen glömmer du aldrig,
och du gör inte om det.
28Där kan ingen hoppas på framgång,
vid blotta anblicken fälls man till marken.
It's the real shit, eller hur!?!? Mäktiga strofer, änna. Och det fortsätter:
6Han är alltför grym,
ingen törs reta honom.
Vem kan hålla stånd inför honom?
2Vem kan oskadd utmana honom,
vem under hela himlen?
3 [---]4Vem klär av honom hans hölje,
vem tränger genom hans dubbla pansar?
5Vem öppnar gapets dörrar -
de blottade tänderna väcker fasa.
6Hans rygg bär rader av sköldar,
sammanfogade som med sigill.
7De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kommer emellan.
8Den ena är fästad vid den andra,
de sitter ihop och kan inte skiljas åt.
9Ljuset gnistrar när han fnyser,
hans blickar lågar likt gryningens öga.
10Kvastar av eld far ut ur hans gap,
gnistor sprutar fram.
11Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta på elden.
12Hans andedräkt tänder glöd,
lågor slår ut från hans gap.
13Styrka bor i hans manke,
skräck löper framför honom.
14Hans köttiga buk är inte slapp,
den är fast, som vore den gjuten.
15Hans bringa är hård som sten,
hård som understenen i kvarnen.
16När han reser sig darrar de mäktiga,
och havets bränningar ryggar tillbaka.
17Angriparens svärd biter inte på honom,
ej heller spjut och lans och pil.
18Järn är som halm för honom,
brons är som murket trä.
19Pilar skrämmer honom inte på flykten,
mot honom är slungans stenar som boss.
20Som ett halmstrå är klubban,
han skrattar åt skramlet av sablar.
21Undertill har han vassa skärvor,
som en trösksläde glider han fram över dyn.
22Djupet får han att koka som en kittel,
havet gör han till en sjudande brygd.
23Bakom honom ett stråk av ljus,
havsdjupet tycks få silverhår.
24Ingen på jorden råder över honom,
han är skapt utan fruktan.
25De övermodiga bävar för honom, alla stolta rovdjurs konung.
Alla stolta rovdjurs konung! Leviatan! STATEN, käre Hobbes, STATEN!

Leviatan.
Men det jag utelämnade i stycken innan lotusträdet var... Den som låg under lotusträdet... Självaste Behemoth!
Se på Behemot – honom har jag skapat liksom dig.
Han äter gräs som oxen.
Se vilken styrka i länden,
vilken kraft i bukens muskler!
Hans lem är mäktig som cedern,
lårens senor är som tvinnade rep.
Benen i hans kropp är som rör av brons,
benstommen som stänger av järn.
Han är den främsta bland Guds skapelser.
Under lotusträden ligger han,
dold i vass och dy...
Behemot.

torsdag 22 mars 2018

Abd Allahs förslag


Antropofagi har tidigare påpekat att skillnader i läskunnighet sannolikt bidrar till att förklara skillnader i IQ. Vi verkar både ha underlag för att hävda samband och orsakssamband - dvs. både korrelation och en mekanistisk hypotes. Sambandet står t.ex. David Marks för:
"'Citing a high correlation between rising literacy rates and gains in IQ, David Marks has argued that the Flynn effect is caused by changes in literacy rates.' I en studie hävdar Marks att 'literacy variations across time, place and race are highly associated with changes in IQ scores.'"
Orsakssambandet står Reis, Peterson och Invar för. T.ex. nämner en studie att:
"learning an alphabetic written language modulates the auditory-verbal language system in a non-trivial way and provided support for the hypothesis that the functional architecture of the brain is modulated by literacy. We have also indicated that the effects of literacy and formal schooling is not limited to language related skills but appears to affect also other cognitive domains. In particular, we indicate that formal schooling influences 2D but not 3D visual naming skills."
Antropofagi påpekar i tidigare inlägg att just somaliskt snitt-IQ skulle kunna förklaras av låg literacy. Samtidigt är det ett faktum att somaliska kvinnor har betydligt lägre grad av literacy än somaliska män. En av Antropofagis många kommentatorer påpekar härvidlag, föredömligt klartänkt:


Jamen visst! Abd Allah har givetvis helt rätt. Vilket leder oss in på dagens quest: Mer korrespondens!


***

"Hej [forskare],
jag har ett par frågor som jag hoppas du kan bistå i att besvara.

Givet din och andras forskning tycker jag att vi har början på en mekanistisk förklaring till hur läskunnighet kan påverka (höja) IQ.

Jag noterar även att forskaren David Marks förklarar Flynneffekten med förändring i läskunnighet. I en studie hävdar Marks att "literacy variations across time, place and race are highly associated with changes in IQ scores."

Så vi verkar ha någon slags samband här.

Det har påpekats för mig att läskunnighetens roll som förklaring till gruppvariationer i IQ borde kunna belysas om vi jämför grupper mellan vilka läskunnighet skiljer sig inom samma genetiska eller etniska grupp.

Exempel: Somaliska kvinnor har mycket lägre läskunnighet än män. Så vitt jag förstår konsensus ser vi ingen genomsnittlig skillnad i IQ mellan män och kvinnor generellt sett. Skiljer sig snitt-IQ mellan somaliska män och kvinnor åt?

Om ja: En indikation på att läskunnighet förklarar Flynn-effekten.

Om nej: Det är förmodligen inte läskunnighet som förklarar Flynneffekten.

Jag hoppas verkligen att du kan bistå här, för jag lyckas inte hitta IQ-mätningar där jag kan se somaliska män respektive kvinnors snitt-IQ på gruppnivå. (Eller andra relevanta populationer givetvis, där läskunnighet varierar t.ex. mellan könen.)

Stort tack på förhand!

Vänliga hälsningar [Antropofagi]"

***

"Det finns stor anledning att dra slutsatsen att läsande ger symbolhantering som ger abstrakt tänkande som syns i IQ. Etniska skillnader är mycket mindre i non-verbal IQ än i vanliga iq-tester.

I Sverige har vi inte registrering på etnicitet så det finns inte svenska siffror.

Kan inte om det finns från USA.

------------------------------------------------------------
Martin Ingvar, M.D., PH.D.
Barbro and Bernard Osher Professor of Integrative Medicine"

***

Okej, så forskarsamfundet stöttar min hypotes, utan att egentligen besvara mina frågor. Vi vandrar vidare genom indiciernas dimmor:

Det verkar  som att Flynn beskriver en brantare Flynneffekt för kvinnor än för män, dvs. att kvinnors IQ har ökat snabbare än mäns, tills att kvinnor ligger på ungefär samma IQ eller något högre. (Eventuellt förklaras detta av samma snittskillnad i karaktärsdrag som också kan förklara skillnader i utbildningsresultat.)

En reflektion är att kvinnors ökande tillgång till utbildning, och eventuellt ökande läskunnighet, skulle kunna vara en delförklaring. Samtidigt tittar Flynn på I-länder, så vitt jag förstår, där vi rimligen borde se höga nivåer av läskunnighet redan i början av respektive mätperiod.

Så: Hm!

***

Tyvärr brakar denna studie åt fanders. Det jag behöver är någon population där vi vet läskunnighet och IQ uppbrutet på kön, och där läskunnighet skiljer sig mellan kvinnor och män. Jag kan emellertid inte med mina trubbiga manshänder frammana denna kunskap ur mitt rasslande ormnäste till tangentbord.

Jag nedsänker mina nävar i ogenomträngligt mörker. Lyfter dem upp, och se! Bara blänkande svarta iglar som rinner mellan fingrarna likt fadersmordsblod ur nån gammal pjäs. (Teater, inte kanon. Alltså, kanske kanon, men inte sådan som säger pang, utan vedertaget viktigt verk. Grymma homonymer.)

Nä, Abd Allah, ditt förslag är det inget fel på. Blott min förmåga att leverera göttmans söta gogöda. Stumt stirrandes in i rötans döda koöga. Ödla!

Ve mig.

tisdag 20 mars 2018

Homo sapiens x varanus komodoensis

1. Jag ska älska mig själv.

***

Grå snö driver i byar över takfönstren. Blek sol som en ficklampa i ögonen på vår medvetslösa stad.

Jag tror att självbedrägeri är en central del i vår jagupplevelse. Denna text säger: Deprimerade människor har i regel en mer realistisk bild av sina förmågor än vad friska människor har. Klarsynthet och självinsikt är således någonting vi i allmänhet betraktar som patologier. Att ha en perfekt modell av sig själv att tillgå, röner en mycket hög psykologisk kostnad. Säger denna text.

Snön är grå eftersom den är förorenad. Denna text säger: En förorening innebär att en miljö förändras kemiskt, som en följd av att nya ämnen eller substanser introduceras i miljön, eller att ration av befintliga ämnen förändras plötsligt. En förorening innebär en förändring av en miljö, som miljön och dess innevånare inte kunnat anpassa sig till gradvis. Säger denna text.

***

Texten säger att vi namngav, och att: Vi slutar namnge. En föråldrad ritual - denna text använder sig obekymrat av linjära tidsangivelser. Vi skapar nya riter hellre. Löder munhålor på spädbarn. Cirklar vaggande runt djuret när vi slaktar - kött ska smaka skräck.

Denna text säger: Våra riter är nya. Men de är bara nya i förhållande till något mycket, mycket gammalt: Säger denna text.

***

Texten säger: Du kan inte skriva dikter om grå snö. Den gnistrar i ingen sol; splittrar inget ljus i inga spektrum. Den replikerar ingen stjärnhimmel och dess skare reflekterar inget månsken.

Texten berättar: Klimatförändringarna i slutet av perm respektive antropocen är exempel på hur snabbt skiftande miljöer kan leda till massutdöenden. Evolutionen är en allt för långsam och trubbig optimeringsprocess för att hinna med när parametrarna alltför kraftigt fluktuerar längs tidsaxeln - förändring, säger texten. Det tog tio miljoner år för artrikedomen att återhämta sig efter perm-triasutdöendet. Så säger texten.

K-selekterade individer, som investerar mycket resurser i respektive avkomma, är särskilt optimerade för stabilitet. R-selekterande individer, som fortplantar sig snabbt och utan särskild omsorg om sina yngel, vinner relativt sett på instabila miljöer. Mänskligheten var en höggradigt K-selekterad art. I slutet av antropocen med så låga födseltal som 0,5 eller 0,6 i genomsnitt. Enligt texten.

Selektion? Vi... Är.

***

2. Jag ska älska min avkomma.

***

Denna text implicerar ett evigt presens.

Prästerskapet håller sig med Teorem. Ett säger:
Denna text innehåller oavgörbar sanning som inte kan utläsas eller härledas, och vars negation ej heller kan utläsas eller härledas, ur denna text. Konsistensen hos denna text kan inte bevisas inom denna text.
Jag speglar mig. Jag speglar mig. Jag speglar mig. Men jag blir inte mera lycklig.

Jag gnistrar inte mer än grå snö, i ingen sol; splittrar inget ljus i inga spektrum. Jag replikerar ingen stjärnhimmel och reflekterar inget månsken. Jag har en alltigenom realistisk modell av mig själv att tillgå.

***

Denna text säger: Evolutionsalgoritmen är enkel, själlös och trubbig. Vi kan runda hörnen. CRISPR är ett genombrott. Vi kan optimera snabbare, mer målmedvetet, inom färre generationer. Där evolutionen bara är en tautologisk beskrivning - det som är bäst anpassat för att överleva och fortplanta sig punkt - kan vi evolvera med ett syfte.

Så vi har ett syfte, när vi skapar, vilket livet alltså inte har - så säger denna text. Vi är en delmängd av livet, men har högre syften än den klass av fenomen vi tillhör - så säger denna text. Vi noterar att en grupp neuroner kan vara någonting kvalitativt annorlunda än exakt alla dessa neuroner enskilt. Ändå tror vi att vi, som en delmängd av en större helhet, är förmer än helheten. Vi är individualistiska myror som har högre mål än själva stacken. Så säger denna text.

***

Komodovaranens genom, genom nålsögat.

Det svåra är inte att klippa och klistra. Det svåra är att kartlägga, förstå, och förutsäga förändringen. Vi behöver inte ha giftkörtlar i våra munhålor, så vi löder sönder dem på våra spädbarn. Det är vår omskärelse. Vår koscher är en utdragen, runt-det-tjudrade-djuret-cirklande, process. Så anbefaller denna text.

Enligt denna text: Ex post-rationalisering. Men, jag förstår inte hur någon äter, eller, frossar, utan uppbyggnad av hunger genom cirklande kring djuret. Aptit är oskiljaktigt från dominans och blodtörst. Våra präster tjudrar djuret, och vi cirklar tillsammans. Så som är föreskrivet enligt denna text.

***

3. Jag ska älska mig själv, så jag ska älska min avkomma.

***

Sexuell selektion är en relik, när vi har CRISPR. När vi kan ersätta en enkel, själlös och trubbig optimeringsprocess med ett syfte. Vi behöver inte se generationer av bananflugor gå under för att se den bäst anpassade individen likt en Fenix stiga ur sin arts ödes aska.

Denna text säger: Vi kastar inte lera i ungefärlig riktning mot en ugn, och leran råkar inte bli ett vackert keramik-krus. Vi formar kruset genast, utifrån vår kännedom om vad som är den optimala formen givet Syftet.

Vad är vårt syfte, när vi formar oss?

Vi kan inte riktigt minnas. Vi kan inte heller utläsa eller härleda svaret ur denna text, enligt denna text.

Denna text berättar: Tekniken går förlorad. Det förflutnas dimmor tätnar på en tidsaxel. Grå snö lägger sig över spåren i snön. Vi hittar aldrig tillbaka igen. Varanus komodensis förorenar våra kromosomer.

***

4. Jag ska älska mig själv, så jag ska per definition älska min avkomma.

Tautologiskt som den evolutionsprocess som avhandlas i denna text.

***

Hade jag bara älskat mig själv, skulle min exakta avbild vara angenäm.

Vårt prästerskap kan berätta om en färdig och fullt ut anpassad art i slutet av antropocen. Vi optimeras med syfte för miljön. Vi ändras icke, och en avkomma är dess förälders ensak. Denna text berättar att ett evigt presens är ett perspektiv på tiden, inte någon objektiv beskrivning av dess natur.

Texten gör linjära anspråk, och förtäljer: I en avlägsen framtid finns vår ofrånkomliga dom. Universum är föränderligt, och matchen mellan Det och Oss blir sämre varje tidsenhet, på en linjär skala. Denna text säger: Liksom vilket som helst Ting har en början och ett slut, har också vilken som helst Tidsenhet en analog beskrivning - en början och ett slut. En föränderlig art vet detta, som vi inte vet.

Vi vet dock inte heller hur nära det förflutna är, och således inte hur nära framtiden är. Är vi vi? Eller är vi våra barns barns barnbarns barnbarn? Det kan verkar vara en meningslös distinktion, men ur textens linjära tidsperspektiv är det en mer än filosofisk fråga. En empirisk, faktiskt.

En identisk modell av mig, är Jag. Jag tittar på min förälder - på mitt barn. Eller är jag - - -

Var är mitt jag situerat i en linjär beskrivning av tiden?

Prästerna har visat att vi inte räknat under kanske hundratusen, ± 200, år. De kan mäta kolisotopernas sönderfall och se att vi är millennier längre efter CRISPR än vi föds att tro.

Eller är det deras maktanspråk som manifesterar sig i dogmer? Vet de själva?

Denna texts svar är av naturen otillfredsställande. Prästerna cirklar runt svaret som ett tjudrat djur. Ritualen är syftet.

Det jag vet är att jag inte vet, och således att min förälder inte vet, och att mitt barn inte vet. Att min förälders förälder inte vet, och att mitt barns barn inte vet. Jag sa ju: Jag vet inte.

Denna text. Denna text. Denna text.

Denna text numrerar buden, som en rest av antropocen. En numrär sekvens implicerar en linjär tid. Men ändå är buden desamma. En sekvens av evigt presens.

***

Vår arts öde: Vi utsätts för vår egen avbild; äldre, yngre. Vårt prästerskap berättar om en utmätt tid, när det de kallar Stagnation realiseras som problem relativt Verkligheten.

Grå snö driver i byar över takfönstren. Blek sol. Jag låter tungan spela över giftkörtelsärren mellan tänderna i underkäken. Jag luktar på djuret.

onsdag 14 mars 2018

Blandat om könsdysfori och memetisk evolution

Timbuktu rappar som bekant att "generellt sett är generaliseringar praktiska.../ men generellt sett felaktiga!" Detta skulle jag kunna slösa en tanke på - men som tur är har någon redan gjort jobbet: The Scintillating But Ultimately Untrue Thought.

Ack så underbart med ny, bra blogg. Ett guldkorn (min fetstil):
"You ponder what this matter has taught you about the nature of categorization: what kind of structure does a population of entities need to exhibit in order for an efficient cognitive architecture to find it profitable to reify it as a distinct category of entity? [...]
After some thought, you conjecture that it probably has something to do with having cheap-to-detect features that correlate with more-expensive-to-detect features that are decision-relevant with respect to the agent's goals—"
Så, generaliseringar är praktiska eftersom de låter oss få veta dyrköpt kunskap genom billiga signalement. Vi ser att en form ser ut som en anfallande tiger, och vi får då veta att den är dödsfarlig (vilket aktiverar den prioriterade flyktreaktionen). Eller, vi är en ensam kvinna på natten och får se en man, så vi korsar trottoaren, laddar näven med nyckelknippa och ringer en kompis - istället för att vänta och se om mannen ifråga är av den relativt kvinnor vanliga typ som gärna begår sexualbrott. Cheap-to-detect features that correlate with more-expensive to detect features!

Men okej, "praktiska" verkar de generellt sett vara, generaliseringarna. På vilket sätt är de då "felaktiga", och i vilket avseende?

Tigrar är förmodligen farliga i låt oss säga 99 av 100 fall. Det känns som att generaliseringen härvidlag inte är "felaktig" i något särdeles relevant avseende.

Män är emellertid i de allra flesta fall inte farliga. Är generaliseringen då felaktig? Tja, ja, om du ska betta pengar på om någon given man allt annat lika är en sexualförbrytare, då är din generalisering "män är sexualbrottslingar" faktiskt felaktig. Du är mer sannolik att vinna pengar på att betta på att en given man inte är sexualförbrytare. Jag skulle våga påstå att minst 90 av 100 män inte är sexualförbrytare (givetvis beroende på hur man väljer att räkna Lars Ohly-kategorin).

Är generaliseringen i det beskrivna scenariet då "felaktig"? Nej, inte nödvändigtvis. Om vi bryr oss om kostnaden för att betta fel - dvs. risk att bli utsatt för sexuella övergrepp - tillräckligt mycket, så är det rimligt att sejfa och anta att män på natten är sexualförbrytare.

Det är lite black swanigt sådär. Om risken är liten kan vi ändå vilja implementera kostsamma åtgärder för att minimera eller ta bort risken, givet att kostnaden för realiserad risk är tillräckligt stor. Att bli våldtagen är en stor kostnad, även om risken är väldigt liten. Kostnaden för att anta att en given man är en våldtäktsman är däremot inte jättestor i det beskrivna scenariet - lite jobbigt att byta trottoar kanske, men that's it.

Så, generaliseringen är i den meningen ej felaktig, som överlevnadsstrategi betraktad, även om den i trivial epistemologisk mening sannolikt är felaktig. (Och här får vi kanske svaret på vad Jordan Petersson menar med "sanning" i den legendariskt havererade Sam Harris-intervjun.)

"Having cheap-to-detect features that correlate with more-expensive-to-detect features that are decision-relevant with respect to the agent's goals" är således en del av en större kalkyl, där kostnaden för generaliseringen vägs mot sannolikheten*kostnaden för att inte implementera den strategi som generaliseringen skulle vilja göra gällande. Även om sannolikheten för att generaliseringen är korrekt är låg, kan en väldigt hög potentiell kostnad göra generaliseringen rimlig.

Hur vi faktiskt agerar, dvs. hur denna kalkyl kalkyleras, är naturligtvis inte en jättemedveten process i de flesta fall. Evolutionen har bara dödat dem som har tenderar att göra en dålig sådan kalkyl, och belönat dem som har tenderat att göra en dålig sådan kalkyl. Eller, de som har tenderat att göra en dålig kalkyl har dött. Eller, definitionen av en dålig kalkyl är att man har dött. (Ni fattar. Blind alien god.)

Vi kan emellertid notera att det verkar finnas lite, vad ska vi säga, external costs förknippade med det beskrivna scenariet. Det kanske inte är så kostsamt att gå över gatan av rädsla för en främmande man. Däremot kan kalkylens tendens att välja att gå över gatan delvis vara ett resultat av en inlärningsprocess, där vi iom. någon typ av propaganda eller resonemang eller vad som helst får en lite skevare-än-nödvändigt-kalkyl. Vad vi kallar "fördomar" (mot t.ex. män/invandrare/tigrar) måste väl vara något annat än den rätta kalkylen, och således beskriva att vi åsamkar oss onödiga kostnader (t.ex flyktbeteende) som inte står i proportion till ledet "sannolikhet-för-realiserad-risk*kostnad-för-realiserad-risk" i kalkylen.

Vi kan väl dock också notera att det som kan vara en rimlig kalkyl ensam om natten, kanske inte är en rimlig kalkyl i en anställningsintervju eller what not, och att våra ancestral environment-formade hjärnor kanske inte är hundraprocentigt bra på att göra distinktionen. Vi måste anstränga oss för att koppla om till mode 2, för att tala med Kahneman.

(Mode 1 är typ instinkter - snabba beslut - medan mode 2 är rationellt övervägande. På ett ungefär)

Huruvida generaliseringarna själva, som klass av fenomen, är "felaktiga", är väldigt svårt att uppskatta. Det känns som att de stora felsluten sker just när mode 1 får besluta om mode 2-problem, eller kanske för den delen även vice versa. (Gör inte explicit riskkalkylen med penna och papper medan en tiger äter på din bukvägg.)

Vad gäller män och sexualbrott har vi eventuellt hittat kärnan av feminist-paradigmets inkonsekvens med avseende på könsidentitet. (Bakgrund: Del 3 av 3 i det här inlägget, samt Ekis Ekman-passningen i det här inlägget.) Det finns relevanta cheap-to-detect features som män generellt sett har, och som kan ge oss information om hard-to-detect features som är relevanta för våra mål som evolutionära agenter. Antropofagi har tidigare skrivit om filmen Tangerine:
"Urfeta Tangerine (helt filmad med iPhone) visar på ett itty bitty problem med den gängse förståelsen av intersektionalitet, där transpersoner slentrianmässigt förpassas till makt-hierarkiernas nedre skikt. Visst, Alexandra och Sin-Dee lever inga jätteavundsvärda liv, men när Sin-Dee ska hämnas på sin pojkväns älskarinna (och tillika bottom bitch) framstår transan ändå mest som en vanlig kille som spöar på en vanlig tjej. 
När en snål torsk vill blåsa Alexandra på 40 dollar för att 'hon inte gör sitt jobb' (han tycks lida av erektil dysfunktion) så hoppar Alexandra också ur könsmaktsordningen en stund, med repliken 'you must have forgot that I have a dick too', och släpar medelst råstyrka torsken till en polispatrull. 
Detta inte sagt för att på något vis förringa transpersoners upplevelser, utsatthet, ohälsotal, suicid-frekvens. Det är bara det att killar och fd. killar generellt sett slår hårdare."
***

Det finns mer guld i blogg-gruvan. Antropofagi skrev:
"(Parentes: Antropofagi har ju förstått att group selection är dummare än sju lass hörbygrisar, och vid första anblick känns det som om memetisk evolution är group selection; det handlar ju om grupper av människor, iom. att det handlar om ideologier, kulturer, etcetera motsvarande. Men, kanske är lösningen att evolutionsalgoritmen är substratoberoende; att vi människor är memes:ens substrat; och att det inte alls handlar om grupper, utan om individuella idéer/memes. Detta tåls att tänkas vidare på någon annan gång.)"
Det verkar som att detta har tänkts himla väl på annat håll, så nu slipper jag ägna tid åt den saken (min fetstil igen):
"New ideas are constantly being invented and talked about in the world; some of them catch on, and spread, and spawn entire subcultures and political movements. Given that ideas vary, replicate themselves (from mind to mind, by means of speech or writing), and moreover, aren't equally good at replicating themselves, it can be useful to think of the spread of ideas as an evolutionary process. This is the study of memetics: the winning ideas are not necessarily the ones that are true or useful, but rather the ones that are better at replicating themselves.
True and useful ideas certainly have a selective advantage insofar as humans care about usefulness, but there can be other features of an idea that convey a selective advantage in memetic competition: for example, an appeal to (alleged) consequences of accepting the idea. This is the reason so many religions prominently feature promises and threats of divine reward or punishment: 'Believe X and you'll be rewarded; believe not-X and you'll be sorry' is more memetically fit than 'It happens to be the case that X, but this has no particular further implications,' because the former proposition creates incentives for propogating itself. It doesn't matter that the rewards and punishments don't actually exist—
(at least, I don't think they exist, because I am not a carrier of the X religion meme)
—a human in the grips of the idea will still be genuinely terrified of the punishment. The forces of memetic evolution don't care about the human's fear and suffering, because the forces of memetic evolution is just a pretentious name for the observation that ideas that are better at being replicated, are better at being replicated. It's not an agent that can care about anything."
Hela belief in belief-tanken handlar ju i princip om att det finns många religiösa som egentligen inte är religiösa. Dvs., de förväntar sig egentligen inte den typ av observationer som deras påstådda modell av verkligheter förutsäger. Många katoliker skulle bli förvånade om de faktiskt kände smaken av blod under nattvarden; många jehovas skulle bli förvånade om ett rymdskepp sänkte sig från skyn och hämtade upp de frälsta; många judar skulle bli förvånade om messias gav sig tillkänna; etcetera. (Judendomen kan vara ett dåligt marginalfenomens-exempel här, men ni fattar nog.)

Datapunkt med avseende på jehovas - tydligen är det, enligt anekdotisk hörsägen, vanligt att Jehovas inte pensionssparar. Detta kan tas som en indikation på att de faktiskt tror på att ett rymdskepp kommer hinna hämta dem innan de fyller 65! (En annan stark indikation på tro kan vara att de förskjuter sina barn om de inte vill vara med i sekten längre...)

Robin Hanson poängterar i senaste Sam Harris-poddavsnittet att religiösa idéer i stor utsträckning fungerar som en lojalitetssignal till gruppen. Ju galnare tro, desto tydligare signaleras lojalitet. Här kan vansinniga trosföreställningar förmodligen ha en memetisk evolutions-usp i termer av att dra upp ingruppens gränser.

Detta kan tåla vidare spekulation. Med lite tur löser nån bra blogg den saken medans Antropofagis mänskliga avatar helt enkelt ägnar sig åt sitt day job.

måndag 12 mars 2018

Jämlikhet mellan könen

(Detta inlägg är en fortsättning på föregående inlägg - om Peter Singer, feminism och jämlikhet.)

(Liten braskis: Jämställdhet = jämlikhet mellan könen. Jag använder hellre ordet jämlikhet, eftersom det är ett mer generellt begrepp. Jag tycker också att jämlikhet är ett mer terminalt värde än jämställdhet. Vi kan tänka oss att män och kvinnor är två separata kategorier som var och en är extremt ojämlika, men vars ojämlikhet är exakt lika fördelad mellan kategorierna - dvs. för varje man som tjänar X kronor finns en kvinna som tjänar X kronor. Vi kan då konstruera en extremt jämställd-men-ojämlik värld. Detta verkar dåligt.)

***

Efter att ha klargjort att jämlikhet handlar om att ta hänsyn till förutsättningar - snarare än om att postulera att likhet är ett empiriskt faktum - är det dags att ta nästa steg i diskussionen om jämställdhet.

Varför är likhetsantagandet fel? Därför att det leder oss till att tro att vi kan skapa lika utfall genom att skapa exakt lika möjligheter. I Sverige har vi nåt jämställdhet i detta avseende - formella juridiska och institutionella hinder har röjts undan.

Det strukturella felslutet som likhetsfeminismen hänger sig åt består i att notera en ojämlikhet i utfall, och då härleda att kvinnor diskrimineras. I den svagare versionen av detta claim handlar det om att kvinnor hindras av normer. Båda dessa synsätt bär korn av sanning, men är gravt uppförstorade, vilket tidigare genomgångar bör ge stöd för.

I själva verket leder oss Singers jämlikhetsdiskussion till slutsatsen att jämlikhet är jämlikhet i utfall. Ska vi ta hänsyn till förutsättningar, ja, då måste vi kompensera för variationer häri.

Däremot - vilket Singer också påpekar - betyder inte jämlikhet att vi måste önska oss exakt samma utfall för alla. Vi behöver inte tvinga män att genomgå abort, eller hundar att rösta.

I exemplet med den könssegregerade arbetsmarknaden kan vi notera att vi inte uppnår jämlikhet genom att tvinga massor av män att arbeta som sjuksköterskor, och massor av kvinnor att arbeta som svetsare. Visst, på marginalen kan vi kanske skapa mer inkluderande arbetsplatser för att personer som har svag men dock en preferens kan tippas över till att faktiskt söka in på sjuksköterskeprogrammet. Men de flesta med en stark preferens att bli sjuksköterska, kommer förmodligen redan ha sökt in - även om det känns lite jobbigt att vara enda killen.

Jämlikhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden handlar om att uppnå del fördelning som speglar de faktiska preferenserna. Då kanske vi har uppnått en jämställd arbetsmarknad, där de flestas faktiska preferenser tillgodoses.

***

Den gängse feminism-kritiken, från typ Aron Flam-hållet, är att vi har uppnått jämställdhet sett till möjligheter, och att vi således är färdiga. Jag ger Flam helt rätt i att ojämställdhet i utfall inte bevisar att det finns en könsdiskriminering - det verkar snarare bero på on avarage olika preferenser.

Däremot tycker jag inte att vi ska säga att vi är färdiga för att vi har nått en lika-möjligheter-situation. "Jag är feminist eftersom att vi är olika", tycker jag är en väldigt bra tumregel. Vi tycker att skolan ska vara kompensatorisk, och att barn med ADHD ska få tjack, remember? Vi vill kompensera för olikheter, eftersom jämlikhetsprincipen innebär ett sådant hänsynstagande.

Men, det finns ytterligare en sida av detta mynt. Som "närmare-socialistiklustret-i-åsiktsrymden-än-Aron-Flam" anser jag att vi ska sträva efter jämlikhet. Det är dumt att notera att kvinnor oftare kommer "välja" att ta större ansvar för barn och familj, och sen ändå tycka det är helt okej att systemen (t.ex. pensionssystemet) bestraffar detta. Det är dumt att konstatera att kvinnor är mer utsatta för sexuellt våld (vilket verkar vara uppenbart sant), och sen tycka att detta är en helt okej situation bara pga. t.ex. olikheter i fysiologi.

Skillnad mellan mig och min Flam-strågubbe, för att extrapolera argumentet à la deBoer: Jag tycker inte att folk med lägre IQ nödvändigtvis ska ha en sämre levnadsstandard än folk med högre IQ, men min Flam-strågubbe tycker det. Där skiljer vi oss åt.

***

Vad är min poäng här?

Bara för att vi konstaterar att det inte är patriarkatet som förklarar ojämlika i utfall mellan kvinnor och män som grupper, betyder det inte att vi ska vara nöjda med ojämlika utfall mellan kvinnor och män som grupper.

Den gamla insikten om social mobilitet står sig: Om vi vill skapa ett jämlikt samhälle, måste vi skapa ett jämlikt samhälle. Inte ett ojämlikt samhälle där det är helt slumpmässigt vem som lyckas respektive misslyckas.

***

Emellertid. Det finns en ytterligare insikt, som vi kan hämta från Strindbergs gamle Pall (novellen Ett dockhem). Eller som vi, om vi vill, kan härleda rakt ut ur det faktum att kvinnor faktiskt i genomsnitt oftare vill vara hemma med barn, jobba deltid, etcetera!

Feminismen lär oss att kvinnor hela tiden är offer. Jag har noterat att kvinnor verkar vara utsatta för sexuellt våld väldigt mycket oftare. Även en taskigt riggat pensionssystem bör ses som problematiskt.

Men, det gamla vanliga MRA-tjötet innehåller några notervärda punkter. Män begår självmord mer. Män utbildar sig mindre. Kvinnor dominerar vissa högstatusyrken - män andra. Kvinnor dominerar i snitt utbildningssystemet.

Det verkar vara så att våra könsolikheter leder till ett antal situationer där kvinnor ser det bättre utfallet. Där män är förlorare.

MRA-aktivisterna kanske vill förklara detta med ett Matriarkat - naturligtvis inte bättre än ett Patriarkat, varken som faktiskt fenomen eller som förklarande teori. Säkert finns andra förklaringar, som att män i vissa åldrar är mer risktagande; män tenderar att genom sina livsval vara mer alienerade från sina familjer; etcetera.

MRA-tjommarna, och även min Flam-strågubbe, klagar på att skolsystemet är riggat för att missgynna pojkar. I den mån de inte själva därmed gör sig skyldiga till det strukturella felslutet, så kan vi konstatera att skolan såtillvida misslyckas med att vara kompensatorisk. Den tar inte höjd för killars on avarage annorlunda mentala förmågor och traits. Senare pubertet. Annorlunda hormonsammansättning. Etcetera.

Det verkar som att killars genomsnittliga skill set idag är sämre anpassat till samhälle och ekonomi. Tjejer presterar bättre, fram tills de kraschar in i barnafödande och familjebildning.

Vi kan låta alla gå förlorade på sitt eget respektive sätt - eller försöka ta hänsyn till allas särskilda behov och förutsättningar!

Ett jämlikt samhälle är jämlikt sett till utfall - men utan att göra sig skyldigt till strukturella felslut.

Ett jämlikt samhälle kan tillhandahålla en ärlig och sann analys av medborgarnas individuella förutsättningar - som i många fall låter sig grupperas, liksom alla andra fenomen, t.ex. efter kön. (Som sagt, the categories were made for man to make predictions.)

Ett jämlikt samhälle lyckas kompensera för dessa olikheter i förutsättningar.

***

Sammanfattning.

Först:

(Tredjevågens-/likhets-)-feminismen är dålig eftersom den a) tolkar ojämställda utfall som uttryck för osaklig och negativ särbehandling av den del av befolkningen som definierar sig som kvinnor (men som egentligen är identiska med den del som identifierar sig som män, förutom i triviala avseenden som att man har mer eller mindre äggstockar, och dessa triviala avseenden - SOM ATT MAN ÄR GRAVID JÄTTELÄNGE; FÖDER UT BARN; OCH MATAR BARNEN MED DI FRÅN SIN EGEN KROPP! - har ingen som helst impact på ens livsutfall), samt b) alltid tolkar kvinnor som offer och män som förövare, oavsett nämnda utfall - det är faktiskt häpnadsväckande!

...andas in...

Och:

Liberala feminism-kritiker nöjer sig med att konstatera att feministerna gör sig skyldiga till nämnda felslut, utan att också inse att olika förutsättningar kräver kompensatoriska insatser för att överhuvudtaget kunna leda till jämlikhet!

Eftersom de liberala feminism-kritikerna (t.ex. min Flam-strågubbe) ändå vurmar för de utsatta männen, så borde faktiska utfall vara intressanta oavsett vilka människor som är vinnare respektive förlorare i respektive avseende.

Men!

Vi kan inte använda feminismens dåliga och felaktiga "kvinnor-är-alltid-offer"-narrativ till att konstruera vårt kompensatoriska samhälle, eftersom detta narrativ endast kan leda till kompensation av kvinnors tillkortakommanden. Vi kan inte heller anta att exakt samma utfall är exakt samma sak som jämlikhet - som sagt behöver inte män göra abort och hundar inte rösta. Det kanske är ganska bra för många kvinnor att få sina preferenser som mammor tillfredsställda, till exempel. I ärlighetens namn är det i dagens Sverige helt tillåtet att skita i att skaffa barn, samt att ta ut exakt lika mycket föräldraledighetsdagar - greedy jävla kvinnor tar ändå ut 80 procent! Gamle Pall har en poäng, som sagt. (Och dessutom en kul lösning - läs gärna!)

Vad jag försöker säga här i det sista är att det finns ett uppenbart element av att feminister vill ha och äta kakan. Jag menar, vill man så kan man utbilda sig och göra karriär och bli hur framgångsrik som helst. Det finns många individuella exempel på det. Man kan välja att inte bli just sjuksköterska, om man nu vill tjäna jättemycket pengar. Det finns till och med kvinnodominerade yrken, som psykolog eller veterinär eller HR-prylar, som är fett bra betalda och jädrigt högstatus.

Om nu den förklarade löneskillnaden är 12 procent, så kanske vi får peka ut vilka förklaringar i denna förklarande analys som vi faktiskt är okej med. Är det att man ska få olika mycket lön beroende på hur mycket man jobbar - okej, då får den procentandelen förklaring kvarstå. Är det inte okej att sjuksköterskor får lägre lön än svetsare - tja, då får fack och arbetsgivare och politik slå sina huvuden samman och kratta manegen för en annan löneutveckling än den som varigt rådande. (Nationell brist på alla vårdyrken torde lösa problemet. Det verkar som att marknaden säger till landstingen att de borde betala ut högre löner. Pay up, bitches.)

***

Jag hoppas verkligen att någon kan ta till sig av det här. Jag är sjukt trött på alla feminist-indoktrinerade kvinnor som sitter och har exakt samma lön som alla andra, och ändå pekar på Patriarkatet varje gång kaffemaskinen går sönder. Jasså, du blev lite otrevligt bemött av en man? Intressant datapunkt! Räknade du alla de gånger som du blev otrevligt bemött av en kvinna? De gånger som en man blev otrevligt bemött av någon? Vad hände med att de allra flesta interaktioner bestod i att någon var trevlig mot dig!? Det är så satans dålig vetenskapsfilosofi.

Jag är likaledes extremt trött på att alla antifeminist-liberaler tycker sig ha varit smarta för att de läst Pinker. Det räcker inte att noter att vi människor som befolkar jorden är olika. Det ger inget svar på frågan: Hur ska vi bygga bästa möjliga samhälle för flesta möjliga personer?

Singer, jämlikhet och feminism

Antropofagi har gått från att skriva under som Mr. 8th of Mach till att ifrågasätta vissa grundläggande paradigmatiska aspekter av det som lite slängigt kan kallas för "tredje vågens feminism".

Ett åsikts-nuläge:

Patriarkatet är en ganska dålig tankefigur, framförallt om vi försöker applicera den på dagens svenska samhälle. Patriarkatet-teorin är i sin bästa form en bad explanation, eftersom den förklarar alla tänkbara observationer exakt lika bra. I sin sämsta form så genererar den felaktiga eller överdrivna tolkningar, samt en skev världsbild baserad på positive bias. En affektiv dödsspiral, helt enkelt.

Exempel: När nu män och kvinnor är lika inför lagen, har samma tillgång till utbildning, etcetera, så råder det sas. ett visst underskott på könsdiskriminering. Den patriarkatet-troende måste då ta till lite kreativa grepp för att styrka sina claims. Vanligen hänvisas till löneskillnader, som dock verkar förklarade av att män och kvinnor i genomsnitt gör olika livsval kopplade till a) utbildning och yrke, samt b) familj kontra karriär.

För att twista detta till att passa patriarkatet-teorin, måste själva livsvalen tolkas som utfall av negativa könsnormer. Självklart finns normer, men det verkar också som att kvinnor och män har olika faktiska preferenser på gruppnivå. Det verkar inte ske någon egentlig könsdiskriminering, eller i alla fall långt ifrån så mycket som motsvarar 14 procent av lönen. Könssegregationen på arbetsmarknaden verkar inte heller förklaras av diskriminering, stereotype threat, eller motsvarande.

(Bakgrund: Jag diskade; lesbiska högre lön; löneskillnadsrantoinitierade gissningar om lön och kön; feminismen vantolkad; den vidunderliga historien om yrkesarbetande kvinnor; älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi; naturligt/ickenaturligt; krokodil; gränserna för postmodernismen.)

Den sk. vetenskapliga överbyggnaden, genusvetenskapen, är inte en vetenskap eller ens ett marginalfenomen närliggande vetenskapsklustret. Vetenskap kräver en realistisk ontologi, vilket genusvetenskap generellt sett saknar. Det finns dock inga principiella hinder för att studera genus (socialt konstruerat kön, könsroller, normer kopplat till kön) med en vetenskaplig metod.

(Bakgrund: Tro på tro; de gömda konnotationerna; spridda genusskurarvad vill jag tro?)

Slutligen är tredjevågensfeministerna otroligt dåliga på saklig diskussion. De verkar vilja undvika det till varje pris. Detta säger något.

(Bakgrund: Affektiva dödsspiraler; genusreaktioner; ad hominem; ilska; social inkompetens; ett illa valt exempel.)

***

Ett av de grundläggande felen i just tredjevågen-feminismen är antaganden kopplade till könslikhet. Det strukturella felslutet, dvs. t.ex. att tolka en könssegregerad arbetsmarknad som ett bevis på diskriminering, är ett exempel. Den könssegregerade arbetsmarknaden kan mycket enklare förklaras med att grupperna män och kvinnor i genomsnitt väljer lite olika.

Antropofagi har tidigare diskuterat hur likhets-paradigmet innehåller oförklarade inkonsekvenser; se diskussionen i del tre av detta inlägg kopplat till köns- respektive rasdysfori.

Att säga att "män och kvinnor är exakt lika i alla avseenden" kan vara en ganska bra tumregel eller "metaforisk sanning", eftersom alla utsagor om gruppers genomsnittliga olikhet riskerar att omsättas i ogrundade fördomar i praktiken. Att upphöja denna tumregel från "individuell interaktionsnivå" till "samhällsanalysnivå" är dock himla dåligt, eftersom det omöjliggör statistiska utsagor och eftersom det som nämnts mörkar hypoteser som vi bör privilegiera.

(Bakgrund: Dinner time; dinner time 2.)

I stället kan vi säga: Vi är feminister eftersom män och kvinnor är olika.

I nollsummevänsterns tidevarv ser vi också hur just likhetsantagandet skapar problem i kombination med diskursen kopplat till transpersoners rättigheter. Nu har Kajsa Ekis Ekman avbokats från en Roks-konferens, eftersom hon har haft synpunkter på i vilken utsträckning man kan välja sin könsidentitet. Detta är ett exempel på likhetsantagandets ofullkomlighet, samt på nämnda ovilja att diskutera - istället ska människor i publiken skyddas från att känna sig "otrygga".

(I Ekis Ekmans anda vill jag hänvisa till texten The Categories Were Made for Man to Make Predictions.)


***

Hela detta långa upplägg handlar egentligen om att berätta att jag äntligen läst Singers Djurens frigörelse, som jag fick i julklapp någon gång under tidigt 2000-tal. ("Ska läsa snart"-högens skugga är lång även i zenit.)

Peter Singer noterar att idén om djurens frigörelse användes som ett argument mot kvinnorättskämpar back in the days. Men, är det då absurt att utsträcka jämlikhetstanken till att innefatta djur? Kvinnor kan ju både rösta och arbeta. Hundra kan det icke.

Nej, menar Singer, det centrala är inte att alla ska behandlas exakt lika. Istället handlar jämlikhet om att vi ska ta hänsyn till alla förutsättningar. Det finns liksom ingen som slåss för mäns rätt till abort, eller för den delen hundars rösträtt.

Kvinnor må vara mer lika män än vad hundar är - men det är inte egentligen det som jämlikhetsargumentet handlar om.

Antropofagis slappa citatteknik är tillbaka!
Denna tanke bör egentligen ligga vänsterklustret (som genusvetenskapen till stor del - och stor skam - överlappar) varmt om hjärtat. Idén om att behov ska vara styrande ligger såväl i skolans styrdokument (svensk skola ska enligt lagstiftningen vara likvärdig och kompensatorisk) som i LSS-lagstiftningen. Barn med ADHD ska få amfetamin - men barn utan ADHD ska fan inte få det!

Så, abort för kvinnor, inte för män. Som sagt: Skulle män och kvinnor vara biologiskt identiska, är det svårt att se att vi överhuvudtaget skulle brottas med problemet Olika Utfall.

Det vi har uppnått i dagens svenska samhälle är väldigt nära Lika Möjligheter. Lagstiftning diskriminerar icke - så ej heller formell tillgänglighet till utbildningssystem. En får välja hur en vill familjebilda och fortplanta. Normer schnormer - givetvis påverkas vi av förväntningar och sociala strukturer. Men, det betyder inte att våra preferenser inte är våra faktiska! Och, interaktionen mellan biologin och det sociala stratat är otroligt mycket mer komplex än att vi kan säga: Ack alla dessa kvinnor är tvingade till si eller så pga. förtryckande patriarkala normer!

Ska vi följa Singer så är det helt fine att kvinnor och män har lite olika arbeten, eller lite olika arbetsfördelning sett till karriär-familj-områdena. Singers argument säger istället att vi ska försöka kompensera för olikheterna. Inte varken förneka eller eliminera dem.

***

Och när det handlar om att kompensera för olikheter, är det inte alltid kön är den mest relevanta variabeln. Intersektionalitet är ett halvhjärtat försöka att erkänna detta, även om det istället landar i konstig identitetsstapling. (Bakgrund: IntersektionalitetMAB deepintersektionalitets-epilog.)

Antropofagi argumenterar för att åsiktsklustret socialism faktiskt är bättre här, eftersom det implicit kontrollerar för alla olikheter, inklusive t.ex. IQ eller "tur". (Dessutom ger ekonomisk jämlikhet bra effekter. Vilket verkar ha att göra med att jämlikhet ger ett större intervall för plussumme-beteende.) Pallar inte dra argumenten igen, men läs gärna: Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt, Valfritt, Möjlighet och utfall, och framförallt Ännu fler slutord.

Singer lyfter att det finns en risk med att grunda jämlikhetsargumentet i ett likhetsantagande. Tänk om det visar sig att vi är olika? Att kvinnor och män är? Att vita och svarta är? Ska vi då plötsligt inte vara för jämlikhet längre?


Motstånd mot förtryck bör alltså inte bygga på antaganden om likhet. Som jag noterat:
"I den mån en identifierar sig som 'socialist' i den multidimensionella åsiktsrymden, så är UTFALL NATURLIGTVIS DET VIKTIGASTE! Det är intressant om vissa blir fattiga och vissa blir rika, oavsett om alla har 'lika möjligheter' (vad nu det är, och hur man nu kan ha det, i det deterministiska kedjekomplexet, utan att av nödvändighet hamna på samma utfall [kanske är 'freebits' svaret här? QM? spöket i turingmaskinen? Äh glöm det...])."
Singer noterar vidare att "jämlikhet är en moralisk idé, inte ett faktaomdöme".


***

Slutligen bör påpekas att den stora bit "patriarkatet" som ändå består, är kvinnors större utsatthet för sexuellt våld. (Kanske för våld generellt sett, men då förmodligen inte t.ex. för "spö på stan" och liknande.) Jag har inte järnkoll på statistiken här, men verkar a priori helt sannolikt att så är fallet. Samhället är vårt försök att tillsammans minimera våld och utsatthet, och därvidlag går det i stora delar framåt. Kvarvarande utsatthet är naturligtvis bedrövlig.

Vi kan emellertid konstatera att även om män oftast är förövarna, så är det en ganska liten del av männen som begår det mesta våldet, mot såväl kvinnor som män. Detta verkar ha samband med schizofreni och liknande ärftliga traits. Detta ska djupdykas i framöver.

Kvinnors utsatthet härvidlag förklaras emellertid inte av något antagande om likhet. Det är mäns större muskelmassa och högre testosteronhalt som verkar vara problemet här. Biologiska olikheter, således. Som vi såklart bör försöka kompensera för.

Eftersom jämlikhetssträvan ska vara att ta hänsyn till skilda förutsättningar. Ju.

måndag 5 mars 2018

Greider Becker kommenterar protestantismen

De e vida känt att protestanter e enna jädra nötter. Me detta menar ja att de tror att allt e förebestämt. Samtidit tror de att deras dygdiga handlande speglar deras utvaldhet ifrån Gud Faders högst Heliga synpunkt. Här har änna katoliker en brett övertag i metafysiska frågor, som ja ser de.

De e som sagt känt att Luther såg på mänskliga viljan som fullständit ofri, till skillnad från Erasmus. Denna dogm kom å sippra genom alla möjliga kyrkliga utskott å samhällen å kom å forma holländare med fleras syn på saker. De sågs som fint å lyckas i handel å vandel då de ansågs spegla utvaldhet å salighet. Så då arbetade man för å lyckas, å drev således fram en stark å tydli agentskap på rent deterministisk grund. Anamma! De gör mej toki!

Luthers De Servo Arbitrio. En tjusi volym!

De e enlit Weber, enlit i sin tur wikipedja, så här de ligger till:
"De tidiga kapitalisterna var ofta kalvinister. Enligt kalvinismens predestinationslära finns det vissa individer som är förutbestämda att komma till himmelriket efter döden. Genom ångesten denna föreställning gav hade det uppstått en idé om att det på förhand gick att avgöra vem som tillhörde de utvaldas skara och skulle få komma till himlen. Att till exempel lyckas i sitt arbete var ett tecken på att man var utvald av Gud, vilket gav kalvinisterna en väldig drivkraft att sträva efter ekonomisk framgång, samtidigt som man ansåg att lyx var något ont. Det är ur detta förhållningssätt som kapitalismens anda härstammar, enligt Weber."
Ja har nu i alla fall stött på den perfekta anekdoten för å beskriva detta kära protestantproblem. Box-utomjordingen! De e eminente teoretiske fysiker Scott Aaronson som ger mig detta goa götta att gegga me:
"In Newcomb’s paradox, a superintelligent 'Predictor' presents you with two closed boxes, and offers you a choice between opening the first box only or opening both boxes. Either way, you get to keep whatever you find in the box or boxes that you open. The contents of the first box can vary—sometimes it contains $1,000,000, sometimes nothing—but the second box always contains $1,000. 
Just from what was already said, it seems that it must be preferable to open both boxes. For whatever you would get by opening the first box only, you can get $1,000 more by opening the second box as well. But here’s the catch: using a detailed brain model, the Predictor has already foreseen your choice. If it predicted that you would open both boxes, then the Predictor left the first box empty; while if it predicted that you would open the first box only, then the Predictor put $1,000,000 in the first box. Furthermore, the Predictor has played this game hundreds of times before, both with you and with other people, and its predictions have been right every time. Everyone who opened the first box ended up with $1,000,000, while everyone who opened both boxes ended up with only $1,000. Knowing all of this, what do you do? 
Some people dismiss the problem as contradictory—arguing that, if the assumed Predictor exists, then you have no free will, so there’s no use fretting over how many boxes to open since your choice is already predetermined anyway. Among those willing to play along, opinion has been split for decades between 'one-boxers' and 'two-boxers.' Lately, though, the one-boxers seem to have been gaining the upper hand—and reasonably so in my opinion, since by the assumptions of the thought experiment, the one-boxers do always walk away richer!
As I see it, the real problem is to explain how one-boxing could possibly be rational, given that, at the time you’re contemplating your decision, the million dollars are either in the first box or not. Can a last-minute decision to open both boxes somehow 'reach backwards in time,' causing the million dollars that 'would have been' in the first box to disappear? Do we need to distinguish between your “actual” choices and your 'dispositions,' and say that, while one-boxing is admittedly irrational, making yourself into the sort of person who one-boxes is rational?
While I consider myself a one-boxer, the only justification for one-boxing that makes sense to me goes as follows. In principle, you could base your decision of whether to one-box or two-box on anything you like: for example, on whether the name of some obscure childhood friend had an even or odd number of letters. However, this suggests that the problem of predicting whether you will one-box or two-box is 'you-complete.' In other words, if the Predictor can solve this problem reliably, then it seems to me that it must possess a simulation of you so detailed as to constitute another copy of you (as discussed previously)."
Enboxande jädra protestanter! Dom e presenterade me tvenne lådor å de vet att beslutet e fattat men ändå väljer dom - rätteligen - de utfall som ger mest avkastning. De e en satans bra spegling av historien, när vi betraktar hur merkantilismen kom till å segra över världshaven å all handel.

Ändå känns de så fel å enboxa. För när ja väl ska välja e ju boxarnas innehåll redan bestämt.

Men visst, de låter som Gud om nån alls detta. Denna himla Predikterare!

Tanken e svindlande. Tack för mig!

[Uppdatering:

Vara dagen före DN i all ära. Värre är att vara ca ett decennium efter Alexander Scott/Yvain:
"If I were a Calvinist, I'd live a life of sin if and only if I would two-box on Newcomb's Problem."
Konstigt då att det snarast kändes gött att vara typ 250 år efter Kant. Det är någon slags krökt kurva det här, tydligen.

Bättre än att inte lägga fram sina idéer, och att någon annan sedan gör det.]

söndag 4 mars 2018

Salongsfähig version av Timbro-diss

(Bakgrund: Steijer på cykelsemester; Timbro cyklar vidare.)

Om du påträffar ett staket ute i vildmarken, och du inte ser någon uppenbar orsak för staketet att står där, ska du ändå inte genast riva ner staketet. Vilket du, om du dock river det, blir varse när en hjord ilsken boskap i nästa stund trampar över dig. Denna försiktighetsprincip är känd som Chesterton’s fence.

I överförd bemärkelse: Om du påträffar ett transfereringssystem ute i samhället, och du inte ser någon uppenbar orsak för transfereringssystemet att finnas där, ska du ändå inte genast plädera för systemets avskaffande. Vilket du, om du dock framgångsrikt pläderar, blir varse när det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet liksom födseltalen i befolkningen drastiskt sjunker – utan att den totala kostnaden för socialförsäkringssystemet i sin helhet nämnvärt minskar.

Siri Steijer och Dennis Avorin väljer emellertid att plädera. I Aktuellt (2018-02-28) respektive på Timbros webbplats. Likt managementkonsulter på Karolinska universitetssjukhuset ger sig två rätt nybakade akademiker i kast med att riva ner en väl etablerad välfärdsfunktion. En nästan halvsekelgammal staketpinne den svenska modellen har nu – plötsligt! – visat sig sakna syfte. Att Steijer och Avorin ensamma har uppdagat detta är inte mindre besynnerligt än om de hade hittat en tusenlapp på Stockholms Centralstation i rusningstid. Någon borde ha plockat upp den redan, om den fanns där.

Men den fanns där icke. Det är ganska snabbt gjort att granska de sakargument som Timbros revolutionskonsulter framför. Till skillnad från staket och samhällsfunktioner bör dåliga argument faktiskt alltid rivas ner.

Den svenska föräldraförsäkringen tillkom, liksom den utbyggda barnomsorgen, för att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande och samtidigt bibehålla födseltalen. Detta är alltså ursprungligen själva syftet med föräldraförsäkringen, och här vara både fack, arbetsgivare, socialdemokrater och borgerliga överens när det begav sig.

Steijer argumenterar i Aktuellt för att föräldraförsäkringen hämmar svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande. Detta påstående tycks närmast absurt i kombination med den faktiska statistiken. Tittar vi på OECD-länder är det endast Island som har ett högre arbetskraftsdeltagande i den kvinnliga delen av befolkningen. Endast Litauen har en mindre skillnad i arbetskraftsdeltagande mellan män och kvinnor än vad Sverige har.

Kan det då vara så att svenska kvinnors arbetskraftsdeltagande hade varit ännu högre utan föräldraförsäkringen? Att svenska kvinnor genetiskt och kulturellt är unikt arbetsamma, och att detta visar sig i statistiken hindrande socialförsäkringssystem till trots?

Låt oss då se utrikes födda kvinnor som en slags kontrollgrupp. Visst är skillnaden mellan utrikesfödda män respektive kvinnor i Sverige större än motsvarande skillnad vad gäller inrikes födda. Men, skillnaden mellan utrikesfödda män respektive kvinnor är dock lägre i Sverige än i de flesta OECD-länder. 29 av 35 medlemsstater i OECD har större skillnad i arbetskraftsdeltagande mellan utrikesfödda män respektive kvinnor, än vad Sverige har. Island är ett av de länder som ändå slår oss på fingrarna, vilket beror på att landet företrädelsevis tar emot arbetskraftsinvandrare.

Allt tyder således på att de svenska systemen lyckas rekordbra med att inkludera utrikesfödda kvinnor i arbetskraften, trots att vi har 1) jämförelsevis generösa socialförsäkringssystem; 2) en jämförelsevis lågutbildad migrantgrupp och hög andel flykting- och anhöriginvandring; samt 3) den lägsta andelen lågkvalificerade jobb i OECD, vilket försvårar arbetsmarknadsintegration av lågutbildade individer.

(Det har för övrigt redan uppmärksammats att det förmodligen har varit alltför generöst att betala ut full föräldrapenning till föräldrar med barn som fötts före migrationen till Sverige. Sedan juli 2017 har reglerna stramats åt i detta avseende.)

Timbros Dennis Avorin argumenterar för att föräldraförsäkringen inte påverkar fertiliteten positivt. Avorin påpekar här att flera OECD-länder har högre fertilitet än Sverige. Visst, jag håller med; Saudiarabien, Mexico, Peru, och Turkiet har högre födseltal. Tittar vi bara på EU-länderna är det dock endast Irland som har högre fertilitet än Sverige, och skillnaden är inte större än vad ett synnerligen inhumant abortförbud kan tänkas förklara. Island och Sverige har samma födseltal, vilket Avorin särskilt nämner. Det han dock inte nämner är att Island har samma family benefits public spending in total (som procent av BNP), som Sverige har.

Kostnadsbilden är intressant. Avorin har rätt i att Sverige ligger i toppskiktet inom OECD vad gäller family benefits public spending in total (återigen som procent av BNP). Däremot ligger man i mellanskiktet vad gäller family benefits public spending in cash (som procent av BNP, strax över OECD-snittet – och ja, ”payments during periods of parental leave” ingår i kategorin ”in cash”). Av de totala kostnaderna för socialförsäkringen i sin helhet ligger Sverige i det övre mellanskiktet i OECD (27 % av BNP, precis som Grekland, jämfört med OECD-snitt på 21 %), och liksom för alla andra länder är det Ålderdom (ca 10 procent av BNP) och inte Familjer och barn (ca 2 procent av BNP) som är den ohotat största kostnadsposten, enligt Försäkringskassans rapport. OECD Data visar också att Sverige ligger under OECD-snittet vad gäller pensionsutbetalningar, som procent av BNP. Där ser man vad lite gynnsam befolkningspyramid kan göra!

Avorin skjuter in sig på de stegrande kostnaderna för utbetald föräldrapenning. Han väljer då att titta på utbetalda belopp som absoluta tal under perioden 1999 till 2014 (Diagram 1 i Timbro-rapporten). Att beskriva en kostnadsökning i absoluta tal, utan att tydligt ställa det i relation till en växande befolkning och ekonomi, är närmast bedrägligt. En annan sak som ökar under perioden 1999 till 2014 är nämligen de svenska födseltalen: från 1,5 till 1,9 barn per kvinna i snitt. Det är inte väldigt förvånande att antalet utbetalda föräldrakronor ökar, när antalet barn ökar. Det säger också något om det samband mellan föräldraförsäkring och fertilitet, som Avorin egentligen inte vill tillstå.

Ärligare än Avorin. Antropofagi jämför istället utbetald föräldrapenning som andel av BNP med födseltal per kvinna.

Att spara in på föräldrapenning skulle också ge ökade kostnader för barnomsorg, givet att vi inte vill se fler hemmaföräldrar – vilket Timbros arbetskraftsdeltagandeargument tyder på att vi inte vill. Att bygga ut förskolan i de lägre åldrarna är mer resurskrävande än det hade varit för högre åldrar, eftersom lägre åldrar kräver större personaltäthet. Alternativet är att skära ner på personal, men som forskaren Magnus Kihlbom konstaterat är det främst små barn som drabbas negativt av växande barngrupper. Flera forskare och psykologer menar att två år är lämplig ålder för barns inskolning, och en SCB-rapport från 2006 visade att barn började förskolan ca 6 månader innan föräldrarna hade önskat, samt att föräldrar vars barn börjat sent i förskolan är mer nöjda än föräldrar vars barn börjat tidigt.

Avorins linje är att barn ska börja i förskolan vid 6 månaders ålder. Här kan vi notera att WHO visserligen rekommenderar amning fram till (minst!) 6 månader, men att flera större studier indikerar ett samband mellan att amma längre och ett högre IQ. Amning är även positivt för immunförsvaret, om vi nu ska återknyta till socialförsäkringssystemets kostnader för VAB och annat.

Slutligen kan vi notera att Steijer och Avorin båda två pekar på den stora orättvisa som råder i och med att barnlösa tvingas bidra till att finansiera barnafödarnas föräldraledighet. I konsekvensens namn bör vi då peka på den stora orättvisa som råder i och med att friska människor tvingas finansiera cancerbehandlingar; att republikaner tvingas finansiera kungahuset; att pacifister tvingas finansiera försvaret; att antirasister tvingas finansiera partibidrag till SD; och att medlemmar i föräldraföreningen mot narkotika tvingas finansiera landstingens sprutbytesverksamheter. För att ta några lösryckta exempel på hur inte alla kan älska allt på julbordet.

Inte minst kan det pekas på det orättvisa i att barnlösa, som ju inte bidragit till befolkningens fortbestånd, får del av pensioner, sjukvård, äldreomsorg med mera – som ju utförs och finansieras av arbetande vuxna människor som dock en gång i tiden var barn.

Det är möjligt att föräldraförsäkringen bör reformeras – kanske genom att individualiseras, för att råda bot på det ojämställda uttag av föräldradagar som vi ser bland såväl inrikes som utrikes födda. Chesterton’s fence säger oss dock att vi ska förstå stängslets funktion innan vi börjar riva i det. Och det är uppenbart att Steijer och Avorin förstår ganska lite av den här frågan.

Källor:









För lite historik kring föräldraförsäkringen mm.:


Berggren & Trädgårdh 2015. Är svensken människa?