Uppföljning av 2018 års prediktioner - addendum

(Bakgrund: Uppföljningen av 2018 års prediktioner.)

En prediktion som inte kunde utvärderas i januari-genomgången var:

"15. Färre dödsskjutningar 2018 jämfört med 2017 [...] CL 60%"

Brås siffror är uppe nu, varför vi kan stänga boken med en liten uppföljning. Brå:

"År 2018 användes skjutvapen i 43 fall, vilket är 3 fall fler än föregående år. Resterande 65 fall begicks utan skjutvapen, vilket är 8 fall färre än 2017. Antalet konstaterade fall där skjutvapen har använts har ökat stadigt sedan 2011 från 17 fall 2011, till 43 fall 2018. Skjutvapen användes i 40 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld 2018, vilket är 5 procentenheter högre än året innan, då andelen uppgick till 35 procent. Andelen konstaterade fall av dödligt våld där skjutvapen använts har i det närmaste fördubblats (från 21 till 40 procent) sedan 2011."

Vi ser alltså färre fall av dödligt våld utan skjutvapen, men - vilket falsifierar prediktionen - fler fall av dödligt våld som begåtts med sådana vapen. Eftersom just 60-prediktionerna är de jag varit över-konfident på, bidrar denna felaktiga förutsägelse ytterligare till bilden av att jag måste justera ner min tilltro till prediktioner i denna grupp. Nu har jag bara rätt på 20% av prediktionerna i denna grupp, vilket är rejält off.

Ett tillägg är att andelen fall av dödligt våld där skjutvapen använts ökat ännu mer, som en funktion av att övrigt dödligt våld minskat medan skjutvapenvåldet ökat. Så det är dubbel-fel, kan vi säga.

Nu inväntar vi med spänning den 29 maj. Heja Brå!

GALten grymtar för dig

(Relaterat: GAL-TAN-synkronisering och sexualkultur; vad UK måste vilja; Sverige är en subkultur; naturligt vs. ickenaturligt; uppvärdera klimatskammen; klimatskam och köttäckel; heder del 3; extremexemplifierare; Ragnarök; SchäsLong del 14; klaga vidare på borgarna; Tjeckien, ett rop på hjälp.)

En person i mitt dagliga umgänge har nyligen stört sig på GAL-TAN-skalan, eftersom hen anser att den randomly klustrar värden som på inget sätt är oskiljaktiga. Exempelvis: Måste grön vara förknippat med liberal? Måste det vara åtskilt från traditionell?

Alla generaliseringar läcker. Vi ska inte förvänta oss att en modell som GAL-TAN är ofelbar. Däremot är den lite väl felbar för att vara användbar. Kan en hålla med om.

Inte minst då

"konservativa är ekofascister. Nazisterna återplanterade den europeiska bisonen, och är erkända för sin skogsvård. Fredrik Lindström är miljöpartist. Konservatismen har tre hörn."

(Källa.)

Det är inte på något sätt, för den delen, uppenbart att de "gröna" är de grönaste. MP är skeptiska mot kärnkraft och GMO, exempelvis, och det är nog en öppen fråga huruvida detta är bästa strategin för eko-optimering. Vilket jag redan rantat en del om.

Det är också uppenbar rundgång från progressiv/konservativ sida när feminister är sexualmoralister (det brinner i mitt huvud!). Eller när socialdemokrater är Bejerothska maoist-absolutister med narkotikarelaterad dödlighetsblod på sina ändå rosröda, vinternariga arbetarhänder.

Det loopar överallt. GAL-TAN är inte stabila poler. Antropofagi vill hävda att kategoriseringen faktiskt funkar bra rent deskriptivt idag, dock, eftersom partierna lägger sig ungefär som en fyrfältare med höger<-->vänster/GAL<-->TAN skulle förutsäga (även om "auktoritär/liberal" funkar bättre än GAL-TAN). GAL-TAN-idén funkar således inte så bra historiskt, men passar bra just nu på det aktuella politiska landskapet. Således tar jag bladet från munnen och anklagar GAL-TAN för overfitting.

Eftersom GAL-TAN alltså funkar helt okej just nu, är det inte en modell med som kan säga oss något om framtiden, men snarare en slarvig etikett på samtiden. Helt okej. Så kan det få vara.

Antropofagi har varit inne på att TAN:are förstår GAL:ler, men inte vice versa. Vilket också är exakt vad Strimlings forskning visar:

"Strimling et al mäter ett gäng moraliska principer, där harm och fairness är två. Övriga är authority, loyalty, och purity. Liberaler och konservativa tenderar att lita till harm och fairness, men konservativa också till authority, loyalty, och purity - vilket liberaler inte har mycket till övers för."

Däremot har jag pekat på att vissa politiska trender under senaste decenniet nog ändock har fått GAL:ler att faktiskt uppvärdera TAN - exempelvis fick 2015 års flyktingskris många att resonera i termer av begränsade resurser och begränsad altruistisk kapacitet på ett paradigmotypiskt vis.

Men, här ser Antropofagi en viktig skillnad mellan GAL och TAN, utifrån crystalized metaphysical heuristics-modellen. En GAL-person kan, vill jag tro, förstå poängen med en auktoritet i en viss typ av situation, eller poängen med en kulturell tradition som en spelteoretiskt optimerande meme. Däremot verkar det generellt sett som att TAN-personer ser sina pet-values som stängda lådor. Dvs., det behöver inte förklaras varför auktoritet eller tradition är bra - det är bara bra. Detta är givetvis en smidig genväg i många sammanhang, samt har mer magkänsle-traction än en teoretisk modell (vilket är exakt varför köttäckel och klimatskam möjligen möjligen skulle kunna ha en funktion som koordineringsmekanismer).

Finns det någon möjlighet för TAN att vinna tillbaka mark från GAL, givet att man adopterar en lite mer teoretisk approach? Är den akademiska konservativismen den enda öppna vägen bakåt?

Vi har pratat lite om memes och deras dålighet. En dålighet är om en meme inte lossnar när den inte behövs längre. T.ex. verkar det som att kristendomen kunde fasas ut när vi började utveckla en vettig vetenskaplig metod. Ett sätt islam skulle kunna vara sämre på, är om det inte vill släppa taget, dvs. inte övergå i en sekulär fas. (Apostasi-dödar-mekanismen skulle kunna vara en illavarslande mekanism, som motverkar sund upplösning/"modernisering".)

Islam är väldigt TAN, obviously. Andra former av konservativism delar med islam att man inte känner sig ålagd att förklara nyttorna med sina respektive institutioner. Även om vi i något givet sammanhang ser tradition eller auktoritet eller något annat som positivt, så kommer det ofta i form av intersubjektiva fenomen som för att fungera måste ses som gott-i-sig. Exempel: Även om det finns en spelteoretisk förklaring till afroamerikanska maskulinitetsnormer, så måste normerna enforce:as oreflekterat. Det är liksom sacred values som gäller. Stängda lådor. (Relaterat: Allt om Schelling.)

***

Antropofagis GAL-TAN-klagande bekant menade på att "optimism/realism" var en mer användbar skala. Vi skulle givetvis kunna placera värderingen lite annorlunda och säga "optimism/pessimism", eller något sådant, men värderandet är inte poängen. "Optimism" ska stå för framåtanda, och "realism" för försiktighet - ungefär "progressiv/konservativ". (Resonemanget resonerar uppenbarligen med thrive/survive-distinktionen, men det lämnar jag därhän för nu.)

Antropofagi håller med om att detta är en tillsynes bättre kategorisering. Men, även denna kategorisering innehåller fallgropar när den synas närmare.

Exempelvis kan vi hävda att en David Deutsch/Pinker/Rosling-type utvecklings-optimist strävar framåt... Mot avgrunden. Ja, det är väl exakt det en realist-pessimist skulle hävda.

Men, då skulle vi vidare kunna hävda - som Pinker gör - att allt dåligt med utveckling följer en Kuznetskurva, dvs. att det i själva verket är framåtsträvar-optimisterna som undflyr den malthusianska fällan och skördar ett nytt valkadaver. Medan "realisterna" blir nazister:

"Parallellt med ett militärt betingat teknikberoende, så förnekade Hitler möjligheten till ökad produktivitet för att lösa resursbrist, vilket var det som lade grunden till den koloniala tanken om lebensraum i Östeuropa. Hitler blundade för den agrara utveckling som skulle eskalera och bli känd som den gröna revlotionen; ett Deutschskt hopp ur den malthusianska fällan. 

Snyder igen: 

'När vetenskapen lösgörs från politiken avslöjar sådana enkla analyser varför Hitlers territoriella lösning på en ekologisk kris var meningslös. Som han själv visste fanns det ett politiskt alternativ på 1930-talet, nämligen att den tyska staten gav upp tanken på kolonisation och gick in för bättre jordbruksmetoder. Den vetenskapliga lösningen på krympande resurser, som Hitler envist hävdade var en judisk lögn, var mycket mer lovande för tyskarna (och för alla andra) än ett oändligt raskrig. Forskarna, av vilka många var tyskar, banade redan väg för de förbättringar av jordbruket som kom att kallas 'den gröna revolutionen' [...] [senare skulle] Vetenskapen [ta] fram livsmedel så snabbt och rikligt att Hitlers idéer om en kamp miste sin genomslagskraft.'

Resursbristen som låg som uttalad grund för Nazitysklands aggressioner kan anses vara tillbaka. Diamonds Collapse delförklarar Rwanda-massmorden på 90-talet som utfall av resursbrist och -konflikt. Snyder hakar på den förklaringen, och beskriver Afrika som en miljö full av exempel på lokal resursbrist och -konflikter, vilket leder till tragedier i kombination med svaga institutioner. (Antropofagi har tidigare skrivit om Syrien-konflikten som klimatkrig.) Här är nämnda en Bikonts Vi från Jedwabne en intressant fallstudie i någon slags motsvarande mönster i ett antisemitiskt Polen där tyskarna och ryssarna gemensamt gjort slarvsylta av staten. 

Snyder ser också Kinas resurstörst som en potentiell global risk, inte minst då matförsörjning är en politiskt känslig fråga i minnet av den massvält som regimen och Mao orsakat under 1900-talet. Kineserna gör intrång i Afrika och har i fallet Sudan redan visat sig vara beredda att stödja etnisk rensning för att skydda efterfrågade resurser. Däremot pekar Snyder också på att den kinesiska regimen inte är vetenskapsfientlig i samma bemärkelse som Hitler, och att satsningar görs på desalinationsteknik och gröna energityper. Emellertid kan den känsliga globala livsmedelsmarknaden, i interaktion med en nervös kinesisk regim, orsaka livsmedelsbrist och svält på andra håll i världen.
Resursbristen är alltså åter över oss, men i utvecklade samhällen främst på en relativ nivå. Kineserna är sannolikt inte de som kommer svälta – liksom tyskarna inte var tillnärmelsevis så fattiga som polackerna eller ryssarna i öster. Så var Hitler också medveten om att lebensraum var ett relativt begrepp. Snyder: 

'Sedan 1945 har två betydelser av ordet Lebensraum spritt sig över större delen av världen. Den ena är ett vardagsrum, en dröm om trivsam komfort i ett konsumtionssamhälle. Den andra är en odlingsbar yta, ett område som man måste ha kontroll över för att överleva fysiskt, kanske tillfälligt bebott av varelser som inte fullt ut betecknas som mänskliga. Genom att förena dessa båda drömmar i ett enda ord smälte Hitler samman levnadssätt med liv. För drömmen om ett välfyllt skafferi skulle man ställa sig bakom den blodiga kampen om andra människors mark. Så snart levnadsstandard förväxlas med att leva kan ett rikt samhälle i överlevnadens namn gå i krig mot fattigare. Tiotals miljoner dog i Hiters krig, inte för att tyskarna skulle få leva utan för att tyskarna skulle kunna förverkliga en amerikanska drömmen i en globaliserad värld. 

Det var exakt här som Hitlers teori gav honom möjlighet att förena globalisering med inrikespolitik. Han hade rätt som trodde att begreppet välstånd hade blivit relativt och flytande i en epok av global kommunikation. När hans strävan efter Lebensraum hade gått om intet med det slutliga tyska nederlaget 1945, tillgodosåg den gröna revolutionen efterfrågan i Europa och stora delar av världs och försåg dem inte bara med livets nödtorft utan också med en känsla av trygghet och en föraning om ymnighet. Men ingen vetenskaplig lösning är evig.' 

Så ser vi idag, när en ökande ojämlikhet äter upp en minskande produktivitetsökning, en skepsis avseende just framtida ymnighet. (SSC länkar till den här genomgången, och Antropologi har tidigare fördjupat sig i peniafobins dynamik här.) I Deutschs ordalag faller vi in i ett provinsiellt, pariochalt, tänkande, vilket är detsamma som ett antivetenskapligt. Destruktiv alarmism istället för konstruktiv framåtanda."

Så, framåt kan ses som bakåt. Men, framåt kan också ses som framåt. Och bakåt kan ses som framåt: Typ, vi odlar potatis i leran för att slippa undan växthuseffekt och överbefolkning. Eller nåt. Även om det inte låter så kul. (Okej, värderandet kanske är poängen.)

Vad som leder till utopi respektive undergång kan vi låta vara osagt. Poängen är ju dock att klustra idéer på någon slags användbart sätt. Där kan nollsummevänstern mycket väl sägas vara pessimister tillsammans med andra konservativa krafter, medan utopiska vänsterprojekt á la 1900-talet (aka. sci-fi-sossar) kan sägas vara optimister tillsammans med goda konservativa.

Hur går det med islamofobin? Bara bra, tack!

(Relaterat: Häng dem högre än högt; när män gråter är det islamofobi; Haider & Harris; allmänna synpunkter; ompröva sin tes; ompröva sin omprövelse; lite mer om Kalifatet; Aron Flam och islamofobi; Vilks och yttrandefrihet som allmänning; ideologi=religion?; intersubjektiva fenomen; Ivar Arpis åsikter; icke omöjligt scenario; diskursiv karta; samhällets totala upplösnings och förintelse; memetisk evolution.)

Eftersom Antropofagi underförstått anklagas för islamofobi, och själv ofta - halvt ironiskt och halvt självmedvetet - slängt sig med begreppet, är det dags att mäta lite. Hur islamofobisk är jag egentligen nuförtiden? Hur långt har jag halkat i islamofobi-backen?

Project Implicit, dvs. IAT-testet, visar att jag bär på en del - förutsägbara - associationer mellan islam och dåliga värden. Detta om vi jämför med kristendomen. Jag har alltså lättare att gruppera begrepp och symboler relaterade till kristendom med goda värden, jämfört med hur lätt jag kan gruppera begrepp och symboler relaterade till islam med goda värden.

(Relaterat: Fuck Freud; rasistskalan; tre paradigm; porrkritiken.)

Antropofagi har alltså en aversion mot islam som överstiger aversionen mot kristendom. Att skillnaden i aversion är så stor, är en avvikelse från mode 2-åsikten att både kristendom och islam är skit. Däremot kan det finnas ett spår av medveten åsikt om att islam i någon eller några bemärkelser är sämre än t.ex. kristendom.

Vi spjälkar upp det lite:

1. Vi kan tänka oss att olika memes och/eller ideologier och/eller religioner är bättre eller sämre än några andra dito, i en absolut bemärkelse. T.ex. är juche-blodskul, aztekisk dödskult, och nazistdödskult sämre memes än t.ex. shintoism, socialdemokrati eller kväkeri. Det är alltså hypotetiskt möjligt att islam är sämre (eller bättre) än någon annan religion/ideologi. Detta betraktar jag som en självklar premiss som icke i onödan behöver argumenteras för.

2. Islam är uppenbart en sämre religion/ideologi än t.ex. nämnda shintoism, socialdemokrati eller kväkeri. Exempelvis har islam en klausul för att döda avfällingar, som t.ex. socialdemokratin saknar. Det är alltså inte tillåtet att hoppa av islam; konsekvensen för detta är döden. Det är givetvis en mäktig egenskap för en idé, att döda avfällingar, men det är inte en bra egenskap för ett större system av konkurrerande idéer, om detta system syftar till att optimera för exempelvis objektiv sanning eller t.ex. mänsklig välmåga.

3. Antropofagi har tidigare argumenterat för att ett rimligt kriterium för vad som är en dålig religion/ideologi är dess vetenskapsteoretiska anspråk och i övrigt grad av totalitarianism. Vi ska inte dra allting från etiketten Vetenskapsfilosofi återigen, men det är skillnad på memes som stipulerar en statisk sanning och som straffar ifrågasättande; och memes som innehar ett mått av ödmjukhet, dvs. inser att projektet att närma sig sanningen är en evig och evigt utmanande resa. Islam är en totalitär ideologi, vilket gör att den faller i kategorin dålig. Mig själv:

"Är felet med religion måhända

A) anspråket att förklara hur världen fungerar, medelst bad explanations (se här och här), 

(den långa scen i slutet av ryska filmen Leviatan, då den grekisk-ortodoxa prästen breder ut sig om sanningen, belyser på ett trevligt sätt religionens vetenskapsfilosofiska anspråk och vidhängande maktanspråk) 

B) samt den organisatoriska överbyggnaden som härbärgerar korruption och maktmissbruk? 

Om så är fallet – är då shintoismen den optimala religionen? Antropofagis begränsade kunskaper tyder på att shintoismen är en mysig naturmytologi som mest handlar om harmlösa tomtar och troll, och som helt saknar organisation. 

Detta tål att utredas ytterligare. For now kan citeras svenska Wiki: 'Shinto har ingen fastslagen trosbekännelse eller systematiserad teologi'. Däremot var religionen ifråga desto mer insyltad i staten Japan före världskrigen." 

4. Men, det gör ju å andra sidan väldigt många religioner, kanske de flesta. Så, hur dåligt är islam jämfört med andra ideologier? Jättesvårt att säga. En aspekt av islamofobin som jag kanske bär på, är den så kallade exeptionalismen. Att islam är något speciellt och speciellt ondskefullt. 

Fareed Zakarias gör som sagt poängen att det finns bestialiskt våld och vansinne utan islam, och att det finns islam utan bestialiskt våld och vansinne. Däremot borde vi kunna prata om grader av dålighet i meme-djungeln. Det kanske är så att islam med större sannolikhet leder till våld, än vad kväkeri gör. Det kanske finns ett kontinuum av ideologier/religioner, där de i ena änden med sannolikhet nära 1 leder till våld, och de i andra änden med sannolikhet nära 0 leder till våld.

Det kan finnas distinkta element i en ideologi/religion som gör att den hamnar längre åt det dåliga hållet, och i islams fall skulle det t.ex. kunna vara att Koranen anses vara Guds direkta ord, att avfällingar ska dö, samt att icke-muslimer ska åläggas en särskild skatt (dvs. har maktanspråk som är större än gruppen tillbedjare). De vetenskapsteoretiska anspråken är en viktig del, och här är textens likställighet med Guds ord aka. Sanningen helt klart ett problem.

En annan fråga som dryftats här på bloggen är huruvida decentraliseringen leder till sämre utfall - det finns ingen Påve och ingen Vatikan, och därför kan enskilda imamer predika vad de vill. Vi har motsagt detta genom att peka på att shintoismen är höggradigt decentraliserad, och vi kan även påpeka att exempelvis kristendomen ständigt sönderfaller i nya mutationer av varierande kvalitet. De/centralitetsaspekten lämnas därmed därhän.

Jag vill på inget sätt sticka ut hakan och påstå att islam är sämre än kristendom historiskt sätt; det känns som en besynnerlig övning att göra den jämförelsen. Däremot synes det mig uppenbart att den muslimska världen idag är hem för mest illiberala värderingar, och alltså ligger sist i moderniserings-resan. (Relaterat: Normdeterminism, aztekdödskult, etcetera; glada människor; vad UK måste vilja; högergökar, vänsterlökar, ragnarökar.) Låtom oss kolla på Pinkers Enlightenment Now, s. 227:

Liberaliseringen i den muslimska världen går sämst, om ock framåt. Betyder det att islam är dåligt, eller att islam råkar vara den mössa som den del av världen som går sämst har på sig? Jag gissar: Mössan. Vilket leder vidare till en djupdykning i frågan:

5. Så, om islam relativt sett leder till våld och vansinne med högre sannolikhet; är det då en fråga om korrelation eller kausalitet? Är det islam som leder till dåligt utfall, eller dåligt utfall som leder till islam, eller dåligt utfall som råkar sammanfalla med islam?

Alltså, jag har redan svarat Mössan. Jag tror att de materiella underliggande förutsättningarna bajsar på islam om det behövs. Om Det är uppenbart att folk optimerar för förutsättningarna, och att man hade gjort något bra av islam om det hade varit så att MENA blomstrade. Traditionellt sett skulle detta i någon mening innebära en friskrivning av själva ideologin.

Men, som SSC-Scott nyligen berört: Vi har förmodligen ett alltför förenklat sätt att se på effektmätning och kontrafaktiska världar.

Antropofagis mänskliga avatar arbetar i sitt civila liv tidvis med effektmätningar i utkanterna av offentlig sektor. Ofta pratar man här om effekter, av t.ex. en insats eller ett projekt, som det som uppträder när insatsen har bedrivits, men som inte hade uppträtt insatsen förutan. I en kontrafaktisk värld där insatsen icke bedrivits, hade uppmätt påverkan icke infunnit sig - då har vi en effekt. T.ex. kan en deltagargrupp som deltagit i en insats jämföras med en kontrollgrupp som inte deltagit, med hänsyn taget till selektionsmekanismer och urvalsproblematik. RCT-studier är det bästa, men man tager i regel vad man haver.

Den kontrafaktiska tanken är dock illusorisk. Som SSC är inne på: Hade inte regulation X införts, ja då hade kanske utvecklingen tankats med något annat bränsle. Om ett problem föreligger, och svenska kommuner identifierar problemet, ja då kanske de sätter sig i sinnet att lösa problemet. Att man då använder typ strukturfondspengar för att driva projekt med detta syfte, betyder inte att man inte hade försökt lösa det på något annat sätt om strukturfondspengarna icke funnits tillhanda.

Så; om vi har en viss uppsättning strukturella materiall förutsättningar, som vi tror leder till skit-utfall i MENA-regionen, så kanske man idag kör den bilen med islam under kylarprydnaden. Vi inser att man hade kört bilen samma väg utan islam, dvs. att någon annan dålig ideologi hade faciliterat processen.

Detta betyder ju dock icke att det inte är islam som är verktyget för att skapa jävligheterna! Analogt med SSC:s exempel, att regulationen ifråga leder till utfallet ifråga. Islam leder till utfallet. Det är en för snäv definition av "effekt" att påstå att utfallet är en effekt av islam, endast om utfallet inte hade uppträtt islam förutan. I själva verket är islam en länk i en kausal kedja, även om länken hade kunnat vara en annan!

Vad jag säger är att vi kunde kört 30-åriga kriget på en fin shia-sunni-schism istället för en protestantism-katolicism-schism. Men, detta friskriver inte de dåliga idéerna katolicism och/eller protestantism.

Eftersom vi pratar om memes/idéer här, dvs. hjärnans mjukvara, så kanske vi kan säga att mänskligheten tenderar att tillhandahålla sig själv den mjukvara som behövs för att lösa uppgiften. Vilken inte gör mjukvaran i sig själv mer eller mindre dålig.

När förutsättningarna förändras, och vi inte behöver kriga längre, så uppdaterar vi mjukvaran; Kristendomen blir Svenska kyrkan typ.

Följdfrågor på det är givetvis: Hade vi kunnat uppdatera nazismen? Hur dålig kan en ideologi/religion vara för att funka som en thrive-ideologi?

Och: Vilka inlåsningseffekter finns? Kan vi fastna i globalt suboptimala lokala optimum? Kan islam hämma en modernisering? Kan nazism?

Låt oss kliva av denna tankes tåg medan tid ännu är...

***

...och hoppa på följande buss:

Finns islamofobi ens? Är det en typ av rasism? Houellebecq säger föga förvånande "nej":

"[Intervjuare:] But I don’t understand the connection with racism … 

[Houellebecq:] That’s because there is none. Objectively speaking, there is none. When I was tried for racism and acquitted, a decade ago, the prosecutor remarked, correctly, that the Muslim religion was not a racial trait. This has become even more obvious today. So we have extended the domain of 'racism' by inventing the crime of islamophobia. 

[Intervjuare:] The word may be badly chosen, but there do exist forms of stigma toward groups or categories of person, which are forms of racism … 

[Houellebecq:] No, islamophobia is not a kind of racism. If anything has become obvious, it’s that. 

[Intervjuare:] Islamophobia serves as a screen for a kind of racism that can no longer be expressed because it’s against the law. 

[Houellebecq:] I think that’s just false. I don’t agree. 

[Intervjuare:] You rely on another dubious dichotomy, the opposition between anti-Semitism and racism, when actually we can point to many moments in history when those two things have gone hand in hand. 

[Houellebecq:] I think anti-Semitism has nothing to do with racism. I’ve spent time trying to understand anti-Semitism, as it happens. One’s first impulse is to connect it with racism. But what kind of racism is it when a person can’t say whether somebody is Jewish or not Jewish, because the difference can’t be seen? Racism is more elementary than that, it’s a different skin color … 

[Intervjuare:] No, because cultural racism has been with us for a long time. 

[Houellebecq:] But now you’re asking words to mean something they don’t. Racism is simply when you don’t like somebody because he belongs to another race, because he hasn’t got the same color skin that you do, or the same features, et cetera. You can’t stretch the word to give it some higher meaning. 

[Intervjuare:] But since, from a biological point of view, 'races' don’t exist, racism is necessarily cultural. 

[Houellebecq:] But racism exists, apparently, all around us. Obviously it has existed from the moment when races first began mixing … Be honest, Sylvain! You know very well that a racist is someone who doesn’t like somebody else because he has black skin or because he has an Arab face. That’s what racism is. 

[Intervjuare:] Or because his values or his culture are … 

[Houellebecq:] No, that’s a different problem, I’m sorry."

Houellebecq har en klar poäng. Samtidigt har vi varit inne på att "rasism" är notoriskt svårdefinierat, och att rasister i allmänhet skiter i strikta definitioner. De idkar helt enkelt glatt bigotteri, xenofobi, osanna fördomar, och osakliga kategoriseringar, utan att hindras av (t.ex.) Nationalencyklopedins hårda kravlista på vad som egentligen rent lexikaliskt är "rasism".

Det kan helt klart finnas fientlighet mot islam - och framförallt mot muslimer - som är osaklig, inskränkt och destruktiv. Samtidigt är det ju inte alls samma sak att säga att "islam är skit" som att "muslimer är skit". Det är kanske som att säga att "muslimer är skitkorkade som tror på islam", eller "muslimer är infekterade av ett livsfarligt idéburet virus", eller "muslimer är offer för en ondskefull meme". Men, liksom, det är synd om de hivpositiva också. Det gör det inte till rasism att säga att hiv är en trist infektionssjukdom som - om den inte bromsas - leder till AIDS och ond bråd död.

Islamofobi är väl dock en okej term, eftersom folk i allmänhet förstår vad som avses. Det känns bara viktigt att saklig kritik mot islam - och särskilt delar av islam som är extra dåliga, såsom salafism, wahabism, och kalifat-döds-kannibalism-kult - inte misstas för islamofobi. Vilket jag ärligt talat inte ser som ett större problem i dagsläget, eftersom folk är rätt uppmärksamma på att nämnda delmängder av islam är dåligt. Och att det är helt okej att anföra detta.

***

Slutligen bör det noteras att IS-dödskult inte är representativt för islam. Att IS är skit goes without saying, och att alla som deltagit i denna rörelse bör straffas för brott mot mänskligheten är en rimlig argumentationslinje som jag tillsvidare ansluter mig till.

Däremot känns det fortfarande viktigt att i sammanhanget säga: Nä, okej, IS är inte representativt för islam - men det säger inte särskilt mycket om islam. Islam är, vidare, uselt helt i sin egen rätt - inte minst på grund av nämnda anti-utträdes-klausul. Och, återigen: Koranen är en rätt sjuk bok. Som är Guds ord, enligt religionen ifråga. Vilket blir ett problem i kombination med önskade, liberala thrive-värderingar.

***

Post skriptum:

Läs Koranen, och beakta att folk faktiskt tror på det som står där. Och, att det som står där i stor utsträckning är direkta instruktioner för hur en bör agera och leva. Och, att det som står där är ofelbarligen korrekt.

Vissa islam-apologeter brukar peka på att t.ex. Kon (dvs. andra suran) innehåller förhållandevis trevliga arvslagar för kvinnor, samt även förhållandevis liberala rekommendationer för skilsmässa. Denna typ av argumentation ger mig följande: Okej, då menar alltså, kära apologet, att idén har viktiga, faktiska implikationer på människors liv. I så fall borde också alla de dåliga, vidriga textställena ha viktiga, faktiska implikationer. Och, de textställena är fler, samt mer dåliga än vad arvsprylarna i Kon är bra.

Exempel på potentiellt bra grej i Kon: Kvinnor kan ärva.

"241. De bland eder, som avlida och efterlämna hustrur, skola testamentera sina hustrur underhåll för ett år utan att visa dem bort [...]"

Exempel på potentiellt bra grej i Kon: Underhåll.

"242. De frånskilda hustrurna tillkommer underhåll på tillbörligt sätt, emedan detta är en plikt för de gudfruktiga."

Skillsmässa tillåtet:

"229. Skilsmässan är tillåten tvänne gånger; sedan må I behålla dem i godo eller låta dem gå mot ärlig gottgörelse, men det är ej tillåtet för eder att taga något av vad I givit dem [...]"

Man får t.ex. inte heller kvarhålla en hustru med våld sedan man separerat (Kon 231) eller förneka dem att ingå nya äktenskap (232).

Bra, även, med sunda amningstips.

"233. Mödrarna skola giva sina barn di under två fulla år, ifall fadern vill låta digivningen bliva fullständig [...]"

Exempel på dålig grej i samma sura: Föreskriver blodshämnd. Se t.ex. Kon 173-174, och så vitt jag förstår det 175.

Vill vi ha pejl på jämställdhetsdebatten är det fjärde suran som gäller, t.ex. 4:38:

"Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde, Gud givit somliga framför andra, och de utgifter av sina ägodelar, som de hava; därför skola ock de rättskaffens kvinnorna varar undergivna och aktsamma om vad som är fördolt, därför att Gud aktar dem. Och vad dem beträffar, av vilka I frukten uppstudsighet, så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem, men om de då lyda eder, så söken ej sak med dem! Gud är förvisso hög och stor."

(Det är Zetterstéens översättning jag håller i min hand.)

Läsa Bibeln ger som sagt också lite konstiga vibbar ibland, som t.ex. Domarbokens brutala rape-and-revenge-historia. Det rör sig emellertid inte regelmässigt om samma instruktionsmanual som Koranen, och som redan tjatats lämnar Bibeln mer tolkningsutrymme pga. inte Guds ord.

Apostasifrågan är lite komplicerad, om vi läser Wikipedia:

"Det står ingenstans direkt uttalat i Koranen att apostasi ska straffas med döden, även om den säger att Gud avskyr denna företeelse. Apostasi behandlas i följande verser: 3:72, 3:90, 4:137, 5:54 och 16:106 och där fastslås att Gud kommer bestraffa och avvisa apostiter efter döden. I hadithsamlingarna förekommer dock flera uttalanden från Muhammed, som tydligt säger att apostasi ska straffas med döden. Det mest citerade av dessa uttalanden finns i Al-Bukhari: 'Guds sändebud sa: 'Om någon överger sin religion (Islam), skall ni döda honom.' 'Al-Bukhari (nummer 6922)."