I diskrimineringsgrunderna ingår bl.a. sexualitet och religionstillhörighet.
Antropofagi har tidigare, liksom Ivar Arpi och andra suspekta debattörer, påpekat att detta kan stå i strid. Detta enligt devisen "if gays aren't discriminated against, christians will be". Att inskränka den religiösa rätten att diskriminera, jao.
Den andra aspekten av detta är att
religion är mycket svårt att skilja från ideologi. Det finns faktiskt mycket mer intressanta skiljelinjer inom klustret religion/ideologi, t.ex. med avseende på grad av vetenskapsteoretiska anspråk, eller grad av hierarkisk överbyggnad och organisering. Att religion, men inte ideologi, ingår i diskrimineringsgrunder är därmed märkligt.
Samtidigt har Antropofagi all respekt för att man inkluderar religion av strikt pragmatiska skäl. Historisk data ger vid handa att religion ofta varit en grund för diskriminering och förföljelse - vilket visserligen ideologi också varit. (McCarthyis, utrensningar i Sovjet, kommunister i tyska koncentrationsläger, etcetera.)
Religion är också oftare att betrakta som en aspekt av det komplexa och undanglidande begreppet etnicitet. I någon bemärkelse är religion, väl, oftare "medfött" eller grundläggande i ens kulturella identitet, än vad ideologi är. Diskrimineringsgrunderna i övrigt handlar ju om icke valbara aspekter av en person. Sexualitet, funktionsvarianter och könstillhörighet betraktar vi som medfödda, oavsett när dessa fenomen anses uppkomma. (Homosexualitet hos män uppstår enligt en teori under graviditeten, när mamma-kroppen bombarderar den främmande vävnaden med östrogen. Hur psykologer och psykiatriker betraktar könsdysfori vet jag inte riktigt, men det skulle inte förvåna mig om vissa anser att det har psyklogiska och därmed postnatala orsaker. Källa på allt detta: Fragmentariska minnen av läsning, Discovery Channel och hörsägen.)
Religion är dock valbart, anser Antropofagi, på samma sätt som ideologi. Är en övertygad socialist är det svårt att byta, liksom. En buddist och en maoist borde vara lika mottagliga för diskussion, och lika benägna att låta sig övertygas. Som jag varit inne på är det kanske snarare så att vissa ideologier och religioner är mer öppna för diskussion än andra, än att ideologier alltid är öppna för diskussion. (Tänk stalinism, nazism, politisk islam, eller nordkoreansk juche-socialism.) Och, anser man att man har rätt och att rationella argument står på ens sida, då kan det vara svårt att byta ideologisk övertygelse även om man är öppen för diskussion. Dvs.: 1) Det finns totalitära ideologier och totalitära religioner (ration uttalar jag mig inte om); 2) en kan hålla fast vid övertygelse/tro även efter att ha diskuterat och granskat (ration av omvändelse uttalar jag mig inte om).
***
Då går vi vidare till pedofili. Låt oss för diskussionens skull anta att pedofili är en sexualitet. Att utöva pedofili är givetvis ett brott, och bör så vara. Men att ha pedofila böjelser är icke valbart, precis som att ha heterosexuella eller homosexuella sådana. Det finns läggning, och det finns agerande. Heterosexuella våldtäkter skylls icke på heterosexualiteten. (Pedofili givetvis mer problematiskt pga. omöjligt med samtycke och ännu mer sårbar "målgrupp", dvs. barn.)
Uppskattningar ger att ca 5 procent av totalpopulationen är pedofiler. En mycket liten andel av dessa människor begår pedofila handlingar mot andra människor. En något större andel, sannolikt, konsumerar i viss utsträckning barnpornografiskt material. Beroende på betalningsmodell och typ av material är det i varierande grad sannolikt att dessa personer indirekt bidrar till övergrepp. (Exempelvis kan en argumentera för att animerad barnpornografi är ett victimless crime. Säkert finns det uppfattning a) att konsumtion av tecknad barnpornografi ökar risken för att en person ska begå övergrepp, och uppfattning b) att det tvärt om minskar risken.)
Sexualitet är, som sagt, inkluderat i diskrimineringsgrunderna. Däremot har jag aldrig hört talas om att någon skulle anses ha diskriminerats pga. sin pedofili. Givetvis är få pedofiler öppna med sin läggning, varför få fall av diskriminering sker, och färre kommer till allmänhetens kännedom.
Anta att pedofiler var mer öppna, enligt modellen "jag är pedofil och jag arbetar med mig själv för att minimera riskerna för att jag ska agera ut min sexualitet på ett sätt som skadar andra människor". Om en sådan person skulle nekas anställning till en förskoleverksamhet, skulle jag inte betrakta detta som diskriminering. Istället är det en rationell riskminimering för att skydda barnen, och även för att skydda pedofilen för "frestelser" eller riskfyllda situationer + konsekvenser av att fall till föga. (Konsekvenser kan vara rättsliga eller utomrättsliga. Utomrättsliga kan inkludera lynchning och tortyr.)
Däremot skulle jag uppfatta det som diskriminerande om en öppen pedofil nekades anställning som fyrvaktare. Eller busschaufför. Eller något annat yrke som inte utsätter barn och pedofiler för ömsesidiga risker. (Obs, medvetet superrelativiserande formulering med avsikt att provocera.) Varför ska en person straffas eller negativt särbehandlas för att hen har en icke valbar egenskap, som uppfattas som anstötlig men som hen bemödar sig om att inte agera på?
Enligt ett skadereducerande tänk skulle det eventuellt kunna vara gynnsamt (i bemärkelsen generera färre övergrepp och förbättrad psykisk hälsa) att pedofili som läggning betraktat avstigmatiserades. Kanske hade det dock varit rimligare att gå medikaliseringsspåret och betrakta pedofili som en sjukdom, lite som hur homosexualitet betraktats under vissa perioder - detta för att undvika en slippery slope där ett accepterande av läggning en acceptans för agerande. Målet med allt detta är hur som helst att fler pedofiler söker hjälp, och får hjälp, i att inte begå övergrepp. Kemisk kastration är ett förslag som förespråkas av vissa debattörer.
***
Vad landar vi i här då? Jo, att det känns rimligare att diskriminera religiösa än pedofiler. Detta känns väl litegrann som en oväntad och oönskad slutsats, varför argumentationen skulle må bra av att gås igenom av klokare personer än mig själv.
