Antropofagi

tisdag 29 september 2015

Sagan om lönetaket under 1300-talet

Angående land/labor ratio-teorin är det oerhört intressant att Historiepodden i sitt (visserligen annars inte jättebra) Robin Hood-avsnitt förtäljer att England efter Digerdöden upplevde intressanta politiska processer kopplade till just land/labor ratio.

Iom. Digerdödens härjningar (ca 1350) minskade befolkningstätheten drastiskt. Plötsligt fanns sig adeln fejsa en situation där arbetskraft var scarce, och marknadens logik således drev upp priset på arbete. Precis så som land/labor ratio-teorin föreskriver. Mer labor än land ger högt pris på arbete, vilket eliterna ofta löser genom att införa livegenskap (se Ryssland eller Amerikanska Södern).

Anomalin givet teorin är just Västeuropa post Digerdöden – varför återinfördes inte livegenskap när ration mellan land och arbetskraft plötsligt förändrades? Det brittiska exemplet ger oss en pointer.

Fan heller, tänkte tänkte adelspersonerna, ty detta med höjd kostnad för arbetskraft accepterade de icke. Istället infördes ett lönetak, dvs. en maximum-lön.

Vad-i-helvete, tänkte arbetarna. Vi gör genast uppror. Nejmenvafanihelvetesjävlaskit, menade adeln. Detta slår vi ner med sedvanlig brutalitet.

Så slutade hela kalaset med ett nedslaget uppror och ett maxtak på lön för arbete. Härmed intervenerade eliterna i marknadens strävan efter ökande löner.

The end

Cirkelbevis avseende kundalini-yogans psykiskt destabiliserande egenskaper

Antropofagis mänskliga avatar har börjat utöva kundalini-yoga. Hela upplägget är väldigt mycket chants, chakra och chitsnack om världschälen, till mitt höga nöje. När yoga-gruppen så, medelst en energistråle ur huvudet, anslöt till the golden chain (dvs. alla döda och levande utövare genom alla tider) kändes det som att det var dags för en slentrian-googling. Vad är det här, liksom?

Till mitt ännu högre nöje är det som möter en på Internetz idel varningar om att kundalini-yoga är farligt. Det kan göra utövaren psykotisk, transsexuell (!), och vansinnig i största allmänhet. Wikipedia:

"De intensiva övningar som ingår i asiatiska traditioner som kundalini är dock inte problemfria. När kundalinikraften permanent når kronchakrat så upplevs en stark känsla av lycka. Under själva resningen kan dock obehag uppstå så som mycket djupa existentiella tankar samt panikkänslor. Det fordras, som i alla andliga övningar, stor kunskap, erfaren vägledning och att personen är tillräckligt högt medvetenhets-utvecklad och "redo" för att undvika möjliga traumatiska problem, då kundalini-kraften annars inte tillåts nå fri passage hela vägen upp genom hjässan, utan kan till exempel stanna vid ett oavbrutet "studsande" tillstånd mot skallbenet. Kundalini innehåller också en mycket stark energimängd, som vid fel användning kan skapa svåra inre brännskador, psykiska trauman etc.[6] Frigörandet av kundalini-energin liknas ibland vid en atombombsdetonation.[5]

I den psykiatriska litteraturen skriver Turner et al[7] att många människor har upplevt psykiska problem i samband med sådana övningar. Bland dessa psykiska problem finns "kundalini-vaknande".[7] Forskare inom området transpersonell psykologi,[8] och nära-dödenupplevelser[9][10] beskriver ett komplext mönster av sensoriska, motoriska, mentala och affektiva symtom associerade med begreppet kundalini, som ibland kallas Kundalinisyndromet.
"

En sida varnar för att kundalini-yoga kan orsaka en kortslutning i nervsystemet:

"Om man tar emot dessa energier direkt, utan att ha organ som är utvecklade till det, kan man lätt råka ut för sinnessjukdomens fruktansvärda kval, så våldsamma är dessa krafter […] Många människor har blivit sinnessjuka genom att komma i beröring med dessa energier på ett för tidigt stadium. Andra har blivit fanatiker med våldsam vilja till självhävdelse och rasande intolerans mot andra. Andra åter har kommit in i tillstånd där de andliga energierna helt har tagit herraväldet på bekostnad av de materiella, och de lever i inbillade tillstånd som gör dem helt olämpliga för livet här."

Skrattretande givetvis, ansåg Antropofagi, och säkert även du, käre läsare. Döm då av min förvåning när Antropofagi efter senaste yoga-sessionen plötsligt gled in i ett semi-psykotiskt tillstånd. En indikator på att det verkligen rörde sig om en yoga-inducerad psykos är att Antropofagi trodde att psykosen var yoga-inducerad. Som hårdför skeptiker har Antropofagi föga tillövers för new-age-babbel och dylikt flum. Inte kan väl en 7000-årig indiskt sjukgymnastik ge upphov till panikångest och psykiskt destabiliseing?

Men där är det, beviset. Att skeptikern plötsligt börjar tro på kundalini-yogans effekter på psyket, tyder på att kundalini-yogan faktiskt haft effekter på psyket.

fredag 25 september 2015

Mangon och valen

Abtropofagi har tidigare experimenterat med gästskribenter såsom den något slösinte Greider Becker. Den här texten av Becker liknar banne mig den här texten från den här bloggen (angående optimeringsproblem i samhällen):

"Excess resources. The ocean depths are a horrible place with little light, few resources, and various horrible organisms dedicated to eating or parasitizing one another. But every so often, a whale carcass falls to the bottom of the sea. More food than the organisms that find it could ever possibly want. There’s a brief period of miraculous plenty, while the couple of creatures that first encounter the whale feed like kings. Eventually more animals discover the carcass, the faster-breeding animals in the carcass multiply, the whale is gradually consumed, and everyone sighs and goes back to living in a Malthusian death-trap.

(Slate Star Codex: Your source for macabre whale metaphors since June 2014)

It’s as if a group of those rats who had abandoned art and turned to cannibalism suddenly was blown away to a new empty island with a much higher carrying capacity, where they would once again have the breathing room to live in peace and create artistic masterpieces.

This is an age of whalefall, an age of excess carrying capacity, an age when we suddenly find ourselves with a thousand-mile head start on Malthus. As Hanson puts it, this is the dream time.

As long as resources aren’t scarce enough to lock us in a war of all against all, we can do silly non-optimal things – like art and music and philosophy and love – and not be outcompeted by merciless killing machines most of the time."


Det som förbigås med viss lättja av Slate Star Codex, men poängteras desto ihärdigare av hr. Becker, är frågan:

Varifrån kommer valkadavret?

Välfärdsstater av europeisk modell, hävdar vissa scholars, växte fram i och med kolonialismens globala plundring. Valkadavret kom således från andra människors lidande och nöd. Så är det med Beckers mango, och givetvis även med fin-liberala Slate Star Codex' val-liknelse, sett ur det liberal-kapitalistiska samhällsbyggets perspektiv. 

Ser en det inte ur ett neokolonialt perspektiv, där tredje världens söner och döttrar (corny ordval pga. refererar till SVAK-låten Många bäckar små) är de som betalar, så kan en med fördel se det ur ett ekologisk perspektiv. Valkadavret tar ju slut en vacker dag. Liksom metallerna vi bryter, oljan vi pumpar, träden vi fäller utan att återplantera, djurarterna vi utrotar, etc.

Så, eftersom Slate Star Codex själv refererar till Jared Diamonds Vete, vapen och virus, så kan det väl vara värt att påpekar att vissa visst blir outcompeted by merciless killing machines most of the time. Andra kulturer och deras invånare, that is.

Jag sitter på ett tåg från Ljubljana till Wien, och ser blixtarna korsa den dömda europeiska skyn. Smutsiga tåg och smutsiga människor. Europeisk industriområden rostigare än Frank Anderssons brottarkonster på en wrestlingmatch 2015. Hål i det sociala skyddsnätet större än fotbollsplaner, välfärdsslukhål där hela familjer och hela bostadsområden försvinner ner. Det hela känns som ett gotiskt samhällsförfall i Atlas Shrugged-tappning, men hur som helst inser jag att valkadavret snart är ätet rent.

Adjö, excess, inom detta system. Nu spricker membranet och vi äter alla upp varandra istället. Låtom oss hoppas att excess resources kan uppstå någon annan stans, i någon annan tid, för att lite livsglädje ska kunna spira upp i den totala missärgegga som är materialiteten på planeten.

Egentligen handlar det väl om att termodynamikens andra huvudsats temporärt sätts ur spel lokalt, eller att kostnaderna för den ökade komplexiteten så att säga läggs ut på annan ort i rums-tiden.

torsdag 24 september 2015

Valår

Enligt detta resonemang skulle det vara bättre att äta kor än kycklingar, eftersom en utsläcker färre själar för mer mat när det kommer till kor, och eftersom kor generellt lever trevligare liv än kycklingar.

Antropofagi känner att det är dags att damma av en gammal käpphäst – vi måste börja jaga och äta mer val. Val är fan så stora, med hjärtan som bilar och artärer som rymmer en dykare. En val blir mat till ca... svinmånga! människor i ca... svinmånga! år.

Vidare, vem har det göttast? En sjungande hoppande val i den stora fria oceanen, eller ett nötkreatur som måste knulla sitt syskon och rulla med ögonen medans hen slickar på den metallsmakande spiltboxen? Jag gissar valen.

Låtom alla ickevegetarianer helt övergå till att äta så stora och så fria djur som möjligt.

Schweinerei i rappsvängen

Det är väl ingen som diskuterar trap-rap längre, liksom ingen diskuterar luften vi andas eller bajset vi bajsar. Senvaknande syndare som en är vill Antropofagi dock säga: Fy på trap! Fy på alla er rappare som slentrian-trap-rappar.

Det kan vara gött med ambient atmosfär och mysiga syntmattor. Precis som att det kan vara härligt att åka bil på natten. Men det är liksom inte det enda man vill syssla med.

(New) trap har visserligen en öppning för excellens som är det långsammare tempot. Såväl trummor som rappare har utrymme att synkopera och experimentera med rytmer och tempon. Dubbel, trippel, quadruppelflyt. Istället är det enda vi hör

sam-ma
jäv-la
flow
var-je
fu-cking
trap-låt

Vad händz. Detta uppstyckade dubbeltidsflyt.

Pall-ar
in-te
meeee!

Det utrymme för ekvilibrism och briljans som trappens tempo ger, det tas i regel ej i anspråk. Istället är rappare slavar till den mall som någon pengagirig snubbe med fula tatueringar hittade på på andra sidan Atlanten. För typ fem år sedan.

Alla håller ju inte på med trap. Vissa håller på med elektro-rap. Det är fantamig lika illa eller värre. Inte ens Die Antwort orkar en ju lyssna på i mer än tre minuter, och då är Yolandi och Ninja både skitfeta på själva rapphantverket och oerhört feta i sin fenomenala estetiska paketering.

Parhams skiva Pojk, skitfet. Varför hoppa på en Maskinen låt och missbruka sina skillz? Timbuktu en konstnär med ett eget uttryck, varför snubbla in i elektroträsket på senaste skivan? Movitz, originella och snälla nån vad feta. Så plötsligt dundrade det ner elektrolåtar även från dessa tidigare big ben jazz-doftande dryftade av disco. Det tog ju er till USA, kan det inte vara en indikator på fetma?

Nä ni alla, klart ni ska experimentera och göra nytt, men nytt är inte samma som alla andra redan gjort. Det måste ni förstå.

onsdag 23 september 2015

Blicken på målet

Ann Heberlein moraliserar om att kontemporärt snusk smäller lägre än, typ, Höga Visan. Antropofagi låter henne exemplifiera tendensen att se sexell frigörelse som romantikdödande. Och tillägger att, javisst dödar sexuell frigörelse romantiken, men det är på gott.

Kärleksvurmandet är en smutsig rest från den nationalromantiska 1800-talets värsta mysticism. I dag leder kärleksvurmandet till att helt sunda människor identifierar sig som sexmissbrukare, att kvinnor underkastar sig patriarkatet och binder sig vid misshandlande män, att ensamma människor förblir ensamma pga. skev verklighetsuppfattning som pådyvlats dem via kärlekspropaganda i form av romantiska komedier.

Ve dig, Heberlein, för dina ruttna åsikter. Gläds istället över att de kommande generationerna inte lägger locket på och inte begränsar sig. Sexuellt frigjorda som realiserar sina dopaminreceptorers fulla potential, icke skall de väl baktalas av en gammal bipolär kristen tant.

Detta, Heberlein, borde du i själva verket hålla med om, givet din antimoralistiska ståndpunkt i "våldtäktsfrågan" – jag tänker på ditt deltagande i debatten i samband med Hagamannens frisläppelse. Du argumenterade starkt och modigt för att våldtäkt är misshandel plus stigma. Du framstod som något rabiat i den TV-sända debattpanelen, och sattes väl lite på plats av brottsoffer-tjommen som menade att han träffade många utsatta vars upplevelser han ansåg att du icke ska förringa. Att då våga lyfta blicken och satsa på den antimoralistiska hästen är en bravur och en bedrift.

Välj din väg, Heberlein. Moralist eller antimoralist. Eller kanske helt enkelt en komplex och motstridig människa som alla vi andra.

lördag 19 september 2015

Sport & Fritid

Antropofagis mänskliga avatar har testat di tvenne underhållningsformerna MMA-gala och Wrestling-gala. Antropofagi noterar att exakt samma entusiasm för stridens böljande uppstår i båda fallen. Reptilhjärnan tycks inte kunna skilja på lek och allvar, och njuter likvärdigt av bägge. Skillnaden är att varje wrestlingmatch är dramatisk och långdragen, medan 9 av 10 MMA-matcher slutar med nock efter 2 sekunder.

Fiktionen segrar återigen över verkligheten!

fredag 18 september 2015

Sexualkonservatismen

Underbara Februaripoddens senaste episod diskuterar at length den nymoralism som sexmissbruks-industrin lever av. Denna intressanta artikel (Sexmissbruk eller diagnosmissbruk?) refereras till, som tar ett diskursanalys-tag på hela sexmissbruksdebatten. Artikeln nämner i sin tur Ligga med P3s granskning av Dysberoendekliniken (bäst är uttalanden från klinikägaren), som verkar vara en soppa av random new age, nymoralism, och rovgirig kapitalism.

Kontentan: Helt rimligt sexuell beteende stämplas som en sjukdom ("medikaliseras"), dvs. onani, fantasi, och porrtittande klumpas ihop och kallas (dock ej av den seriösa vetenskapen) för "missbruk". Media hakar på, eftersom det handlar om snusk. De "drabbade" hakar på, vilket väl kan förklaras av en blandning av skam och okritisk mediekonsumtion.

En kan emellertid också undra: Hur mycket beror på att det är bekvämt att skylla sitt beteende på ett missbruk, när en inte orkar ha råg i ryggen och stå upp för sin sak? ("Den står ju upp för dig", skämtar kanske läsaren. Hörrni, lite nivå tack.)

Erkänna beteende som samhälle/arbetsgivare/föräldrar/partner m.fl. tittar snett på är så klart jobbigt. Här blir medikaliseringen ett skydd mot ansvaret. Även för en besviken partner, kan en tänka. "Jasså, hans dator är helt porrbesudlad, och han är otrogen och går till prostituerade. Jobbigt att den jag älskar och lever med beter sig så. Jag väljer att betrakta det som en sjukdom istället. Så behöver jag inte fejsa att min partners personlighet kanske rymmer fler aspekter än de jag föredrar att se."

onsdag 16 september 2015

Den svenska skogen

Skogsbruk. Smutsig bransch.

Det som Historiepodden avhandlar, nämligen att vinsterna av skogsbruket ej kommer skogskommunerna till del öht., belyser en aspekt som vissa invånare i Sverige tycks förbise. Det sjuka i att automatiserad produktion ej beskattas.

När skogsbruket sköttes manuellt, då gav det jobb, jobb gav lön, och lön gav skatt. Sen automatiserades skogsbruket, dvs. skogsmaskiner och motorsågar gjorde att andelen skogsarbetare i ekonomin minskade från jävla massa till typ inga procent.

Då gav skogsbruket inga jobb, och därmed ingen lön (men vinst!), och därmed ingen skatt.

Vi strävar efter ökad automatisering, men samtidigt efter hög sysselsättning. Detta är givetvis en paradox.

Vinsten av resurser som borde vara gemensamma (t.ex. skog och mineralfyndigheter) går till enskilda företag hellre än befolkningen i stort. Och ingen fördelning sker, eftersom ingen skatt betalas i den automatiserade produktion som råder.

Vi måste:

a) Införa skatt på annat än arbete, rimligen på kapital. Sen kan borgarna ta bort skatten på arbete hur mycket de vill.

b) Förstatliga naturresurser, inkl. skog och gruvfyndigheter. Nyttjande av dessa resurser ska bedrivas enligt parametrar såsom miljöhänsyn, men framförallt ska vinsterna komma alla samhällsmedborgare tillgodo i lika mån. Inte minst de lokalsamhällen där driften sker.

onsdag 9 september 2015

Fattar en ju då

Självskada är tradig
Fattig och befängd
Ej begripligt givet
Livets ringa längd

Rationell bedömning
Tar oss dock blott dit
Att vi fattar att vi
Inte fattar ens ett skit

Ångesten kan kännas
Påtaglig som berg
Känslans färg är lika

Sen när en blir större
Eller hellre äldre så
Glömmer en och känslan
Blir då svår att ens förstå

Döden är en tidstjuv
Livet likaså
En är ändå snäppet
Vassast av de två
Fattar en ju då

Fotnot:

När hela livet är ett presens förstår jag att nuet
Blott är den punkt där kroppen blottläggs, dået allt som redan blottats, och framtiden allt som fortfarande täcks av duken
Att då säga att något är förutbestämt
Är en missuppfattning född ur vår uppfattning av tid som något som rummet
Rörde sig längs
Allt är bara bestämt, vilket gör en än mer beklämd
Plötsligt har dock tiden texten tog att läsa nått sitt slut
En paradox som exponeras
En kropp som exploderar

måndag 7 september 2015

Skändning av kapitalets offer

I föregående blogginlägg hänvisas till Idé & Arenas rapport och podd. Intressant poäng som görs är att invandring alltid är lönsamt, arbetskraftsinvandring såväl som flyktinginvandring, så länge sysselsättningsgraden är hög. Endast under en period på 90talet var det samhällsekonomisk förlust att ta emot flyktingar, pga. hög arbetslöshet. Mottagande är således att se som en investering, vars lönsamhet avgörs av arbetsmarknadens utveckling. Samtidigt kan sägas att migranter befolkar men inte förändrar näringsstrukturen, och tenderar att befolka dess nedre skikt, varför migranter kan ses som en konjunkturbuffert för resten av populationen. 90talets flyktingar tog sannolikt en smäll som svennarna annars behövt ta.

SD vill ju det ena och det andra i "invandringsfrågan". Det kanske många missar är att deras agenda är skev ej endast för att den är ond, men även för att den är oförankrad i verklighet. Hallå, det kommer migreras. Världens ekonomiska utveckling, globalieringen, klimatkatastrofer, väpnade konflikter och staters implosioner är faktum som Jimmie och hans hejdukar inte kan påverka. Människor kommer att ha anledning att flytta på sig, och möjlighet att göra det. Fort Europa kan inte byggas ointagbart, hur många människoliv en än kan tänka sig att offra.

En måste acceptera det en icke kan påverka. SD utgör en masspsykologisk förträngningsmekanism. En skygglapp för att framtiden är nu. Men den är nu.

När en har accepterat världen så som den är, kan en börja jobba för att göra det bästa av situationen.

Det vore visserligen "respektfullt mot kapitalets offer om vi inte upprepar dess problemformuleringar", men fakta på bordet mot okunskap and all that. (Argument biter visserligen inte på rasistbubblan.) 900 miljarder + på det samhällsekonomiska kontot sedan 50 talet – resultatet av invandring. Visst har arbetskraftsinvandring varit mer lönsamt än flyktinginvandring, men syrierna som flyr är relativt högutbildade och kommer med säcken full med humankapital. Sverige borde girigt se till att roffa åt sig så mycket som möjligt av denna ypperliga investering som är mottagandet av syriska flyktingar. Kombinera dessutom detta med en bra arbetsmarknadspolitik, och vi har en vinnare.

"De kommer kosta, de kommer med trauman och ack och ve!" säger den fähågsne. Hvad med de judiska flyktingar som suttit i koncentrationsläger, var då icke dessa människor traumatiserade? Individens lidande belastar ej med nödvändighet samhället. Det är det rätta att hjälpa dessa människor, att ge dem stöd och vård och omsorg. Men även om en ondskefullt underlåter att göra så, kommer samhället tjäna stora kovor. En person kan må dåligt och ändå betala skatt, änna.

Och det var dagens mest cyniska provokation. Hej!