Antropofagi

söndag 26 juni 2016

Halvhjärta

Det här var bra; Against Dog Whistle-ism. Inte minst relaterar det till svenskt debattklimat, som ofta går ut på att medvetet missförstå. Efter ett medvetet missförstånd spelar alla med i det medvetna missförståndet tills att Athenas sommarprat är fascism eller Esbatis "tjänstefolksgroda" (?) är elitism. (Antropofagi har ju tidigare också ofta varit inne på att materialiteten trumfar idén = den socioekonomiska realiteten trumfar twitter och kvällsposten.)

Ska man då vända sig inåt, mot det egna felande jaget? Kanske vettigt. Exempel: Fd. kulturministerns bok Skinnskallar. Såhär lät det då. Rassigt värre, tänkte jag. (Och det här / det här / det här ger ju kanske visserligen delvis rätt. Men vi fortsätter för argumentets skull.)

(Antropofagi har tidigare försökt tolka meningsmotståndare välvilligt.)

Antropofagi har för något år sedan kommit över Skinnskallar på antikvariat, och dessutom plågat sig igenom skiten. Lika kul som i Flumskolan. Men; är den verkligen så sablarns rasistisk?

Ja, Liljeroth jämställer i princip attributen "utländsk härkomst" och "politiskt övertygad nazist", vilket självklart är ytterst problematiskt. (Och kopplar till frågan om huruvida religion bör ingå i diskrimineringsgrunderna, när ideologi helt rimligt inte gör det. Men det är väl en annan historia.)

Däremot läser jag helt klart Liljeroths bok som ett försök att förstå meningsmotståndare. Visst, hon har flera blinda fläckar vad gäller historia och vit makt-ideologi, men hon försöker faktiskt verkligen förstå de här jäkla skinnskallarna. Det är det som blir komiskt, när hon skojar bort hakkorsflaggor och bagateliserar hatbrott, men det är ändå på något vis ganska lovvärt. Det är ju vad vänstern brukar försöka vilja göra; att förstå de marginaliserades kriminalitet, aggressivitet och dysfunktionalitet.

Det jag lite sådär halvhjärtat försöker säga är att Flumskolan läser Liljeroth som media i Slate Star Codex-blogg-posten Against Dog Whistle-ism läser Trumps "sexism". Typ?

Glyfosat

När EU nu långsamt faller sönder (as I have predicted) kan det vara värt att torka sina sorgetårar med ett stycke reality check. Det är nämligen inte så att EU är värsta goa grejen i alla tänkbara avseenden. Exempelvis är det en smula korrupt i vissa delar.

Hormoslyr var ett bedrövligt avlövningsmedel som orsakade en helsikes massa cancer. I form av agent organge sprutades det över Vietnam, men det dödade även kanadensisk ursprungsbefolkning och helt vanliga banvallsarbetare i kubik och kvadrat. Skiten förbjöds på 70-talet. Hormoslyr tillverkades av BT Kemi, i goa gamla Teckomatorp. Sverige, asså, som vi betett oss.

Nuförtiden finns istället glyfosat, kanske i mest känd form under beteckningen Round Up. Det finns (minst) en kampanj mot glyfosat. De tycker såhär:



Som SVT rapporterar tycker WHO att glyfosat är cancerogent, medan EU tycker att DET ÄR FAN LUUUUGNT! WHO:s IARC tyckte i mars 2015 att glyfosat "probably" var "carcinogenic to humans". Enligt en sarkomspecialist som Antropofagi varit i kontakt med är bevisen i själva verket mycket övertygande, om en beaktar den seriösa forskningen. Däremot finns det vissa extremt tendensiösa och uppenbart köpta forskargrupper som tagit fram uppenbart tendensiösa och köpta resultat som motsäger den seriösa forskningen på området; samt viss forskning där metodologin inte varit upplagt på ett sådant sätt att man kunnat se några tydliga effekter.

(Ett exempel tycks vara hur US EPA ändrar sin klassificering av glyfosat från sannolikt cancerogent till sannolikt inte cancerogent utifrån samma studie, vilket skedde efter kraftiga lobbyinsatser från kemikalieindustrin. Det finns en del mystiska frågetecken kring detta: US House Committee Launches Investigation into EPA Glyphosate Cover UpU.S. Department of Agriculture (USDA) Refuses to Test Foods for Glyphosate; etcetera för den som orkar googla lite.)

Tvärt emot WHO:s slutsatser, att glyfosat i alla fall "sannolikt" är cancerogent, har EU:s motsvarande organ kommit fram till att det inte är så. Det är European Food Safety Authority (EFSA) som tycker att avlövningsmedlet är lugna puckar: "EFSA concluded that glyphosate is unlikely to pose a carcinogenic hazard to humans and the evidence does not support classification with regard to its carcinogenic potential according to Regulation (EC) No 1272/2008."

Enligt nämnde sarkomexpert, enligt WHO, och enligt Svenska Kemikalieinspektionen är EFSA:s slutsats uppåt väggarna. Kemikalieinspektionen skriver om glyfosat-debaklet:

"Majoriteten i en expertgrupp med representanter från flera medlemsländer och Efsa, har kommit fram till slutsatsen att det är osannolikt att glyfosat skulle framkalla cancer hos människor vid användning som verksamt ämne i växtskyddsmedel.

Kemikalieinspektionens expert som deltog i Efsas utvärdering har gjort bedömningen att de forskningsresultat som finns från experimentella och epidemiologiska studier ger tillräckligt underlag för Echa att klassificera glyfosat som åtminstone misstänkt cancerframkallande. Sveriges expert har därmed gjort en annan bedömning av det vetenskapliga underlaget än övriga deltagande experter.

I november 2015 skickade 98 internationellt erkända cancerexperter ett öppet brev till EU-kommissionären för hälsa och livsmedelssäkerhet. I brevet kritiserar experterna Efsas slutsats om att glyfosat troligen inte är cancerframkallande.
"

Något som heter Corporate Europe Observatory, som enligt egen utsaga exposar the power of corporate lobbying in the EU, skriver om motsättningen mellan EFSA och WHO. Deras vinkel är att motsättningarna inom forskningen bygger på data som Mosanto, alltså Round Ups pappa och mamma, innehar men vägrar offentliggöra. Den forskning som Antropofagis expert refererar till som tendensiös och köpt (jag parafraserar), bygger på underlag som ingen får se.

"In December 2015, CEO filed an access to documents request to EFSA, asking for three studies, owned by Monsanto, Cheminova and Arytsa respectively, that were particularly central to EFSA's assessment of glyphosate’s carcinogenic characteristics and thus far unavailable to the IARC. But seven months down the line, we're still waiting : the companies continue to refuse disclosure, negotiating redactions with EFSA as well as the Commission, as broader disclosure requests have been made. Instead, they keep proposing useless 'reading rooms', which do not allow for public scrutiny of the studies, nor sufficient analysis of the data."

EFSA:s slutsatser, som går emot bl.a. WHO:s och Kemikalieinspektionens, bygger på data som 1) EFSA själv inte har sett; 2) som ägs av de som säljer glyfosat (Mosanto); och 3) som ingen får se.

I skrivande stund driver en grupp människorättsadvokater processer i USA angående glyfosat. Det är nämligen ingen brand new uppfinning. Round Up har sålts av Mosanto i decennier. Den här dokumentären kan kanske vara något, för den som vill ha lite historik avseende giftet ifråga:


(Vagt relaterat ang. agent organge/hormoslyr: Humor i 95-miljardersklassen; min utopi.)

tisdag 21 juni 2016

Mythbuster Aleksijevitj

Antropofagi har tidigare skrivit några rader om myten om krigserfarenheten, eller myth of the war experience. Här kan en läsa om en oförblommerat mythig staty i West Lafayette; här om mythig militarism kopplat till konsumism och patriarkat.

Det finns dock en ypperlig bot mot myth av krigserfarenhetskaraktär: Svetlana Aleksijevitj. Antropofagi tänker inte minst på Kriget har inget kvinnligt ansikte. Blir en sugen på fronten när en läser att någon tvingas utföra en amputation med tänderna (nedan)? Eller att någon frivilligt lämnar sitt barn för att hämnas sin döde make, och gråter vid vaggan hela natten innan tåget mot fronten ska avgå? Eller hundratals andra småskaliga krigsskildringar.

Röktet har nått maj

Ryktet har nåt mig att det inte längre är tillåtet att misshandla sin fru så att armar och ben bryts. Det ska, återigen enligt ryktet, vara någon slags religiöst råd i Pakistan som utfärdat detta dekret.

Jag undrar bara: Vem fan kan slå nån så lite att armar och ben inte bryts? Hur är det ENS MÖJLIGT att slå så himla lite?

Och: Vad fan ÄR ENS POÄNGEN!!?? Med ATT SLÅ SÅ OERHÖRT LÖST!?

Midsomnar, del 3

I Skåne händer det att man går till ett thaimatställe och kommer därifrån med kyparens kläder.

Det är när man beställer thaikavaj.

Midsomnar, del 2

Jag ska skapa en roman.

Alltså en romansallad.

Det är titeln på boken, "Alltså en romansallad".

Midsomnar

Nämen det blir väl att spendera midsommar på psyket som vanligt.

Alltså, jag jobbar där. Jag jobbar på psyket.

Som Napoleon.

måndag 20 juni 2016

Bäst av tre takter

Då kommer äntligen svaret på det alla undrat: Vilka är de bästa tretakts-rapplåtarna?

Det lätta svaret är kanske helt enkelt



eftersom dängan ifråga är så oresonligt mäktig och stämningsfull. Kanske är det ändå på sin plats att klaga lite: Leveransen är lite väl melodramatisk för vissas smak. Ingen MF DOOM liksom. Ingen Slick Rick heller. Mer en indignerad Timbuktu à la 00-tal. Meeen ändå, fet fet låt. Mycket värd sina åtta av tio trumpinnar i betyg. Stråkarna är niceness.

Men då jävlar i helvete smäller vi till med



så har vi lite svensk representation redan tidigt, och dessutom en tråd tillbaka i Antropofagi-historiken. Riktig fethet för den som vill gråtsupa, och mäktig (lånad) poesi såsom "livet är en sand som i ett timglas rinner". Övrig info kring låten återfinns i nyss länkad tidigare Antropofagi-textmassa.

Mer svenskt, när även Anonym Internetz-rappare måste få sin släng av sleven:



Här haglar det Nietzsche-referensen ("framliden är Gud, samtiden är ful"), Atwood-referenser ("mitt i Flodens År"), Non Phixion-referenser ("framtiden är nu, mycket riktigt icke fiktion"), och referenser till Dead Prez/Sticky Fingaz ("och mitt bomb-kitt under diskhon"). Mest är det kanske termodynamikens andra huvudsats blandat med självhjälpstips;

"Varje dynasti går förbi, tidens dynamik är inte reversibel/ 
om din apati överstiger din aptit kan du inte hedra livet/ 
mitt i smeten sittandes med bitterheten är kontraproduktivt/ 
bättre komma på i tid att titta framåt inte rikta blicken bakåt hela tiden/"

En kvart innan Anonym Internetz-rappare sket sin första rad gav allas våran J Hova oss sin allra första sång; eller så betitlad.



Det händer ibland att folk i allmänhet, och allmänheten i synnerhet, glömmer hur tung Jigga är. Lite är det väl hans eget fel, när kärnverksamheten drunknar i alla sidoprojekt. My First Song är dock en påminnelse så god som någon.

Vad ännu värre är att vissa ibland glömmer hur sinnessjukt det var när Kanye släppte sin första skiva, The College Dropout. Även här lektes det med tre fjärdedelstakt i underbara Spaceship (ft. Consequence):



Av "varje låt på The College Dropout är sinnessjukt fet" och "Spaceship är en låt på The College Dropout" följer att Spaceshit är en bra låt. Kanyes vers saknas på YouTube-klippet ovan, men ni kan ju den alla utantill och håller säkert med om att öppningsraderna är go'a: "if my manager insults me again, I will be assaulting him/ after I fuck the manager up/ then I'm gonna shorten the register up". Det är så härligt nonchalant hur han levererar det, och det minner så härligt om Dead Prez' Hell Yeah.

Kanye är så vitt vi vet polare med Jay Z. Någon som historiskt sätt inte varit så är Nasir Jones, mera känd som Nas. Det här är inte tiden att rulla upp hela beefen, men det kanske kan vara värt att jämföra My First Song med Nas' Heaven.



Vilken är då fetast? Nas flow är i Antropofagis öron helt klart snitsigare. Däremot vinner nog My First Song som låt. Det är fritt fram att inkomma med invändningar eller argument i frågan om en gitter.

Sen vart det dags för den levande trummaskinen Tech N9ne, med vänner. Rappen börjar först 1:25 in i klippet.



Intressant nog så låter Techs dubbeltidsflow ganska krystat. Det är först när han lugnar ner det i slutet på sin vers som han verkligen flyter på beatet. Det blir helt enkelt lite för motsträvigt inledningsvis. Kendrick dundrar in med både större följsamhet gentemot beatet och större antipati gentemot världsaltet; en inte ovanlig kombination för denne man. Däremot kan en känna att Kendricks sedvanliga uppbyggnad och dramaturgi inte kommer till sin rätt på en kort gästvers. Killen är nog fan främst en albumrappare, nära nog en inverterad Busta Rhymes.

Nu var det dags att återvända till den grådaskiga fyra fjärdedelsvärlden. Tack för den här gången!


tisdag 14 juni 2016

Gammal debatt

Det här verkar ju vara en gammal debatt, så klart. Men nu blossar den upp igen, pga. lite forskning.



Saken handlar alltså om ras vs. klass. I senaste Bang (nr 2 2016) skriver Alma Öberg om "feminismens högersväng". En del är överskattandet av det intersektionella analysverktyget; "Fokus läggs på att personer med arbetarbakgrund blir diskriminerade och osynliggjorda snarare än att ifrågasätta klassamhället som sådant." Antropofagi är böjd att hålla med i klagolåten.

***

Betänk alla jävla 40-talister som gnällt sig igenom ett Sommar i P1, lyft sig själva till skyarna; "oh klassresan jag gjorde! oh strävsamheten, oh briljansen!" Det finns fan inte en rutten gumba (gubbe/gumma) över pensionsålder som inte är Slumdog Millionaire i Bullerbyn.

Det där Sommar i P1-gnällandet handlar givetvis om hur tufft det var att gissa fel på vinprovningar, att Pretty Women-äta fel med skaldjursbesticket, att råka strypa en näktergal med grova Löfven-händer, etcetera. I klarspråk: Att få skämmas pga. klasskoderna. Att vara elefanten i porslinsbutiken. Den mobbade på internatet. Bonnadrängen i storstan. Ni kan gnället.

Men, änna, den Majorna-pojk som fick möjlighet att skämma ut sig i finrummet i Hovås, den jäveln har ridit på ett bananskal genom gräddfil. Bananskalet = arbetarrörelsens folkbildning och klasskamp; gräddfilen = den produktivitetsökning som gjorde att eliterna inte hann roffa åt sig utan att ett lagg i ojämlikheten i form av jämlik fördelning uppstod.

Alltså: Folkhemmet och välfärds-Sverige byggdes på produktivitetsökningen som makroprocesser, såsom industrialismen, åstadkom. (Enligt Ojämlikhetens anatomi är det i tider av produktivitetsökning som resurser till äventyrs kan komma the bottom 99 till dels.) Social mobilitet uppstod i denna kontext. Levnadsstandarden ökade för stora delar av populationen. Reformutrymme uppstod. Utbildning blev allmängods. Egocentriska 40-talister tolkar givetvis det hela som att de själva åstadkom unika storverk, när de klättrade från statarkojan till kontoret. (Ett resonemang som fö. ger att arbetslösa ungdomar av idag "borde gasas". Obs, icke fingerat citat hört i bastu i Dorotea. 40-talistjävlar.)

Att produktivitetsökningens allmosetagare, aka. 40-talisterna, fick skämmas lite när de släppte väder i finrummet, det är banne mig ett billigt pris att betala. De fick fan varmvatten och käcka glasögonbågar och sommarhus på Gotland, varenda en jävla jävel av dem. Och de fick själabalsam i form av en orubblig tro på att de åstadkommit hela skiten på egen hand, self made, och skulle upprepa samma stordåd om de fått chansen i dagens alvedongenerationskadrer av arbetslösa förslappade WoW-runkande opiatmissbrukande mediahoror. Eller nåt.

Så, att analysera fisen i finrummet gör egentligen ingen klokare. Fisen i finrummet är ju för fan en jordgubb i grädde i champagne i guld i ett badkar i guld med grädde och champagne i en stor James & Jättepersikan-jordgubbe av guld. Tack för den diskrimineringen, faktiskt.

Den intressanta analysen är givetvis istället varför det A) först var statare och aristokrater, sen B) under en kort period kom att bli en smula mer social mobilitet och ekonomisk jämlikhet, samt C) varför det nu håller på att skita sig igen. (Nämnda Ojämlikhetens anatomi förklarar det där ganska flawless för den läskunnige.)

Det den intersektionella analysen gör är att missa klassanalysen. Missa marxismen. Alma Öberg stör sig på F!are som klagar på könsfördelning i styrelserummen. Antropofagi påpekar bryskt att "mångfald utan jämlikhet är ingenting värt".

***

Den klassiska marxistiska analysen, som även undertecknad har halkat in på, är att kapitalismen "är beroende av rasismen, både som en källa till att göra profiter, men ännu viktigare som ett sätt att söndra och härska" (här). ("Profit" = "plundring, erövring och slaveri".)

Emellertid är det inte så lätt som Öberg tycks göra gällande, att marxismen kickar ut intersektionaliteten helt genom en öppen hink badvatten å baby-nest. (Jag håller egentligen helt med om allt i Öbergs text, men går för effektens skull i polemik. Samma anledning som föder alla dessa malapropismer och katakreser.) Relationen mellan RAS och KLASS är nämligen gääänxa kåmplex.

Lite idéhistorisk bakgrund har jag givit förut, med hjälp av Karin Johanisson. Lite sammanfattande skrev jag till slut något i stil med:

"Att klass rasifieras, eller att ras så att säga klassificeras /.../ – det handlar naturligtvis om att avmänsklifiera underklassen för att kunna förslava den med gott samvete. Segregation är nyckeln, men också misskreditering. I förlängningen kan förgriparen döva sin empati visavi sitt offer." 


Som jag nämnde inledningsvis i denna bloggpost har lite dagsfärsk forskning dumpit ned på ämnet. Forskare på Göteborgs Universitet har nått resultat som indikerar att klass rasifieras i hastig takt i Svea Rike. Den sociala rörligheten i den rasifierade underklassen minner om USA:s afroamerikanska population. Klass och ras konvergerar, eller hur man ska säga, även här i Sverige:

"Invandrarbarn från synliga minoriteter som växer upp i låginkomstområden riskerar i mycket högre utsträckning att bo kvar i samma sorts område som vuxna jämfört med svenskfödda personer i samma grannskap. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet, där forskare följt boende- och inkomstutvecklingen i Sveriges storstadsområden.

– Våra resultat visar att det finns ett starkt samband mellan att tillhöra en synlig minoritet, det vill säga att inte tillhöra majoritetsgruppen i ett samhälle, och att över generationer bli fast i ett utsatt låginkomstområde, säger Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete.
"

Det rasifierade klassamhället är (återigen) över oss, as I have foreseen. Confirmation bias på den asså.

(Här är hela artikeln. Inklusive abstract, edra lhata jeflar.)

***

Husbloggen Slate Star Codex (SSC) (länkad till i minst nio tidigare bloggposter, änna ey) har recenserat Albion's Seed som kanske, kanske inte är en bra bok. Intressant verkar den onekligen. 

(The Cavaliers förståelse av frihetsbegreppet gör mig lite förbryllad; är det inte så alla borgare tänker innerst inne? "Freedom, like wealth, was properly distributed according to rank; nobles had as much as they wanted, the middle-class enough to get by on, and everyone else none at all. And a Virginian noble would have gone to his grave insisting that a civilization without slavery could never have citizens who were truly free.")

SSC:s poäng är att deep culture speglar ungefär dagens politiska klansamhälle i USA, och således även klass. (The Borderers är ungefär republikanernas breda väljarbas, och the Quakers + the Puritans är ungefär dagens demokrater och liberaler.) Detta härrör från tidigare SSC-posten Staying Classy, där Scott också gör en poäng av att skilja på klass och ekonomisk situation eller inkomst. Problem enligt Antropofagis läsning av Alma Öberg: En fastnar i kulturella markörer och identitet, och bortser från ekonomiska strukturer i termer av makt- och resursfördelning. Vilket väl SSC också påpekar, inte minst när han jämför sig själv, sin bror och sin kusin som alla är "gentry class" men med olika inkomst. Jaja. Skit i det för den här gången.

I recensionen av Albion's Seed påpekar SSC kopplingen mellan kultur och klass vad gäller den afroamerikanska befolkningen:

"Consider for example the interaction between race and class; a black person with a white-sounding name, who speaks with a white-sounding accent, and who adopts white culture (eg listens to classical music, wears business suits) is far more likely to seem upper-class than a black person with a black-sounding name, a black accent, and black cultural preferences; a white person who seems black in some way (listens to hip-hop, wears baggy clothes) is more likely to seem lower-class. This doesn’t mean race and class are exactly the same thing, but it does mean that some races get stereotyped as upper-class and others as lower-class, and that people’s racial identifiers may change based on where they are in the class structure."

Här är alltså ras och klass nästan samma i vissa bemärkelser; så till den milda grad att "fattiga vita" samt "white trash" är användbara begrepp. Ändå talade the Cavaliers ungefär ebonics, vilket är rätt kul givet deras take på rasfrågan.

I korthet kan en väl säga att SSC endar upp i en pseudo-kulturrasistisk uppfattning, där kulturella egenskaper ärvs hårt som berget och inte tvättas bort med vigvatten. Dvs. SD har rätt, araberna är rätt skumma. SSC nämner också genetiska faktorer som kanske avgörande.

I en senare post, dock, skriver SSC (om studie) att

"American poverty can genuinely lower IQ (and presumably all the other good things associated with IQ like responsibility and prosocial behavior), but European poverty can’t. The study didn’t find this to be related to the US’ greater racial diversity, but it might have to do with the worse social safety net or just changes in the level and nature of poverty. Take this seriously, and it reconciles the first and second article. Getting more money might not help long-term outcomes in Sweden, but in certain kinds of extreme poverty in America – like the type you might find on an Indian reservation – maybe it would."

Således verkar det inte som att klass är så oerhört hårt knutet till kultur ändå. En kan t.ex. tänka sig att skillnaden mellan USA och EU (och då särskilt Sverige) förklaras med skillnader i social mobility, och att USA helt enkelt är sämre på detta. Då skulle ras/klass-klusterfucket cementeras desto hårdare. Är social rörlighet lite högre, och jämlikheten lite goare, då kanske ras/klass-begreppen glider ifrån varandra.

Bakgrunden till den ökande boendesegregationen i Sverige anges ju (i abstractet lhata jeflar) vara att "the distribution of income in Sweden became far more unequal, unemployment rose dramatically, earlier housing policies were dismantled, the share of ‘visible minorities’ increased dramatically, and residential segregation increased very considerably." Enligt Arena Idés Pengar & Politik (inbäddat inledningsvis) talar Scocco mfl. om att Sverige idag når nivåer av social immobilitet som rådde i USA på 80-talet. Visst lagg i nyliberalismens segertåg.

Kanske har (eller hade?) Sverige tillräckligt hög rörlighet för att tillräckligt o-uppfuckade personer kommer att kunna vara icke-fattiga. Ju lägre rörligheten blir och ju mer ojämlikt samhället blir, desto större grupper (även relativt o-uppfuckade) som hamnar i fattigfållan.

Att ge någon lite extra pengar i USAs fattigskara, då är chansen lite högre att man råkar ge pengarna till en jävla entreprenöriell själ, en kinesisk migrant om SSC så vill. Ger man samma slant till en fattig svenne, då är det garanterat en retardo maximalistico. Och då menar jag verkligen en funktionsnedsatt person. De fattiga i Sverige idag är de arbetslösa, och de arbetslösa i Sverige idag (alltså just idag på dagen) är typ missbrukare och personer som har någon funktionsnedsättning eller form av psykisk ohälsa. I thought i told ya.

Det vill säga: De fattiga i Sverige idag (eller i alla fall på typ 1980-talet?) är ohjälpliga. Medan USA:s fattigskara är så omfattande att en hög andel är bound to be kompetenta till något.

***

Så vad hände med ras då? Tja, det tycks enligt ovan inte vara genetiska eller kulturella faktorer som förklarar fattigdom, utan snarare grad av diskriminering och förtryck. Makrofrågor om fördelning och sånt. Ya know.

Men som Scocco mfl. är inne på: Näringsstrukturen ska ju befolkas av någon, även nere i gyttret. I Japan och Finland är det etniska japaner och finländare, eftersom de har noll invandring. I USA är det jävligt många men inte minst afroamerikaner. I Sverige är det invandrare, och tycks så förbli iom. ökande segregation pga. borgarspratt.

torsdag 9 juni 2016

Sent rutet

Ganska nyligen sprang MP gatlopp genom medierna pga. påstådd infiltrering av islamister. Antropofagi frågar sig: Varför bry sig om det? Partiet är ju sedan grundandet dominerat av antroposofer, de vidskepligaste vidskepliga i människominne.

Exempel. Antroposofer pysslar med biodynamisk odling. Detta betyder att de tillämpar de åtta preparat som grundaren Steiner föreskrev. Den här artikeln kommer till slutsatsen att "Steiner's instructions are occult and dogmatic and cannot contribute to the development of alternative or sustainable agriculture."

Det kan en hålla med om när en tittar på vad de åtta preparaten, som ska grävas ner i gropar i åkern, faktiskt består av: 1) "Humuspreparatet": Kogödsel i kohorn; 2) Finmalet kisel i kohorn; 3) Röllekablommor som pressas in i urinblåsor från kronhjort; 4) Kamomillblommor i tunntarmar från nötkreatur; 5) Brännässla och torv; 6) Småhackade barkbitar av ek i skallen från ett husdjur; 7) Maskrosblommor i bukhinna från nötkreatur; samt 8) Jäst vänderotblomma.

Att MP vurmar för antroposofer skriver DN ("Miljöpartiet har /.../ i förhandlingar med regeringen trumfat igenom ekonomiskt stöd till antroposofisk medicin och biodynamisk odling"), och det syns även i det oheliga helgandet av friskoleprincipen. Vetenskap och Fortbildning (som nämnda text i DN också refererar till) berättar att miljöpartister krävt att man ”snarast finner en långsiktig lösning som reglerar och säkrar tillgängligheten av de antroposofiska läkemedlen” (exempelvis homeopati, dvs. utblandat gift).

Slutsats: Basha gärna MP, dessa borgare i fårakläder, men gör det då av rätt anledningar.