Om det är bra att ändra åsikt, varför är det obehagligt med politiker som springer ikapp opinionen?
Det är skillnaden mellan att tänka PR eller tänka heder. En person som tänker PR tänker på hur hen kommer uppfattas av andra. En person som tänker heder tänker på hur hen kommer uppfatta sig själv.
Är modellen dum? Är inte essensen av heder att man styrs av grupptrycket?
Jo, men man har internaliserat grupptrycket. Om någon kränker din heder är det, vill jag påstå, en ärligt känd kränkning. Man blir arg för att man blir arg, inte för att man tänker att andra tycker att man är en ryggradslös tönt om man inte blir arg.
Återigen är det kulturell evolution som är nyckeln. Vi tenderar att modellera världen i termer av individuella agenters avsikter, men när vi pratar om vilken som helst selektionsmodell (naturligt urval eller kulturell evolution) så är det dåligt att säga saker som att "coronaviruset vill mutera för att kringgå våra restriktioner." Man borde säga att det selekteras för att kringgå våra restriktioner, dvs. att det muterat på alla möjliga vis och att de mutationer som varit framgångsrika tenderar att finnas kvar. (Se Frågan...)
Så låt mig omformulera en smula:
Det är skillnaden mellan att tänka PR eller tänka heder. En person som tänker PR tänker på hur hen kommer uppfattas av andra, utan att bry sig om deras bedömningskriterier. En person som tänker heder tänker på hur hen kommer uppfattas av en annan person som tänker heder. Eller, egentligen kanske en person som tänker heder tänker på hur hen själv kommer uppfatta sig, vilket råkar vara en pålitlig proxy för hur andra kommer uppfatta henom. ("Råkar vara"=kulturell evolutions-selektion av fitta normer.)
En hederknyffel har aldrig problem med att stå för impopulära åsikter. Ett lismande kräk vill vara alla till lags. Ingen gillar en ögontjänare.
***
Det som utmärker Hjältarna är att de omsätter idéer i faktisk handling, med stor fokus på handling och mindre fokus på idéer. Problemet med samtiden är att Hjältarnas ideologi är maktens. Att det Hjältarna tror är på spelet. Så det är ett ideologiunderskott som vi drabbats av. Bara det att ideologier visst kan vara pragmatiska och samförståndsinriktade, reformistiska och försiktiga. Det är okej att tro på socialliberalism och aktsam reform, istället för kommunism/nazism/Ayn Rand-nyliberalism och revolution. Att bedja om mer ideologi är inte att bedja om mer extremism eller mer våldsbejakande eller mer samhällsomstörtande - det är att bedja om att Hjältarna tror på något - något som inte är den egna maktresan.
En gång gjorde jag en god handling som kostade mig ganska mycket. Den goda handlingen var utformad på det viset att jag inte kunde berätta om den för någon. Ändå gjorde jag handlingen. Så vill vi att politikerna ska vara.
En gång gjorde jag en ond handling som jag hade kunnat låta bli att göra, bara för att få berätta en sak som kullkastade en meningsmotståndares argument. (Den onda handlingen var just att berätta.) Så vill vi att politikerna inte ska vara.
De ska tjäna sin moral, hur den nu är utformad, och inte sina maktanspråk.
Så en politiker får faktiskt ändra åsikt. Den ska bara inte göra det på något lättvindigt eller godtyckligt sätt, och den ska i någon mening göra bot för sin tidigare felaktiga uppfattning.
***
Lite mer cyniskt sett kan man säga att svenska politiker är extremt dåliga på att signalera ärlighet och godhet. De framstår som falska och förljugna. De som inte framstår så, som Jonas Sjöstedt, Nooshi Dagostar och Jimmy Åkesson, kommer att vinna i längden. Damberg kanske får äran att dela majoritetens uppfattning i varje givet ögonblick, men alla kommer att misstänka att han gör det av fel skäl.
Tony Blair och Reinfeldt kanske saknade förmågan att blicka bakåt, vilket är en Hjätes trait. Men det är inte det som är felet med dem. Felet är att den kultur som råder i den politiska klassen är maktsträvandenas kultur.
En sann Hjälte dör ensam och hatad, försvarandes den dumma idé som ingen annan delar.
***
(Relaterat: Nebukadnessar II.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar