Historien visar att detta argument inte stöds av empirin - folk börjar knarka även under nolltolerans, precis som folk söp under förbudstiden i USA. I Schweiz har heroinmissbruket minskat i och med införandet av gratis-heroin-sprutrum, eftersom djonkarna inte behöver finansiera sitt eget missbruk genom att sälja till andra, yngre förmågor.
Men, vi kan ändå tänka oss att vissa människor hade knarkat mer om knark var lagligt. Vissa människor avskräckes av ordningsmakten, och lagen har även en viss normerande effekt. Säkert finns det individer som idag inte knarkar, som hade knarkat om det var lagligt. (Kanske inte rökt rullade fentanylplåster liksom, men i alla fall rökt lite mer gräs och trippat lite på syra ibland.)
Så, olagligt knark är bra för vissa, om vi tycker att knarkande är dåligt. (Det är såklart inte dåligt rakt av. Jättebra att få fentanyl under din kirurgi. Kanske rätt bra att få psilocybinbehandling mot depression. Avsevärt mycket bättre att röka gräs än att dricka alkohol. Folk dör av olagliga droger för att innehållet är wacko och oförutsägbart - laxermeder, råttgift och blekmedel i heroinet - fentanyl i kokainet - allt annat än MDMA i Ecstacyn - och allsköns konstiga NPS:er.)
Anta att vi anser att folk inte ska börja knarka. Är då förbudspolitik lösningen? Tyvärr inte. Opioidepidemien i USA anses har börjat med den stora Oxycontin-föreskrivningen. Genom drastisk marknadsföring slog denna värktablett stort, men då värktabletters effekter tenderar att avta, försökte många öka sin dos. När lagliga alternativ inte finns, måste man gå på olagliga, och då är gatu-heroin betydligt billigare än piller. Oxycontin är även designat för att verka långsamt, varför många maler ner och snortar eller injicerar sina tabletter. Helt enkelt leder Oxycontin-föreskrivning förhållandevis ofta till missbruk. Opioider är beroendeframkallande som tusan, och inte minst för människor med smärtproblematik som måste öka dosen när effekten avtar.
Även många av de som bara blev hookade på sin vanliga, legala dos hamnade så småningom i trubbel. När offentligheten blev wise to Oxycontin-problematiken tightade man till systemet och försvårade utskrivning. Purdue Pharma, som säljer Oxycontin, förmåddes sedermera ändra på receptet så att tabletterna inte skulle gå att mortla och snorta, för att minska missbrukspotentialen. Studier har visat att en av alla som förhindrades åtkomst till Oxycontin, övergick ca en tredjedel till tyngre illegala droger. (Här är en bra regulatorisk tidslinje avseende Oxycontin.)
Så, människor kan alltså halka in på opioidmissbruk även om opioider är olagliga. Att opioider tillgängliggjorts på lagligt vis genom Oxycontin har av allt att döma bidragit till att mångfaldiga antalet missbrukare, men nolltoleransen har så att säga stått fast.
Argumentet skär dock egentligen båda vägarna: På grund av tillgång till lagliga opioider har fler börjat missbruka, å ena sidan. Å andra sidan har jättemånga börjat missbruka trots att the War on Drugs pågående har utkämpats. (Vi ska även komma ihåg att det fanns många opioidmissbrukare i USA även innan Oxycontin, och så även i Sverige.)
Oxycontin kan ses som en partiell legalisering, men jag tror inte att flertalet nolltolerans-förespråkare förespråkar nolltolerans mot medicinska tillämpningar rent generellt. Man vill ha morfin i vården. Poängen med att dryfta Oxycontin-gate är alltså att visa att tillgång såklart spelar roll, men nolltolerans är inte tillräckligt för att eliminera all tillgång. Givetvis är det dåligt att tvinga ner Oxycontin i halsen på folk, eller muta läkare eller aggressivt marknadsföra beroendeframkallande läkemedel med stor missbrukspotential. Men återigen visar historien att Purdue Pharma inte behövs för att generera en hög narkotikadödlighet - de gör det bara värre.
***
Värt att nämna i sammanhanget är den artikel i dagens DN som anekdotiskt exemplifierar hur smärtproblematik kan leda till missbruk. Den handlar om "Johan" som var en välfungerande familjefar tills han fick ont i höft och rygg och förskrevs en slags morfinläkemedel. Efter ett tag behövde han öka doser för att få samma effekt, men så småningom rekommenderades han att minska dosen vilket fick honom att uppsöka olagliga alternativ.
"Eftersom hans ordinarie läkare hade satt stopp vid 140 milligram hittade han andra sätt att skaffa fram preparaten.
– Jag köpte tabletter, jag köpte recept, jag gick till olika vårdcentraler. När jag blev rödmarkerad i regionens journalsystem gick jag till de privata. På apoteket kunde de reagera på att jag hade recept från olika förskrivare men då sa jag att det skrevs ut när jag var på Gotland på semester eller något. Jag såg ju inte ut som en missbrukare och de trodde på mig, säger han."
Han hann förlora huset och jobbet och så vitt jag förstår även frugan, innan han äntligen skrev in sig själv på en privat LARO-klinik för att få substitutionsbehandling och komma ur sitt missbruk. Svårt skuldsatt och med ett liv i spillror.
Är då lagliga opioider i form av läkemedel en betydande inkörsport till knark även i en svensk kontext? Den svenska opioid-epedemien försöker springa ikapp den amerikanska, men är det av samma anledningar?
Vi tar det igen: Opioid-dödligheten har ökat så här mycket:
 |
Men, opioid-förskrivningen har inte alls utvecklats på samma sätt i Sverige som i USA (källa):
 |
"The average availability of prescription analgesic opioids, defined as the amounts that each country’s competent national authority estimates are used annually, has been steadily growing in the past 15 years. Mean availability of analgesic opioids in OECD countries 2011-13 and 2014-16. S-DDDs per million inhabitants per day." |
Som vi ser är USA med stor marginal värst i OECD-klassen (men har bland de största minskningarna mellan genomsnitten för perioderna 2011-2013 och 2014-2016, troligen som en reaktion på opioidepedemien och skandaliseringen av Purdue Pharma samt även Johnsen & Johnsen). Sverige har hela tiden legat under 10000 S-DDD:s per millioner invånare, och har inte ökat på samma sätt som många andra länder (även om det ser ut att ha skett en viss ökning). Lagliga opioider i form av smärttabletter kan alltså knappast förklara den enorma ökningen av svensk opioid-dödlighet, även om dessa två storheter alltså kausalt knyts till varandra i en amerikansk kontext.
[Uppdatering: Jag noterar dock att den här artikeln hävdar motsatsen som en möjlig förklaring (min fetstil):
The risks of four of the five leading causes of death in this age group were affected by the individuals’ social conditions. The unfavourable mortality development in young adults in Sweden was mainly due to substance use. A contributing cause might be the change in the Swedish healthcare system that introduced competition between providers, which might have encouraged providers to prescribe opioids.]
***
Vi har redan pratat om death of despair och den höga andel av framförallt pojkar som slås ut ur den svenska skolan. Krakowski kopplar explicit incelskapet till NEET-begreppet, dvs. det som i en svensk förvaltningskontext oftast kallas UVAS - Unga som Varken Arbetar eller Studerar. Enligt Krakowskis efterforskningar är det många incels som copar genom att uttryckligen självidentifiera som NEETs, och aktivt vägra bidra till samhället - en slags nihilistisk hämnd på kollektivet. Vi vet redan att det är män med lägre intjänandeförmåga som blir ofrivilligt barnlösa. Och vi vet redan att alla har det bra på svensk arbetsmarknad förutom de som inte klara gymnasiet:
Det svenska samhället lyckas generera kadrer av ensamma och misslyckade män. Givetvis mår dessa dåligt. När monogaminormen så effektivt smulas sönder av allsköns statssponsrad normkritik och socio-teknologisk utveckling, så står många grabbar utanför. Givetvis måste de spela tevespel, knarka och porrsurfa för att överleva - det är det minsta vi kan unna dem.
Då blir det extra tråkigt att vi dessutom stigmatiserar dem för deras myckna knarkande, samt att vi förvägrar dem kvalitetssäkrat och högkvalitativt knark, som de kunde konsumera på ett säkert sätt. Även om Chasing the Scream kan kännas lite tendentiös, och säkert har sina tillkortakommanden som modellbygge betraktat, så finns det en viktig insikt i att många som brukar tunga opioider gör det av en anledning. Få går från ett perfekt liv till missbruk, i alla fall inte utan att passera en smärtproblematik. Man knarkar (opioider) för att man har tråkigt eller mår dåligt eller har ont eller känner sig allmänt självdestruktiv.
"Johan" i DN behövde smärtlindring. Sen behövde han LARO. UVAS-NEETs-incel-killarna behöver också smärtlindring. Många av dem överväger självmord, enligt Krakowski. Överdoser är notoriskt svårklassificerade som dödsorsak betraktat, eftersom ingen kan veta om du petat i dig för mycket läckage-metadon av misstag eller för att du verkligen ville ta ditt liv - oavsett har du troligen mått hyfsat dåligt i grunden. Det är en hårfin skillnad mellan självmord och överdos i vissa fall. (Och även självmord har ju ökat i Sverige relativt andra Västeuropeiska länder, dvs. inte minskat lika mycket. Som sagt är förklaringen till varför unga vuxna dör:
"● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.
● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.
● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon.")
Självklart är det bäst att låta alla klara skolan och få ett jobb och ett meningsfullt liv. Men kan vi inte ordna den svåra delen, så får vi acceptera att folk behöver hantera sin ångest och sorg. Då kan vi väl i alla fall ge dem tryggt och säkert knark.
Man kan för den delen tycka att ca 900 dödsfall om året inte är så mycket. Färre än vad som orsakas av avgaser, liksom. Men avgasdödligheten är en indikator på något i grunden positivt - många kör omkring jättemycket i bil, vilket är kul. Narkotikadödligheten är istället en indikator på något i grunden negativt - många mår jättedåligt och vill antingen ta livet av sig eller försöker hantera sin ångest medelst narkotika. Om folk endast körde bil för att de var deprimerade skulle 900 avgasorsakade dödsfall om året vara jättesorgligt - tänk så många deprimerade det måste finnas för att generera så mycket avgaser!
Folkhälsomyndigheten om överdoser (min fetstil):
"Under 2019 inträffade totalt 894 dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland invånare 15 år och äldre, vilket motsvarar 11 dödsfall per 100 000 invånare. Dödligheten var vanligast i åldersgruppen 30–44 år. Dödligheten var också vanligare bland män än bland kvinnor, och bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå.[...]Av de runt 900 personer i Sverige som avlider årligen till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar är runt hälften oavsiktliga förgiftningar (överdoser) och en fjärdedel suicid med narkotika. Resterande är dödsfall med oklar avsikt. Dödsfall på grund av alla sorters akuta skador och förgiftningar, där narkotikarelaterade dödsfall ingår, är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15–39 år i Sverige. Oavsiktliga överdoser är den vanligaste orsaken till dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland både män och kvinnor i alla åldrar. Näst vanligast bland män är dödsfall till följd av oklar avsikt medan suicid med narkotika är näst vanligast för kvinnor."
Ska Sverige verkligen ligga så här högt över OECD-snittet? Då måste vi göra någonting helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar