Religionssociologer är idioter

Det händer att man springer på en debatt där båda parterna har fel. Då kan de inte vinna.

Märkligt ofta är cultural evolutionary game theory den analysmodell som saknas.

Ta diskussionen om huruvida religion är mind virus som är handlingsdirigerande, eller tvärt om bara emanerar - utan någon alls kausal backflush - ur de materiella förutsättningarna. Diskussionen tenderar att köra fast i just kausaliteten. Ateisterna hävdar att enskilda dogmer ger enskilda utfall - endast hindunationalister dödar den som äter ko, och Koranen har ett begränsat antal plausibla uttolkningar. Från andra hållet kommer religionssociologer och säger att det finns ju både salafister och sufister och därför kan islam vara vad som helst och därför är det människorna som skapar religionen snarare än tvärt om.

Båda har rätt, och båda har fel, och den överbryggande modellen är kulturell-evolutionär spelteori. Eller, egentligen är det kulturell evolution, men det är spelteorin som är språket för att förstå det.

Det som synes förvirra religionssociologerna är frågan om kausal inferens. Orsakar religion vissa beteenden, eller ej? Lösningen på den gordiska debattknuten är selektionsperspektivet. Det är inte så att religion helt och håller skapar samhällen, eller att samhällen helt och hållet är oberoende av religion. Det är istället så att olika förutsättningar selekterar för olika kulturell och religiös överbyggnad. 

Där har religionssociologen i någon mening rätt, om än inte i so many words. Ekologiska och ekonomiska faktorer selekterar för olika typer av trosföreställningar. Den ena mekanismen är att människor och grupper med vissa typer av föreställningar är bättre på att överleva än andra människor och grupper. Typiska memes som vi pratar om här är kanske snarare "kunskapen att göra upp eld" eller "dela mat-normer" eller "traditionen att bränna och krossa ett skulderblad för att bestämma var vi ska jaga renar för att genom denna stenålders-slumpgenerator omöjliggöra en mot-adaption där renarna selekteras för att undvika de tider och platser som människorna jagar på/vid." Men, religioner är viktiga och mäktiga sociala teknologier för att skapa och upprätthålla större grupper och mer komplexa samhällen, och därför är även religioner, ritualer etcetera memes som selekteras i den mellangruppsliga konkurrensen.

Den andra mekanismen är att människor kan härma andra människor. Typiskt sett härmar man de som är  framgångsrika, och på så sätt är den memetiska selektionen frikopplad från sina värdar - idéer kan vandra fritt. Även här är dock den mememetiska selektionen inte frikopplad från sina värdars väl och ve, eftersom framgång är det som gör att man vill härma någon annan. I båda dessa fall är den memetiska selektionen således i någon mån symbiotisk, dvs. idéerna lyckas om deras värdar - människorna - lyckas. I det första fallet genom att överleva bättre än andra människor, och i det andra fallet genom att göra värdarnas livsstil attraktiv.

(Memetisk selektion kan emellertid också vara parasitisk, vilket innebär att idéernas öde frikopplas från värddjurens. Analogt med hur virus fungerar kan så bli fallet när det är billigt att flytta mellan värdar - då är selektionslogiken mer exploaterande.)

Så, det första religionssociologen lär sig är att olika idéer och memes selekteras för givet olika förutsättningar. Kausalitetsfrågan blir då lite mindre mystisk.

Det andra som religionssociologen lär sig är dock att vi är en så höggradigt kulturell art, att våra memes bestämmer vår miljö och utgör nya och avgörande selektionstryck. För att fjäska för det löjliga sociologskrået säger jag att vi nånting nånting Bourdieu nånting producerar nånting reproducerar nånting nånting habitus. En "lite" bättre modell är de rent spelteoretiska, där vi kan formalisera hur andra agenters beteenden, i kombination med spelets regler, väldigt tydligt föreskriver optimala strategier på olika många rundors sikt. Kontentan är att kulturen bygger upp selektionstryck som styr selektionen av kultur.

För att ta ett övertydligt exempel kan vi skruva klockan riktigt långt tillbaka, för att se hur kulturell evolution samspelar med sedvanlig evolution. Människan har sedan länge blivit fånge i kulturen. Våra mattillredningsteknologier har gjort det omöjligt för oss att överleva på obearbetad föda, och om vi inte hade haft eld eller blötläggning eller mortlar eller skärverktyg så hade vi inte stått oss särskilt länge i vildmarken. Kulturen är buren. Vägarna tillbaka är nu stängda, men i gengäld har utvecklingen mot mikrovågskokböcker legat vidöppen för oss.

Analogin till evolutionsteorin ger oss även nästa verktyg i lådan som sociologjävlarna typiskt sett saknar. Vi kan tänka på den memetiska selektionen i termer av artbildning, drift, mutationer, etcetera. Det sker hela tiden mutationer, men ekologiska och ekonomiska och kulturella förutsättningar bestämmer vad som är ett evolutionärt stabilt ekvilibrium. (Som vanligt kan vi också tänka i termer av basins of attraction för att tillskriva olika utvecklingsvägar olika sannolikhetsmassa.) Många mutationer synes vara random, men kan visa sig viktiga senare, så som katolicismens negativa inställning till kusinäktenskap. Vi kan även tänka på "mutation rate" som en egenskap som i sig själv evolverar, precis som mutation rate i genomet. Instabila kulturer är mer föränderliga, vilket säkert kan vara adaptivt i variabla miljöer men vilket å andra sidan ger ytterligare ökad instabilitet. 

Vi kan tänka på islam som en religion med några mutationer som sänker mutation rate, som att koranen är guds ord, och vi kan även se hur vissa specifika mutationer som konstituerar islam är adaptiva memetiskt-evolutionärt sett, som att döda apostater och därmed motverka avhopp. Även tillsynes sunkiga aspekter, som att man får slå sin fru, kan behöva tolkas o-anakronistiskt - kanske är det en kulturell-evolutionär usp att formalisera hustrumisshandel på det sätt som surah 4:34 föreskriver:

Männen ha ansvar för och omsorg om kvinnorna [...] Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper håll er borta från deras nattläger och som sista utväg tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.

Det kan verkar litet ruttet att tillrättavisa sina kvinnor handgripligen, men på sin tid var det här troligen en ganska progressiv rekommendation, då den ju föreskriver att man provar flera andra åtgärder innan misshandel accepteras. Dessutom så blir det ju omöjligt att slå frugan i vredesmod om man först måste testa andra metoder.

Även månggiftet i islam är progressivt i sin ursprungskontext - fyra fruar är faktiskt färre än 1000. Fyra-fruar-gränsen kunde såklart kringgås med sexslavar och haremskonstruktioner, men ändå. Från korrespondens med Joseph Henrich:

Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Poängen är att ateisten har helt rätt i att specifika dogmer kan spela en stor roll, men det är kanske viktigare att förstå att en dogm tillsynes "stokastiskt" kan få samhällskonsekvenser, än att fokusera på att enskilda dogmer kan vara handlingsdirigerande på individnivå. Protestantismens fokus på att läsa bibeln på folkspråket är en sådan dogm som troligen bidrog till att öppna upp nya kulturell-evolutionära pathways.

Det kan vara så att särskilda delar av en religion - särskilda memetiska adaptioner - har väldigt stora effekter på miljön, och därför i stor utsträckning bestämmer de fortsatta memetiska selektionstrycken. Spelteoretiskt kan vi förstå hur andra spelares strategier bestämmer en spelares strartegier, och hur alla spelar tillsammans kan fastna i jämviktslägen. Religionssociologerna kan ranta om att människor tolkar religion som de vill, men det de missar är att alla spelare påverkas av alla andra spelare, och att alla samordningsmekanismer - intersubjektiva fenomen, vertikal mimesis, kalla det vad du vill - ger upphov till olika typer av beteenden som därmed ger upphov till beteenden hos de som möter dessa beteenden.

***

Sammanfattning:

Religionssociologer gör mig förbannad. De fattar fan ingenting. De tror att de kan kritisera ateister och komma undan med det, men det är de själva som är dumma i huvudet. Ateisterna må verka småaktiga i sitt fokus på enstaka dogmer och på huruvida dessa kan vara handlingsdirigerande, men det religionssociologerna fan inte fattar är att ateisterna is on to something. Men alla kan gynnas av att tänka kulturell evolution här. Men framförallt, fuck religionssociologerna, jävla horor.

(Relaterat: Fängelsepopulationer; allt om kulturell evolution; parasit-symbios-dimensionen; fördomar; allt om islam; selektionsvarians på olika nivåer; mer om orättvisans uppkomst; lösa trådar; etiketten spelteori; etiketten Bibeln.)