Är majoriteten klok?

Konceptet philosophical majotarianism sammanfattar en del av en intressant frågeställning; ja, kanske är demokrati bra, för att majoriteten oftare får det rätt. (En annan del av frågeställning gäller om demokrati är bra för att det aktiverar deltagande och bildning i befolkningen.)

 

Eller, givet en normalfördelning: Även om sanningen ligger till vänster om majoritetsuppfattningen, är det i snitt fler som kommer närmare sanningen om alla justerar mot majoritetsuppfattningen.

 

T=truth

 

"[O]n the average, people will improve their estimates by adopting majoritarianism."

 

Men, som också påpekas:

 

"[M]ajoritarianism will do best on issues where there is a range of opinions and biases, so that they largely cancel out. However as noted in point 1, in general, majoritarianism will improve the average opinion on the average question."

 

Slutsats:

 

"Therefore I would suggest that although one might not always want to defer to the majority opinion, it should be the default position. Rather than starting with the assumption that one’s own opinion is right, and then looking to see if the majority has good reasons for holding some other view, one should instead start off by following the majority opinion; and then only adopt a different view for good and convincing reasons. On most issues, the default of deferring to the majority will be the best approach. If we accept the principle that “extraordinary claims require extraordinary evidence”, we should demand a high degree of justification for departing from the majority view. The mere fact that our own opinion seems sound would not be enough."

 

En paradox uppstår om vi tänker oss att människor i allmänhet inte tror på philosophical majoritarianism. Här kan en emellertid välja att kategorisera frågan om huruvida en bör tro på philosophical majoritarianism som en fråga där det inte finns nämnda "range of opinions and biases, so that they largely cancel out."

 

***

 

Sam Harris senaste podd lyfter frågan om the Wisdom of the Crowd, vilket är ungefär samma koncept. Gästen Cass Sunstein ser två varianter: Antingen tänker man sig att en tillräckligt stor grupp personer som har slumpmässiga felbedömningar/avvikelser från sanningen, dock i genomsnitt har rätt. Har de flesta människor en hyfsad uppfattning om vad en ko väger, då är det mer sannolikt att en miljon personers genomsnittliga bedömning ska vara korrekt än att en enskild individs bedömning ska vara rätt. Här är det alltså utraderandet av den enskilda bedömningens slumpmässiga fel som är poängen.

 

Den andra varianten gäller att om vi har en grupp människor, och den individuella gruppmedlemmen mer sannolikt har rätt än fel, så kommer majoritetsuppfattningen var hundraprocentigt korrekt om gruppen är tillräckligt stor. Därför är det i vissa fall bättre att gissa på majoritetsuppfattningen än någon annan uppfattning.

 

Antagandet som görs i båda fallen är att vi inte ser systematiska bias i grupperna. Efter lite SchäsLong:ande inser en emellertid att det är relativt ovanligt med intressanta frågor där det inte är systematiska bias i spel. Framförallt gäller detta när individerna i gruppen påtagligt influerar varandra, eller när grupper från början selekteras utifrån uppfattning om vissa frågor. Här noterar vi snart att de flesta politiska frågor riskerar att falla ifrån, särskilt så länge folk i allmänhet misslyckas med att minimera sin identitet. (Också relaterat, om kyskhet.) Här kan vi dock också notera att om vi med "majoriteten" menar majoriteten av hela populationen, kommer alla typer av politiska uppfattningar ingå där, vilket kommer att ge oss en variation av bias och åsikter och således en i genomsnitt lite sannare bild. Detta är alltså inte alls samma sak som att fråga majoriteten av vänsterpartister eller majoriteten av antroposofer. Majoriteten av alla innehåller ju både vänsterpartister (och moderater) och antroposofer.

 

Här kommer några ytterligare exempel på olika (dikotomier av) grupper, vars sammanvägda uppfattning möjligen i vissa fall är mer korrekt än respektive polariserade uppfattning:

 

 

Vi bör i sammanhanget erinra oss att Ash's Conformity Experiment visar att det är viktigt med contrarians, oavsett om de har rätt i sak, eftersom de tenderar att bryta gruppens makt över övriga individer och således generera mer ärliga bedömningar från medlemmarna i gruppen.

 

Vi bör naturligtvis också erinra oss att Verkligheten är ett ontologiskt självständigt fenomen, och att våra modeller stämmer eller inte stämmer med verkligheten, men att Verkligheten själv naturligtvis alltid Stämmer. Såhär är den, Sanningen: