Antropofagi

måndag 23 oktober 2017

Vi halkar vidare

Den här konstiga ranten var ju egentligen helt vidrig. Skuldbelägga personer utsatta för sexuella övergrepp - check! Slippery slope in deed.
 
Men låtom mig ändå skriva ännu mer konstiga saker om sexualbrott!

Vi halkar vidare, helt enkelt. Eller åsikts-oscillerar.
 
***
 
#metoo-grejen lider av att inte vara hundraprocentigt rättssäker. Vilket inte rättsystemet är heller, så klart - se Quick, Kevin m.fl. Rättssystemet ska balansera mellan att straffa tillräckligt få oskyldiga för att vi ska tycka att det fungerar, och tillräckligt många skyldiga för att vi ska tycka att det levererar.
 
#metoo-kampanjen är dock ännu mindre rättssäker än rättssystemet. Aftonbladetprofilen (åh varför vet jag det här jävla tabloider på konsum) är sedan tidigare frikänd för det brott han nu hängs ut för, och Timells illdåd tycks i ärlighetens namn rätt ringa i jämförelse med den demonisering han utsättsför. (Han är liksom ond nu, är narrativet, även om han i verkligheten förmodligen bara är jävligt osympatisk.)
 
Det känns som att risken för att någon uthängd #metoo-man ska begå självmord är väsentlig. Folk tar ifrån en ens livrem på häktet, vanligen, men inte på Twitter. Risken för att någon trendapa vill fabricera "sin" sexualförbrytare, och någon oskyldig hängs ut, känns likaledes överhängande.
 
***
 
Dock, som jag är inne på när jag skriver att rättsystemet måste leverera: Det här är kanske vad vi får när, som kampanjen Fatta varit inne på, tre av sjuhundra våldtäckter leder till fällande dom.
 
 
"kontrolleras och styrs alla kvinnors liv av det ständiga hotet om våldtäkt och kravet att skydda sig mot våldtäkt om de inte ska skuldbeläggas för den. Internaliserad våldtäktskultur innebär att inte bara omgivningen utan också offret själv tar på sig skulden för ett sexuellt övergrepp. I en våldtäktskultur är mörkertalet för anmälningar av just sexuella övergrepp stort."
 
Alla män bidrar. Och "de flesta av oss kvinnor vet, men som män gärna ifrågasätter gång på gång är detta med att vi lever i en våldtäktskultur."
 
Givetvis kommer ett så illa fungerande rättsystem att föda motreaktioner som #metoo!
 
***
 
Men ojsan. Fattas siffror var visst fel.
 
 
En studie som utgått från samma statistiska material från BRÅ som Fatta, kommer fram till att antalet friande domar var 36 procent - inte alls på samma nivå som Fattas misstolkning.
 
Det verkar som en myt sprids, en myt om att vi lever i en våldstäktskutur. Där alla kvinnor är utsatta av alla män, och där ingen gärningsman döms.
 
Sveriges Radio skriver:

"Kriminologisk forskning och statistik pekar på att våld generellt sett minskat i Sverige de senaste 20 åren. Samtidigt visar återkommande undersökningar att människor i Sverige och även andra västländer har en uppfattning om att våldet tvärtom ökar."
 
Det verkar som att myten om våldtäktskulturen skapar otrygghet.
 
Förresten, våldtäktskultur? Det är väl varje enskild handling som ska bedömas? Varje enskild sakfråga som ska diskuteras? Det är väl inte alla män som bidrar till en våldtäkt, som en person begår?
 
***
 
Okej, själva idén om våldtäktskultur verkar något överdriven. Det är svårt att se att gemene man eller media skulle ha överseende med våldtäkt. Men hur fel hade egentligen Fatta? Viralgranskaren:
 
"En illustration signerad Fatta har fått stor spridning i sociala medier. I den hävdas det att endast tre av 25 personer som åtalats för våldtäkt blev dömda 2012, alltså att endast 12 procent av de åtalade hade dömts för gärningen.

Vid en närmare blick tycks det ha förekommit en del felaktigheter i tolkningen av BRÅ:s statistik, som de använt sig av.

Till att börja med har Fatta räknat in barnvåldtäkter i antalet åtal, men inte i statistiken över antalet personer som dömts. Skulle de ha gjort det blir andelen som dömts 320 i stället för 171, som de anger.

Samtidigt har de försökt att räkna ut hur många som fått fällande domar genom att räkna antalet lagföringsbeslut, vilket även det blir felaktigt. I varje lagföringsbeslut kan det nämligen finnas flera åtalspunkter, vilket till exempel skulle kunna innebära att en person kan ha begått och dömts för tre våldtäkter
."
 
P4:
 
"FATTA-kampanjen, som grundades i länet, har genom grafisk statistik visat att det är 700 våldtäkter som begås varje vecka. 120 av dem anmäls, 25 leder till åtal och tre blir dömda.

Statistiken har de senaste dagarna fått kommentarerna att hagla på sociala medier, om att siffrorna är missvisande och felaktiga. Fler än så döms för våldtäkt, menar juridikprofessor Mårten Schultz.

– Det är något fundamentalt fel i hur de räknar i statistiken. De flesta åtal när det gäller mord, våldtäkt, misshandel vinner i domstolen.

FATTA har under eftermiddagen mött kritiken i ett uttalande på sin hemsida, med nya uträkningar som visar att det är sex stycken som döms för våldtäkt, av 25 åtal, istället för tre
."
 
Inte jättemycket fel.
 
Den där studien jag nämnde, som kom fram till 36 procents friande domar - den kommer också fram till att trenden är att andel friande domar ökar:
 
"De senaste åren har antalet friande domar för våldtäkt ökat till 36 procent. År 2010 var friandefrekvensen 34 procent, år 2006 var den 28 procent och år 2004 låg den på 21 procent, enligt Frida Olssons studie.

Frida Olsson har i sitt examensarbete på juristlinjen vid Lunds universitet studerat våldtäktsdomar under år 2012. Hennes handledare under arbetet har varit Per Ole Träskman, professor i straffrätt.

I studien har samtliga avgöranden från Sveriges tingsrätter för år 2012 där åklagaren yrkat på våldtäkt granskats. Totalt handlar det om 169 fall.

Samma år var antalet anmälda våldtäkter enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) 6 320 stycken
."
 
Dessutom är detta ett relativt högt antal friande domar, jämfört med andra brottstyper:

"Av studien framgår att åtalen ogillades i 61 av de 169 fallen – vilket alltså innebär att antalet friande domar uppgick till 36 procent. Denna siffra kan jämföras med andra brottstyper där i genomsnitt fem procent slutar med friande dom, enligt Riksåklagaren."
 
Så, vi ser att det är relativt få som blir dömda för våldtäkt, och att det verkar bli färre med tiden.
 
***
 
Slutsats:
 
Det kanske är rimligt med en #metoo-kampanj. Den kan förhoppningsvis, liksom vanliga domar är tänka att göra, lyckas avskräcka Martin Timell och hans gelikar.
 
Vi kan också notera att varje handling visserligen bör bedömas enskilt - så även varje #metoo-publikation. Det kan finnas felaktiga uthängningar - då är dessa felaktiga. Inte de som inte är felaktiga. Ska vi vara sakliga och avgränsade i det ena, ska vi även vara det i det andra, annars begår vi felet besläktat med an isolated demand for rigor.

Vi har vidare varit inne på vikten av att kunna säga dinner time. Det är således på inget sätt problematiskt med utsagor i stil med att "det är män som våldtar". För övrigt är det män som våldtar, till nästan 100 procent. Den där studien ang. 2012 års domar:
 
"Enligt studien var de tilltalade, i 99 procent av fallen, män och målsäganden i 98 procent av fallen kvinnor. Endast fem procent av fallen var överfallsvåldtäkter - resten rörde sig om fall där målsäganden och den tilltalade kände varandra, men det kan röra sig om allt från ytlig bekantskap till att de hade en relation."
 
Våldtäktskutur kanske är lite magstarkt - vi pratar inte taharrushed precis. Däremot ett otroligt stort problem i vårt samhälle när en så stor mängd grova brott går ostraffade. Det fräter på tilliten.
 
***
 
Så, efter att ha försökt oscillera lite tilltvingat fram och tillbaka, landar jag återigen i ett försvar för #metoo-kampanjen. Kanske är den inte så jädra kass ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar