Antropofagi

söndag 17 mars 2019

Rulla din slöja och rök den (förbud och folkhälsa)

Eftersom Antropofagi nyss nämnde Hanif Balis slöj-diskussion från ett tidigare God Ton-avsnitt, kan det vara intressant att ta till sig det senaste avsnittet där detta dryftas ytterligare:



Rekapitulation: Balis argument verkade vara: Kvinnor som tvingas bära slöja göms i mängden som bär slöja frivilligt, och därför ska vi förbjuda slöja. Antropofagi pekade på att detta borde göra att vi i allmänhet ska prioritera att skydda ett fåtal, och därför inskränka majoritetens rättigheter. Som exempel tog jag prostitution och surrogatmödraskap.

Ytterligare exempel, som Bali också kommer in på i senaste avsnittet, rör alkohol. Vi skulle kunna bredda det till hela ANDT-spektrat. Men, är detta giltigt?

Först: Balis argument klarnar något jämfört med tidigare. I nya avsnittet säger han något i stil med att vi ju har ett alkoholmonopol för att skydda det fåtal som inte kan dricka med måtta. Det stora flertalet får sin rättighet att konsumera alkohol inskränkt, för att vi prioriterar att värna om de som inte kan iaktta en sund konsumtionsnivå. Varför ska vi då prioritera det stora flertalets rätt att bära slöja, framför den förtryckta minoriteten?

Denna version av argumentet är lite bättre, eftersom Bali egentligen menar att vi antingen kan förbjuda slöja, eller avreglera alkoholmarknaden. Det är nu Bali som pekar på en inkonsekvens. Tidigare lät det som att Bali själv var inkonsekvent. Antropofagis föregående veklagan var förmodligen en smula orättvis i ljuset av denna nya, tydligare formulering.

Men, fortfarande: Är detta giltigt?

***

Alkoholmonopolet och totalkonsumtionsmodellen handlar om folkhälsa. När jag i fredags köpte helgens flaskor på Systemet vid Skanstull, så lastade den sedvanliga crowden av prata-för-sig-själv-alkisar med centimeter-tjocka skalp-exem ner Sofiero-sjutvåorna i sina lortiga sportbaggar precis som vanligt. Det enda som möjligen kommer stoppa dem från att kröka är fentanylet.

Totalkonsumtionsmodellen handlar om just folkhälsa. Det vill säga, om att det stora flertalet ska dricka lite mindre. Rose's paradox, den sk. preventionsparadoxen, ger att vi tjänar med på att flytta mitten av vår normalfördelningskurva än på att jiddra med svansen. Det är alltså bättre att rikta breda preventiva insatser mot massan, än riktade insatser mot riskgrupperna.

Sofiero-tjommarna får supa ihjäl sig. Men som samhälle betraktat kan vi spara miljarders miljarder, samt en jädra massa förväntad medellivslängd, på att Sven & Svenna tar sig en alkoholenhet mindre i veckan.

Okej? Här är Rose's original-paper. Här är en fin bild:


Så, Balis jämförelse är faulty. Systembolaget och alkoholmonopolet finns inte för att inskränka majoritetens rätt till sprit i syfte att skydda en riskutsatt minoritet från skadeverkningar. Alkoholmonopolet handlar om att minska de totala skadeverkningarna i hela gruppen. Riskgrupperna skiter man i det här sammanhanget i. Det är för få för att räknas på totalen.

Så jämför vi med narkotika. Här har Sverige som bekant valt en annan modell, nämligen nolltoleransen. Denna modell handlar om att skydda just riskgrupperna. Ingen ska få bruka, för vissa kommer att missbruka. I praktiken leder detta till att få brukar, men att de som ändå missbrukar är desto mer körda. Plus massor av andra negativa sidoeffekter. (Se "narkotika" samt etiketterna Ordningsmakten och framförallt Narkotikapolitik för massor av spaltmeter om detta.) Narkotikaexemplet verkar mer likt slöjfrågan, eftersom det handlar om att förbjuda eller icke förbjuda för att skydda en minoritets intressen. (I min mening falsk och felaktigt i knarkfrågan, eftersom det leder till sämre liv och villkor för missbrukarna än vad en totalkonsumtionsmodell sannolikt hade gjort.) Det är hur som helst i någon mening riktigt att det finns en inkonsekvens mellan narkotikapolitiken och slöjpolitiken. Vi borde legalisera narkotika, eller förbjuda slöjor.

Hur skulle en totalkonsumtionsmodell för slöja se ut? Tja, kanske att man får klä sig hur man vill, men inte böra slöja i vissa yrkesroller eller på vissa offentliga platser. Kanske inte bära niqab eller burka, men dock hijab. Kanske 15 eller 18-årsgräns på slöja; eller kanske 15-årsgräns för hijab (folköl) men 18-årsgräns för niqab (starksprit). Jag är nog själv positiv till en sådan totalkonsumtionsmodell för slöja, tills dess att någon övertygar mig om att jag har fel. Vilket ju har hänt förut, om man säger så. (Rationalist-humble brag, men också: Många felaktiga uppfattningar på mitt track-record bör sänka Din konfidens i mig som modell betraktad.)

Haiders argument A är intressant i sammanhanget. Liksom nolltolerans för narkotika gör att folk miss/brukar bakom stängda persienner - utan Naloxon-nässpray och utan att våga ringa 1177 för att höra sig för om sina abscesser i armvecket - så skulle ett slöjförbud kunna leda till att vissa personer helt enkelt får sitta inne och ha slöja på sig i en jävla lägenhet i Spånga-Tensta. Samtidigt hade vissa fått ett argument för att ta av sig slöjan. Nolltolerans verkar skapa nån slags skiljelinje där vissa hjälps, och vissa dras än djupare neder i avgrunden. (Jag gillar egentligen inte jämförelsen eftersom jag är väldigt negativ till nolltolerans vad gäller narkotika, men visst: Det är väl inte helt omöjligt att det finns en del folk på marginalen som undkommer missbruk tack vare nolltoleransen.)

***

Sammanfattning:

1. Jag tyckte att Hanif Bali var inkonsekvent som verkade vilja förbjuda slöja, men som gissningsvis är liberal i många andra frågor.

2. Det visade sig att det var Hanif Bali som tyckte att Sverige är inkonsekvent, som är illiberalt i många frågor men liberalt i slöjfrågan.

3. Det är dock fel av Hanif Bali att jämföra slöjfrågan med alkoholmonopolet, eftersom alkoholmonopolet inte alls handlar om att skydda en minoritet på majoritetens frihets bekostnad. Det handlar om att begränsa skadeverkningarna för det stora flertalet, och låta alkisarna fortsätta trilla under bussen.

4. Slöjfrågan kan kanske snarare jämföras med narkotikapolitiken, om vi kisar lite och bortser från att nolltoleransen egentligen inte alls värnar de riskutsatta/personerna med missbruksproblematik. Om vi godtar nolltoleransens premiss, så kan vi ändå peka på att förbud räddar några, men de som inte räddas offras desto slaktigare. Det blir alltså en större skillnad mellan grupperna; de som faktiskt får ammunition för att ta av sig slöjan som de egentligen inte vill bära, och de som hellre stängs inne än att släppas ut obeslöjade. Analogt med att nolltoleransen kanske gör att några inte börjar knarka, men gör livet desto jävligare för de som ändock missbrukar.

5. Antropofagi förespråkar en totalkonsumtionsmodell i slöjfrågan, där slöja motarbetas men inte förbjuds, och där skillnad görs mellan olika former av slöja, ålder på bärare, befattning och yrkesroll, etcetera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar