Antropofagi

måndag 7 maj 2018

Lite om Judas och hederskultur

Det klagas mycket på hederskulturer nuförtiden. För oss som har heder är det emellertid ofta avsaknaden av densamma som irriterar.

Vi-som-befinner-oss-inom-hederskultur kanske t.ex. anser att ärlighet och hederlighet är av vikt. Vi kanske tycker att muntliga avtal har betydelse; att sanningen är viktig; och att det finns en poäng i ömsesidig tillit och respekt. Vi kanske kommer från Skåne.

Men, ack. Så förde oss ödet till Sverige, detta världens mest sönderskitna rövhål. Och värre: Stockholm! Horornas och banditernas näste. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse. (Jag som ändå tycker att alla jobb är lika viktiga.)

När man sviks, luras och bedras av andra människor inser man att heder, det är banne mig värt någonting - men endast om det också är värt någonting för ens motpart. Om ens motpart är en satans orm, då spelar det ingen roll hur mycket heder man själv uppbär. Knivar i ryggen är ens tack, för att man är en god och hederlig varelse.

Ormar i gräset! som Roffe Ruff hade sagt. Och då är det - ju - dags att slipa lien.

För, grejen med att leva och verka i en skånsk hederskultur är att Rättmätig Vrede uppfylla en när man förs bakom ljuset av diarré-ryggade svenskjävlar. Satans helvetekukar och pissfittor, för att tala i eufemismer.

När de bryter sitt ord, spottar på avtal, och ljuger en rakt upp i ansiktet; då pockar den starka lusten att bruka ett gravt och - i juridisk mening - oförsvarbart övervåld.

"Pockar", förresten. Vreden far genom ens samtliga kapillärer som en orkan av glödande Död. Svenskjävlarna vet inte - eftersom de är diarré-ryggade horungar - hur nära döden de befinner sig. De är nämligen vana vid att man sitter och pissar varandra i munnen utan några som helst konsekvenser. De förstår inte att en Man från en Hederskultur bara är millimetern ifrån att kasta hela sitt liv på soptippen med en enda jävla roundkick i deras rövfärgade ansiktsbölder. Krossa glaskrus mot deras spröda pannor. Mosa deras snuskiga näsor mot bordet och piska dem med deras egna slaka snoppar.

Men så får man naturligtvis inte göra. Istället ska man vända andra kinden till, om man ska tro senare delen av Bibeln.

***

Låtom oss nu läsa ur Joh 13:
"Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. 
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: 'Herre, skall du tvätta mina fötter!' Jesus svarade: 'Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.' Petrus sade: 'Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!' Jesus sade till honom: 'Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.' Då sade Simon Petrus: 'Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.' Men Jesus sade till honom: 'Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.' Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. 
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: 'Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så. 
Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.' 
När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: 'Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.' Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: 'Herre, vem är det?' Jesus svarade: 'Han som får brödet som jag nu doppar.' Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: 'Gör genast vad du skall göra!' Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt."
Det finns även anledning att påminna om Joh 18:
"När Jesus hade sagt [nåt skit] gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: 'Vem söker ni?' De svarade: 'Jesus från Nasaret.' Han sade: 'Det är jag.' Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom."
Vi kan väl också kolla i Matt 26:
"Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: 'Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?' De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom. 
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: 'Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?' Han svarade: 'Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.' Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. 
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: 'Sannerligen, en av er skall förråda mig.' De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: Det är väl inte jag, herre? Han svarade: 'Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.' Judas, som skulle förråda honom, sade: 'Det är väl inte jag, rabbi?' Jesus svarade: 'Du har själv sagt det.'
[...]

Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: 'Den som jag kysser är det, grip honom.' Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. Jesus sade till honom: 'Min vän, nu har du gjort ditt.' Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: 'Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?'

Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: 'Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.' Då övergav alla lärjungarna honom och flydde."
Vidare i dito 27:
"När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: 'Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.' De svarade: 'Vad angår det oss? Det är din sak.' Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: 'Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.' Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig."

***

Ack, vad lär oss det nya testamentet?

Översteprästerna skiter i, så klart. Så även romarna. Dem kan man inte ställa några krav på. Till och med folket röstar ju på Barabbas istället för Jesus, när Pontus Pilatus ger de chansen att befria en dödsdömd. (Läs mer om den saken här.)

Nej, det är Judas som blir skurken. Han verkar liksom fortsätta befinna sig inom det sas. terapeutiska intervall där man fortfarande tillämpar moral.

Utomjordningar är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på vetenskapsmannen som tillkallar dem, än på utomjordingarna som förslavar våra barn.

Demoner är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på schamanen som frammanar dem, än på jävlarna som kalasar på våra själar.

Barnsoldater är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på General Butt Naked som förslavar barnen och tvingar dem att plundra och våldta tills Liberia ser ut som ett HR Giger-fantasi.

Och, nämnda överstepräster och romare är utanför vår moraliska kravställning - vi blir klart mer besvikna på Judas, the motherfucking Rat of all Rats, som tjallar och sviker och bedrar.

Klart att du är rädd för Mannen Med Skydd För Att Tala - en jävla vansinnig uteliggare med "naturliga dreads", öppna sår på händerna, oförutsägbart rörelsemönster och hivsmittade kläder. Men du känner knappast någon moralisk indignation över om Mannen Med Skydd För Att Tala skulle sno dig på en hunka eller skita i att dyka upp på ditt födelsedagskalas. Däremot, om din nära vän och kamrat skulle begå motsvarande illdåd - satan vad du skulle känna dig besviken på henom!

Thomas C. Schelling (tidigare omnämnd här på bloggen!) menar att det är en förmån att omfattas av lagen, såtillvida att en riskerar sanktioner vid lag- eller avtalsbrott. Vem skulle vilja hänga med någon som har Дипломатический иммунитет (Diplomaticheskiy immunitet), och kan slå ut dina tänder med bottnen på en vodkaflaska utan att riskera några konsekvenser? Och vem skulle vilja ingå avtal med någon som inte är bunden av avtalsrätten?

På samma sätt kan det sägas vara en förmån att omfattas av någons moraliska kravställning. Det kan handla om g-code, xeer, eller bara det vi kallar vänskap - alla dessa fenomen kommer förpackade med förväntningar avseende beteende. Liksom sanktioner för avsteg från dessa förväntningar.

Judas är den större skurken i dramat om Jesu korsfästelse, eftersom Judas är en i kretsen. En som kan förväntas ha omfattats av vänskap och lojalitet. När en nära sviker gör det ondast. Hatet som du känner mot en random fucker på stan är sällan i paritet med det du kan känna mot en vän som backstabbar dig. And that's the triple.

(Relaterat: Viktigt om krucifix; Ash och Avicii; Barabbas.)

***

Verkligheten och Bibeln i alla äror - rapp är ändå the realnez. Här kommer Äkta Visdom.

Först får Guru och Scarface säga sitt.



Sen kommer MF DOOM:



You could either ignore this advice, or take it from me
Be too nice and people take you for a dummy


[...]

I'd rather go out in a blaze, than give 'em the glory
(How many of us have--) a similar story


Just den där känslan av att hellre "go out in a blaze" - när man väl utsatts för en oförätt, då är hämnd prioritet. Långt mer än att rent objektivt, rationellt vinna på situationen. Hence självmordbombare, kanhända.

Lite Atmosphere då:



I won't trust you again
Getting better at choosing friends
This time the loser wins
Cause I learned how to cut off the looser ends

Gillar den ultimativa attityden - absolut ingen öppning till fredsmäklande här inte!

Don't call, don't write, don't visit
I put you on ignore, you're not the homie anymore
The only thing that you could show me is the door

Och så måste vi ha in lite old school-känsla hära:



KRS och Digital Underground tar en lite mer generell approach. KRS:

Smiling face people posing as your equal
Knowin they wanna beat you defeat you and eat you
But they greet you with peace and love
Not with the beast but the dove
Not beneath but above
Now the cheek, give a hug, snug
No grudge, til you turn your back and learn the facts
It's called learn the truth
The tree is only known by it's fruits
These smiling faces, in many places, sometimes they racist
Sometimes they sexist, sometimes they want your Lexus
Sometimes they be your family members remember
"Oh no not my lady, oh no not my fellow"
With them you thought you'd never ever sever
But they was two-faced and headless
With a whole 'nother agenda but clever to say whatever
Forever, let me make this relationship better
If you're real, stay real, be real

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar