Antropofagi

lördag 5 januari 2019

Rumkowsky och Czerniaków

Det är frestande att kontrastera Chaim Rumkowsky mot Adam Czerniaków. Czerniaków, ordförande för Warszawa-gettots Judenrat, tar den 23 juli 1942 sitt liv i och med inledningen av Großaktion Warschau. Tyskarna kräver att gettots judiska myndigheter bland annat ska lämna ut barnhemsbarn, och Czerniaków lyckas inte påverka deras inställning i denna fråga. I en Mary Bergs dagbok, publicerad 1945, beskrivs i en anteckning från den 24 juli 1942 - dagen efter självmordet - händelsen som följer (källa):
"The head of the Community, Adam Czerniakow, has committed suicide. He did it last night, July 23. He could no longer bear his terrible burden. According to the news we receive here, he took this tragic step when the Germans ordered him to increase the contingent of people to be deported. He saw no other way out, except leaving this terrible world. His closest colleagues, who saw him shortly before he died, say that he showed great courage and energy right up until the very end."
Den kontrastverkan som jämförelsen med Rumkowsky bjuder på, kanske bäst framstår i och med dennes kända tal: "Ge mig era barn!"

Nej, det är varken Mark 10:13-16 eller Luk 18:15-17 ("Låt barnen komma hit till mig"). Det är Łódź-gettots maktlöse och maktfullkomlige äldste, som instruerar gettots innevånare om att tillgodose de tyska nazisternas blodtörst. Tyskarna har bett getto-administrationen om att tillhandahålla alla barn under tio års ålder, för deportation - till en säker död. Så vitt jag förstår saken ska det vid detta tillfälle ha rört sig om 20 000 barn.

Rumkowsky talar.
Rumkowskys filosofi är av allt att döma att ge tyskarna allt. Under hans styre levererar Łódź-gettot så mycket materiell till tyskarna (t.ex. uniformer), att gettot får finnas kvar långt efter att de övriga polska gettona utryms. Slutligen töms dock även Łódź-gettot, i augusti 1944.

Sem-Sandbergs frågar sig i sina avslutande kommentarer till prisvinnaren De fattiga i Łódź, huruvida den mycket illa ansedde Rumkowsky hade framstått i en annan dager om tyskarnas nederlag kommit snabbare, och om Łódź-gettots judar till viss del i så fall överlevt den tyska ockupationen av Polen. Det är en intressant fråga som inte utreds vidare. Säkert delvis för att Rumkowsky var en vidrig person i så väldigt många olika avseenden. Exempelvis förgrep han sig av allt att döma systematiskt på barn, och hans nepotism och vanstyre av gettot har bespottats av ögonvittnen och historiker ända sedan Rumkowsky själv gick under i Auschwitz.

Dessutom: Med facit i hand kan det verka osannolikt att tyskarna någonsin skulle skona gettots invånare. Massutrotningen av judar verkar ha blivit en prioriterad fråga, och skulle krigsförloppet förlupit på något annat sätt kanske en snabbare utrymning ha skett. Kontrafaktisk historia är svårt: Vi vet inte vad som hade hänt om. Men, det är bra: Det hjälper oss att döma det faktiskt skedda, eftersom det ger oss en grund till jämförelse.

Hur som helst är frågan: Är det verkligen Czerniaków som är den ädlare, i just det avseende att han inte kunde leva med att fösa in barnhemsbarn i de tyska nazisternas boskapsvagnar, gaskamrar och ugnar?

Ställd på det viset är frågan svår att besvara på ett annat sätt än att Czerniaków är den mer moraliskt högstående av de två. Detta oavsett huruvida vi förmår blunda för Rumkowskys andra ondske-yttringar.

Däremot kan vi tänka oss - eller jag kan det i alla fall - att Rumkowskys strategi i en alternativ, kanske väldigt ovanlig verklighet, faktiskt skonar gettot och judiska liv i storleksordningen 100 000, under en viss (kort) tidsrymd. Medan Czerniakóws agerande väl - egentligen - inte åstadkommer någonting överhuvudtaget.

***

Godhet måste rimligen mätas i effekt, inte i avsikt - annars skulle nazisterna själva i flera fall behöva anses vara goda. Att tycka, tro eller anse att en gör gott, är inte tillräckligt. Vi bryr oss om utfallet. Detta är tillsynes trivialt.

All effektmätning är en fråga om det kontrafaktiska - vad hade hänt om, eller om inte.

Nån historiker i nån podd - glömt vilken, i vilken - menade på att kolonialismen ofta svartmålas på ett lite orimligt vis. Visst, givetvis var det vidrigt hur britterna uppfann koncentrationslägret i Sydafrika, och hur tyskarna förfinade det i Namibia. Hur Kung Leopolds Kongo fylldes med avhuggna händer. Hur ars-politik i Rwanda med omnejd arguably har lett till mer sentida folkmord. Hur indiska slavarbetare som fördes till Kenya dog i tusental vid järnvägsbyggen. Etcetera in absurdum. (Relaterat: Förintelse och sidospår; Europas Boko Haram; rasism innan ras; drivas tillbaka till öknen; Rwandas folkmord; we'll see.)

Men, hur hade det egentligen stått till i Indien om inte britterna koloniserat? Tja, inte nödvändigtvis bättre i alla fall. Fruktansvärda moguler härskade, med fruktansvärda metoder. De allra flesta ställen i världen har varit shitty ass ställen, med shitty ass härskare. Slaveri, tortyr, folkmord, ojämlikhet. Det är inte precis unikt för kolonialismen.

Vissa instanser av kolonialism är förmodligen värre än alternativet - tyska Namibia och belgiska Kongo lutar åt det hållet, helt klart. Vissa andra kolonier kanske hade varit värre utan kolonisatörerna. Detta kan diskuteras från fall till fall, och det finns även övergripande strukturer (råvaruexploatering kan vara en) som talar för att kolonialismen övergripande är sämre än alternativet. Men, det är inte givet.

Poängen: Det är för lätt att ondgöra sig över kolonialismen, om en inte tar hänsyn till vad som hade varit annars.

Det kontrafaktiska. Det är först med hänsyn taget till detta som vi kan tala om effekter på riktigt.

Så, vad hade hänt om Rumkowsky inte hade spelat rollen som tyskarnas knähund? Kanske hade gettot utrymts tidigare. Kanske ca två år tidigare. Vi pratar i så fall om ca två års livstid, för ett antal gettoinnevånare i storleksordningen 100 till 200 tusen. (Warszawa-gettot utryms i april 1943, dvs. något tidigare.)

***

Så. Moral-som-utfall. Det kallas konsekventialism. Det är inte vad du avser, utan vad som blir av det, som är det intressanta.

Nu blev ju utfallet ett jävla helvete fram till gettot utrymdes och samtliga innevånare massmördades. Rumkowskys handlande kan således verkar precis lika omoraliskt som Czerniakóws (ungefär samma utfall), och värre eftersom Łódź-gettot försåg tyskarna med viktiga produktionskapacitet och materiell. Medan Łódź-judarna sydde Wehrmacht-uniformer så obstruerade Warszawa-judarna tyskarnas planer genom att - så som återges i Leon Uris Mila 18 - bedriva kvalificerad gerillakrigföring. (Men den där typen av externaliteter är ganska svåra att räkna med i sammanhanget. Jag släpper den biten i den här ganska dumma tankeövningen, som ju redan har valt att strong man:a en despotisk nazistkollaboratör som våldtar barn...)

För att förankra moral-som-utfall (konsekventialism) i något absolut, så är det rimligt att haka på Sam Harris analogi om ett "moral landscape". Hans modell grundar sig i tanken på att en värld där alla har det så bra som de kan ha det, faktiskt är bättre än en värld där alla har det så dåligt som de kan ha det. Sen gäller det bara att optimera på denna axel, och undvika återvändsgränder som motverkar global maxnytta. (Låga bergstoppar i landsskapet.)

Flykten från den moraliska relativismen (aka. nihilismen) sker när vi börjar mäta nytta i medvetna systems upplevelser, och att dessa upplevelser ska vara så angenäma, eller så lite oangenäma, som möjligt.

Så, vi vill mäta utfall i termer av medvetna systems upplevelser. Det finns ett gäng paradoxer på lur här, såsom antinatalismens. Vi kan också förvirra oss själva med att t.ex. hitta på att Folkgrupps A:s kapacitet till glädje är något större än Folkgrupp B:s kapacitet till lidande, och att det därför är moraliskt rätt att Folkgrupp A folkmördar Folkgrupp B, givet att Folkgrupp A finner glädje i detta. Etcetera dumheter.

Sånt skit skiter vi i just nu. För tillfället nöjer vi oss med att utilitarism-konsekventialism är rimligt.

(Relaterat: Klimatskam och köttäckel.)

Rumkowsky kanske köpte X antal människor något års extra livstid. Som visserligen levdes under vedervärdiga omständigheter i ett getto, vilket kan få en att känna att den där extra tiden kanske egentligen var på minuskontot. Men, det är väl en smaksak. (Själv är jag benägen att tycka att levt liv i allmänhet är positivt, men så sitter jag inte och skriver detta i ett polsk nazist-kontrollerat getto. Det är helt klart möjligt att tänka sig upplevelser som inte borde existera, även om alternativet är mindre upplevelser totalt sett.)

***

Jag pratar hela tiden om utfall och effekter som är väldigt svåra att bedöma. Och jag återkommer till det kontrafaktiska. Detta trots att utfallet för båda getto-befolkningarna i någon mening blev ungefär detsamma. Rumkowskys strategi var egentligen inte alls framgångsrik. Det kontrafaktiska i det här fallet handlar egentligen om huruvida vi kan tänka oss att Rumkowskys strategi rimligen kunde ha föranlett ett bättre utfall, och hur sannolikt ett sådant bättre utfall i så fall egentligen var. Men, eftersom sannolikhet-av-utfall i det här sammanhanget är svårbedömt, så landar ändå frågan i Rumkowskys avsikt. Konsekventialism till trots.

Vi bör skilja på moraliskt system och moralisk person. [Uppdatering: Menar jag moralsystem?] En konsekventialist måste ju givetvis göra kvalificerade bedömningar om vilka effekter dennes handlande faktiskt kommer att få. Det går så klart inte att veta på förhand. För att inte slarvigt blanda nivåerna här vill jag alltså göra tydligt: Frågan om huruvida någon är moraliskt förkastlig eller ej, kan - från en konsekventialistisk synpunkt - sägas handla om huruvida personen strävar efter bra effekter; goda utfall. Hur det sen faktiskt blir är väldigt, väldigt intressanta - men som sagt svårt att förutsäga innan faktum materialiserat sig.

Rumkowsky kanske, på någon nivå, bara drevs av maktlystnad eller mindervärdeskomplex. Sem-Sandbergs skildring gör i stora delar gällande att så är fallet. De uttryckliga bevekelsegrunderna är dock, ska en tro Rumkowsky, att vara så nyttiga för tyskarna att gettot skonas och kanske till och med - i pedofilfurstens i backspegeln fullkomligt orimliga dagdrömmar - får status som en tysk fristat inom det segrande Tredje Riket.

***

Snyders eminenta (och här tidigare nämndaDen svarta jorden ägnar ett av många läsvärda kapitel åt att bedöma hur onda eller goda polska bönder som gömde judar egentligen var. Det framgår att diskussionens vågor gått höga, vilket alla som följt Vi från Jedwabne-gate kan förstå. Det pågår ett propagandakrig omkring polackernas roll i Förintelsen. From where I'm standing ser det inte så bra ut för Lechs söner och döttrar. PIS har eventuellt ett lite annorlunda perspektiv.

Hur som helst verkar debatten kring polska bönder som faktiskt gömde judar bl.a. ha handlat om att judarna ofta tvangs träla och/eller betala för sin fristad. Anklagelsen är att man inte gömde judarna av "godhet", utan av "girighet". Snyder kontextualiserar det hela och pekar på de stora risker som polackerna i fråga faktiskt kan sägas ha tagit, samt det fullkomligt normala i att man trälar på en bondgård i Polen under 1900-talets första hälft.

Frågan om hur "moralisk" eller "omoralisk" någon är, handlar i någon mening om vad de gör med sina förutsättningar. Givetvis ska vi optimera för nytta - det är bra utfall att gömma och rädda judar i Polen. Men, om riskerna eller kostnaderna för dig själv är stora, och du ändå "gör gott" - då tycker vi att du är mer moralisk. Att bara vardagligt nyttomaximera är väl no biggie, liksom. Det är miniminivå, att inte slå folk, och att vara snäll mot din nästa. Att rädda judar under dödshot från nazister, det är fan däremot hjältedåd, kan jag tycka. Det enda rätta, såklart, men likväl hjältedåd.

Varför? Det innebär ju egentligen en sämre nyttokalkyl än det vardagliga nyttomaximerandet. Du riskerar ju själv liv och lem, du polske bonde. Ändå är det som att en person är mer moralisk ju större risken är! Detta trots att "rädda nåns liv" borde ge större förväntad nytta om risken för en själv är 0!

***

Att "vara moralisk" verkar inte handla om att nyttomaximera globalt - utan om att nyttomaximera lokalt, för någon annan. Antagligen är det rimligt att beskriva detta som att vi ska få betalt för riskfyllda och dyra operationer. Betalt i heder och ära, vill säga.

Normer upprättas som betalar bra för riskfyllda, altruistiska handlanden. Att upplevas som "god" är att få betalt för oegennytta. (Det kan så klart vara andra saker.)

Att utan risk för eget väl och ve kasta en livboj till någon ska inte ha så bra betalt i moral-pengar. Däremot ska att inte kasta livbojen istället kosta mycket i moralpengar. Det ska vara dyrt att inte agera, om det är billigt att agera.

Jag är tyvärr ofta dåligt på att göra mig förstådd. Det jag menar är att dyra handlingar upplevs som moraliska eftersom det behövs starka norm-incitament för att folk ska vilja utföra dessa handlingar. Handlingar som inte kostar en något ska kosta att inte utföra. Normerna här är en samordningsmekanism. Vi vill ju leva i en reciprokal altruism - i ett plus-summe-spelat fångarnas dilemma. Helt enkelt i en värld där vi ömsesidigt hjälper varandra.

***

Rumkowsky, då? Hur ser hans moraliska ekvation ut?

Givet att vi tror att han är ärlig när han beskriver sin strategi, då kanske vi tvingas förstå honom som en konsekventialist som agerar moraliskt - som tror att han ska kunna rädda gettot genom att vara en resurs för nazisterna.

Samtidigt är han så outsägligt vidrig, eftersom han bryter mot kristalliserade moraliska argument. Och, det är inte (by analogy) "odlat kött han äter" - bokstavligt talat inte realistiska men icke-kännande barnsexrobotar han förgriper sig på. Vi har rätt i att fördöma honom i de flesta aspekter av hans livsföring.

Och, det kan tyckas mer än naivt att tro att en kan vara nazisterna till lags. Har vi att göra med en grov oaktsamhet, i moralisk bemärkelse?

Vi kan, om vi vill, formulera jämförelsen Rumkowsky/Czerniaków som utilitarism vs. deontologi - även om Rumkowskys global maxnytta-funktion verkar vara rätt jädra pervers.

Hur ser Czerniakóws motsvarande moraliska ekvation ut? Tja, det borde rimligen kunna vara en bra heuristic att vägra samarbeta med förövare. Det är om inte annat ett bra Schelling-staket mot den slippery slope mot Auschwitz som Rumkowskys utilitarism står för.

Vi kan tänka oss att varje beslut som Rumkowsky fattar är rimligt, utilitaristiskt. Att det är rimligt att överlämna 20 000 barn under tio år för deportation till utrotningslägren. Eftersom det sparar andra, mer överlevnadsdugliga individers liv. Men vi ser var det slutar, 1944. Rumkowsky halkar ner för en hal backe. Varje ny eftergift visavi tyskarna är ett steg mot avgrunden.

När Czerniaków springer in i samma dilemma som Rumkowsky - deportera barn eller utsätta gettot för tyskarnas repressalier - så aktiverar Czerniaków ett Schelling's fence, en moralisk tumregel som stoppar allt fortsatt halkande. Oavsett konsekvenser så är det stopp där, för Czerniaków.

Om vi ser Czerniakóws självmord som en heuristic (samarbeta inte in absurdum med nazister!), dvs. ett stopping criteria för kollaboratör-skap, så kan vi anta att Czerniakóws avsikt också var att maximera nyttan. Distinktionen mellan Czerniaków och Rumkowsky - den distinktion jag försökt krysta fram till Rumkowskys fördel, i konflikt med alla bevis och indicier som underlaget ger oss - faller samman. Vi har bara två olika tillvägagångssätt för att maximera nytta. Eller, minimera icke-nytta, är kanske en rimligare phrasing.

***

Någon slags sammanfattning kan vara på sin plats.

Magkänslan säger: Rumkowsky är relativt ond, Czerniaków är relativt god. Det kanske är en utvärdering av magkänslan.

Konsekventialism är svårt, för avsikter är inte samma sak som faktiska utfall.

Tumregler - heuristics - ser olika ut för olika personer, och speglar väl också egentligen bara konsekventialist-utilitariska avsikter. Deonotologi och utilitarism är ett. Regler finns för att skapa nytta, och nytta är reglernas måttstock. En konsekventialist kan tillgripa Schelling-staket för att undvika slippery slopes.

(Relaterat: Allt om utilitarism; tumregler vs. heliga värden; deontologi vs. utilitarism; AI-moral; SchäsLong del 14.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar