Antropofagi

måndag 7 januari 2019

Tre punkter

Jag nämnde att det finns "paradoxer", eller besvärande exempel, för utilitarismen.

1.

Tänk sig en lägervakt. Som vaktar ett getto. En nazist som skjuter på alla som inte fastnar i taggtråden. (De som fastnar får dö långsamt.)

Tänk sig att vakten fryser i sin vaktkur. Är det då inte, för en utilitarist, rimligt att ge vakten en varm, skön päls? Så att världens lidande minskar lite?

En skulle kunna påstå att det är någon form av nytto-netto-minus, eftersom det blir mer attraktivt att vara getto-vakt, och således att lite fler människor då kan tänka sig att arbeta med detta ondskefulla. Men, ärligt talat - vakten vaktade gettona utan denna extra värmande päls. Så pälsen gör nog varken till eller från. Förutom den direkta effekten, att just denna nazist-vakt fryser lite mindre.

2.

Tänk sig att en person verkligen älskar att våldta. Vad värre är - hen är genetiskt predisponerad att verkligen njuta jättemycket av det. Faktum är att våldtäktsälskaren har en större än genomsnittlig förmåga att njuta av saker hen gillar, och lida av saker hen ogillar. hen ogillar för övrigt att inte våldta.

En annan person ogillar att våldtas, alltså ogillar av normalgraden. Denna person har också en genomsnittlig förmåga att njuta respektive lida av saker och ting.

Vid någon inställning av dessa parametrar kommer det vara utilitaristiskt rimligt att rekommendera att våldtäkt äger rum. Särskilt om vi skapa en isolerad situation som ej kan erodera normer eller något sådant, t.ex. om alla människor är döda utom dessa två.

3.

Antinatalismen, som jag nämnde i förbigående, bygger på idén att det är bättre om ingen föds. (Det betyder inte att man ska döda alla, bara att man inte ska föda fler.) Nytto-nettot av att det finns liv är nämligen negativt - mer lidande än glädje.

Antinatalismen är kontraintuitiv för de flesta (gissar jag), men undkommer en del paradoxer som plågar utilitarismen. Exempel:

Vi antar att människoliv är på pluskontot vad gäller nytta. Vi föder jättemånga människor. Riktigt, riktigt jävla många. För varje född människa blir det lite mer krig om resurserna på jorden, så att alla människor som redan finns får det lite, lite sämre. Vi tillåter oss att föda så många nya människor att nästa människa hade som fötts hade gjort att alla människor totalt sett fick det så dåligt att situationen kom på ett nyttominus globalt. Dvs., vi föder fler barn tills att det inte längre är positivt att vara ett medvetet system i klassen människa på jorden.

Det flesta känner nog att det inte är positivt att skapa nya kännande medvetanden på de befintliga medvetandenas bekostnad. Dvs. att det inte är värt att industriellt skapa liv bara för att. Även om varje liv har det lite bättre än totalt sett dåligt.

Kameraglidning över till köttindustrin. Är det utilitaristiskt reko att vara vegetarian? Skulle djurindustrin kollapsa, skulle antalet individuella djur minska drastiskt. Vem är du att säga att en kossa som ska till slakt ändå inte hellre lever ett skitliv, än att aldrig ens ha fått chansen att leva? Detta resonemang kan föras om hela arter - våra vanligaste matdjur är avlade och selekterade till vandrande baconpaket. Deras blotta syfte är att ätas.

Dvs., deras evolutionära usp är ätbarhet. Evolutionen skiter som bekant i hur vi mår - den säger bara att vi kommer att finnas om vi är bra på att reproducera oss. Ett sätt att reproducera är att vara attraktiv för köpstarka konsumenter. Så finns du, lilla kyckling, hackad av tusen bröder och systrar, i en lada utan fönster. Snart ska en korkskruv i rostfritt stål tränga in i ditt anus och slita ut dina tarmar, och sen ska du doppas i kokande vatten så att din fjäderdräkt flagnar från din späda kopp. Jesus på korset ain't got nothin on ditt oerhörda lidande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar