Om Godheten

Efter att ha bölat över SVT:s publicistiska val (här, här och här), och bland annat jämfört dem med Nordkorea, inser jag att det blivit dags att bilda mig en egen uppfattning om Stefan Jarls dokumentär Godheten. Ni vet den där filmen som SVT vägrar visa med hänvisning till att det är valår, och att man måste vara partipolitiskt opartiska. Det här kommer vara den första av två poster på ämnet, eftersom jag somnade mitt i filmen och inte lyckades se klart hela.

Första halvan av Godheten är synnerligen oskyldig. Visst, socialdemokratin nämns, men närmast som en historisk företeelse i samband med ett Palme-tal. Resten av filmen består av bilder på djur som äter, samt SvD-journalister som uttalar sig om kapitalismens kris.

Strax innan jag somnade bort tog Jarl kameran och reste till York, Storbritannien. Här träffade han epidemiologerna Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till The Spirit Level (som jag nämnt här). Forskarna får förklara hur ojämlikhet skadar samhällen på olika sätt.

Bilder på djur, journalister från en ”obundet moderat” tidning, två brittiska professorer vars forskning har hyllats (om än inte alltid implementerats) av WHO, FN, WTO och OECD. Kontroversiellt much? Ja, ungefär lika mycket som den där sjuka serien Laban som gick i Sydsvenskan.

Ingen partipolitik. Istället en ganska svepande systemkritik, framförd av personer med mindre politisk sprängkraft än, typ, Robinsson-Kent. (Det var väl han den snälle norrlänningen som tyckte att det var viktigt att borsta tänderna?) Det finns ingenting i Godheten som kan hota en partipolitisk opartiskhet. Däremot påpekas vid flera tillfällen att absurda inkomstskillnader är av ondo. Är det plötsligt en ”partipolitiskt partisk” uppfattning? Okej, sätt den i så fall i hyllan bredvid antirasismen.

Jaja, jag har sagt det nu några gånger, att SVT är medlemmar i Medieföretagen som är en del av Svenskt Näringsliv. Kan det vara Stefan Jarls något satiriska udd gentemot bonus-bossarna som svider i ögonen? Näringslivets lobbyister vill ju självklart hämma opinionen som skriker på mer rimliga ersättningsnivåer.

Fortsättning följer när jag sett andra delen av filmen.