Efter att ha bölat över SVT:s publicistiska val (här, här
och här),
och bland annat jämfört
dem med Nordkorea, inser jag att det blivit dags att bilda mig en egen
uppfattning om Stefan Jarls dokumentär Godheten.
Ni vet den där filmen som SVT vägrar visa med hänvisning till att det är valår,
och att man måste vara partipolitiskt opartiska. Det här kommer vara den första
av två poster på ämnet, eftersom jag somnade mitt i filmen och inte lyckades se
klart hela.
Första halvan av Godheten
är synnerligen oskyldig. Visst, socialdemokratin nämns, men närmast som en
historisk företeelse i samband med ett Palme-tal. Resten av filmen består av
bilder på djur som äter, samt SvD-journalister
som uttalar sig om kapitalismens kris.
Strax innan jag somnade bort tog Jarl kameran och reste till
York, Storbritannien. Här träffade han epidemiologerna Kate Pickett och Richard
Wilkinson, författarna till The Spirit
Level (som jag nämnt här). Forskarna
får förklara hur ojämlikhet skadar samhällen på olika sätt.
Bilder på djur, journalister från en ”obundet moderat”
tidning, två brittiska professorer vars forskning har hyllats (om än inte
alltid implementerats) av WHO, FN, WTO och OECD. Kontroversiellt much? Ja, ungefär
lika mycket som den där sjuka serien Laban
som gick i Sydsvenskan.
Ingen partipolitik. Istället en ganska svepande
systemkritik, framförd av personer med mindre politisk sprängkraft än, typ,
Robinsson-Kent. (Det var väl han den snälle norrlänningen som tyckte att det
var viktigt att borsta tänderna?) Det finns ingenting i Godheten som kan hota en partipolitisk opartiskhet. Däremot påpekas
vid flera tillfällen att absurda inkomstskillnader är av ondo. Är det plötsligt
en ”partipolitiskt partisk” uppfattning? Okej, sätt den i så fall i hyllan
bredvid antirasismen.
Jaja, jag har sagt det nu några gånger, att SVT är medlemmar
i Medieföretagen som är en del av Svenskt Näringsliv. Kan det vara Stefan Jarls
något satiriska udd gentemot bonus-bossarna som svider i ögonen? Näringslivets
lobbyister vill ju självklart hämma opinionen som skriker på mer rimliga
ersättningsnivåer.
Fortsättning följer när jag sett andra delen av filmen.
Fortsättning följer när jag sett andra delen av filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar