Mer om legitimitet

Del 1.

Den kulturella frågan handlar i mångt och mycket om mekanismerna för att straffa defectors. Kristendomen löser det med inre skuld, hederskulturer med yttre skam, och Sverige med en dödlig jantecocktail av båda de nämnda. Rättrådiga gubbar upplever belöningskänslor av att altruistiskt straffa freeloaders och regelbrytare.

Om man kan upprätta en bra rationell-rättslig situation i Ukraina, och vänja befolkningen vid att systemet har både bra output-, input- och throughput-legitimitet, kvarstår problemet med att den breda kulturen tillåter defecting och social parasitism. Majdan visar att man har en gräns för storskaligt utnyttjande, och den nationella självkänslan från både Majdan och ukrainakriget som sådant skulle kunna bidra till att fostra ett större och WEIRD:are nationellt patos. Det är dock inte uppenbart att exogent inducerade (från EU) starka institutioner och en viss grad av helig folklig vrede är tillräckliga kulturella selektionstryck för att på sikt sila fram en icke-korrupt kultur i breda lager. Eller ens i smala lager - det är väl oftast eliterna som skor sig, gubevars.

Varje enskild individ måste vilja följa reglerna, och tillräckligt många individer måste orka straffa de som ändå bryter mot reglerna, för att ett stabilt kulturellevolutionärt jämviktsläge ska kunna etableras.

Kanske måste Ukraina kristnas? Jag menar riktig kristendom, inte den där östliga oppan kallad ortodox kristendom. Riktig hederlig protestantism, med dygdighet, skam-skuld, oförvitlighet och nitiskhet. Gudsfruktan.

Och ändå: Du tror ju inte på Gud; jag tror ju inte på Gud. Ändå vill vi gynna samhället, bygga ett gott liv med ärliga medel, hederligt och ömsesidigt nyttigt möta vår nästa. Vi lär väl oss detta av föräldrar vars föräldrars föräldrar en gång lärde ut detta mot en ärligt upplevd fond av gudsfruktan. Religiositeten må vara ett minne blott men etiken består alltsomoftast.

Inte under vilka som helst förutsättningar dock. Det krävs en viss nivå av output-legitimitet, en möjlighet att skapa livsmening genom familjebildning och se strävsamheten belönas. En regelbaserad, transparent rättsstat med individuell och ekonomisk frihet tenderar ju att ge oss detta.

Så är allt ett moment 22? Och är det i så fall bättre än alternativen?

Låt oss återvända en stund till kolonialismens legitimitet. Enligt Bruce Gilley (The Case for Colonialism) var det de europeiska kolonialherrarnas principfasthet och rättrådighet och förmåga att leverera säkerhet och trygghet som gjorde kolonialismen högst legitim i de kolonialiserade befolkningarnas ögon. Kanske framförallt britterna och tyskarna var kända för sin oförvitlighet och noggrannhet, och det kändes inte alls dumt för gemene man att gå från en malthusiansk fälla av episkt stamvåld till en lagom hygglig kolonial förtryckarstruktur. Lite straffarbete var en smärre form av taxering och ingenting jämfört med systematiskt slaveri, kannibalism och tribal krigsföring. Så småningom kom också de heliga folkhälsoverktygen (kända från ypperliga Plagues Upon the Earth), sanitet, vaccination och DDT (för att döda myggor) och gjorde livet klart mindre dödligt för flertalet.

Många koloniserade länder är fortfarande skitländer. Gilley menar att kolonialismen tyvärr blev för kortvarig och att britter med flera svek sina kolonialsubjekt genom att vika hädan för de västerländsk-marxistiskt influerade nationela självständighetsrörelserna (som oftast ledde till krig och kleptokrati). Hans recept på förbättring är att kolonisera och påtvinga brittisk förvaltning (och inte ens "påtvinga" i demokratisk mening, eftersom systemen kommer vinna legitimitet när kleptokratin besegras och folk får möjlighet att leva i rimliga samhällen). Problemet verkar vara resurser - hur orkar man hålla exempelvis Sudan i ett järngrepp i 200 år för att göra landet till en avbild av Storbritanien?

Problem nummer två är att dåliga och icke-WEIRD:a befolkningar snarare tvärt om infiltrerar västerlandet och eroderar hela upplysningsprojektet inifrån. Snart kanske det inte finns något rättsstatens sekulära fyrbåk att belysa resten av världen med. Som om inte islamisering och hederskultur räcker verkar många länder (såsom tungviktaren USA) röra sig mot institutionell kollaps och slapp populism samt korruption och kleptokrati. Kanske håller ett speciellt ögonblick i mänsklighetens kulturella utveckling på att ta slut. "Historiens slut" beskriver i så fall något verkligt, nämligen den liberala demokratins och den humanistiska kapitalismens död. Får se om AI hinner först.

Ukraina då? Tja, Ryssland kan ju mycket väl kolonisera landet. I så fall blir det såklart sämre snarare än bättre - Ryssland är mer korrupt och kommer använda Ukraina som resursbas för att kriga vidare i riktning mot Atlanten. Man kommer (fortsätta att) kidnappa barn som kommer tränas till soldater som kommer tåga mot Finland (precis som under Vinter- och fortsättningskrigen).

Väst kommer såklart inte kolonisera Ukraina i direkt bemärkelse, men EU kan ju förvisso påtvinga landet olika reformer. Då är vi tillbaka där vi började: Är detta verkligen en tillräcklig grad av tvång för att under tillräckligt lång tid rigga spelreglerna så att en icke-korrupt kultur evolverar ut ur tubens öppning?

Tyvärr antagligen icke.

Legitimitet

När jag läser detta slås jag av att frågan om legitimitet borde kunna formuleras spelteoretiskt. Vi har varit inne på att moral är en fråga om maktbalans och att tvingas eller önska att koordinera med en annan agent. Det finns inga starka skäl för oss att koordinera oss med kossor och därför utvecklar vi inga moraliska tumregler kring att inte äta upp dem. (Principresonemang kan förstås leda till vegetarianism men det kan aldrig få brett socialt genomslag som kristalliserad heuristic, om inte grupptrycket i sig självt blir för stort förstås och det blir viktigt att dygdesignalera.) Vi pratar således om ett reciprokalt, spelteoretiskt stabilt etiskt system som koordinerar aktörer som vill vinna samarbetsvinster och slippa bli ätna eller dödade.

I The Case for Colonialism uttrycker författaren (Bruce Gilley) en intressant aspekt som jag sällan sett annorstädes, nämligen att koloniserade folk (under 1800-tals-kolonialismen) ofta föredrog den europeiska kolonialismen framför alternativen. Boken är i övrigt dålig och polemisk men detta argument bet rätt hårt på mig. Jag identifierar därmed en viktig tumregel hos mig själv, nämligen att folk ska få bestämma själva. Detta är både kärnan i Demokrati och kärnan i frihetliga ideologier av alla de slag. Vi har kristalliserat vår moraliska intuition kring självbestämmande, för att det tjänat oss väl kulturellt och för att vi är rädda för att träda in i en rysk dominanshierarki där vi blir utnyttjade av oligarker.

Att folk ska få bestämma själva har som vi tidigare sett ekonomiska argument för sig: Det är mer resurseffektivt att folk gör saker frivilligt än att de gör saker under tvång. Därför brukar rent empiriskt också slaveri och träldom avskaffas när arbetskraft blir så billigt att "frivilligheten" ökar och man inte längre måste tvinga folk till åkrarna/fabrikerna med våld. Det är också så att människor i allmänhet känner sina egna preferenser bäst och att det därför är informationsnätverksmässigt lämpligt att låta människor tolka och uttrycka sina egna behov och preferenser. T.ex. om arbetarklassbritter stör sig på att pakistanska muslimer massvåldtar, kidnappar och torterar deras systrar/döttrar/väninnor/dem själva, så är det bättre att respektera denna ängslan än att - från etablissemangets synvinkel - mörklägga och kalla allt och alla Rasism.

Hur som helst, vi är snälla mot andra människor för att de ska vara snälla mot oss. Vi skiter i om kor är snälla mot oss, för de har ingen makt över oss, så därför är vi inte snälla mot dem. I denna nämnda korrespondens uttrycker min motpart följande. 

"Euromajdan och avsättandet av Janukovytj berodde på andra saker än konstitution och parlament men att formerna för makttransitionen skedde inom ett rättsligt ramverk skapar en rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten. Den rationellt-rättsliga legitimiteten om vi pratar Max Weber."

Legitimitet är förstås beroende av de koordinerande parternas syn på vad som är legitimt. Folk som är rädda för instrument för övervakning och repression brukar vara rädda för att dessa ska missbrukas av en framtida ond diktator. Jag brukar säga att en framtida ond diktator kommer skaffa sådana instrument om den vill, och att det är normer som bestämmer hur de styrande och alla vi andra beter oss. Enskilda kan såklart missbruka system (typ, tjuvläsa journalanteckningar fast man inte får det) men systemet bygger alltid på sista raden på att folk är moraliska varelser som vill bete sig rimligt. Alla system kan annars missbrukas.

Det är därför Kultur är en så viktig parameter. Kultur, that is, definierat som det script som vi alla fostras i av det samhälle vi växer upp i. Det är förstås bland annat kultur som avgör att ukrainarna revolterar från första början, men det är också kultur som gör att rationell-rättslighet kan utgöra en form av legitimitet.

Intressant nog är ryssarna famously besatta av en falsk formalism där kontrakt och regler och formaliteter uppfattas som oerhört viktiga, men där lögner och missbruk av allt detta undergräver hela skiten och gör allt till ett bisarrt gallerispel. En mer generell iakttagelser är att många diktatorer håller allmänna val som det sen fuskas i på olika sätt - varför inte bara brute-force:a makten och öppet krossa allt motstånd? Varför låtsas man?

Låt oss beakta följande fyra jämviktslägen:

Lyd/lyd

Bryt/Lyd

Lyd/Bryt

Bryt/Bryt

I Lyd/Lyd lyder medborgarna staten och staten medborgarna. Detta är en välfungerande demokrati utan värre avarter i termer av terrorism, separatism eller kriminalitet. Sverige är ett typiskt fall av Lyd/Lyd, möjligen med en trend bort därifrån mot...

...Bryt/Lyd, när medborgarna bryter mot lagar och regler men staten fortfarande följer demokratiska och rättsstatliga principer. Detta riskerar att spåra ur, antingen genom att staten tvingas bli mer repressiv, eller genom att en eller annan aggressiv minoritet eller maffia-struktur tar över makten och blir despotisk. Vi hamnar då i Bryt/Bryt tills dess att staten lyckas piska in medborgarna i...

...Lyd/Bryt, där medborgarna lyder staten men staten bryter mot reglerna och är despotisk. Kina känns som ett tydligt fall av Lyd/Bryt. Ryssland kanske inte riktigt cleant fall eftersom ryssarna också håller på med fuffens. Av alla de tre lägena är Ryssland dock ändå mest detta, Lyd/Bryt.

Jag hoppade lite raskt förbi Bryt/Bryt men generellt sett är det väl kaotiska skitländer som präglas av detta. För att tala med Why Nations Fail länder där staten är svag (men ändå ond eller despotisk).

I Bryt/Bryt föreligger ingen nämnvärd koordination. Alla agerar själviskt. I Lyd/Lyd föreligger en ömsesidig förväntan på normefterlevnad - staten litar på att medborgarna följer reglerna och medborgarna litar på att staten agerar korrekt och för det allmänna bästa (give or take). Detta är en höggradig koordination och det enligt mig mest eftersträvansvärda jämviktsläget med massiva plussummevinster. 

Bryt/Lyd är en misslyckad koordination där (delar av) befolkningen agerar parasitiskt på staten (och således på alla andra medborgare) - det är ett instabilt läge som måste klättra tillbaka upp till Lyd/Lyd eller trilla ner till Bryt/Bryt. Lyd/Bryt är nån slags orwellsk dystopi (som sagt, Kina) där befolkningen är följsamma drones och där staten utnyttjar detta. (Nordkorea också bra exempel. Svarta marknaden? säger du kanske då. Svarta marknaden frodas ju dock emellertid med statens goda minne ety ekonomin helt bygger på nattbönder och tanter som säljer hemodlad mat på busshållplatser.)

Lyd/Lyd är såklart billigare och mer effektivt än Lyd/Bryt, analogt med att frivillig arbetskraft som sagt är mer effektiv och billig än slavar. I ett land som Ryssland kan regimen behöva låtsas följa regler och lagar - vara formalistiskt och agera på ytan protokollsenligt - för att medborgarna ska kunna låtsas acceptera statens legitimitet. Blind lydnad kan kanske bli för mycket kognitiv dissonans - rysk fuskformalism kanske ger en adaptiv preferensformerings-utgång för den enskilde att spela med och inte känna direkt underkastelse och förnedring.

 Den rationell-rättsliga legitimiteten är därmed möjlig att upprätthålla både i demokratier och diktaturer, med något olika funktion. I det ryska fallet har vi att göra med en cynisk formalism och en illusion av legitimitet som gör det lättare att svälja despotin och dominanshierarkin. I Ukraina-fallet önskar vi en rationell-rättslig legitimitet med mer substans, men det är förstås en öppen fråga om man förmår bryta kulturens bojor och sluta vara ett korrupt skitland.

Vi bör komplettera med andra former av legitimitet. Traditionell legitimitet ("det har alltid varit så") kan användas precis lika cyniskt som rationell-rättslig. Isis kan åkalla Kalifatet, Ryssland kan åkalla sin ortodoxa kristna särart och Kievriket. (Obs, Ryssland och kriget om historien redogör för hur man kan kriga om traditionell legitimitet - dagens Ryssland kanske snarare är ett mongoliskt lydrike och en expansiv moskvastat medan Ukraina är Kievrikets arvtagare?) 

Karismatisk legitimitet handlar om ledarens strålglans, och det kan förstås flyga både i Nazityskland och i mer trevliga exempel. (Fan, kan bara komma på Nelson Mandela, men han var väl egentligen ett rövhål? Vem är inte det å andra sidan.) Diktaturer kan såklart tillämpa cynisk-karismatisk legitimitet och försöka skapa eller påtvinga karismatisk ledargestalt, såsom Broke Back-Putin på hästryggen eller det riktigt patologiska exemplet Nordkorea.

Sen har vi output-, input- och throughput-legitimitet. Output- handlar förstås om välståndet som genereras. Här räknas ju kontrollskador från diktaturer som nettominus medan kapitalistisk frihet tenderar att ge rikedom åt alla och bekosta välfärdstransfereringar och gemensamma plussumme-investeringar. Det ryska fallet är åter intressant; se t.ex. Kraghs Det fallna Imperiet och Kalle Knivilääs Putins folk som båda berör oljeprisets roll för rysk regimlegitimitet. Så länge det råvaruberoende Ryssland bygger nya badhus i glesbygden är folk glada, men när det är lågt oljepris kollapsar Sovjet. Svår ekonomisk situation kan då antas behöva vägas upp med insatser inom andra områden - kanske är det fattigdomen i Nordkorea som kräver så mycket påtvingas karismatisk legitimitet.

Input-legitimitet handlar om demokrati som sådan, eller om hur man som medborgare upplever delaktighet och inflytande. Säkert viktigt för vissa men historisk eye-balling tyder på att det är rätt oviktigt och absolut utklassas av output-legitimitet. Throughput-legitimitet handlar om att processerna och byråkratin är transparent och regelstyrd och förutsägbar. 

Låga scores till Ryssland, men cynisk formalism kan ju lajva throughput-legitimitet. Känns allmänt som att throughput- är nära släkt med rationell-rättslig legitimitet och kanske redundant i begreppsapparaten. Ett annat sätt att se det är att Rysslands cyniska formalism upprätthåller en rationell-rättslig legitimitet, där formella institutioner finns på pappret, allmänna val fejkas &c., men där throughput-legitimiteten är låg eftersom allt är bluff och båg och kvaliteten i institutionerna är obefintlig rättsstatligt sett.

Social eller normativ legitimitet handlar om de kulturella förväntningarna på vad som är rätt och fel. Detta ligger ganska nära traditionell legitimitet men tillåter snabbare förändringar enligt min tolkning. Till exempel kanske den normativa legitimiteten i svenskt jämställdhetsarbete är hög även om den traditionella legitimiteten är låg - många önskar och accepterar en förändring. (Figurerat exempel men ni fattar kanske.) Demokrati och allmän rösträtt skulle kunna vara ett annat exempel - en rätt ung institution med hög normativ legitimitet. Intressant dock att även unga institutioner rätt snabbt brukar tillskrivas traditionell legitimitet, tex. när man skryter om att svenska tryckfrihetsförordningen är världens äldsta eller att USAs konstitution är världens äldsta, etcetera dumheter. Assyriska mördarkungar kommer alltid vara äldre, så don't go there!

Hur som helst, min poäng är väl delvis att Social/Normativ legitimitet är ett utfall av kulturell evolution där output-legitimiteten är mer "ultimate cause" och en slags selektionsfunktion för vad som kristalliserar sig till normer, tabun och social förväntan. Så småningom aggregerar en bra frihetlig kapitalism upp till en rationell-rättslig och throughput-legitim ordning där vissa institutioner av hävd förväntas generera en bra output för flertalet - genom att möjliggöra den bästa formen av koordinering i Lyd/Lyd-jämviktslägen.

Vad är då "rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten" i fallet Ukraina? Kanske är det en sista kategori av legitimitet som vi kan kalla "spelteoretisk legitimitet" - en koordineringsmekanismslegitimitet där vi helt enkelt aktivt söker ett jämviktsläge som vi med fog kan anta kommer kulturellt evolvera till den sociala-normativa (kulturella) legitimitet som vi önskar. Om vi förmår upprätta en rättsstatlig och icke-korrupts situation lokalt i tiden - lyckas vräka ut diktatorer och nitiskt slå ned på mafiastrukturer och korruption - så kanske vi över tid kan visa att institutionerna levererar och hur de gör det, varpå vi vinner rationell-rättslig legitimitet och throughput-legitimitet genom output-legitimitet.

Problemet med Ryssland under goda tider och höga oljepriser är att outputlegitimiteten trumfas throughputlegitimiteten och möjliggör den cyniska formalismens falska rationell-rättsliga legitimitet, vilket under århundradena har etablerat en oönskad social/normativ legitimitet eller helt enkelt en jävligt pissig politisk kultur.

Ukraina ligger i riskzonen, eller snarare har legat i samma zon men försöker desperat klösa sig ur den, och måhända kan EU stötta i att påtvinga korruptionsmyndigheter &c. Å andra sidan, alla balkanländer som blir med i EU gör ju det bara för att kunna äta strukturfondspengar och verkar sällan klättra särskilt snabbt upp ur sin tredje världen-mentalitet. Ukraina är förmodligen sämre än de sämsta EU-länder as of today.

Dock började alla kulturer en gång som samlar-jägare så det är uppenbarligen inte omöjligt att hitta rätt path till perfection. Anders Nordström skriver i den tidigare länkade korrespondensen: "Jag tror att oligarkerna i Ukraina i högsta grad finns kvar. Det jag ser som en avgörande skillnad mot t.ex. Ryssland är att de balanserar mot varandra." Detta minner onekligen om Why Nations Fail-tesen om att många balanserade faktioner, som i Storbritannien när det begav sig, möjliggör utveckling till politisk pluralism eftersom - igen koordination - alla vinner på att upprätta institutioner som balanserar makterna mot varandra snarare än att enskilda makter får monopol; och ingen är så allsmäktig att den har råd att inte tillskapa sådana institutioner. Moral som koordinerings-nödvändighet.

Som vanligt är kulturell evolution den bästa modellen såtillvida att den närmast är en meta-modell som inkluderar alla ontologiska och alla epistemologiska nivåer.

Ukraina och pluralism

Hej Anders [Nordström, lektor i statsvetenskap vid Södertörn som författat denna avhandling],

tack för bra dragning igår på Riksarkivet, där jag satt i publiken [...]

Jag gissar att du kanske läst årets ekonomipristagare - läste själv Why nations fail för ett tag sedan. Utifrån din presentation känns Ukraina som ett väldigt intressant fall i deras modell. Har Ukraina klarat att bryta "oligarkins järnlag," och i så fall varför? Eller fruktar du en återgång till auktoritärt styre även om Ryssland skulle totalbesegras och Ukraina bli fritt? Finns det risktendenser i Zelensky-regeringens agerande?

Du var inne på att existensen av konstitution och parlament var viktiga faktorer för Ukraina. Finns det inte gott om exempel på när sådana faktorer inte är vatten värda? Borde vi inte leta andra förklaringar till Euromajdan och att Janukovytj avsattes?

Som statsvetare antar jag att du också [del 1, del 2] kommit i kontakt med Huntington och The Clash of Civilizations. Han dryftar som bekant Ukraina-fallet och pratar om att gränsen mellan västlig och ortodox civilisation skär rakt igenom landet. Vad ger du för den förklaringsmodellen med avseende på nuvarande skeenden?

Om vi kombinerar Why Nations Fail och Huntington, finns det någonting där som berättar för oss varför (om nu) Ukraina lyckas med en demokratisk transition, medan Ryssland misslyckas? I Why nations fail gör de ju en stor sak av hur Väst- och Östeuropa responderar väldigt olika på Digerdöds-kataklysmen, av institutionella skäl. (Men jag drar gärna in Evsay Domar och land/labor-ratio-teorin... Men det kanske är en annan historia.)

Tack igen för bra presentation!

Mvh [Antropofagi]

***

Hej,

tack för återkoppling!

1. Har inte läst årets ekonomipristagare. Tack för tipset! Jag tror att oligarkerna i Ukraina i högsta grad finns kvar. Det jag ser som en avgörande skillnad mot t.ex. Ryssland är att de balanserar mot varandra. Orosmomentet är nog hur man ska göra med frånvaron av allmänna val om kriget fortsätter under många år till.

2. Min poäng är att konstitutioner och demokratiska institutioner är bättre skyddade i Europa än någon annan stans så längre länderna befinner sig inom och tillsammans försvarar det europeiska rättsområdet. Det är naturligtvis inte den enda förklaringen men betydelsen av att tillhöra europa ska inte heller underskattas. Euromajdan och avsättandet av Janukovytj berodde på andra saker än konstitution och parlament men att formerna för makttransitionen skedde inom ett rättsligt ramverk skapar en rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten. Den rationellt-rättsliga legitimiteten om vi pratar Max Weber.

 
3. Huntington känner jag väl till. Jag tror hans förklaring stämmer överens med Putins sätt att legitimera invasionen. Så vill man se det så är det lite en självuppfyllande profetia. Men inte en bra teori.

4. Det här är en mycket komplex fråga som inte lätt kan avhandlas med några korta meningar. Jag vill hävda att det har med statstraditionerna att göra och att Ryssland har imperieambitioner som inte rimmar väl med demokratisering. Projektet Ukraina är att bli ett normalt land i den rådande liberaldemokratiska världsordningen. Projektet Ryssland är att inte acceptera att bli ett normalt land för då kan inte imperiedrömmarna uppfyllas. Därav idéer om rysk särställning, ryska världen etc.

Mvh A

***

Tack för svaret.

Nej, håller med om att Huntington blir klurig om man ser det som en normativ rekommendation - men iofs. kanske Ryssland då ändå skulle splittras, om muslimska grupper exempelvis skulle skiljas av från den ortodoxa civilisationen.

Inbillar mig ändå att kulturella faktorer (som jag tycker underförstått skymtar i Why nations fail) borde kunna förklara benägenheten till opposition och uppror mot despoter. Författarna är inne på att ryska väldet drog åt tumskruvarna på befolkningen iom. Digerdödens folkminskning (Evsay Domar igen...) vilket ledde till träldom, medan engelsmännen tvingades till större frihet och maktdelning. Om nu den västukrainska befolkningen i större utsträckning är koloniserande västeuropéer, som nämndes i ett av de andra framförandena på Riksarkivet, kanske det finns en kulturell komponent att beakta, med en något större vana vid och anspråk på pluralism. Och att denna kulturella komponent varierar i östvästlig riktning över Ukrainas territorium. Detta sagt förstås helt utan att ge Putin rätt i sina anspråk - isf. borde han väl som sagt ge upp Kaukasus...

I Why nations fail dryftar de just hur maktbalansen i Storbritannien (eller kanske egentligen England) ledde till en ofrivillig pluralism där olika egenintressen stod emot varandra. Man kan ju hoppas på motsvarande utveckling i Ukraina! Imperiedrömmar-teorin verkar rimlig - känner igen det mycket från Kraghs Det fallna imperiet. Frågan är väl hur ideologi uppstår och om det är en funktion av institutioner eller ett uttryck för kultur - eller tvärtom formar båda.

Nåväl, tack igen för svaret och fortsatt fin dag!

***

Hej,

jag tror inte du ska tolka Piotr[ Wawrzeniuk, docent, universitetslektor Försvarshögskolan]s föredrag om gammelsvenskbyborna som att västukraina är befolkat av västeuropeiska kolonister. Kolonisering i de av Katarina erövrade områdena gjordes bland annat av fria bönder från de tyska länderna men det innebar inte att det var obefolkat område.

Ukrainarna är alla ortodoxa. I väst finns den grekisk-katolska kyrkan som tillämpar ortodox rit men tillhör katolska kyrkan. Det går tillbaka till Sigismund Vasa som förde in rutenska ortodoxa kyrkan i katolicismen. Googla unionen i Brest! Ytterligare en av korsvägarna mellan Sverige och Ukraina. Piotr har skrivit sin avhandling om hur katolskt inflytande påverkade seder och bruk i de grekisk-katolska områdena.

Men upprorsandan brukar annars tillföras föreställningen om kosackernas självständighet. Det var kosackerna (som var djupt ortodoxa) som gjorde uppror mot polska samväldet (när det var försvagat pga Sveriges härjanden, ”syndafloden” kallat, ytterligare korsväg…) och allierade sig med Moskva. Löftet var då självstyre men Moskva hade sen andra idéer. Det är det självstyret som Mazepa försvarade.

Annars tror jag att upprorsandan idag mest kommer sig av en tradition av att kunna klara sig själv i svåra tider, en vrede över maktmissbruk och att det finns ett historiskt fönster att kunna bryta sig fri från Moskvas dominans som alla i UA har personliga minnen av på något sätt. Kom ihåg att ukrainare i öst identifierar sig som ukrainare även om de pratar ryska och kan vara misstänksamma mot västukrainare.

Så den förment civilisatoriska enigheten inom ortodoxa. katolska och muslimska områden håller inte riktigt streck. Det finns mer exempel på strider inom ”civilisationer” än mellan skulle jag säga.

Statsvetenskapen försöker ju göra allmängiltiga förklaringar på politiska skeenden men historien gör alltid motstånd med sin komplexitet och kontextbundenhet. Jag tror vi behöver båda för att navigera i samtidens skeenden ;;)

Ha det fint och tack för intresset!

Mvh
//A

***

Ja, kosackerna... Verkar härliga när man läser Tolstojs Kosackerna men inte när man läser Gogols Taras Bulba. Har svårt att få kläm på dem ärligt talat.

Håller med om de allmängiltiga förklaringarnas begränsningar, och lutar åt att all historievetenskap också är "overfitted" och att verkligheten utvecklas på ett sätt som nödvändigtvis trotsar alla tidigare förklaringsmodeller. Till och med naturlagarna har evolverat fram, enligt Tomas Hertog.

Tack och hej!

Summarum

Det är viktigt att ta tillvara på de gånger man har fel. Har man fel lika ofta som Antropofagi är denna resurs dessutom potentiellt mycket ymnig.

En gång gjorde Antropofagis nära samarbetspartner mer eller mindre en hel platta om Covid-19-pandemin. Ett genomgående tema var hur dum Anders Tegnell var och hur fel Sverige hade som inte stängde ner samhället mer.

Konverterik · COVID 16

Hur blev det då?

Låt oss beakta fallet Australien.

I Australien var det hårda bud under pandemin. Alla laddade ner en "smittapp" som innebar att om man varit i exempelvis samma butik som någon som senare testat positivt för Covid, ålades man själv karantän. (Jag har inte lyckats förstå exakt hur obligatorisk denna app var, men som jag uppfattar det väldigt.) Karantän innebär förstås frånvaro från arbete, vilket inte renderade någon form av ersättning eller sjukpenning. Ganska snart tog folks semesterdagar slut för att täcka upp karantänen och sen var det utebliven lön som gällde. Många hamnade i ekonomiska trångomål.

Sverige? Sverige klarade sig på det hela taget rätt bra. Färre döda än jag befarat och mindre påverkan på ekonomin än i andra länder, som jag uppfattar det. Coronakommissionens klagovisa var inte värre än att den totalt glömdes bort när Ryssland samma dag som publicering anföll Ukraina.

***

Varför trodde jag då fel?

1. Viss panik eller i vart fall oro. Läskigt med en okänd pandemi och det kan kännas helt rätt att ta det säkra före det osäkra.

2. Kännedom om hur dysfunktionella svenska statliga myndigheter är i allmänhet, och hur dysfunktionell Folkhälsomyndigheten (FHM) är i synnerhet. Antropofagi har arbetat med FHM och insett att de är befolkade av ganska konstiga, obegåvade, långsamma människor som generellt sett gör väldigt få knop. Enligt vänner som arbetat på FHM är organisationen och arbetsmiljön väldigt djupt under all kritik. Det är kort sagt ett skitställe. Varför skulle FHM i så fall klara att dra rätt slutsatser kring en pandemi?

3. Kontrarian-bias. Alltid kul att vara motvals och det fanns en viss kultbildning kring Tegnell och den svenska strategin. Tumregeln är som bekant att det alltid är värdefullt att säga emot även om man har fel.

Slutsatser av detta?

1. Jag är en neurotisk person - det är bara att fortsätta jobba med kost, meditation och motion för att motverka sig själv.

2. Kanske att ett kulturellt evolverat institutionellt system är bättre än vad vi kan förvänta oss av de dåliga delarna?

3. Jag gjorde ändå rätt. Någon måste ta kostnaden för att - och ha nöjet utav att - säga emot alla andra.

En tanke är att "faktiska effekter är inte bästa sättet att utvärdera en process," eftersom vi kan ha agerat rätt eller fel givet det vi visste när vi inte visste så mycket. Det blir dock lite löst resonerat eftersom det då blir möjligt att påstå att det kanske är påväg aliens för att döda oss så nu måste vi alla pausa all annan verksamhet och bygga en ... sån grej som man använder för att hindra aliens.

Summa summarum var jag, är jag, och kommer jag alltid förbli en idiot.

Islam åter i skottgluggen

Den stora frågan är varför Japan klarade att göra det Turkiet inte klarade.

Vi har tidigare i all korthet pratat med Joseph Henrich:

"Antropofagi: To my delight you address this in the final chapter of The Weirdest People, and yet I want to know more about your thoughts on the matter. Previously, I was all Inglehart and modernization-theory, but now I feel like the reduction of kin-intensive institutions is primary to economic and political development. What implications does this have on the global project of modernization? And why do some manage to make the leap to WEIRD? [...]

Henrich: We'll many things matter and we are still sorting all that out. Pre-existing kin-based institution. Openness to brands of Christianity, Other cultural psychological traits, etc.

Antropofagi: Do you see any arabic and/or islamic equivalent of the Meiji Restoration? Can kinship-intensive MENA-societies at all implement democracy, or do we have to stand Saddam Hussein for a few centuries before they can move on to a western model? Was Atatürk an islamic (though secular) Meiji, and how should we then understand the current backlash under Erdogan?

Henrich: Well, Turkey under Ataturk imported tons of European laws, etc. (including the Swiss Civil code).

Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Antropofagi: Did the Meiji Restoration really accomplish a decline in cousin marriages, or was the actual rate low already? My current view is that the rate of cousin marriages was only about 4 to 20 percent of all marriages in feudal Japan, which is way less than for example MENA-rates. Is the successful japanese transition to WEIRD:ness partly explained by a comparatively favourable starting-point?

Henrich: That seems plausible to me. We need to assemble all the data."

Vi har också tidigare sågat Why Nations Fail lite försiktigt.

Nu börjar jag dock undra om det inte är i Why Nations Fail som svaret finns på varför Meijirestaurationen lyckades där Ataturk gick bet. Det finns institutionella dimensioner som förklarar varför vissa länder lyckas absorbera WEIRD:ness.

Jag tror följande: Kusinäktenskapsförbud förklarar det som Why Nations Fail kallar "institutional drift" och kan säkert ha gjort skillnaden mellan hur Östeuropa och Västeuropa reagerade på Digerdöden (men där tror jag nog mer på Evsey Domar). Det är tack vare katolicismen som WEIRD:ness kan evolvera överhuvudtaget, och det är bland annat proto-WEIRD:ness som gör att kolonierna i Australien och USA utvecklas på det sätt de gör. WEIRD:ness skapar också industriella revolutionen som i sig blir en kataklysm à la Why Nations Fail.

När WEIRD väl är ett faktum är det inte länge "stokastisk kulturell evolution" som är det mest intressanta, dvs. inte framåtdriften i någon given kulturell utvecklingskurva. Istället är det den horisontella mekanismen där människor lånar in kulturella paket av mer framgångsrika grupper. Förmågan att implementera WEIRD varierar kraftigt beroende på ... grad av centralisering? Grad av släktskapsintensitet (ändå)? Geografiska faktorer à la Diamond/Zeihan? Mänsklig agens à la David Deutschs Diamond-kritik? (The Beginning of Infinity.) Slump (att Tokugawa-shogunatet inte segrade mot Sakamoto Ryoma och hans allierade)?

Det känns som att Why Nations Fail har bättre svar på frågan om varför Japan lyckas och Turkiet misslyckas. Deras teori gör en distinktion mellan ländernas institutioner som skulle förutsäga den utfallsskillnad vi observerar. Post-dicting, liksom.

***

Vilket för oss tillbaka till islam. (Muslimerna ej judarna; hjältar; fel sida av historien; symptom eller orsak; FGM.) Den avgörande institutionella skillnaden som jag kan se mellan Japan och MENA är faktiskt religionen. Vi cirklar sålunda tillbaka till frågan om vilka religioner som är bäst respektive sämst. Förmodligen är shintoism bättre än islam. (Ompröva tes; religionskriterier; sapiensfråga.) Givet allt jag vet om islam verkar det sannolikt att denna religion manifesterar sig i sämre och mer extraherande politiska institutioner än shinto. Dessutom verkar islam per se innebära ett hinder för inklusiva ekonomiska institutioner.

***

Vad är institutioner, memes och kultur? Låt oss tänka på memer som gener, det vill säga i själva verket godtyckligt avgränsade stycken av informationsmassa som manifesterar sig i fenotyper och därmed är föremål för selektion. (Förkasta?; reduktionism och sånt; händelseutveckling.) Detta perspektiv innebär att det egentligen är fenotypen vi bryr oss om, och fenotypen i kulturell evolution är förstås beteenden (och vad de leder till i termer av artefakter och fysisk infrastruktur). Både memer och gener selekteras därmed på samma spelplan.

Idéer som finns i individens huvud är en sak. Mänsklighetens öde handlar annars inte minst om koordination. Memes kan verka genom att möjliggöra (eller för den delen hindra) koordination av många individer. Memeplex kan ses som stora sammansättningar av memes som uttrycker sig genom koordinationsmöjligheter, dvs. samfällt agerande i former av samhällen - vi kan prata om ideologi, religion, eller mer generellt om intersubjektiva fenomen (lögner som förändrar verkligheten; religion som en "functional meme" på rationalist-autistiska).

"Institutioner" är förstås fenomen som beskriver mänsklig (formaliserad) koordinering. De baseras på memes, både explicita (vad står det i konstitutionen/lagen/riktlinjerna/planen?) och implicita (kulturella, dvs. hur tenderar folk att ändå agera). Institutioner är formaliserade bastioner av intersubjektiva fenomen - samhälleliga Schelling-funktioner i stor skala. Intersubjektiva fenomen är mer spridda funktionella memer som möjliggör implicit kulturell koordinering.

Givetvis producerar islam som ideologi också formaliserade institutioner, som givetvis har betydelse. Vi kan se hur Why Nations Fail med sin betoning av institutioner här möter Henrichs kulturella evolutions-perspektiv.

På memetisk nivå handlar det om enskilda informationssträngar som uttrycker sig i beteende på ett sätt som möjliggör differentiering via selektion. Komplexitet uppstår när andra människors beteenden blir ett selektionstryck och när koordinering mellan människor bygger nya världar där memer selekteras enligt en ny och syntetisk logik. (Lex domesticering av memes, del 1 och del 2.)

De skadliga muslimska institutionerna har vi redan ägnat alltför mycket tid åt att beskriva (se många av länkarna ovan). De shintoistiska är mindre kända för mig. Intressant nog verkar självmordskult och auktoritetstro vara framträdande fenomen både inom islam och i Japan (vågar pga. dålig koll inte säga inom shintoism, men kanske).

Tillsvidare väljer jag att tro att skillnaden mellan Meiji och Ataturk är att islam är rekord-dålig religion som ger upphov till (på Nations Fail-språk) extraherande politiska och ekonomiska institutioner.

Why Why Nations Fail Fail

Why Nations Fail är en gammal statsvetenskaplig kioskvältare som i korthet handlar om att institutioner förklarar skillnader i utfall mellan länder. Författarna skiljer på inclusive och extractive politiska respektive ekonomiska instsitutioner. Framförallt förklaras industrialismen med att inklusiva (eller pluralistiska) institutioner växte fram i Storbritannien med start i digerdöden under 1300-talet, när arbetskraft blev scarce och det av olika skäl blev svårt för adeln att införa livegenskap (vilket skedde i Östeuropa till följd av samma massdöd). På skalan mellan kaos och totalitarianism är det någonstans i mitten man vill vara för att utveckla pluralistiska politiska institutioner; man vill varken vara Somalia eller Nordkorea, men lagom centraliserad, maktdelad stat mittemellan. Då blir det frihet, liberalism, innovation och tillväxt.

(Relaterat: Domarboken, en rape-and-revenge; allt om Evsay Domars träldoms-teori.)

Why Nations Fail har ett väldigt bra naturligt experiment att luta sig mot, men inleder med ett väldigt dåligt. En stad/by på gränsen mellan USA och Mexiko delar kultur och historia men har olika utveckling till följd av olika institutioner i Mexiko respektive USA. Fallet tas som intäkt på att alternativa förklaringar som geografi och kultur inte spelar roll; det handlar om institutioner, institutioner, institutioner. Det dumma med detta exempel är att lokala utfall kommer att påverkas av den större politiska enheten (Mexiko, USA) som i sin tur kan formas av kultur respektive geografi. Exemplet övertygar icke.

Det som kittlar förnuftskänslorna bättre är Nordkorea vs. Sydkorea. Samma kultur och så vitt känt i relevanta avseenden liknande geografi skapar - på grund av väsensskilda institutioner - en extrem variation i utveckling och utfall. Nordkoreaner är i snitt fyra cm kortare än sydkoreaner pga. undernäring. Bara för att ta ett exempel.

Why Nations Fail polemiserar uttryckligen mot Jared Diamond (geografiska förklaringar) samt kulturella förklaringar. (Samt, mot förklaringen att vissa politiker helt enkelt är dumma i huvudet/okunniga.) Istället använder författarna olika historiska fallstudier och skeenden för att visa hur kulturell drift och critical junctures [uppdatering: "formar utvecklingen"?]. Boken straw-mannar röven av både geografiska och kulturella förklaringar, och det skulle vara oerhört önskat att sätta Peter Zeihan, Joseph Henrich och Why Nations Fail-killarna i samma rum i sju timmar för att reda ut motsättningar och likheter mellan sina respektive förklaringsmodeller.

Antropofagi känner nu tvånget att lassa in fem cent i debatten. Det skramlar så i muggen och Nyfikenhetens Tiggare På Tunnelbanan ser så hungrig ut.

I min ödmjuka mening är det just den kulturella förklaringsmodellen som Why Nations Fail ägnar sig åt. Särskilt om vi pratar kulturell evolution-modellen. Why Nations Fail verkar tycka att kulturella förklaringsmodeller enbart handlar om individers normer, men en mer sofistikerad variant rör hur individer samordnar sig och hur deras kulturellt scriptade normer och preferenser aggregeras i institutioner. Why Nations Fail ägnar sig till och med uttryckligen åt "evolutionära låneuttryck" när man pratar om institutionell drift (jmfr. genetisk drift) och critical junctures (kataklysmer).

Diskussionen om hur kataklysmen Digerdöden pga. små skillnader i institutionella ingångsvärde leder till olika utvecklingsvägar i Öst- respektive Västeuropa är ett gyllene tillfälle för Why Nations Fail att notera det potentiella värdet av geografiska faktorer. Evsey Domars land/labor-ratio-teori gäller just hur tillgång till öppna vidder påverkar arbetarnas möjligheter och eliternas motagerande - geografiska faktorer kan definitivt sägas spela en roll. De exempel som tas upp i diskussionen om Jared Diamond känns också klart missriktade och missar imo. Diamonds ambition att förklara "kolonialismens riktning" - istället fördummas det ner till halmgubben att "folk är latare i varmare klimat." (Hoppas jag inte gör mig skyldig till en meta-halmgubbe nu.)

Precis som att Teoribildningar inom IR kan sägas falla ihop till tre sidor av samma mynt kan kultur/geografi/institution-debatten rätt lätt lösas genom kulturell evolutions-modellen, där vi låter geografiska faktorer vara initiala selektionstryck, kultur utvecklas utifrån dessa selektionstryck och mänsklig natur, samt spelteori förklara uppkomsten av institutioner och annan social samordning som en funktion av kulturella normer och preferenser. Why Nations Fail polemiserar därmed helt i onödan.

Då kanske Du, kära läsare, menar att Korea-frågan kvarstår. Kanske lite. Men, det är rätt lätt att se att Sovjets och Kinas inflytande på Nordkorea och USA:s på Sydkorea både leder till kulturella och politiska skillnader by virtue of brute force. Historiska skeenden och kataklysmiska händelser tillåts enligt vår modell vara avgörande. Det är därför jag tidigare kritiserat Zeihan för att bortse från en "kulturell flaskhals-effekt" i fallet USA, där kulturell homogenitet och snabb befolkningspåfyllnad skapat en monolitisk politisk enhet och därmed en skillnad mot det splittrade Europa:

"I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten [USA]. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten."

Sammanfattningsvis är Why Nations Fail en härlig läsning för den historisk intresserade. Boken rör sig på nivån "institutioner" och kan läsas som en komplement till Joseph Henrichs The Weirdest People in the World och Peter Zeihan/Jared Diamond. Att man polemiserar mot andra ontologiska skikt är måhända en försäljningsteknik eller dramaturgisk vurpa, som är onödig och dum men inte ödesdiger.

Teoribildningar inom IR

Vilken modell ska man välja? Ska man välja flera olika?

Beakta Peter Zeihans i min mening hyperstrukturalistiska perspektiv. Det är rätt snyggt att 2014 förutsäga 2022 års ryska invasion av Ukraina på året, och generera denna prediktion mycket tydligt ur teoretiska antaganden applicerade på gedigen empiri. Men är Zeihans strukturalism tillräcklig?

Beakta även Huntington, som verkar ha fått rätt i alla fall sett till Sverige anno 2023 där en veritabel kulturclash synes pågå oförtrutet. Samtidigt spelar saudierna, turkarna och många andra realpolitiska spel. Finns det kulturella drivkrafter eller bara realpolitiska intressen?

Beakta även Mellanösterns demografi. Räcker den för att förklara Islams dåliga utfall på dagens Tellus? Eller tjänar vi på att undersöka dogmer och trosföreställningar?

Vi pratar om internationella relationer - IR. Vi pratar om de dominerande teoribildningarna. Vi pratar om: Idealism, realism, och strukturalism!

Men vi pratar också som vanligt om: Kultur eller (andra?) materiella strukturer?

***

Kära Peter,

du talar så vitt jag vet inte mitt obskyra germanska språk. Jag vill ändå sträcka ut en tvärkulturell hand till dig och ställa några frågor som du sällan verkar få i dina kanaler.

Det gäller frågor om den "deterministiska" (eller probabilistiska?) sidan av de geografiskt centrerade strukturalistiska teorierna som verkar ligga till grund för dina slutsatser.

I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten.

Skulle du påstå att ett o-koloniserat Amerika också skulle utvecklas till en oavsiktlig stormakt? Att ett folktömt Europa som konstruerats till ett kulturellt och ekonomiskt sammanhängande imperium skulle ha samma problem - vara lika splittrat och konfliktbenäget - som det Europa vi faktiskt har idag?

Det är huvudfrågan. Jag kastar in en annan, något relaterad, bara för säkerhets skull. Har du läst Joseph Heinrichs The Secret of our success och The WEIRDest people in the world, och om så är fallet, hur passar hans kulturell-evolutionära modell in i din geografiskt centrerade berättelse? Jag kan föreställa mig några intressanta sätt att kombinera dem (med geografiska parametrar som kulturella selektionstryck, probabilistiska attraktionsbassänger etcetera) men jag ser ingen perfekt överlappning.

Vänliga hälsningar, Antropofagi.

***

Frågan är alltså: Är det inte historiska (och om man så vill kulturell-evolutionära) processer som förklarar de intressanta utfallet? Självklart behöver man alkoholist-genen för att bli alkoholist, men det är införseln av sprit som gör hela skillnaden för innuit-befolkningen ifråga. Att man utrotade alla människor i Amerika och lät en ganska homogen europeisk befolkning befolkningsexplodera där på kort tid innebär inte att USA vore detsamma om detta inte skett, bara tack vare fördelaktig geografi. Eller?

***

Så till den andra frågan. Ska vi lyssna på Huntington eller vara real-geopolitiker?

En anomali uppträder inom realgeopolitiken: Ryssland begår självmordsattack på Ukraina och Väst. Hamas på Israel. Detta måste vi väl ändå använda Huntingtons IR-modell för att förklara - att ortodoxin respektive islam attackerar väst?

Men ack, i alla fall i Ryssland vs Ukraina hjälper just Zeihan oss att se genuina och i någon bemärkelse rationella intressena i ryssarnas agerande. Man måste säkra sin gräns vid Karpaterna, man måste ha Ukrainska naturresurser, man måste anfalla innan befolkningen åldrats till döds. Huntingtons "man måste rädda de etniska ryssarna i Ukraina" känns enbart som en halvhjärtad ursäkt. Som sagt vill förmodligen Putin inte revidera gränsen visavi Islam i Kaukasus. (Obs, Huntington säger inte att man måste det. Huntington är dock van vid att vantolkas så jag tror han hört värre gliringar.)

Men ock! Varför känner just ryssarna att de måste stjäla naturresurser och säkra Karpaterna? Tja, den ena möjligheten är att rysk kultur är sådan att man "måste" agera expansivt och aggressivt. (De har ju i motsats till muslimerna ingen oproportionerligt stor ungdomskull att skylla på.) Då är vi tillbaka på kulturell evolution och/eller historia. Den andra möjligheten är att länder i allmänhet måste harmonisera sina nationella och kulturella gränser och "rädda" sin närområdesdiaspora, och att alla länder med lite ballz kommer göra som Ryssland i förekommande fall. (Dags att ta tillbaka Östra Rikshalvan måntro?)

I så fall har vi en gödelsk loop där realism-IR-intressen är funktioner av kulturella uppfattningar, och då kanske Erdogan som slug turkisk bazaar-månglare är en mer korrekt kulturell-historisk modell (väl kompatibel med den realistiska modellen) än den trubbigare "MUSLIMER GILLAR JIHAD!"

***

Om vi då konstaterar att alla IR-modellerna på ett eller annat sätt äter varandras svansar kvarstår frågan: Vilka renderar bäst prediktioner?

Låt oss återvända till den demografiska frågan. Islam är expansivt på grund av demografisk boom, heter det (även i Huntingtons Clash.) Samtidigt drog Zeihan 2014 slutsatsen om Rysslands 2022-attack ur det faktum att barnen började ta slut. Här blir prediktionsvärdet lågt när motsatt utveckling leder till samma utfall.

Skulle den kulturella modellen addera prediktionsvärde? Inte på rak arm. Möjligen att jag förväntar mig ett lugnare Mellanöstern nu när medianåldern ökar i vissa länder, men å andra sidan är det inte precis befolkningsboomens Egypten som kaosat mest (kanske med undantag av den Arabiska Våren som ju var rätt kaosigt...), och fortsatt boom där får mig inte att tro att de kommer kaosa mer framöver. Ett befolkningsboomande Ryssland skulle visserligen oroa mig, men Ryssland oroar mig med eller utan folk, och kanske mer med eftersom det ger mer power.

Låt oss kika på ett annat exempel nämligen könsbalans och hök/duv-strategi. (Se Evsay Domars toffelteori; den slutgiltiga utlösningen; invandrarmän och svenska kvinnor.) Det verkar enligt Antropofagis extremt rigorösa gissningars om att arabiska dominanskulturer blir mer våldsamma när det finns ett mansöverskott, eftersom konkurrensen om fitta hårdnar och konkurrensen i dessa kulturer är våldsam/aggressiv. Motsatt blir västerländska samhällen mer fredliga av mansöverskott eftersom konkurrensen i prestige-hierarkier typiskt sett uttrycks genom prestationer, stiliga kavajer och hög föräldrainvestering. Kulturen bestämmer således utfallet givet samma demografiska input.

***

Realismen är en av de äldsta och mest etablerade teorierna inom IR. Den ser internationella relationer som ett anarkistiskt system där stater agerar för att maximera sin egen makt och säkerhet. Realismen betonar statens suveränitet och nationella intressen och anser att internationella konflikter och maktbalanser är centrala aspekter av världspolitiken. Realister tenderar att vara skeptiska till internationella institutioners och normers förmåga att påverka staters beteende. 

Realismen funkar bra som förklaringsmodell men kräver att vi kan specificera staternas intressen! Vi måste då förstå både kulturella preferenser och beteenden samt geografiska faktorer som påverkar intressena (tillgång eller brist på naturesruser, naturliga gränser, hamnar och handelsvägar). Vi måste också gå tillbaka till ruta noll och inser att kultur evolverar givet geografiska selektionstryck, men efterlämnar jämviktslägen som kan vara seglivade då de konstituerar sina egna selektionstryck.

Idealism, ibland kallad liberalism inom IR, är en teori som fokuserar på möjligheten av en mer fredlig världsordning genom internationellt samarbete och integration. Idealister tror att internationella institutioner, internationell rätt, demokrati och ekonomiskt beroende mellan stater kan minska risken för konflikt och främja fred. De betonar också vikten av etiska principer och normer i internationella relationer. 

Idealism-liberalism kan sägas stipulera beteenden genom att utgöra normer, men dessa normer kan i sin tur sägas vara kulturellt specifika i den måna liberalism faktiskt är ett kulturellt specifikt meme-plex (bortsett från vad vi anser om huruvida liberalismen tack vare meme-avel är mer universell än andra kulturer lyckas vara).

Konstruktivism fokuserar på hur internationella aktörers identiteter, normer, värderingar och uppfattningar formar deras beteenden och interaktioner. Enligt konstruktivismen är dessa faktorer inte givna eller statiska utan socialt konstruerade och föränderliga över tid. Denna teori betonar vikten av immateriella faktorer och menar att internationella relationer inte enbart styrs av materiella intressen eller maktbalans, utan också av idéer och övertygelser. Konstruktivismen ger bra förståelse för de intressen som realismen kräver, och konstruktivismen berättar även för oss om idealismens kulturella provinsialism!

***

Då var saken förmodligen utagerad för den här gången.

Framtiden

Eftersom året går mot sitt slut kan det vara sköj med lite prediktioner. Märk väl att tidigare ambitioner till meningsfulla formuleringar som möjliggör meningsfull prediktionsutvärdering är ett minne blott. Nu kör vi bara för skojs skull utan varken hämning eller eftertanke. Inga konfidensangivelser heller således.

***

Ryssland kommer kriga tills 500 000 man stupat (det vill säga cirka två år till) och sen kommer konflikten frysas vid någon slags stilleståndslinje och (små delar av?) östra Ukraina bli evigt no mans land. En bit av östra Ukraina kommer bli ryskt och folkmordet där kommer fortsätta oförtrutet med tortyr, kidnappade barn, plundring etcetera. Krim kommer skäras av från Ryssland och bli en slags autonom märklig halvstat med avsevärd formellt regionalt självstyre visavi Ukraina och avsevärt faktiskt (men ej erkänt) självstyre visavi Ryssland.

Ukrainas F16 kommer funka dåligt i praktiskt bruk på grund av svårt att renhålla landningsbanor samt vara svåra att drifta, underhålla och reparera, och tyvärr kommer F16 inte göra avsevärd skillnad framåt. Däremot kommer Ukraina tillslut få en del svenska Gripen som kommer hyllas för sin duglighet och som kommer göra slarvsylta av ryssar men som kommer vara för få för att få större betydelse.

På längre sikt kommer den ryska demografin kollapsa (krympa med ca 20 procent till 2100 och med avsevärt mycket större minskning bland etniska ryssar) samtidigt som Kinas kollaps (se nedan) kommer att ytterligare bidra till avbräck både vad gäller avsättningsmarknad för naturresurser och handelspartner i övrigt. Den ryska ekonomin kommer implodera och Ryssland kommer gå mot en superrepressiv Nordkorea-situation som dock kommer vara omöjlig att upprätthålla utan att territoriet faller sönder. Vi tänker oss slutligen ett slags moskovitiskt Nordkorea från Vitryssland till Uralbergen och med kaos i Kaukasus, krig i och om Kazakstan (som Ryssland kommer anfalla av ungefär samma anledningar som man anföll Ukraina), samt ett bortglömt Sibirien som naggas i kanten av omkringliggande spekulanter såsom Kina.

När ryssarna tappar kontrollen över Kaukasus kommer vi dock ångra att vi inte understödde Putins diktatur. De teokratiska islamistiska terroristnästen som kommer uppstå där kommer vara bananas och äventyra säkerheten i hela världen. Flyktingströmmar kommer (som vanligt) blandas upp med radikaliserade eller soon-to-be-radikaliserade unga män som kommer att begå fruktansvärda terrordåd i västvärlden och annorstädes. I bästa fall kommer Ukraina kunna återta sitt territorium och även upprätta en safe-zone in till och med Rostov vid Donau och Belgorov, för att hämma rysk logistik och militär kapacitet i närområdet. Detta kommer ytterligare avskära ryska ambitioner i Kaukasus och bidra till ett nytt kalifat där.

Som väl är kommer den nya-gamla konfliktlinjen mellan islam och den ortodoxa kristendomen minska ryskt inflytande i Mellanöstern samt leda bort uppmärksamheten från Israel och Västerlandet. Spänningarna mellan Islam och Väst kommer således minska då den gemensamma fienden Ryssland/Kina blir mer intressant, delvis som en följd av att Västs kulturella hegemoni klingar av när USA drar öronen åt sig som världspolis och Europas makt krymper under tyngden av en åldrande befolkning.

***

Kinas kollaps, då. Xi är uppenbarligen inne i någon slags spasmisk stalinistisk ultrarensning av de egna leden, vilket innebär att det politiska systemets funktionalitet är bortom all räddning. Med en demografisk kollaps och en dysfunktionell ekonomi kommer skulle man behöva top notch hantering. Nu har vi istället ideologiskt igenkloggade informationsflöden, grupptänk och ren skräck. Kina kommer inte gå att rädda.

Kina består av en hög andel han-kineser men geografiskt sett är territoriet väldigt uppdelat mellan olika etniciteter. För er som kan kinesiska:

I Kina bor Han-kineser, Zhuang, Hui, Manchu, Uighur, Miao, Yi, Tujia, Tibetan, Mongol, Dong, Buyei, Yao, Bai, Korean, Hani, Li, Kazakh och Dai, med långa bamburör. De fångar missionärer, och steker dem i smör.

När Beijing tappar kontrollen och de folkliga resningarna börjar kommer det i första hand förmodligen handla om att lokala makthavare och klaner samt städer bryter sig loss för att kunna agera mer självständigt visavi världsekonomin. Först Qin Shi Huang lyckades ena Kina och även sedermera har Kina ofta varit splittrat. Om definitionen av "enat" är kontroll över både Gula floden och Yangzi har detta varit fallet sex gånger, och ett sönderfall är således en del av ett historiskt mönster.

***

Ett sönderfallande Kina med kollapsande demografi och ekonomi kommer innebära att Afrika skiter sig ännu mer åt helvete än vanligt eftersom Kina varit en viktig marknad och nedgångar i Kinesisk konsumtion typiskt sett drabbar Afrika hårt. När Afrika äts upp ovanifrån av islamism, Sydafrika kollapsar i stambaserad svart rasistisk nationalism, och ingen lyckas bygga den kärnkraft man så väl behöver, kommer alla förhoppningar om en afrikansk tillväxtsaga slutligen behöva ges upp. Den demografiska transitionsmodellen kommer visa sig otillräcklig och inkorrekt när befolkningsexplosionen fortsätter och tillsammans med elände skapar mäktiga migrationsströmmar kors och tvärs över kontinenten vilket destabiliserar även rimliga länder. Samtidigt kommer Europa surna till på alla migrationsströmmar norrut vilket kommer innebära smäll på fingrarna och försämrade relationer.

Befolkningsökningen i Afrika kommer vara brutal. Vi förväntar oss ökningar med 304 % i Demokratiska republiken Kongo, 156 % i Etiopien, 378 % i Tanzania och 120 % i Egypten. Observera att Kinas prognostiserade befolkning förmodligen är gravt överskattad. Jag gissar 500 000 inv. år 2100.

***

Israel kommer fortsätta vårda insikten om att skita i alla belackares slappa veklaga och istället helt enkelt ta itu med sina egna problem på sitt eget sätt. Eftersom den demografiska explosionen i Mellanöstern delvis kommer klinga av och befolkningen så småningom åldras ur det destruktiva 15-25-års-spannet kommer konfliktnivåerna sjunka något och bunkerregimerna behöva ta något mindre hänsyn till revolutionära islamistiska rörelser som konkurrerar om makten. Därmed kan saudier och andra normalisera relationerna till Israel, som kommer att hålla den palestinska befolkningen jävligt kort och lönnmörda Hamas-ledare var de än tar sin tillflykt.

Ung demografi, hög nativitet och krigisk ideologi (islam) = massor av konflikter både externt och internt. "Islam har blodiga gränser, och detsamma gäller dess innanmäte" har jag för mig att Huntington skrev i Clash of Civ. Muslimska samhällen är även extremt mycket mer militariserade än andra, samtidigt som islam är världens kanske mest konfliktorienterade samtida religion (vilket verkar vara sant både teoretiskt och empiriskt) med de mest absoluta anspråken.

Samtidigt måste återigen saudierna krypa för USA och därmed indirekt Israel för att få den geopolitiska säkerhet man inte själv kan tillskapa. Riskfaktorer är både allsköns pirater som kapar oljetankers, Iran, samt Turkiet som strävar efter att bli islams kärnstat utan att tappa den geopolitiska balansen mellan Väst och Resten. Detta driver fram normalisering och förtätat samarbete mellan denna och andra muslimska stat/er och Israel, och den militära överlägsenheten Israel uppvisar kommer hålla alla stater på militärt respektavstånd.

Samtidigt kommer merparten av palestinier antingen folkfördrivas eller integreras i Israel, och selektionen för detta kommer vara att de mest progressiva och minst inavlade palestinierna kommer att vilja bli israeler, medan de största nötterna kommer bli kvar och segregeras och utgöra en "integrationsutmaning" i paritet med Sveriges dito. Mellanskiktet av halvdugliga palestinier kommer fly och/eller fördrivas till närliggande arabländer där de förmodligen kommer leva i flyktingläger under överskådlig framtid, eller möjligen slussas vidare som flyktingvåg till Europa och där ytterligare spä på islamiseringen. Palestinierna kommer tröttna på Hamas och det kommer övriga arabländer också göra, även om stödet från Iran säkert kommer kvarstå.

Kort och gott kommer det bli Iran mot resten vilket kommer gynna freden i Mellanöstern. Stora energiprojekt av typen "episkt fett solkraftstorn med smält salt" kommer att driva avsaltningsanläggning som kommer att få MENA att grönska som en jävla golfgreen till år 2100, vilket btw. kommer att käka upp en herrans massa CO2 från atmosfären. Turkiet kommer vara den jobbigaste aktören näst Iran pga. deras regionala stormaktsambitioner och många klämmor på Europas pungkulor.

Det kan vara värt att notera att Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan är med i the Abraham Accords (tack, Trump!) och saudierna vill som sagt också normalisera relationerna med Israel pga. trötta på skiten. Sedan tidigare har Egpypten, Jordanien och Förenade Emiraten slutit fred med Israel och fler kommer de alltså bli, arabländerna som inte lever för att utplåna den judiska staten.

***

Japan kommer bli ett museum av sig självt med en extremt åldrad och etniskt homogen befolkning. Materiellt kommer det vara okej ställt på grund av att alla japanska industrier utlokaliserar sin produktion till typ Vietnam och USA medan bolagsvinsterna går rakt in i den japanska bytesbalansen. Samtidigt kommer de döende åldringarna få klara sig relativt ensamma eftersom det inte finns någon omsorgspersonal att tala om bortsett från lite robotar, temporära filippinska arbetskraftsinvandrare samt något yngre gamla japaner.

***

Norrland kommer bli ett regnigt skithål. Och Sverige kommer hoppa på NATO-tröskeln ett tag till. Islamiseringen och infiltrationen av rättsväsende och myndigheter kommer fortgå. Sossarna kommer bli ett rent intresseparti för socialbidragstagare och islamister och de kommer propagera för "segregationsbrytande åtgärder" som innebär fasas hos den etniskt svenska (och den högpresterande utländska) befolkningen. Som väl är kommer S genomskådas och marginaliseras tillsammans med fringe-partiet MP. De ideologiska striderna kommer stå mellan liberalkonservativa, socialliberala och identitets-islamist-antisemiter (V+MP+S+C+Nyans) men M kommer skickligt spela vågmästare och härska rimligt under den opinionsförvuxna gökungen SDs tyngd och vinge. Alla kommer bli besvikna på att det blir för lite nazism och som anpassning kommer hela förvaltningskulturen dra öronen åt sig och vi kommer hamna i ett försäkrings- och kontrollsamhälle av Allahs nåde.

Omkring 2030 kommer proppen gå ur islamiseringsfrågan och plötsligt kommer alla våga prata om att riva moskéer. Det är dock lite svårt att säga hur koordineringen av den åsiktskorridorförflyttningen kommer ske eftersom islamist-sossarna förstås inte kommer svänga på ett sätt som fjärmar dem från sina kärnväljare i lorten-orten. Vi får anta att M kommer bli det nya S och debattens gatekeeper.

***

Kärnkraftsutbyggnad, CCS, geotermisk fracking-teknologi och smält salt-solkraftstorn kommer lösa klimatfrågan. Sen (ca 2100) kommer fusion och då blir det andra bullar helt och hållet.

Samtidigt kommer GAI och allt blir oändligt oförutsägbart. Lagom till att allt löst sig inom det gamla paradigmet.

***

Vad tror Du?

Påverkansmuslimer

När det nu framkommit att ryska påverkansoperationer syftat till att tussa ihop Erdogan med Sverige kan det vara värt att erinra sig den oändligt avlägsna sommaren 2023. Låt säga att du sitter och diskuterar hädelselagar med boomers. Genast regnade plattityderna i stil med "där man bränner böcker bränner man snart också människor" och alla över 65+ tyckte helt klart att det var läge att återinföra hädelselagar för att värna de skyddsvärda muslimerna. 

Antropofagis mänskliga avatar hade måhända inte koll på att just Ryssland låg bakom vissa händelser (även om det förstås inte förvånar), men redan i somras var det tal om att Iran provocerade fram Koran-kravaller och liknande som hämnd för en fängslad iransk folkmördare (som honey-trappats till Sverige, stupid fuck). Denna invändning - "vi måste inte skriva om svensk grundlag på grund av förmodade iranska påverkansoperationer" - landade aldrig nånstans. Det återstår att se om den närliggande sanningen om ryska påverkansoperationer gör det.

Sommarens islamkris påvisade ändå några intressanta saker. Utan inbördes ordning:

1) En stor andel troende muslimer i befolkningen skapar en sårbarhet som kan utnyttjas av främmande makt.

2) Muslimerna är ändå helt jävla sjuka i huvudet, eftersom de ballar ur vid minsta lilla koranbränning. Oavsett om koranerna brändes av främmande makts lömska agenter är muslimernas kollektiva reaktion ändå helt förkastlig.

3) Svenskar kan inte vara så extremt översensitiva att de skriker på grundlagsändringar vid minsta lilla motgång. Vad är principer värda om man genast kastar dem överbord när det stormar?

[Uppdatering: Obs, inte alla muslimer etc.]

DN förnekar sig icke

DN idag:

"Tävlingen om vem som har det värst och anklagelser om den andra sidans inhumanitet välter internet just nu. Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre. Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation, den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Det här är outsägligt sjukt och jag vill berätta varför.

***

Låt oss försöka oss på en liten moralisk balansräkning:

Det är lite svårt att dra ett likhetstecken mellan Hamas och Israel.

"Tävlingen om vem som har det värst" må vinnas av Gazas palestinier. Att Hamas, som styrt Gaza sedan ockupationen upphörde 2005, inte har förmått bygga ett likeable samhälle är dock knappast Israels fel. Israel gör sitt bästa genom att låta palestinier arbeta i Israel och genom att tillse elektricitets- och vattenförsörjning. Samtidigt försnillar Hamas som sagt bistånd för att stärka sin militära förmåga och för att indoktrinera befolkningen i judehat som synes överträffa det nazistiska.

"[A]nklagelser om den andra sidans inhumanitet" är inte fakta om dito. Vad som däremot är fakta är att Hamas med berått mod, långsiktig planering och uttryckt uppsåt dödat civila, bland annat spädbarn som man halshuggit. Palestinier i Gaza och i den världsomspännande diasporan har firat detta genom dans och fyrverkerier. Fördömanden av Hamas illdåd har lett till kontrafördömanden.

"Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre."

Ja alltså, "explicit syfte att mörda och kidnappa civila" är värre än att vara militärt överlägsna. USA är militärt överlägsna Hamas, men Hamas är fortfarande värre än USA. Att Ukraina lyckats stå emot Rysslands anfallskrig gör inte att skulden mystiskt flyttas från Ryssland till Ukraina. Militär förmåga ≠ ondska! Det är givetvis hur man använder förmågan som är intressant.

Om nu fler civila palestinier än israeler dör? För det första vet jag inte om det är korrekt. Det är självklart svårt att lita på uppgifter som kommer från Gaza, och eftersom Hamas systematiskt ljuger är det inte alls omöjligt att de rapporterar felaktiga dödssiffror eller påstår att egentliga kombatanter varit civila. (Ibland svårt att veta när fienden icke är en reguljär statlig militärorganisation som respekterar krigets lagar.) Låt oss för argumentets skull ändå anta att fler civila palestinier än israeler dör.

Då är det ändå inte Israels fel att Hamas använder civila som mänskliga sköldar; förlägger militära anläggningar under civila byggnader; och aktivt hindrar civila att fly undan krigszonen. Därutöver synes palestinierna själva ha stått för merparten civila dödsfall, på en principiell nivå då man A) avrättade judiska spädbarn, kidnappade, våldtog och mördade urskiljningslöst och således gjorde Israels militära svar ofrånkomligt; samt på en faktisk, konkret nivå då man B) själv skjutit ihjäl svinmånga civila när man felskjutit ett sjukhus med en raket. Förmodligen byggd av vattenledningar som bekostats av biståndspengar.

"Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation..."

 (Gaza har for the record inte varit ockuperat sedan 2005 då Israel också utrymde sina bosättare.)

"...den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Om Hamas hade skött sitt territorium på något rimligt sett hade de inte varit beroende av Israel för vatten och el. Om arabkompisarna i Egypten (som man inte hela tiden raketbeskjuter) hade tillfört vatten och el, samma sak. Om Hamas inte hade byggt raketer av vattenledningar hade man kanske haft vatten. Och om inte Gazaborna hade röstat fram Hamas och palestinier världen över inte hade firat massmordet på civila män, kvinnor och barn, hade kanske det inte sett så jävla mycket ut som att alla Gazabor fan är med på Hamas-tåget!

Bombande av civila är för övrigt något som Israel undviker. De precisionsbombar och skickar ut varnings-SMS till boende. Att Hamas raketbeskjuter egna sjukhus och använder civila som mänskliga sköldar leder givetvis till att civila personer också dödas. Vilket är tragiskt (om de inte hurrat när spädbarn halshuggits, för då är det fan rättvisa.)

***

Vi går vidare:

"Reaktionerna på den fruktansvärda attacken på sjukhuset i Gaza är ännu ett exempel på bristen på empati. Innan händelserna ens klarnat plingar mobilen av hjärtskärande meddelanden från mina palestinska vänner som vädjar om att sprida nyheten om Israels grymheter, samtidigt som israeliska vänner tiger eller tvår sina händer, förvissade om Israels oskuld. Förminska, relativisera och avhumanisera de andra, upphöja det egna. Mönstret går igen."

Men alltså, "tvår sina händer"!? Om Israel inte beskjutit sjukhuset är det väl helt jävla avgörande!?

Exempeldialog:

- Mannen, så bull av dig att du dödade Lasse och våldtog hans dotter, svin e' du!

- Det var inte jag. Det var Kenneth.

- Mannen så fattigt av dig att två dina händer! Du upphöjer det egna! Som att "inte döda Lasse och våldta hans dotter" skulle vara så extremt moraliskt högstående! Svin e' du.

Slut på exempeldialog.

Vidare:

"Palestinier lär sig inte att hata, de är ett folk som liksom alla andra vill leva i fred, men som radikaliserats av desperation, brist på möjligheter och av den fundamentalism som isolering och ockupation göder."

Tja, vissa palestinier synes lära sig att hata. Eller, rätt många. Rätt många som lärde sig att hata så pass mycket att de planerade masslakt på civila spädbarn (finns det icke-civila spädbarn?) i flera års tid.

Leva i fred? Bra idé. Leva i fred genom att konstant raketbeskjuta sina grannar och begå terrordåd? Mindre bra idé.

Och sluta säga "ockupation" hela tiden! Hur fucking svårt är det att kolla Wikipedia?

***

Den enda lösningen är att krossa Hamas till sista man, kosta vad det kosta vill. Ockupera Gaza och inlemma i israeliskt territorium fullt ut. Alla som vill kan fly till valfritt dåligt muslimskt arabland, men gissningsvis föredrar många att bo kvar i Mellanösterns enda demokrati och verka i den israeliska ekonomin. Det blir ett stort och svårt integrationsprojekt att ta in alla Gazas palestinier men med total-ockupation kan israeliska välfärdsstrukturer börja tugga på palestinierna tills de om några generationer fått riktiga jobb och lagt ner stridsyxan. Priset Israel kommer att få betala är lite mer inhemsk terrorism, ökad arbetslöshet, och dyra investeringar i utbildning och folkhälsa för Gazapalestinierna. Samt mer spendings på fängelseplatser förmodligen. Knäcker de nöten kan de gärna ringa Sverige och berätta hur man gör.

Ståligheter

Om man - i strid med Privathälsomyndighetsverkets råd - krigar på the asocial media platform formerly known as Twitter (vem skulle?), kan man hamna i tröstlösa debatter om Saker Som Är Relaterade Till Växthuseffekten. Vanligen slutar dessa diskussion i någon av följande slutsatser:

1) Människans CO2-emissioner orsakar klimatförändringar som kommer att Döda Jorden Och Alla På Den men vi är ändå mot kärnkraft "fö de ä falit."

2) Den enda lösningen på problemet är att svenskar ändrar livsstil och plågar sig riktigt mycket. Trots att svenska territoriella utsläpp, per capita och i absoluta tal, är minimala. För vi kan inte bara räkna territoriella utsläpp; vi måste även räkna vårt ekologiska fotavtryck, dvs. de utsläpp som orsakas av vår konsumtion.

När Twitterkrigsträdet hamnar i slutsats nummer två kan du frestas att invända: Men om vi exempelvis ökar vår stålproduktion och tar marknadsandelar från kinesiskt stål, vars produktion är bland värdens mest energiintensiva, så betyder ökade territoriella utsläpp i Sverige lägre globala nettoutsläpp. Svenskt produktion tränger därmed undan Kinesisk produktion och leder till minskade globala nettoutsläpp. 

Källa. Kinas stålindustri är mycket energiintensiv. (Sverige är en av EU-27.)

Samma källa som ovan. Kinas stålindustri släpper ut mycket CO2 per enhet producerat stål.

Denna slutsats är ofta svårt att acceptera för mången miljöfascistisk Twitterkrigare. Det är också en slutsats som förtjänar en hel del brasklappar och parenteser, men innan vi adresserar dem ska vi stanna upp vid själva den principiella poängen: Man kan inte dubbelräkna produktion och konsumtion. Eller mer precist uttryckt: Ska vi lägga oss till last andra länders territoriella utsläpp genom vår konsumtion, måste vi även beakta effekterna av vår export på globala nettoutsläpp.

Vi kan antingen nöja oss med att konstatera att Sverige har låga utsläpp, per capita och i absoluta tal; att varje land måste ta ansvar för sina egna utsläpp; och att vi på det hela taget vill ha frihandel, öppna marknader och världskapitalism. Ska vi däremot "problematisera" denna sanning genom att dra in konsumtionsbaserade utsläpp, måste vi givetvis räkna även utsläppen från vår egen export som någon annans konsumtionsbaserade utsläpp. Dessutom måste vi förstå att vår produktion kan substituera annan produktion, och att så länge vår produktion är mindre utsläppsintensiv, innebär vår produktion lägre globala nettoutsläpp.

Stålproduktionens utsläppsintensitet beror på a) tillverkningsmetoden och b) energisystemet. Enligt Steel Climate Impact: An International Benchmarking of Energy and CO2 Intensities är nyckeln till låg utsläppsintensitet EAF (electric arc furnace) + emissionsneutralt energisystem (aka. ffa. vatten- och kärnkraft om vi vill ha skala). Sverige är inte bäst i klassen eftersom vi ännu kör på energiintensiv framställning av råjärn i koleldade masugnar. Däremot är själva stålproduktionen energiintensiv, och det svenska stålet av hög kvalitet vilket ger bra livslängd, samt till relativt stor del återvunnet. Eftersom Sverige har ett bra energisystem med mycket vattenkraft och kärnkraft, är själva stålproduktionen rätt utsläppslågintensiv. (Men framställningen av råjärnet alltså ej pga. ej elektrifierat. Man vill idag lösa det medelst vätgaslösningar, som kanske/ kanske inte är bra, vilket hur som helst kräver mycket mer klimatneutral el, vilket betyder att vi aldrig borde lagt ner kärnkraften och aldrig slutat bygga ut vattenkraften.)

Självklart kan vi räkna territoriella utsläpp, och självklart kan vi räkna konsumtionsbaserade utsläpp. Men miljöfascistiska Twitterkrigare räknar alltid detta ensidigt. De konsumtionsbaserade utsläppen förs endast upp på agendan för att visa hur Dumma svenskar är, och hur mycket mer vi borde Lida för att Rädda Jorden. Då glömmer man lätt bort att våra territoriella utsläpp, låga som de är, kan representera sänkta globala nettoutsläpp genom utträngning av emissionsintensiv produktion.

Att just Kinas stålproduktion är energi- och utsläppsintensiv är ett Stort stort problem, eftersom kinesisk stålproduktion utgör en betydande del av världens totala stålproduktion. Men varför använda tvåtusen ord när nämnda rapport innehåller två färgglada bilder:

Kinas stålproduktion har ökat väldigt mycket sedan år 2000.

Kinas stålproduktion utgör idag en mycket stor andel av all stålproduktion.

***

Så till de där icke ointressanta parenteserna och brasklapparna. För det vi vill uppnå är ju inte egentligen en vinst i ett Twitterkrig, utan ett närmande till Sanningen. Vi måste alltså även beakta att om den totala tillgången på stål ökar minskar antagligen priset varpå totalkonsumtionen ökar; vi hamnar i ett jämviktsläge med högre total stålproduktion och därmed högre utsläpp än om vi kunde räkna hem en ren substitutionseffekt. Mer effektiv produktion kan alltså antas leda till en ökad total konsumtion. För miljöfascisten är detta ett Ont I Sig eftersom målet är Utplåning Av Civilisationen. För alla andra är ökad produktion ett oftast gott, så länge externaliteterna är under kontroll.

***

Och så till Kina. Vi har tidigare konstaterat att Kyrklund hade fel och att den Goda kraften av allt att döma existerar. En aspekt av detta är Kinas demografi. Enbarnspolitiken verkade - för att återigen tala med malthusianen Paul Erlich - vara beviset på att diktaturer har större handlingskraft och kan lösa problem såsom överbefolkning. Idag verkar det snarare som att diktaturer har större handlingskraft och därför tömmer Aralsjön, dödar alla med glasögon, utrota alla sparvar och orsaka hungersnöd, hungersnöd, eller varför inte hungersnöd. Enbarnspolitiken har idag ersatts av rekommendationer om att skaffa två barn, och med dagens födslotal kommer 

Så vad är problemet? Tja, förutom det uppenbara - att 91.11 procent av alla kineser är han-kineser och noll procent är hon-kineser - så är centralstyrd kommunistpolicy (såsom enbarnspolitik) sällan en vinnare i längden. I kombination med en kulturell son-preferens ("a boy or abortion?") har detta även lett till en episk könsobalans Dessutom stipulerar den Goda kraften att information flödar dåligt i diktaturer, och så försvann också 14 miljoner barn ur den kinesiska demografiska statistiken när man upptäckte att kommunerna fuskrapporterat in ickeexisterande barn för att få mer bidrag till förskoleverksamhet (typ såhär). Säkert kan några rejäla kommunistiska svältkatastrofer (15-43 miljoner döda) och japanernas alla vidrigheter under WW2 (ca 30 miljoner döda) förklara vissa asymmetrier i den demografiska pyramiden.

"Population pyramid of China from 1950 to 2022" från Wikipedia.

Prognosticerad åldersstruktur fram till 2100, också från Wikipedia.

Som den ljugande kinesiska regeringen mycket väl har fattat skulle du inte kunna ta hem de här julgranarna till dina barn, och Pew Research Center bedömer att befolkningen kommer att minska med många hundra miljoner under det resterande seklet.

Problem med en minskande befolkning kan enligt Wikipedia vara:

- A rise in the dependency ratio which would increase the economic pressure on the workforce
- A loss of culture and the diminishment of trust among citizens
- A crisis in end-of-life care for the elderly because there are insufficient caregivers for them
- Difficulties in funding entitlement programs because there are fewer workers relative to retirees
- A decline in military strength
- A decline in innovation since change comes from the young
- A strain on mental health caused by permanent recession
- Deflation caused by the aging population

Fruktan för "a decline in military streangth" kan ha varit en starkt bidragande orsak till att Ryssland anföll Ukraina - skulle man väntat längre hade man fått slut på "stridsdugliga" "unga" "män" - och vi kan således inte utesluta desperata, krigiska dödsryckningar från ett åldrande Kina. Om Den goda kraften gör Kina till en lika usel militärmakt som Ryssland gör det kanske inte så mycket, men å andra sidan är kineserna fortfarande jävligt många fler och har förmodligen lite bättre koll på sina kärnvapen än vad ryssarna verkar ha.

"Rise in dependency ratio" är såklart ett jävulskap om man vill öka födslotalen, eftersom alla måste jobba med ta hand om gamlingarna istället för att bedriva förskola för (icke påhittade) barn, om sådana trots allt föds. Det är på många sätt ett rövigt läge för välfärden och ekonomin om befolkningen är gammal. Gamla människor konsumerar heller inte särskilt mycket (om vi bortser från äldreomsorg och hälso- sjukvård), vilket gör att den inhemska marknaden krymper, vilket förmodligen skadar den redan illa åtgångna kinesiska tillverkningsindustrin.

Frågan är: Hur kommer det här att påverka stålproduktionen?

***

Tja, det beror på om vi andra lyckas öka produktionen så mycket att vi slipper importera emissionsintensivt stål från dåliga Kina, och istället kan ha klimatneutralt svenskt stål på hyllorna.