Vem bryr sig?

Jag har tidigare skrivit om den lagstiftning som håller på att genomdrivas i Spanien för tillfället – se slutet på den här blogg-posten. Idag ståtar SvD med en debattartikel på ämnet – se här. Intressant är att granska de många namn som står under texten. Främst V och MP och S, en drös professorer, någon Fi, någon FP, och någon C. Inga moderater.

Frågan är: Vem bryr sig, och varför? Tydligen inte moderaterna.

Det som händer i Spanien är ett av de tydligaste och mest akuta hoten mot demokratin just nu. Vänsterpartister, akademiker, sossar, miljöpartister bryr sig. En folkpartist och en centerpartist. Varför reppar inte alliansen bättre?

En annan brännande demokrati-fråga är TTIP, och då framförallt investeringsskyddsmekanismen som ingår i avtalet. Läs här och här. Fi, V och MP är mot, S är emot investeringsskyddsmekanismen. M och större delen av alliansen är helt för hela rasket. Varför?

Jo, för högern är så klart mot demokrati – läs t.ex. här.

Så, fråga dig vem som bryr sig om vad, och jämför med vad du själv bryr dig om. Så får du en ledtråd till vad du bör rösta på.

Din käpp i ekorrhjulet - Fighten som förändrade fightandet

Din käpp i ekorrhjulet är en serie bloggposter där Antropofagi-bloggen försöker sakta ner Sveriges tillväxt genom att erbjuda intressant kuriosa som white collar-arbetarna kan ta del av under sin betalda arbetstid. Tidigare inlägg hittas här, här, här och här. Det har blivit rätt mycket djur, men nu ska det handla lite om fighting. Märk väl att Antropofagi alltså aktivt väljer att inte skriva om pärlfisken som lever i sjögurkans anal, och bara kommer ut ibland för att äta små kräftdjur. (Sjögurkan kan dock slänga ut parasitfiskarna om de blir för många – detta gör gurkan genom att vända ut och in på sig själv från topp till tå.)

Nåväl. Här är fighten som förändrade fightandet. (Tack till en av Antropofagis trogna läsare för tipset.)

Ungefärligt referat: Rick Roufus var bäst på kickboxning i the US. Changpuek Kiatsongrit var bäst på thaiboxning i Thailand. En dag skulle di tu mötas för att göra upp. Eftersom american-style kickboxning och muay thai inte hade exakt samma regler, gjorde man upp om vad som skulle gälla i denna mixade match. Bland annat tilläts låga sparkar, vilket normalt icke fingo förekomma i den nordamerikanska kickboxningen. Men vad gör lite låga ben-sparkar mot feta roundkicks to the head? Rätt mycket, skulle det visa sig.

Om ni tittar på filmen ser ni att Roufus och Kiatsongrit har helt skilda fighting-stances. Rick står mer som man gör i karate, så att säga i sidled. Detta ger mindre träffyta för motståndaren, jämfört med att vara vänd rakt framåt. Sidleds-stancen ger också ökad räckvidd för slagen, och extra balla sparkar. Thailändaren har också lite svårt att värja sig mot jänkaren, vilket filmen visar med önskvärd tydlighet.

I första ronden kickar Rick Roufus sin Thailändske counterpart i huvudet så dennes käke bryts. Kiatsongrit låter sig dock inte nedslås, utan sätter glatt in tandskyddet och fortsätter slåss. Resten av matchen går han alltså med bruten käke. Definitionen av kämparglöd?

Strax därpå får Roufus in några grymma slag som nästan knockar Kiatsongrit. Down for the count.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Men han reser sig. Upp med garden nudå!
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Roufus kör på, med ett jävla fotarbete. Kiatsongrit står stadigt i sin framåtvända stance, rör sig långsammare, följer vantroget Roufus med blicken när denne studsar runt som en gummiboll. Tar stryk och uthärdar. Landar en och annan benspark. Det verkar bara vara en tidsfråga innan Roufus får gå hem och putsa bucklan.

Just det, tidsfråga. När tiden går blir Roufus tröttare. Hans fotarbete blir långsammare. Med sin sid-vända karate-stance kan Roufus inte blocka low-kicksen som Kiatsongrit bjuder på. Det börjar göra rätt ont. Roufus tappar spänst, och sakta också sitt överläge.

Kiatsongrit byter aldrig taktik. Han fortsätter nöta bensparkar. Roufus blir mer och mer desperat. I slutskedet av matchen är han närmast livrädd för Kiatsongrits smärtsamma bensparkar, men thailändaren låter inte sin fiende komma undan. Varje gång Roufus försöker springa skär Kiatsongrit av flyktvägen, landar en låg spark. Går in nära, puttas lite, landar en låg spark. Glider undan den allt långsammare amerikanarens krokiga jabbar, landar en låg spark. Roufus faller gång på gång.

Slutligen gör det för ont, Roufus kommer inte upp. Han bärs ut med gipsade ben. Ricks brors, som är coach och tränare, uttalar sig bitter om muay thaiens förtjänster. "Det krävs ingen talang för att sparka någon på benen", klagar brodern. "Ricks sparkar i början, det är riktig talang".

Sagat från Street Fighter.

Kiatsongrit visade hur som helst var skåpet skulle stå, vilket även bröderna Roufus kom att inse så småningom. Tränar du kickboxning idag, då känner du igen Kiatsongrits stance, inte Roufus. Hur blockad man en spark liksom? Upp med knät, möt med armbågen. Kolla instruktionsvideon här t.ex. Som ni ser i videon ska man inte vila på slagen, vilket Roufus gör då han inte är van vid low kicks. Jabbarna ska vara snabba och skarpa för att inte exponera dig för låga sparkar. Instruktionsvideon visar varför Roufus stance är omöjlig när det gäller att blocka di låge.

Kan du din Street Fighter är det bara att jämföra Sagat med Ryu eller Ken för att förstå skillnaden i stance. Faktum är att Sagat är baserad på verklighetens muay thai-fighter Sagat Petchyindee, som gick 317 matcher och vann 266. Här kan man läsa en intervju med mannen.

Kiatsongrits låg-sparkar förändrade amerikansk kickboxning – idag är muay thai-influensen omisskännlig. Det finns andra liknande historier, som när Royce Gracie förändrade ultimate fighting för gott. Gracie klev in i buren i en vit jiu-jitsu-dräkt, en tvärhand hög bredvid de bröliga belgian blue-bjässarna som då dominerade sporten. Gracie mördade samtliga deltagare, och när han som turneringens vinnare fick frågan "vad ska du göra med pengarna?" svarade han: "I'm gonna go to Disneyland!" Ser du en MMA-match idag är det ungefär lika delar brazilian jiu-jitsu, boxning och muay thai.

Det var allt för den här gången. Tillbaks till ekorrhjulet med er nu!

Skräpet

Löner på under 50 kronor i timmer är verkligheten för många anställda på skräpmatskedjor i USA. Jag har nämnt det här, och så här skriver SvD. Intressant i rapporteringen är hur medier generellt sett har köpt skräpmats-asens egen terminologi, i det att man benämner dem "snabb" mat. Som om hastigheten på maten var den viktiga egenskapen, när den usla kvalitén är vad som rimligen borde understrykas. Så står vi där igen och fördömer förgripelsen på förgriparens språk.

Klargörande om riktning

Jag har börjat misstänka att allt hackande på vänsteraktivister beror på ett ack så onödigt missförstånd. Den här idioten unge herren t.ex., är inte vad jag skulle kalla en vänsteraktivist. Han verkar bara vara en korkad jävel förvirrad själ som borde lära sig att tänka innan han slår sönder en barnteater.

Jag har tidigare nämnt ett liknande missförstånd här. Kravalleriet bestod under Rosengårdskravallerna 2008 inte av lokala ungdomar, utan om tillresta Vällinge-bor som tröttnat på villatristessen och i brist på fotbollsvåld valde att tillämpa sina huligankunskaper i Malmö. Personen som intervjuas i den P3-dokumentär jag skriver om säger att folk ofta misstar honom för en AFA-medlem, men att han är politiskt ointresserad och bara gillar att slåss och förstöra.

Vad som bokförs som vänsterextrema dåd är alltså egentligen något annat – förvirring och på sin höjd kosmetisk ideologi. Dock är det, hur generöst man än väljer att definiera extremvänstern, de högerextrema som står för det politiska våldet i Sverige. (Jag har förklarat den saken väldigt utförligt här.) I Uppdrag Granskning nyligen ljögs det om att 95 procent av det politiskt motiverade våldet utförs av vänsterextremister. Om man försöker förstå den siffran genom att se på den faktiska statistiken (se från sidan 191 och framåt) ser man genast att lögnen bygger på att brott mot liv och hälsa har sammanblandats med skadegörelsebrott. Det är alltså inte så att skadegörelsebrott alls ingår i samma kategori som brott mot liv och hälsa, där högern dominerar. Även egenmäktigt förfarande är ett brott där den autonoma miljön vinner över vitmakt-miljön, med 54 – 4.  Läs den förbannade rapporten.

Den autonoma miljön. Brott mot liv och hälsa, 162 fall. 152 av dessa fall av misshandel. Offer för dessa brott är främst meningsmotståndare (96 st) och okända (29 st). Utöver dessa utsätts polis (12 st), partiföreträdare (12 st), och övriga (3 st).

Vit-makt-miljön. Brott mot liv och hälsa, 227 fall. Av dessa 14 st fall av mord och dråp. Här är offren övriga (8st), meningsmotståndare (4 st), samt okända (2 st). 211 fall av misshandel – meningsmotståndare (93 st), utländsk härkomst (65 st), HBT-person (31 st), okänd (14 st) och övriga (8 st).

Som tabellerna från rapporten Våldsam politisk extremism (Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet, 2009:15) visar finns det även en viss skillnad i vem som utsätts för brotten. Detta är högst relevant – vem utsätts, och varför.

Hur som helst, att slå sönder en barnteater kan knappast anses vara ett vänster-politiskt motiverat brott, hur det än bokförs av Säpo. Det finns nämligen ingen som helst ideologiskt stöd för aktionen ifråga. Att de skyldiga är ointresserade av att grunda sina idéer i någon läsning eller något tankearbete framgår ju också tydligt av Sydsvenskans artikel.

Kan det vara så att de här förvirrade våldsverkarna aldrig har lärt sig att skilja på höger och vänster?

Populismen

Alliansen är sånna sinnes-populister. En tusing extra i plånkan får dönickar och dumskallar att rösta på t.ex. moderaterna. Så tvingas jag undervisa dig:

Om du får blott en tusing extra i månaden, då är du inte den som tjänar på moderaternas politik.

Kolla här. Skulle en svinrik person bry sig om tusen extra i månaden? Det är en sk. spottstyver för dem, hördu. Ändå röstar di rige på Reinis. Hm, kan det vara för att det kanske tjänar lite mer än en tusing i månaden på att alliansen får bestämma? Ja, troligen. Annars hade de ju så klart prioriterat stabilitet, välstånd, jämlikhet, folkhälsa med mera. Det ska till rätt mycket för att man ska slänga hela samhället, med dagisplatser och allt, framför den nyliberala ångvälten.

Okej, så de rika tjänar mycket mer på att rösta blått än vad du gör. Var kommer de pengarna ifrån tror du? Från sänkta skatter och minskade offentliga kostnader så klart!

Vet du vad skatter gör? Utjämnar, bland annat. Givet att du inte är en enprocentare så hade du tjänat på lite utjämning.

Skatter bekostar också offentlig sektor. Givet att du inte föredrar att betala din cellgiftsbehandling ur egen ficka hade du tjänat på en fungerande offentlig vård. Vad kostar en cellgiftsbehandling? Någon miljon i veckan i några månaders tid.

Så när Fredrik "Chavez" Reinfeldt kommer åkande och slänger ut halshuggna hönor och rissäckar från ett lastbilsflak, våga tacka nej. Var en självisk jävel och rösta på någon som verkligen gynnar dig på längre sikt istället.

Ett monster inom, ett monster utom

Jag nämnde tidigare Helt Offs Marknadens soldat. En låt man inte bör förbigå är Monstret:

[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Det finns ett monster som bor i mig!

Tech N9nes Demons (med Three 6 Mafia) är inne på samma tema:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

There's a demon inside of me, can I kill it?

Analogt med det individuella monstret ser vi ett monster på makronivå. Jag har tidigare skrivit om det här. Faktum är att det är monstret utom oss som skapar monstret inom oss. Kroppen, som Foucault sa, styrs nämligen genom själen.

När monstret utom oss vill behärska oss så använder den en slug form av psykologisk krigföring. Medelst ett ständigt flöde av bilder spinner monstret ett normnät av stereotyper, förväntningar och lystnad. (Observera att vi bör skilja på "lust" och "lystnad", vilket General Knas påpekar.)

När vi sitter där i normnätet ser vi ofta inte ens trådarna som snärjer oss. Monstret agerar dockmästare, drar lite i trådarna och får oss att sprattla. Vi sprattlar till monstrets gagn. Våra hyddor av kött går dit monstret pekar.

I lite mindre mystiska ordalag: Monstret får oss att må dåligt, och att se konsumtion som botemedlet. För att konsumera måste vi antingen skuldsätta oss, eller bli löneslavar. Detta är naturligtvis värst längst ned i pyramiden, eftersom självkänslan på botten i regel är sämre, och därmed måste kompenseras med desto mera konsumtion, samtidigt som självaste lönen är lägre och därmed otillräcklig.

Samtidigt som monstret utom skapar monstret inom, genom nedbrytande verksamhet av olika slag (här, här, här eller här t.ex.), så är det alltså monstret inom som göder monstret utom. Monstret inom kräver aktiviteter som upprätthåller monstret utom. Utan löneslaveri (eller för den delen vanligt slaveri) hade monstret utom kollapsat. Utan masskonsumtion likaså.

Liksom alla strukturer är monstren således något vi själva reproducerar. Vi skapar monstret, monstret skapar oss, vi skapar monstret, monstret skapar oss. Runt går det.

Marknadens soldat

Adaktusson (kd) och Engström (pp) drabbade samman på DN-redaktionen – se här. Adaktusson gjorde storligen bort sig, med inövade rants och ett smug smile. Framförallt tycks mannen oförmögen att resonera och argumentera sakligt. Istället spyr han floskler som med lite god vilja kan liknas vid värdeargument.

Hur som helst har nog Piratpartiet glömts bort en smula, inte minst i skuggan av Fi. Detta trots att NSA och FRA och Google och alla de andra samlar in mer data om oss idag än någonsin förut. Detta skulle man kunna skriva ett par rader om, men i brist på tid väljer jag att hänvisa till Marknadens soldat.

Ibland glömmer kanske vissa att Helt Offs Marknadens soldat är en underbart fet skiva. Här, lyssna bara på titelspåret:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Alla är vi marknadens soldater, naturligtvis. Har men vill ha mer. (Förutom de som de facto inte har. Från dem skall tas också det de har.)

En annan låt värd att lyfta fram är denna:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Den ökande skuldsättningen i samhället speglar den totalitära kapitalismens strategi för livegenskap. Att sätta i skuld är en gammal klassiker – redan statarna hölls kvar vid skånska gods och gårdar medelst listigt konstruerade skulder som ständigt bara växte. Lön fick man ju i brännvin, husrum och möjligen lite föda.

Skuldsättningen blir idag även underhållning – Lyxfällan och liknande är ju betydligt mer skrattfest än folkbildning. Så misskrediteras och hånas de skuldsatta, när poängen gnuggas in att det är de skuldsattas egen dumhet som sätter dem i klistret. Strukturer lämnas helt därhän.

En oreglerad marknad kryllar naturligtvis av oseriösa aktörer. Häromdagen fick jag direktaddresserad reklam från en företag som ville skuldsätta mig. Jag fick veta att jag kunde ta stora lån, till hög ränta – betalningsanmärkningar eller anställningsform (t.ex. ingen) var inget som man tog hänsyn till! Fritt fram att låna, för att köpa platt-teve eller helt enkelt för att betala räntan på ett annat lån. Och vet ni vad? I Sverige vräker man barn. När skulderna ska krävas tillbaka, då kan en bokstavligen tvingas gå ifrån hus och hem.

Nog om detta. Piratpartiets Engström skolar KD:s Adaktusson i både det ena och det andra som rör mänskliga rättigheter och massövervakning, samt hur fenomen såsom internet och Europaparlamentet fungerar. Låten Full kontroll skrevs i god tid innan Snowden-gate, men känns ännu mer relevant idag när vi vet att FRA prånglar info om svenska medborgare till NSA.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]


Piratpartiet problematiserar även upphovsrätt, vilket jag berör här och här. Man vill upphäva IPRED, och man har tidigare varit delaktiga i att stoppa ACTA. Idag är man starkt kritiska till TTIP (här och här). Lite sorgligt är det att ett av de få partier som försöker värna vår integritet och våra rättigheter förmodligen kommer halka ur Europaparlamentet i år.

Fortfarande mörkt

Let’s go back till Karin Johannissons Den mörkar kontinenten, som jag nämnt i förbigående här. Har man läst t.ex. Melankoliska rum av samma Uppsalaforskare, ja då vet man att vi snackar idéhistoria av högsta kvalitet. (Den senare lyfter t.ex. det urfeta faktum att 8 timmars sammanhängande sömn är en sentida uppfinning. I bondesamhället var normen att man först sov en tung djup sömn efter en dags hårt arbete. Sen gick man upp en stund mitt i natten, knullade lite, kissade och rökte pipa. Sen gick man och la sig igen och sov tills det var dags att mjölka korna. Vårt nutida sömnmönster är ett resultat av industrialismen.)

Jag har tidigare varit inne på SD:s syn på könsroller (här och här och typ lite här och här). När jag läser Johannissons Den mörka kontinenten inser jag att SD:s kvinnoroll daterar sig ungefär till 1800-talet. På 1700-talet rådde en föreställning om att kvinnan var en outvecklad man, och att män och kvinnor därmed egentligen var samma varelse i olika utvecklingsstadier. Men detta förändrades, och olikheterna betonades, vilket ledde till att kvinnor och män lämpade sig för helt olika roller i samhället. Män kunde få utbildning och arbete, kvinnor kunde sköta hem och barn.

Det är inte så konstigt att SD:s könsroller är 1800-tals, med tanke på att deras syn på kultur också är det. Vad som är intressant är dock att även feminismen back in the days kopplade på särarts-tänket som en central idé. Genom att betona kvinnans unicitet gav även tidiga kvinnokamps-kämpar kvinnan ett värde. Som jag ser det är likhets- vs. särartsfeminism en central vattendelare inom feminismen, bredvid synen på ”sexuell frigörelse” (sexualisering eller frihet?) och vit-elit-feminism vs. intersektionalitet-medveten feminism.

Johannisson lyfter även hur borgerlighetens kvinnokropps-ideal redan på 1800-talet var marknadsdrivet. En hel industri byggde på de borgerliga kvinnornas kropps-projekt. Kosmetika, skönhets- och kostråd, hälsorelaterade produkter – som i och för sig oftare var direkt giftiga än hälsosamma – krängdes i en cynisk skönhetsbransch som allierad med läkarvetenskapen kunde claima seriös koll. Ungefär som idag, helt enkelt! Utseendefixering och ouppnåeliga ideal kopplade tydligt till psykisk ohälsa bland borgerlighetens damer. Ungefär som idag där också dårå!

Klass fick ny mening på den här tiden, när borgerlighetens bisarra ritualer ställdes mot underklassens smuts och kroppslighet. Johannisson skriver:

”På samma sätt som begreppen manligt och kvinnligt tenderade att representera två skilda arter, tenderade klass att bli liktydigt med ras, en biologiskt definierbar enhet. Att sociala anomalier och asocialitet satte mycket bokstavliga kroppsliga märken, var en grundtes i det sena 1800-talets biologiska vetenskaper […] Underklassen var […] bärare av en rad patologiska tendenser.”

Att klass rasifieras, eller att ras så att säga klassificeras, har jag skrivit lite om här – det handlar naturligtvis om att avmänsklifiera underklassen för att kunna förslava den med gott samvete. Segregation är nyckeln, men också misskreditering. I förlängningen kan förgriparen döva sin empati visavi sitt offer.

På tal om misskreditering av underklassen – detta var såklart kutym även på 1800-talet. Arbetarklasskvinnor ansågs generera sjukdom. Borgerlighetens kvinnor, i de fall de drabbades av skamliga sjukdomar, kunde skylla på spridning från amoraliska barnjungfrur och annat tjänstefolk. Borgerliga personer blev smittade – arbetarklassen spred smitta. Och detta pga. dålig hygien och omoral.

Slutsatsen – allt är som det var. Some things never change, som Tupac sa. Samma gamla strategier är ännu i bruk för att behärska underklassen och roffa resurserna.

Rasisterna är lite som nazisterna

En av Antropofagis läsare gjorde mig uppmärksam på likheten mellan SD och NSDAP angående hur man behandlar "tiggarfrågan" – här ger oss bloggaren Torbjörn Jerlerup lite idéhistoriskt kött på benen. Jag skrev tidigare om hur vi försöker lösa den kognitiva dissonans som uppstår när vi som moraliska men själviska varelser möter människor som lever i uppenbart armod. Visst blir vi till och med lite indignerade och arga när vi ser de där fattiga rumänerna på gator och torg? Goebbels skrev 1933 att

”Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes.”

Uppfattningen som många tidningar och politiker spred vid den här tiden var att tiggare egentligen var rika – man hade minsann iakttagit en tiggare vid senare tillfälle köra en sprillans ny hästkärra. Samma uppfattning florerar i Sverige idag.

Vidare hette det i 30-talets Tyskland att den som gav till tiggare i själva verket gav till organiserade ligor. Man stödde alltså inte behövande, utan organiserad brottslighet. Samma uppfattning florerar i Sverige idag.

Låt oss pausa blogginlägget med lite nyheter. Dagens DN innehöll mycket intressant. Bland annat vågade man omnämna TTIP och dess ”investeringskyddsmekanism” – läs artikeln här. (Jag har skrivit om saken här och här.) Samtidigt dyker det upp filmer på hur polisen i Bryssel behandlar fredliga anti-TTIP-demonstranter, och även random förbipasserande:

DN rapporterar även att de ekonomiska klyftorna i Sverige ökar, till följd av en medveten (främst borgerlig men även delvis socialdemokratisk) politik som missgynnar arbetslösa och sjukskrivna. (Artikeln göms bakom DN:s lökiga betalvägg, så sno en papperstidning eller ta mig på mitt ord.) Detta är gammal visdom, men DN brukar ju blunda hårdare än de flesta. Däremot fantiserar man ihop en lite sjuk twist på det hela: Visst, vi måste säga stopp nu, det här är ohållbart. Klyftorna kan inte växa såhär snabbt. Men. Vi kan absolut inte backa på de 666 jobbskatteavdragen. Höjer man skatten på arbete, då kommer människors lust att arbeta minska, och vi kommer få se en ökad arbetslöshet.

Detta är såklart inte sant. Som priviligierad white collar-arbetare går jag själv till jobbet av många olika anledningar. Det är trevligt att ha något att göra om dagarna, jag vinner social status, jag kan betala räntorna på mina bostadsrättslån, jag får chans att umgås med mina super-trevliga kollegor, och jobbet är faktiskt riktigt roligt allt som oftast. (Med detta sagt anser jag att jobbet slukar orimligt mycket tid, vilket är skadligt för ekonomin och folkhälsan.) I den mån jag jobbar av nöd, vilket jag såklart också gör eftersom jag inte har någon som helst förmögenhet men ett typiskt medelklassigt konsumtionsmönster, så hade en tusing mindre i månaden inte gjort att jag plötsligt hellre slutade jobba helt. Jag har liksom vant mig vid food, clothes and shelter vid det här laget.

Vidare: Jag känner flera personer som är miljonärer. Vissa som fötts som det, och vissa som jobbat ihop till det. Alla dessa personer söker mening i livet genom arbete. Klart vissa har ägnat något decennium åt att festa och resa jorden runt, men tills sist känner även festprissen att hen vill finna sitt värv. Alltså – det är inte nöd och fattigdom som skapar sann arbetslust.

För att avsluta denna lilla avstickare: Naturligtvis är det fel att vi beskattar arbete mer än vi beskattar kapital. En sann och verkningsfull utjämningspolitik, vilket vi måste eftersträva (se t.ex. här och här), beskattar förmögenhet och kapitalvinster. Idag vinner företagare på att ta ut vinst istället för lön – då skattar man lägre. Så subventioneras kapitalisterna. De som inte tror att man kan beskatta di rikes förmögenheter kan få läsa lite Sara Granér (från här):

  

Dagens DN tar också bladet från munnen vad gäller nordamerikanska låglönejobb – ni vet det där som Alliansen drömmer våta drömmar om. Återigen får jag hänvisa till papperstidning eller tilltro, pga. hittar ej artikeln på DN:s hemsida. Hur som helst beskrivs hur en timlön på ca 50 kronor i timmen gör det omöjligt att leva på en fulltidsanställning på t.ex. McDonalds eller Wendys. Skräpmatsföretagens anställda tvingas komplettera sina ruttna löner med matkuponger och dylika (moralistiska och stigmatiserande) välfärdsinsatser. På så sätt subventioneras skräpmatsjättarna med en jävla massa miljarder dollar årligen. Anställda på företagen protesterar nu, världen över, och ber om något så kontroversiellt som en skälig lön. Men då förlorar de ju sin konkurrenskraft, tänker kanske Reinis och Lööf, världsfrånvändhetens riddare. Själv tänker jag att vi måste få ett slut på slaveriet. (Förresten är ju den här problematiken ett ypperligt exempel på det jag skriver om här.)

Slutligen – och nu når nyhetspausen i det här blogginlägget sitt naturliga slut – skriver Majgull Axelsson om romer i Auschwitz som gjorde uppror mot SS-trupperna – läs i DN här. Man vet inte exakt hur många romer som dog i förintelsen, men 500 000 är en vanlig uppskattning.

Nazisterna massarresterade alla Tysklands tiggare, enligt Jerlerup. Man delade upp dem i romer och allmänt asociala (t.ex. alkoholister), vilket markerades med olikfärgade tygtrianglar på kläderna. Rasbiologi var den ”vetenskapliga” grund som selektionen och dödsmaskineriet vilade på. (Se ”nazismens rasistiska diskurs” som jag nämner här.) Björn af Kleen skriver, också i dagens DN, om hur rasbiologin är tillbaka, inte minst i Dalarna där SvP och SMR är starka.

Vi har en dysfunktionell poliskår som anser det vara helt rimligt att upprätta register över romer – att registrera människor utifrån så kallad etnicitet. Vi har riksdagsledamöter (sd) som tycker att det är bra. Vi har en diskursiv tendens i tiggeri-debatten, som är förvillande lik den i 30-talets Tyskland. Vi har en normalisering av nazistiska och rasistiska partier och åsikter, politiker och ledarskribenter som relativiserar nazistiskt motiverade hatbrott, och en ökande aktivitet i högerextrema grupper generellt.

Kent Ekeroth: Sverigedemokrat vars mamma är en invandrad kvinna som dömts för ekonomisk brottslighet, vilket enligt SD borde diskvalificera en utlandsfödd från att få leva i Sverige. (Lyssna på P1 Dokumentär här.) Ekertoh är en driven motståndare till tiggeriet. Jerlerup citerar Ekeroths debattartikel i SvD:

”Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg. Att polisen dessutom befarar att en stor del av dessa tiggare har kopplingar till organiserad brottslighet gör inte saken bättre.”

Kent tycker samma som Goebbels. SD tycker samma som NSDAP. I den här specifika frågan.

Vad tror du kommer hända när det plötsligt är SD och/eller SvP som bestämmer? Hur kommer rom-registren då användas?

Humor i 95-miljarders-klassen

[Här sågs tidigare inbäddad video innehållandes Olofssons kommentarer ang. Nuon-affären.]
Maud Olofssons "svar" är så underbart härligt. Nästan värt 95 miljarder av våra gemensamma pengar. Men klart är i alla fall att antigen Reinis eller Olofsson har ljugit. Förmodligen Reinis, och detta i Konstitutionsutskottet, vilket typ skulle få honom kickad från statsministerposten.

Vattenfall är för övrigt en sinnessjuk verksamhet, körd på skattepengar. På tal om TTIP:s bisarra investeringsskydds-mekanism (här och här) har Vattenfall stämt Tyskland för att man efter Fukushima fick för sig att avveckla kärnkraft. Man skiter i allt vad gröna energislag heter, och köttar dagbrotts-kolgruvor som det var tidig industrialism.

Svenska företag har å andra sidan alltid varit miljöbovar av en kaliber som passar en Fantomen-tidning.

I dagarna har Boliden, ett av Sveriges största företag, stämts för att ha dumpat gift i Chile. Svenskt avfall har gett chilenska barn cancer sedan 1985. Men Sveriges välstånd bygger inte bara på gruvbrytning – även skogsbruket är centralt.

I P3 Dokumentär berättas historien om hur svenska skogsbolag sprutade agent orange på kanadensiska ursprungsbefolkningar. Jag överdriver inte. Hormoslyr, giftet som man använde, är ungefär samma sak som agent organge, dvs. ett oerhört giftigt avlövningsmedel som ger folk cancer. Och som har gett upphov till mycket bra rapp:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Pharoahe Monch döpte en hel dänga till agent orange.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Zack de la Rocha skaldar bland annat om "the agents of orange, the priests of Hiroshima".
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

RA var kompis med Biggie.

RA the Rugged Man, som här ovan tillsammans med Jedi Mind Tricks passande nog rappar från en amerikansk soldats perspektiv, är barn till en vietnamveteran som blev sjuk och dog av agent orange. RA lägger andra versen, som bland annat går:

I must've died then I woke up, surprised I'm alive
I'm in a hospital bed, they rescued me, I survived
I escaped the war came back, but ain't escape Agent Orange
― “Uncommon Valor: A Vietnam Story” by R.A. The Rugged Man

Nåväl. Miljöbovar i all ära. När vi väl är inne på svensk export och krig på samma gång är det svårt att inte nämna alla kanoner vi kränger.

Den här häftiga bilden snodde jag från DN. Kan avslöja att siffrorna ökat kraftigt sedan 2010, särskilt vad gäller försäljning till diktaturer.

Här samlar DN en massa artiklar om vapenexport. Bland annat kan man läsa att Björling (m) gärna säljer vapen till diktaturer – vilket i och för sig Socialdemokraterna också har gjort i alla tider.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Timbuktu har länge tyckt illa om vapenexporten.

Men, så länge ministrarna skolkar från KU så lär vi ju inte få bukt med den saken heller. Tack hur som helst till Maud Olofsson som åtminstone ger oss lite valuta för skattepengarna i form av komik. Inte som den tradige Reinis, som bara talar nedsättande och glor skevt med sina fuktiga puppy eyes.

Förresten, är jag något på spåren här – kränger vi miljögifter och granater för att Vattenfall ska kunna sprätta iväg förtjänsterna på shopping nere i Europa? Det känns inte riktigt värt.

Högertrafik

Om man har någon som helst ambition att informera sig själv om vad man röstar på i Europaparlamentsvalet bör man kolla på partiledardebatten i Riksdagen:



En intressant sak, angående det jag nämnt här om huruvida utländska tiggare ska få bedriva sitt värv i Sverige, är Alliansens halmgubbe att vänstern vill hämma den fria rörligheten. Som jag beskriver i det länkade inlägget har moderater ofta velat inskränka t.ex. rumänska romers möjlighet att uppehålla sig i Sverige, och framförallt att tigga här.

Samtidigt: När S och V och MP säger att kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige, då anklagar borgarna dem helt osakligt för att vilja hindra den fria rörligheten av människor inom EU. Det spelar ingen roll att t.ex. Sjöstedt och Damberg mycket pedagogiskt förklarar att man vill ha fri rörlighet, men att den som kommer från t.ex. Polen och arbetar i Sverige ska få samma justa villkor och samma lön som svennarna har. Detta borde rimligen öka den faktiska rörligheten, eftersom incitamenten att söka anställning i Sverige blir större ju mer fördelaktig en sådan anställning är. Moderaterna svarar, som vanligt osakligt, att V och S vill hindra frihet. Reinis, även känd som William Wallace, borde måla sig blå i sitt fula fejs och vråla FREEDOM! med sprucken röst. Retorik är ju trots allt det enda han har. (Förutom en jävla massa pengar dårå.)

Hur som helst, den skeva logiken bakom högerns dogm-styrda resonemang är väl något i stil med att migranters konkurrensfördelar tas ifrån dem, när de ges samma lön och villkor som infödda svenskar. Om vi för en sekund tätar luckorna i det resonemanget med lite god vilja – då inser vi genast att debatt-båten i hög fart och med låst roder ligger i kollisionskurs med idén om att begränsa de rumänska tiggarnas rättigheter.

Att ta ett steg bakåt och betrakta två eller tre höger-argument på samma gång är ofta rätt fruktbart, eftersom det med all önskvärd tydlighet visar att de enskilda argumenten alltid är ad hoc. Det mönster som flera argument tillsammans bildar är alltid: Ökad ojämlikhet, sämre villkor för de 99 procenten, misskreditering av vissa grupper, upprättandet av ett slavsamhälle, ner med demokratin. Med dessa övergripande mål i sikte tar man sig friheten att argumentera kors och tvärs, ofta i strid mot egna enskilda ståndpunkter. (Här är några andra exempel på nyliberala paradoxer: en, två, tre, fyr, fem, sex.)

Normalize it

Okej, nu har Skolverket bestämt att skolorna måste släppa in inte bara SD utan även nazistiska SvP. Jag skulle kunna länka till detta, detta, detta och detta – men ska jag verkligen behöva förklara att SvP är nazister och våldsverkare? I så fall har normaliseringspolitiken verkligen fått genomslag.

Den vanliga ursäkten för att släppa in SD i diverse sammanhang brukar vara att de sitter i Riksdagen. SvP sitter ju dock inte ens där. Så varför göra elever otrygga genom att sprida nazistisk propaganda i deras arbetsmiljö? En människa som inte är djupt sjuk i själen kommer ju naturligtvis också motsätta sig SvP:s närvaro, och kanske till och med ge uttryck för detta i tal, skrift eller handling. Härmed utsätter Skolverket i förlängningen också eleverna för en reell fysisk fara – SvP har ju som bekant för vana att grovt misshandla meningsmotståndare, knivhugga HBTQ-aktivister, och attackera motdemonstranter med yxor. Om inte annat så hotar och näthatar man i parti och minut, vilket självklart kan sätta den mest hårdnackade gymnasietrea i förlamande skräck.

(våld + hot om våld) med politiska förtecken = terrorism

Skulle vi släppa in Boko Haram på våra skolor? Kanske hade det berikat debatten. Så jävla rik den måste vara vid det här laget förresten. Skräck, våld och rasbiologi – det riktigt vattnas i munnen av debattlusta. För visst är det viktigt att barnen får diskutera saker som SvP:s partiprogram? Man ska ju debattera allt.

Här är några punkter ur SvP:s punktprogram:

"1. Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.

2. Sverige skall styras av svenskarna: Icke-svenskar skall ej tillåtas ha maktpositioner inom det svenska samhället.

[…]

6. Sverige skall vara ett tryggt land att bo i: Trygghet, såväl individuell som ekonomisk, skall vara ett av samhällets fundament."

De första två punkterna är ju klart fyndigast, men även punkt nr 6 är lite rolig med tanke på den väldigt konkreta otrygghet som SvP:s närvaro sprider på gator och torg – och skolor.

Punkt nr 1 är ju så fantastiskt värd att debattera att den kräver en liten extra djupdykning. Tillåt mig utforska den "Vidareutveckling av de politiska punkterna" som också finns på SvP:s hemsida. Om punkt nr 1 står det:

"Det svenska folkets yttersta intresse är dess fortlevnad. Vårt folk, de etniska svenskarna, har i många generationer byggt Sverige med blod, svett och tårar. Våra förfäder har försvarat landet med sina liv för att kunna överlämna ett svenskt Sverige till sina barn. Nu är det vår tur att skapa ett Sverige där våra barn kan växa upp i trygghet och där svenskarna styr över sitt eget öde. Sverige behöver vara svenskt för att svenskarna skall kunna skapa sin egen kultur, sina egna seder och bruk samt fritt kunna välja vilka influenser som skall påverka eller berika Sverige från andra delar av världen.

För alla folks långsiktiga överlevnad krävs ett eget etniskt homogent livsrum, då det är ett generellt kriterium för överlevnad varför det knappast är något anmärkningsvärt att även svenskarna värnar sin egna fortlevnad. Svenskarnas parti förespråkar därför en avveckling av den mångkultur som genomsyrar dagens samhälle och som otvivelaktigt leder såväl svenskarna som det svenska samhället i fördärvet. Detta innebär att endast personer som är genetiskt lika svenskarna skall kunna få medborgarskap i Sverige för att kunna tas upp av samhället och bli en del av den svenska identiteten."

Är det meningsfullt att diskutera huruvida endast personer som är genetiskt lika svenskarna skall kunna få medborgarskap? Vad händer om en skolungdom på en skola försöker säga emot SvP, och säger "Jo! Genetiskt olika människor ska vara välkomna!" Plötsligt har föreställningen om det meningsfulla i att dela upp människor utifrån "genetik" cementerats – och skolungdomen ifråga har naturligtvis dragit på sig en konkret hotbild.

SvP:s idéer vilar på så sinnessjuka premisser att det känns orimligt att ens bemöta dem. Och inte fan kan de få stå oemotsagda och skandera sin nazism inne på skolor.

Polisen, Skolverket, Regeringen, SVT – alla är de SvP:s diskurs-bitches. Samtidigt blir SD "ett vanligt parti", och Alliansens plundringar hamnar helt utanför blickfånget. Lagom till valet.

[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Ge oss nått att fokusera på/
så vi glömmer av våra politiker och sättet de regerar på/

– Roffe Ruff