Deontolutarism

Antropofagi har tidigare diskuterat utilitarism vs. deontologi. I korthet: Utilitarim är den skola inom etiken som betonar att en bör söka maximera den totala nyttan, i situationen eller i världen. Deontologi är den skola som istället betonar principens okränkbarhet. Dvs. inte döda ens Hitler 1930.

Diskussionen kompliceras en smula av att en kan se utilitarismen som en princip, samt strävan att följa principer som ett verktyg för utilitaristen. Men skit i det för tillfället.

I en bemärkelse kan utilitarismen sägas vara socialistens premiss, och deontologin liberalens. Således finner vi enligt logikens alla regler att den utilitaristiska principen är den fetare av de två.

Men ack, slår det mig. Vad sägs om karies-studien på Vipeholm, Lund, Sweden. Lyss:


Ball med domunetären på P3 är att alla professorer och läkare ba' "jaja etiskt oförsvarbart hela skandalen, men... damn vilken bra studie!" Upp-sidan av experimentet var bättre tandhälsa i populationen i stort, sannolikt en större total nytta än den onytta som Vipeholms patienter fick uppleva. Ändå är magkänslan att experimentet är helt uppåt väggarna. Nej, ej okej. Tänker en ju.

Så vafan, vinner liberalerna nu asså? Som säger att vi inte kan offra några institutionaliserade personer med kognitiva funktionsvariationer, för att miljontals normalstörda samhällsmedborgare ska gynnas?

Men, du läsare, det finns inte bara en låda. Det finns även ett utanför lådan. Kanske är svaret att denna härliga samhällsnytta hade kunnat uppnås utan att man torterade samhällets marginaliserade. Kanske är det också där deontologin och liberalismenhar sin roll: Att sätta stopp för de värsta snedstegen och leda in samhällsförbättraren på den bättre vägen mot målet.

Men jag, vem är jag? Blott en ringa antropofag. En förtärare av människokött. Så vad vet väl jag om detta.

Arlanda är riktigt litet

Det finns inget som gör Antropofagi så förbannad som stockholmare som tror att Arlanda är fetare än Kastrup. Denna väldigt vanliga åsikt är löjeväckande för alla som beträtt kontinenten, vilket skrämmande många nollåttor verkar ha missat. Innan vreden kokar över vill jag visa siffror på att Arlanda är en pissig lokalflygplats i Dorotea i jämförelse med den internationella Lufthamnen Kastrup.

Antal passagerare som passerade Kastrup år 2012: 23,3 miljoner, varav nära 22 miljoner utrikes.

Motsvarande siffra för Arlanda: 20 miljoner, varav mindre än 16 miljoner utrikes! Ack pinsamheten.

Kastrup hade 2012 också över 2000 fler anställda än Arlanda.

Arlanda är en liten skitflygplats, dra åt helvete fyfan!

Erfarenhetens unicitet

Få saker gör högern, eller ska jag säga DNs ledarsida, så blindgalen som rasifierades claim to tolkningsföreträde i frågor rörandes de rasifierades upplevelser. Framförallt när det handlar om upplevelse av fenomen såsom rasism och/eller strukturell rasism. Högern kokar av egenupplevt rättfärdig vrede, skriker sig hesa om något de kallar "identitetspolitik", och bockar av nio av tio på derailment bingo.

Bingo!

Bl.a. en inkonsekvens i världsbild är värd att belysa. Det är vida känt, via ordspråk och allmän uppfattning, att the youth is wasted on the young. Att de unga är snabbare, men de gamla kan vägen. Att man måste vara 45 och ha tre barn och villalån innan man förstår hur det är att vara 45 och ha tre barn och villalån. Att du förlåter dina föräldrar först när du själv blir förälder. Att you can't blame a man, they had the same dream and fell for the same scam, aint that a bitch!

Vad jag menar är att det finns sas. ett kluster av insikter som en tillgodogör sig gradvis genom åldrande, och inte minst genom konformistisk livsstilsprogression. Som tonåring med fritid är det lätt att raljera över kontorsråttornas själadöd, men vipps sitter du där själv och pratar nostalgiskt om ditt gamla band som en gång hade en spelning. Inte minst högern älskar att dra fram denna plattitydesqua sanning, gärna i syfte att avfärda radikala ungdomar. Unga röstar med hjärtat och äldre med hjärnan, yada yada. Socialistisk passion är en infantil fason. Med mera.

Varför, frågar sig nu Antropofagi, är just åldrandets unika erfarenhet så unik? Varför är inte ungas förmodade oförmåga att förstå termodynamikens andra huvudsats analog med vithetsnormerades oförmåga att förstå den strukturella rasismen?

Högerjävlarna trampar i inkonsekvensfällan igen. Det är fan inte snyggt alls.

Ers kungliga sexualliberala debattör

Några kaffeflickor, strippklubbsbesök, otrohetsaffärer, skandalböcker och monetära konstinstallationer senare är kung Carl XVI Gustaf för gemene man mest känd som "vår horkarl till kung". Att rota i detta faktum är synnerligen senfärdigt, då vi skriver maj 2015. Men vettni. Det finns en strategi som kungen borde ha anlagt för att bemöta dreven mot sin höghet.

Carl XVI borde ha erkänt allt, gått med i RFSL, krokat upp med Roce Alliance, och börjat propagera för en skamlös sexualliberalism. Ja, Vi knullar horor. Ja, Vi är polyamorös. Men ej pga. att Vi är amoralisk. Pga. att Vi lever som vi lär. Vi är en sexualliberal.

Remittances

Ack klagolåten. Den sjunger om rumänska tiggare likväl som om hur svenska biståndsmedel kvittas mot resurser som läggs på flyktingmottagande. Låtom oss berika diskussionen med lite pur intellektuell spatsergång.

I den sk. litteraturen återfinns begreppet remittance, som konnoterar det flöde av pengar som håller exempelvis Filippinerna flytande. Saxat från Wiki:

"Remittances are playing an increasingly large role in the economies of many countries. They contribute to economic growth and to the livelihoods of less prosperous people (though generally not the poorest of the poor). According to World Bank estimates, remittances totalled US$316 billion went to developing countries that involved 192 million migrant workers. For some individual recipient countries, remittances can be as high as a third of their GDP."

Sanningen, menar många, är att remittances är betydligt mer effektivt än bistånd. (Bistånd kan vara ganska dåligt. Källa: Mig själv, mig själv och mig själv.) Pengarna går till exakt det mottagaren vill använda dem till – biståndsnomenklatur och mellanhänder är eliminerade – behovsanalysen sker organiskt och automatiskt. Dessutom är det ingen fråga om att passivisera individer eller lamslå marknader.

Kontentan: Stäng ner SIDA. Öppna upp gränserna. Fri rörlighet för människor är nyckeln till att utrota fattigdom.

Att böla över tiggare är moderaters och andra rasisters paradgren sedan länge. (Källa återigen mig själv, mig själv, mig själv och mig själv.) I själva verket borde biståndsgivare i Sverige gå man ur huse för att finansiera och organisera tiggar-resor från Rumänien till Sverige. Inget bättre sätt att hjälpa rumänska romer står sannolikt att finna.

Rumänska tiggare: Entreprenörer, fattigdomsbekämpare, globala resenärer och folkhjältar. Genom heroiska uppoffringar allokerar de resurser till mer behövande, och ökar således den totala nyttan i världsalltet. Samtidigt uppmärksammar de den situation som så länge gått så många så spårlöst förbi. Rumänska tiggare: PR-konsulter.

Det var dagens supersmarta tankegång. Ha en fin eftermiddag!

Vänliga hälsningar, Antropofagi