Hatläsning

Kortromanen Moral är, ska först sägas, usel och dålig. Läs den aldrig. Här kommer ändå några reflektioner som bygger på att du läser den så att jag slipper ge ett utförligt referat.

Handlingen i Moral är svag men låt gå: Det "handlar" om en filosofidoktorand som ligger med sin handledare, som dock är gift och vill hålla det hela hemligt. Boken är skriven i en du-form som man om man vill vara snäll skulle kunna kalla för innovativ (även om jag använt samma perspektiv i novellen Don't Get Up), men som egentligen är en smutsig genväg för att slippa det stora arbetet som det innebär att skriva en riktig roman med tredjepersonsperspektiv i fri indirekt stil. (Det är MYCKET lättare att skriva i förstaperson (presens som här), och i andraperson såsom Moral, än att skriva i tredjeperson och fri indirekt stil. Det är nästan fusk, faktiskt.) Berättarjaget vänder sig genomgående till du:et som är älskaren, och bölar över hur orättvist nånting (oklart vad) är med deras så kallade maktrelation.

Temat för boken är moralfilosofi. Varning dock för den som vill vinna några insikter eller ens intressanta spaningar. Boken är så tom på substans att man endast genom att låtsas tro att författaren önskar understryka distinktionen mellan (moral-)filosofi och skönlitteratur, kan tycka att det finns ett tema. Författaren har också - för det här är fuskig autofiktion där verkligheten används för att krysta fram en story, så att man slipper krävande världsbyggande, berättarstruktur eller ens använda sin fantasi - skrivit en avhandling i verkligheten, och hör och häpna om denna uppsats inte är precis lika tom. Den avhandlar distinktionen mellan filosofi och skönlitteratur, precis som romanens berättarjags uppsats.

Låt oss ändå dröja oss vid vad för sorts substans en sådan fråga skulle kunna rymma.

***

Idag, när vi har analytisk filosofi, Less Wrong, rationalistbloggare och långformspoddar som Mindscape, Making Sense eller Tyler Cowens vad den nu heter, är det förstås absurt att tänka sig att man skulle kunna nå närmare Truth medelst skönlitteratur; i alla fall inte lika effektivt och rigoröst som medelst vetenskap.

Filosofi är dock inte vetenskap, men det är inte heller skönlitteratur - det är till exempel logik eller metafysik eller vetenskapsfilosofi eller moralfilosofi i sina icke-empiriska inkarnationer. Det är dock rigoröst på ett sätt som fantasi och berättelser inte är, eller vill vara.

Med det inte sagt att skönlitteratur inte kan förmedla (även praktisk) filosofi, lex Three Worlds Collide. (Obs, "praktisk filosofi" är "en gren inom filosofin som fokuserar på tillämpningen av teoretiska principer och resonemang på praktiska frågor och problem som rör människors liv, handlingar och samhälle. Några av den praktiska filosofins huvudområden är etik, politisk filosofi och social filosofi." Ofta nog avser man moralfilosofi. Teoretisk filosofi är vad jag skulle kalla "riktig filosofi.") Platon gav famously sina insikter vingar medelst dialoger kompletta med karaktärer. (Exempel.) Sanningar kan sägas av författare, som inte sägs av filosoferna - lex Michel Houellebecq. (Exempel.) Ted Chiang är också ett fantastiskt exempel på hur bra det ändå kan bli när man skrivet filosofisk skönlitteratur. Ayn Rand är förstås ett klassiskt och effektivt exempel på hur både analytisk filosofi (i form av hennes objektivism) och moralfilosofi kan enas i en skönlitterär berättelse. Men ack: I vår samtid är det klart futilt att bedriva systematiskt filosofiskt tänkande via skönlitteraturen.

Så var det dock inte förr. Vi vet att mänsklighetens samlade kunnande under större delen av vår arts existens traderats muntligt genom myter och berättelser. Idag är (exempelvis) Bibelns status som kunskapskälla skrattretande, men så har det inte alltid varit - det är först sedan vi uppfunnit rigorösa recept för kunskapsinhämtning och hypotesprövning som vi kan tillåta oss att skratta åt forna tiders auktoriteter. Ändå har det ibland varit vi som skrattat bäst som inte skrattat sist - vi kanske har slutat förvälla cassava för att det är irrationellt, och sen insett att gamla traderade kulturella normer har hemliga nyttor som vi bara inte förstått.

Vi vet att evolutionen är substratoberoende. Vi prata gärna om memetisk evolution. Det som skedde i och med upplysningen var att vi upprättare rigorösa protokoll för att domesticera memes - vi uppfann vetenskaplig metod och debatt. Även dessförinnan pågick dock memetisk evolution enligt andra selektionstryck - kombinationer av symbiotiska och parasitiska och ofta horisontellt överförda genom mimesis eller utrotning - som premierade fitness över truth. (Där diskrepansen mellan vår fitness och memsens fitness alltså uttrycks gneom parasit/symbios-dimensionen.)

Det var förstås rimligt att lära sig saker av Beowulf innan den vetenskapliga revolutionen skett. Det var rimligt att Platon skrev i dialogform. Det är dock rimligt att vi idag använder formella metoder för att strukturera vårt tänkande.

"Filosofi som skönlitteratur" var med andra ord en icke-fråga innan vetenskapen gjorde entré. Filosofi är visserligen någonting mer än vetenskap, men det är ändå sannings-producerande metoder som skall tillgripas.

***

Vilket för oss till frågan från motsatt håll. Hur dålig får filosofi vara för att räknas som sådan? Hur dålig forskning får vara vetenskap?

Visserligen är Vetenskapen större än den enskilda studien - det är debattens metastruktur som ska selektera bort de felaktiga resultaten. Det är ändock viktigt att enskilda utövare följer vetenskapens normer och regler, eller i alla fall basal logik.

På samma sätt som Moral är dålig skönlitteratur utan koppling till filosofi, är författarens avhandling i filosofi dålig filosofi utan koppling till vetenskap. Det finns ingen intellektuell komplexitet i arbetet överhuvudtaget, vara slappa citat, lösryckta påståenden och anti-resonemang som för tankarna till Jonna Bornemark (också "filosof" - tvi för den svenska ankdammen).

Genusvetenskap kan förstås vara vetenskap men är oftast aktivism och tesdrivna cirkelargument. Frågan om kopplingen mellan skönlitteratur och filosofi kan förstås beforskas vetenskapligt, eller i alla fall (om vi alltså avstår empirin) hanteras filosofiskt. Huruvida så görs är dock en empirisk fråga i sig, och fallet vi står inför är riktningslöst vattentrampande på gymnasieuppsatsnivå.

***

Vi kan alltså förstå att distinktionen mellan skönlitteratur och filosofi var meningslös (eller i alla fall mindre meningsfull) innan den vetenskapliga revolutionen. (Detta är förstås en kraftig avrundning, men ni kan bergis fatta poängen.) När väl den memetiska evolutionen förgrenade sig i en domesticerad del, där våra vetenskapliga eller argumentatoriska principer bestämmer selektionstrycken, och i en "naturliga urvalet"-gren där våra människosinnen utgör selektionstrycket, då hamnar vi i att Moral och den uppsats som författaren åsamkat oss inte lever upp vare sig till estetiska eller dramaturgiska kriterier för god skönlitteratur, eller till kriterier för filosofi eller på något sätt strukturerat eller insiktsfullt eller kreativt tänkande. Varför har jag då läst boken?

Den bittra sanningen är att jag tvingats läsa boken eftersom jag är med i en bokcirkel. Varför har då någon annan velat att vi ska läsa boken i vår bokcirkel? Förmodligen, måste jag anta, för att det är känt att boken är så att säga snaskig. (Säg för all del inte upp ditt PornHub-account... Snaskig för en rigid tant, kanske. Vi snackar inte Berättelsen om O precis.)

Det vi har att göra med är alltså just precis ett fall av meme-parasitism. Genom att författaren positionerat sig i någon för mig okänd svensk ankdammig statushierarki har författaren fått ge ut en bok med mycket låg verkshöjd. Genom att integrera vissa snaskiga element i berättelsen samt anspela på #metoo har boken dessutom fått uppmärksamhet. Självklart inte så att det kan bli en kommersiellt framgång - det blir sällan "litteratur" i Sverige, både för att marknaden består av kretiner och för att utövarna ofta är charlataner. Bara precis lagom för att hamna i en medelklassig bokklubb, och kanske för att författaren ska få ett icke pensionsgrundande stipendie eller två, samt få befolka Babel eller liknande viktigt skattefinansierat Public Service-program.

***

Sammanfattningsvis har jag slösat tid på att läsa en dålig bok, mer tid på att läsa en dålig avhandling, och nu ytterligare tid på att gnälla i och med detta spontant tillkomna inlägg. Författaren till Moral verkar i alla fall ha fått ligga.

Däri ligger kanske den egentliga evolutionära analysen.

Släng bort nyckeln

När nu fakta börjar framkomma avseende Farsta-skjutningen verkar det som att gäng 1 i krig med gäng 2 helt enkelt instruerade två skyttar att peppra automateld på vilka som helst svarthyade "grabbar." Det minner om Dalen-skjutningen när instruktionen var att skjuta vem som helst som såg ut att "köra," vilket operationaliserades till Haglöfs-jacka och Gucci-keps.

Att skjuta vilka som helst svarta låter som rasism. I ärlighetens namn dock indikerar "grabbar" att de skulle vara svarta av manligt kön, samt förmodligen underförstått med nämnda orten-attribut såsom beknarväska och nämnda keps. Låt oss kalla det ett intersektionellt perspektiv.

Sammantaget verkar gäng 1 ändå rätt rasistiskt. Skjuta svarta barn med minimal urskiljning.

Samtidigt klagar ett löst definierat vänsteretablissemang på visitationszoner, eftersom det är "rasistiskt." Nå, förmodligen kommer polisen ha skäl att intressera sig för ungefär samma signalement som gäng 1 i (det verkliga) exemplet ovan, även om "utländsk bakgrund" (som, jo, kommer vara en parameter, med all statistisk rätt) tillåter fler hudnyanser än det mer avgränsade "svart."

Är visitationszoner bra? Det skulle det kunna vara. Det verkar inte främst dåligt för att det är "rasistiskt," eftersom den bästa riktade insatsen för att hjälpa Utsatta Grupper TM förmodligen är att motverka kriminalitetens spelteoretiska suboptimala jämviktsläge. Att barn och unga med utländsk bakgrund stoppas lite oftare av polisen, i samband med att det skett en skjutning i ett avgränsat geografiskt område, verkar närmast gynna dem. Att man som kille i åldern 16-24 kommer vara föremål för polisens intresse är inte heller något nytt, vet även den som växt upp i Sverige innan rasism och mordiska invandrargäng präglade all debatt.

Att visitera och att döda någon utifrån ungefär samma signalement är ej likvärdiga handlingar. Gäng 1 verkar mer rasistiskt än vad polisen är. Även om polisen, med viss rätt, kommer agera enligt vad som skulle kunna beskrivas som rasistiskt (men kanske snarare borde beskrivas som stereotype accuracy). Den som vill slippa automateld och/eller polisens nyfikenhet kan klä sig icke-orten, t.ex. i skjorta. Fördelen med visitationszonerna är att polisen utlyser dessa, vilket gängens mordkommandon inte alltid gör (men väl ibland på Instagram, för att vara ärlig).

Samtidigt-samtidigt pågår en debatt om hur rasistiskt det varit på Kulturhuset då en svart man använt ordet "neger" när han beskrev hur han mobbades som liten. Rasism-debatten handlar alltså inte om att han mobbades med ordet "neger," utan att han - rasistjävel!!! - använde ordet "neger" när han beskrev detta. I ett organiserat samtal om rasism och censur.

Låt oss vilt gissa att det är ungefär samma löst definierade vänsteretablissemang som tycker att mannen som sa "neger" är rasist, som också tycker att gängen som urskiljningslöst skjuter ihjäl svarta barn på stan är offer för socioekonomiska faktorer, ojämlikhet och brist på fritidsgårdar. Ansvaret väger tungt på mannen som använda ordet "neger" för att berätta att han kallats "neger," men fjäderlätt på de "socioekonomiskt utsatta" gängmedlemmar som öppnar eld på Farsta T kl. 18 en tidig sommarkväll (och nu åtalas för 17 mordförsök och två mord samt, antar jag, ett antal skadeskjutningar - fick inte en tant en kula i knäet?).

Det är lätt hänt att man tänker: Åh, palla tjata om invandringens konsekvenser, kan vi inte alla bara ta varandra i handen. Och jo, man borde såklart metta-meditera och älska sin nästa. Men, fanemig, problemen med grasserande gängkriminalitet, otrygghet, infiltrerade myndigheter, klaner och islamisering försvinner inte. Det sprängs mer än någonsin och när polisen beslagtar sprängmedel går man över till mordbränder.

Antropofagi lessnade lite på hela kriminalitetsgrejen under höstens absurda våldsvåg. Det blev helt enkelt lite tröttsamt. Nu bryr man sig knappt när en 39-årig pappa skjuts till döds inför ögonen på sin tolvåriga son, förmodligen för att han pallade säga till några härjande orten-lortar. Att den döde var invandrare stör förstås inte vänsterns analys eftersom rättskaffens invandrare är integrerade och således husnegrer som åker snålskjuts på den strukturella rasismen. Ungarna som sköt, däremot, hade säkerligen fattat klokare beslut om inte moderaterna styrt landet.

Bukele må innebära en långsiktig risk. Normaliseringen må ha gått så långt att vi inte pallar bry oss längre när oskyldiga dödas. Det är ÄNDÅ fortfarande rätt att massarrestera alla gängmedlemmar och sätta dem i inhumana megafängelser i typ Uganda. Och det borde ha gjorts igår.

DN förnekar sig icke

DN idag:

"Tävlingen om vem som har det värst och anklagelser om den andra sidans inhumanitet välter internet just nu. Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre. Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation, den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Det här är outsägligt sjukt och jag vill berätta varför.

***

Låt oss försöka oss på en liten moralisk balansräkning:

Det är lite svårt att dra ett likhetstecken mellan Hamas och Israel.

"Tävlingen om vem som har det värst" må vinnas av Gazas palestinier. Att Hamas, som styrt Gaza sedan ockupationen upphörde 2005, inte har förmått bygga ett likeable samhälle är dock knappast Israels fel. Israel gör sitt bästa genom att låta palestinier arbeta i Israel och genom att tillse elektricitets- och vattenförsörjning. Samtidigt försnillar Hamas som sagt bistånd för att stärka sin militära förmåga och för att indoktrinera befolkningen i judehat som synes överträffa det nazistiska.

"[A]nklagelser om den andra sidans inhumanitet" är inte fakta om dito. Vad som däremot är fakta är att Hamas med berått mod, långsiktig planering och uttryckt uppsåt dödat civila, bland annat spädbarn som man halshuggit. Palestinier i Gaza och i den världsomspännande diasporan har firat detta genom dans och fyrverkerier. Fördömanden av Hamas illdåd har lett till kontrafördömanden.

"Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre."

Ja alltså, "explicit syfte att mörda och kidnappa civila" är värre än att vara militärt överlägsna. USA är militärt överlägsna Hamas, men Hamas är fortfarande värre än USA. Att Ukraina lyckats stå emot Rysslands anfallskrig gör inte att skulden mystiskt flyttas från Ryssland till Ukraina. Militär förmåga ≠ ondska! Det är givetvis hur man använder förmågan som är intressant.

Om nu fler civila palestinier än israeler dör? För det första vet jag inte om det är korrekt. Det är självklart svårt att lita på uppgifter som kommer från Gaza, och eftersom Hamas systematiskt ljuger är det inte alls omöjligt att de rapporterar felaktiga dödssiffror eller påstår att egentliga kombatanter varit civila. (Ibland svårt att veta när fienden icke är en reguljär statlig militärorganisation som respekterar krigets lagar.) Låt oss för argumentets skull ändå anta att fler civila palestinier än israeler dör.

Då är det ändå inte Israels fel att Hamas använder civila som mänskliga sköldar; förlägger militära anläggningar under civila byggnader; och aktivt hindrar civila att fly undan krigszonen. Därutöver synes palestinierna själva ha stått för merparten civila dödsfall, på en principiell nivå då man A) avrättade judiska spädbarn, kidnappade, våldtog och mördade urskiljningslöst och således gjorde Israels militära svar ofrånkomligt; samt på en faktisk, konkret nivå då man B) själv skjutit ihjäl svinmånga civila när man felskjutit ett sjukhus med en raket. Förmodligen byggd av vattenledningar som bekostats av biståndspengar.

"Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation..."

 (Gaza har for the record inte varit ockuperat sedan 2005 då Israel också utrymde sina bosättare.)

"...den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Om Hamas hade skött sitt territorium på något rimligt sett hade de inte varit beroende av Israel för vatten och el. Om arabkompisarna i Egypten (som man inte hela tiden raketbeskjuter) hade tillfört vatten och el, samma sak. Om Hamas inte hade byggt raketer av vattenledningar hade man kanske haft vatten. Och om inte Gazaborna hade röstat fram Hamas och palestinier världen över inte hade firat massmordet på civila män, kvinnor och barn, hade kanske det inte sett så jävla mycket ut som att alla Gazabor fan är med på Hamas-tåget!

Bombande av civila är för övrigt något som Israel undviker. De precisionsbombar och skickar ut varnings-SMS till boende. Att Hamas raketbeskjuter egna sjukhus och använder civila som mänskliga sköldar leder givetvis till att civila personer också dödas. Vilket är tragiskt (om de inte hurrat när spädbarn halshuggits, för då är det fan rättvisa.)

***

Vi går vidare:

"Reaktionerna på den fruktansvärda attacken på sjukhuset i Gaza är ännu ett exempel på bristen på empati. Innan händelserna ens klarnat plingar mobilen av hjärtskärande meddelanden från mina palestinska vänner som vädjar om att sprida nyheten om Israels grymheter, samtidigt som israeliska vänner tiger eller tvår sina händer, förvissade om Israels oskuld. Förminska, relativisera och avhumanisera de andra, upphöja det egna. Mönstret går igen."

Men alltså, "tvår sina händer"!? Om Israel inte beskjutit sjukhuset är det väl helt jävla avgörande!?

Exempeldialog:

- Mannen, så bull av dig att du dödade Lasse och våldtog hans dotter, svin e' du!

- Det var inte jag. Det var Kenneth.

- Mannen så fattigt av dig att två dina händer! Du upphöjer det egna! Som att "inte döda Lasse och våldta hans dotter" skulle vara så extremt moraliskt högstående! Svin e' du.

Slut på exempeldialog.

Vidare:

"Palestinier lär sig inte att hata, de är ett folk som liksom alla andra vill leva i fred, men som radikaliserats av desperation, brist på möjligheter och av den fundamentalism som isolering och ockupation göder."

Tja, vissa palestinier synes lära sig att hata. Eller, rätt många. Rätt många som lärde sig att hata så pass mycket att de planerade masslakt på civila spädbarn (finns det icke-civila spädbarn?) i flera års tid.

Leva i fred? Bra idé. Leva i fred genom att konstant raketbeskjuta sina grannar och begå terrordåd? Mindre bra idé.

Och sluta säga "ockupation" hela tiden! Hur fucking svårt är det att kolla Wikipedia?

***

Den enda lösningen är att krossa Hamas till sista man, kosta vad det kosta vill. Ockupera Gaza och inlemma i israeliskt territorium fullt ut. Alla som vill kan fly till valfritt dåligt muslimskt arabland, men gissningsvis föredrar många att bo kvar i Mellanösterns enda demokrati och verka i den israeliska ekonomin. Det blir ett stort och svårt integrationsprojekt att ta in alla Gazas palestinier men med total-ockupation kan israeliska välfärdsstrukturer börja tugga på palestinierna tills de om några generationer fått riktiga jobb och lagt ner stridsyxan. Priset Israel kommer att få betala är lite mer inhemsk terrorism, ökad arbetslöshet, och dyra investeringar i utbildning och folkhälsa för Gazapalestinierna. Samt mer spendings på fängelseplatser förmodligen. Knäcker de nöten kan de gärna ringa Sverige och berätta hur man gör.

Vad håller ni på med?

(Bakgrund.)

It is happening again.

Riksdagen direktstreamar en debatt om Korankravallerna. En liberal säger något i stil med "fru talman, jag ska vara mycket tydlig. Jag avskyr det Paludan gör" samtidigt som hon talar sig varm för yttrandefriheten som princip.

Var är rösterna som säger: Good shit, Paludan! Du gör samhällsnytta! Du exponerar att Sverige är till brädden fyllt av sinnessjuka människor med idéer och normer som är inkompatibla med vårt samhälle!

Det är en folksport nu, att känna avsky över att någon bränner Koranen (även om man ska få göra det, visst visst, det är bara avskyvärt, men man ska få, visst visst!)

Sen när är det avskyvärt att bränna Koranen? Sen när är det avskyvärt att häda? Sen när är det avskyvärt att kränka religiösa fanatiker?

JAG FATTAR FAN INTE VAD NI HÅLLER PÅ MED, SVERIGE!

Hatar sociologer alltså

Nu när vi etablerat att religionssociologer är idioter kan vi också förstå vad som är fel på den svenska debatten om invandring och segregation. Det förekommer uppfattningar om att främmande kulturer fuckar upp Sverige, och det förekommer uppfattningar om att Dödspatrullen och Shottaz fan inte alls är skolboksexempel på somalisk kultur. På typiskt slappt sociologisk manér myntar folk begrepp som "mellanförskap" och liknande. Det är inte tillräckligt exakt, mina smutsiga vänner, det är fan sociologi-deg. (Relaterat om sociologi-deg: Nyttan av underkastelsen; den rödaste rosen; alla måste fatta; vägskälet.)

Det här med våldsspiraler och skit. Det är ju inte så att invandring förklarar den svenska utvecklingen, även om typen av invandring i kombination med den svenska arbetsmarknaden, svenska modellen och svenska kulturen förklarar ganska mycket.

Men, framförallt är det fel av sociologhororna att säga att kultur förklarar eller inte förklarar. Återigen har de fel, dessa jävlar.

För att: Visst är det subkulturer som uppstår i förorterna, på en stabil platta av svart narkotikaekonomi etcetera. Vilka kulturell-evolutionära pathways som är öppna bestäms till stor del av ingångsvärdena. Det är selektionstrycken som bestämmer vilka kulturer som kommer att selekteras för, men artbildningen bestäms av vilka memes vi stoppar in från början. Vi kan fylla ett ghetto med japaner och vapen och knark och de kommer skapa ett jävla mönstersamhälle. Stoppar vi in lite klankultur och islamism istället så kommer andra evolutionära pathways ligga öppna. Vi kan ju tänka oss att det är delta-mutationen som vi oroar oss för, men det är ändå så att delta-mutationen är sprungen ur standard-coviden. Vi kan kalla det exaption - 'Ndrangheta bygger på släktskapsintensiva institutioner, men inte alla släktskapsintensiva grupper blir till maffia.

Problemet är så att säga inte inte att vi tar emot främmande kulturer. Ty deras respektive kulturella adaptioner är utgångsläget för den kulturella evolutionen. Men, det är selektionstrycken - enligt detta - som bestämmer utfallet i slutänden. Hur/uvida antisociala beteenden straffas eller premieras; kostnader och risker som rättssystemet bestämmer; alternativkostnader i termer av potentiella fitness-payoffs på ordinarie arbetsmarknad (antimimesis); och hur mycket cash och status narkotikaekonomin erbjuder, samt vilka våldsyttringar konkurrensen på denna svarta marknad selekterar för.

Kulturellevolutionärspelteori äger sociologi alla dagar! Jävla idioter.

Religionssociologer är idioter

Det händer att man springer på en debatt där båda parterna har fel. Då kan de inte vinna.

Märkligt ofta är cultural evolutionary game theory den analysmodell som saknas.

Ta diskussionen om huruvida religion är mind virus som är handlingsdirigerande, eller tvärt om bara emanerar - utan någon alls kausal backflush - ur de materiella förutsättningarna. Diskussionen tenderar att köra fast i just kausaliteten. Ateisterna hävdar att enskilda dogmer ger enskilda utfall - endast hindunationalister dödar den som äter ko, och Koranen har ett begränsat antal plausibla uttolkningar. Från andra hållet kommer religionssociologer och säger att det finns ju både salafister och sufister och därför kan islam vara vad som helst och därför är det människorna som skapar religionen snarare än tvärt om.

Båda har rätt, och båda har fel, och den överbryggande modellen är kulturell-evolutionär spelteori. Eller, egentligen är det kulturell evolution, men det är spelteorin som är språket för att förstå det.

Det som synes förvirra religionssociologerna är frågan om kausal inferens. Orsakar religion vissa beteenden, eller ej? Lösningen på den gordiska debattknuten är selektionsperspektivet. Det är inte så att religion helt och håller skapar samhällen, eller att samhällen helt och hållet är oberoende av religion. Det är istället så att olika förutsättningar selekterar för olika kulturell och religiös överbyggnad. 

Där har religionssociologen i någon mening rätt, om än inte i so many words. Ekologiska och ekonomiska faktorer selekterar för olika typer av trosföreställningar. Den ena mekanismen är att människor och grupper med vissa typer av föreställningar är bättre på att överleva än andra människor och grupper. Typiska memes som vi pratar om här är kanske snarare "kunskapen att göra upp eld" eller "dela mat-normer" eller "traditionen att bränna och krossa ett skulderblad för att bestämma var vi ska jaga renar för att genom denna stenålders-slumpgenerator omöjliggöra en mot-adaption där renarna selekteras för att undvika de tider och platser som människorna jagar på/vid." Men, religioner är viktiga och mäktiga sociala teknologier för att skapa och upprätthålla större grupper och mer komplexa samhällen, och därför är även religioner, ritualer etcetera memes som selekteras i den mellangruppsliga konkurrensen.

Den andra mekanismen är att människor kan härma andra människor. Typiskt sett härmar man de som är  framgångsrika, och på så sätt är den memetiska selektionen frikopplad från sina värdar - idéer kan vandra fritt. Även här är dock den mememetiska selektionen inte frikopplad från sina värdars väl och ve, eftersom framgång är det som gör att man vill härma någon annan. I båda dessa fall är den memetiska selektionen således i någon mån symbiotisk, dvs. idéerna lyckas om deras värdar - människorna - lyckas. I det första fallet genom att överleva bättre än andra människor, och i det andra fallet genom att göra värdarnas livsstil attraktiv.

(Memetisk selektion kan emellertid också vara parasitisk, vilket innebär att idéernas öde frikopplas från värddjurens. Analogt med hur virus fungerar kan så bli fallet när det är billigt att flytta mellan värdar - då är selektionslogiken mer exploaterande.)

Så, det första religionssociologen lär sig är att olika idéer och memes selekteras för givet olika förutsättningar. Kausalitetsfrågan blir då lite mindre mystisk.

Det andra som religionssociologen lär sig är dock att vi är en så höggradigt kulturell art, att våra memes bestämmer vår miljö och utgör nya och avgörande selektionstryck. För att fjäska för det löjliga sociologskrået säger jag att vi nånting nånting Bourdieu nånting producerar nånting reproducerar nånting nånting habitus. En "lite" bättre modell är de rent spelteoretiska, där vi kan formalisera hur andra agenters beteenden, i kombination med spelets regler, väldigt tydligt föreskriver optimala strategier på olika många rundors sikt. Kontentan är att kulturen bygger upp selektionstryck som styr selektionen av kultur.

För att ta ett övertydligt exempel kan vi skruva klockan riktigt långt tillbaka, för att se hur kulturell evolution samspelar med sedvanlig evolution. Människan har sedan länge blivit fånge i kulturen. Våra mattillredningsteknologier har gjort det omöjligt för oss att överleva på obearbetad föda, och om vi inte hade haft eld eller blötläggning eller mortlar eller skärverktyg så hade vi inte stått oss särskilt länge i vildmarken. Kulturen är buren. Vägarna tillbaka är nu stängda, men i gengäld har utvecklingen mot mikrovågskokböcker legat vidöppen för oss.

Analogin till evolutionsteorin ger oss även nästa verktyg i lådan som sociologjävlarna typiskt sett saknar. Vi kan tänka på den memetiska selektionen i termer av artbildning, drift, mutationer, etcetera. Det sker hela tiden mutationer, men ekologiska och ekonomiska och kulturella förutsättningar bestämmer vad som är ett evolutionärt stabilt ekvilibrium. (Som vanligt kan vi också tänka i termer av basins of attraction för att tillskriva olika utvecklingsvägar olika sannolikhetsmassa.) Många mutationer synes vara random, men kan visa sig viktiga senare, så som katolicismens negativa inställning till kusinäktenskap. Vi kan även tänka på "mutation rate" som en egenskap som i sig själv evolverar, precis som mutation rate i genomet. Instabila kulturer är mer föränderliga, vilket säkert kan vara adaptivt i variabla miljöer men vilket å andra sidan ger ytterligare ökad instabilitet. 

Vi kan tänka på islam som en religion med några mutationer som sänker mutation rate, som att koranen är guds ord, och vi kan även se hur vissa specifika mutationer som konstituerar islam är adaptiva memetiskt-evolutionärt sett, som att döda apostater och därmed motverka avhopp. Även tillsynes sunkiga aspekter, som att man får slå sin fru, kan behöva tolkas o-anakronistiskt - kanske är det en kulturell-evolutionär usp att formalisera hustrumisshandel på det sätt som surah 4:34 föreskriver:

Männen ha ansvar för och omsorg om kvinnorna [...] Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper håll er borta från deras nattläger och som sista utväg tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.

Det kan verkar litet ruttet att tillrättavisa sina kvinnor handgripligen, men på sin tid var det här troligen en ganska progressiv rekommendation, då den ju föreskriver att man provar flera andra åtgärder innan misshandel accepteras. Dessutom så blir det ju omöjligt att slå frugan i vredesmod om man först måste testa andra metoder.

Även månggiftet i islam är progressivt i sin ursprungskontext - fyra fruar är faktiskt färre än 1000. Fyra-fruar-gränsen kunde såklart kringgås med sexslavar och haremskonstruktioner, men ändå. Från korrespondens med Joseph Henrich:

Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Poängen är att ateisten har helt rätt i att specifika dogmer kan spela en stor roll, men det är kanske viktigare att förstå att en dogm tillsynes "stokastiskt" kan få samhällskonsekvenser, än att fokusera på att enskilda dogmer kan vara handlingsdirigerande på individnivå. Protestantismens fokus på att läsa bibeln på folkspråket är en sådan dogm som troligen bidrog till att öppna upp nya kulturell-evolutionära pathways.

Det kan vara så att särskilda delar av en religion - särskilda memetiska adaptioner - har väldigt stora effekter på miljön, och därför i stor utsträckning bestämmer de fortsatta memetiska selektionstrycken. Spelteoretiskt kan vi förstå hur andra spelares strategier bestämmer en spelares strartegier, och hur alla spelar tillsammans kan fastna i jämviktslägen. Religionssociologerna kan ranta om att människor tolkar religion som de vill, men det de missar är att alla spelare påverkas av alla andra spelare, och att alla samordningsmekanismer - intersubjektiva fenomen, vertikal mimesis, kalla det vad du vill - ger upphov till olika typer av beteenden som därmed ger upphov till beteenden hos de som möter dessa beteenden.

***

Sammanfattning:

Religionssociologer gör mig förbannad. De fattar fan ingenting. De tror att de kan kritisera ateister och komma undan med det, men det är de själva som är dumma i huvudet. Ateisterna må verka småaktiga i sitt fokus på enstaka dogmer och på huruvida dessa kan vara handlingsdirigerande, men det religionssociologerna fan inte fattar är att ateisterna is on to something. Men alla kan gynnas av att tänka kulturell evolution här. Men framförallt, fuck religionssociologerna, jävla horor.

(Relaterat: Fängelsepopulationer; allt om kulturell evolution; parasit-symbios-dimensionen; fördomar; allt om islam; selektionsvarians på olika nivåer; mer om orättvisans uppkomst; lösa trådar; etiketten spelteori; etiketten Bibeln.)

Häng dem högre än högt

När män gråter, är det islamofobi. När Antropofagi gråter... Då är det antropofagi:

"En dag kom IS-männen in och slet spädbarnet ifrån henne. De var borta i två timmar, berättar Jamila. 

– Sen kom de med ett stort fat med kött och ris och sa: 'Här är din son. Vi har tillagat honom åt dig'. De sa till henne: 'Du sa ju att du var hungrig'. 

Så här långt kommen i berättelsen ylar Jamila av förtvivlan.

– De hade styckat hennes barn och… Jag kommer aldrig glömma det. Vem kan acceptera något sådant? Vem kan utstå något sådant? 

Mellan gråtattackerna gör hon en gest mot väggen i lägenheten, ovanför tv:n, där ett fotografi av hennes egen tvåårige son hänger. Han är en präktig pojke som ler lyckligt i sin Ikeabarnstol. Han är född här i Sverige och är på förskola just nu. 

– Jag tar ofta min son i min famn, kramar honom hårt och tänker på att de dödade små barn som han. En nio månaders bebis. Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på det här barnet och den mamman. 

Mamman som blev serverad sitt eget barn på ett fat med ris blev galen av sorg, berättar Jamila.

– Hon tog köttbitarna från fatet, lyfte dem i sin famn och tryckte dem mot sitt bröst. Hon bara skrek.

Var det verkligen kött från hennes barn, eller var det bara så som IS-männen sa för att plåga kvinnan? 

– Det var hennes barn. Huvudet låg på fatet, det hade de inte gjort något med. De hade tillagat de andra delarna av barnet."

Att IS är en sinnessjuk mördarsekt har varit känt ett tag. Orrenius reportage i DN slog dock ann en känslosträng till den grad att Antropofagis äldsta son tvangs bygga en tröst-robot av duplo för att stoppa tårarna.

Det första, uppenbara, är att vi väl kör Nürnberg all over och hänger varenda jävel som ens lajkat en IS-Facebook-uppdatering. Hämndbegär och blodtörst? Jag tror fan att det är värt att skapa incitamentstrukturer som säger att man inte får gå med i galna mördarsekter. Oavsett exakt vad exakt vilken individ pysslat med. Det har liksom inte direkt varit okänt vad IS står för, om man säger så.

Det andra är att "ondska" är en intressant grej. Vi har varit inne på Aztekernas självskade-masspsykos. Kyrklund säger ju sedan 1988 allt vi behöver veta om godheten.

Att alla inklusive Djingis Khan var massmördare när det begav sig, framgår t.ex. när man lyssnar på Dan Carlin's Hardcore History, avsnittet King of kings. Det enda assyrier, babylonier etc. pysslade med var ju att bestiga varandras hustrurs i samma rum som deras exmakars avhuggna, pålade huvuden. [Uppdatering: Lämnar det här syftningsfelet intakt. Det ligger i linje med inläggets själva själ.] Och denna typ av beteenden ansågs vara hjältedåd.

Som Pontus Strimling påpekar är det snarast moderna värderingar som är otypiska. Back in the days var det stegling, massmord och våldtäkt över hela brädet, mest hela tiden.

Det konstiga med barnaätande mördarsekter som IS är således hur fasen de kan finnas idag. När vi andra mestadels uppdaterat vår etik en smula. IS känns liksom mer 3000 f.kr. än 2018 efter. Om jag får säga det själv.

Dåliga memes är dåliga. Memes verkar uppkomma med en sannolikhet som bestäms av materiella omständigheter. T.ex. var det inom medelklassen ej okej med städhjälp innan RUT, men idag är det bara att tuta och köra. Normförflyttnign after the fact, så att säga. (Eller ex post-rationaliseringar, enligt Friedman. Relaterat: Alla måste fatta; Schelling-punkter.)

Är IS-memen bara en osannolik meme som ändock realiserades? Så som att svarta svanar då och då observeras av Nassim Taleb? Eller finns det materiella, strukturella förutsättningar som gör äta-barn-memen sannolik just nu/här/där/då?

Om IS-äta-barn-memen finns, är det då ondska? Eller är det för en god sak, det som Orrenius beskriver att Jamila beskriver?

Moral och etik är lustiga grejer. Antropofagi har tidigare försökt wrappa huvudskålen runt frågan i och med en mer eller mindre saklig attack på Rumkowsky respektive Czerniaków. Slutklämmen blev:

"Rumkowsky är relativt ond, Czerniaków är relativt god. Det kanske är en utvärdering av magkänslan. 

Konsekventialism är svårt, för avsikter är inte samma sak som faktiska utfall. 

Tumregler - heuristics - ser olika ut för olika personer, och speglar väl också egentligen bara konsekventialist-utilitariska avsikter. Deonotologi och utilitarism är ett. Regler finns för att skapa nytta, och nytta är reglernas måttstock. En konsekventialist kan tillgripa Schelling-staket för att undvika slippery slopes."

Vid en genomlyssning av Alexander Bards (och i mindre utsträckning Aron Flams) podd The Aryan and the Jew, så sägs det hela lite snyggare av hr. Bard (slarvigt transkriberat):

"What is then dictating the value of the desired outcome? 

[...] 

Life changes all the time. And because it changes all the time, and you don't know all the conditions that are involved in your desicion-making, that means you can not be judged for your outcome, you must be judged on your intention. But that intention has to build on you searching for the truth to speculate as well as you possibly can on the outcome."

Så, hur dåligt kan ett meme vara? Kan det vara så dåligt så att det förstör dina möjligheter att sannings-söka, och överblicka utfallet av ditt handlande?

Jag tror:

Folk gör sjuka saker med den starka känslan av att det är fel. Folk tänker: Jag gör det här och det är fel.

Jag kan med lätthet åkalla känslan i mig själv, att jag till och med gör saker som missgynnar mig själv i vetskap om att det är fel, som en slags självhatisk, självdestruktiv åtbörd. Vet ej varför.

Riktig ondska, tror jag, är hur vi uppfattar det vi tycker är vansinne, som genomförs av människor som är övertygade om att det är gott. Nazisterna och aztekerna är goda kandidater för ondska.

IS-tölparna är ju dock uppenbarligen anomalier i det senmoderna etik/moral-paradigmet, och egentligen mest halv-illitterata wanna be-thugs som fattat att riktiga AK:s får man skjuta med främst nere i Khalifatet. Det dåliga meme de är infekterade av är ofta inte islam through and through, utan bara en data-nörds-narcissistisk hedonistisk nihilism. Om jag får slänga ur mig en vag gissning.

Och. De. Vet. Att. De. Gör. Fel.

Men, de är så konsekvens-ovana, slappa horungar, med frånvarande försupna förvirrade förorts-föräldra-alibin, i kombination med förslappade förhudar till svenska SYO-konsulenter, att de fan aldrig sett röken av en meningsfull incitamentstruktur.

De måste givetvis hänga. Det är lite synd att de inte fick veta detta redan på träslöjden. För då kanske de aldrig hade börjat hålla på med barnvåldtäkter, slavhandel och kannibalism.

With that said. Islam är fanemig onekligen en satans jävla skitreligion. Ta det från nån som läst kanske 60 procent av Koranen och omkring 70 procent av Bibeln. Koranen är en instruktionsmanual på ett helt annat sätt. Bibeln är en förvirrad fabel med allsköns absurda hallucinatoriska episoder - flera av vilka består av såväl massmord som #metoo-virke. Men, Koranen är en jävla framtagenavnåtstrukturfondsprojektisamvekanmedSKLkinda-checklista, om exakt hur du ska misshandla din(a) fru(ar) under exakt vilka omständigheter. Det är fasenemig viss skillnad.

Sammanfattning:

#1 Häng dem.

#2 Häng dem.

Allihop.

Dagens ros - En libertariansk debattartikel

Låt mig vara ärlig. Det finns värre problem än en havererande välfärdsstat. Det finns värre problem än så.

Vi kan tänka oss två män som ... befinner sig under en väldig maskin. Jag vill inte påstå att de ligger där - den ställning deras arma kroppar tvingats anta är närmare stegling än rekreation. Jag vill inte heller påstå att de dväljs där. Deras därvaro har ingen vilja, inget syfte-i-sig-själv. Deras därvaro är ett instrument för att undgå upptäckt. Jag vill dock inte heller påstå att de gömmer sig under maskinen. Det är nämligen maskinen som står för gömmandet. Larmet från den dränker deras kroppars minsta läte - rassel från krackelerande drivremmar; gnissel från forcerande kuggar. Stanken från dess härskna smörjolja döljer deras skräck och ångest. De är passiva objekt i detta gömmande.

Hur som helst. De lever av droppande maskinfett - deras naglar faller av och håret med, men kalorierna är nog för överlevnad. När maskinens underkropp byter vals uppstår ett kort ögonblick av relativ tystnad då de kan göra sig hörda för varandra genom att skrika - deras ansikten är blott några centimeter åtskilda. Ett extra element av skräck uppstår när de skriker - tänk om med ens maskinen tystnar helt, och deras rösters annars dränkta vibrationer själva dominerar luftrummet?

Men, ack - historisk data säger att maskinen aldrig tystnat. Den har gömt dem i denna ställning så länge att deras muskler förtvinat till ett segt sekret. Deras hornhinnor fallit av. Deras naglar svartnat, och tandköttet förgåtts av röta. De sväljer också tandflisor, varje gång de sväljer härsket smörjfett. Flisorna rispar deras magmunnar. Så skönt mot hungerns klåda.

De har glömt vad de fruktar. Förutom maskinens plötsliga - men osannolika - tystnad.

Så - det finns värre. Värre öden. Värre problem. Än mitt.

***

Mitt:

En ettåring som skurit sig i handen kan få Dagen D att verka anemisk. Fontänblödande barnblod har en kvalitet som kanske bara barnets vårdnadshavare kan se. Dess rödhet är som glöd i ögonen. Kval och qualia.

Ambulanser skickar vi inte ut. Håll tryckförband och ta en taxi.

Anländer ca. 19.30 till Nya Karolinska, Barnakuten. Tar nummerlapp. En runstens runor vittrar snabbare än nummertavlans siffror skiftar.

Inget händer. Förutom att mer barnblod pumpar genom det improviserade tryckförbandet.

Tränga sig fram till någon sorts personal. Fråga: Sker det någon initial screening eller bedömning?

Någon sorts personal tittar halvhjärtat på barnets hand: Oj, det här måste ni hålla tryckförband på. Håll tryckförband och vänta.

Vi väntar. Det blöder mer qualia in i våra synnerver. The redness of red.

Samma någon sorts personal ångrar sig och kommer bort till oss och säger: Det här måste hanteras omedelbart. Men vi har inte tid. Ni kan gå till Haga Närakut. Det ligger [pekar i en riktning, motsatt snöstormens] och är en bit att gå.

Om en -lady var två småbarnsföräldrar, och en bag- bland annat var en sprattlande ettåring med ett improviserat tryckförband av frotté - då gick en baglady lutad mot stormen bort mot Haga Närakut. Pulsande i djup snö, jonglerande barnstol, jackor, sig själva, ettåring, och - som man säger på Jamaica - blood clot.

På Haga Närakut möts vi av en sköterska som skäller ut en pojke/ung man om att han måste betala taxin själv. Jag tolkar in rasistiska förtecken, men har ingen kontext, så kan icke döma. Sköterskan är i alla fall trevlig mot oss blekansikten. Vi ledsagas av en sköterska som ser ut som hon boxaren från Söderort, som det gjorts nån dokumentär om. Om ni vet vem jag menar.

Sätts i ett rum. Underförstått: Nu ska vi ta hand om det här. Uttalat (som alla andra): Det här måste hanteras omedelbart. Det här måste sys.

Lägger nån slags preliminärt förband. Skönt, för nu slipper vi hålla tryckförband hela tiden själva. Det har vi gjort i ca två timmar vid det här laget.

Sköterskan försvinner. Underförstått: För att hämta den som ska sy. Eller handräckning för att själv sy. Vad fan vet jag.

Lång väntan. Inget händer. Vad händer?

En kvinna kommer in i rummet. Kanske läkare - berättar ingenting och har inga indikationer om skrå eller roll på sina kläder. Tar bort förbandet som sköterskan la, och tittar med viss avsmak på den mycket djupa såret.

Det här måste hanteras omedelbart! Det här måste sys!

Försvinner.

Barnhand.

Barnhänder.

Händer.

Vadhänder?

VAD. HÄNDER. ???

En hukande nån-slags-personal (utan indikation om professioner eller roll) kommer in - det är en ytterligare ny person. Säger liksom de tidigare ingenting om vem hon är, vad hon kan, vad hon vet, vad som ska hända. Tittar på såret. Säger: Vad ska vi göra?

Va?

Vad tycker ni att vi ska göra?

Frågar du mig, oh någon-slags-oklar-vårdpersonal? Mig, en simpel civilist? Med ett blödande barn i mina armar?

I Göteborg skulle vi ha limmat det här. Tycker du att vi ska SY!? [anklagande röst]

Jag anför någonting om att jag undrar vad som händer och att alla vi pratat med hittills säger att vi ska sy.

Barnet skriker - givetvis - oupphörligen. Det kanske jag glömt nämna. Läs i så fall om allt det ovanstående, men med ett signalhorn i örat all the way through.

Den krumma vårdpersonalen tycker det är mycket jobbigt med barnskrik! Har han ingen napp? Kan han inte vara tyst så att vi kan prata!?

Jag och den krumme går ut, delvis för att barnets mamma inte ska döda den krumme. Jag för stunden marginellt mer samlad, situationen till trots.

Samtalet kommer att handla om hur den krumme menar att man gör i Göteborg, och om att barnet borde vara tyst, och: Hur tycker DU att vi ska göra, va [anklagan tonfall]?

Den krumme lufsar iväg - mot en plågsam död, är min fromma förhoppning.

Väntan. Väntan. Väntan.

En ytterligare ny personal dyker upp. Säger att de stänger snart.

(Okej, förklarar ändå lite. De har bara velat förhala vårt fall till stängning för att slippa göra något. Okej. Lite mindre absurt blir det plötsligt, när jag tycker mig förstå deras rational. Irrationell som den kan tyckas ur ett pat.- eller skattebetalar- - eller människo-! - -perspektiv.)

Ni återremitteras till barnakuten.

Vi var just på barnakuten (om "just"="för en och en halv timme sedan") och de skickade oss hit för att vi lika gärna kunde sys här.

Vi återremitterar er till barnakuten. Gå ut härifrån [pekar åt ett håll] så berättar sköterskan hur ni ska gå tillbaka.

Vi går åt hållet. Ingen sköterska.

Letar oss ut till receptionen. Pratar med en sköterska. Svårt att förklara allt.

Hittar en annan sköterska som verkar förstå mig (skånska?) lite bättre. Berättar att vi skickats hit och nu återremitteras. Frågar: Vad betyder det? Hur ska vi göra? Måste vi stå i kö där igen?

De säger: Nej nej, det här måste åtgärdas OMEDELBART! Barnet måste ju sys! Gå bara fram och säg att ni har en remiss. Ni behöver inte ta kölapp. Ni har en Remiss!

(En remiss verkar vara lite som Excalibur. Ett skinande jävla svärd som signalerar utvaldhet, och som man kan hålla framför sig för att Slippa Ta Kölapp På Akuten.)

Jag anar ugglor i mossen, och ställer mängder av följdfrågor för att försöka förstå om remissen kommer att finnas på barnakuten - hur jag ska kunna hänvisa till den - varför jag inte kan få den i fysisk form i handen - etcetera.

De försäkrar mig om allt. Lovar mig allt. From here on out är det smooth sailing. Det är uppenbart. Bara en sista liten snöstormspromenad ute i det fria, tillbaka till barnakuten. Den sista lilla ansträngningen och nu stänger vi snart så snälla be on your way skåningajävel m. fam.

Ni behöver inte stå i inskrivningskön igen! Bara gå raka vägen till triagen!

(Jag råkar veta vad "triage" betyder, för att jag googlade det bokstavligt talat i förrgår. Jag är tveksam till om gemene man vet vad "triage" betyder. Jag imponeras av hur många olika försåtliga lager av snårig kommunikation som vårdpersonal - som i det här fallet annars verkar sakna akademisk skolning och ärligt talat snarast framstår som lovligt lågbegåvad - lyckas upprätta i ingemanslandet mellan våra respektive skyttegravar. "Triage"!?)

Vi skickar en elektronisk remiss!

...misstänksamhet ...

Och vi ringer och säger att ni kommer!

...ger upp. Adjöss. Går ut.

Bagladyn pulsar tillbaka till akuten. Snöstormen stormar på, och snöar på. Barnet skriker på och blöder på. Tryckförband rimmar på stycke slam och cykel fram och ryktesbrand och knyck ett lamm och så vidare in absurdum jobbar den delen av hjärnan som alltid rimmar på allting.

Tillbaka på barnakuten har runstenen vittrat typ tre nummer, av typ trettio. Utflykten har således inte kostat oss någonting. Men, vi ska inte pyssla med kölappar. Vi har En Remiss!

Blänk, remissjävel. Lys vår väg i Morias Mörker.

Barnet utmattningssomnar på vägen tillbaka till barnakuten. Vi har honom i sele på magen. Den akuta blödningen har upphört pga. tryckförbandet som vi fortlöpande måste hålla på handen. (Det börjar blöda igen när vi lättar på det, t.ex. för att visa såret för idioter på Haga Närakut.)

Hej, vi har .... [trummvirvel] ... En Remiss!

Va?

Vi har en remiss?

Oj hörru det där ser inte bra ut, måste åtgärdas omedelbart, håll tryckförband och ta en kölapp (och håll käften).

Men, vi är Remitterade hit, så...

Någon sorts vårdpersonal tittar på mig som om det jag säger inte betyder någonting. Som om hon smakar på ordet. Re... miss? Che... Möss? Möö.... Bizz?

Re-u-ö-ma-tizm?

Jag lessnar deluxe och tjafsar mig in till triagen. Fuck inskrivningskön den här gången. Nu är det brute force som gäller.

Så, kl. 22.00, får vi för första gången prata med en person som lyckas lajva Vettig Människa. Men, ska det visa sig; det är fan bara teater.

Vi får nu en bedömning av vårt skadade barn. Det jag hade förväntat mig skulle hända i det ögonblick man först klev in på akuten.

Bedömningen: Det här måste åtgärdas omedelbart. Det måste sys.

Här, ta 75 kg vuxen människas worth of alvedonstolpiller samt en mun-spruta med nåt annat skit i munnen. Det kallar för en smärtdos.

Ska vi ta det nu? Barnet sover.

Ta det nu! En läkare ska snart sy, då måste barnet vara smärtlindrat.

Jag bekymrar mig om att få det förtydligat för mig: Det ska alltså snart sys? Vi ska alltså ta dessa myckna smärtstillande nu? Som i nu-nu?

Ja! Snart! Läkare! Sys!

Min misstanke: Om vi tar hela barnapotekets paracetamol, så är det - gissar jag, obegåvat - viktigt att insatser sker under den begränsade period som skiten verkar. För, sen kan man inte proppa i en ettåring hur mycket paracetamol som helst under samma dygn, utan att levern havererar eller nåt.

Men, det är säker. Snart, läkare, sys.

Var tar vi medicinen?

Pekar på en skitig offentlig toalett. Semmelweis hade fan pissat på sig.

Så, vi väcker barnet och medicinerar. Väntar.

Kl. 23.00. Jag frågar i inskrivningen om det är så att man glömt att vi precis gjort en alvedon-piñata av vår ettåring och att det kanske är läge att träda igenom detta möjligheternas fönster innan det åter stänger sig. Jag får veta att det bara är tre barn föra oss, som väntat längre, vad nu det ska betyda.

Kl. 00.00 har min misstänksamhet stegrats än mer. Ska man skita i oss? Kommer man kunna bedöva på nytt och sy, om man inte hinner göra det inom de 3-4 timmar smärtdosen rimligen verkar?

Jag vet föga om detta. Men får också hålla till godo med det lilla jag vet eller gissar, eftersom ingen annan - mer kvalificerad - information kommer mig till godo.

Jag frågar igen. Nu är det två barn före oss i kön.

***

Det är dags att pausa händelseförloppet för att ta tillvara på några mer allmänna observationer som vi gör inne på Nya Karolinskas barnakut.

1. Det är fan inte en barnakut. Det är mer en South Central LA-90-tals-films-akut. Det är smutsigt och vidrigt och strösslat med spypåsar. Inga bilder eller färger någonstans. Inga leksaker eller lekytor, med undantag av en tuberkulos-nerkletad plastkossa som står inklämd mellan några nedspydda bänkar. Allt ser fan ut som fan, helt enkelt. Och inte någonting avslöjar att det rör sig om en verksamhet som riktar sig till barn, förutom en jävligt ad hoc-mässig pastellfärgad luftballong, som nån eldsjäl som kämpat i motvind för att rekvirera medel slutligen själv bekostat och hängt upp strax bredvid inskrivningsluckan. Installationen har tyvärr ungefär samma effekt som en rostig polsk gungbräda i ett öststatsmiljonprogramområde: Det får bara resten av asbesthögarna att se ännu sorgligare ut, och är förmodligen livsfarlig för användaren.

Fan i helvete - hela mottagningen ser ut som om en schnitzel-tradar-restaurang vid autobahn. Men en där städpersonalen strejkar. Lika "målgrupp: barn" som Anders Eklund.

2. En fet plasma-teve-monitor på väggen snurrar allsköns reklam-meddelanden om allsköns förträffligheter. T.ex., tankebubbla: "vi tänker nytt!", om en diabetes-app. (App. Det är nytt. Fan aldrig hört talas om "app" förut.) Ett annat budskap som svischar förbi (till skillnad från könumren), är: Oj vad Nya Karolinska kan stoltsera med fin offentlig konst! (Snabb omvärldsbevakning: Nej. Det finns fan inte en jävla McDonalds-vimpel i närheten som kan lysa upp missären. Ni har försnillat varenda spänn och hör sen. Det är BCG och moderata finanslandstingsråd som är konstnärerna, som trollar bort hela landstingets cancerfond och kommer undan med det. Jag gissar på att "offentlig konst" måste inkludera Svenonius Fabergé-ägg. Satans jävla korrupta helvetes-jävlar)

3. En fet carboard cut out-läkar-gubbe står och skryter om att han tvättar händerna. (Obs, helt sant! Ångrar att jag inte fotade skiten, men stick dit och kolla vettja!) Jag hoppas mycket på att sambandet mellan "information om att det finns konst" och "det finns ingen konst" inte är talande för samband mellan info-skyltar och de fenomen de konnoterar, rent generellt. (Förtydligande: För att i så fall tvättar läkarna inte händerna på det här stället, Hr. Semelweis. Nu in på ett skitit jonkar-dass och tryck upp paracetamoltabletter för ett helt kompani i en barnrumpa.)

4. Det står överallt skyltar om att man ska sprita händerna. Det finns ingenstans handsprit. (Det är alltså inte så att det är slut på handspriten. Det finns överhuvudtaget inte några behållare för handsprit!)

5. Det finns en högteknologisk lösning för att ladda mobiltelefoner. (I guess "stickkontakt" inte cuts it för världens mest hög-kleptokratiska förlåt menar hög-teknologiska sjukhus.) Det är färglada plexiglaslådor som man lägger mobilen i (mot en avgift som betalas via en kortläsare). En person totalt fattar (typ... eller tydligen inte) hur man använder skiten. Punchline: Maskinen äter upp hans mobil (den kanske tror att den är skattepengar! de kanske har alignat dess AI-moral med ett moderat finanslandstingsråds!) och sjukvårdspersonalen måste lägga massor av jävla tid på att försöka få ut mobiljäveln ur lådjäveln. Jag fattar aldrig riktigt om det lyckas. Det känns i alla fall som en komiskt talande episod för ett sk. högteknologiskt sjukhus där ingenting funkar. (Remember: De glömde bygga fönstren öppningsbara, och byggde "rymdteknik" istället.)

***

Så, nu har du fått pusta ut, kära läsare. Dags att spänna stress-käkmuskulaturen igen, för nu bär det av vidare in i välfärdsstatens haveri.

Kl. 00.45 kommer en läkare ut och förkunnar: "Det är lite långa väntetider på akuten just nu!" Jag tittar mig misstroget omkring. Ungefär samma människor sitter här nu, som satt här när vi först kom in kl. 19.30. Men samtidigt - jag tycker det var riktigt nice gjort. Det här var den första lilla bit riktig information som delats ut vid den här jävla underdimensionerade missär-buffén. Jag suger girigt i mig.

Klockan tickar vidare, liksom mitt barns hjärtslag där det - återigen - sover på min mage i sin Ergo-Baby-sele. Jag frågar lite halvhjärtat, lite av och till. Det verkar som att det fortfarande finns barn före i kön. Fortfarande få. Fortfarande viktigt att skadan åtgärdas o m e d e l b a r t. Det är lite som att ordet förvandlas till dimma framför ögonen på mig. Dess uppenbara betydelselöshet gör det svårt att uttala. Som att det är omöjligt att minnas ord på ett språk du inte talar, eller random jibberish. Så känns det nu, med o  m  d lll e br   t. Ombömf.         öml?

Sköterskan i triagen, som rekommenderade oss att fylla det sovande barnet med paracetamol, undviker genomgående min blick.

Vi försöker löpande omplacera oss så att vi hjälpligt undviker de mest kaskadspyende och TBC-hostande medmänniskorna i väntrummet.

Så, vid fyra-tiden, händer det något. Vårt barns namn ropas ut. Vi släpps in, förbi triagen, in i korridorerna i Själva Sjukhuset.

Vi får nytt knark till barnet av en jättetrevlig sköterska. Vi instrueras att vänta X antal minuter, och  behöver också bara vänta X antal minuter. Sen appliceras en lokalbedövande gel på skadan. Återigen måste vi vänta, men behöver bara vänta så länga som vi fått information om att vi ska behöva vänta. En uppenbart kompetent läkare och den likaledes kompetenta sjuksköterskan syr såret, snabbt och proffsigt.

Det är uppenbart att vi lyckats penetrera murarna och tagit oss in till skattkammaren: Välfärdsstatens sista glimrande dubloner i termer av vård och service. Vi vältrar oss - om än utmattade - i guldpengarna.

Vi bävar visserligen inför uppföljningen - vi får veta att det finns en infektionsrisk och att vi måste följa upp på vår vårdcentral. Oh motherfucking hell. Där har man ju försökt komma till vid tillfälle. Capio Bagarmossen. Om det här var Moria, då är det Mordor. Ogenomträngliga telefonköer, en slät granitmur till receptionist i receptionen: Vi tar bara bokningar på telefon (som vi inte svarar i). Den enda gång vi tog oss in: Feldiagnos-inducerat vabb och svidande antibiotikakräm... Mot höstblåsor. Som alltså är ett jävla virus. Vilken förskolepedagog som helst kunde gett oss bättre vård än de där ruttna charlatanerna.

Och: Misstanke om att vi egentligen borde fått träffa en neurolog, pga. att man låter oss veta att en nerv är påverkad vilket kommer leda till livslång nedsatt känsel i ett finger. Men, efter 11 timmar på akuten är vi bara glada för ett trevligt bemötande och för att äntligen få sys.

Taxi hem igen, lagom till att en ny dag gryr. Sova får vi göra en annan dag.

***

Men det finns alltså värre problem än mitt. Mitt: Välfärdsstatens haveri.

De två männen som befinner sig under den flottdrypande, skrikande maskinen. De som har glömt vad de gömmer sig för.

De är Du och Jag. Vi Gemensamt. Maskinen är Välfärden. Vi vet inte vad det är vi fruktar, men vi är jävligt rädda att det ska höra oss skrika när Välfärden stänger av och tystnar.

Det är Friheten vi fruktar. Självständigheten och Egenmakten.

Männens muskler har förtvinat i förvridna positioner. Det har reducerats till okoordinerade cellmembran-påsar som inte själva kan kontrollera sin avföring. De är slavar under Tryggheten.

Nä, tack till moderaterna, för att ni försnillar våra sista skattepengar och demonterar vår hälso- och sjukvård. Tack för att ni eroderar systemen tills att vi alla, i god demokratisk anda, kollektivt kan förstå deras otillräcklighet och besluta om deras avskaffande.

Tack till våra befriare, Stockholms läns landstings politikerkast. Ni som 90 procent av svenska folket inte vet finns, trots att hälso- och sjukvården ses som den viktigaste valfrågan, och trots att det är ni som beslutar om denna mest centrala aspekt av välfärdsbygget.

Tack för att ni sliter ut droppslangarna ur våra ringa kroppar. Att ni befriar oss ur the Matrix, och låter oss återfödas ur våra syntetiska livmödrar.

***

(Obs: Jag är naturligtvis sarkastisk. Jag älskar välfärden. Give it back.)

Myten och Hoppet

En man sitter på en scen. Det är panelsamtal.

Mannen tycker att världen blir sämre och sämre. Medpanelisterna håller med, förutom en kvinnlig forskare som biter sig i läppen av frustration. Hårdare biter hon, hårdare för varje tom floskel som mannen hasplar ur sig.

Mannen säger gång på gång att det blir sämre och sämre. Han är på inget sätt konkret med vad han menar. Det enda som insinueras - och visst, det är ju en valid point - är detta med att ett massutdöende av Perm/Trias-dignitet är i antågande pga. människans växthusgasemissioner.

Mannen säger att vi behöver en gemensam myt. En ljus framtidsvision. Som gör att vi känner hopp! Att vi strävar tillsammans!

Det är ironiskt att hans egen redogörelse är den direkta motsatsen till en sådan myt.

Du kanske inte tycker om Pinkers Enlightenment Now, eller - för hillbillys och bonnlurkar, eller för den sakens skull svenska medborgare av normalgraden - Hans m.fl. Roslings motsvarande verk och livsgärning. Du kanske inte gillar det, Mannen Som Klagar.

Men, Mannen. Om du nu bedjer så vänt om en MYT - varför duger då icke denna väldiga, och faktabaserade, saga om mänsklig välmåga? Varför kan det inte räcka för dig, att mänskligheten tågat framåt i varje mätbart avseende?

These motherfuckers.

De borde antingen hylla framstegsdiskursen för att den - bevisligen, som det heter - är sann. Eller för att den är en FET JÄVLA MYT! Att den ger FETT JÄVLA MYCKET HOPP! Att mänsklig välmåga är FETT JÄVLA EFTERSTRÄVANSVÄRT!

Myten, Mannen. Du pajar myten. Till den grad att jag tvingas skriva VERSALER som en annan Kanye West på Twitter.

***

Kvinnan, Mannen. Den första Kvinnan hette Pandora. Pandora skapades som ett jävla STRAFF. Hefaistos vart lack för att Promotheus avslöjade eldens hemlighet för människorna - Kvinnan blevo den förfärliga påföljden.

(Promotheus fjättrades också vid ett berg, där en örn åt hans lever varje dag. Tills att Herakles räddade honom.)

Epimetheus, bror till nämnde Promotheus, tog Pandora till hustru trots broderns avrådan. Pandora hade med sig en ask som hon fått av överguden Zeus. Pga. stor nyfikenhet öppnade Pandora tillslut asken, vilken visade sig innehålla allehanda olyckor och sjukdomar. Dessa smet ut ur asken och befolkade världen.

Pandora stängde förskräckt asken. Kvar på dess botten låg hoppet.

***

Mannens straff är Kvinnan. I Kvinnans ägo är Hoppet. Det sista onda, som nu bor inom oss.

Lite om Judas och hederskultur

Det klagas mycket på hederskulturer nuförtiden. För oss som har heder är det emellertid ofta avsaknaden av densamma som irriterar.

Vi-som-befinner-oss-inom-hederskultur kanske t.ex. anser att ärlighet och hederlighet är av vikt. Vi kanske tycker att muntliga avtal har betydelse; att sanningen är viktig; och att det finns en poäng i ömsesidig tillit och respekt. Vi kanske kommer från Skåne.

Men, ack. Så förde oss ödet till Sverige, detta världens mest sönderskitna rövhål. Och värre: Stockholm! Horornas och banditernas näste. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse. (Jag som ändå tycker att alla jobb är lika viktiga.)

När man sviks, luras och bedras av andra människor inser man att heder, det är banne mig värt någonting - men endast om det också är värt någonting för ens motpart. Om ens motpart är en satans orm, då spelar det ingen roll hur mycket heder man själv uppbär. Knivar i ryggen är ens tack, för att man är en god och hederlig varelse.

Ormar i gräset! som Roffe Ruff hade sagt. Och då är det - ju - dags att slipa lien.

För, grejen med att leva och verka i en skånsk hederskultur är att Rättmätig Vrede uppfylla en när man förs bakom ljuset av diarré-ryggade svenskjävlar. Satans helvetekukar och pissfittor, för att tala i eufemismer.

När de bryter sitt ord, spottar på avtal, och ljuger en rakt upp i ansiktet; då pockar den starka lusten att bruka ett gravt och - i juridisk mening - oförsvarbart övervåld.

"Pockar", förresten. Vreden far genom ens samtliga kapillärer som en orkan av glödande Död. Svenskjävlarna vet inte - eftersom de är diarré-ryggade horungar - hur nära döden de befinner sig. De är nämligen vana vid att man sitter och pissar varandra i munnen utan några som helst konsekvenser. De förstår inte att en Man från en Hederskultur bara är millimetern ifrån att kasta hela sitt liv på soptippen med en enda jävla roundkick i deras rövfärgade ansiktsbölder. Krossa glaskrus mot deras spröda pannor. Mosa deras snuskiga näsor mot bordet och piska dem med deras egna slaka snoppar.

Men så får man naturligtvis inte göra. Istället ska man vända andra kinden till, om man ska tro senare delen av Bibeln.

***

Låtom oss nu läsa ur Joh 13:

"Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. 

De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: 'Herre, skall du tvätta mina fötter!' Jesus svarade: 'Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.' Petrus sade: 'Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!' Jesus sade till honom: 'Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.' Då sade Simon Petrus: 'Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.' Men Jesus sade till honom: 'Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.' Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. 

När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: 'Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så. 

Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.' 

När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: 'Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.' Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: 'Herre, vem är det?' Jesus svarade: 'Han som får brödet som jag nu doppar.' Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: 'Gör genast vad du skall göra!' Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt."

Det finns även anledning att påminna om Joh 18:

"När Jesus hade sagt [nåt skit] gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: 'Vem söker ni?' De svarade: 'Jesus från Nasaret.' Han sade: 'Det är jag.' Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom."

Vi kan väl också kolla i Matt 26:

"Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: 'Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?' De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom. 

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: 'Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?' Han svarade: 'Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.' Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. 

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: 'Sannerligen, en av er skall förråda mig.' De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: Det är väl inte jag, herre? Han svarade: 'Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.' Judas, som skulle förråda honom, sade: 'Det är väl inte jag, rabbi?' Jesus svarade: 'Du har själv sagt det.'

[...]

Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: 'Den som jag kysser är det, grip honom.' Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. Jesus sade till honom: 'Min vän, nu har du gjort ditt.' Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: 'Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?'

Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: 'Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.' Då övergav alla lärjungarna honom och flydde."

Vidare i dito 27:

"När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: 'Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.' De svarade: 'Vad angår det oss? Det är din sak.' Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: 'Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.' Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig."

***

Ack, vad lär oss det nya testamentet?

Översteprästerna skiter i, så klart. Så även romarna. Dem kan man inte ställa några krav på. Till och med folket röstar ju på Barabbas istället för Jesus, när Pontus Pilatus ger de chansen att befria en dödsdömd. (Läs mer om den saken här.)

Nej, det är Judas som blir skurken. Han verkar liksom fortsätta befinna sig inom det sas. terapeutiska intervall där man fortfarande tillämpar moral.

Utomjordningar är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på vetenskapsmannen som tillkallar dem, än på utomjordingarna som förslavar våra barn.

Demoner är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på schamanen som frammanar dem, än på jävlarna som kalasar på våra själar.

Barnsoldater är utanför vår moraliska kravställning - vi blir mer besvikna på General Butt Naked som förslavar barnen och tvingar dem att plundra och våldta tills Liberia ser ut som ett HR Giger-fantasi.

Och, nämnda överstepräster och romare är utanför vår moraliska kravställning - vi blir klart mer besvikna på Judas, the motherfucking Rat of all Rats, som tjallar och sviker och bedrar.

Klart att du är rädd för Mannen Med Skydd För Att Tala - en jävla vansinnig uteliggare med "naturliga dreads", öppna sår på händerna, oförutsägbart rörelsemönster och hivsmittade kläder. Men du känner knappast någon moralisk indignation över om Mannen Med Skydd För Att Tala skulle sno dig på en hunka eller skita i att dyka upp på ditt födelsedagskalas. Däremot, om din nära vän och kamrat skulle begå motsvarande illdåd - satan vad du skulle känna dig besviken på henom!

Thomas C. Schelling (tidigare omnämnd här på bloggen!) menar att det är en förmån att omfattas av lagen, såtillvida att en riskerar sanktioner vid lag- eller avtalsbrott. Vem skulle vilja hänga med någon som har Дипломатический иммунитет (Diplomaticheskiy immunitet), och kan slå ut dina tänder med bottnen på en vodkaflaska utan att riskera några konsekvenser? Och vem skulle vilja ingå avtal med någon som inte är bunden av avtalsrätten?

På samma sätt kan det sägas vara en förmån att omfattas av någons moraliska kravställning. Det kan handla om g-code, xeer, eller bara det vi kallar vänskap - alla dessa fenomen kommer förpackade med förväntningar avseende beteende. Liksom sanktioner för avsteg från dessa förväntningar.

Judas är den större skurken i dramat om Jesu korsfästelse, eftersom Judas är en i kretsen. En som kan förväntas ha omfattats av vänskap och lojalitet. När en nära sviker gör det ondast. Hatet som du känner mot en random fucker på stan är sällan i paritet med det du kan känna mot en vän som backstabbar dig. And that's the triple.

(Relaterat: Viktigt om krucifix; Ash och Avicii; Barabbas.)

***

Verkligheten och Bibeln i alla äror - rapp är ändå the realnez. Här kommer Äkta Visdom.

Först får Guru och Scarface säga sitt.

Sen kommer MF DOOM:



You could either ignore this advice, or take it from me
Be too nice and people take you for a dummy

[...]

I'd rather go out in a blaze, than give 'em the glory
(How many of us have--) a similar story

Just den där känslan av att hellre "go out in a blaze" - när man väl utsatts för en oförätt, då är hämnd prioritet. Långt mer än att rent objektivt, rationellt vinna på situationen. Hence självmordbombare, kanhända.

Lite Atmosphere då:



I won't trust you again
Getting better at choosing friends
This time the loser wins
Cause I learned how to cut off the looser ends

Gillar den ultimativa attityden - absolut ingen öppning till fredsmäklande här inte!

Don't call, don't write, don't visit
I put you on ignore, you're not the homie anymore
The only thing that you could show me is the door

Och så måste vi ha in lite old school-känsla hära:

KRS och Digital Underground tar en lite mer generell approach. KRS:

Smiling face people posing as your equal
Knowin they wanna beat you defeat you and eat you
But they greet you with peace and love
Not with the beast but the dove
Not beneath but above
Now the cheek, give a hug, snug
No grudge, til you turn your back and learn the facts
It's called learn the truth
The tree is only known by it's fruits
These smiling faces, in many places, sometimes they racist
Sometimes they sexist, sometimes they want your Lexus
Sometimes they be your family members remember
"Oh no not my lady, oh no not my fellow"
With them you thought you'd never ever sever
But they was two-faced and headless
With a whole 'nother agenda but clever to say whatever
Forever, let me make this relationship better
If you're real, stay real, be real