Börjar fortsätta

 

Här.

Angiverilagen behövs inte

Låtom oss då dryfta den sk. angiverilagen.

Om vi accepterar staten, dess territoriella gränser samt statens kontroll över det egna territoriet, måste vi också acceptera en begränsning i vissa som tillåts vistas i landet. Således kan angiverilagen inte ses från migrantens, den "illegales," perspektiv. Det kan verka inhumant eller stötande att alla inte får uppehålla sig inom territoriet, men det får alla inte, och skulle alla få det skulle vi behöva ha en helt annan världsordning. Om krig och kriminalitet (och Timothy Snyders Den svarta jorden) lär oss något är det vikten av nationalstaten, dess suveränitet, och dess fungerande institutioner. Den som vill upplösa nationalstaten behöver kunna presentera ett extremt genomtänkt alternativ.

Så, premissen måste vara att vi förordar en ordnad migration och en implementering av rättsstatens lagar. Även om hjärtat skulle ömma för personer utan uppehållstillstånd, kan angiverilagen inte kritiseras utifrån att dessa personer löper en ökad risk att behöva lämna landet. De har ju fått sin sak prövad, eller valt att inte få sin sak prövad, och de har befunnits icke fähiga att uppehålla sig i Sverige. De ska helt enkelt lämna territoriet.

Man kan emellertid kritisera angiverilagen på andra grunder. Det kan givetvis vara obehagligt för yrkesverksamma att behöva ange patienter, elever eller liknande. Den enskilda yrkesutövaren kan uppleva att det strider mot dennes privata moral eller uttolkning av den egna yrkesetiken. Att lagstifta om att professionerna måste ange personer som uppehåller sig illegalt i landet verkar betungande för många lärare och läkare.

Låt oss ställa oss själva frågan: Kan vi skona de yrkesverksamma och uppnå vårat mål på något annat sätt?

***

Det är idag olagligt att vistas i Sverige utan tillstånd. Man kan dock endast dömas till böter, ringa sådana, och dom faller mycket sällan. Genom att öka straffsatsen kan vi bidra till minskade incitament att vistas i Sverige. Detta bör kombineras med förstärkta inre gränskontroller, både av REVA-stil (kontrollera människor i kollektivtrafik) och via mer sofistikerade analysmetoder såsom granskning av vatten- och elförbrukning kombinerat med husrannsakan.

Många som vistas illegalt i Sverige har fått avslag på asylansökan och avvaktar den fyra år korta preskriptionstiden för att kunna få sin sak prövad ånyo. Detta skapar givetvis incitament att stanna i Sverige utan tillstånd. Preskriptionstiden borde förlängas, säg till 15 år, så att fler väljer att hörsamma beslut och lämna landet.

En strukturell insats som bör genomföras är en fullskalig folkräkning, med hembesök, och biometrisk identifikationskontroll. Detta kan avslöja personer som uppehåller sig illegalt samt adressera folkbokföringsbrott och bidragsfusk.

***

Det är skamligt att så få döms till utvisning. Enligt BRÅ-statistik är det bara några få procent av dömda folkbokförda personer utan svenskt medborgarskap som döms till utvisning, även för extremt grova brott som mord och våldtäkt mot barn. Nyligen har fina domar fallit för grovt blåljussabotage, i samband med korankravallerna, men hovrätter har mildrat dessa domar och ändrat påföljd så att färre utvisats. Det är skamligt och symptomatiskt för den svenska juristkåren som i vissa fall befinner sig milsvida från det allmänna rättsmedvetandet och samhällets bästa. Det är dock inte allt.

"Balkongturken" sätter fingret på ett vanligt svenskt problem; individer som döms till utvisning utvisas inte, utan kan stanna i landet och begå 23 grova brott till. Sverige måste ändra praxis och utvisa trots verkställighetshinder, exempelvis genom att utvisa till andra länder än hemländerna, och man måste dra in allt internationellt bistånd till länder som vägrar ta emot sina medborgare. (Man bör i och för sig ändå dra in allt bistånd till alla länder i OIC som fördömer Sverige. Och i grund och botten bör man dra in allt bistånd som inte går till katolska nunne-skolor eller kärnkraft i SSA. Men så länge vi har bistånd måste vi använda det för att bli av med kriminella invandrare.) 

Vidare ska personer som inte kan utvisas givetvis sitta i fängelse tills dess att utvisningen kan verkställas, måhända med en maxtid på så länge som förbud att återvända till Sverige dömts ut (vanligen kanske ca 10 år). Personer som själva hindrar verkställande av avvisning ska straffas för detta samt bli ersättningsskyldiga för alla omkostnader förknippade med både den obstruerade och kommande utvisningsförsök.

***

Idag har personer som vistas illegalt i Sverige rätt till "vård som inte kan anstå" (som definieras olika i olika regioner), i vissa kommuner socialbidrag, samt skolgång. Dessa rättigheter måste inskränkas. Dels minskar det incitamenten att vistas illegalt i Sverige; dels gör det att de stackars yrkesverksamma som är rädda att agera angivare slipper överhuvudtaget träffa de berörda lagbrytarna som man tycker sig värna om.

I förlängningen borde den svenska välfärden kopplas till medborgarskap, med särskilda frivilliga försäkringslösningar för personer med tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Pull-faktorn Svensk välfärd ska elimineras i största möjliga utsträckning. (Borde inte Svenska Institutet läggas ner omedelbart, och ansvariga tjänstemäns agerande prövas rättsligt? För det här haveriet.)

***

Sammantaget finns det mycket att göra för att säkra svenskt territorium. Om dessa åtgärder implementeras - med kraft - kan yrkesverksamma läkare och lärare slippa ange patienter och elever.

Ekonomin och varför den känns absurd ibland

Nu ska jag berätta hur jag ser på ekonomin. Inte den dagsaktuella, utan generellt hur jag modellerar makroekonomi i min lilla tröga och dåligt skolade hjärna.

Pengar är ett intersubjektivt fenomen, "en lögn som förändrar verkligheten." Pengar funkar så länge folk tror att pengar funkar. Som socioteknologi är pengar extremt bra för att möjliggöra handel, ur den rent praktiska synvinkeln att man kan jämföra alla varor och tjänster samt slipper släpa med sig boskap och malm och grejer till marknaden.

Bakom pengarna finns emellertid de egentliga värdena. Värde definierar vi också i intersubjektiva termer, eftersom värde oftast inte är rent relativt (saker kan ha faktiskt funktionalitet, men kan också vara delvis socialt-random såsom varumärken) men inte heller är frikopplat från människors preferenser. Det är bara det att människors preferenser har ett visst samband med funktionalitet, och funktionalitet definieras i ärlighetens namn också utifrån preferenser. Men, tack vare att vi är rätt likartade som varelser tenderar vi att uppskatta samma funktionalitet, i grund och botten för att vi vill  är selekterade för att överleva och reproducera oss.

Människor har inte bara preferenser - vi har också förmågor. Genom våra förmågor kan vi göra saker och skapa saker som i sin tur tilltalar andra människors preferenser. Den intressanta ekvationen gäller hur mycket det vi kan skapa medelst våra individuella förmågor värderas i förhållande till vad andra människor uppskattar.

Det finns en intressant parallell till ikigai-konceptet här. Ikigai innebär (i min ringa tolkning) att man som människa bör sträva efter en sysselsättning som tillåter en att göra det man tycker är kul, som man är bra på, och som andra värderar. På så sätt skapar man en upplevelse av mening. I någon mening kan man tänka på kapitalismen och makroekonomin som en i bästa fall uppskalad ikigai-modell, där vi försöker göra saker som andra värderar, vilket ger både social mening och ekonomiska intäkter.

Beroende på hur mycket andra människor värderar (outputten av) de förmågor man råkar ha, och beroende på vilka resurser andra människor kontrollerar, kommer man kunna få olika mycket i utbyte (via pengar) för sin egen output. Har man en unik förmåga - är ganska ensam om att kunna producera en viss output - kommer ens output allt annat lika värderas högre, eftersom tillgången då är lägre. Har man en ganska vanlig uppsättning skills är det troligt att man kommer ha en sämre växelkurs för sin output. Vi kan alltså tänka oss en ganska enkelt tillgång-och-efterfrågan-modell.

Tyvärr (pga. orättvist) leder detta till en automatisk ojämlikhet, eftersom vissa har mer efterfrågad output relativt tillgång, medan andra är totalt oförmögna att generera någonting som alls är av värde (enligt definitionen "värderas av andra, oftast utifrån upplevd funktionalitet").

***

Så, ekonomin består av massor av aktörer (individer) som agerar utifrån sina preferenser och förmågor. Nu passar det med en liten tillbakablick till corpus. En gång skrev Antropofagi:

"En annan slapp läse-anteckning i min telefon lyder: 'Dopaminsystemet assignar value - detta aggregerar upp i ekonomin.' Och ja jävlar vad läsning om dopaminsystemet pumpar intuition för mig vad gäller ekonomi och spelteori.

Det blir plötsligt väldigt lätt att tänka sig hur vi är massa hjärnor som går omkring och lär oss olika preferenser utifrån vårt dopaminsystem. Sen agerar vi, beroende på kapacitet till exteroceptiv och interoceptiv filtrering och exekutiv funktion, på förutsägbara sätt utifrån dessa lärda preferenser.

Sen går vi omkring där tillsammans, med våra assignade values och preferenser, och interagerar. Vi börjar byta saker med varandra, eller agera i relation till varandra på ett sätt som söker efter de belöningar vi förväntar oss givet vissa payoffs, givet vissa stimuli.

Nationalekonomin har historiskt anklagats för att felaktigt förutsätta en rationell människa. Homo economicus skojas det ju om dagligen på kultursidorna. Men, det är liksom inte en fråga om att vi inte är rationella. Det är en fråga om att vi bildar oss preferenser på ett visst sätt, så att vi endar upp med individuella nyttofunktioner beroende på olika inlärda habit-loops - samt att vi har en viss individuell kapacitet att prioritera mellan olika impulser, och en viss individuell kapacitet att agera på långsiktiga målsättningar. Utifrån dessa förutsättningar agerar vi i någon mening 'rationellt.' Det vill säga, mycket av innehållet i begreppet 'rationellt' har nog trollats bort på vägen, men givet att vi vet allting om individernas förutsättningar så kan vi teoretiskt sett förutsäga hur de kommer att agera givet vissa stimuli, givet varandra, och givet en viss miljö. Nationalekonomin har således rätt i att ställa upp teoretiska modeller, men nästa lager i the layer cake of science är neurologisk, och vi måste komplettera nationalekonomin med de korrekta individuella nyttofunktionerna."

***

Nå. Nu är det också så, att ett samhälle totalt sätt blir rikare ju mer värdefull output (såsom definierat av aggregerade preferenser) som vi tillsammans förmår generera. Därför är det viktigt att alla hittar sin ikigai, och alltså bidrar på ett sätt som värderas av andra. Rent psykologiskt viktigt pga. ger troligen mening till individen; samt privatekonomiskt viktigt pga. betalar sig för individen. För samhället viktigt pga. att individen per definition tillhandahåller något som värderas av andra individer.

Ekonomin handlar i stor utsträckning om att lösa interaktioner och byteshandel-via-pengar på ett sådant sätt att människor hålls sysselsatta (i lagom grad och under rimliga förutsättningar). Att skicka pengar hit och dit är bara en proxy för att byta genererat värde, i olika mer eller mindre komplicerade nätverk. Att öka eller minska pengamängden påverkar inte egentligen det bakomliggande värdet, utan ändrar bara korrespondensen mellan en peng och det värde den konnoterar.

Att misslyckas med att hålla människor i sysselsättning handlar alltså om att vi misslyckas med att allokera incitament på ett sätt som speglar preferens-förmåge-matrisen. Det kan till exempel handla om att vi bestämmer att vissa betalningsnivåer är oacceptabla, dvs. att vi förbjuder vissa transaktioner. Om vi säger att en individ inte får ha lägre än X i lön, förbjuder vi alla som har produktivitet lägre än X att arbeta. Det kan också handla om att vi ersätter människor i utbyte mot ingenting, vilket fuckar upp deras ikigai och tar bort deras incitament att generera på sin givna produktivitetsnivå. Eller att vi beskattar ökning av inkomst på ett sådant sätt att ökad produktivitet (genom ökad investering i utbildning eller ökad arbetstid eller ökad effektivitet) inte får en utväxling som speglar preferens-tradeoffen mellan ökad belöning och minskad chillness (marginaleffekter).

Ett intressant fall som måste nämnas är Evsay Domars teori om träldom. Tidigare inlägg:

"Teorin utarbetades av nationalekonomen Evsay Domar som, född i då ryska Łódź, speciellt intresserade sig för det ryska fallet. I The Causes of Slavery or Serfdom: A hypothesis (1970) frågar sig Domar varför livegenskap återinfördes i det muskovitiska storfurstendömet. Domar skriver:

'Suppose now that the government decides to create, or at least to facilitate the creation of, a non-working class of agricultural owners. As a first step, it gives the members of this class the sole right of ownership of land. The peasants will now have to work for the landowners, but as long as the workers are free to move, competition among the employers will drive the wage up to the marginal product of labor, and since the latter is still fairly close to the value of the average product (because of the abundance of land) little surplus will remain. The Russian situation prior to the peasants' enserfment corresponds to this case.

The next and final step to be taken by the government still pursuing its objective is the abolition of the peasants' right to move. With labor tied to land or to the owner, competition among employers ceases. Now the employer can derive a rent, not from his land, but from his peasants by appropriating all or most of their income above some subsistence level.

As population continues to increase and the society eventually becomes Malthusian, the marginal product of labor descends to the subsistence level. Now the free man costs little more to employ than the slave while, hopefully, being less bothersome and more productive. The ownership of human beings becomes pointless because of the great multiplication of slaves, and they become free provided they stay poor.'

Domar pekar på fallet Storbrittanien efter Digerdöden som en anomali. När befolkningstätheten drastiskt sjönk, borde livegenskap ha återinförts. Antropofagi har dock tidigare diskuterat det lönetak som adeln såg till att införa för att motverka marknadskrafterna. Uppror som följde på denna lönesänkarpolitik slogs ned med stor brutalitet."

The take away här är väl att tillgång/efterfrågan "tvingar" eliterna att förslava arbetare, om det är brist på arbetare och lönerna går upp, eller om arbetarna har möjligheter att göra någonting helt annat, t.ex. arbeta som egenföretagare i egna jordbruk. Man fuckar alltså med marknadsekonomin genom att tvinga människor att arbeta till vissa (låga) löner, och förbjuder dem att lämna för att söka andra utkomster. Det kan anses hämma produktiviteten eftersom människor inte får arbeta till de löner som marknaden stipulerar - men å andra sidan tvingas de (på icke marknadsmässiga termer) generera värde till feodalherrar, så produktiviteten kanske finns kvar men omfördelas på ett orättfärdigt sätt. 

Domar är dock också inne på att ofrihet blir dyrt och att man helst har fria arbetare, om de är så många och sett till möjligheter begränsade att priset på deras arbete ändå blir lågt. Därför behövde industrialisterna (oftast) inga slavarbetare, eftersom produktivitetsökningen i jordbruket fyllde städerna med arbetslösa.

Hur som helst. I en svensk modern kontext handlar det alltså om att så många människor som möjligt ska jobba så mycket som möjligt utan att må (alltför) dåligt av det (lite jobbigt kan det såklart vara att gå upp på morgonen, tillstår Antropofagi). Att vi håller på med pengar är bara ett sätt att effektivt allokera värde som individer genererar, relativt alla individers preferenser. I en idealsituation har vi att göra med ett perfekt thymos-samhälle, men oftast finns det komplicerande preferenser som gör att vi inte är perfekt släktskapsneutrala, vilket innebär att preferenserna inte skalar proportionerligt. 

Det finns även preferenser som i sig motverkar perfekta flöden i systemet, såsom somewheres-preferenser, riskaversion, och allmän bekvämlighet eller motsträvighet. Slutligen finns det också individer som tillskansar sig själva bytesmedlet - pengarna - utan att byta in output. De stjäl eller fuskar helt enkelt. Att köpa något för stulna pengar skapar perversion, eftersom individen som blir bestulen får minskad utväxling för det den genererar; individen som stjäl får ökad utväxling för dito; och signalerna till styrsystemet (betalningarna) blir godtyckliga.  (Givetvis finns det även folk som säljer skit till idioter, vilket också kan betraktas som en slags stöld.)

(Godtyckligt=en mindre korrekt spegling av preferenser-i-populationen-viktade-för-förmågor-i-populationen. Därför dåligt när människor med låg IQ förfogar över för mycket kapital. De fattar katastrofala inköpsbeslut och så plötsligt finns en tandborstmuggshållare i plast. Men elitism å sido, poängen med både ikigai och kapitalism är att vi inte ska moralisera över människors preferenser. Men jag gjorde det ändå. Ha!)

En intressant aspekt är att människor oftast får högre lön än de så att säga förtjänar givet sin produktivitet. Detta beror på att arbetsgivare idag inte har någon möjlighet att straffa anställda om de maskar på jobbet eller på annat sätt bryter kontraktet som är anställningen - förutom att ge dem kicken, vilket inte egentligen innebär ett retroaktivt återkrävande av bortmaskade resurser (stulen lön). (Obs, pga. LAS är även "kicken" en osannolik åtgärd just i Sverige.) Om arbetsgivare betalde exakt vad anställda var värda skulle anställda kunna ta ett annat jobb när arbetsgivaren upptäcker att de maskar och kickar dem - de förlorar då ingenting. Om arbetsgivaren däremot ger en högre ersättning än ekvilibriumlönen så kommer avskedande vara ett "straff."

Därför gillar också arbetsgivare att anställda inte endast utifrån kompetensnivå utan även utifrån detekterade normer, eftersom det är normer som garanterar att anställda beter sig på ett visst sätt (jobbar hårt, inte maskar). Proxy för normer? Tja, kulturell samhörighet antagligen, vilket också i vissa fall kan ha samband med biologiska markörer via mellan-kategorin "etnicitet" (som ju uttrycker en slags blandning av kulturell och genetisk samhörighet). Om inte kulturell samhörighet, så fördomar om kulturellt typiska normer via samma kulturella och etniska markörer. Fördomar!

Så, (bland annat) därför är arbetsmarknaden inte en perfekt tillgång-efterfrågan-funktion, utan innehåller arbetslöshet. Och (bland annat) därför finns det diskriminering (men också viss stereotype accuracy som gör att innehållet i "diskriminering" blir något mindre stötande.)

***

Allt det här innebär att Du använder dina förmågor till att generera output på arbetsmarknaden; beroende på hur denna output korresponderar med andra människors preferenser får Du en viss ersättning i pengar; och Du använder dina pengar till att, i enlighet med dina preferenser, byta till dig varor och tjänster i ekonomin. Känns det inte helt sjukt att du jobbar lite, och sen går till en affär och hämtar lite saker? Eller att du klickar på lite knappar på internet och så kommer det hem en gubbe med möbler till dig? Ju mindre krävande själva betalningsritualen blir, desto mer absurt känns det.

***

Okej, så varför spelar det här roll?

Tänk kompetensförsörjningsfrågor. Det saknas sjuksköterskor. Okej, vi höjer lönerna! I första hand påverkar det inte, eftersom det på kort sikt finns en begränsad mängd sjuksköterskor. Det blir bara dyrare att ha samma antal sjuksköterskor i arbete och få samma sjuksköterskearbete gjort.

På längre sikt; fler väljer att utbilda sig till sjuksköterskor. Bra! Men, då plötsligt kanske färre väljer att bli poliser, eftersom det nu är mer lönsamt att jobba som sjuksköterska. Okej, då höjer vi lönen för poliser. Men fan också, då börjar det saknas brandmän!

Inte alla jobba är lika viktiga, men vårt mål är ju att alla ska hitta sin ikigai och helt enkelt nyttja sin förmåga så väl som möjligt för att öka vår totala produktivitet (som ju definieras utifrån vad andra värderar). Om det finns brist i alla yrken, som det finns idag i både industrin och välfärden, ja då är det inte fel i lönerna utan i demografin.

Det kan vara så att invandring som selekterar för lågt humankapital har ökat befolkningens totala mängd behov i förhållande till totala mängd förmåga. Det kan vara så att ålderspyramiden gör att färre arbetar. Hur som helst kan vi inte fylla alla kompetensförsörjningshål med högre löner, för då får vi bara inflation - alla människor har mer pengar, men samma mängd arbete utförs varför samma mängd värde produceras och alla konkurrerar med mer pengar och måste betala mer för att byta till sig det värde man vill ha.

Så, vi måste förbättra demografin. Det kan vi göra genom att ha en hög invandring av välutbildade individer, eller - på längre sikt - se till att välbemedlade familjer skaffar fler barn, eller genom att investera i humankapital (vilket tenderar minska arbetskraften under en period, men i bästa fall göra den mer produktiv på sikt).

Men, vi kan inte förvänta oss att lösa kompetensförsörjningsproblematik på helheten genom ändrad lönestruktur. Kanske, på marginalen, om vi tillåter lägre löner kan viss kompetensväxling ske och lågproduktiva individer till låg lön utföra sysslor som frigör högproduktiva individer och gör dem mer produktiva. (Typ, helt outbildade vårdbiträden kan göra vissa små delar av sjuksköterskornas eller iaf. undersköterskornas jobb.) På det hela tagen är det på kort sikt dock bara ett nollsummespel där olika branscher slåss om människorna som finns i landet. Ökar vi inte antalet (rimligt välutbildade/kapabla) människor kommer det bara sluta med att vi krigar om kompetensresurserna.

Det finns ytterligare ett bra sätt att öka antalet människor: Minska antalet människor som behövs för syssla X. Detta gör vi genom innovation, effektivisering och automatisering. Ju dyrare människor är, desto större tryck på att investera i sådana lösningar och på så sätt frigöra människor. Hittills har tjänstesektorn inte kunnat automatiseras i samma utsträckning (vi har byggt robotar som bygger bilar men inte robotar som klipper hår), men med Chat-GPT verkar vi automatisera bort en del vitkragar i den övre tjänstesektorn.

En annan viktig del av lösningen är att förinta perversioner som överskott av HR/kommunikatörer/onödig myndighetspersonal. Dessa människor borde för allas skull istället tvingas hitta sin ikigai i typ välfärden eller på fabriksgolvet. Dock oklart hur många de här onödiga tjänstejobben egentligen är. Förmodligen är det marginellt jämfört med hur mycket folk som verkar behövs i välfärd och industri.

Schackflash

"Transkvinnor stängs ut från damtävlingar i schack," rapporterar DN. Det är lite som att säga att "män stängs ute från damtoaletter," men rymmer också en nyfikenhets-nugget av viss rang. 

DN fortsätter:

"På senare tid har både sim- och cykelförbundet tagit beslut om att utesluta transkvinnor från att tävla i damklassen. I schack är inte fysiken en faktor på samma sätt, men sporten har ändå dam- och flickklasser på elitnivå."

Det här är väldigt intressant. Varför är inte schack en helt könsneutral sport?

***

Självklart finns det en Flashback-tråd i ämnet.

missionarydaughter:

"Kan nån som har inblick i schackvärlden svara på varför schacktävlingar är uppdelade i dam och herr?"

Oh-My-Dad:

"Av en mkt enkel anledning. En kvinna har inte en chans att vinna mot en man i schack, inte på de högre nivåerna iaf.

Det gäller för övrigt alla andra sporter också."

qwertysmart:

"Stämmer inte. Många sporter handlar om fysisk förmåga och, där har många män (oftast) överläge och fördelaktighet [sic]. Vad gäller Schack kan jag tänka mig att indelningen är omodern och baserad på tradition, eftersom könet ej är väsentligt på samma sätt.

P.S Det skulle inte förvåna mig om världens SMARTASTE kvinna är SMARTASTE [sic] än världens smartaste man. Har hört, av en kompis, på fest, att världens STARKASTE kvinna är STARKARE än världens starkaste man."

flirk:

"De duktigaste tjejerna tävlar med männen och tävlar inte alls i kvinnliga tävlingar."

Rockaden:

"Det handlar om traditioner, önskemål från sponsorer och önskemål från kvinnliga schackspelare. Därför existerar fortfarande damtävlingar i schack.

Somliga tror att män presterar bättre än kvinnor i schack men den största och bästa undersökningen tyder på skillnaden helt förklaras av skillnaden i antalet utövare, det vill säga att män och kvinnor presterar likvärdigt i schack. Jag orkar inte gräva fram undersökningen men den finns säkert kvar på nätet någonstans. Den gjordes för ett tiotal år sedan på tyska schackspelare. Tyskland har flest spelare med internationellt rankingtal.

Signaturen flirk påstod att de duktigaste tjejerna inte alls tävlar i kvinnliga tävlingar. Vilka kvinnor avses? Den enda jag kan komma på är Judit Polgar och hon har ju slutat."

Sweden United:

"Ett skäl är att det är färre professionella kvinnor som spelar schack, de får då sämre möjligheter att komma upp i toppranking i och med det.

En egen teori jag har tänkt på är att kvinnor kan ha en något sämre spatial förmåga, och det betyder att de inte kan göra lika bra ifrån sig på schack som kräver en ganska bra förståelse för hur pjäserna och bönderna ligger placerade i tre dimensioner. Om man spelar på ett schackbräde. Det som kallas positionsspel.

Men mest tror jag det handlar om att det är färre kvinnor som spelar, och även att de inte är lika 'fanatiskt' idoga som männen kan vara. Vad man sätter in får man ut, och kvinnor är inte beredda i lika stor utsträckning att dedicera sitt liv helt till schack som vissa män kan göra.

Skulle tro att det är förklaringen till stor del."

jenlov:

"Frågeställningen i TS är delvis felaktig, visst finns det vissa tävlingar bara för damer, sannolikt för att öka antalet kvinnliga spelare. Men någon herrklass finns inte, det finns ingen regel som hindrar att en kvinna brädar Magnus Carlsen från världsmästartiteln. I de flesta tävlingar, på alla nivåer, från elitnivå till nybörjarnivå, spelar både kvinnor och män, män är dock kraftigt dominerande på alla nivåer. Exempelvis har Pia Cramling deltagit i högsta klassen i SM vid väldigt många tillfällen. Hon har visserligen aldrig vunnit, men väl placerat sig högt."

***

I nämnda DN-artikel framkommer att endast "en eller två procent av schacktävlingar är damtävlingar, de allra flesta är i öppen klass där alla får delta oavsett kön." Det verkar alltså som att schack är könsneutralt i stor utsträckning, sett till hur det utövas.

Dock. Så vitt jag kan se finns ingen av världens topp 20 schack-kvinnor bland topp 20 schackspelare. (Källa, världsranking enligt Sveriges Schackförbund.) Kollar vi på bästa schackspelare genom alla tider är mansdominansen så vitt jag kan se total, och detta gäller såväl 1800-tal som 1900-tal och 2000-tal; eventuella normförflyttningar synes ej ha haft genomslag på resultaten. Därutöver är den bästa schackdatorn (Stockfish) framtagen av män, vilket även gäller den mer kända schackdatorn Deep Blue.

En snabb forskningsgenomgång visar att män faktiskt är bättre än kvinnor på schack, rent empiriskt. Det finns helt enkelt bättre manliga schackspelare än vad det finns kvinnliga. Frågan är: Varför presterar män bättre?

***

Antropofagi (Kukens ondska) om Kajsa Ekis Ekmans felslut i Könets existens:

"Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet 'kvinna' för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

[...]

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende.

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot 'biologisterna,' och 'biologisterna' (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism."

En hypotes: Män presterar bättre på schack eftersom de är bättre på schack.

(Också relaterat: Gigachad möter Gigastacy.)

***

Det finns andra teorier. Den tyska studie som nämns i Flashback-tråden är förmodligen "Why are (the best) women so good at chess? Participation rates and gender differences in intellectual domains." Abstract (min fetstil):

"A popular explanation for the small number of women at the top level of intellectually demanding activities from chess to science appeals to biological differences in the intellectual abilities of men and women. An alternative explanation is that the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one. Although the performance of the 100 best German male chess players is better than that of the 100 best German women, we show that 96 per cent of the observed difference would be expected given the much greater number of men who play chess. There is little left for biological or cultural explanations to account for. In science, where there are many more male than female participants, this statistical sampling explanation, rather than differences in intellectual ability, may also be the main reason why women are under-represented at the top end."

Tyvärr är studien paywallad vilket gör det svårt att värdera huruvida "we show" eller ej, men liknande förklaringar framhålls i många andra studier på ämnet. Den färskaste meta-studien jag hittar ("The relationship between cognitive ability and chess skill: a comprehensive meta-analysis") tar dock fasta på korrelationen mellan intelligens och schackfärdighet:

"Why are some people more skilled in complex domains than other people? Here, we conducted a meta-analysis to evaluate the relationship between cognitive ability and skill in chess. Chess skill correlated positively and significantly with fluid reasoning (Gf) ( r − = 0.24), comprehension-knowledge (Gc) ( r − = 0.22), short-term memory (Gsm) ( r − = 0.25), and processing speed (Gs) ( r − = 0.24); the meta-analytic average of the correlations was ( r − = 0.24). Moreover, the correlation between Gf and chess skill was moderated by age ( r − = 0.32 for youth samples vs. r − = 0.11 for adult samples), and skill level ( r − = 0.32 for unranked samples vs. r − = 0.14 for ranked samples). Interestingly, chess skill correlated more strongly with numerical ability ( r − = 0.35) than with verbal ability ( r − = 0.19) or visuospatial ability ( r − = 0.13). The results suggest that cognitive ability contributes meaningfully to individual differences in chess skill, particularly in young chess players and/or at lower levels of skill."

Nå, statistik bör kontextualiseras. Om jag tolkar korrelationsangivelserna rätt så korrelerar "flytande G" med schackfärdighet (0.24) ungefär lika mycket som föräldrars sociala klass korrelerar med deras barns betyg (0.22); men (avsevärt?) mycket mindre än vad IQ korrelerar med betyg (0.54). 

Sambandet mellan intelligens och schackfärdighet säger emellertid inte så mycket om könsskillnader. Vi kan anta att sambandet står sig oavsett biologiskt kön. En större mängd skickliga schackspelande män betyder inte att det finns fler män än kvinnor med högt IQ (men utesluter det inte heller). Oavsett hur många män respektive kvinnor som spelar schack så kommer intelligens och schackranking säkert samvariera.

Den tyska studien och metastudien motsäger varandra inte alls. Vilket för oss in på varför den tyska studien(s abstract) är lite fishy. Kolla:

"There is little left for biological or cultural explanations to account for."

Varför skulle det följa av att antalet elitschackspelare i världen kan förklaras med ett större antal manliga utövare? Vi förväntar oss fortfarande att schackförmågan korrelerar med intelligensen, och den tyska studien säger uttryckligen att "the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one." Om vi har fler män än kvinnor förväntar vi oss fler extrem-intelligenta män än kvinnor, och därmed fler högpresenterande schackspelare. Faktum är att studien(s abstract) implicit antar att intelligens förklarar schackframgångar; varför skulle annars en längre svans ("the extreme values") vara intressanta?

Att man utesluter "cultural factors" är också märkligt. Givet att vi inte tror att det är biologisk könsdimorfism som förklarar skillnaden i utfall, utan storlek på urval av män respektive kvinnor, så blir ju frågan varför fler män än kvinnor väljer att spela schack. Har man en skepsis mot biologisk könsdimorfism som förklaring torde man söka kulturella förklaringsfaktorer.

Låt oss klappa den tyska studien medhårs och byta fråga till "varför spelar så många fler män än kvinnor schack?" Som vi har sett har könssammansättningen av världseliten inte förändrats under århundraden av modernisering och kvinnlig frigörelse, vilket är en indikation på att kulturella / sociala förklaringar inte duger.

Låt mig även slänga in en studie på det:

"The present study examined one intellectual domain, international chess, to quantify its gender differences in achievement and to see if these have been diminishing with the societal changes. Chess is a good test domain because it is a meritocracy, it has objective performance measures, and longitudinal data of a whole population are available. Performance ratings overall and in the top 10, 50 and 100 players of each sex show large gender differences and little convergence over the past three decades, although a few females have become high achievers. The distribution of performance ratings on the January 2004 list shows a higher male mean and evidence for more male variation, just as with traits such as height."

Okej, så vi ser en högre genomsnittlig prestation samt en större variation (á la the greater male variability hypothesis). Sammanfattningsvis:

"The study examined gender differences in achievement in international chess and found that the male predominance has remained constant despite societal changes, with large gender differences in performance ratings and little convergence over the past three decades."

Jämförelse över (lång) tid är ett sätt att kontrollera för kulturella faktorer. En annan är tvärkulturella jämförelser. Denna studie bjuder på det senare (min fetstil):

"There is a persistent higher performance of men over women in chess that has been attributed to the disproportioned participation rates of men and women in this domain, but also to biological and cultural factors. This study addresses the disparity between men and women in performance at the expert chess level. Actual sex differences in chess performance were contrasted with differences estimated from the divergent participation rates of men and women chess players from twenty-four countries in the Eurasian region. There was a male advantage in chess performance throughout all countries. Sex differences in chess performance emerged for all the studied countries, with remarkable and highly variable unexplained gaps that were unrelated to the men versus women ratios. The cross-country variability about sex differences in chess performance indicates differences in geographical and cultural factors that might elicit differential participation rates, starting age, and perseverance in the domain for men and women. These differences are also likely to underlie the remarkable disparity in expert chess performance of men and women than only differential participation rates."

Som synes framhåller studien (i motsats till den tyska) att "participation rates" inte är tillräckligt för att förklara skillnaden i schackprestation. Istället är det kulturella skillnader mellan länder som man menar förklarar skillnader i "deltagandefrekvens, startålder och uthållighet inom området." Det är alltså - enligt studien - den totala mängden män respektive kvinnor som avgör, utan hur män respektive kvinnor av kulturella skäl tar sig ann schackspelandet.

Intressant resultat ur studien om förändring över tid är att män verkar jobba lite hårdare än kvinnor:

"Career patterns of players first on the list between 1985 and 1989 show that top males and females entered the list at about the same age but females tend to play fewer games and have shorter careers. In this domain at least, the male predominance is large and has remained roughly constant despite societal changes."

Vi ser alltså att män nördar ner sig avsevärt mycket mer än vad kvinnor gör. Detta går i linje med den tvärkulturella studiens slutsatser om att kulturella skillnader i "könsskillnad i grit/effort" förklarar mer än könsratio i det kvantitativa deltagandet.

***

Vilket för oss in på STEM/HEED-diskussionen. Enligt den så kallade jämställdhetsparadoxen väljer kvinnor i mer ojämställda länder oftare STEM-karriärer (könsotypiskt), medan kvinnor i mer jämställda länder oftare väljher HEED-karriärer (könstypiskt). I tidigare genomgång (länkat nyss) kommer Antropofagi fram till att evolutionspsykologiska förklaringar är mest sannolika. Låt oss kolla på länder där högst andel av STEM-anställda är kvinnor:

En reflektion är att länder med lågt kvinnligt arbetskraftsdeltagande kommer att ha mer otypiska kvinnor i arbetskraften. Det är dock inget glasklart sådant samband, vid en snabb jämförelse. Exempelvis kommer Kambodja på plats nummer 13 i världsrankingen över högst andel arbetskraftsdeltagande av kvinnor. (Enligt samma sökning kommer Sverige bara på plats 36 vilket känns skumt. Men jag kan liksom inte djupdyka hur mycket som helst i hur mycket som helst.)

De länder som enligt Chat-GPT producerar bra kvinnliga schackspelare är framförallt Ryssland, Georgien, Kina och Ukraina. Enligt internet är top tio China, Russia, India, Georgia, Ukraine, United States of America, Poland, Germany, Kazakhstan och Hungary. I alla fall USA och Georgien känner vi igen från diagrammet ovan, och lite vanliga hederliga fördomar berättar att både Ryssland, Indien, Ukraina, Kina och Ungern har hög andel kvinnor i STEM. Kazakstan har säkert ingen STEM alls och tyskarna är ju bara nazister för fan.

Så lite random sökningar plus guesstimat ger oss att samma länder som producerar hög andel kvinnor i STEM också producerar bra female chess-players.

***

Att vissa nördländer har fler nördiga kvinnor betyder inte att det är kulturella faktorer som förklarar schack-skillnaderna, eftersom genetiken såklart kan skilja sig över världen. Mina priors om detta ger dock att kulturella skillnader är mer troliga än genetiska när vi jämför länder.

Men, de kulturella skillnaderna verkar alltså - enligt det ovan redogjorda - handla om att kvinnor förväntas nedlägga ansträngning. Vi kan alltså anta att grit och effort är mer kulturellt styrt än intelligens, och att kvinnors prestation kommer vara starkare i grit/effort-hos-tjejer-uppmanande länder så långt som grit/effort räcker. Vi har fortfarande en "rätt hög" korrelation mellan intelligens och prestation i schack, och då kan the greater male variability hypothisis säkert räcka för att förklara att det saknas kvinnor bland världseliten.

Män är nördigare. De lägger ner mer ansträngning i vad de gör, troligen för att kvinnor är det väljande könet och män selekterats för att åstadkomma magnifika ting och därmed bli valda. I vissa kulturer uppmuntras nörd-kvinnor att också nörda ner sig. Men mäns större benägenhet att nörda - och mansdominansen i den smartaste percentilen av totalbefolkningen - gör att män som grupp krossar kvinnor som grupp i schack.

***

Såhär i backspegeln kan man väl konstatera att Flashback redan hade sagt allt som behövde sägas.