Antropofagi

Visar inlägg med etikett Narkotikapolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Narkotikapolitik. Visa alla inlägg

fredag 25 augusti 2023

De flesta går till jobbet och betalar skatt

I DN:
"Med facit i hand kan vi tyvärr konstatera att vi hade rätt. Köparna återfinns i alla samhällsskikt. De flesta går till jobbet och betalar skatt..."
En förflugen Swish-lista avslöjar det alla egentligen vet: De flesta som knarkar lite går också till jobbet och betalar skatt.

Så: Vad är i så fall problemet?
"...men väljer ändå att köpa knark som göder gängen och det våld de utövar, säger Robert Gatugård."
Tja, problemet i dagsläget är förstås att de pumpar in kontanta medel i en växande organiserad brottslighet som korrumperar förvaltningen och skapar djupt känd otrygghet i hela landet. Hade narkotikamarknaden istället reglerats hade detta inte varit fallet.

Låt oss rekapitulera argumentet mot att legalisera narkotika: 

- Bruket riskerar att öka vilket kan ha negativa folkhälsoeffekter. 

Invändning: Det finns ingen empiri som stödjer att bruket ökar på en legal jämfört med illegal marknad. Bruk är troligen en fråga om kultur snarare än tillgänglighet. När alkoholmarknaden gradvis liberaliserats har totalkonsumtionen av alkohol tvärt emot alla farhågor istället minskat, och framförallt har riskbruket reducerats kraftigt. (Relaterat: Islamisering?)

Bayesiansk uppdatering utifrån tillgängliga evidens: Sannolikt omfördelas bruket på en legal marknad jämfört med en illegal. Patologiska missbrukare kvarstår samtidigt som riskaverta neurotiker löper något högre sannolikhet att testa substanser de annars hade avstått. För befolkningen i sin helhet sker en kulturell anpassning där människor tillägnar sig förmågan att feströka lite cannabis eller ta en årlig svamptripp med sin legitimerade schaman. Riskbrukarna kan slussas in i vården istället för i fängelset och alla andra kan hålla på med helt vanlig social stigmatisering för att hålla efter varandras festande.

Låt oss rekapitulera argumenten för att legalisera narkotika:

- De principiella argumenten: Frihet att göra vad man vill så länge det inte skadar andra.

- De moralistiska argumenten: Viktigt att medborgarna får frihet eftersom det leder till att de utvecklar ansvar.

- De humanistiska argumenten: Minskade kontrollskador (dvs. mindre trakasserier av alla människor och särskilt kända storkonsumenter som ska pissas av i tid och otid) och harm reduction (skadereduktion) där fler risk- och missbrukare kan få hjälp och stöd och vård mer effektivt.

- De ekonomiska argumenten: Minskade kostnader för rättsväsendet, även indirekt när mängdbrotten minskar pga. att storkonsumenter slutar stjäla fläskfilé och cyklar; samt betydande skatteintäkter när staten säljer knark.

- Spridningsargumentet: När knarkare slipper finansiera sitt knarkande med att sälja till andra minskar rekryteringen av brukare av de tyngsta drogerna (detta givet att registrerade heroinister får gratis knark i sjuksköterskebemannade sprutrum enligt schweizisk modell).

- De kulturella argumenten: Bra om människor kan utforska psykedeliska droger och nå intressanta medvetandetillstånd, under kontrollerade former. Bra om man kan forska på knark som behandling mot depression, PTSD, med mera.

- Det samhällsbevarande argumentet: Vi måste nyttja alla till buds stående medel för att bryta gängens makt, och det förmodligen viktigaste är att plocka bort deras intäkter. (Näst viktigast: Förändrad migration där vi endast tillåter högkvalificerad arbetskraftsutbildning; utvisning av alla dömda ickemedborgare; och extrem repression mot organiserad brottslighet, med diaboliska fängelsestraff som helst avtjänas i - you guessed it - Rwanda.)

Låt oss for sake of completeness ta argumenten mot avkriminalisering av narkotika:

Det ger oss visserligen minskade kontrollskador samt skadereducering, men det tar inte bort gängens ekonomi och det ger inga skatteintäkter - om något underlättar det bara för kriminella drogbaroner.

(Relaterat: Allt om narkotikapolitik.)

tisdag 11 oktober 2022

Hur det ligger till, vad vi bör göra, och riskerna framåt

Med anledning av samhällsdebattens vågors slag mot verklighetens klippor ser jag anledning att etablera sanningen om hur världen förhåller sig. Jag tror att det räcker med ett mycket koncist och hastigt nedplitat blogginlägg.

Många dryftar huruvida det är legalisering, ADHD-utredning, rättslig repression eller satsningar på skola som ska lösa problemet med skjutvapenvåld och kriminalitet. Älsklingsförklaringar som florerar och som visserligen i mycket är rimliga rör genetik, kultur, socioekonomi, narkotikaekonomi och migration.

***

Vi undrar således: Är antisociala beteenden ärftligt? Ja, det synes utifrån beteendegenetikens lagar och de tvilling- och adoptionsstudier som gjorts som att individuella egenskaper som är biologiskt ärftliga i stor utsträckning förklarar individers beteenden. Låt oss dock akta oss för förhastade slutsatser.

Mer precist är det nämligen så att variationer mellan individer i stor utsträckning förklaras med biologiskt ärftliga faktorer. Däremot förklaras variation mellan grupper, eller för en given grupp över tid, med miljöfaktorer och kulturella skillnader.

Ett exempel: Vi har ungefär samma underliggande biologi idag som för 100 år sedan. Evolutionen går som vi vet långsamt. Ändå har vi idag problem med övervikt i samhället, vilket vi inte hade för hundra år sedan. Det måste således finnas en skillnad i delade miljöfaktorer. 

(I det här exempelfallet något i stil med Slate Star Codex-Scotts spaning att "kapitalismen är en optimeringsprocess för att få oss att äta för mycket på tusen olika sätt." Med många biförklaringar i termer större portionsstorlekar, mer kalorität mat, snaskigare snask. Och/eller förändrad livsstil och mindre motion. Men senaste forskningen pekar på att just ätandet är viktigare än motionen för att hålla nere vikten.)

Inom varje givet paradigm ser vi dock individvariation. De feta är fler nu, men det är inte alla som är feta. Det som förklarar individvariationen är typiskt sett biologiskt ärftliga egenskaper, som nu interagerar på ett annat sätt med de nya miljöfaktorerna än vad de gjorde för 100 år sedan med de dåvarande miljöfaktorerna.

Vi kan helt enkelt se det som att vi har flyttat på x-axeln under normalfördelningskurvan så att genomsnitt såväl som svansar hamnar längre mot fetma än vad som var fallet tidigare. Men populationen är fortfarande normalfördelad.

(Det här är en förenklad tankemodell och inte exakt i detalj hur jag tror att det är. Jag är öppen för att Gausskurvan har ändrat form och utsträckning på något meningsfullt sätt i och med att olika individer reagerar olika mycket på förändringen i miljöfaktorer.)

Brottsligheten idag är koncentrerad till invandrargrupper. Överrisken för att begå våldsbrott är många gånger högre hos utrikesfödda och deras barn. (Källa BRÅ 2021:9.) Samma grupper är starkt överrepresenterade med avseende på överfallsvåldtäkter. (Källa Koshnood et al.)

Så, är det genetik eller kultur som förklarar brottsligheten? Kolla den här twittertråden:

Ett sammandrag: Vi är hårt selekterade för socialitet och anpassning till gruppen. Därför spelar sociala normer en stor roll för vårt beteende; det är när vi hamnar i normlösa tillstånd, krig eller utlandsresor, som vi typiskt sett börjar mörda och våldta. 

Som diskuteras mer fördjupat i Frågan på vilken människolivet är ett svar visar de Quervain et al (2004) att altruistisk bestraffning - det vill säga att straffa normbrytare till en egen kostnad - korrelererar med aktivitet i den del av striatum som hanterar belöningar för målstyrda handlingar. Även här har vi en biologiskt bestämd individvariation eftersom experimentpersoner som uppvisade högre aktivitet i denna del av hjärnan var mer villiga att straffa personer som missbrukade deras förtroende. Slutsatsen författarna drar är att människor upplever tillfredsställelse när de bestraffar normbrytare, samt en motiverande saliens (förväntans-belöning) kopplat till altruistisk bestraffning. Spelteoretiskt kan vi sägas ha neurologiska adaptioner på plats att spela tit-for-tat i fångarnas dilemma-situationer, och bestraffa den som missbrukar vår välvilja.

Zahn et al (2009) studerar neurala korrelationer med upplevelse av skuldkänslor. En tolkning av studien är att vi har adaptioner på plats för självbestraffning kopplat till normefterlevnad. Vår individuella motivation kan vara i konflikt med samhällets motiv, och vi har selekterats för att i viss utsträckning prioritera gruppen framför oss själva (i den mån som det - uppenbarligen - också gynnat för överlevnad och välgång på individnivå). Kulturen som vi vantrivs i ger oss incitament att skruva ner vissa av våra motiv och kontrollera våra impulser. Såtillvida är kulturen den prefrontala cortexens projekt. Medels impulskontroll avstår vi från att följa stimuli och lägga band på oss.

Impulskontroll är, vad det verkar, en biologiskt bestämd förmåga. Som redogörs för i Predrag Petrovic' bok Känslostormar (som handlar om IPS/borderline men inkluderar ett kapitel om ADHD) är förmågan att filtrera inre och yttre stimuli något som varierar på individnivå. (Relaterad läsning: Jag förlåter omedelbart; Bayes-Petrovic; EIPS-hypoteser; autofobi.) Vår viljestyrka är således i någon mening utanför vår, och kulturens, omedelbara kontroll. Vi kan inte tillförlitligt och i varje stund med viljestyrka bestämma hur vi ska agera och reagera.

Den prefrontala cortexen är dock även bra på att välja ut vilka stimuli vi ska reagera på. Detta kallas associativ inlärning. Kulturen tillhandahåller kriterierna för vårt urval av premierade beteenden. Kulturen tränar vår prefrontala cortext. Vi kan till exempel internalisera regler som de sju dödssynderna, trots att frosseri, kättja etcetera är evolutionärt rimliga beteenden på individnivå (så länge inte kostnaden för att avvika från gruppens normer är högre, nota bene).

Poängen är att kulturen jobbar med associativ inlärning. Genom att upprätta begrepp som "dygd" eller "plikt" kan vi koppla våra belöningssystem till beteenden som är önskvärda. (Troligen i bemärkelsen kulturellt premierade.) Därutöver handlar kultur och normer om att upprätta mer eller mindre formella påföljder för oönskade beteenden, genom social stigmatisering eller fysiskt våld.

Fostran handlar om att hjälpa individer att skapa rätt regler i hjärnan, för att filtrera impulser. ADHD är oförmågan att filtrera impulser, som Petrovic visar. Kulturen tillhandahåller regelverket, men inidivderna har sen dessutom varierande förmåga att filtrera.x

Därför kan variationen inom en grupp förklaras av genetik, som bestämmer förmågan att filtrera impulser, medan skillnaden mellan grupper kan förklaras av kultur och normer, som bestämmer vilka regler vi i allmänhet filtrerar impulser med.

Det är därför situational action theory (SAT) är en bra modell:

"Crimes are moral actions. There are many different types of actions that may constitute a crime, but what they all have in common is that they break a rule of conduct (stated in law) about what is the right or wrong thing to do (or not to do). What distinguish crime is thus not that they are a particular kind of action but that they are acts the breach rules of conduct (stated in law) and, therefore, need to be studied and explained as such.

People are the source of their actions, but the causes of their actions are situational. To explain the causes of acts of crime we need to understand the situational factors and processes that move people to break rules of conduct (stated in law). People are different and so are also the settings (environments) to which they are exposed."

Marie Torstensson Levander säger ungefär samma sak.

*** 

Så, vi kan tro på den beteendegenetiska forskningen som betonar att individuella egenskaper förklarar variationen mellan individer, och samtidigt vara intresserade av delade miljöfaktorer. Av de delade miljöfaktorerna som beteendegenetikens lagar pekar mot är kultur, det villa säga gruppens delade normer, förmodligen oftast viktigast. (Även om förekomst av bly i dricksvatten, obligatorisk katekesläsning, etcetera såklart också kan ha enorm betydelse i förekommande fall.)

Låt oss ändå dröja oss vid de individuella faktorerna. Valrörelsekontroversen kring att "ADHD-utreda orten" å sido är utrikesfödda underdiagnosticerade, samtidigt som våldsbrottslingar i regel har outredd ADHD. Låt oss titta på några vederhäftiga källor:

Översikt av metaanalyser visar att obehandlade NPFer är stor riskfaktor för våldsutövande (källa). Regeringen skrev redan 2017 att

"ADHD är en funktionsnedsättning som visat sig vara överrepresenterad bland personer som lever med kriminalitet. I samhället i stort beräknas 3-5 procent ha ADHD medan denna siffra bland intagna på Kriminalvården beräknas vara 25-30 procent."

Barn till utlandsfödda är underdiagnosticerade enligt Socialstyrelsen: "adhd-diagnos ställs hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige."

Så, det är väldigt viktigt att just ADHD-utreda orten, för att invandrare inte i genomsnitt ska ha sämre impulskontroll än andra. Sämre impulskontroll följer av ADHD, och ADHD kan behandlas. Svenska fängelser är fyllda av personer med utländsk bakgrund, och av personer med obehandlad ADHD. Motverka rasismen genom att eliminera korrelationen mellan brottslighet och utländsk bakgrund: Utred ADHD i orten!

(Den som har hängt med somaliska tanter som diskuterar huruvida Koranläsning är bättre än psykiatri kan gissa varför ADHD mer sällan utreds och behandlas i vissa invandrargrupper. En annan faktor kan såklart vara endogami och inavel, som ju präglar de flesta kulturer som inte genomgått katolska kyrkans förbud mot kusingifte. Relaterat: Kusingifte och modernitet del 1; del 2; islam är sämst; Bahá'ì; motargument.)

Okej, vi har klarat av det följande:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering, vilket mer sällan kommer utrikesfödda och deras barn tillgodo, troligen framförallt av kulturella orsaker, okunskap och stigma.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur. Kultur tillhandahåller regelverket för vår impulsfiltrering (och som synes ovan även rekursiva effekter på vår medicinska hantering av bristande impulskontroll.)

Låt oss nu gå vidare till att diskutera kultur och andra delade miljöfaktorer och vilka åtgärder som, utöver ADHD-medicinering, kommer att vara viktiga för att hantera (vålds-)brottsligheten som plågar vårt land.

***

Låt oss titta på den här Twitter-tråden:

Skolan är inte så pjåkig ändå. Tittar vi på etniskt svenska barn har skolresultaten inte sjunkit. De stora försämringarna i skolan synes bero på att utrikesfödda och elever med utrikes bakgrund misslyckas i skolan. Detta är empiriska faktum.

Besöker du en välfungerande medelklasskola med mestadels etniskt svenska elever kommer du i genomsnitt att möta en mycket härlig verksamhet med glada barn och välanpassad, snäll pedagogik. Besöker du istället en invandrartät förortsskola med ordningsproblem kommer du att möta ett fullgånget kaos, grasserande våld, gängkopplingar, misshandlade lärare, homofobi och hederskultur. Även detta är empiriska faktum, tillgängliga för den som orkar vidta den relevanta materialinsamlingen.

Det räcker inte med diffust värdegrundsarbete för att hantera den här typen av situationer. Som genomgången ovan om "det kulturella scriptets betydelse för regelverket för impulskontrollmekanismen" visar, måste tydliga normer och regler etableras med avseende på bemötande och mellanmänsklig interaktion.

Ortenskolor är kaos för att orten är kaos. Elevernas kommer till skolan med vad vi kan kalla osvenska värderingar, ofta präglade av religiositet och hederskultur. Skolans uppgift blir att tydligt avskärma sig från denna omgivande sociala verklighet och etablera ett utrymme och en värld där andra regler gäller.

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren indikerar i den här debattartikeln att just detta är den mest gångbara strategin:

"Tänkbara åtgärder inkluderar införandet av rejält auktoritetsdrivna skolkulturer och traditionella undervisningsmetoder i utanförskapsområden, något som internationell forskning visar kan höja kunskaperna kraftigt."

Den här metastudien med avseende på experimentella studier rörande det så kallade "no excuses" charter school-konceptet tyder på att minoriteter lyfter sig när normer och regelverk implementeras rigoröst:

"Many most well-known charter schools in the United States use a 'No Excuses' approach. We conduct the first meta-analysis of the achievement impacts of No Excuses charter schools, focusing on experimental, lottery-based studies. We estimate that No Excuses charter schools increase student math and literacy achievement by 0.25 and 0.17, respectively, for approximately each year of attendance. These are large and meaningful gains. Moreover, these effects are substantially larger than those of attending other kinds of charter schools."

"No excuses"-pedagogik handlar just om att inskärpa beteendenormer, bemötanderegler etcetera. Det är troligen en mycket väl anpassad pedagogik för de grupper som idag misslyckas i den så kallade flumskolan, och det är en fullkomligt nödvändig pedagogik i det cluster-fuck av heders-islamist-normer som synes råda i många förortsskolor. Det som behövs är tydliga uppföranderegler som implementeras obönhörligen, av auktoritativa lärare. Och att ADHD-killarna utreds och bjuds på tjack.

***

Etablerat:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur.

3). Vi behöver "no excuses"-pedagogik i orten.

Så hur hakar det här i frågan om en reglerad narkotikamarknad?

Den modell som allt det ovanstående implicerar är stavas kulturell evolution. Kulturer utvecklas mot lokala optimum utifrån de tillgängliga utvecklingsvägar som miljöfaktorer och individuella egenskaper tillåter. 

Hur kulturer utvecklas är en probabilistisk fråga. Vi kan ta utvecklingen av könsroller som ett exempel. Då det finns samordningsvinster i att könskoda olika sysslor kommer olika sysslor i olika kulturer att tolkas som typiskt manliga eller typiskt kvinnliga. Vissa sysslor kommer falla ut som det ena eller andra mer random, men andra sysslor kommer nästan alltid vara typiskt kvinnliga (omsorg) respektive manliga (storviltsjakt) beroende på att män och kvinnor rent biologiskt har i genomsnitt olika egenskaper.

Kulturella normer selekteras utifrån de selektionstryck som miljöfaktorerna utgör. Exempelvis kan man förutsäga huruvida en kultur tillämpar månggifte utifrån den altitud där samhället är lokaliserat, vilket troligen beror på att det är adaptivt för agrara samhällen i floddalar att ha stationära harem som går att kontrollera. (Det här är bara ett fingerat exempel och inte ett faktapåstående som i sig är avgörande för argumentationen.)

En viktig miljöfaktor är ekonomi. Inuiterna uppfann inte kayaker och harpuner för att de älskade att plocka blåbär eller hugga ved. Det var så klart för att hav, fiske och valfångst var tillgängliga utkomstmöjligheter. Inuiterna byggde inte heller igloos för att det fanns så mycket palmblad. Det var för att det fanns snö och is. Ni fattar nog.

I en orten-kontext är skolan och tillgången till arbetsmarknaden en viktig faktor. Att skapa en skola som ger goda studieresultat även för personer med invandrarbakgrund är en central miljöfaktor som vi måste tillskapa. Det är delvis en resursfråga men som nämnts också en fråga om vilken typ av pedagogik som lämpar sig för den problematiska målgruppen.

För att skolan ska bli en attraktiv väg till önskade livsutfall behöver även vidare utbildningsvägar optimeras. Det här blogginlägget är redan långt men den som är intresserad kan med fördel ta del av följande Twitter-tråd, som argumenterar för att skolan måste diversifieras i praktiska och teoretiska spår, samt att utbildningsvalen måste styras och anpassas till de (omfattande) kompetensförsörjningsbehov som föreligger i samhället. Det finns absolut möjlighet att få ett bra liv även för den som inte är lämpad för en högre akademisk utbildning, och det finns absolut en överproduktion av akademiker.

Den fråga vi nu vill närma oss är istället frågan om alternativkostnader. Vad finns det för möjlighet att lyckas om man väljer bort skolan? Hur kostsamt är det att misslyckas med sin skolgång? Tråden ovan skräder inte orden:

"Samhället lurar orten-idioterna också. Man skapar en självförverkligande-ideologi samtidigt som man hemlighåller den sanna vägen, via yrkesutbildningar till industri, självförsörjning och trivselliv.

Lurar dem att alla ska läsa på universitetet. Och så känner de sig diskriminerade för att de inte har bildningsbakgrunden eller språket eller förståelsen.

Samhället skapar en situation där nästan alla garanterat kommer känna att de misslyckats. Döljer att det finns en industri som skriker efter arbete. Och presenterar en svart narkotikaekonomi med risk-reward-funktion som KAN leda till totalt självförverkligande (eller död).

Du kan bli allt. Du blev inget. Det är rasismens fel. Sälj knark, bli rik, bli kingen. (Eller die trying.)

Självförverkligandeideologi + offerskapsideologi + svart narkotikamarknad = överskott av becknare."

Narkotikamarknaden innebär en möjlighet till totalt självförverkligande. Man kan tjäna väldigt mycket pengar väldigt snabbt, och framförallt väldigt mycket pengar i förhållande till sin (helt obefintliga) utbildningsnivå.

Dessutom innebär narkotikamarknaden famously en lågtröskelverksamhet för unga. Det går att tjäna förhållandevis stora och enkla pengar genom att vara knasvakt eller springa med påsar. Den svarta narkotikaekonomin innebär ypperliga möjligheter och skäl att rekrytera unga till utanförskap och kriminalitet.

Narkotikaekonomins håvor bygger också status. Du vet de där värstingarna som på din tid var idioter och loosers och som hamnade på ungdomsfängelse? De kan idag köpa feta bilar, flasha med klockar, knulla slampiga brudar, och ha Instagram-konton med jättemycket vapen. Det är plötsligt både lukrativt och jävligt coolt att vara bad boy. Jämfört med att vara en misslyckad cykeltjuv eller husvagns-tjackis. Svensk rapp har utvecklats till en status-megafon i det här avseendet (och samtidigt tappat all finess och verkshöjd).

Framförallt preminerar narkotikaekonomin de egenskaper som vi inte vill ha i termer av bristande impulskontroll. Det där som folk säger att ADHD är deras superkraft? I en svart narkotikaekonomi stämmer det faktiskt.

För narkotikaekonomin driver konflikter, över territorier och över becknar-lurar. Våldskapitalet måste hela tiden ökas i en evig kapprustning. De individer som är förmögna att begå bestialiska våldsdåd kommer att ha en fördel.

Låtom oss lyssna på lite musik:




Det verkar som att hobbsianska fällor kan smälla igen, och att det då kan smälla igen.

"Det är ju mycket riktigt svårt att kontrollera antisociala tonåringar och unga vuxna även som förälder, även om man är välfungerande. Tänker på bekanta som levt grovt kriminella livsstilar trots välfungerande hem.

Problemet är väl att förortssubkulturen blir så omfattande och allenarådande att den styr jättemånga ungdomar i en extremt antisocial riktning. Säkert ett flertal föräldrar som INTE är välfungerande eller ansvarstagande, men oavsett vad så är det inte svårt att se hur svårt det är att som förälder påverka barnen om de i övrigt växer upp i en whack kultur. Det är beteendegenetikens lagar och inget annat; föräldrarnas inflytande ca 0, genetikens ca 50%, och övriga miljöfaktorer (kultur, normer, miljögifter, utbildningssystem etcetera) ca 50% av livsutfallet.

Problemet är att vi har [...] en blomstrande svart narkotikaekonomi som ger ekonomiska drivkrafter som flyttar ut alla marginalfenomen-människor [tillägg - här menar jag människor som ligger nära en tipping point mellan att balla ur och att inte göra det] ur socialiteten till antisocialiteten. Politics is downstream to culture sägs det ju, men culture är downstream to ekonomics, vill jag mena. (Ex post-rationaliseringar är våra värderingar...)

Klart att inavel, hederskultur och islamism matar in i en kreolgryta av gangsterkultur, men jag tror det är narkotikaekonomin som gör det stabilt. Som gör det stabilt och attraktivt att skita i samhället. Som gör det möjligt att kapitalisera på ”antisociala förmågor”, dvs. förmågan att bruka våld eller på olika sätt vara en framgångsrik brottsling tillika ett as.

Så provajdar låtsasakademien en postkolonial överbyggnad för alla som vill rationalisera gangster-förortssubkulturen och göra det moraliskt försvarbart att råna barn och skjuta människor och spränga näringsidkare.

Legalize it jah bless!"
***

Så, vi har nu etablerat följande:

1). Det finns individskillnader med avseende på impulskontroll, och vi kan göra något åt det med ADHD-utredning och medicinering.

2). Att det finns individvariation som förklaras av genetik betyder inte att det inte finns gruppvariation förklarad av delade miljöfaktorer inklusive kultur.

3). Vi behöver "no excuses"-pedagogik i orten.

4). Narkotikaekonomin innebär en delad ekonomisk miljöfaktor som selekterar för antisociala värderingar och egenskaper.

Vad ska vi då göra? Vi ska reglera narkotikamarknaden i ett statligt detaljhandelsmonopol. Då kommer vi eliminera ett selektionstryck inom den kulturell-evolutionära process som skapar en destruktiv orten-subkultur där kriminalitet och antisociala värderingar grasserar och belönas. Det finns för övrigt många orsaker att reglera narkotikamarknaden, vilket Twitter-tråden nedan beskriver:

Som framkommer (och utvecklas lite mer för den intresserade) är det följande som kan åstadkommas:

1. Defunda gängen.

2. Minska mängdbrottsligheten.

3. Skademinimera för brukarna.

4. Eliminera kontrollskadorna.

5. Frigöra polisiära resurser.

6. Minska hiv- och hcv-spridning.

7. Minska bruket.

8. Ökad statens intäkter.

Det finns goda skäl för en legaliseringsreform. Men i det här sammanhanget är det framförallt den kulturell-evolutionära aspekten, där narkotikaekonomin är ett kulturellt selektionstryck, som jag vill betona. Samt hur denna strukturella förutsättning interagerar med underdiagnosticeringen av ADHD och skolans dåligt anpassade pedagogik.

***

Det finns många andra faktorer som spelar in. Vi måste låsa in brottslingar länge, och vi måste utvisa brottslingar med utländskt medborgarskap. Om de människor som begår brott plockas bort från miljön, kommer det att begås färre brott. V måste förbjuda kusingifte för att försvåra för kriminella klaner att reproducera sig. Vi måste radikalt ändra migrationspolitiken. Vi måste öka kontrollsystemen i välfärden.

Men inte minst måste vi göra allt detta i kombination, samtidigt som vi reglerar narkotikamarknaden, massutreder och behandlar ADHD, styr utbildningsval i enlighet med kompetensförsörjningsbehov, och tillser en "no excuses"-pedagogik på dysfunktionella orten-skolor.

***

Vad är riskerna framåt? Det första och mest troliga är att nödvändiga reformer helt enkelt uteblir. Samhället är ganska dåligt på att göra det som måste göras.

Den andra risken är att vi gör kontraproduktiva halvmesyrer som gör saken värre. Legalisering är en genomgripande reform och risken är att vi stannar vid en avkriminalisering som visserligen kan ha många goda effekter i termer av skadereducering och minskade kontrollskador, men som kan spela brottsligheten i händerna och göra det enklare att bedriva illegal narkotikahandel.

En annan risk är att vi i det repressiva arbetet klantar oss och blir ännu mer Mexiko än vad vi redan är. Om man ökar antalet poliser genom att sänka intagningskraven kommer vi få dummare, sämre och mer lättpåverkade poliser. I kombination med missriktade mångfaldsbefrämjande åtgärder kan vi lätt råka släppa in på tok för många gamla ortentuggare i poliskåren. Du minns säkert att värstingarna på din gamla högstadieskola blev ordningsvakter och drömde om att en dag plugga till väktare (två veckors utbildning)? Ja, nu kan de få bli poliser istället. Oskönt.

Om vi dessutom fortsätter att hålla extremt låga polislöner, samtidigt som de nya poliserna har band till orten-gängen, och gängen fortsätter att trappa upp sitt våldskapital och berika sig på narkotikaförsäljning och välfärdsbedrägerier, så kan vi snart ha en djupt genomkorrumperad poliskår där poliser hotas och mutas. Vi har redan sett hur kommunal förvaltning påverkas i exempelvis Göteborg och Södertälje (och givetvis i det fördolda på många andra ställen), och det finns många tecken på att advokatkåren har förlorat det sista av sin heder och blivit Maurice Levy från The Wire.

Så korruption är en överhängande risk om vi spelar korten fel. Alla riskfaktorer är på plats men lågavlönade och dåliga poliser, mycket svarta knarkpengar, korrupta jurister, klaner och släktskapsbaserade nätverk, våldskapital och tandlöst rättssystem. Att då ge polisen utökade befogenheter och tuffare verktyg kan så klart vara farligt för samhället och dess underdånigt hukande medborgare.

Vidare kan vi komma att få se hur en intressant diskrepans i hur en uppskruvad repression slår olika på olika etniciteter. Tyvärr är vårt lame ass rättssystem sämst i världen på att ens döma grovt kriminella, ens när det finns goda bevis. Den som tvekar kan ju fråga sig vem som typiskt sett sist vidrör en handgranat eller kolla på det här UG-avsnittet. Det är proffsiga gäng och klaner som är bra på att navigera vårt naiva svenska rättssystem, men det är ensamma (etniskt svenska) galningar som få livstid. Det rör mig verkligen inte i ryggen om galna mördare får sitta riktigt länge i fängelse - det är i grunden bra - men det finns helt klart risker för att de utstuderade yrkeskriminella men gängkunskap och klankapital slipper att sitta överhuvudtaget. Hårda straff kan då i någon mening missa det huvudsakliga målet.

***

Det finns mycket mer att säga om hur vi borde agera som samhälle, men en sak är säker: Eftersom det är andra-generationens invandrare som alltid är värst så har vi troligen bara sett början på eländet. 

Snart kommer de i pansarvagn. Och då gettar jag nån annanstans.

tisdag 7 juni 2022

Twitter, del 2: Det stora bedrägeriet

(Del 1.)

Mer random-tråd från Twitter:

Det hela minner om resonemanget om filmen Hjärtat. Antropofagi hävdar att män behöver tydliga normer för hur de ska styra upp sina liv. Instruktionen "var dig själv" är varken psykologiskt hälsosam eller särskilt ärlig, eftersom "sig själv" är alkoholiserad gejmer i nedskräpad lägenhet. Utan jobb eller flickvän.

Låtom oss tolka Twitter-tråden. Självförverkligandemyten är en scam. Människor måste ges verktyg att prestera i stunden, inte grandiosa visioner utan etappmål. Man måste berätta för 14-åringarna att det finns en framkomlig väg mot inkomst och social status. Industrin skriker efter arbetskraft, men du måste klara gymnasiet och en yrkesutbildning för att få det där läckra industrijobbet i en mellanstor stad. Problemet idag är att alla ska bli akademiker, vilket är skadligt både för dem själva och för akademien som sådan.

Det finns en överproduktion av eliter. Men det finns också en underproduktion av arbetare. Vissa blir onödiga tjänstemän, andra blir arbetslösa akademiker, och ytterligare andra misslyckas i utbildningssystemet och blir "death of despair"-dödsfall.

Onödiga tjänstemän:

Utbildningssystemet måste reformeras i grunden. Färre ska bli akademiker och fler ska till yrkesutbildningar. Jag är inte expert och vet inte när sållningen bäst ska ske, men någonstans måste barnen få information om att det finns bra och välbetalda jobb som gjutare eller plåtslagare.

Värst är det för personer med utländsk bakgrund. De har minst chanser att lyckas som akademiker, pga. språk och föräldrarnas utbildningsbakgrund, men får lära sig att detta beror på diskriminering och rasism. Istället borde de få lära sig att det finns en arbetsmarknad som skriker efter kompetens om man bara bemödar sig att lägga något eller några år på en relevant yrkesutbildning (och klara gymnasiet, såklart).

Istället för att berätta för orten-kidsen om att det finns bra jobb inom räckhåll, sänder man dem in i ett misslyckande och ger dem ett ideologiskt producerat ressentiment att hålla i handen medan de gråter. Sen tillhandahåller man en oreglerad narkotikamarknad som enda svaret på självförverkligande. Get rich or die trying, bokstavligt talat. Och hemlighåller alternativkostnaden i form av ett vettigt, verkligt arbetsliv i industrin.

Oreglerad narkotikamarknad:

Villkora CSN verkar vara en bra idé. Samhället ska inte bekosta att folk läser till konstvetare och sånt. Ge istället mer bidrag och mindre lån till de som läser skjutsköterska, läkare, poliser, och praktiska yrken som industrin efterfrågar. Styr bort folk från kreativa och akademiska-teoretiska yrken. Låt de som verkligen har passionen bryta normen och bli musiker, författare eller filosofer.

fredag 17 december 2021

Mer repression, men välriktad

Antropofagi har tidigare, i och med läsningen av eminenta Fentanyl Inc., noterat att Kina har en illegal narkotikaekonomi men utan våldsamheter. Förbuds-tids-modellen - att en oreglerad marknad avseende en prisinelastisk produkt kommer att leda till våldsam konkurrens - verkar inte gälla alltid. Det verkar som att våldet på en oreglerad marknad kan containas om statens är tillräckligt repressiv. Det måste inte bli Al Pacino. Det kan bli kinesiska meth-labb som verkar i det tysta.


Lasse Wierups läsvärda Gangsterparadiset ger oss samma pusselbit i en svensk kontext. Wierup visar hur bristen på repression tillåtit framväxten av kriminella nätverk på ett sätt som visserligen passar väl in i en illegal narkotikaekonomi, men som springer ur andra faktorer som (somalisk) hederskultur, (svensk-somalisk) trångboddhet, frånvarande (somaliska) pappor, och (somaliska) brottsbenägna kompisgrupper som rånar och stjäl. 

(Det där med "somalisk/a la jag till för att provocera lite, men också för att Järva-konflikterna framförallt verkar utgå från somaliska grupperingar. Både Wierup och även Salihu i Tills alla dör avhandlar detta, och det är heller ingen förvåning för en trogen Antropofagi-läsare.)

Wierups genomgång är rätt upprörande i sin stora konkretion. Återkommande beskrivs grov brottslighet som när påföljd alls döms ut tycks gå närmast ostraffad förbi.

***

Just graden av repression är också i fokus för debatten nyligen med Lena Andersson och någon som heter Richard och som verkar rätt vettig. Debatten är skön eftersom båda parterna uppenbarligen försöker tolka varandra välvilligt. Det går med andra ord förhållandevis smärtfritt framåt i en normal samtalsform. Noll pajkastning. Hurra för det öppna samtalet.

Andersson verkar anse att Sverigedemokraterna alltid kommer att försöka påverka mot ökad repression. Detta, verkar Andersson mena, är farligt.

Utifrån Wierups bok kan man dock fråga sig - måste repressionsreglaget alltid vara generellt? Kan man inte bara öka repressionen väldigt selektivt? Strängare straff drabbar ju ärligt talat bara de som döms - kan vi ha en hög rättssäkerhet är det inget som helst problem. (Givet att man inte får dödsstraff för analsex eller nåt sånt. Men livstid för mord, istället för något års ungdomsvård, känns hyfsat i linje med det allmänna rättsmedvetandet.)

Även dataavläsningsfrågan borde vi väl kunna se som ett verktyg för riktade insatser. Inte måste väl sossarnas hemliga underrättelseverksamhet läsa vad exakt alla WhatsApp-killtrådar tycker om Annika Strandhäll? Det kan väl rimligen vara möjligt att bara använda dylika verktyg för att sätta dit de många tusen mördare som går fria i vårt land?

Hårda tag, tycks Lena mena, drabbar alla. Men måste det vara så?

Spelteori (man ska aldrig förklara konst, del 2)

(Man ska aldrig förklara konst del 1.)

Anonym Internetz-rappare är inte den mest produktiva individ på vår ömma jord, men då och då händer det något:


Spelteori är en slapp dänga, sanna mina ord. Ändå, eller kanske just därför, kräver den viss förklaring. Låt oss gå igenom texten:

Gubbarna rör sig på svartvita rutor, när de står och hänger på Plattan/
Det är backgammon eller schack, Mammon har makten när de står och hänger på Plattan/
Det är Förbudstid, men det är bara musik som vi kränger på plattan/

Plattan.

Ironiskt att vissa kör fast i, inte så djupa spår/

Givetvis kan "inte så djupa spår" betyda både inte så djupa hjulspår i leran och ytliga låtar. Dubbeltydigheten lånar otvetydigt från den klassiska MVH-raden "det galnaste spåret sen PKK!" från allas vår Timbuktu.

Ortenrappare prokrastinerar för alla problem vill de skjuta på/
Det verkar bara bli flera pjäser, så det är väl inte ett schackparti utan go/

I schack blir det färre pjäser. I det asiatiska brädspelet go blir det fler.

Brädspelet go.


Du vill vara kung, men är bara ung, det blir inte samma drag, utan k/o

Man kanske vill bli kungen, men som i den klassiska The Wire-dialogen: The king stay the king. Så, man är inte kung, man är bara ung. Det blir inte samma drag (samma ös, samma liv, samma fest) utan bokstaven "k" som ju behövs för att stava "kung" av "ung." Samtidigt är det ju den regel som kallas för ko (uttalas [kå], som bokstaven "k") som gör att det inte blir samma drag i brädspelet go:
"Ko: Det är inte tillåtet att lägga en sten så att brädet blir identiskt med ett tidigare drag under samma spelares tur. Detta för att undvika upprepningar där spelarna turas om att fånga och lägga ut samma stenar, utan att gå vidare."
Kan faktiskt bara se det svartvitt [som ett schack- eller go-parti]/
Men det är inte optiskt, det är mer rent praktiskt/


Det är inte softish, det är mer en pastisch/

En pastisch är "tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk," vilket måste sägas gälla alla becknare med deras kända fäbless för Scarface.

Det är inte poppis, det är mer rent kattpiss/
Det är inte loppis, men det händer på torget/
och det verkar som att alla bara tar kontanter/
Det är inte opti, det är bara Abdi/
som tar cashen i bagen och drar till banken/

Det är inte opti, alltså ej optimalt. Det är bara en person med det bland somalier vanliga namnet Abdi. Som tar cashen i bagen och drar till banken. Det ska senare visa sig att "banken" kan vara ett växlingskontor som är anslutet till hawala-systemet.

Det är inte klockish, dom spara' aji, ett lite för slarvigt drag/
och då kommer nån använda den skiten för att vända spelbrädet emot en, det är karmans lag/
Hawala-man kallar man bankprofilen [i DN:s rapportering om hawala-växlingskontoret]/
så tillkallar man Anticimex [mot ohyra...]/
Kanske haram [eftersom de är grisar, som det ska visa sig] men de fann bevisen/
Så nu är alla fan frankofiler/

Det var ju fransk polis som gav oss svenska gängbrottslingar på ett silverfat i och med att de hackade EnchroChat. Så nu är alla frankofiler ett tag.

För grisarna [poliserna] där spela fett tesuji/
bilden som brukar va jättesuddig/
blir klar när man har en grupp med två ögon/

Fransk polis kan se i de enögdas rike: De har två ögon och befogenhet att skåda EnchroChat. En grupp go-stenar som har två ögon är odödlig.

Sitter för brott de begått men de borde stå för dem/

Typisk sett håller Yasin och Dree Low och deras gelikar på att slingra sig i rätten istället för att - likt män - stå upp för sina handlingar.

Kameler genom nålsögon, det är penningtvätt [via hawala-växlingskontoret]/
men att nu blir det fängelset [tack vare EnchroChat-hackningen]/
Kan bli blött ändå [trots att det blev fängelse istället för tvätt], hård sjögång/
Sista kan bli först ändå, få försprång/

Även om svenskt rättssystem, och framförallt lagstiftning och praxis, alltid är sjukt sena på bollen - som belyses väl i bra i läsvärda boken Gangsterparadiset av Lasse Wierup - är det teoretiskt möjligt att få försprång. Det finns ingen kosmisk princip som bestämmer att svenska rättssystemet alltid ska stå handfallet inför buset.

Besviken och blek. Och musiken joseki som ger svårt örsprång/

Med "musiken joseki" avses att orten-trapp och -drill följer ett känt mönster. Det saknas originalitet. Det är helt enkelt sjukt dåligt, tråkigt och okreativt. Det är fan skit. Och det ger örsprång, det vill säga ont i öronen.

Kommunicera krypterat med små rökmoln [istället för EnchroChat eller ANOM]/
det som vi menar med vår skönsång/

Damn vilket lökigt nödrim. Klent avslut på en vers!

Refrängen måste sägas tala helt för sig själv. Det är spelteoretiskt.

***

Vers två:

Det är viss risk att man får sitta länge/
Det är visst Risk, man får sitta länge/

Om man begår brott kan man - i undantagsfall även i veka Sverige - få sitta länge i finkan. Det är visst som brädspelet Risk, där undertecknat spelat dygnslånga partier. Man får sitta länge! I en kompis källare! Med massa folköl!

Ta territorier och ba' pakta, men ma-fucka, varför tar du Kamchatka?/
Hm, backstabbad och lack, man ack stackars/
du ska få betala men utan nån maxtaxa/
krass fakta, du får traska i all aska/
när jag brandskattat Alaska/

Som torde vara känt gränsar territorierna Kamchatka och Alaska mot varandra på Risk-brädet. För att hålla Asien och få sju trupper per runda måsta man också hålla Kamchatka. För att hålla Nordamerika och få fem trupper per runda måsta man också hålla Alaska. Det har ofta skett att den som håller Asien och den som håller Nordamerika fastnar i någon form av Berings sundsk Molotov-Ribbentrop-pakt som sedan bryts när någon - vi nämner inga namn, för det som händer i källaren med folköl stannar i källaren med folköl - trots pakten ändå tar Kamchatka. Och då måste den som försökte hålla Asien såklart hämnas genom att - likt Valdemar Atterdag en gång Visby - brandskatta Alaska. I motsats till den svenska förskolan har en sådan betalning ingen maxtaxa.

Som tidigare gåtts igenom är narkotikaekonomin territoriell, vilket innebär att gängen på motsvarande sätt måste slåss om territorier.

Det är spelets regler, gör ditt drag fort/
tar nån områden kommer någon ta kort/

I Risk får man ta ett kort om man tar ett territorium. Men i narkotikaekonomin kommer narkotikaspanarna - eller i alla fall Lasse Wierup - att hålla koll på utvecklingen. Kanske genom att ta kort, alltså fotografera.

Har man spice i påsen får man spiesen på sig/

Spice är benämningen för syntetiska cannabinoider som blandats med lite skit. Det kommer antagligen ursprungligen från boken/filmen Dune, där spice dock är en i sanning psykoaktiv substans som möjliggör feta förmågor.

Spies:en man får på sig är alltså spionerna. Polisen eller Lasse Wierup.

Så först vinn och sen försvinn som Keyser Söze/

Spoiler alert! Keyser Söze verkar, ska vi tro slutet på The Usual Suspects, vara bra på att försvinna.

En territoriell kamp, fotfolk är hjälpsamt men dör som av mjältbrand/
Utan nån rättsstat där att styra upp det ... Så det måste ständigt ticka nya trupper/
Så färsk förstärkning i ditt entourage/
att de nästan har tantmustasch/
många skulle nog behöva en bamsekram/
men ändå bästa att ta och sätta in pansarglas/


För det är Mammons diktat, och nu lever gatan/
och media vaknar, och rapporterar/
sprängdegen är redan bakad, apterad och klar/
det kan smälla igen/
ser en Hobbsiansk fälla smälla igen

Självklart är de här raderna en blinkning till låten Förbudstid.

Om de åker och skjuter på Själland igen/
blir det väl ett annat ljud i skällan igen/

Det går utmärkt att läsa Diamant Salihus utmärkta Tills alla dör. Där beskrivs underhållande en viss rättegång i Danmark. Mot ett visst somalisk-svenskt gäng. Det blir ett annat ljud i skällan om man skjuter på Själland (i Danmark), för då får man långa fängelsestraff. Inte som i Sverige där man får fyra års ungdomsvård när man mördar människor med automatvapen. (Alltså, man gör det med automatvapen. Jag menar inte att människorna man mördar har automatvapen. Även om den saken inte alltid går att utesluta.)

I Danmark är det tydligen fel att döda/
så rättsapparaten har mer att göra [såtillvida att de faktiskt låser in folk]/
men blir vederbörande störd när han mördar/
är det väl en angenäm vedermöda/
Ger ... förfasen i nånna budord/
Ser bara jakten på fitnes-payoffs/
men mannen don't quit your day-job!/

Så, tematiken knyts ihop i och med att den mer trams-fyndiga förståelsen av spelteori-temat - att det handlar om att jämföra narkotikaekonomin med faktiska brädspel - möter den mer sofistikerade analysen som glimtar till. Hela idén är ju att narkotikaekonomin kan förstås spelteoretiskt, och då är Hök-Duv-spelet ett sätt att modellera hur strategier utvecklas i den kulturella evolutionen.

***

Man ska aldrig förklara konst.

måndag 18 oktober 2021

Mer om svensk opioid-dödlighet

Eftersom det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet är den skenande opioid-dödligheten, kan det vara värt att bemöta ett vanligt förekommande argument mot legalisering. Argumentet är att "man ska få folk att inte börja knarka från första början," vilket alltså är kärnan i den svenska ANDT-politikens ökända nolltolerans.

Historien visar att detta argument inte stöds av empirin - folk börjar knarka även under nolltolerans, precis som folk söp under förbudstiden i USA. I Schweiz har heroinmissbruket minskat i och med införandet av gratis-heroin-sprutrum, eftersom djonkarna inte behöver finansiera sitt eget missbruk genom att sälja till andra, yngre förmågor.

Men, vi kan ändå tänka oss att vissa människor hade knarkat mer om knark var lagligt. Vissa människor avskräckes av ordningsmakten, och lagen har även en viss normerande effekt. Säkert finns det individer som idag inte knarkar, som hade knarkat om det var lagligt. (Kanske inte rökt rullade fentanylplåster liksom, men i alla fall rökt lite mer gräs och trippat lite på syra ibland.) 

Så, olagligt knark är bra för vissa, om vi tycker att knarkande är dåligt. (Det är såklart inte dåligt rakt av. Jättebra att få fentanyl under din kirurgi. Kanske rätt bra att få psilocybinbehandling mot depression. Avsevärt mycket bättre att röka gräs än att dricka alkohol. Folk dör av olagliga droger för att innehållet är wacko och oförutsägbart - laxermeder, råttgift och blekmedel i heroinet - fentanyl i kokainet - allt annat än MDMA i Ecstacyn - och allsköns konstiga NPS:er.)

Anta att vi anser att folk inte ska börja knarka. Är då förbudspolitik lösningen? Tyvärr inte. Opioidepidemien i USA anses har börjat med den stora Oxycontin-föreskrivningen. Genom drastisk marknadsföring slog denna värktablett stort, men då värktabletters effekter tenderar att avta, försökte många öka sin dos. När lagliga alternativ inte finns, måste man gå på olagliga, och då är gatu-heroin betydligt billigare än piller. Oxycontin är även designat för att verka långsamt, varför många maler ner och snortar eller injicerar sina tabletter. Helt enkelt leder Oxycontin-föreskrivning förhållandevis ofta till missbruk. Opioider är beroendeframkallande som tusan, och inte minst för människor med smärtproblematik som måste öka dosen när effekten avtar.

Även många av de som bara blev hookade på sin vanliga, legala dos hamnade så småningom i trubbel. När offentligheten blev wise to Oxycontin-problematiken tightade man till systemet och försvårade utskrivning. Purdue Pharma, som säljer Oxycontin, förmåddes sedermera ändra på receptet så att tabletterna inte skulle gå att mortla och snorta, för att minska missbrukspotentialen. Studier har visat att en av alla som förhindrades åtkomst till Oxycontin, övergick ca en tredjedel till tyngre illegala droger. (Här är en bra regulatorisk tidslinje avseende Oxycontin.)

Så, människor kan alltså halka in på opioidmissbruk även om opioider är olagliga. Att opioider tillgängliggjorts på lagligt vis genom Oxycontin har av allt att döma bidragit till att mångfaldiga antalet missbrukare, men nolltoleransen har så att säga stått fast. 

Argumentet skär dock egentligen båda vägarna: På grund av tillgång till lagliga opioider har fler börjat missbruka, å ena sidan. Å andra sidan har jättemånga börjat missbruka trots att the War on Drugs pågående har utkämpats. (Vi ska även komma ihåg att det fanns många opioidmissbrukare i USA även innan Oxycontin, och så även i Sverige.) 

Oxycontin kan ses som en partiell legalisering, men jag tror inte att flertalet nolltolerans-förespråkare förespråkar nolltolerans mot medicinska tillämpningar rent generellt. Man vill ha morfin i vården. Poängen med att dryfta Oxycontin-gate är alltså att visa att tillgång såklart spelar roll, men nolltolerans är inte tillräckligt för att eliminera all tillgång. Givetvis är det dåligt att tvinga ner Oxycontin i halsen på folk, eller muta läkare eller aggressivt marknadsföra beroendeframkallande läkemedel med stor missbrukspotential. Men återigen visar historien att Purdue Pharma inte behövs för att generera en hög narkotikadödlighet - de gör det bara värre.

***

Värt att nämna i sammanhanget är den artikel i dagens DN som anekdotiskt exemplifierar hur smärtproblematik kan leda till missbruk. Den handlar om "Johan" som var en välfungerande familjefar tills han fick ont i höft och rygg och förskrevs en slags morfinläkemedel. Efter ett tag behövde han öka doser för att få samma effekt, men så småningom rekommenderades han att minska dosen vilket fick honom att uppsöka olagliga alternativ.
"Eftersom hans ordinarie läkare hade satt stopp vid 140 milligram hittade han andra sätt att skaffa fram preparaten.

– Jag köpte tabletter, jag köpte recept, jag gick till olika vårdcentraler. När jag blev rödmarkerad i regionens journalsystem gick jag till de privata. På apoteket kunde de reagera på att jag hade recept från olika förskrivare men då sa jag att det skrevs ut när jag var på Gotland på semester eller något. Jag såg ju inte ut som en missbrukare och de trodde på mig, säger han."
Han hann förlora huset och jobbet och så vitt jag förstår även frugan, innan han äntligen skrev in sig själv på en privat LARO-klinik för att få substitutionsbehandling och komma ur sitt missbruk. Svårt skuldsatt och med ett liv i spillror.

Är då lagliga opioider i form av läkemedel en betydande inkörsport till knark även i en svensk kontext? Den svenska opioid-epedemien försöker springa ikapp den amerikanska, men är det av samma anledningar?

Vi tar det igen: Opioid-dödligheten har ökat så här mycket:


Men, opioid-förskrivningen har inte alls utvecklats på samma sätt i Sverige som i USA (källa):

"The average availability of prescription analgesic opioids, defined as the amounts that each country’s competent national authority estimates are used annually, has been steadily growing in the past 15 years. Mean availability of analgesic opioids in OECD countries 2011-13 and 2014-16. S-DDDs per million inhabitants per day."

Som vi ser är USA med stor marginal värst i OECD-klassen (men har bland de största minskningarna mellan genomsnitten för perioderna 2011-2013 och 2014-2016, troligen som en reaktion på opioidepedemien och skandaliseringen av Purdue Pharma samt även Johnsen & Johnsen). Sverige har hela tiden legat under 10000 S-DDD:s per millioner invånare, och har inte ökat på samma sätt som många andra länder (även om det ser ut att ha skett en viss ökning). Lagliga opioider i form av smärttabletter kan alltså knappast förklara den enorma ökningen av svensk opioid-dödlighet, även om dessa två storheter alltså kausalt knyts till varandra i en amerikansk kontext.

[Uppdatering: Jag noterar dock att den här artikeln hävdar motsatsen som en möjlig förklaring (min fetstil):
The risks of four of the five leading causes of death in this age group were affected by the individuals’ social conditions. The unfavourable mortality development in young adults in Sweden was mainly due to substance use. A contributing cause might be the change in the Swedish healthcare system that introduced competition between providers, which might have encouraged providers to prescribe opioids.]

***

Vi har redan pratat om death of despair och den höga andel av framförallt pojkar som slås ut ur den svenska skolan. Krakowski kopplar explicit incelskapet till NEET-begreppet, dvs. det som i en svensk förvaltningskontext oftast kallas UVAS - Unga som Varken Arbetar eller Studerar. Enligt Krakowskis efterforskningar är det många incels som copar genom att uttryckligen självidentifiera som NEETs, och aktivt vägra bidra till samhället - en slags nihilistisk hämnd på kollektivet. Vi vet redan att det är män med lägre intjänandeförmåga som blir ofrivilligt barnlösa. Och vi vet redan att alla har det bra på svensk arbetsmarknad förutom de som inte klara gymnasiet:


Det svenska samhället lyckas generera kadrer av ensamma och misslyckade män. Givetvis mår dessa dåligt. När monogaminormen så effektivt smulas sönder av allsköns statssponsrad normkritik och socio-teknologisk utveckling, så står många grabbar utanför. Givetvis måste de spela tevespel, knarka och porrsurfa för att överleva - det är det minsta vi kan unna dem.

Då blir det extra tråkigt att vi dessutom stigmatiserar dem för deras myckna knarkande, samt att vi förvägrar dem kvalitetssäkrat och högkvalitativt knark, som de kunde konsumera på ett säkert sätt. Även om Chasing the Scream kan kännas lite tendentiös, och säkert har sina tillkortakommanden som modellbygge betraktat, så finns det en viktig insikt i att många som brukar tunga opioider gör det av en anledning. Få går från ett perfekt liv till missbruk, i alla fall inte utan att passera en smärtproblematik. Man knarkar (opioider) för att man har tråkigt eller mår dåligt eller har ont eller känner sig allmänt självdestruktiv.

"Johan" i DN behövde smärtlindring. Sen behövde han LARO. UVAS-NEETs-incel-killarna behöver också smärtlindring. Många av dem överväger självmord, enligt Krakowski. Överdoser är notoriskt svårklassificerade som dödsorsak betraktat, eftersom ingen kan veta om du petat i dig för mycket läckage-metadon av misstag eller för att du verkligen ville ta ditt liv - oavsett har du troligen mått hyfsat dåligt i grunden. Det är en hårfin skillnad mellan självmord och överdos i vissa fall. (Och även självmord har ju ökat i Sverige relativt andra Västeuropeiska länder, dvs. inte minskat lika mycket. Som sagt är förklaringen till varför unga vuxna dör:
"● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon.")
Självklart är det bäst att låta alla klara skolan och få ett jobb och ett meningsfullt liv. Men kan vi inte ordna den svåra delen, så får vi acceptera att folk behöver hantera sin ångest och sorg. Då kan vi väl i alla fall ge dem tryggt och säkert knark.

Man kan för den delen tycka att ca 900 dödsfall om året inte är så mycket. Färre än vad som orsakas av avgaser, liksom. Men avgasdödligheten är en indikator på något i grunden positivt - många kör omkring jättemycket i bil, vilket är kul. Narkotikadödligheten är istället en indikator på något i grunden negativt - många mår jättedåligt och vill antingen ta livet av sig eller försöker hantera sin ångest medelst narkotika. Om folk endast körde bil för att de var deprimerade skulle 900 avgasorsakade dödsfall om året vara jättesorgligt - tänk så många deprimerade det måste finnas för att generera så mycket avgaser!

"Under 2019 inträffade totalt 894 dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland invånare 15 år och äldre, vilket motsvarar 11 dödsfall per 100 000 invånare. Dödligheten var vanligast i åldersgruppen 30–44 år. Dödligheten var också vanligare bland män än bland kvinnor, och bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå.

[...]

Av de runt 900 personer i Sverige som avlider årligen till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar är runt hälften oavsiktliga förgiftningar (överdoser) och en fjärdedel suicid med narkotika. Resterande är dödsfall med oklar avsikt. Dödsfall på grund av alla sorters akuta skador och förgiftningar, där narkotikarelaterade dödsfall ingår, är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15–39 år i Sverige. Oavsiktliga överdoser är den vanligaste orsaken till dödsfall i läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland både män och kvinnor i alla åldrar. Näst vanligast bland män är dödsfall till följd av oklar avsikt medan suicid med narkotika är näst vanligast för kvinnor."
Ska Sverige verkligen ligga så här högt över OECD-snittet? Då måste vi göra någonting helt fel.


fredag 15 oktober 2021

Det mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet

Dödligheten bland unga i Sverige ökar drastiskt. En debattartikel av Sven Bremberg (barn- och ungdomsläkare, docent i Socialmedicin, Karolinska institutet) och Elisabeth Fernell (barnneurolog, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Gillbergcentrum, Göteborgs universitet) i DN:
"Sverige hör nu till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten bland unga vuxna i åldern 20–34 år.

Under loppet av två decennier har den gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör de till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten. Utvecklingen i Sverige är unik i Västeuropa [...]

[...]

I USA har dödligheten bland unga vuxna ökat så mycket att medellivslängden, redan före covid-19, sjunkit. Angus Deaton, Nobelpristagare i ekonomi, har beskrivit utvecklingen som ”death of despair” (förtvivlans död) eftersom de främsta dödsorsakerna är självmord och bruk av opioider. Sverige är det enda land i Västeuropa som har en liknande utveckling bland unga vuxna (Ågren, 2021).

Dödligheten har sedan lång tid minskat i de flesta åldrar och i nästan alla länder. Unga vuxna i åldern 20–34 år i Sverige och i USA utgör undantag eftersom inga förbättringar skett sedan år 2000. Under loppet av två decennier har dödligheten i Sverige i dessa åldrar gått från att ha varit den lägsta i Västeuropa till att Sverige nu hör till de länder i Västeuropa som har den högsta dödligheten.

För att kunna förklara utvecklingen är det nödvändigt att klargöra varför unga vuxna dör.

● Den enskilt viktigaste dödsorsaken är självmord. I Västeuropa som helhet har självmorden sjunkit medan de i Sverige i dessa åldrar varit oförändrade.

● Den näst vanligaste orsaken är död i trafiken och i andra olycksfallsskador. Denna dödlighet har sjunkit något i Sverige men betydligt mindre än i Västeuropa som helhet.

● Den mest oroande utvecklingen gäller bruk av narkotika där dödligheten i Sverige ökat med 60 procent åren 2000–2017 till att bli den högsta i Västeuropa. Dödsfallen orsakas främst av opioider som heroin och metadon."

Forskarnas poäng är att det svenska skolsystemet leverera en stabil andel på 14 procent av eleverna "vare sig får teoretisk utbildning eller en yrkesutbildning som kan leda till senare anställning," vilket skulle förklara en "death of despair-problematik i Sverige. (Incels, någon? Låg intjänandeförmåga, någon?)

Forskarna menar att Sverige efterliknar USA vad gäller dödlighet bland unga, och därmed skiljer sig från alla andra västeuropeiska länder. De har säkert rätt i att svensk skola skapar en social utslagning, och vi vet ju dessutom att svensk arbetsmarknad har lägst andel enkla jobb i Europa. 

En sak som inte nämns i debattartikeln är dock den svenska nolltoleransen - den repressiva narkotikapolitiken. Därvid liknar Sverige nämligen USA mer än Västeuropa. I många andra europeiska länder har harm reduction vunnit mark - Portugal har till och med avkriminaliserat, och Schweiz är jätteglada över sina heroinsprutrum. Slovenien, Spanien och flera andra länder fokuserar numera helt på harm reduction, med goda resultat vad gäller narkotikadödlighet.

Forskarna nämner i debattartikeln att svenska självmord inte minskat lika mycket som i resten av Västeuropa, samt att trafikdödligheten sjunkit mindre i Sverige än annorstädes. Den dödlighet som ökar är dock narkotikadödligheten.

Sverige vill alltid vara som USA. Det är riktigt deprimerande om vi även ska vara som USA i termer av opioidepedemi.

Den här bilden (källa) visar hur opioid-dödligheten per miljoner invånare utvecklats i Sverige och ett gäng andra länder, 2011 jämfört med 2016:


Sverige ligger fortfarande en bra bit efter Estland, Kanada och USA, men vi har ökat mer än något annat land förutom USA, i absoluta tal. Procentuellt har Sverige ökat betydligt mer än USA, med ca 125 procent jämfört med USA:s ca 70 procent.

Det här borde vara det i särklass mest skandalösa som hänt i Sverige under 2000-talet, men har i stort sett förbigåtts med tystnad. Visst har man börjat bygga ut sprutbyten i många regioner, och LARO tuffar väl på, men i stort sätt är narkotikapolitiken lika dogmatisk som alltid.

Vänsterpartiet, som skulle kunna vara de utsattas försvarare, hävdade till och med i Agendas partiledardebatt nyligen att vi ska lösa den svenska gängbrottsligheten genom att ta itu med efterfrågan på narkotika. "Bra," tänker du, "äntligen någon som vågar prata om att vi måste legalisera narkotika för att plocka bort gängens intäkter." Men nej. Det Nooshi Dagostar stred för i debatten var att vi rent polisiärt ska jaga brukarna ännu mer! Det vill säga, den totala motsatsen till harm reduction. Mer war on drugs, liksom. Det som jänkarna nu försöker ta sig ur, bäst de kan.

Skandalen är ett faktum men ingen talar om den.

måndag 11 oktober 2021

Kina: Illegal narkotikaekonomi men inga våldsamheter

Antropofagi och affilierade internet-rappare har länge argumenterat för att narkotikamarknaden skapar ett avsevärt selektionstryck för skjutvapenvåld och organiserad brottslighet. Det har nu, under läsningen av intressanta Fentanyl, Inc., kommit till min kännedom att den kinesiska svarta narkotikamarknaden är helt icke-våldsam. Det är bara massa chilla kinesiska kemister som kokar meth och fentanyl och så gott de kan smyger under radarn.


Eftersom vi kan tänka i termer av basin of attraction och kulturell evolution (dvs. i grund och botten sannolikheter) så behöver vi inte kullkasta idén att narkotikamarknaden borde regleras som ett motmedel mot gängvåldet. Vi inser bara att andra faktorer också är starkt bidragande, och att en svart narkotikaekonomi i sig inte är tillräckligt för att ge skjutvapenvåld. (Det visste vi förresten redan innan, eftersom Sverige haft en helt annan struktur på kriminaliteten tidigare, trots nolltolerans och gott om pundare och djonkare.) 

Den kinesiska Leviatan är klart mer närvarande, eller ska vi säga diaboliskt repressiv - det känns inte så kul att börja vifta med skjutvapen när staten utan att blinka avrättar bovar i kubik och kvadrat. Men det kan också finnas kulturella orsaker, som att det inte typiskt sett är MENA-uppväxta heders-klankrigare som driver affärsverksamheten i Kina.

Det är cocktailen "asylinvandring som selekterar för lägst utbildade + svindålig integrations-/assimilations-politik + segregationsförstärkande skol- och bostadspolitik" som, när det serveras på en silverbricka av oreglerad, svart narkotikaekonomi, blir giftig. Exemplet Kina för mig inte att förkasta den modellen, men visar dock "effektstorleken" på svart narkotikaekonomi: Det räcker inte för att skapa våldsamheter. Vi måste stoppa in lite specifikt kulturellt DNA också, för att skiten ska kunna evolvera till det som man i Norge idag kallar för "det svenska tillståndet."

***

Fentanyl, Inc. ger dessutom många goda argument till legalisering och reglering. Många som dör av fentanylöverdos idag vet inte ens att de tagit fentanyl, eftersom de mexikanska kartellerna använder fentanyl för att ge även heroin och kokain en extra kick. Många andra syntetiska droger, som Spice och andra cannabinoider, är dåligt studerade och innehållsförteckningen oftast skakig. Dessutom vill tydligen 90% av de som brukar syntetisk cannabis hellre bruka riktigt gräs, men det är inte lika lätt att få tag på lagligt och dessutom syns inte Spice etc. på pissprov. 

Överhuvudtaget skulle det vara väldigt bra med en stabil, seriös producent som verkade på en reglerad marknad med statlig översyn, via ett detaljhandelsmonopol. (Helst skulle producenten vara statlig också, för att minimera merförsäljnings-incitament.)

Jag har sagt det MÅNGA GÅNGER förut och jag säger det igen: Ett systembolag för weed, och då gärna specialavlade weed-former med lägre schizofrenirisk. Ett apotek för psykedeliska droger, och då gärna de trygga favoriterna som psilocybin och LSD. Och så sprutrum i hälso- sjukvården för heroin- (och kanske fentanyl-?) -brukarna.

Islamiseringen av våra barn

”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.”
***

Svensk alkoholkultur är den bild av ett supande folk som målas upp av motkraften i nykterhetsrörelsen. När det 1922 folkomröstades om ett rusdrycksförbud var befolkningen delad på ungefär hälften – 49 procent röstade för ett totalförbud. Istället kom alkoholpolitiken under 1900-talet att, med start i det så kallade Brattsystemet, handla om den totalkonsumtionsmodell som tillämpas än idag. När Brattsystemet föll i mitten av 1900-talet försvann den berömda motboken, men Vin & Spritcentralen och systembolagen under Kontrollstyrelsen blev kvar.

EU-inträdet innebar ett avskaffande av de statliga monopolen gällande produktion, import, export och partihandel, men inte detaljhandel. Den gängse uppfattningen var att gradvis höjda införselkvoter under början av 2000-talet ledde till en ökad alkoholkonsumtion, men efter vart uppmärksammades att skadeutvecklingen inte följde konsumtionen på ett förväntat sätt. En förklaringsmodell i strid mot preventionsparadoxen – att en minskad konsumtion hos normalkonsumenterna ger större folkhälsovinster än motsvarande hos riskkonsumenterna, då normalkonsumenterna är fler – är att förändrade dryckesmönster förklarar skadeindikatorernas vid tiden oväntade utveckling. 

Tryggvesson studerade fenomenet 2013 och kunde utifrån självrapporterade data granska förändringarna i dryckesmönster. Förutom att konsumtionsökningen vid den tiden troligen överdrivits visade Tryggvesson även på förskjutningar i konsumtionsfördelningen där kvinnor procentuellt sett ökat sin konsumtion relativt männen, äldre relativt yngre, och framförallt äldre kvinnor relativt resten. Teorin om det kollektiva drickandet – att befolkningens drickande alltid är normalfördelat och att alla förändrar sin konsumtion mer eller synkroniserat – syntes ha mist giltighet när låg- och medelkonsumenterna ökade sitt drickande mer än högkonsumenterna. Tryggvessons studie understryker också den äldre trenden av minskad spritkonsumtion och ökad vin- och starkölskonsumtion, med stora skillnader mellan det sena 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Däremot visade studien på en ökad frekvens av intensivkonsumtion, under helger, i samtliga åldersgrupper.

Bilden av hur de svenska dryckesmönstren förändrats var alltså något oklar under det tidiga 2010-talet – en förändrad konsumtionsfördelning och en trend mot mindre starka drycker gav svar på frågorna snarare än minskat ”traditionellt” berusningsdrickande under helgerna. En uppdaterad bild av självrapporterade dryckesmönster (Guttormsson & Gröndahl 2017) visar däremot att berusningsdrickandet minskat med knappt fem procent under perioden 2004-2016, och att detta främst förklaras av en nedgång i yngre åldrar. 

Unga dricker generellt sett mer sällan, medan 50-84-åringar dricker oftast, men de yngre dricker fortsatt betydligt oftare berusningsorienterat. Och, även om de yngre minskat sin konsumtion medan de äldre ökat sin dricker de yngre fortfarande mest. Män dricker oftare och blir oftare berusade jämfört med kvinnor, men deras konsumtion har minskat över tid. Även kvinnors konsumtion har minskat, men för kvinnor över 65 har den ökat. Rapportförfattarna slutleder att en så stor minskning i berusningskonsumtionen ”torde […] haft en märkbar positiv effekt på […] akuta problem” såsom olyckor och våld. Däremot bekräftas bilden av att vardagsdrickandet inte blivit mer utbrett. Utvecklingen går istället mot en minskad ålderspolarisering och en genomsnittlig konsumtionsminskning per dryckestillfälle. Icke att förglömma är även en minskning av totalkonsumtionen med nio procent sedan 2010.

***

Folkhälsomyndighetens rapport Alkohol och suicid (2018) analyserar sambandet mellan Systembolagets försäljning (som ett mått på alkoholkonsumtion) och suicid på befolkningsnivå. Tidigare forskning belägger ett signifikant samband mellan totalkonsumtion och antalet självmord, framförallt i länder med mer berusningsdrickande, och troligen framförallt bland yngre. Den uppdaterade analysen gällande perioden 1995-2015 visar dock att det positiva sambandet som syns under 1951-1995 inte längre står sig, och att det idag alltså inte finns ett signifikant samband mellan Systembolagets försäljning och antalet självmord. Rapportförfattarna konkluderar att sambanden mellan totalkonsumtion och diverse skadeindikatorer har försvagats över tid, exempelvis på grund av ”förändrade dryckesmönster med mindre skadligt bruk och en förskjutning av konsumtionen till grupper som dricker mindre skadligt, t.ex. äldre kvinnor.”

Det finns metodologiska begränsningar i att mäta konsumtion endast utifrån Systembolagets försäljning, men analysen är i linje med andra studier som visar på ett förändrat samband mellan totalkonsumtion och diverse skadeindikatorer. Landberg & Hübner (2013) jämför självrapporterad konsumtion och självrapporterade alkoholrelaterade problem i åldrarna 18-69 år för åren 1979, 1995 och 2003. De visar att sambandet mellan totalkonsumtion och skadeverkningar minskar över tid, men inte på grund av ”sydeuropeiska dryckesmönster” – då sådana inte kunde observeras i data – utan troligen på grund av en omfördelning av konsumtion där högkonsumenterna står för en mindre andel av den totala konsumtionen. 

I en mer sentida studie visar Thor et al. (2017), för perioden 1995-2012, att minskningen av ungas alkoholkonsumtion korrelerar med en minskning i självrapporterade alkoholrelaterade problem, och att detta sannolikt inte kan förklaras av en normalisering av sådana problem. Man slutleder även att berusningsorienterat drickande snarare än total konsumtion tycks förklara förekomsten av alkoholproblem i dessa åldrar.

Bilden är att den svenska dryckeskulturen konvergerar; omfördelningen av totalkonsumtionen gör att grupper som tidigare drack lite nu dricker mer, och grupper som tidigare drack mycket dricker mindre – samtidigt som totalkonsumtionen minskar. Yngre och äldre närmar sig varandra liksom män och kvinnor.

***

Att unga dricker mindre och mindre berusningsorienterat synes vara oomtvistat, och dessutom viktigt. I den mån vanor grundläggs tidigt bäddar trenden för en sundare alkoholkultur under kommande decennier. Men varför dricker unga mindre?

Alkohol är den största riskfaktorn för sjukdom och död bland unga i åldrarna 15-19 år, med en sjukdomsbörda bestående av bland annat beroendesyndrom, själskadebeteende, våld och olyckor. Folkhälsomyndigheten rapporterar en minskad riskkonsumtion i gruppen 16-19 från 33 procent 2006 till 21 procent 2020. Minskningen för flickor/kvinnor i åldersgruppen är 28 till 19 procent under samma tidsperiod, och motsvarande för pojkar/män är 38 till 23 procent. Andelen med riskkonsumtion har alltså minskat bland yngre och framförallt bland yngre pojkar/män. (Det finns dock tecken på att nedgångar av den totala alkoholkonsumtionen har avstannat.)

Det finns flera tänkbara hypoteser till att unga dricker mindre. Törrönen et al. har i ett forskningsprojektet betitlat ”Varför dricker unga mindre än tidigare?” sökt svar på just den frågan, och man nämner förändrade familjerelationer, normer, fritidsaktiviteter och ny teknologi som bidragande orsaker. Andra aspekter är ett minskat grupptryck och en (norm för) rationell måttlighet hos många unga som hellre fokuserar på studier, träning och andra aktiviteter.

En hypotes som framförts är också att demografiska förändringar i och med en hög invandring från muslimska länder kan leda till ett minskat genomsnittligt drickande, vilket kan synas rimligt då utomeuropeiskt födda har en drygt tio procentenheter lägre andel riskkonsumenter än svenskfödda och då asylinvandringen till Sverige bestått av en yngre befolkning än den inhemska befolkningen. 

Hypotesen tillbakavisas av en svensk studie (Andersson & Svensson 2015) som ser att demografiska förändringar inte förklarar förändringen i andelen icke-drickande från 20 till 40 procent i åldern 15-16, för tidsperioden 1971-2013. Författarna skriver följande i en debattartikel i SvD:
"Är det då så att den successivt minskande alkoholkonsumtionen bland ungdomar i Sverige har att göra med en successiv islamisering av alkoholvanor och beteenden? För att undersöka frågan har vi bett SCB plocka fram statistik på antalet individer som är födda i länder med muslimsk majoritetsbefolkning eller har minst en förälder som är det och som är 15–16 år ung. Vi började vid 1971 och gick fram till 2013. Vi jämförde sedan detta urval med de ungdomar som uppger att de inte konsumerar alkohol under samma tid. Metoden kallas tidsserieanalys och används för att påvisa samband över tid, där vi kontrollerar för eventuella skensamband.

Resultatet av studien visar att det inte går att påvisa något samband mellan å ena sidan invandringen av individer till Sverige från länder med muslimsk majoritetsbefolkning och å andra sidan sjunkande alkoholkonsumtion eller närmare bestämt den ökande andelen som uppger att de inte konsumerar alkohol bland 15–16-åringar. Således går det att med ganska stor säkerhet slå fast att den sjunkande alkoholkonsumtionen bland ungdomar i Sverige inte beror på en anpassning till muslimsk tradition."
***

Men litar vi egentligen på svenskar i frågor om islam och/eller invandring? Fuck no.

En mer sentida dansk studie (Hoffman et al. 2021) visar att en högre andel elever med utomeuropeisk bakgrund (eller egentligen ”non-Western origin”) ökar sannolikheten för att etniska danskar i samma klass ska vara icke-drickare. ("Nykterister" känns som fel ordval i dessa åldrar.) Fler studenter med sådan bakgrund minskar också sannolikheten för att de danska elever som ändå dricker ska dricka berusningsorienterat. Författarna konkluderar att andelen utomeuropeiskt födda unga de facto kan vara en förklaring till ett minskat drickande i majoritetsbefolkningen. Motsvarande resultat återkommer i en norsk kontext

Vi noterar att Andersson & Svensson (2015), dvs. den svenska studien, anför en väldigt låg andel unga med bakgrund i Mellanöstern som en förklaring till att demografin inte ger signifikanta effekter i totalbefolkningen. Sedan studien publicerade har denna andel dock ökat, och deras data sträcker sig bara fram till 2013. Studien har även en ren additiv ansats, och diskuterar alltså andelen individer som härrör från muslimska länder visavi andelen personer i åldersgrupper som inte dricker. Argumentet är att antalet unga utrikesfödda inte är tillräckligt stort för att förklara minskande drickande, men bortser då helt från attitydpåverkan.

Sammantaget synes det sannolikt att demografiska förändringar till följd av invandring från primärt muslimska länder, där skadeverkningarna av alkohol historiskt sett är låga, bidrar till ett minskat genomsnittligt drickande bland unga, både via förändrade normer och ökande andel personer som av religiösa och/eller kulturella skäl avstår alkohol.

***

Islamiseringen går i en rasande takt. Snart ser Sverige ut som Mellanöstern. Inga jävla skadeverkningar utav alkohol överhuvudtaget. Ni ser ju hur det ljusnar. Man längtar till Östeuropa och Ryssland, där man vet hur man festar.


Notera att 7-8 procent av alla dödsfall i Ryssland kan attribueras till alkohol. Det är livsglädje det.

***

(Porr och datorspel och sociala medier är såklart en viktigare förklaring än din muslimske bänkkompis. För att inte tala om syntetiska Dark Web-droger och rave-kultur.)

***