Mer om legitimitet

Del 1.

Den kulturella frågan handlar i mångt och mycket om mekanismerna för att straffa defectors. Kristendomen löser det med inre skuld, hederskulturer med yttre skam, och Sverige med en dödlig jantecocktail av båda de nämnda. Rättrådiga gubbar upplever belöningskänslor av att altruistiskt straffa freeloaders och regelbrytare.

Om man kan upprätta en bra rationell-rättslig situation i Ukraina, och vänja befolkningen vid att systemet har både bra output-, input- och throughput-legitimitet, kvarstår problemet med att den breda kulturen tillåter defecting och social parasitism. Majdan visar att man har en gräns för storskaligt utnyttjande, och den nationella självkänslan från både Majdan och ukrainakriget som sådant skulle kunna bidra till att fostra ett större och WEIRD:are nationellt patos. Det är dock inte uppenbart att exogent inducerade (från EU) starka institutioner och en viss grad av helig folklig vrede är tillräckliga kulturella selektionstryck för att på sikt sila fram en icke-korrupt kultur i breda lager. Eller ens i smala lager - det är väl oftast eliterna som skor sig, gubevars.

Varje enskild individ måste vilja följa reglerna, och tillräckligt många individer måste orka straffa de som ändå bryter mot reglerna, för att ett stabilt kulturellevolutionärt jämviktsläge ska kunna etableras.

Kanske måste Ukraina kristnas? Jag menar riktig kristendom, inte den där östliga oppan kallad ortodox kristendom. Riktig hederlig protestantism, med dygdighet, skam-skuld, oförvitlighet och nitiskhet. Gudsfruktan.

Och ändå: Du tror ju inte på Gud; jag tror ju inte på Gud. Ändå vill vi gynna samhället, bygga ett gott liv med ärliga medel, hederligt och ömsesidigt nyttigt möta vår nästa. Vi lär väl oss detta av föräldrar vars föräldrars föräldrar en gång lärde ut detta mot en ärligt upplevd fond av gudsfruktan. Religiositeten må vara ett minne blott men etiken består alltsomoftast.

Inte under vilka som helst förutsättningar dock. Det krävs en viss nivå av output-legitimitet, en möjlighet att skapa livsmening genom familjebildning och se strävsamheten belönas. En regelbaserad, transparent rättsstat med individuell och ekonomisk frihet tenderar ju att ge oss detta.

Så är allt ett moment 22? Och är det i så fall bättre än alternativen?

Låt oss återvända en stund till kolonialismens legitimitet. Enligt Bruce Gilley (The Case for Colonialism) var det de europeiska kolonialherrarnas principfasthet och rättrådighet och förmåga att leverera säkerhet och trygghet som gjorde kolonialismen högst legitim i de kolonialiserade befolkningarnas ögon. Kanske framförallt britterna och tyskarna var kända för sin oförvitlighet och noggrannhet, och det kändes inte alls dumt för gemene man att gå från en malthusiansk fälla av episkt stamvåld till en lagom hygglig kolonial förtryckarstruktur. Lite straffarbete var en smärre form av taxering och ingenting jämfört med systematiskt slaveri, kannibalism och tribal krigsföring. Så småningom kom också de heliga folkhälsoverktygen (kända från ypperliga Plagues Upon the Earth), sanitet, vaccination och DDT (för att döda myggor) och gjorde livet klart mindre dödligt för flertalet.

Många koloniserade länder är fortfarande skitländer. Gilley menar att kolonialismen tyvärr blev för kortvarig och att britter med flera svek sina kolonialsubjekt genom att vika hädan för de västerländsk-marxistiskt influerade nationela självständighetsrörelserna (som oftast ledde till krig och kleptokrati). Hans recept på förbättring är att kolonisera och påtvinga brittisk förvaltning (och inte ens "påtvinga" i demokratisk mening, eftersom systemen kommer vinna legitimitet när kleptokratin besegras och folk får möjlighet att leva i rimliga samhällen). Problemet verkar vara resurser - hur orkar man hålla exempelvis Sudan i ett järngrepp i 200 år för att göra landet till en avbild av Storbritanien?

Problem nummer två är att dåliga och icke-WEIRD:a befolkningar snarare tvärt om infiltrerar västerlandet och eroderar hela upplysningsprojektet inifrån. Snart kanske det inte finns något rättsstatens sekulära fyrbåk att belysa resten av världen med. Som om inte islamisering och hederskultur räcker verkar många länder (såsom tungviktaren USA) röra sig mot institutionell kollaps och slapp populism samt korruption och kleptokrati. Kanske håller ett speciellt ögonblick i mänsklighetens kulturella utveckling på att ta slut. "Historiens slut" beskriver i så fall något verkligt, nämligen den liberala demokratins och den humanistiska kapitalismens död. Får se om AI hinner först.

Ukraina då? Tja, Ryssland kan ju mycket väl kolonisera landet. I så fall blir det såklart sämre snarare än bättre - Ryssland är mer korrupt och kommer använda Ukraina som resursbas för att kriga vidare i riktning mot Atlanten. Man kommer (fortsätta att) kidnappa barn som kommer tränas till soldater som kommer tåga mot Finland (precis som under Vinter- och fortsättningskrigen).

Väst kommer såklart inte kolonisera Ukraina i direkt bemärkelse, men EU kan ju förvisso påtvinga landet olika reformer. Då är vi tillbaka där vi började: Är detta verkligen en tillräcklig grad av tvång för att under tillräckligt lång tid rigga spelreglerna så att en icke-korrupt kultur evolverar ut ur tubens öppning?

Tyvärr antagligen icke.

Legitimitet

När jag läser detta slås jag av att frågan om legitimitet borde kunna formuleras spelteoretiskt. Vi har varit inne på att moral är en fråga om maktbalans och att tvingas eller önska att koordinera med en annan agent. Det finns inga starka skäl för oss att koordinera oss med kossor och därför utvecklar vi inga moraliska tumregler kring att inte äta upp dem. (Principresonemang kan förstås leda till vegetarianism men det kan aldrig få brett socialt genomslag som kristalliserad heuristic, om inte grupptrycket i sig självt blir för stort förstås och det blir viktigt att dygdesignalera.) Vi pratar således om ett reciprokalt, spelteoretiskt stabilt etiskt system som koordinerar aktörer som vill vinna samarbetsvinster och slippa bli ätna eller dödade.

I The Case for Colonialism uttrycker författaren (Bruce Gilley) en intressant aspekt som jag sällan sett annorstädes, nämligen att koloniserade folk (under 1800-tals-kolonialismen) ofta föredrog den europeiska kolonialismen framför alternativen. Boken är i övrigt dålig och polemisk men detta argument bet rätt hårt på mig. Jag identifierar därmed en viktig tumregel hos mig själv, nämligen att folk ska få bestämma själva. Detta är både kärnan i Demokrati och kärnan i frihetliga ideologier av alla de slag. Vi har kristalliserat vår moraliska intuition kring självbestämmande, för att det tjänat oss väl kulturellt och för att vi är rädda för att träda in i en rysk dominanshierarki där vi blir utnyttjade av oligarker.

Att folk ska få bestämma själva har som vi tidigare sett ekonomiska argument för sig: Det är mer resurseffektivt att folk gör saker frivilligt än att de gör saker under tvång. Därför brukar rent empiriskt också slaveri och träldom avskaffas när arbetskraft blir så billigt att "frivilligheten" ökar och man inte längre måste tvinga folk till åkrarna/fabrikerna med våld. Det är också så att människor i allmänhet känner sina egna preferenser bäst och att det därför är informationsnätverksmässigt lämpligt att låta människor tolka och uttrycka sina egna behov och preferenser. T.ex. om arbetarklassbritter stör sig på att pakistanska muslimer massvåldtar, kidnappar och torterar deras systrar/döttrar/väninnor/dem själva, så är det bättre att respektera denna ängslan än att - från etablissemangets synvinkel - mörklägga och kalla allt och alla Rasism.

Hur som helst, vi är snälla mot andra människor för att de ska vara snälla mot oss. Vi skiter i om kor är snälla mot oss, för de har ingen makt över oss, så därför är vi inte snälla mot dem. I denna nämnda korrespondens uttrycker min motpart följande. 

"Euromajdan och avsättandet av Janukovytj berodde på andra saker än konstitution och parlament men att formerna för makttransitionen skedde inom ett rättsligt ramverk skapar en rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten. Den rationellt-rättsliga legitimiteten om vi pratar Max Weber."

Legitimitet är förstås beroende av de koordinerande parternas syn på vad som är legitimt. Folk som är rädda för instrument för övervakning och repression brukar vara rädda för att dessa ska missbrukas av en framtida ond diktator. Jag brukar säga att en framtida ond diktator kommer skaffa sådana instrument om den vill, och att det är normer som bestämmer hur de styrande och alla vi andra beter oss. Enskilda kan såklart missbruka system (typ, tjuvläsa journalanteckningar fast man inte får det) men systemet bygger alltid på sista raden på att folk är moraliska varelser som vill bete sig rimligt. Alla system kan annars missbrukas.

Det är därför Kultur är en så viktig parameter. Kultur, that is, definierat som det script som vi alla fostras i av det samhälle vi växer upp i. Det är förstås bland annat kultur som avgör att ukrainarna revolterar från första början, men det är också kultur som gör att rationell-rättslighet kan utgöra en form av legitimitet.

Intressant nog är ryssarna famously besatta av en falsk formalism där kontrakt och regler och formaliteter uppfattas som oerhört viktiga, men där lögner och missbruk av allt detta undergräver hela skiten och gör allt till ett bisarrt gallerispel. En mer generell iakttagelser är att många diktatorer håller allmänna val som det sen fuskas i på olika sätt - varför inte bara brute-force:a makten och öppet krossa allt motstånd? Varför låtsas man?

Låt oss beakta följande fyra jämviktslägen:

Lyd/lyd

Bryt/Lyd

Lyd/Bryt

Bryt/Bryt

I Lyd/Lyd lyder medborgarna staten och staten medborgarna. Detta är en välfungerande demokrati utan värre avarter i termer av terrorism, separatism eller kriminalitet. Sverige är ett typiskt fall av Lyd/Lyd, möjligen med en trend bort därifrån mot...

...Bryt/Lyd, när medborgarna bryter mot lagar och regler men staten fortfarande följer demokratiska och rättsstatliga principer. Detta riskerar att spåra ur, antingen genom att staten tvingas bli mer repressiv, eller genom att en eller annan aggressiv minoritet eller maffia-struktur tar över makten och blir despotisk. Vi hamnar då i Bryt/Bryt tills dess att staten lyckas piska in medborgarna i...

...Lyd/Bryt, där medborgarna lyder staten men staten bryter mot reglerna och är despotisk. Kina känns som ett tydligt fall av Lyd/Bryt. Ryssland kanske inte riktigt cleant fall eftersom ryssarna också håller på med fuffens. Av alla de tre lägena är Ryssland dock ändå mest detta, Lyd/Bryt.

Jag hoppade lite raskt förbi Bryt/Bryt men generellt sett är det väl kaotiska skitländer som präglas av detta. För att tala med Why Nations Fail länder där staten är svag (men ändå ond eller despotisk).

I Bryt/Bryt föreligger ingen nämnvärd koordination. Alla agerar själviskt. I Lyd/Lyd föreligger en ömsesidig förväntan på normefterlevnad - staten litar på att medborgarna följer reglerna och medborgarna litar på att staten agerar korrekt och för det allmänna bästa (give or take). Detta är en höggradig koordination och det enligt mig mest eftersträvansvärda jämviktsläget med massiva plussummevinster. 

Bryt/Lyd är en misslyckad koordination där (delar av) befolkningen agerar parasitiskt på staten (och således på alla andra medborgare) - det är ett instabilt läge som måste klättra tillbaka upp till Lyd/Lyd eller trilla ner till Bryt/Bryt. Lyd/Bryt är nån slags orwellsk dystopi (som sagt, Kina) där befolkningen är följsamma drones och där staten utnyttjar detta. (Nordkorea också bra exempel. Svarta marknaden? säger du kanske då. Svarta marknaden frodas ju dock emellertid med statens goda minne ety ekonomin helt bygger på nattbönder och tanter som säljer hemodlad mat på busshållplatser.)

Lyd/Lyd är såklart billigare och mer effektivt än Lyd/Bryt, analogt med att frivillig arbetskraft som sagt är mer effektiv och billig än slavar. I ett land som Ryssland kan regimen behöva låtsas följa regler och lagar - vara formalistiskt och agera på ytan protokollsenligt - för att medborgarna ska kunna låtsas acceptera statens legitimitet. Blind lydnad kan kanske bli för mycket kognitiv dissonans - rysk fuskformalism kanske ger en adaptiv preferensformerings-utgång för den enskilde att spela med och inte känna direkt underkastelse och förnedring.

 Den rationell-rättsliga legitimiteten är därmed möjlig att upprätthålla både i demokratier och diktaturer, med något olika funktion. I det ryska fallet har vi att göra med en cynisk formalism och en illusion av legitimitet som gör det lättare att svälja despotin och dominanshierarkin. I Ukraina-fallet önskar vi en rationell-rättslig legitimitet med mer substans, men det är förstås en öppen fråga om man förmår bryta kulturens bojor och sluta vara ett korrupt skitland.

Vi bör komplettera med andra former av legitimitet. Traditionell legitimitet ("det har alltid varit så") kan användas precis lika cyniskt som rationell-rättslig. Isis kan åkalla Kalifatet, Ryssland kan åkalla sin ortodoxa kristna särart och Kievriket. (Obs, Ryssland och kriget om historien redogör för hur man kan kriga om traditionell legitimitet - dagens Ryssland kanske snarare är ett mongoliskt lydrike och en expansiv moskvastat medan Ukraina är Kievrikets arvtagare?) 

Karismatisk legitimitet handlar om ledarens strålglans, och det kan förstås flyga både i Nazityskland och i mer trevliga exempel. (Fan, kan bara komma på Nelson Mandela, men han var väl egentligen ett rövhål? Vem är inte det å andra sidan.) Diktaturer kan såklart tillämpa cynisk-karismatisk legitimitet och försöka skapa eller påtvinga karismatisk ledargestalt, såsom Broke Back-Putin på hästryggen eller det riktigt patologiska exemplet Nordkorea.

Sen har vi output-, input- och throughput-legitimitet. Output- handlar förstås om välståndet som genereras. Här räknas ju kontrollskador från diktaturer som nettominus medan kapitalistisk frihet tenderar att ge rikedom åt alla och bekosta välfärdstransfereringar och gemensamma plussumme-investeringar. Det ryska fallet är åter intressant; se t.ex. Kraghs Det fallna Imperiet och Kalle Knivilääs Putins folk som båda berör oljeprisets roll för rysk regimlegitimitet. Så länge det råvaruberoende Ryssland bygger nya badhus i glesbygden är folk glada, men när det är lågt oljepris kollapsar Sovjet. Svår ekonomisk situation kan då antas behöva vägas upp med insatser inom andra områden - kanske är det fattigdomen i Nordkorea som kräver så mycket påtvingas karismatisk legitimitet.

Input-legitimitet handlar om demokrati som sådan, eller om hur man som medborgare upplever delaktighet och inflytande. Säkert viktigt för vissa men historisk eye-balling tyder på att det är rätt oviktigt och absolut utklassas av output-legitimitet. Throughput-legitimitet handlar om att processerna och byråkratin är transparent och regelstyrd och förutsägbar. 

Låga scores till Ryssland, men cynisk formalism kan ju lajva throughput-legitimitet. Känns allmänt som att throughput- är nära släkt med rationell-rättslig legitimitet och kanske redundant i begreppsapparaten. Ett annat sätt att se det är att Rysslands cyniska formalism upprätthåller en rationell-rättslig legitimitet, där formella institutioner finns på pappret, allmänna val fejkas &c., men där throughput-legitimiteten är låg eftersom allt är bluff och båg och kvaliteten i institutionerna är obefintlig rättsstatligt sett.

Social eller normativ legitimitet handlar om de kulturella förväntningarna på vad som är rätt och fel. Detta ligger ganska nära traditionell legitimitet men tillåter snabbare förändringar enligt min tolkning. Till exempel kanske den normativa legitimiteten i svenskt jämställdhetsarbete är hög även om den traditionella legitimiteten är låg - många önskar och accepterar en förändring. (Figurerat exempel men ni fattar kanske.) Demokrati och allmän rösträtt skulle kunna vara ett annat exempel - en rätt ung institution med hög normativ legitimitet. Intressant dock att även unga institutioner rätt snabbt brukar tillskrivas traditionell legitimitet, tex. när man skryter om att svenska tryckfrihetsförordningen är världens äldsta eller att USAs konstitution är världens äldsta, etcetera dumheter. Assyriska mördarkungar kommer alltid vara äldre, så don't go there!

Hur som helst, min poäng är väl delvis att Social/Normativ legitimitet är ett utfall av kulturell evolution där output-legitimiteten är mer "ultimate cause" och en slags selektionsfunktion för vad som kristalliserar sig till normer, tabun och social förväntan. Så småningom aggregerar en bra frihetlig kapitalism upp till en rationell-rättslig och throughput-legitim ordning där vissa institutioner av hävd förväntas generera en bra output för flertalet - genom att möjliggöra den bästa formen av koordinering i Lyd/Lyd-jämviktslägen.

Vad är då "rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten" i fallet Ukraina? Kanske är det en sista kategori av legitimitet som vi kan kalla "spelteoretisk legitimitet" - en koordineringsmekanismslegitimitet där vi helt enkelt aktivt söker ett jämviktsläge som vi med fog kan anta kommer kulturellt evolvera till den sociala-normativa (kulturella) legitimitet som vi önskar. Om vi förmår upprätta en rättsstatlig och icke-korrupts situation lokalt i tiden - lyckas vräka ut diktatorer och nitiskt slå ned på mafiastrukturer och korruption - så kanske vi över tid kan visa att institutionerna levererar och hur de gör det, varpå vi vinner rationell-rättslig legitimitet och throughput-legitimitet genom output-legitimitet.

Problemet med Ryssland under goda tider och höga oljepriser är att outputlegitimiteten trumfas throughputlegitimiteten och möjliggör den cyniska formalismens falska rationell-rättsliga legitimitet, vilket under århundradena har etablerat en oönskad social/normativ legitimitet eller helt enkelt en jävligt pissig politisk kultur.

Ukraina ligger i riskzonen, eller snarare har legat i samma zon men försöker desperat klösa sig ur den, och måhända kan EU stötta i att påtvinga korruptionsmyndigheter &c. Å andra sidan, alla balkanländer som blir med i EU gör ju det bara för att kunna äta strukturfondspengar och verkar sällan klättra särskilt snabbt upp ur sin tredje världen-mentalitet. Ukraina är förmodligen sämre än de sämsta EU-länder as of today.

Dock började alla kulturer en gång som samlar-jägare så det är uppenbarligen inte omöjligt att hitta rätt path till perfection. Anders Nordström skriver i den tidigare länkade korrespondensen: "Jag tror att oligarkerna i Ukraina i högsta grad finns kvar. Det jag ser som en avgörande skillnad mot t.ex. Ryssland är att de balanserar mot varandra." Detta minner onekligen om Why Nations Fail-tesen om att många balanserade faktioner, som i Storbritannien när det begav sig, möjliggör utveckling till politisk pluralism eftersom - igen koordination - alla vinner på att upprätta institutioner som balanserar makterna mot varandra snarare än att enskilda makter får monopol; och ingen är så allsmäktig att den har råd att inte tillskapa sådana institutioner. Moral som koordinerings-nödvändighet.

Som vanligt är kulturell evolution den bästa modellen såtillvida att den närmast är en meta-modell som inkluderar alla ontologiska och alla epistemologiska nivåer.

Islam åter i skottgluggen

Den stora frågan är varför Japan klarade att göra det Turkiet inte klarade.

Vi har tidigare i all korthet pratat med Joseph Henrich:

"Antropofagi: To my delight you address this in the final chapter of The Weirdest People, and yet I want to know more about your thoughts on the matter. Previously, I was all Inglehart and modernization-theory, but now I feel like the reduction of kin-intensive institutions is primary to economic and political development. What implications does this have on the global project of modernization? And why do some manage to make the leap to WEIRD? [...]

Henrich: We'll many things matter and we are still sorting all that out. Pre-existing kin-based institution. Openness to brands of Christianity, Other cultural psychological traits, etc.

Antropofagi: Do you see any arabic and/or islamic equivalent of the Meiji Restoration? Can kinship-intensive MENA-societies at all implement democracy, or do we have to stand Saddam Hussein for a few centuries before they can move on to a western model? Was Atatürk an islamic (though secular) Meiji, and how should we then understand the current backlash under Erdogan?

Henrich: Well, Turkey under Ataturk imported tons of European laws, etc. (including the Swiss Civil code).

Antropofagi: Is Islam a cause or a symptom of the dissaray in the arabic world? Is Islam just very attractive for kinintensive cultures, or is Islam actually amplifying the kinship-based institutions through norms of cousin marriage, polygamy, etcetera?

Henrich: The impact of Islam is complex. The inheritance rules foster parallel cousin marriage, but also inhibit polygamy (4 wives, max).

Antropofagi: Did the Meiji Restoration really accomplish a decline in cousin marriages, or was the actual rate low already? My current view is that the rate of cousin marriages was only about 4 to 20 percent of all marriages in feudal Japan, which is way less than for example MENA-rates. Is the successful japanese transition to WEIRD:ness partly explained by a comparatively favourable starting-point?

Henrich: That seems plausible to me. We need to assemble all the data."

Vi har också tidigare sågat Why Nations Fail lite försiktigt.

Nu börjar jag dock undra om det inte är i Why Nations Fail som svaret finns på varför Meijirestaurationen lyckades där Ataturk gick bet. Det finns institutionella dimensioner som förklarar varför vissa länder lyckas absorbera WEIRD:ness.

Jag tror följande: Kusinäktenskapsförbud förklarar det som Why Nations Fail kallar "institutional drift" och kan säkert ha gjort skillnaden mellan hur Östeuropa och Västeuropa reagerade på Digerdöden (men där tror jag nog mer på Evsey Domar). Det är tack vare katolicismen som WEIRD:ness kan evolvera överhuvudtaget, och det är bland annat proto-WEIRD:ness som gör att kolonierna i Australien och USA utvecklas på det sätt de gör. WEIRD:ness skapar också industriella revolutionen som i sig blir en kataklysm à la Why Nations Fail.

När WEIRD väl är ett faktum är det inte länge "stokastisk kulturell evolution" som är det mest intressanta, dvs. inte framåtdriften i någon given kulturell utvecklingskurva. Istället är det den horisontella mekanismen där människor lånar in kulturella paket av mer framgångsrika grupper. Förmågan att implementera WEIRD varierar kraftigt beroende på ... grad av centralisering? Grad av släktskapsintensitet (ändå)? Geografiska faktorer à la Diamond/Zeihan? Mänsklig agens à la David Deutschs Diamond-kritik? (The Beginning of Infinity.) Slump (att Tokugawa-shogunatet inte segrade mot Sakamoto Ryoma och hans allierade)?

Det känns som att Why Nations Fail har bättre svar på frågan om varför Japan lyckas och Turkiet misslyckas. Deras teori gör en distinktion mellan ländernas institutioner som skulle förutsäga den utfallsskillnad vi observerar. Post-dicting, liksom.

***

Vilket för oss tillbaka till islam. (Muslimerna ej judarna; hjältar; fel sida av historien; symptom eller orsak; FGM.) Den avgörande institutionella skillnaden som jag kan se mellan Japan och MENA är faktiskt religionen. Vi cirklar sålunda tillbaka till frågan om vilka religioner som är bäst respektive sämst. Förmodligen är shintoism bättre än islam. (Ompröva tes; religionskriterier; sapiensfråga.) Givet allt jag vet om islam verkar det sannolikt att denna religion manifesterar sig i sämre och mer extraherande politiska institutioner än shinto. Dessutom verkar islam per se innebära ett hinder för inklusiva ekonomiska institutioner.

***

Vad är institutioner, memes och kultur? Låt oss tänka på memer som gener, det vill säga i själva verket godtyckligt avgränsade stycken av informationsmassa som manifesterar sig i fenotyper och därmed är föremål för selektion. (Förkasta?; reduktionism och sånt; händelseutveckling.) Detta perspektiv innebär att det egentligen är fenotypen vi bryr oss om, och fenotypen i kulturell evolution är förstås beteenden (och vad de leder till i termer av artefakter och fysisk infrastruktur). Både memer och gener selekteras därmed på samma spelplan.

Idéer som finns i individens huvud är en sak. Mänsklighetens öde handlar annars inte minst om koordination. Memes kan verka genom att möjliggöra (eller för den delen hindra) koordination av många individer. Memeplex kan ses som stora sammansättningar av memes som uttrycker sig genom koordinationsmöjligheter, dvs. samfällt agerande i former av samhällen - vi kan prata om ideologi, religion, eller mer generellt om intersubjektiva fenomen (lögner som förändrar verkligheten; religion som en "functional meme" på rationalist-autistiska).

"Institutioner" är förstås fenomen som beskriver mänsklig (formaliserad) koordinering. De baseras på memes, både explicita (vad står det i konstitutionen/lagen/riktlinjerna/planen?) och implicita (kulturella, dvs. hur tenderar folk att ändå agera). Institutioner är formaliserade bastioner av intersubjektiva fenomen - samhälleliga Schelling-funktioner i stor skala. Intersubjektiva fenomen är mer spridda funktionella memer som möjliggör implicit kulturell koordinering.

Givetvis producerar islam som ideologi också formaliserade institutioner, som givetvis har betydelse. Vi kan se hur Why Nations Fail med sin betoning av institutioner här möter Henrichs kulturella evolutions-perspektiv.

På memetisk nivå handlar det om enskilda informationssträngar som uttrycker sig i beteende på ett sätt som möjliggör differentiering via selektion. Komplexitet uppstår när andra människors beteenden blir ett selektionstryck och när koordinering mellan människor bygger nya världar där memer selekteras enligt en ny och syntetisk logik. (Lex domesticering av memes, del 1 och del 2.)

De skadliga muslimska institutionerna har vi redan ägnat alltför mycket tid åt att beskriva (se många av länkarna ovan). De shintoistiska är mindre kända för mig. Intressant nog verkar självmordskult och auktoritetstro vara framträdande fenomen både inom islam och i Japan (vågar pga. dålig koll inte säga inom shintoism, men kanske).

Tillsvidare väljer jag att tro att skillnaden mellan Meiji och Ataturk är att islam är rekord-dålig religion som ger upphov till (på Nations Fail-språk) extraherande politiska och ekonomiska institutioner.

Why Why Nations Fail Fail

Why Nations Fail är en gammal statsvetenskaplig kioskvältare som i korthet handlar om att institutioner förklarar skillnader i utfall mellan länder. Författarna skiljer på inclusive och extractive politiska respektive ekonomiska instsitutioner. Framförallt förklaras industrialismen med att inklusiva (eller pluralistiska) institutioner växte fram i Storbritannien med start i digerdöden under 1300-talet, när arbetskraft blev scarce och det av olika skäl blev svårt för adeln att införa livegenskap (vilket skedde i Östeuropa till följd av samma massdöd). På skalan mellan kaos och totalitarianism är det någonstans i mitten man vill vara för att utveckla pluralistiska politiska institutioner; man vill varken vara Somalia eller Nordkorea, men lagom centraliserad, maktdelad stat mittemellan. Då blir det frihet, liberalism, innovation och tillväxt.

(Relaterat: Domarboken, en rape-and-revenge; allt om Evsay Domars träldoms-teori.)

Why Nations Fail har ett väldigt bra naturligt experiment att luta sig mot, men inleder med ett väldigt dåligt. En stad/by på gränsen mellan USA och Mexiko delar kultur och historia men har olika utveckling till följd av olika institutioner i Mexiko respektive USA. Fallet tas som intäkt på att alternativa förklaringar som geografi och kultur inte spelar roll; det handlar om institutioner, institutioner, institutioner. Det dumma med detta exempel är att lokala utfall kommer att påverkas av den större politiska enheten (Mexiko, USA) som i sin tur kan formas av kultur respektive geografi. Exemplet övertygar icke.

Det som kittlar förnuftskänslorna bättre är Nordkorea vs. Sydkorea. Samma kultur och så vitt känt i relevanta avseenden liknande geografi skapar - på grund av väsensskilda institutioner - en extrem variation i utveckling och utfall. Nordkoreaner är i snitt fyra cm kortare än sydkoreaner pga. undernäring. Bara för att ta ett exempel.

Why Nations Fail polemiserar uttryckligen mot Jared Diamond (geografiska förklaringar) samt kulturella förklaringar. (Samt, mot förklaringen att vissa politiker helt enkelt är dumma i huvudet/okunniga.) Istället använder författarna olika historiska fallstudier och skeenden för att visa hur kulturell drift och critical junctures [uppdatering: "formar utvecklingen"?]. Boken straw-mannar röven av både geografiska och kulturella förklaringar, och det skulle vara oerhört önskat att sätta Peter Zeihan, Joseph Henrich och Why Nations Fail-killarna i samma rum i sju timmar för att reda ut motsättningar och likheter mellan sina respektive förklaringsmodeller.

Antropofagi känner nu tvånget att lassa in fem cent i debatten. Det skramlar så i muggen och Nyfikenhetens Tiggare På Tunnelbanan ser så hungrig ut.

I min ödmjuka mening är det just den kulturella förklaringsmodellen som Why Nations Fail ägnar sig åt. Särskilt om vi pratar kulturell evolution-modellen. Why Nations Fail verkar tycka att kulturella förklaringsmodeller enbart handlar om individers normer, men en mer sofistikerad variant rör hur individer samordnar sig och hur deras kulturellt scriptade normer och preferenser aggregeras i institutioner. Why Nations Fail ägnar sig till och med uttryckligen åt "evolutionära låneuttryck" när man pratar om institutionell drift (jmfr. genetisk drift) och critical junctures (kataklysmer).

Diskussionen om hur kataklysmen Digerdöden pga. små skillnader i institutionella ingångsvärde leder till olika utvecklingsvägar i Öst- respektive Västeuropa är ett gyllene tillfälle för Why Nations Fail att notera det potentiella värdet av geografiska faktorer. Evsey Domars land/labor-ratio-teori gäller just hur tillgång till öppna vidder påverkar arbetarnas möjligheter och eliternas motagerande - geografiska faktorer kan definitivt sägas spela en roll. De exempel som tas upp i diskussionen om Jared Diamond känns också klart missriktade och missar imo. Diamonds ambition att förklara "kolonialismens riktning" - istället fördummas det ner till halmgubben att "folk är latare i varmare klimat." (Hoppas jag inte gör mig skyldig till en meta-halmgubbe nu.)

Precis som att Teoribildningar inom IR kan sägas falla ihop till tre sidor av samma mynt kan kultur/geografi/institution-debatten rätt lätt lösas genom kulturell evolutions-modellen, där vi låter geografiska faktorer vara initiala selektionstryck, kultur utvecklas utifrån dessa selektionstryck och mänsklig natur, samt spelteori förklara uppkomsten av institutioner och annan social samordning som en funktion av kulturella normer och preferenser. Why Nations Fail polemiserar därmed helt i onödan.

Då kanske Du, kära läsare, menar att Korea-frågan kvarstår. Kanske lite. Men, det är rätt lätt att se att Sovjets och Kinas inflytande på Nordkorea och USA:s på Sydkorea både leder till kulturella och politiska skillnader by virtue of brute force. Historiska skeenden och kataklysmiska händelser tillåts enligt vår modell vara avgörande. Det är därför jag tidigare kritiserat Zeihan för att bortse från en "kulturell flaskhals-effekt" i fallet USA, där kulturell homogenitet och snabb befolkningspåfyllnad skapat en monolitisk politisk enhet och därmed en skillnad mot det splittrade Europa:

"I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten [USA]. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten."

Sammanfattningsvis är Why Nations Fail en härlig läsning för den historisk intresserade. Boken rör sig på nivån "institutioner" och kan läsas som en komplement till Joseph Henrichs The Weirdest People in the World och Peter Zeihan/Jared Diamond. Att man polemiserar mot andra ontologiska skikt är måhända en försäljningsteknik eller dramaturgisk vurpa, som är onödig och dum men inte ödesdiger.

Dam matt för MP

[Uppdatering: Titeln på det här inlägget är fullkomligt ologisk. Det heter inte "kung matt."]

Då var det dags igen: Att låtsas som att biologiskt kön är en förhandlingsfråga. DN:

Antropofagi har tidigare dryftat frågan om dam- respektive herrklass i schack. Den stora frågan som nu måste ställas är: Om nu transkvinnor ska få tävla i damklassen, varför har man då överhuvudtaget könsuppdelade tävlingar? Finns det någon mystisk anledning till detta; någon mystisk anledning som dessutom försvinner när män byter förnamn och ändrar personnummer? Antingen borde schack kunna utövas helt könsneutralt; eller så borde transkvinnor uteslutas från damklassen; eller så har folkbokföringen magiska krafter.

Den andra frågan som måste ställas är: Får man byta in en bonde mot en ny dam nu? Får kungen gå hur långt som helst? Kan damen ställas i schack? Visst är det rätt transfobiskt med könsbinära schackpjäser?

***

Daniel och Märta. Kung och dam. Visst är det viktigt att miljöpartiets två språkrör alltid representerar de två biologiska könen?

Låt oss hoppas på följande scenario. En transkvinna efterträder Märta på posten som kvinnligt språkrör, medan Daniel sitter kvar. Hur tror ni debatten kommer gå?

Så djupt insnärjda som MP är i woke:ness och dålig filosofi är det väldigt svårt att tänka sig att de skulle blockera en transkvinna på posten. Det är ju sånt som socialkonservativa KD eller SD skulle kunna pyssla med!

Samtidigt kommer det vara rätt jädra skamligt att se en silverback som Helldén bredvis en bredaxlad karl i drag. De lite mer oldschool särartsfeministerna kommer förhoppningsvis gå i taket, och målkonflikterna i woke:ness kommer (som så ofta) blottläggas.

Jag drömmer om att denna dag skall komma snart!

***

Det finns dock en given out för ett könsdysforiskt identitetsförvirrat MP. Ett sätt att blidka särartsfeministerna utan att behöva sätta ner foten på endera sidan stängslet i transfrågan.

Det är givetvis att kicka Helldén och återinsätta Märta Stenenvis, men pumpad med manliga könshormoner. Göra Märta till transman.

Då får MP en språkrörsfunktion som både är klassiskt könsbinär biologiskt sett, men även fullkomligt gender-fluid med avseende på socialt kön.

En transkvinna och en transman på språkrörsposterna. Det, eller ett transfobiskt MP. Eller, återigen, det mest troliga (i detta förvisso otroliga scenario): Patriarkatet vinner igen. Två män som chefar. Över alla landets strålkvinnor och antroposofer.

Teoribildningar inom IR

Vilken modell ska man välja? Ska man välja flera olika?

Beakta Peter Zeihans i min mening hyperstrukturalistiska perspektiv. Det är rätt snyggt att 2014 förutsäga 2022 års ryska invasion av Ukraina på året, och generera denna prediktion mycket tydligt ur teoretiska antaganden applicerade på gedigen empiri. Men är Zeihans strukturalism tillräcklig?

Beakta även Huntington, som verkar ha fått rätt i alla fall sett till Sverige anno 2023 där en veritabel kulturclash synes pågå oförtrutet. Samtidigt spelar saudierna, turkarna och många andra realpolitiska spel. Finns det kulturella drivkrafter eller bara realpolitiska intressen?

Beakta även Mellanösterns demografi. Räcker den för att förklara Islams dåliga utfall på dagens Tellus? Eller tjänar vi på att undersöka dogmer och trosföreställningar?

Vi pratar om internationella relationer - IR. Vi pratar om de dominerande teoribildningarna. Vi pratar om: Idealism, realism, och strukturalism!

Men vi pratar också som vanligt om: Kultur eller (andra?) materiella strukturer?

***

Kära Peter,

du talar så vitt jag vet inte mitt obskyra germanska språk. Jag vill ändå sträcka ut en tvärkulturell hand till dig och ställa några frågor som du sällan verkar få i dina kanaler.

Det gäller frågor om den "deterministiska" (eller probabilistiska?) sidan av de geografiskt centrerade strukturalistiska teorierna som verkar ligga till grund för dina slutsatser.

I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten.

Skulle du påstå att ett o-koloniserat Amerika också skulle utvecklas till en oavsiktlig stormakt? Att ett folktömt Europa som konstruerats till ett kulturellt och ekonomiskt sammanhängande imperium skulle ha samma problem - vara lika splittrat och konfliktbenäget - som det Europa vi faktiskt har idag?

Det är huvudfrågan. Jag kastar in en annan, något relaterad, bara för säkerhets skull. Har du läst Joseph Heinrichs The Secret of our success och The WEIRDest people in the world, och om så är fallet, hur passar hans kulturell-evolutionära modell in i din geografiskt centrerade berättelse? Jag kan föreställa mig några intressanta sätt att kombinera dem (med geografiska parametrar som kulturella selektionstryck, probabilistiska attraktionsbassänger etcetera) men jag ser ingen perfekt överlappning.

Vänliga hälsningar, Antropofagi.

***

Frågan är alltså: Är det inte historiska (och om man så vill kulturell-evolutionära) processer som förklarar de intressanta utfallet? Självklart behöver man alkoholist-genen för att bli alkoholist, men det är införseln av sprit som gör hela skillnaden för innuit-befolkningen ifråga. Att man utrotade alla människor i Amerika och lät en ganska homogen europeisk befolkning befolkningsexplodera där på kort tid innebär inte att USA vore detsamma om detta inte skett, bara tack vare fördelaktig geografi. Eller?

***

Så till den andra frågan. Ska vi lyssna på Huntington eller vara real-geopolitiker?

En anomali uppträder inom realgeopolitiken: Ryssland begår självmordsattack på Ukraina och Väst. Hamas på Israel. Detta måste vi väl ändå använda Huntingtons IR-modell för att förklara - att ortodoxin respektive islam attackerar väst?

Men ack, i alla fall i Ryssland vs Ukraina hjälper just Zeihan oss att se genuina och i någon bemärkelse rationella intressena i ryssarnas agerande. Man måste säkra sin gräns vid Karpaterna, man måste ha Ukrainska naturresurser, man måste anfalla innan befolkningen åldrats till döds. Huntingtons "man måste rädda de etniska ryssarna i Ukraina" känns enbart som en halvhjärtad ursäkt. Som sagt vill förmodligen Putin inte revidera gränsen visavi Islam i Kaukasus. (Obs, Huntington säger inte att man måste det. Huntington är dock van vid att vantolkas så jag tror han hört värre gliringar.)

Men ock! Varför känner just ryssarna att de måste stjäla naturresurser och säkra Karpaterna? Tja, den ena möjligheten är att rysk kultur är sådan att man "måste" agera expansivt och aggressivt. (De har ju i motsats till muslimerna ingen oproportionerligt stor ungdomskull att skylla på.) Då är vi tillbaka på kulturell evolution och/eller historia. Den andra möjligheten är att länder i allmänhet måste harmonisera sina nationella och kulturella gränser och "rädda" sin närområdesdiaspora, och att alla länder med lite ballz kommer göra som Ryssland i förekommande fall. (Dags att ta tillbaka Östra Rikshalvan måntro?)

I så fall har vi en gödelsk loop där realism-IR-intressen är funktioner av kulturella uppfattningar, och då kanske Erdogan som slug turkisk bazaar-månglare är en mer korrekt kulturell-historisk modell (väl kompatibel med den realistiska modellen) än den trubbigare "MUSLIMER GILLAR JIHAD!"

***

Om vi då konstaterar att alla IR-modellerna på ett eller annat sätt äter varandras svansar kvarstår frågan: Vilka renderar bäst prediktioner?

Låt oss återvända till den demografiska frågan. Islam är expansivt på grund av demografisk boom, heter det (även i Huntingtons Clash.) Samtidigt drog Zeihan 2014 slutsatsen om Rysslands 2022-attack ur det faktum att barnen började ta slut. Här blir prediktionsvärdet lågt när motsatt utveckling leder till samma utfall.

Skulle den kulturella modellen addera prediktionsvärde? Inte på rak arm. Möjligen att jag förväntar mig ett lugnare Mellanöstern nu när medianåldern ökar i vissa länder, men å andra sidan är det inte precis befolkningsboomens Egypten som kaosat mest (kanske med undantag av den Arabiska Våren som ju var rätt kaosigt...), och fortsatt boom där får mig inte att tro att de kommer kaosa mer framöver. Ett befolkningsboomande Ryssland skulle visserligen oroa mig, men Ryssland oroar mig med eller utan folk, och kanske mer med eftersom det ger mer power.

Låt oss kika på ett annat exempel nämligen könsbalans och hök/duv-strategi. (Se Evsay Domars toffelteori; den slutgiltiga utlösningen; invandrarmän och svenska kvinnor.) Det verkar enligt Antropofagis extremt rigorösa gissningars om att arabiska dominanskulturer blir mer våldsamma när det finns ett mansöverskott, eftersom konkurrensen om fitta hårdnar och konkurrensen i dessa kulturer är våldsam/aggressiv. Motsatt blir västerländska samhällen mer fredliga av mansöverskott eftersom konkurrensen i prestige-hierarkier typiskt sett uttrycks genom prestationer, stiliga kavajer och hög föräldrainvestering. Kulturen bestämmer således utfallet givet samma demografiska input.

***

Realismen är en av de äldsta och mest etablerade teorierna inom IR. Den ser internationella relationer som ett anarkistiskt system där stater agerar för att maximera sin egen makt och säkerhet. Realismen betonar statens suveränitet och nationella intressen och anser att internationella konflikter och maktbalanser är centrala aspekter av världspolitiken. Realister tenderar att vara skeptiska till internationella institutioners och normers förmåga att påverka staters beteende. 

Realismen funkar bra som förklaringsmodell men kräver att vi kan specificera staternas intressen! Vi måste då förstå både kulturella preferenser och beteenden samt geografiska faktorer som påverkar intressena (tillgång eller brist på naturesruser, naturliga gränser, hamnar och handelsvägar). Vi måste också gå tillbaka till ruta noll och inser att kultur evolverar givet geografiska selektionstryck, men efterlämnar jämviktslägen som kan vara seglivade då de konstituerar sina egna selektionstryck.

Idealism, ibland kallad liberalism inom IR, är en teori som fokuserar på möjligheten av en mer fredlig världsordning genom internationellt samarbete och integration. Idealister tror att internationella institutioner, internationell rätt, demokrati och ekonomiskt beroende mellan stater kan minska risken för konflikt och främja fred. De betonar också vikten av etiska principer och normer i internationella relationer. 

Idealism-liberalism kan sägas stipulera beteenden genom att utgöra normer, men dessa normer kan i sin tur sägas vara kulturellt specifika i den måna liberalism faktiskt är ett kulturellt specifikt meme-plex (bortsett från vad vi anser om huruvida liberalismen tack vare meme-avel är mer universell än andra kulturer lyckas vara).

Konstruktivism fokuserar på hur internationella aktörers identiteter, normer, värderingar och uppfattningar formar deras beteenden och interaktioner. Enligt konstruktivismen är dessa faktorer inte givna eller statiska utan socialt konstruerade och föränderliga över tid. Denna teori betonar vikten av immateriella faktorer och menar att internationella relationer inte enbart styrs av materiella intressen eller maktbalans, utan också av idéer och övertygelser. Konstruktivismen ger bra förståelse för de intressen som realismen kräver, och konstruktivismen berättar även för oss om idealismens kulturella provinsialism!

***

Då var saken förmodligen utagerad för den här gången.

Epistemologisk ånger

Påfallande ofta möter jag nya bevis med förvåning istället för att inkorporera dem at face value. Med det menar jag att jag inte jämkar dem med min världsbild och vise versa, utan att jag istället bara säger "oj vad konstigt!" och går vidare relativt opåverkad. Möjligen är det en ackumulation av sådana händelser som sedermera når en tipping-point och välter världsbilden, men snarare känns det som att det behövs en viss känslomässig oktan för att ge påverkan. I vissa fall verkar det också som att jag behöver tillgodogöra mig viss teori innan jag kan tolka empirin överhuvudtaget (lex kurdisk flickvän och somalisk kompis).

I backspegeln sett kan de här mötena med förvånande empiri verka förslösade. Jag vill därför uttrycka epistemologisk ånger. Här kommer exempel på händelser jag ångrar att jag inte uppdaterade hårdare på:

1. Släkting som arbetade ideellt på brottsofferjour blev bestört över störtfloden av fruktansvärda händelser som nådde henne via stödlinjen. Hundratals äldre människor ringde in, bestörta över det våld och den förnedring de utsatts för i rån och bedrägerier. Förövarna hade alltid utländsk bakgrund. Jag fick mig detta till livs och tänkte något i stil med "ojdå, etnifiering av underklassen, undanträngning av etniska svenskar på nedersta klasstrappsteget." Idag skulle jag kanske ha tänkt "ojdå, många som invandrar verkar begå brott och det verkar dumt att anta att deras brottslighet bara rakt av substituerar etniska svenskars brottslighet."

2. Receptionist på jobbet, kvinna av folket and then some, vittnade om att hennes bostadsområde plågades av marockanska klaner och annat MENA-folk som misshandlade icke-muslimska grannar på nationaldagen, trakasserade och rånade barn och gamla, förstörde och var aggressiva. Många på mitt dåvarande jobb var woke:a och konsulter inom icke-diskriminering och bemötandefrågor, och de mobbade ut receptionisten och kallade henne nazist. (Självklart val för ickediskriminerande bemötandeexperter!) Jag själv var intresserad och som jag upplever det (samt fått bekräftat av nämnde receptionist) icke-dömande men reagerade mest med glad häpnad över detta superabsurda som beskrevs för mig. (Observera att allt detta skedde innan nådens år 2015 då alla simultant ändrade världsbild.)

Allt handlar dock inte om förvåning eller om invandringens fasor. Behold: Mer självrannsakan!

3. Jag trodde under en (idag skamfylld) period att >>PATRIARKATET<< låg bakom allt ont. Rovdrift på naturresurser? Patriarkatet! Militarism? Patriarkatet! Jag skrev till och med rapplåtar i stil med:

"Konsumismen, militarismen och Patriarkatet hänger ihop/

de som styr propagandan och fraktar vapen är vänner som träffas och hänger ihop/

Kortsiktiga vinster för få, de har kvinnor de tvingar sig på/

och det hindrar ett välstånd för flera för det accepteras när alla är höga på television/"

En annan likvärdigt skamlig rapptext jag idag kan avslöja löd något i stil med:

"Han kunde inte ha ögonkontakt med en flicka/

och han skakar på röven i takten med drickat/

hans sociala förmågor är små/

och man frågar sig, finns det brutalare plågor än så/

ingen fastnar för mannen/

ens om han smörjer in sig med lim, innan han kastar fram handen/

skulle vilja se sig som ett charmtroll/

men är osäker på denna så kallade mansroll/

efter ett tag vill han bekräfta sitt jag/

och då sätter han fart mot första bästa lokal/

..."

Jag minns inte exakt hur det fortsatte men säkert med fler krystade multis i kombination med extremt cringe eller direkt obegripliga "punch-lines." Som jag minns det ledde historien fram till att "dålig mansroll" så småningom kommer att orsaka våldtäkt.

Förutom att det är fruktansvärt hemskt att man själv är så dålig, är det också fruktansvärt hemskt att man själv är så korkad.

Den händelse jag tycker borde ha svängt mig var när en nära vän ställde frågan: "Men vilket är värst? Konsumismen? Militarismen? Fascismen? Patriarkatet?" Jag minns hur jag tänkte efter och insåg att det enda rimliga svaret var "Patriarkatet" eftersom det enligt min dåvarande världsbild var den underliggande orsaken till allt annat elände. Män som har dåliga normer orsakar all ondska, och "dåliga normer" var dåliga ungefär enligt Gudryn Schymans definition.

När jag så tydligt tvingades formulera världsbilden "allt förklaras av Patriarkatet" borde jag givetvis ha blivit extremt misstänksam och förstått att jag närde en konspirationsteori vid min barm. När en enda vagt definierad parameter förklarar exakt allting kan det vara värt att ompröva den. Så länge vi inte pratar om fysikens lagar är det föga troligt att en enda liten svart låda ger alla svar. Man kan lika bra tro att JUDEN ligger bakom allt som att PATRIARKATET gör det. (Och visst fan finns det beröringspunkter mellan konspirationsteorierna.)

Hur som helst. Jag minns det väldigt tydligt. Att jag formulerade konspirationsteorin för mig själv helt explicit utan att alls reagera. Eller "alls"; jag reagerade nog med ett lätt välbehag med avseende på att jag kunde identifiera svaret på frågan. Allt beror på DETTA. Amen.

4. Det var konstigt att jag levde med fullt fungerande kärnkraft som tillsåg mina energibehov under hela min uppväxt, och att jag ändå var emot kärkraft på grund av riskerna. Ändå levde jag inte på något sätt i ständig fruktan för att de befintliga kärnkraftsverken skulle sprängas och döda mig. Jag smidde överhuvudtaget inga planer på att flytta så långt bort som möjligt från alla de kärnkraftverk som brummade och hummade i Sverige och nere på kontinenten. Jag vara bara mot kärnkraft. För det var farligt.

När olika vänner tvingade mig att tänka på saken omkring 2016 ändrade jag ganska snabbt åsikt i frågan. Idag är The Case for Nukes av Robert Zubrin min bästa gå-bort-present. Det räckte att kolla upp faktisk fakta. Så varför märkte jag inte, under alla år, att jag hade en ganska stark men helt fakta-icke-baserad åsikt? Och varför noterade jag aldrig belief-in-belief-aspekten; att jag inte på något sätt ändrade mitt liv för att undvika den stora, stora faran med kärnkraftverk?

***

Jag kan bara skylla på kliniskt dum i huvudet. Har alltid varit och kommer alltid förbli.

Tack Sverige för att jag ändå får leva.

This and that

Idag på biblioteket: Fem invandrarkillar (eller på PK, unga män med utländskt påbrå; eller på woke, yngre rasifierade penisbärare) satt och grisade sig med fötterna på borden etcetera. Då Antropofagis mänskliga avatar nyligen insett att ilska är en vacker blomma med en giftig rot undlät (ja, det är ett ord nuförtiden) hen att tillrättavisa yngligarna, och vad mer att tillrättavisa bibliotikarierna för deras undlåtenhet (ja, det är ett ord nuförtiden det också). (Det här måste vara fel.)

Senare på Coop: Samma fem rasifierade invandrarkillar med penis och utländskt påbrå undlät att betala för sina myckna livsmedel och strosade käckt ut, en i taget, med fickorna fulla av Fanta Tropic och godis. Antropofagis mänskliga avatar kan då inte längre udlåta att lukta på den vackra blomman med den giftiga roten utan påtalar detta för kassörskan, och vad mer påtalar det orimliga i att kassörskan och övriga personal undlåter att ingripa. Sätter ingen gränser i Sverige nuförtiden?

Senare på väg hem: Oj, jag glömde visst i all villervalla betala, packade ner all min Fanta Tropic och mitt godis i väskan och gick.

***

Med tanke på följande: Människan är ett kulturellt djur vars kulturellt inlärda skript beställer mål- och filterfunktioner, och det bästa sättet att förklara brottslighet är normlösa tillstånd och/eller antisociala subkulturella normer. Kulturens innehåll flyttar normalfördelningspuckeln fram och tillbaka på x-axeln men variationen inom normalfördelningens spännvidd förklaras av genetisk variation.

Altruistisk bestraffning är när en person (exempelvis Antropofagis mänskliga avatar) agerar utan egen vinning för att upprätthålla samhällsnormer (exempelvis ber kidsen sluta tjuta i tyst kupé). Altruistisk bestraffning har dock gränser; när den upplevda risken är stor kommer färre våga korrigera felande medborgare. Den med god grund i verkligheten av massmedia spridda uppfattningen att invandrarkillar oftare är våldsverkare minskar förmodligen selektivt benägenheten att korrigera just invandrarkillars beteenden.

Att samhället kapitalt misslyckas med all gränssättning selektivt visavi unga invandrarkillar riskerar att försätta just invandrarkillar i ett tillstånd av anomi (dvs. normlöshet) som jämnåriga icke-rasifierade penisbärare aldrig möter.

Även bortsett från att invandrarkillarna oftare har dåliga, inavlade klanföräldrar med låg utbildningsbakgrund tillkommer alltså ett ytterligare fall av vad vi lite tunga-i-kind skulle kunna kalla "strukturell rasism"; att samhället inte tillerkänner just invandrar-penisbärare den kollektiva fostran som vi andra åtnjuter under surgubbarnas vakande blick. (Ursäkta könandet. Även gummor kan väl sura.)

***

Och nu till en helt annan sak. Sveriges evigt pågående PISA-kris handlar som vanligt inte om invandring, enligt vissa kommentatorer. Samtidigt har de elever som misslyckas sämre socioekonomi. I andra änden av samhällsdebatten har trötta gamla kriminologerna i alla tider använt invandrares sämre socioekonomi för att bortförklara deras högre kriminalitet. Hur kan då de dåliga eleverna med dålig socioekonomi inte också till viss betydande andel vara invandrare? En kvalificerad gissning är att vi har att göra med de vanliga politiskt korrekta rökridåerna och att PISA-resultatens dålighet till icke obetydlig del förklaras av hög andel elever med utrikes bakgrund.

[Uppdatering: Det verkar som att invandring är en avgörande komponent i PISA-tappet. Var kommentatorerna fick "det kan inte förklaras med invandring" ifrån är för mig oklart. För att förtydliga citerar DN en Maria Axelsson på Skolverket som säger: "Invandringen kan inte förklara nedgången mellan 2018 och 2022. Elever med svensk bakgrund har tappat lika mycket som genomsnittet." Detta verkar helt fel och jag förstår verkligen inte hur hen får ihop det. 

DN skriver vidare: "Man ser också att elever med gynnsam socioekonomisk bakgrund lyckas bättre," och citerar Skolverkets GD Peter Fredriksson: "Det har alltid haft betydelse. Det är bekymmersamt att det får ökad betydelse, och det är inte ett bra betyg för det svenska skolsystemet."

PK-ljuger Skolverket eller är de bara dumma i huvudet?]

***

Låt mig nu även ta tillfället i akt att säga några ord om "islamofobi." Är det inte hög tid att vi behandlar muslimerna lite rättvist och slutar klumpa ihop religion med ras? Att kritik mot kristendom skulle betraktas som rasism synes mig osannolikt. Varför då kritik av islam skulle betraktas mot rasism - mot indoneser, araber, kurder, turkar, nigerianer, somalier, malaysier, uigurer, tjetjener? - är sannerligen märkligt.

Skulle någon nu dra fram kortet "kulturrasism," att åtskillnad och gradering av kulturella uttryck är rasism, jamen då är väl rasism bra så länge vi vill kunna fördöma fittsallad.

Vår gemensamma baseline borde rimligen vara att all religion i sak är absurd. Den förlåtande tolkningen är att religion kan vara en "funktionell meme," ett intersubjektivt fenomen, en lögn som förändrar verkligheten. Om vi vill använda denna utväg ur den generella religionskritiken blir vi svaret skyldiga: Funktionell hur? Vilken är funktionen? Lögn som förändrar verkligheten hur? Vilka beteenden föreskriver respektive religion och vad är utfallet på samhällsnivå? Och då, kära både vänner och fiender, har islam en rätt bra uppförsbacke innan vi kan påstå att det är en bra idé ens bortsett från att den är i sak uppenbart absurd och felaktig.

***

Vidare till Substack. Varför ska man hålla på med det?

Svaret är att man förmodligen inte ska hålla på med det. Substack uppmuntrar inte explore utan bjuder in till tesdrivna och tråkigt tillrättalagda textmassor. Vi borde försöka sluta med Substack.

Det enda explorativa som fötts ur Substack-experimentet är "domesticering av memes" (del 1 och del 2) vilket måste sägas vara ett avsevärt bidrag till den teoretiska memetiken. Plötsligt förstår vi att upplysningstraditionen får sin kraft från att simulera en artificiell kulturell evolution av idéer där sannings-optimerande artificiella selektionstryck ger ett närmande till sanningen, varpå fitness beats truth (FBT) faller samman i att fitness-parametrarna är desamma som truth-parametrarna.

Jag tror vi behöver skriva långa mail till många forskare.

På återseende.

Oönskade: Invandrarmän och svenska kvinnor

Könsbalans är en intressant grej. Traditionellt har man antagit att ett överskott av män leder till instabilitet, våld och kriminalitet. Män som inte stadgar sig lever mer destruktiva liv.

Det har dock visat sig att utfallsrummet är större än så. I sexualekonomier med mansunderskott - där Ryssland är det främsta exemplet - tenderar många män att välja promiskuösa strategier hellre än att stadga sig. Efterfrågan på män överstiger utbudet vilket innebär ett övertag som kan omsättas i "dejta utan åtagande." Färre män som stadgar sig leder till en mer destruktiv mansroll och förmodligen ett växande mansunderskott när män dör av våld, sprit, krig och allmän skörlevnad. Mansunderskott leder till ett självspelande "patriarkat" (i den osköna bemärkelsen) när kvinnoöveskottet framtvingar allt slampigare och överdrivet toleranta strategier från kvinnorna.

I sexualekonomier med ett överskott av män kan män - i alla fall de som väl lyckas på marknaden - uppvisa ett tydligare familjeåtagande, högre föräldrainvestering (parental investment, PI) och större benägenhet att stadga sig. Det blir viktigare för männen, när utbudet av män är större än efterfrågan, att signalera hög PI, och det blir en rimlig strategi att snabbt knyta till sig de reproduktionsmöjligheter som faller i ens knä. 

En andel män kommer givetvis ändå misslyckas, men möjligen kommer denna polett inte trilla ner förrns de når mogen ålder och redan har grundlagt sunda vanor samt odlat en klädsam impulskontroll. Män som "luras" att de kan lyckas på en PI-intensiv sexualmarknad kommer förmodligen i många fall agera prosocialt tills dess att ålder och mognad desarmerar deras mest destruktiva potential.

Motsatt kommer många män ge upp och falla in i ett antimimetiskt beteende där de helt enkelt inte pallar leva upp till de exklusiva kvinnornas krav. Uggla & Mace (min fetstil, och "SES" konnoterar socioekonomiska utfall):

"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."

Vi har tidigare avhandlat Hök-/Duv-spelet och konstaterat att det relativa värdet av en resurs är avgörande för att förstå de divergenta utvecklingslinjerna med avseende på schimpanser (Hök-strategi) respektive bonoboer (Duv-strategi). Eftersom människan är den kulturella evolutionens substrat kan vi utveckla "evolutionärt stabila jämviktslägen" med avseende på både Hök- och Duv-startegi, beroende på vilka selektionstryck som verkar på vår kulturella utveckling.

Samma tankegång kan vi rimligen även tillämpa på sexualkultur. Låt oss utveckla en enkel variant av Hök-/Duv-spelet för olika könsbalansscenarier.

***

Först tänker vi oss en primitiv miljö i två versioner: En där resurser V (kvinna) är vanligt och män med Duv-strategi (mindre våldsamma) dominerar; och en där resursen V (kvinna) är ovanlig, och män med Hök-strategi (mer våldsamma) dominerar. Den primitiva miljön kännetecknas av att konkurrensmedlet främst är våld. I version ett gör överflödet av kvinnor att konkurrensen är låg, och i version två gör underskottet av kvinnor att konkurrensen är hög. Vi kallar versionerna Duv-dås och Hök-helvete.

Primitivt scenario 1. Överflödsmiljö med avseende på kvinnor, och enligt DALL-E 3 även tydligen med avseende på bär och grönska. Duv-dås!

Primitivt scenario 2. Kvinnobrist vilket enligt DALL-E 3 tydligen också leder till färlöshet, högar med lik (?) och jättestora, arga gorillor. Många män som slåss i alla fall. Hök-helvete!

Nuförtiden är det kanske inte främst våld medelst stenåldersklubba som utmärker dejting-marknadens aktörer. I en modern, sofistikerad miljö kommer andra strategier utmärka Hökar respektive Duvor. Analogt med hur avsaknad av penis kan ge intelligens, skönhet, skicklighet och humor kan relativ resursbrist i en modern kontext ge fler seriösa hanar, mer dedikerade fäder, och färre halstatueringar.

Vi tänker oss alltså en modern, sofistikerad miljö i två versioner. Först en där resursen V (kvinna) är vanlig och män med Duv-strategi dominerar. Men nota bene! Duv-strategi är här lägre konkurrens, vilket innebär lägre föräldrainvestering och halstatuering! I version två är resursen V (kvinna) ovanlig och män med Hök-strategi (med högre föräldra- och familjeinvestering) dominerar. För att pumpa lite intuition kring att Duvorna är de "dåliga" och Hökarna de "bra" männen kan vi tänka oss att Duvorna är förslappade gitarrkillar som aldrig klippt sig och skaffat sig ett jobb men som säkerligen är Snälla Killar (tills den dag de tappar det och blir incels, I guess). Hökarna är JBP-troende AFS-killar med tredelad kostym och alltid - alltid! - nyfriserad militaristisk hairdo. 

Här, alla hemmasittande glesbygdsbor, får ni se hur det går till i kvinnoöverskottets storstadsmiljö. Notera hur de fåtaliga männen glider runt och Tindrar, fikar och får fellatio, utan att alls behöva signalera PI eller göra utfästelser om att stadga sig med någon enskild kvinna. Duv-dåligheter!

I ett modernt scenario där kvinnorna är i minoritet kommer männen anstränga sig för att imponera på damerna. De kommer sponsra shopping, klä sig som JBP, samt konversera om skittråkiga tjejgrejer i timtal. Och får de chansen kommer de att stadga sig, ingå giftemål och ta ansvar för sin avkomma. Hök-hävdelse!

Vi kan absolut tänka oss moderna scenarier där Hök-strategin är mer aggressivt kodad. Lex arabvärlden, där horder av unga män tenderar att dra runt på gatorna och massvåldta. Förmodligen är det just monogami-normen (eller i alla fall seriell monogami-normen) som tenderar att göra Hök-strategin till en fredlig men konkurrensintensiv modell.

Kopplingen till kapitalism och thymos tycks uppenbar. Kapitalism verkar av någon anledning (som förmodligen stavas "prestige-hierarkier") kanalisera konkurrens i vänlig tävlan. Eftersom arabskriktrastarna medborgarna tävlar om att få agera altruistiskt och prosocialt oavsett genetisk släktskap så kommer konkurrensmedlet vara altruism (och möjligen altruistisk bestraffning, vilket såklart kan innefatta en viss grad av aggression).

Att Sverige nu går alltmer mot Hök-hävdelse kommer vi få se allt mer välbarberade skägg och allt fler pappor på lekplatsen. Inom den etniskt svenska majoritetsbefolkningen. (Hur länge kommer man kunna säga så ens?) 

Däremot kan vi förvänta oss en differentiering där släktskapsintensiva hedersknyfflar mer MENA-ursprung tillgriper allt mer våldsamma konkurrensmodeller. Normer för blodshämnd i kombination med svart narkotikamarknad (som premierar våld och territoriell konflikt) synes leda till ett våldsintensivt utfall, men en kanske mer grundläggande mekanism är konkurrens om reproduktionsmöjligheter och hur detta manifesterar sig i dominans-hierarkier.

Det är därför vi ser Hök-hävdelse i den svenska befolkning och Hök-helvete i orten. Rätt länge har vi också sett Duv-dåligheter på Södermalm, eftersom könsbalansen verkar på lokal nivå och kvinnoöverskottet varit ett faktum i senmoderna hipsterpopulationer i storstäderna ett längre tag.

Förslag: Vi borde massutvisa män med utrikes bakgrund och massfängsla kriminella (=också män med utrikes bakgrund) samt enbart tillåta anhöriginvandring av kvinnor. Det viktigaste för att vända Hök-helvete till Duv-dås är att öka könsobalansen i orten till kvinnornas fördel (eller egentligen nackdel eftersom deras relativa värde minskar när de blir fler...). 

Idag har vi en könsobalans med mansöverskott i invandrarpopulationer, medan könsbalansen är jämn i den svenska befolkningen. Målet borde vara mansöverskott i den svenska befolkningen - för maximal Hök-hävdelse - och mansunderskott i orten-lorten-befolkningen - för maximalt Duv-dås.

Att tvångsförflytta svenska kvinnor till förorten skulle tyvärr inte funka eftersom deras kultur och status hindrar dem från att gifta sig nedåt i status med invandrarkillar. Det skulle inte heller funka att tvångsförflytta invandrarmän till Södermalm eftersom de har dominans-kulturella normer och därför vid mansöverskott går direkt till våldsamheter utan att passera pressveck.

Slutsats: Invandrarmän och svenska kvinnor gör samhället sämre.

DN förnekar sig icke

DN idag:

"Tävlingen om vem som har det värst och anklagelser om den andra sidans inhumanitet välter internet just nu. Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre. Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation, den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Det här är outsägligt sjukt och jag vill berätta varför.

***

Låt oss försöka oss på en liten moralisk balansräkning:

Det är lite svårt att dra ett likhetstecken mellan Hamas och Israel.

"Tävlingen om vem som har det värst" må vinnas av Gazas palestinier. Att Hamas, som styrt Gaza sedan ockupationen upphörde 2005, inte har förmått bygga ett likeable samhälle är dock knappast Israels fel. Israel gör sitt bästa genom att låta palestinier arbeta i Israel och genom att tillse elektricitets- och vattenförsörjning. Samtidigt försnillar Hamas som sagt bistånd för att stärka sin militära förmåga och för att indoktrinera befolkningen i judehat som synes överträffa det nazistiska.

"[A]nklagelser om den andra sidans inhumanitet" är inte fakta om dito. Vad som däremot är fakta är att Hamas med berått mod, långsiktig planering och uttryckt uppsåt dödat civila, bland annat spädbarn som man halshuggit. Palestinier i Gaza och i den världsomspännande diasporan har firat detta genom dans och fyrverkerier. Fördömanden av Hamas illdåd har lett till kontrafördömanden.

"Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre."

Ja alltså, "explicit syfte att mörda och kidnappa civila" är värre än att vara militärt överlägsna. USA är militärt överlägsna Hamas, men Hamas är fortfarande värre än USA. Att Ukraina lyckats stå emot Rysslands anfallskrig gör inte att skulden mystiskt flyttas från Ryssland till Ukraina. Militär förmåga ≠ ondska! Det är givetvis hur man använder förmågan som är intressant.

Om nu fler civila palestinier än israeler dör? För det första vet jag inte om det är korrekt. Det är självklart svårt att lita på uppgifter som kommer från Gaza, och eftersom Hamas systematiskt ljuger är det inte alls omöjligt att de rapporterar felaktiga dödssiffror eller påstår att egentliga kombatanter varit civila. (Ibland svårt att veta när fienden icke är en reguljär statlig militärorganisation som respekterar krigets lagar.) Låt oss för argumentets skull ändå anta att fler civila palestinier än israeler dör.

Då är det ändå inte Israels fel att Hamas använder civila som mänskliga sköldar; förlägger militära anläggningar under civila byggnader; och aktivt hindrar civila att fly undan krigszonen. Därutöver synes palestinierna själva ha stått för merparten civila dödsfall, på en principiell nivå då man A) avrättade judiska spädbarn, kidnappade, våldtog och mördade urskiljningslöst och således gjorde Israels militära svar ofrånkomligt; samt på en faktisk, konkret nivå då man B) själv skjutit ihjäl svinmånga civila när man felskjutit ett sjukhus med en raket. Förmodligen byggd av vattenledningar som bekostats av biståndspengar.

"Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation..."

 (Gaza har for the record inte varit ockuperat sedan 2005 då Israel också utrymde sina bosättare.)

"...den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Om Hamas hade skött sitt territorium på något rimligt sett hade de inte varit beroende av Israel för vatten och el. Om arabkompisarna i Egypten (som man inte hela tiden raketbeskjuter) hade tillfört vatten och el, samma sak. Om Hamas inte hade byggt raketer av vattenledningar hade man kanske haft vatten. Och om inte Gazaborna hade röstat fram Hamas och palestinier världen över inte hade firat massmordet på civila män, kvinnor och barn, hade kanske det inte sett så jävla mycket ut som att alla Gazabor fan är med på Hamas-tåget!

Bombande av civila är för övrigt något som Israel undviker. De precisionsbombar och skickar ut varnings-SMS till boende. Att Hamas raketbeskjuter egna sjukhus och använder civila som mänskliga sköldar leder givetvis till att civila personer också dödas. Vilket är tragiskt (om de inte hurrat när spädbarn halshuggits, för då är det fan rättvisa.)

***

Vi går vidare:

"Reaktionerna på den fruktansvärda attacken på sjukhuset i Gaza är ännu ett exempel på bristen på empati. Innan händelserna ens klarnat plingar mobilen av hjärtskärande meddelanden från mina palestinska vänner som vädjar om att sprida nyheten om Israels grymheter, samtidigt som israeliska vänner tiger eller tvår sina händer, förvissade om Israels oskuld. Förminska, relativisera och avhumanisera de andra, upphöja det egna. Mönstret går igen."

Men alltså, "tvår sina händer"!? Om Israel inte beskjutit sjukhuset är det väl helt jävla avgörande!?

Exempeldialog:

- Mannen, så bull av dig att du dödade Lasse och våldtog hans dotter, svin e' du!

- Det var inte jag. Det var Kenneth.

- Mannen så fattigt av dig att två dina händer! Du upphöjer det egna! Som att "inte döda Lasse och våldta hans dotter" skulle vara så extremt moraliskt högstående! Svin e' du.

Slut på exempeldialog.

Vidare:

"Palestinier lär sig inte att hata, de är ett folk som liksom alla andra vill leva i fred, men som radikaliserats av desperation, brist på möjligheter och av den fundamentalism som isolering och ockupation göder."

Tja, vissa palestinier synes lära sig att hata. Eller, rätt många. Rätt många som lärde sig att hata så pass mycket att de planerade masslakt på civila spädbarn (finns det icke-civila spädbarn?) i flera års tid.

Leva i fred? Bra idé. Leva i fred genom att konstant raketbeskjuta sina grannar och begå terrordåd? Mindre bra idé.

Och sluta säga "ockupation" hela tiden! Hur fucking svårt är det att kolla Wikipedia?

***

Den enda lösningen är att krossa Hamas till sista man, kosta vad det kosta vill. Ockupera Gaza och inlemma i israeliskt territorium fullt ut. Alla som vill kan fly till valfritt dåligt muslimskt arabland, men gissningsvis föredrar många att bo kvar i Mellanösterns enda demokrati och verka i den israeliska ekonomin. Det blir ett stort och svårt integrationsprojekt att ta in alla Gazas palestinier men med total-ockupation kan israeliska välfärdsstrukturer börja tugga på palestinierna tills de om några generationer fått riktiga jobb och lagt ner stridsyxan. Priset Israel kommer att få betala är lite mer inhemsk terrorism, ökad arbetslöshet, och dyra investeringar i utbildning och folkhälsa för Gazapalestinierna. Samt mer spendings på fängelseplatser förmodligen. Knäcker de nöten kan de gärna ringa Sverige och berätta hur man gör.

Schackflash

"Transkvinnor stängs ut från damtävlingar i schack," rapporterar DN. Det är lite som att säga att "män stängs ute från damtoaletter," men rymmer också en nyfikenhets-nugget av viss rang. 

DN fortsätter:

"På senare tid har både sim- och cykelförbundet tagit beslut om att utesluta transkvinnor från att tävla i damklassen. I schack är inte fysiken en faktor på samma sätt, men sporten har ändå dam- och flickklasser på elitnivå."

Det här är väldigt intressant. Varför är inte schack en helt könsneutral sport?

***

Självklart finns det en Flashback-tråd i ämnet.

missionarydaughter:

"Kan nån som har inblick i schackvärlden svara på varför schacktävlingar är uppdelade i dam och herr?"

Oh-My-Dad:

"Av en mkt enkel anledning. En kvinna har inte en chans att vinna mot en man i schack, inte på de högre nivåerna iaf.

Det gäller för övrigt alla andra sporter också."

qwertysmart:

"Stämmer inte. Många sporter handlar om fysisk förmåga och, där har många män (oftast) överläge och fördelaktighet [sic]. Vad gäller Schack kan jag tänka mig att indelningen är omodern och baserad på tradition, eftersom könet ej är väsentligt på samma sätt.

P.S Det skulle inte förvåna mig om världens SMARTASTE kvinna är SMARTASTE [sic] än världens smartaste man. Har hört, av en kompis, på fest, att världens STARKASTE kvinna är STARKARE än världens starkaste man."

flirk:

"De duktigaste tjejerna tävlar med männen och tävlar inte alls i kvinnliga tävlingar."

Rockaden:

"Det handlar om traditioner, önskemål från sponsorer och önskemål från kvinnliga schackspelare. Därför existerar fortfarande damtävlingar i schack.

Somliga tror att män presterar bättre än kvinnor i schack men den största och bästa undersökningen tyder på skillnaden helt förklaras av skillnaden i antalet utövare, det vill säga att män och kvinnor presterar likvärdigt i schack. Jag orkar inte gräva fram undersökningen men den finns säkert kvar på nätet någonstans. Den gjordes för ett tiotal år sedan på tyska schackspelare. Tyskland har flest spelare med internationellt rankingtal.

Signaturen flirk påstod att de duktigaste tjejerna inte alls tävlar i kvinnliga tävlingar. Vilka kvinnor avses? Den enda jag kan komma på är Judit Polgar och hon har ju slutat."

Sweden United:

"Ett skäl är att det är färre professionella kvinnor som spelar schack, de får då sämre möjligheter att komma upp i toppranking i och med det.

En egen teori jag har tänkt på är att kvinnor kan ha en något sämre spatial förmåga, och det betyder att de inte kan göra lika bra ifrån sig på schack som kräver en ganska bra förståelse för hur pjäserna och bönderna ligger placerade i tre dimensioner. Om man spelar på ett schackbräde. Det som kallas positionsspel.

Men mest tror jag det handlar om att det är färre kvinnor som spelar, och även att de inte är lika 'fanatiskt' idoga som männen kan vara. Vad man sätter in får man ut, och kvinnor är inte beredda i lika stor utsträckning att dedicera sitt liv helt till schack som vissa män kan göra.

Skulle tro att det är förklaringen till stor del."

jenlov:

"Frågeställningen i TS är delvis felaktig, visst finns det vissa tävlingar bara för damer, sannolikt för att öka antalet kvinnliga spelare. Men någon herrklass finns inte, det finns ingen regel som hindrar att en kvinna brädar Magnus Carlsen från världsmästartiteln. I de flesta tävlingar, på alla nivåer, från elitnivå till nybörjarnivå, spelar både kvinnor och män, män är dock kraftigt dominerande på alla nivåer. Exempelvis har Pia Cramling deltagit i högsta klassen i SM vid väldigt många tillfällen. Hon har visserligen aldrig vunnit, men väl placerat sig högt."

***

I nämnda DN-artikel framkommer att endast "en eller två procent av schacktävlingar är damtävlingar, de allra flesta är i öppen klass där alla får delta oavsett kön." Det verkar alltså som att schack är könsneutralt i stor utsträckning, sett till hur det utövas.

Dock. Så vitt jag kan se finns ingen av världens topp 20 schack-kvinnor bland topp 20 schackspelare. (Källa, världsranking enligt Sveriges Schackförbund.) Kollar vi på bästa schackspelare genom alla tider är mansdominansen så vitt jag kan se total, och detta gäller såväl 1800-tal som 1900-tal och 2000-tal; eventuella normförflyttningar synes ej ha haft genomslag på resultaten. Därutöver är den bästa schackdatorn (Stockfish) framtagen av män, vilket även gäller den mer kända schackdatorn Deep Blue.

En snabb forskningsgenomgång visar att män faktiskt är bättre än kvinnor på schack, rent empiriskt. Det finns helt enkelt bättre manliga schackspelare än vad det finns kvinnliga. Frågan är: Varför presterar män bättre?

***

Antropofagi (Kukens ondska) om Kajsa Ekis Ekmans felslut i Könets existens:

"Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet 'kvinna' för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.

[...]

Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende.

Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot 'biologisterna,' och 'biologisterna' (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism."

En hypotes: Män presterar bättre på schack eftersom de är bättre på schack.

(Också relaterat: Gigachad möter Gigastacy.)

***

Det finns andra teorier. Den tyska studie som nämns i Flashback-tråden är förmodligen "Why are (the best) women so good at chess? Participation rates and gender differences in intellectual domains." Abstract (min fetstil):

"A popular explanation for the small number of women at the top level of intellectually demanding activities from chess to science appeals to biological differences in the intellectual abilities of men and women. An alternative explanation is that the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one. Although the performance of the 100 best German male chess players is better than that of the 100 best German women, we show that 96 per cent of the observed difference would be expected given the much greater number of men who play chess. There is little left for biological or cultural explanations to account for. In science, where there are many more male than female participants, this statistical sampling explanation, rather than differences in intellectual ability, may also be the main reason why women are under-represented at the top end."

Tyvärr är studien paywallad vilket gör det svårt att värdera huruvida "we show" eller ej, men liknande förklaringar framhålls i många andra studier på ämnet. Den färskaste meta-studien jag hittar ("The relationship between cognitive ability and chess skill: a comprehensive meta-analysis") tar dock fasta på korrelationen mellan intelligens och schackfärdighet:

"Why are some people more skilled in complex domains than other people? Here, we conducted a meta-analysis to evaluate the relationship between cognitive ability and skill in chess. Chess skill correlated positively and significantly with fluid reasoning (Gf) ( r − = 0.24), comprehension-knowledge (Gc) ( r − = 0.22), short-term memory (Gsm) ( r − = 0.25), and processing speed (Gs) ( r − = 0.24); the meta-analytic average of the correlations was ( r − = 0.24). Moreover, the correlation between Gf and chess skill was moderated by age ( r − = 0.32 for youth samples vs. r − = 0.11 for adult samples), and skill level ( r − = 0.32 for unranked samples vs. r − = 0.14 for ranked samples). Interestingly, chess skill correlated more strongly with numerical ability ( r − = 0.35) than with verbal ability ( r − = 0.19) or visuospatial ability ( r − = 0.13). The results suggest that cognitive ability contributes meaningfully to individual differences in chess skill, particularly in young chess players and/or at lower levels of skill."

Nå, statistik bör kontextualiseras. Om jag tolkar korrelationsangivelserna rätt så korrelerar "flytande G" med schackfärdighet (0.24) ungefär lika mycket som föräldrars sociala klass korrelerar med deras barns betyg (0.22); men (avsevärt?) mycket mindre än vad IQ korrelerar med betyg (0.54). 

Sambandet mellan intelligens och schackfärdighet säger emellertid inte så mycket om könsskillnader. Vi kan anta att sambandet står sig oavsett biologiskt kön. En större mängd skickliga schackspelande män betyder inte att det finns fler män än kvinnor med högt IQ (men utesluter det inte heller). Oavsett hur många män respektive kvinnor som spelar schack så kommer intelligens och schackranking säkert samvariera.

Den tyska studien och metastudien motsäger varandra inte alls. Vilket för oss in på varför den tyska studien(s abstract) är lite fishy. Kolla:

"There is little left for biological or cultural explanations to account for."

Varför skulle det följa av att antalet elitschackspelare i världen kan förklaras med ett större antal manliga utövare? Vi förväntar oss fortfarande att schackförmågan korrelerar med intelligensen, och den tyska studien säger uttryckligen att "the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one." Om vi har fler män än kvinnor förväntar vi oss fler extrem-intelligenta män än kvinnor, och därmed fler högpresenterande schackspelare. Faktum är att studien(s abstract) implicit antar att intelligens förklarar schackframgångar; varför skulle annars en längre svans ("the extreme values") vara intressanta?

Att man utesluter "cultural factors" är också märkligt. Givet att vi inte tror att det är biologisk könsdimorfism som förklarar skillnaden i utfall, utan storlek på urval av män respektive kvinnor, så blir ju frågan varför fler män än kvinnor väljer att spela schack. Har man en skepsis mot biologisk könsdimorfism som förklaring torde man söka kulturella förklaringsfaktorer.

Låt oss klappa den tyska studien medhårs och byta fråga till "varför spelar så många fler män än kvinnor schack?" Som vi har sett har könssammansättningen av världseliten inte förändrats under århundraden av modernisering och kvinnlig frigörelse, vilket är en indikation på att kulturella / sociala förklaringar inte duger.

Låt mig även slänga in en studie på det:

"The present study examined one intellectual domain, international chess, to quantify its gender differences in achievement and to see if these have been diminishing with the societal changes. Chess is a good test domain because it is a meritocracy, it has objective performance measures, and longitudinal data of a whole population are available. Performance ratings overall and in the top 10, 50 and 100 players of each sex show large gender differences and little convergence over the past three decades, although a few females have become high achievers. The distribution of performance ratings on the January 2004 list shows a higher male mean and evidence for more male variation, just as with traits such as height."

Okej, så vi ser en högre genomsnittlig prestation samt en större variation (á la the greater male variability hypothesis). Sammanfattningsvis:

"The study examined gender differences in achievement in international chess and found that the male predominance has remained constant despite societal changes, with large gender differences in performance ratings and little convergence over the past three decades."

Jämförelse över (lång) tid är ett sätt att kontrollera för kulturella faktorer. En annan är tvärkulturella jämförelser. Denna studie bjuder på det senare (min fetstil):

"There is a persistent higher performance of men over women in chess that has been attributed to the disproportioned participation rates of men and women in this domain, but also to biological and cultural factors. This study addresses the disparity between men and women in performance at the expert chess level. Actual sex differences in chess performance were contrasted with differences estimated from the divergent participation rates of men and women chess players from twenty-four countries in the Eurasian region. There was a male advantage in chess performance throughout all countries. Sex differences in chess performance emerged for all the studied countries, with remarkable and highly variable unexplained gaps that were unrelated to the men versus women ratios. The cross-country variability about sex differences in chess performance indicates differences in geographical and cultural factors that might elicit differential participation rates, starting age, and perseverance in the domain for men and women. These differences are also likely to underlie the remarkable disparity in expert chess performance of men and women than only differential participation rates."

Som synes framhåller studien (i motsats till den tyska) att "participation rates" inte är tillräckligt för att förklara skillnaden i schackprestation. Istället är det kulturella skillnader mellan länder som man menar förklarar skillnader i "deltagandefrekvens, startålder och uthållighet inom området." Det är alltså - enligt studien - den totala mängden män respektive kvinnor som avgör, utan hur män respektive kvinnor av kulturella skäl tar sig ann schackspelandet.

Intressant resultat ur studien om förändring över tid är att män verkar jobba lite hårdare än kvinnor:

"Career patterns of players first on the list between 1985 and 1989 show that top males and females entered the list at about the same age but females tend to play fewer games and have shorter careers. In this domain at least, the male predominance is large and has remained roughly constant despite societal changes."

Vi ser alltså att män nördar ner sig avsevärt mycket mer än vad kvinnor gör. Detta går i linje med den tvärkulturella studiens slutsatser om att kulturella skillnader i "könsskillnad i grit/effort" förklarar mer än könsratio i det kvantitativa deltagandet.

***

Vilket för oss in på STEM/HEED-diskussionen. Enligt den så kallade jämställdhetsparadoxen väljer kvinnor i mer ojämställda länder oftare STEM-karriärer (könsotypiskt), medan kvinnor i mer jämställda länder oftare väljher HEED-karriärer (könstypiskt). I tidigare genomgång (länkat nyss) kommer Antropofagi fram till att evolutionspsykologiska förklaringar är mest sannolika. Låt oss kolla på länder där högst andel av STEM-anställda är kvinnor:

En reflektion är att länder med lågt kvinnligt arbetskraftsdeltagande kommer att ha mer otypiska kvinnor i arbetskraften. Det är dock inget glasklart sådant samband, vid en snabb jämförelse. Exempelvis kommer Kambodja på plats nummer 13 i världsrankingen över högst andel arbetskraftsdeltagande av kvinnor. (Enligt samma sökning kommer Sverige bara på plats 36 vilket känns skumt. Men jag kan liksom inte djupdyka hur mycket som helst i hur mycket som helst.)

De länder som enligt Chat-GPT producerar bra kvinnliga schackspelare är framförallt Ryssland, Georgien, Kina och Ukraina. Enligt internet är top tio China, Russia, India, Georgia, Ukraine, United States of America, Poland, Germany, Kazakhstan och Hungary. I alla fall USA och Georgien känner vi igen från diagrammet ovan, och lite vanliga hederliga fördomar berättar att både Ryssland, Indien, Ukraina, Kina och Ungern har hög andel kvinnor i STEM. Kazakstan har säkert ingen STEM alls och tyskarna är ju bara nazister för fan.

Så lite random sökningar plus guesstimat ger oss att samma länder som producerar hög andel kvinnor i STEM också producerar bra female chess-players.

***

Att vissa nördländer har fler nördiga kvinnor betyder inte att det är kulturella faktorer som förklarar schack-skillnaderna, eftersom genetiken såklart kan skilja sig över världen. Mina priors om detta ger dock att kulturella skillnader är mer troliga än genetiska när vi jämför länder.

Men, de kulturella skillnaderna verkar alltså - enligt det ovan redogjorda - handla om att kvinnor förväntas nedlägga ansträngning. Vi kan alltså anta att grit och effort är mer kulturellt styrt än intelligens, och att kvinnors prestation kommer vara starkare i grit/effort-hos-tjejer-uppmanande länder så långt som grit/effort räcker. Vi har fortfarande en "rätt hög" korrelation mellan intelligens och prestation i schack, och då kan the greater male variability hypothisis säkert räcka för att förklara att det saknas kvinnor bland världseliten.

Män är nördigare. De lägger ner mer ansträngning i vad de gör, troligen för att kvinnor är det väljande könet och män selekterats för att åstadkomma magnifika ting och därmed bli valda. I vissa kulturer uppmuntras nörd-kvinnor att också nörda ner sig. Men mäns större benägenhet att nörda - och mansdominansen i den smartaste percentilen av totalbefolkningen - gör att män som grupp krossar kvinnor som grupp i schack.

***

Såhär i backspegeln kan man väl konstatera att Flashback redan hade sagt allt som behövde sägas.