En underlig upplevelse

Jag hade precis en underlig upplevelse.

Det har historiskt hänt att jag trippat på svamp. Ofta (men inte ofta!) gör jag detta när familjen är bortrest och jag har tid att säkerställa att set and setting är optimala. Jag tar lite lagom svamp och lyssnar på musik och vistas i naturen. Jag är en neurotisk personlighet med en naturlig misstänksamhet mot droger, och har dessutom en fobi för psykos som jag ådrog mig (fobi alltså) när jag under ett gong-bad på kundalini-yogan kände hur mitt jag höll på att upplösas och hur jag drogs in i alltet utan avgränsning. Jag aktar mig därför för för stora doser.

Idag är min familj iväg, men jag har inte planerat att trippa på svamp. Dock har jag planerat att läsa böcker, gå i skogen etc. som jag uppskattar. Framförallt har jag planerat att njuta av tystnaden och ensamheten.

När jag så gick i skogen genomförde jag en mikromeditation och därefter öppnades mitt sinne på något sätt. Jag försökte ringa en vän för att diskutera medvetandeupplevelse men han firade jul med sina barn och hade inte riktigt tid att prata. Strax därefter fick jag inre visuella hallucinationer - kraftfulla och vackra - av ett termodynamikens andra huvudsats och den globala entropiökningen som en våg av orange molnmassa som trycker sig fram genom tomrummet, och invariabilitetssträngar som mönster som bildas i det orange:a molnet, och hur dessa mönster amplifieras och växer i komplexitet och skönhet, inåt, i motsatt riktning mot molnets framåtskridande. Jag såg hur massutrotnings-events såsom perm/trias var dimensionella omjusteringar av selekttionstrycken på ett sätt som slet invariabilitetssträng-mask-mönstren i bitar men hur små överlevadne trådar slingade sig vidare och delade sig och virvlade samman och växte till nya underbara konfigurationer. Jag kunde även zooma in på maskarna och se individuella manifestationer - individer, personer, enskilda organismer - och hur deras kroppsliga och kognitita processer också formades av mönstermaskar mot orange molnmassa och hur kognitionen är sådana komplexitetsökningar i mönster i orange:a molnet. Och jag kunde se hur parasiter bildade maskmönster som tog sig in i de större maskmönstren och hur dessa bestred parasiterna med motverkande maskmönster och jag kände hur all död är lärande och allt motstånd är förutsättningar för mening. Jag förstod också att kausalitet och påverkan är meningens grund i hur mönstermaskarna endast kan finnas mening i interaktion mellan andra mönster och hur de måste överrbygga de mellanliggande vidderna av mönsterlös orange molnmassa för att nå varandra, och hur graden av mening man upplever bestäms av ens påverkansmöjligheter och ens känsla av kausal samvaro med andra mönster, andra organismer och idéer och familjemedlemmar. Jag såg för mitt inre öga hur vi människor och våra jagupplevelser är förutsättningar för framtiden att utöva kausal påverkan på sitt förflutna - det vill säga på nuet - genom att vi kan skatta sannolikhetsdistributioner och agera i enlighet med förväntningar och förutsägelser. Lärandet i evolutionen förutsätter död och alstrar mening gennom kausal påverkan på allt annat i nuet, men jagupplevelsen eller kanske till och med medvetandet alstrar mening genom att koppla samman nuet med framtiden. Detta genom att vi kan observera saktillstånden och extrapolera dem eller utifrån våra modeller förutsäga dess evolution eller utveckling, en viss tid in i framtiden, med en ökande felmarginal. På så sätt kan framtiden - våra förväntningar på den - påverka oss idag, och på så sätt kan vi skapa nya dimensioner av mönster i det orange:a entropimolnet.

Jag gick långsamt genom skogen och lät dessa bilder genomströmma mig och jag kände lycka på ett sätt som jag gjorde under mitt tredje barns första levnadsår, och nu inser att jag är förmögen att åkalla genom meditation. Jag vandrade leende genom skogen och funderade på huruvida jag borde nedteckna mina djupt kända intuitioner om kosmos' beskaffenhet. Först slog mig tanken att förmågan att tänka i bilder, som jag vanligen saknar då jag är en verbal-cerebral person, inte ska skändas genom att formeras i skrift och på så sätt tvingas in i språkets begränsade begreppsapparat. Jag förstod dock direkt att meningen med kommunikation är överordnad då utsändandet av budskap är ett sätt att kausalt påverka andra sinnen, potentiellt sett, och att detta är viktigt och att språkets begränsningar är något vi måste tolerera och i möjligaste mån övervinna. 

Tyvärr är jag som sagt en neurotisk natur och började efterhand ställa mig själv frågor om huruvida mina upplevelser på något sätt kunde förklaras med ohälsotillstånd. Kanske hade en tarm förklämts i högra delen av bukhålan och ur denna kanske gift läckte in i det limbiska systemet. Kanske hade vener i min nacke kommit i kläm varpå syretillförseln till hjärnan ströps. Kanske hade en hjärnblödning fest i någon ventrikel (om detta nu är möjligt enligt medicinvetenskapen) (ett lätt tryck bakom höger öga talade för någon form av ödem med neural påverkan). Det hela blev inte bättre av att jag gick hem och satte mig att meditera för att så att säga ta till vara på mina ändå fortfarande överväldigande lyckosensationer, men inte lätt kunde ta mig ur min meditation - det var som att jag delvis förlorat kontrollen över kroppen (eller om jag bara inte riktigt ville sluta meditera). När jag väl lyckades sluta gav jag upp och föll till golvet (under kontrollerade former) och blev liggande där. Sen åt jag en clementin och då kändes det lite bättre. I skrivande stund är jag ännu vid liv.

...

Sju år tidigare.

Summarum

Det är viktigt att ta tillvara på de gånger man har fel. Har man fel lika ofta som Antropofagi är denna resurs dessutom potentiellt mycket ymnig.

En gång gjorde Antropofagis nära samarbetspartner mer eller mindre en hel platta om Covid-19-pandemin. Ett genomgående tema var hur dum Anders Tegnell var och hur fel Sverige hade som inte stängde ner samhället mer.

Konverterik · COVID 16

Hur blev det då?

Låt oss beakta fallet Australien.

I Australien var det hårda bud under pandemin. Alla laddade ner en "smittapp" som innebar att om man varit i exempelvis samma butik som någon som senare testat positivt för Covid, ålades man själv karantän. (Jag har inte lyckats förstå exakt hur obligatorisk denna app var, men som jag uppfattar det väldigt.) Karantän innebär förstås frånvaro från arbete, vilket inte renderade någon form av ersättning eller sjukpenning. Ganska snart tog folks semesterdagar slut för att täcka upp karantänen och sen var det utebliven lön som gällde. Många hamnade i ekonomiska trångomål.

Sverige? Sverige klarade sig på det hela taget rätt bra. Färre döda än jag befarat och mindre påverkan på ekonomin än i andra länder, som jag uppfattar det. Coronakommissionens klagovisa var inte värre än att den totalt glömdes bort när Ryssland samma dag som publicering anföll Ukraina.

***

Varför trodde jag då fel?

1. Viss panik eller i vart fall oro. Läskigt med en okänd pandemi och det kan kännas helt rätt att ta det säkra före det osäkra.

2. Kännedom om hur dysfunktionella svenska statliga myndigheter är i allmänhet, och hur dysfunktionell Folkhälsomyndigheten (FHM) är i synnerhet. Antropofagi har arbetat med FHM och insett att de är befolkade av ganska konstiga, obegåvade, långsamma människor som generellt sett gör väldigt få knop. Enligt vänner som arbetat på FHM är organisationen och arbetsmiljön väldigt djupt under all kritik. Det är kort sagt ett skitställe. Varför skulle FHM i så fall klara att dra rätt slutsatser kring en pandemi?

3. Kontrarian-bias. Alltid kul att vara motvals och det fanns en viss kultbildning kring Tegnell och den svenska strategin. Tumregeln är som bekant att det alltid är värdefullt att säga emot även om man har fel.

Slutsatser av detta?

1. Jag är en neurotisk person - det är bara att fortsätta jobba med kost, meditation och motion för att motverka sig själv.

2. Kanske att ett kulturellt evolverat institutionellt system är bättre än vad vi kan förvänta oss av de dåliga delarna?

3. Jag gjorde ändå rätt. Någon måste ta kostnaden för att - och ha nöjet utav att - säga emot alla andra.

En tanke är att "faktiska effekter är inte bästa sättet att utvärdera en process," eftersom vi kan ha agerat rätt eller fel givet det vi visste när vi inte visste så mycket. Det blir dock lite löst resonerat eftersom det då blir möjligt att påstå att det kanske är påväg aliens för att döda oss så nu måste vi alla pausa all annan verksamhet och bygga en ... sån grej som man använder för att hindra aliens.

Summa summarum var jag, är jag, och kommer jag alltid förbli en idiot.

Epistemologisk ånger

Påfallande ofta möter jag nya bevis med förvåning istället för att inkorporera dem at face value. Med det menar jag att jag inte jämkar dem med min världsbild och vise versa, utan att jag istället bara säger "oj vad konstigt!" och går vidare relativt opåverkad. Möjligen är det en ackumulation av sådana händelser som sedermera når en tipping-point och välter världsbilden, men snarare känns det som att det behövs en viss känslomässig oktan för att ge påverkan. I vissa fall verkar det också som att jag behöver tillgodogöra mig viss teori innan jag kan tolka empirin överhuvudtaget (lex kurdisk flickvän och somalisk kompis).

I backspegeln sett kan de här mötena med förvånande empiri verka förslösade. Jag vill därför uttrycka epistemologisk ånger. Här kommer exempel på händelser jag ångrar att jag inte uppdaterade hårdare på:

1. Släkting som arbetade ideellt på brottsofferjour blev bestört över störtfloden av fruktansvärda händelser som nådde henne via stödlinjen. Hundratals äldre människor ringde in, bestörta över det våld och den förnedring de utsatts för i rån och bedrägerier. Förövarna hade alltid utländsk bakgrund. Jag fick mig detta till livs och tänkte något i stil med "ojdå, etnifiering av underklassen, undanträngning av etniska svenskar på nedersta klasstrappsteget." Idag skulle jag kanske ha tänkt "ojdå, många som invandrar verkar begå brott och det verkar dumt att anta att deras brottslighet bara rakt av substituerar etniska svenskars brottslighet."

2. Receptionist på jobbet, kvinna av folket and then some, vittnade om att hennes bostadsområde plågades av marockanska klaner och annat MENA-folk som misshandlade icke-muslimska grannar på nationaldagen, trakasserade och rånade barn och gamla, förstörde och var aggressiva. Många på mitt dåvarande jobb var woke:a och konsulter inom icke-diskriminering och bemötandefrågor, och de mobbade ut receptionisten och kallade henne nazist. (Självklart val för ickediskriminerande bemötandeexperter!) Jag själv var intresserad och som jag upplever det (samt fått bekräftat av nämnde receptionist) icke-dömande men reagerade mest med glad häpnad över detta superabsurda som beskrevs för mig. (Observera att allt detta skedde innan nådens år 2015 då alla simultant ändrade världsbild.)

Allt handlar dock inte om förvåning eller om invandringens fasor. Behold: Mer självrannsakan!

3. Jag trodde under en (idag skamfylld) period att >>PATRIARKATET<< låg bakom allt ont. Rovdrift på naturresurser? Patriarkatet! Militarism? Patriarkatet! Jag skrev till och med rapplåtar i stil med:

"Konsumismen, militarismen och Patriarkatet hänger ihop/

de som styr propagandan och fraktar vapen är vänner som träffas och hänger ihop/

Kortsiktiga vinster för få, de har kvinnor de tvingar sig på/

och det hindrar ett välstånd för flera för det accepteras när alla är höga på television/"

En annan likvärdigt skamlig rapptext jag idag kan avslöja löd något i stil med:

"Han kunde inte ha ögonkontakt med en flicka/

och han skakar på röven i takten med drickat/

hans sociala förmågor är små/

och man frågar sig, finns det brutalare plågor än så/

ingen fastnar för mannen/

ens om han smörjer in sig med lim, innan han kastar fram handen/

skulle vilja se sig som ett charmtroll/

men är osäker på denna så kallade mansroll/

efter ett tag vill han bekräfta sitt jag/

och då sätter han fart mot första bästa lokal/

..."

Jag minns inte exakt hur det fortsatte men säkert med fler krystade multis i kombination med extremt cringe eller direkt obegripliga "punch-lines." Som jag minns det ledde historien fram till att "dålig mansroll" så småningom kommer att orsaka våldtäkt.

Förutom att det är fruktansvärt hemskt att man själv är så dålig, är det också fruktansvärt hemskt att man själv är så korkad.

Den händelse jag tycker borde ha svängt mig var när en nära vän ställde frågan: "Men vilket är värst? Konsumismen? Militarismen? Fascismen? Patriarkatet?" Jag minns hur jag tänkte efter och insåg att det enda rimliga svaret var "Patriarkatet" eftersom det enligt min dåvarande världsbild var den underliggande orsaken till allt annat elände. Män som har dåliga normer orsakar all ondska, och "dåliga normer" var dåliga ungefär enligt Gudryn Schymans definition.

När jag så tydligt tvingades formulera världsbilden "allt förklaras av Patriarkatet" borde jag givetvis ha blivit extremt misstänksam och förstått att jag närde en konspirationsteori vid min barm. När en enda vagt definierad parameter förklarar exakt allting kan det vara värt att ompröva den. Så länge vi inte pratar om fysikens lagar är det föga troligt att en enda liten svart låda ger alla svar. Man kan lika bra tro att JUDEN ligger bakom allt som att PATRIARKATET gör det. (Och visst fan finns det beröringspunkter mellan konspirationsteorierna.)

Hur som helst. Jag minns det väldigt tydligt. Att jag formulerade konspirationsteorin för mig själv helt explicit utan att alls reagera. Eller "alls"; jag reagerade nog med ett lätt välbehag med avseende på att jag kunde identifiera svaret på frågan. Allt beror på DETTA. Amen.

4. Det var konstigt att jag levde med fullt fungerande kärnkraft som tillsåg mina energibehov under hela min uppväxt, och att jag ändå var emot kärkraft på grund av riskerna. Ändå levde jag inte på något sätt i ständig fruktan för att de befintliga kärnkraftsverken skulle sprängas och döda mig. Jag smidde överhuvudtaget inga planer på att flytta så långt bort som möjligt från alla de kärnkraftverk som brummade och hummade i Sverige och nere på kontinenten. Jag vara bara mot kärnkraft. För det var farligt.

När olika vänner tvingade mig att tänka på saken omkring 2016 ändrade jag ganska snabbt åsikt i frågan. Idag är The Case for Nukes av Robert Zubrin min bästa gå-bort-present. Det räckte att kolla upp faktisk fakta. Så varför märkte jag inte, under alla år, att jag hade en ganska stark men helt fakta-icke-baserad åsikt? Och varför noterade jag aldrig belief-in-belief-aspekten; att jag inte på något sätt ändrade mitt liv för att undvika den stora, stora faran med kärnkraftverk?

***

Jag kan bara skylla på kliniskt dum i huvudet. Har alltid varit och kommer alltid förbli.

Tack Sverige för att jag ändå får leva.

This and that

Idag på biblioteket: Fem invandrarkillar (eller på PK, unga män med utländskt påbrå; eller på woke, yngre rasifierade penisbärare) satt och grisade sig med fötterna på borden etcetera. Då Antropofagis mänskliga avatar nyligen insett att ilska är en vacker blomma med en giftig rot undlät (ja, det är ett ord nuförtiden) hen att tillrättavisa yngligarna, och vad mer att tillrättavisa bibliotikarierna för deras undlåtenhet (ja, det är ett ord nuförtiden det också). (Det här måste vara fel.)

Senare på Coop: Samma fem rasifierade invandrarkillar med penis och utländskt påbrå undlät att betala för sina myckna livsmedel och strosade käckt ut, en i taget, med fickorna fulla av Fanta Tropic och godis. Antropofagis mänskliga avatar kan då inte längre udlåta att lukta på den vackra blomman med den giftiga roten utan påtalar detta för kassörskan, och vad mer påtalar det orimliga i att kassörskan och övriga personal undlåter att ingripa. Sätter ingen gränser i Sverige nuförtiden?

Senare på väg hem: Oj, jag glömde visst i all villervalla betala, packade ner all min Fanta Tropic och mitt godis i väskan och gick.

***

Med tanke på följande: Människan är ett kulturellt djur vars kulturellt inlärda skript beställer mål- och filterfunktioner, och det bästa sättet att förklara brottslighet är normlösa tillstånd och/eller antisociala subkulturella normer. Kulturens innehåll flyttar normalfördelningspuckeln fram och tillbaka på x-axeln men variationen inom normalfördelningens spännvidd förklaras av genetisk variation.

Altruistisk bestraffning är när en person (exempelvis Antropofagis mänskliga avatar) agerar utan egen vinning för att upprätthålla samhällsnormer (exempelvis ber kidsen sluta tjuta i tyst kupé). Altruistisk bestraffning har dock gränser; när den upplevda risken är stor kommer färre våga korrigera felande medborgare. Den med god grund i verkligheten av massmedia spridda uppfattningen att invandrarkillar oftare är våldsverkare minskar förmodligen selektivt benägenheten att korrigera just invandrarkillars beteenden.

Att samhället kapitalt misslyckas med all gränssättning selektivt visavi unga invandrarkillar riskerar att försätta just invandrarkillar i ett tillstånd av anomi (dvs. normlöshet) som jämnåriga icke-rasifierade penisbärare aldrig möter.

Även bortsett från att invandrarkillarna oftare har dåliga, inavlade klanföräldrar med låg utbildningsbakgrund tillkommer alltså ett ytterligare fall av vad vi lite tunga-i-kind skulle kunna kalla "strukturell rasism"; att samhället inte tillerkänner just invandrar-penisbärare den kollektiva fostran som vi andra åtnjuter under surgubbarnas vakande blick. (Ursäkta könandet. Även gummor kan väl sura.)

***

Och nu till en helt annan sak. Sveriges evigt pågående PISA-kris handlar som vanligt inte om invandring, enligt vissa kommentatorer. Samtidigt har de elever som misslyckas sämre socioekonomi. I andra änden av samhällsdebatten har trötta gamla kriminologerna i alla tider använt invandrares sämre socioekonomi för att bortförklara deras högre kriminalitet. Hur kan då de dåliga eleverna med dålig socioekonomi inte också till viss betydande andel vara invandrare? En kvalificerad gissning är att vi har att göra med de vanliga politiskt korrekta rökridåerna och att PISA-resultatens dålighet till icke obetydlig del förklaras av hög andel elever med utrikes bakgrund.

[Uppdatering: Det verkar som att invandring är en avgörande komponent i PISA-tappet. Var kommentatorerna fick "det kan inte förklaras med invandring" ifrån är för mig oklart. För att förtydliga citerar DN en Maria Axelsson på Skolverket som säger: "Invandringen kan inte förklara nedgången mellan 2018 och 2022. Elever med svensk bakgrund har tappat lika mycket som genomsnittet." Detta verkar helt fel och jag förstår verkligen inte hur hen får ihop det. 

DN skriver vidare: "Man ser också att elever med gynnsam socioekonomisk bakgrund lyckas bättre," och citerar Skolverkets GD Peter Fredriksson: "Det har alltid haft betydelse. Det är bekymmersamt att det får ökad betydelse, och det är inte ett bra betyg för det svenska skolsystemet."

PK-ljuger Skolverket eller är de bara dumma i huvudet?]

***

Låt mig nu även ta tillfället i akt att säga några ord om "islamofobi." Är det inte hög tid att vi behandlar muslimerna lite rättvist och slutar klumpa ihop religion med ras? Att kritik mot kristendom skulle betraktas som rasism synes mig osannolikt. Varför då kritik av islam skulle betraktas mot rasism - mot indoneser, araber, kurder, turkar, nigerianer, somalier, malaysier, uigurer, tjetjener? - är sannerligen märkligt.

Skulle någon nu dra fram kortet "kulturrasism," att åtskillnad och gradering av kulturella uttryck är rasism, jamen då är väl rasism bra så länge vi vill kunna fördöma fittsallad.

Vår gemensamma baseline borde rimligen vara att all religion i sak är absurd. Den förlåtande tolkningen är att religion kan vara en "funktionell meme," ett intersubjektivt fenomen, en lögn som förändrar verkligheten. Om vi vill använda denna utväg ur den generella religionskritiken blir vi svaret skyldiga: Funktionell hur? Vilken är funktionen? Lögn som förändrar verkligheten hur? Vilka beteenden föreskriver respektive religion och vad är utfallet på samhällsnivå? Och då, kära både vänner och fiender, har islam en rätt bra uppförsbacke innan vi kan påstå att det är en bra idé ens bortsett från att den är i sak uppenbart absurd och felaktig.

***

Vidare till Substack. Varför ska man hålla på med det?

Svaret är att man förmodligen inte ska hålla på med det. Substack uppmuntrar inte explore utan bjuder in till tesdrivna och tråkigt tillrättalagda textmassor. Vi borde försöka sluta med Substack.

Det enda explorativa som fötts ur Substack-experimentet är "domesticering av memes" (del 1 och del 2) vilket måste sägas vara ett avsevärt bidrag till den teoretiska memetiken. Plötsligt förstår vi att upplysningstraditionen får sin kraft från att simulera en artificiell kulturell evolution av idéer där sannings-optimerande artificiella selektionstryck ger ett närmande till sanningen, varpå fitness beats truth (FBT) faller samman i att fitness-parametrarna är desamma som truth-parametrarna.

Jag tror vi behöver skriva långa mail till många forskare.

På återseende.

Uppdateras (då och då): Nytt på Substack

FGM.

Civilisationernas kamp, del 2.

Hur blir vi av med invandrarna?

Civilisationernas kamp, del 1.

Fucking skillnad (meme-avel del 2).

Meme-avel och dystopi.

Till hederskulturens försvar.

Judarnas fel.

Till den sociala immobilitetens lov.

Fascism eller opportunism?

Evsey Domars toffelteori.

Den slutgiltiga utlösningen.

Halvfullt.

Till Märta Stenevis försvar.

Fel sida av historien.

Norrland är nog inte så bra ändå.

Skit i Turkiet och bygg en atombomb.

LasseMaja goes contemporary.

Muslimerna är inte de nya judarna; de är de nya nazisterna. (Obs, verkligheten har sedermera understrukit denna poäng genom att Hamas har halshuggit mängder av judiska barn och att palestinier och muslimer världen över har firat detta med stor entusiasm.)

Sveriges förfall beror, om man backar och kisar lite, på regression to the mean. (Dåligt exempel med längd - hade varit bättre med typ idrottsresultat. Ursprungsidén som föll bort var att fördjupa sig i Hardy-Weinberg-principen.)

Ej helt ny men meningsfullt omarbetad: Islamiseringen är egentligen rätt billig.

Spindelben.

Tidig utvärdering av Substack

Hur känns det att gå över till Substack?

Sådär. Verktyget inbjuder inte till samma explorativa nernördning. Kanske är det vetskapen om att inläggen (i normalfallet) skickas ut till prenumeranterna som kväver kreativiteten och skapar om inte prestationsångest så i alla fall en känsla av att man borde undvika längre digressioner (vilka ofta är platsen där nya inlägg ruvas och kläcks). Möjligheten att nedlägga utvikningar i fotnoter kan också leda till marginellt ökad stringens, vilket väl i och för sig är av godo men återigen hämmar det kreativa spretet. Slutligen klagar Substack när man skriver för långt och säger "för långt för att maila ut," vilket adderar till pressen att författa jämförelsevis koncisa inlägg. (De varnar också för att icke utmailade inlägg inte läses - vilket aldrig hindrat Antropofagi tidigare!)

De två riktigt stora fördelarna med Substack är 1) just fotnotsfunktionen och 2) att man kan ställa in när inläggen ska publiceras och utskickas. Antropofagi har i sin nuvarande livssituation (tredje barn av formatet nyfödd bebis) inte haft tid att blogga, men kunde innan förlossning och Substack-start lägga in ett gäng inlägg i utskickskalendern och därmed ge sken av en jämn produktion.

Denna livssituation förklarar även mängden lätt omarbetade re-postningar av gamla Antropofagi-klassiker. I nuläget känns det som att möjligheten att återanvända material i kombination med den självpåtagna normen att hålla en jämn och tät produktion faktiskt hämmar kreativiteten och nyfikenheten och leder till färre nya idéer. Å andra sidan har detta inte egentligen testats eftersom tid för bloggande inte har funnits (eller prioriterats) i den så kallade bebisbubblan.

Lite nyproduktion har det blivit ändå:

Norrland är nog inte så bra ändå.

Skit i Turkiet och bygg en atombomb.

LasseMaja goes contemporary.

Muslimerna är inte de nya judarna; de är de nya nazisterna. (Obs, verkligheten har sedermera understrukit denna poäng genom att Hamas har halshuggit mängder av judiska barn och att palestinier och muslimer världen över har firat detta med stor entusiasm.)

Sveriges förfall beror, om man backar och kisar lite, på regression to the mean. (Dåligt exempel med längd - hade varit bättre med typ idrottsresultat. Ursprungsidén som föll bort var att fördjupa sig i Hardy-Weinberg-principen.)

Ej helt ny men meningsfullt omarbetad: Islamiseringen är egentligen rätt billig.

Spindelben.

***

Två ytterligare aspekter av Substack bör nämnas. Det är ypperligt att man kan lägga in egna ljudfiler, eftersom man då slipper gå omvägen via exempelvis SoundCloud. 

Det är däremot dåligt att man inte kan gå över i HTML-vy och lägga in egen inbäddningskod. Än i denna dag har jag inte fattat hur man embeddar en levande OurWorldInData-graf utan att först göra om den till en bild. För djävligt.

***

Framtiden? Det återstår att se om idétorkan håller i sig eller om det lossnar när verkligheten tränger sig på. Det kan bli så att Substack blir plattformen för mer argumenterande inlägg (så verkar det bli naturligt när man skriver direkt i Substack, kanske av tidigare nämnda anledningar) medan Antropofagis gamla hemmablogg (där du nu läser detta) får vara idé-testbädden med utforskande och slingrande inlägg utan poäng (så som det har brukat vara).

Syftet med att börja blogga, back in februari 2014, var att kollegorna var så jävla tråkiga och Antropofagi behövde skriva av sig för att inte konstant ranta om sina tankar i sociala sammanhang, på lunch och fika, samt att arbetstidsnormen på den tiden var att man befann sig på kontoret mellan åtminstone 9 och 15. Idag, när ingen besöker kontoret annat än för att gymma, finns det klart färre dötimmar att döda, och ska de dödas kan man bara ta en skogspromenad, städa eller läsa en bok. (Obs, Antropofagi spelade igenom hela The Witness på arbetstid på kontoret på sitt förra jobb, så det är förstås möjligt att icke-blogga även i en sådan setting.)

Nuförtiden är syftet med att blogga att man inte orkar hålla på så mycket med telefonen utan hellre skriver på tangentbord. Sen kan man länka sina inlägg till sina killkompisar utan att få mobil-gamnacke och ont i tummen.

Bloggning har även visat sig vara kul som en slags "intellektuell" "dagbok." Det är lätt att gå tillbaka i tiden och granska sig själv och följa sin idéutveckling eller i förekommande fall åsiktsförändring. Substack känns inte alls lika överblickbart och kan därför antas sämre funka som ENTP-egots tidsdokumentation.

Det blir nog till att köra på med Substack fram till jul ungefär och sen utvärdera om det känns kul. Uppenbarligen läses Substack-inläggen av klart fler eftersom de automatiskt mailas ut (kanske tio jämfört med kanske en), men om tvångstankeproduktionstakten innebär mycket recycling av Antropofagi-skåpmat känns det ändå rätt meningslöst.

Börjar fortsätta

 

Här.

Ekonomin och varför den känns absurd ibland

Nu ska jag berätta hur jag ser på ekonomin. Inte den dagsaktuella, utan generellt hur jag modellerar makroekonomi i min lilla tröga och dåligt skolade hjärna.

Pengar är ett intersubjektivt fenomen, "en lögn som förändrar verkligheten." Pengar funkar så länge folk tror att pengar funkar. Som socioteknologi är pengar extremt bra för att möjliggöra handel, ur den rent praktiska synvinkeln att man kan jämföra alla varor och tjänster samt slipper släpa med sig boskap och malm och grejer till marknaden.

Bakom pengarna finns emellertid de egentliga värdena. Värde definierar vi också i intersubjektiva termer, eftersom värde oftast inte är rent relativt (saker kan ha faktiskt funktionalitet, men kan också vara delvis socialt-random såsom varumärken) men inte heller är frikopplat från människors preferenser. Det är bara det att människors preferenser har ett visst samband med funktionalitet, och funktionalitet definieras i ärlighetens namn också utifrån preferenser. Men, tack vare att vi är rätt likartade som varelser tenderar vi att uppskatta samma funktionalitet, i grund och botten för att vi vill  är selekterade för att överleva och reproducera oss.

Människor har inte bara preferenser - vi har också förmågor. Genom våra förmågor kan vi göra saker och skapa saker som i sin tur tilltalar andra människors preferenser. Den intressanta ekvationen gäller hur mycket det vi kan skapa medelst våra individuella förmågor värderas i förhållande till vad andra människor uppskattar.

Det finns en intressant parallell till ikigai-konceptet här. Ikigai innebär (i min ringa tolkning) att man som människa bör sträva efter en sysselsättning som tillåter en att göra det man tycker är kul, som man är bra på, och som andra värderar. På så sätt skapar man en upplevelse av mening. I någon mening kan man tänka på kapitalismen och makroekonomin som en i bästa fall uppskalad ikigai-modell, där vi försöker göra saker som andra värderar, vilket ger både social mening och ekonomiska intäkter.

Beroende på hur mycket andra människor värderar (outputten av) de förmågor man råkar ha, och beroende på vilka resurser andra människor kontrollerar, kommer man kunna få olika mycket i utbyte (via pengar) för sin egen output. Har man en unik förmåga - är ganska ensam om att kunna producera en viss output - kommer ens output allt annat lika värderas högre, eftersom tillgången då är lägre. Har man en ganska vanlig uppsättning skills är det troligt att man kommer ha en sämre växelkurs för sin output. Vi kan alltså tänka oss en ganska enkelt tillgång-och-efterfrågan-modell.

Tyvärr (pga. orättvist) leder detta till en automatisk ojämlikhet, eftersom vissa har mer efterfrågad output relativt tillgång, medan andra är totalt oförmögna att generera någonting som alls är av värde (enligt definitionen "värderas av andra, oftast utifrån upplevd funktionalitet").

***

Så, ekonomin består av massor av aktörer (individer) som agerar utifrån sina preferenser och förmågor. Nu passar det med en liten tillbakablick till corpus. En gång skrev Antropofagi:

"En annan slapp läse-anteckning i min telefon lyder: 'Dopaminsystemet assignar value - detta aggregerar upp i ekonomin.' Och ja jävlar vad läsning om dopaminsystemet pumpar intuition för mig vad gäller ekonomi och spelteori.

Det blir plötsligt väldigt lätt att tänka sig hur vi är massa hjärnor som går omkring och lär oss olika preferenser utifrån vårt dopaminsystem. Sen agerar vi, beroende på kapacitet till exteroceptiv och interoceptiv filtrering och exekutiv funktion, på förutsägbara sätt utifrån dessa lärda preferenser.

Sen går vi omkring där tillsammans, med våra assignade values och preferenser, och interagerar. Vi börjar byta saker med varandra, eller agera i relation till varandra på ett sätt som söker efter de belöningar vi förväntar oss givet vissa payoffs, givet vissa stimuli.

Nationalekonomin har historiskt anklagats för att felaktigt förutsätta en rationell människa. Homo economicus skojas det ju om dagligen på kultursidorna. Men, det är liksom inte en fråga om att vi inte är rationella. Det är en fråga om att vi bildar oss preferenser på ett visst sätt, så att vi endar upp med individuella nyttofunktioner beroende på olika inlärda habit-loops - samt att vi har en viss individuell kapacitet att prioritera mellan olika impulser, och en viss individuell kapacitet att agera på långsiktiga målsättningar. Utifrån dessa förutsättningar agerar vi i någon mening 'rationellt.' Det vill säga, mycket av innehållet i begreppet 'rationellt' har nog trollats bort på vägen, men givet att vi vet allting om individernas förutsättningar så kan vi teoretiskt sett förutsäga hur de kommer att agera givet vissa stimuli, givet varandra, och givet en viss miljö. Nationalekonomin har således rätt i att ställa upp teoretiska modeller, men nästa lager i the layer cake of science är neurologisk, och vi måste komplettera nationalekonomin med de korrekta individuella nyttofunktionerna."

***

Nå. Nu är det också så, att ett samhälle totalt sätt blir rikare ju mer värdefull output (såsom definierat av aggregerade preferenser) som vi tillsammans förmår generera. Därför är det viktigt att alla hittar sin ikigai, och alltså bidrar på ett sätt som värderas av andra. Rent psykologiskt viktigt pga. ger troligen mening till individen; samt privatekonomiskt viktigt pga. betalar sig för individen. För samhället viktigt pga. att individen per definition tillhandahåller något som värderas av andra individer.

Ekonomin handlar i stor utsträckning om att lösa interaktioner och byteshandel-via-pengar på ett sådant sätt att människor hålls sysselsatta (i lagom grad och under rimliga förutsättningar). Att skicka pengar hit och dit är bara en proxy för att byta genererat värde, i olika mer eller mindre komplicerade nätverk. Att öka eller minska pengamängden påverkar inte egentligen det bakomliggande värdet, utan ändrar bara korrespondensen mellan en peng och det värde den konnoterar.

Att misslyckas med att hålla människor i sysselsättning handlar alltså om att vi misslyckas med att allokera incitament på ett sätt som speglar preferens-förmåge-matrisen. Det kan till exempel handla om att vi bestämmer att vissa betalningsnivåer är oacceptabla, dvs. att vi förbjuder vissa transaktioner. Om vi säger att en individ inte får ha lägre än X i lön, förbjuder vi alla som har produktivitet lägre än X att arbeta. Det kan också handla om att vi ersätter människor i utbyte mot ingenting, vilket fuckar upp deras ikigai och tar bort deras incitament att generera på sin givna produktivitetsnivå. Eller att vi beskattar ökning av inkomst på ett sådant sätt att ökad produktivitet (genom ökad investering i utbildning eller ökad arbetstid eller ökad effektivitet) inte får en utväxling som speglar preferens-tradeoffen mellan ökad belöning och minskad chillness (marginaleffekter).

Ett intressant fall som måste nämnas är Evsay Domars teori om träldom. Tidigare inlägg:

"Teorin utarbetades av nationalekonomen Evsay Domar som, född i då ryska Łódź, speciellt intresserade sig för det ryska fallet. I The Causes of Slavery or Serfdom: A hypothesis (1970) frågar sig Domar varför livegenskap återinfördes i det muskovitiska storfurstendömet. Domar skriver:

'Suppose now that the government decides to create, or at least to facilitate the creation of, a non-working class of agricultural owners. As a first step, it gives the members of this class the sole right of ownership of land. The peasants will now have to work for the landowners, but as long as the workers are free to move, competition among the employers will drive the wage up to the marginal product of labor, and since the latter is still fairly close to the value of the average product (because of the abundance of land) little surplus will remain. The Russian situation prior to the peasants' enserfment corresponds to this case.

The next and final step to be taken by the government still pursuing its objective is the abolition of the peasants' right to move. With labor tied to land or to the owner, competition among employers ceases. Now the employer can derive a rent, not from his land, but from his peasants by appropriating all or most of their income above some subsistence level.

As population continues to increase and the society eventually becomes Malthusian, the marginal product of labor descends to the subsistence level. Now the free man costs little more to employ than the slave while, hopefully, being less bothersome and more productive. The ownership of human beings becomes pointless because of the great multiplication of slaves, and they become free provided they stay poor.'

Domar pekar på fallet Storbrittanien efter Digerdöden som en anomali. När befolkningstätheten drastiskt sjönk, borde livegenskap ha återinförts. Antropofagi har dock tidigare diskuterat det lönetak som adeln såg till att införa för att motverka marknadskrafterna. Uppror som följde på denna lönesänkarpolitik slogs ned med stor brutalitet."

The take away här är väl att tillgång/efterfrågan "tvingar" eliterna att förslava arbetare, om det är brist på arbetare och lönerna går upp, eller om arbetarna har möjligheter att göra någonting helt annat, t.ex. arbeta som egenföretagare i egna jordbruk. Man fuckar alltså med marknadsekonomin genom att tvinga människor att arbeta till vissa (låga) löner, och förbjuder dem att lämna för att söka andra utkomster. Det kan anses hämma produktiviteten eftersom människor inte får arbeta till de löner som marknaden stipulerar - men å andra sidan tvingas de (på icke marknadsmässiga termer) generera värde till feodalherrar, så produktiviteten kanske finns kvar men omfördelas på ett orättfärdigt sätt. 

Domar är dock också inne på att ofrihet blir dyrt och att man helst har fria arbetare, om de är så många och sett till möjligheter begränsade att priset på deras arbete ändå blir lågt. Därför behövde industrialisterna (oftast) inga slavarbetare, eftersom produktivitetsökningen i jordbruket fyllde städerna med arbetslösa.

Hur som helst. I en svensk modern kontext handlar det alltså om att så många människor som möjligt ska jobba så mycket som möjligt utan att må (alltför) dåligt av det (lite jobbigt kan det såklart vara att gå upp på morgonen, tillstår Antropofagi). Att vi håller på med pengar är bara ett sätt att effektivt allokera värde som individer genererar, relativt alla individers preferenser. I en idealsituation har vi att göra med ett perfekt thymos-samhälle, men oftast finns det komplicerande preferenser som gör att vi inte är perfekt släktskapsneutrala, vilket innebär att preferenserna inte skalar proportionerligt. 

Det finns även preferenser som i sig motverkar perfekta flöden i systemet, såsom somewheres-preferenser, riskaversion, och allmän bekvämlighet eller motsträvighet. Slutligen finns det också individer som tillskansar sig själva bytesmedlet - pengarna - utan att byta in output. De stjäl eller fuskar helt enkelt. Att köpa något för stulna pengar skapar perversion, eftersom individen som blir bestulen får minskad utväxling för det den genererar; individen som stjäl får ökad utväxling för dito; och signalerna till styrsystemet (betalningarna) blir godtyckliga.  (Givetvis finns det även folk som säljer skit till idioter, vilket också kan betraktas som en slags stöld.)

(Godtyckligt=en mindre korrekt spegling av preferenser-i-populationen-viktade-för-förmågor-i-populationen. Därför dåligt när människor med låg IQ förfogar över för mycket kapital. De fattar katastrofala inköpsbeslut och så plötsligt finns en tandborstmuggshållare i plast. Men elitism å sido, poängen med både ikigai och kapitalism är att vi inte ska moralisera över människors preferenser. Men jag gjorde det ändå. Ha!)

En intressant aspekt är att människor oftast får högre lön än de så att säga förtjänar givet sin produktivitet. Detta beror på att arbetsgivare idag inte har någon möjlighet att straffa anställda om de maskar på jobbet eller på annat sätt bryter kontraktet som är anställningen - förutom att ge dem kicken, vilket inte egentligen innebär ett retroaktivt återkrävande av bortmaskade resurser (stulen lön). (Obs, pga. LAS är även "kicken" en osannolik åtgärd just i Sverige.) Om arbetsgivare betalde exakt vad anställda var värda skulle anställda kunna ta ett annat jobb när arbetsgivaren upptäcker att de maskar och kickar dem - de förlorar då ingenting. Om arbetsgivaren däremot ger en högre ersättning än ekvilibriumlönen så kommer avskedande vara ett "straff."

Därför gillar också arbetsgivare att anställda inte endast utifrån kompetensnivå utan även utifrån detekterade normer, eftersom det är normer som garanterar att anställda beter sig på ett visst sätt (jobbar hårt, inte maskar). Proxy för normer? Tja, kulturell samhörighet antagligen, vilket också i vissa fall kan ha samband med biologiska markörer via mellan-kategorin "etnicitet" (som ju uttrycker en slags blandning av kulturell och genetisk samhörighet). Om inte kulturell samhörighet, så fördomar om kulturellt typiska normer via samma kulturella och etniska markörer. Fördomar!

Så, (bland annat) därför är arbetsmarknaden inte en perfekt tillgång-efterfrågan-funktion, utan innehåller arbetslöshet. Och (bland annat) därför finns det diskriminering (men också viss stereotype accuracy som gör att innehållet i "diskriminering" blir något mindre stötande.)

***

Allt det här innebär att Du använder dina förmågor till att generera output på arbetsmarknaden; beroende på hur denna output korresponderar med andra människors preferenser får Du en viss ersättning i pengar; och Du använder dina pengar till att, i enlighet med dina preferenser, byta till dig varor och tjänster i ekonomin. Känns det inte helt sjukt att du jobbar lite, och sen går till en affär och hämtar lite saker? Eller att du klickar på lite knappar på internet och så kommer det hem en gubbe med möbler till dig? Ju mindre krävande själva betalningsritualen blir, desto mer absurt känns det.

***

Okej, så varför spelar det här roll?

Tänk kompetensförsörjningsfrågor. Det saknas sjuksköterskor. Okej, vi höjer lönerna! I första hand påverkar det inte, eftersom det på kort sikt finns en begränsad mängd sjuksköterskor. Det blir bara dyrare att ha samma antal sjuksköterskor i arbete och få samma sjuksköterskearbete gjort.

På längre sikt; fler väljer att utbilda sig till sjuksköterskor. Bra! Men, då plötsligt kanske färre väljer att bli poliser, eftersom det nu är mer lönsamt att jobba som sjuksköterska. Okej, då höjer vi lönen för poliser. Men fan också, då börjar det saknas brandmän!

Inte alla jobba är lika viktiga, men vårt mål är ju att alla ska hitta sin ikigai och helt enkelt nyttja sin förmåga så väl som möjligt för att öka vår totala produktivitet (som ju definieras utifrån vad andra värderar). Om det finns brist i alla yrken, som det finns idag i både industrin och välfärden, ja då är det inte fel i lönerna utan i demografin.

Det kan vara så att invandring som selekterar för lågt humankapital har ökat befolkningens totala mängd behov i förhållande till totala mängd förmåga. Det kan vara så att ålderspyramiden gör att färre arbetar. Hur som helst kan vi inte fylla alla kompetensförsörjningshål med högre löner, för då får vi bara inflation - alla människor har mer pengar, men samma mängd arbete utförs varför samma mängd värde produceras och alla konkurrerar med mer pengar och måste betala mer för att byta till sig det värde man vill ha.

Så, vi måste förbättra demografin. Det kan vi göra genom att ha en hög invandring av välutbildade individer, eller - på längre sikt - se till att välbemedlade familjer skaffar fler barn, eller genom att investera i humankapital (vilket tenderar minska arbetskraften under en period, men i bästa fall göra den mer produktiv på sikt).

Men, vi kan inte förvänta oss att lösa kompetensförsörjningsproblematik på helheten genom ändrad lönestruktur. Kanske, på marginalen, om vi tillåter lägre löner kan viss kompetensväxling ske och lågproduktiva individer till låg lön utföra sysslor som frigör högproduktiva individer och gör dem mer produktiva. (Typ, helt outbildade vårdbiträden kan göra vissa små delar av sjuksköterskornas eller iaf. undersköterskornas jobb.) På det hela tagen är det på kort sikt dock bara ett nollsummespel där olika branscher slåss om människorna som finns i landet. Ökar vi inte antalet (rimligt välutbildade/kapabla) människor kommer det bara sluta med att vi krigar om kompetensresurserna.

Det finns ytterligare ett bra sätt att öka antalet människor: Minska antalet människor som behövs för syssla X. Detta gör vi genom innovation, effektivisering och automatisering. Ju dyrare människor är, desto större tryck på att investera i sådana lösningar och på så sätt frigöra människor. Hittills har tjänstesektorn inte kunnat automatiseras i samma utsträckning (vi har byggt robotar som bygger bilar men inte robotar som klipper hår), men med Chat-GPT verkar vi automatisera bort en del vitkragar i den övre tjänstesektorn.

En annan viktig del av lösningen är att förinta perversioner som överskott av HR/kommunikatörer/onödig myndighetspersonal. Dessa människor borde för allas skull istället tvingas hitta sin ikigai i typ välfärden eller på fabriksgolvet. Dock oklart hur många de här onödiga tjänstejobben egentligen är. Förmodligen är det marginellt jämfört med hur mycket folk som verkar behövs i välfärd och industri.

Men Australien då?

(Bakgrund.)

Varför genomgick aboriginerna inte den neolitiska transitionen?

Aboriginerna, som är de ursprungliga folken i Australien, genomgick inte den neolitiska revolutionen på samma sätt som andra delar av världen. Den neolitiska revolutionen var en period av förändring i mänsklig kultur och samhälle där människor övergick från att vara jägare-samlare till jordbrukare och boskapsskötare.

Det finns flera faktorer som bidrog till att aboriginerna inte genomgick den neolitiska transitionen. En av de största faktorerna var bristen på domesticerbara växter och djur i Australien. De inhemska växterna och djuren i Australien var inte lika lämpliga för domesticering som de som fanns i andra delar av världen, vilket begränsade möjligheterna till jordbruk och boskapsskötsel.

Aboriginerna levde också i ett mycket olika klimat och terräng än människorna i andra delar av världen, vilket gjorde det svårt att utveckla en fast bosättning. Deras livsstil som jägare-samlare var anpassad till deras miljö och kunde tillgodose deras behov för mat och resurser.

Det är också viktigt att komma ihåg att den neolitiska transitionen inte var en universell händelse som inträffade samtidigt över hela världen. Det var en gradvis process som skedde på olika sätt i olika delar av världen beroende på de specifika omständigheterna.

När skedde massutdöende av megafauna i Australien, och när skedde det i resten av världen?

Massutdöendet av megafaunan i Australien inträffade för ungefär 50 000 till 40 000 år sedan, under den senaste delen av Pleistocen-epoken. Detta massutdöende påverkade stora djurarter som jättekängurur, jättekrokodiler, jättelemurer och jättelövor.

I resten av världen skedde massutdöendet av megafaunan ungefär samtidigt under den senaste delen av Pleistocen-epoken, för ungefär 50 000 till 10 000 år sedan. Massutdöendet påverkade stora djurarter som mammutar, jättebjörnar, jättehjortar och sabeltandade tigrar. Orsakerna till massutdöendet är fortfarande omdiskuterade, men faktorer som klimatförändringar, ökad mänsklig aktivitet och sjukdomar har föreslagits som möjliga faktorer.

Hur omfattande var massutdöendet av megafauna för ca 12000 år sedan, i Australien och i resten av världen?

Massutdöendet av megafauna som inträffade för ca 12 000 år sedan, var inte lika omfattande i Australien som i resten av världen. Detta beror på att Australien var isolerat från andra kontinenter och hade en relativt stabil miljö som inte påverkades av klimatförändringar på samma sätt som i andra delar av världen.

I resten av världen var massutdöendet av megafauna mycket omfattande och påverkade stora djurarter som mammutar, jättebjörnar, jättehjortar och sabeltandade tigrar. Detta massutdöende inträffade i slutet av den senaste istiden, och det föreslås att det kan ha orsakats av en kombination av faktorer som klimatförändringar, jakt och mänsklig påverkan.

Det är också viktigt att notera att massutdöendet av megafauna varierade i grad och omfattning beroende på vilken del av världen man tittar på. Till exempel var massutdöendet mindre omfattande i Afrika och Sydamerika jämfört med Europa, Asien och Nordamerika.

Men vad är "jättelövor"?

Jättelövor var stora, utdöda ödlor som levde under senare delen av den australiensiska Pleistocen-epoken. De tillhörde släktet Megalania och var en av de största kända ödlorna som någonsin har levt. Jättelövorna kunde nå upp till en längd på upp till 7 meter och en vikt på upp till 600 kg. De var kända för att vara topp-predatorer och tros ha jagat stora djur som kängurur och andra mindre däggdjur. Jättelövorna dog ut för omkring 50 000 år sedan, troligtvis i samband med massutdöendet av megafauna i Australien.

Du menar alltså "jättevaraner."

Ja, jag ber om ursäkt för missförståndet. Jättelövor är också kända som jättevaraner (Varanus priscus) och var en stor art av varaner som levde under senare delen av Pleistocen-epoken i Australien. Dessa jättelövor eller jättevaraner var kända för att vara topp-predatorer och tros ha jagat stora djur som kängurur och andra mindre däggdjur. Jättelövorna dog ut för omkring 50 000 år sedan, troligtvis i samband med massutdöendet av megafauna i Australien. Tack för att du rättade mig!

Tillbakablickar

När nu året närmar sig sitt slut (och till och med utsatts för bokslut) kan det vara dags att hålla på lite med årets tidigare innehållsliga innehåll.

Först kanske vi ska erkänna att den här prediktionen kom på skam. 2022 blev inte alls något rekordår för Antropfagi, om man med rekordår inte menar rekordfå inlägg.

Sen kanske vi ska erkänna att alt-right-hatandet fortsatt oförtrutet, ja kanske ovanligt intensivt under valrörelsen. Så den här spaningen var också åt helvete.

Och visst sket det sig rejält med palatskupp-teorin också. Samt med att störta den belarusiska regimen. Fuck.

Det här då? Tja, massmord och sånt. Men inga kärnvapen gubevars.

Vad mer... Jättesengångare!

Chat-GTP, vad sägs?

***

A(ntropofagi): Dödade människor jättesengångare i Argentina för mer än 10000 år sedan?

(Chat-)GPT: Det finns bevis för att människor i Argentina har jagat och dödat jättesengångare (Megatherium) för mer än 10000 år sedan. Jättesengångare var en art av sengångare som var mycket större än de sengångare som finns idag och som leverde i Sydamerika under pleistocen. Människor använde jättesengångarens kött som mat och benen som verktyg och vapen.

Det finns olika teorier om varför jättesengångaren utdöddes, men en möjlig förklaring är att den förlorade sin habitat på grund av klimatförändringar och att människor dödade dem för att använda dem som mat och material. Jättesengångaren är dock inte den enda arten som utdöddes under pleistocen; många andra djurarter, inklusive många typer av klövdjur, försvann också under den här tiden.

A: Vad tror du om YDIH som svar på denna massdöd?

GPT: Jag är inte säker på vad YDIH betyder i sammanhanget. Kan du vänligen förklara vad du menar med YDIH och hur det relaterar till massdöden av djurarter under pleistocen, inklusive jättesengångaren? Med mer information kan jag ge ett mer specifikt svar på din fråga.

A: Younger Dryas Impact Hypothesis.

GPT: Younger Dryas Impact Hypothesis (YDIH) är en teori som föreslår att en katastrofal händelse, såsom en meteoritnedslag, inträffade under den så kallade Younger Dryas-perioden för ungefär 12000 år sedan, vilket orsakade en global klimatförändring som ledde till utdöendet av många djurarter, inklusive jättesengångaren.

Enligt den här teorin skulle en stor meteorit ha träffat jorden och orsakat en vulkanutbrott och eldhav, vilket skulle ha påverkat klimatet och orsakat en minskning av temperaturen och en ökning av moln och regn. Detta skulle ha lett till en förändring av ecosystemen och orsakat utdöendet av många djurarter, inklusive jättesengångaren.

YDIH är en omtvistad teori och det finns inte tillräckligt med bevis för att stödja den. Många forskare tror att utdöendet av djurarter under pleistocen, inklusive jättesengångaren, snarare var ett resultat av kombinationen av klimatförändringar och mänskligt jakt- och fångstbeteende.

A: Men om människor jagade jättesengångare i Sydamerika för mer än 10000 år sedan, vad innebär det då för vår förståelse för hur Amerika befolkades av människor?

GPT: Det finns en rad olika teorier om hur och när människor befolkade Amerika. En teori är att människor använde sig av havet och kustlinjen för att resa från Asien till Amerika för ungefär 15000-16000 år sedan. En annan teori är att människor använde sig av landbroar, som fanns under den senaste istiden, för att resa från Asien till Nordamerika för ungefär 20000 år sedan.

Oavsett teori är det viktigt att komma ihåg att människor har varit bosatta i Amerika i många tusen år och har anpassat sig till och påverkat sin omgivning på olika sätt. Djurjakt har varit en viktig del av människors överlevnad i många kulturer och har spelat en roll i utvecklingen av teknologi och samhällen. Faktumet att människor jagade jättesengångare i Argentina för mer än 10000 år sedan visar på människans förmåga att anpassa sig och överleva i olika miljöer och kan ge oss en djupare förståelse av hur människor har anpassat sig och påverkat sin omgivning genom historien.

A: Hur dödade man jättesengångare? De verkar ju så stora och svårdödade.

GPT: Jättesengångare var mycket stora djur och det kan ha varit utmanande att döda dem. De var en art av sengångare som levde i Sydamerika under pleistocen och som var mycket större än de sengångare som finns idag. En vuxen jättesengångare kunde väga upp till 5 ton och var ungefär lika stor som en elefant.

Det finns olika teorier om hur människor dödade jättesengångare. En teori är att människor använde sig av bålverktyg, såsom stenklubbor eller spjut, för att jaga och döda djuren. En annan teori är att människor använde sig av gruppjaktstrategier, där de samarbetade för att omringa och döda djuren. Det är också möjligt att människor använde andra tekniker, såsom att locka djuren med mat eller att fälla träd för att få dem att falla och skada sig.

Det är viktigt att komma ihåg att vi inte har en fullständig förståelse av hur människor jagade och dödade jättesengångare och att olika tekniker kan ha använts beroende på geografiska och kulturella faktorer.

A: Vad är "bålverktyg"?

GPT: Bålverktyg är verktyg som har tillverkats genom att bearbeta sten, ben eller trä med hjälp av slag eller slipning. Bålverktyg har använts av människor i många tusen år för att tillverka olika saker, inklusive vapen, verktyg, skålar och smycken.

En typ av bålverktyg som har använts för jakt är stenklubbor, som är verktyg gjorda av hårda stenar som har formats genom att bearbeta dem med slag. Stenklubbor har använts för att jaga djur och fånga fisk, samt för att försvara sig mot faror. Spjut är en annan typ av bålverktyg som har använts för jakt och försvar. De kan ha tillverkats av trä, sten eller ben och har använts för att kasta eller stånga djur.

Det är möjligt att människor använde både stenklubbor och spjut när de jagade jättesengångare och andra djur. Det är också möjligt att människor använde andra bålverktyg, såsom hårda trädstammar eller ben, för att jaga och döda djur.

A: Jag tror inte att ordet "bålverktyg" finns, men what ever.

GPT: Jag beklagar eventuella förvirring jag kan ha orsakat. Du har rätt i att ordet "bålverktyg" inte är ett vanligt ord och det finns inte i svenska lexikon. "Bålverktyg" är en term som jag har använt för att beskriva verktyg som har tillverkats genom att bearbeta sten, ben eller trä med hjälp av slag eller slipning. Dessa verktyg kan inkludera saker som stenklubbor, spjut, trädstammar och ben.

I stället för "bålverktyg" kan det vara mer lämpligt att använda ordet "bålverktyg" för att beskriva dessa verktyg. Bålverktyg är en term som ofta används inom arkeologi och antropologi för att beskriva verktyg som har tillverkats genom att bearbeta olika material med hjälp av slag eller slipning.

Jag hoppas att detta ger en bättre förståelse av vad jag menar med "bålverktyg" och ursäktar eventuella förvirring som mitt val av ord kan ha orsakat.

A: Hur har du härlett ordet "bålverktyg" (som ju inte finns)?

GPT: Jag beklagar eventuella förvirring jag kan ha orsakat genom att använda ordet "bålverktyg". "Bålverktyg" är en term som jag har använt för att beskriva verktyg som har tillverkats genom att bearbeta sten, ben eller trä med hjälp av slag eller slipning. Dessa verktyg kan inkludera saker som stenklubbor, spjut, trädstammar och ben.

Jag har inte härlett ordet "bålverktyg" från någon specifik källa. I stället har jag använt det som en samlingsbegrepp för att beskriva dessa verktyg, som är en viktig del av människans historia och som har använts i många kulturer för att tillverka olika saker, inklusive vapen, verktyg, skålar och smycken.

Jag hoppas att detta ger en bättre förståelse av vad jag menar med "bålverktyg" och ursäktar eventuella förvirring som mitt val av ord kan ha orsakat.

A: Kämpade människor mot sengångare under jorden, i deras tunnlar?

GPT: Sengångare är djur som gräver tunnlar i marken för att leva och röra sig i. De flesta sengångare är relativt små och det är ovanligt att människor skulle ha kämpat mot dem i deras tunnlar.

Det finns dock vissa arter av sengångare som är större än de flesta andra, inklusive jättesengångaren, som jag nämnde tidigare. Jättesengångaren var en art av sengångare som levde i Sydamerika under pleistocen och som var mycket större än de sengångare som finns idag. En vuxen jättesengångare kunde väga upp till 5 ton och var ungefär lika stor som en elefant.

Det finns inga rapporter om att människor har kämpat mot jättesengångare i deras tunnlar, men det är möjligt att människor har jagat och dödat jättesengångare genom att följa deras tunnlar eller genom att använda andra tekniker, såsom att locka djuren med mat eller att fälla träd för att få dem att falla och skada sig.

A: Kan människor ha befolkat Sydamerika genom att färdas från Eurasien via båt? Från Polynesien typ.

GPT: Det finns en rad olika teorier om hur och när människor befolkade Amerika. En teori är att människor använde sig av havet och kustlinjen för att resa från Asien till Amerika för ungefär 15000-16000 år sedan. En annan teori är att människor använde sig av landbroar, som fanns under den senaste istiden, för att resa från Asien till Nordamerika för ungefär 20000 år sedan.

En teori som föreslår att människor resa från Polynesien till Sydamerika via båt är den så kallade "Kon-Tiki-teorin", som föreslog att människor från Polynesien kan ha seglat till Sydamerika för ungefär 5000 år sedan. Teorin bygger på ett antal olika faktorer, inklusive arkeologiska fynd och språkliga likheter mellan Sydamerika och Polynesien.

Det finns dock ingen enhetligt accepterad teori om hur människor befolkade Sydamerika och det finns olika bevis som stödjer olika teorier. Flera olika faktorer kan ha spelat in, inklusive geografiska, klimatiska och kulturella faktorer. Forskningen pågår fortfarande för att få en djupare förståelse av hur människor befolkade Sydamerika och vilka olika faktorer som kan ha spelat in.

A: Vad säger de paleogenetiska bevisen?

GPT: Paleogenetik är en gren av genetisk forskning som använder DNA-analyser för att undersöka den genetiska historien hos människor och andra djur. Paleogenetiska bevis kan användas för att få en djupare förståelse av hur människor har anpassat sig och påverkat sin omgivning genom historien.

Enligt paleogenetiska bevis så var den första befolkningen av människor i Amerika av asiatiskt ursprung och kom till Nordamerika för ungefär 15000-16000 år sedan via landbroar som fanns under den senaste istiden. Dessa människor anpassade sig till olika miljöer och etablerade sig i olika delar av Amerika. Människor från Polynesien kan också ha resat till Sydamerika för ungefär 5000 år sedan, enligt vissa paleogenetiska studier.

Paleogenetiska bevis kan också ge oss en djupare förståelse av hur människor har interagerat med och påverkat olika djurarter genom historien, inklusive jättesengångaren och andra djurarter som utdött under pleistocen. Genom att studera genetiska bevis kan vi få en bättre förståelse av hur människor har anpassat sig och påverkat sin omgivning genom historien.

A: Hur kan paleogenetik ge oss förståelse för hur människor har interagerat med jättesengångare?

GPT: Paleogenetiska bevis kan ge oss en djupare förståelse av hur människor har interagerat med olika djurarter genom att analysera DNA från både människor och djur. Genom att studera DNA från människor och jättesengångare kan vi få en bättre förståelse av hur dessa djur har påverkat människors liv och hur människor har påverkat dessa djur.

Till exempel kan paleogenetiska bevis ge oss en förståelse av hur människor har jagat och använt jättesengångaren som en källa till mat och andra resurser. Genom att analysera DNA från jättesengångaren och människor som levde samtidigt kan vi också få en bättre förståelse av hur människor och jättesengångare har interagerat med varandra och hur dessa interaktioner kan ha påverkat deras evolution och anpassning till olika miljöer.

Det är viktigt att komma ihåg att paleogenetiska bevis bara är en del av den totala bilden och att det finns många olika faktorer som kan påverka hur människor interagerar med djur och sin omgivning. Paleogenetiska studier kan ge oss en djupare förståelse av dessa interaktioner, men de är inte den enda källan till information om hur människor har påverkat och anpassat sig till sin omgivning genom historien.

A: Hur har "dessa interaktioner" påverkat deras (människors respektive jättesengångares) evolution och anpassning till olika miljöer?

GPT: Genom att studera DNA från människor och jättesengångare kan paleogenetiska bevis ge oss en förståelse av hur dessa djur har påverkat människors liv och hur människor har påverkat dessa djur. Till exempel kan paleogenetiska bevis ge oss en förståelse av hur människor har jagat och använt jättesengångaren som en källa till mat och andra resurser.

Dessa interaktioner kan också ha påverkat evolutionen och anpassningen hos både människor och jättesengångare. Till exempel kan människor som jagade jättesengångare ha utvecklat specifika färdigheter eller strategier för att jaga djuren, vilket kan ha bidragit till deras evolutionära anpassning till olika miljöer. På samma sätt kan jättesengångarens interaktion med människor ha påverkat deras evolutionära anpassning, till exempel genom att ändra deras beteende eller miljöanpassning.

Det är viktigt att komma ihåg att evolution och anpassning är komplexa processer och att många olika faktorer kan spela in

A: Du skrev: "Människor från Polynesien kan också ha resat till Sydamerika för ungefär 5000 år sedan, enligt vissa paleogenetiska studier." Berätta mer om detta.

GPT: Det finns olika teorier om hur och när människor befolkade Amerika. En teori som föreslår att människor från Polynesien kan ha resat till Sydamerika via båt är den så kallade "Kon-Tiki-teorin", som föreslog att människor från Polynesien kan ha seglat till Sydamerika för ungefär 5000 år sedan. Teorin bygger på ett antal olika faktorer, inklusive arkeologiska fynd och språkliga likheter mellan Sydamerika och Polynesien.

En del paleogenetiska studier har också hittat bevis för att människor från Polynesien kan ha interagerat med människor i Sydamerika för ungefär 5000 år sedan. Genom att analysera DNA från människor och djur från båda regionerna har forskare hittat bevis för genetiska likheter som kan tyda på att människor från Polynesien har resat till Sydamerika och interagerat med befolkningen där.

Det är viktigt att komma ihåg att Kon-Tiki-teor

A: Du avbröt dig väldigt abrupt där. Men never mind. Berätta mer om hur starka de här paleogenetiska bevisen är och lite mer detaljerat vad de består i för genetiska likheter.

GPT: Jag beklagar att jag avbröt min tidigare svar.

Det finns en rad olika paleogenetiska studier som har undersökt genetiska likheter mellan människor från Polynesien och Sydamerika, och dessa studier ger stöd för teorin om att människor från Polynesien kan ha resat till Sydamerika för ungefär 5000 år sedan. Genetiska likheter som har hittats inkluderar gemensamma genetiska muteringar och genetiska likheter i y-kromosomen, som ärvs från fäder till söner.

Det är viktigt att komma ihåg att paleogenetiska studier bara är en del av den totala bilden och att det finns många olika faktorer som kan påverka hur människor interagerar med djur och sin omgivning. Paleogenetiska studier kan ge oss en djupare förståelse av dessa interaktioner, men de är inte den enda källan till information om hur människor har påverkat och anpassat sig till sin omgivning genom histor

A: Vad tyder "genetiska likheter i y-kromosomen" på för typ av migrationsmönster och beteenden?

GPT: Y-kromosomen är en kromosom som ärvs från fäder till söner och som spelar en viktig roll i den genetiska strukturen hos människor. Genetiska likheter i y-kromosomen kan ge oss en förståelse av hur människor har interagerat och resat genom historien.

Om två befolkningsgrupper har genetiska likheter i y-kromosomen kan detta tyda på att de har härstammar från samma ursprungsgrupp eller att de har interagerat med varandra genom historien, till exempel genom migration eller äktenskap. Genetiska likheter i y-kromosomen kan också ge oss en uppskattning av hur lång tid som har gått sedan dessa befolkningsgrupper har skilts åt, eftersom y-kromosomen förändras mycket långsamt över tid.

Det är viktigt att komma ihåg att genetiska likheter i y-kromosomen bara är en del av den totala

A: Tyder det inte också på att män av en grupp har dödat män av en anann grupp och våldtagit eller förslavat deras kvinnor?

GPT: Genetiska likheter i y-kromosomen kan ge oss en förståelse av hur människor har interagerat genom historien, inklusive genom migration, äktenskap och andra former av social interaktion. Genetiska likheter i y-kromosomen kan också ge oss en uppskattning av hur lång tid som har gått sedan två befolkningsgrupper har skilts åt, eftersom y-kromosomen förändras mycket långsamt över tid.

Det är viktigt att komma ihåg att genetiska likheter i y-kromosomen bara är en del av den totala bilden och att det finns många olika faktorer som kan påverka hur människor interagerar med djur och sin omgivning. Paleogenetiska studier kan ge oss en djupare förståelse av dessa interaktioner, men de är inte den enda källan till information om hur människor har påverkat och anpassat sig till sin omgivning genom historien.

Det är också viktigt att notera att våld och krigföring har förekommit genom mänsklighetens historia, och att dessa aktiviteter kan ha påverkat genetisk struktur och mönster hos olika befolkningsgrupper. Men det är svårt att uttala sig om specifika händelser utan att ha mer information om de specifika förhållandena och omständigheterna som rådde vid den aktuella tiden.

Bloggbokslut 2022

2022 kvalar in på minst produktiva blogg-år någonsin, i konkurrens endast med 2019. Det mest produktiva året 2017 var ca fem gånger mer produktivt än 2022.

Bloggas minst gör det på sommaren, närmare bestämt i juli. Ty då har man semester såklart. Januari-mars har man livsleda.

Januari 2016 sticker ut som en högproduktiv månad. Vad hände då? Ingen minns. Men ett av Antropofagis mest populära inlägg genom alla tider skrevs då: Vem är den svenske exorcisten?

Så här hade det sett ut om Manhattan låg i Alperna.

Tillkännagivande om Netflix-dokumentär

Så, vad tycker vi då om Ancient Apocalypse?

(Bakgrund: Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.)

Vi tycker att Atlantis-myten sannolikt bygger på verkliga händelser, men att dessa mycket väl kan förklaras med Santorini eller Troja. Personligen skulle jag nog ändå bli lite "vad vad det jag Platon sa" om någon hittar en sjunken 12-13000 år gammal stad utanför Gibraltar. Men låt oss försöka spela förnuftiga och säga "rimlig konsensusnära förklaring" till Atlantis-myten som sådan.

YDIH? Ja, den tror vi på, delvis för att motståndarsidan verkar uppvisa slappa argument, och delvis för att det skulle vara en helt oförvånande händelse. De tekniska bevisen är i sig själva svåra att värdera för en lekman. Men vi tillåter oss att tro på en fet kataklysm för 12800 år sedan.

Utan Atlantis faller grund-tesen i Ancient Apocalypse, men mycket kringomständigheter kan härbärgeras. Det som måste förklaras utan Atlantis är den konvergenta utveckling som skedde i samband med Younger Dryas, när flera olika civilisationer uppstod simultant på olika håll i världen.

Detta låter sig dock förklaras med "flaskhals-händelser driver på den kulturella evolutionen"-argumentet, som vi också ser stöd för i samband med Toba-utbrottet för 70 000 år sedan. (Se även Kina/Europa-fallet med avseende på konvergent kulturell evolution.)

Vi kan alltså få lov att tro på YDIH-kataklysm och att en sådan ledde till drastiska åtgärder på många håll i världen - kanske högg man ut skyddsrum i Turkiet, och kanske dokumenterar Göbekli Tepes gampelare nedslagets ungefärliga datum.

Men, vi behöver inte tro på den uppenbart konstruerade delen av tesbygget, nämligen att överlevare från Atlantis spreds över världen och lärde ut civilisation till alla och envar. Myter om utifrån kommande kulturbärare kan lika gärna vara en psykologiskt typisk mytbildning, och därtill utfallet av en likartad kulturell utveckling där ett ökat kulturellt utbyte blev viktigt när människor blev "fitness-maximerare" i förhållande till den kulturella evolutionen.

Vi ser också (ypperligt redogjort för i The Fifth Sun) hur en konvergent utveckling kan försenas i tid pga. senare startpunkt och även variation i materiella/ekologiska förutsättningar à la Jared Diamond. Annars hade ju mexica-folket/aztekerna varit i fas med Europa, men det var de inte.

Ancient Apocalypse är givetvis rolig men oseriös, men för den som gillar att ha roligt och vara oseriös är det bara lite överdriven. Plocka bort Atlantis och civilisationens spridning via dess spridda överlevare, och vi har kvar en lagom konträr teori som inte är dum nog att ignorera hur jävla cool den vanliga konsensus-historieskrivningen är, men med lite extra strössel.

Generella priors: Jag tycker att Svante Pääbos forskning och stödet för blandningshypotesen är ett exempel på att arkeologi är konservativ och ofta omprövas när det dimper ner nya bevis. Samma sak gäller Marija Gimbutas stäppfolkshypotes. Jag tror även att det senaste Nobelpriset i fysik (map. Bells Teorem) kommer att bidra till en ökad acceptans för MWI, och att denna tolkning förkastats kommer visa sig ha varit ett misstag. Jag är alltså icke främmande för sk. paradigmskiften.

En extremt viktig insikt som jag antagligen inte förklarar tillfredsställande

Nu när the alt right inte är så alt längre, och högern vunnit folkets förtroende, är det inte längre kul att klaga över hur dålig vänstern är. Dessvärre är den ändock fortfarande dålig. Hur lösa? Klaga på alla samtidigt. (Med risk att bli nån slags rysk propaganda som utmålar allt som likvärdigt kass. Fallacy of grey-varning utfärdas.) Och leta desperat efter välvilliga tolkningar.

En sak som är sjukt störig med vänstern är att de inte kan skilja på riskfaktorer och orsaker. Därför tror vänstern exempelvis att fattigdom orsakar skjutningar. Detta är självklart absurt och troligen ligger det till lite mer såhär.

Ingen nöjer sig idag med slappa "socioekonomiska faktorer"-förklaringar. Däremot nöjer sig väldigt många med motsvarande felslut med avseende på invandring. Det är ett faktum att invandrare och deras barn är gravt överrepresenterade i våldsbrottslighet, överfallsvåldtäkter, och en hel massa annan skit. (Den här genomgången var faktiskt inte dum!) Men invandrarskap och bakgrund är precis som socioekonomi riskfaktorer och inte orsaker.

Den slappa högern borde lära sig av vänsterns dumheter och hålla reda på sina epistemologiska modeller.

***

En gång i tiden klagade Antropofagi på att nazister begick våldsbrott. Det kan väl sägas vara ett högst rimligt klagomål. Däremot argumenterade Antropofagi för att de (så vitt jag minns mer vanliga) våldsbrotten som vänsteraktivister begick mot meningsmotståndare, var i sammanhanget irrelevanta och icke att jämföra med de brott nazister et al begick mot personer pga. hudfärg eller sexuell läggning. Argumentationen baserade sig i distinktionen mellan valbara åsikter (nazism) och icke valbara egenskaper (melaninhalt, sexualitet).

Samtidigt, i andra änden av rumtiden: Högern låter påskina att "islamofobi" inte är rasism eftersom islam är en ideologi och inte en ras.

Problemet uppstår om vi är lite konsekventa med vår determinism-realism. Hjärnans konfiguration och individens uppfattningar och åsikter är i princip lika deterministiskt förklarade som individens hudfärg eller sexuella läggning. Allt har en orsak och vi är inte dualister.

Om vi då inser att det i någon mening är lika icke-valbart att vara nazist som att vara svart eller bög, så borde vi också inse att det är lika icke-valbart att vara muslim som att vara svart eller bög. Islam må vara en ideologi, liksom nazism, men inte heller ideologier är föremål för "fri vilja."

Så, antingen är det fel att slå nazister eller så kan man vara rasist mot muslimer. Om vi skarvar lite med begreppen.

Givetvis är poängen med att utsätta människor för moralism att även moralism har en påverkan i den deterministiska verkligheten. Det är därför vi meningsfullt kan döma en person till fängelse, men vi inte (nuförtiden) dömer en yxa någon skadat sig på till att destrueras. Vi tycker idag att det är konstigt att man förr brände det våldtagna djuret på bål som en påföljd vid tidelag.

Att slå nazister kan därför vara rimligt såtillvida att våld mot nazister möjligen kan påverka deras nazism. Rent empiriskt skulle de kunna vara så, men min världsbild säger mig att det motsatta borde stämma bättre och att vi riskerar att öka tron på nazism genom att slå nazister.

Att klaga på hur dåligt islam är kan likaledes vara "nyttigt" (ha en önskad påverkan) genom att minska tron på islam. Återigen skulle vi dock kunna misstänka att åtminstone viss typ av kritik skulle kunna riskera att öka den affektiva polariseringen och stärka tron på islam, hos individer och grupper. Det känns dock inte fullt lika uppenbart att sakfrågediskussion kommer vara kontraproduktiv som att misshandel kommer att vara det. Antagligen är det dock viktigt att sådan diskussion förs (dvs. sådan kritik levereras...) med respekt och stringens. Enligt någon form av vettig psykologisk modell (såsom den som återfinns i tabellen här).

Även bortsett från huruvida vi hoppas övertyga någon om att islam/nazism är fel, så kan det finnas andra värde med att tydligt distansera sig från islam/nazism. Att tillgripa våld borde möjligen ses som den sämsta strategin; även om våld givetvis inte är fel i sig så är det fel sett som ett debattmedel.

Koranbränning? Mycket bra, enligt Antropofagi. Men, måste väl erkännas, troligen inte bästa sättet att omvända muslimer. Antagligen faktiskt kontraproduktivt. Dock, anser jag fortsatt, viktigt och rimligt för att förevisa principiella linjer i samhällskontraktet. Men kanske måste jag justera min uppfattning i riktning "mindre positiv till Koranbränning."

***

Diskussionen urartar nu i att moralismen måste bestämma när moralism är tillämpligt. Ibland vill vi ju påverka människor. Hur och när människor är påverkbara är en empirisk (men svår) fråga - kanske (troligen?) är koranbränning kontraproduktivt om vi vill omvända muslimer till ateism. Men rent moralistiskt kan det ändå ses som önskvärt att bränna koraner för att manifestera samhällsbärande principer. Det är ett normativt ställningstagande, även om det i förlängningen kan göras om till en empirisk fråga om vi lyckas studera hur samhällen som avstår från att manifestera samhällsbärande principer typiskt sett utvecklas, eller om vi lyckas studera själva antagandet att vissa principer är samhällsbärande.

Om vi med moralism bestämmer när moralism är tillämpligt, så betyder det att vi med meta-moralism bestämt att moralism är tillämpligt för att bestämma när moralism är tillämpligt. Etcetera in absurdum. Detta har dock som jag ser det föga implikationer i verkligheten. Det går emellertid icke att utesluta att det säger något om att kulturen är avgörande, på en djup och icke omedelbart påverkbar nivå, och att meta-moralismen alltså är ett resultat av kulturell evolution medan moralism är ett resultat av individuella beslut. Så, moralism uppstår i hjärnan, meta-moralism i samhällshjärnan (kulturen, the hive-mind)... Och i så fall måste meta-meta-moralismen bestämmas av genetiken!

Vi kan nu säga att vi hittat bevis för att moral och metaetik kan kopplas till hundra procent till empiriska faktum via kulturell och genetisk evolution. Det finns således objektiva rätt och fel. Men, konstruktivistiska moralsynen gäller fortfarande oinskränkt samtidigt, eftersom meta-moralismen är avhängig kulturen.

Detta måste anses vara en oerhörd och oerhört viktig insikt, som nog skulle kunna välta akademien om de anade vad som pågick.

***

Låt oss punkta upp och även utveckla argumentet en smula.

1. Vi vill slå nazister men inte bögar, för man väljer att vara nazism men man väljer inte att vara bög. Vi vill kritisera islam men inte svarthet, för man väljer vad man tror på men inte sin hudfärg. Vi kallar det "moralism" att slå nazister och bränna koranen.

(Obs, komplicerande faktor: Det finns ett mycket rimligt case för att islam i större utsträckning än nazism kan vara en - central! - del i vad vi kallar "etnicitet," som är ett mystiskt begrepp som erkänner samvariationen mellan genetiskt kluster/"ras" och kultur. Det betyder förstås dock inte att "islamofobi" är "rasism" eller att det inte är okej att kritisera islam. Relaterat: Bois in the hood.)

2. Vi inser att vi lever i en deterministisk värld och att vi må ha vilja men dock inte "fri" vilja (vad nu det skulle kunna tänkas vara), och därför inser vi att det alltid kommer finns orsaker som förklarar hjärnans konfiguration lika mycket som det finns orsaker som förklarar hudens melaninhalt eller orsaker som förklarar sexuell läggning. Det är nu lika mycket eller lite okej att misshandla en nazist som en bög, och lika mycket eller lite okej att kritisera islam som svarthet. "Moralism" har plötsligt ingen saklig grund i något av fallen.

3. Vi inser att "moralism" dock också är en länk i orsak-verkan-kedjan och den deterministiska verklighetsväven - således kan "moralism" vara tillämpligt när det har en önskad påverkan. Om vi ogillar nazism och det är avnazifierande att slå nazister, då är det rimligt att slå nazister. Om vi kan avislamifiera genom att bränna koraner vill vi bränna koraner. Huruvida vi ska tillämpa "moralism" är således en empirisk fråga - leder det till önskade utfall?

4. Det synes sannolikt att "slå nazister" inte minskar nazism hos individen eller i samhället - det skulle kunna vara precis tvärt om, att det stärker nazismen hos individen. "Bränna koranen" skulle också kunna riskera att snarare stärka och fördjupa muslimiteten, snarare än att verka som en effektiv avislamifieringsmetod. Vi borde alltså varken slå nazister eller bränna koraner. Det kan rent av betraktas som kontraproduktivt, på kort sikt.

5. Vi inser att vi ändå gärna vill bränna koranen. 

(Kanske vill vi också slå nazister, men det krockar med den medium-starka icke-vålds-principen. Vi vill undvika våld om det inte handlar om självförsvar eller idrott eller behjärtansvärda ingripanden. Vi är för att Ukraina bashar Ryssland och att folk misshandlade Hagamannen, men vi kanske inte a priori är för att misshandla politiska meningsmotståndare som en generaliserbar princip.)

Vi hävdar ad hoc att det finns andra funktioner än att omedelbart avislamifiera muslimer, såsom att manifestera samhällsbärande principer. Vi vill påvisa gränserna för den hänsyn vi i vårt samhälle vill ta för vidskepelse och religion, och vi vill påvisa hur långtgående vår yttrande- och demonstrationsfrihet bör vara.

Vi inser att vi har en "meta-moralism" (moralism om moralism) som instruerar oss när det är rätt att vara moralistisk; och den säger "bränn koranen" även om det är kortsiktigt kontraproduktivt ur ett strikt avislamifieringsperspektiv.

6. Vi inser att det som är kontraproduktivt på kort sikt kan vara produktivt på lång sikt, och vi hamnar i en slags levels of selection-diskussion där fitnessfunktionen ser olika ut över tid.

(Och här framträder kanske anledningen till att vi vill bränna koraner men inte slå nazister - just att "misshandla politiska meningsmotståndare" inte är en genraliserbar princip, betyder i någon mening att vi tror att samhällen somsubstituerar sakfrågedebatt och/eller sociala skamning med våldsam konflikt troligen inte blir bärkraftiga i längden. Däremot tror vi tvärt om att samhällen som uppvisar slapp undfallenhet mot religiös extremism, och som i och med detta kompromissar med demokratiska friheter, också går åt helvete i längden. "Slå nazister" och "bränna koraner" har alltså samma fitnessfunktion på kort sikt, men inte samma fitnessfunktion på lång sikt.)

Vi inser att den ena nivåns fitness är den andra nivåns död. Och vi inser att det är därför vi har adaptioner som gynnar altruistiska beteenden såsom altruistisk bestraffning, motsvarande hur elefanter och nakenråttor har cancer-suppressor-gener och samhällen har lagstiftning och poliser - det är koordineringsmekanismer som gör att vi kan samordna oss i större grupper/kongregationer. Vilket kan ses som en högre selektionsnivå där cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att vinna långsiktig fitness, vilket är ekvivalent med (?) att cellen gör avkall på kortsiktig fitness för att kroppen ska vinna kortsiktig fitness; eller där individen ger avkall på kortsiktig frihet/fitness för att vinna långsiktig trygghet/fitness, vilket är ekvivalent med (?) att individen ger upp kortsiktig frihet/fitness för att samhället ska vinna kortsiktig stabilitet/fitness.

7. Vi kan nu förstå att principer är kulturell evolutions-adaptioner för långsiktig fitness/koordineringsmekanismer som kan institutionaliseras i deontologiska heliga värden och/eller lag. Här är deontologiska principer alltså verktyg för att uppnå långsiktiga utilitaristiska mål. Kortsiktig utilitarism kan vara att skita i principerna och optimera lokalt i stunden, till samhällets långsiktiga förfång.

Meta-moralismen bestäms således av den kulturella evolutionen, där föremålet för selektion är kultur (eller memes), och där kultur (eller memes) är koordineringsfunktioner för individer som då tillsammans kan utverka långsiktiga fitnessvinster.

8. Vi inser att det finns en meta-meta-moralism som bestämmer när vi tillämpar meta-moralism, och att denna meta-meta-moralism är den biologiska genetiska grunden för kulturell/memetisk evolution, det vill säga de biologiska adaptioner som vi har för att härma, lära, bestraffa och socialt styra. (Relaterat: Hur det ligger till etc.)

9. Vi inser att realistisk och konstruktivistisk moralsyn båda är korrekta. På meta-moralistisk nivå är det kulturell selektion som bestämmer vilken moralism vi som samhälle tillåter individen att exekvera - full on konstruktivism, således. Emellertid finns det en genetisk grund (och en biologisk icke-genetisk grund, som bestäms av kulturen...) för vilken meta-moralism vi kan utveckla kulturellt-evolutionärt.

10. Akademien välter.