Föreläsningsanteckningar från framtiden

Föreläsningsanteckningar 7/11 2034.

Illern är ett litet mårddjur som rör sig smidigt, inte olikt en papperslös i samhällets skuggor, och likt den papperslöse är den främst aktiv om natten. Illern är inte vidare revirhävdande; likt en migrant saknar den territorium. ’Iller’ som beteckning för sk. illegala personer myntades av den australiensisk-ättade högerpopulistiske politikern Simon C. Turn.

(Turn var under hela sin politiska gärning närmast besatt av djur-relaterad kuriosa, vilket han ofta införlivade i sina tal och anföranden. Bland annat jämförde Turn feminismens mål med den fläckiga hyenans flockstruktur. Denna underart inom familjen Hyaenidae lever i klaner om ca 100 individer. Varje klan domineras av en matriark, som ärvt sin position av sin mor. Hanarna kan endast uppnå status genom att agera lojala trotjänare. Upproriska hanar sodomeras av honorna, som för ändamålet förlänats en enorm klitoris. Vid parning måste hanen lirka in sin penis i honans falliska könsorgan, och honan kan också välja att spola ut hanens sperma med en urindusch.

En annan berömd politisk metafor som Turn använde sig av inbegrep djuphavsmarulken. Denna könsdimorfa fiskart lever på över 300 meters djup, i ett glest befolkat djuphav. Hanen utgör en dryg tjugondel av honans kroppsbyggnad, och då den inte har något eget matsmältningssystem kan den inte tillgodogöra sig föda. Dock har hanen tänder, med vilka den kan bita sig fast i en hona, och genom att avge ett visst enzym smälter hanens mun ihop med den mycket större honan. Kapillärerna växer ihop, och hanen kopplas upp till honans blodomlopp. Hanen lever sedan fastväxt på honan resten av sitt liv, och har som enda funktion att förse henne med sperma när hon väljer att fortplanta sig. Honan kan dessutom välja vilken av upp till åtta fastväxta hanar hon vill extrahera sperma från. Turn såg djuphavsmarulken som ett belysande exempel på den nya mansrollen, och använde den retoriska bilden för att propagera för ett traditionellt heteronormativt kärnfamiljs-ideal – i motsats till ’militant lesbianism’ och ’HBTQ-diktatur’.)

I det nyliberala paradigmet fick ökande migrationsströmmar under 10-talet till följd att medborgarskap och medborgerliga rättigheter kom att tillämpas allt mer restriktivt. Ungefär en fjärdedel av den Nordiska Unionens totala population lever idag som sk. illegala, i folkmun illrar.

I själva verket består gruppen illrar av människor med vitt skild juridisk status: Papperslösa, personer med olika grader av tillfälliga uppehållstillstånd, personer med annan typ av visum som olovligen försörjer sig inom Nordiska Unionen, samt personer med permanent men regionalt begränsat uppehållstillstånd som ändå vistas i annan region (t.ex. Norge eller Finland) än den tillåtna (t.ex. Sverige eller Danmark). Det som förenar grupperna är först och främst deras rättslöshet, korresponderande ekonomiska marginalisering och utsatthet för ekonomisk exploatering, samt utsatthet för diskriminering, trakasserier och hatbrott.

[I enlighet med forskningsetiska föreskrifter och högskolans policy redovisar föreläsaren även alternativa data från näringslivets forskningsråd: I absoluta termer har alla människor fått det bättre, tack vare att incitamenten för att arbeta påtagligt stärks av löne-, förmögenhets-, och rättighetsspridning. Attitydundersökningar visar entydigt att den totala mängden lycka i samhället samvarierar med grad av konservativa värderingar. Simon C. Turn kan med fördel beskrivas som en landsfader och positivt laddad förgrundsgestalt i det liberal-konservativa samförståndsbygget.]

 

***

Föreläsningsanteckningar 14/11 2034.

[Högskolans forskningsetiska nämnd, hädanefter kallad Nämnden, har i samverkan med näringslivets forskningsråd, hädanefter kallat Rådet, beslutat att benämna följande strukturförändring som varande ’av marginell betydelse’. Studenterna uppmanas att i sina kursutvärderingar särskilt ange om föreläsare i otillbörlig utsträckning uppehållit sig vid detta eller relaterade skeenden, samt om föreläsaren med kroppsspråk, minspel, understrykningar eller annan förment subtil kommunikation i motsats till policyrekommendationerna velat inskärpa vikten av teorin. Det är heller inte förenligt med riktlinjerna att specificera vilka organisationer eller partier som kopplas ihop med de PR-mässiga aktiviteter som avses.]

Under sent 10-tal vinnlade sig populistiska [alternativt ’folkligt förankrade’] fraktioner om att urholka sanningsbegreppet [alternativt ’bredda perspektivet’] genom att betona konspirationsteorier och faktoider. Negative campaigning, politisk spinn och ryktesspridning kom att dominera det politiska samtalet. Flera tankesmedjor och lobbyingorganisationer bedrev smutskastning och desinformationsarbete i stor skala genom att låta kadrer av kontorsslavar befolka sociala nätverk, diskussionsforum och kommentatorsfält. Vissa stora och medelstora företag har på senare tid emulerat detta beteende. [Nämnden och Rådet bestrider kraftfulla eller utpekande formuleringar i detta stycke.]

Det politiska konsensus som råder avseende individuellt val och konsumentmakt, har föranlett en kraftig ökning av ’annan propaganda’ [Nämnden och Rådet ber studenter särskilt uppmärksamma användandet av termer såsom ’nyliberal’ eller ’konsumistisk’ propaganda]. I samband med att omfattande frihandelsavtal rent juridiskt begränsat konsumenträtten, ökade aktiviteten bland konsumentupplysande NGO:er. [Rådet godtar också termen ’tillväxthämmande NGO:er’.]

Näringslivets [ansvarstagande och naturliga] reaktion blev en [jobbskapande upplysningskampanj], motsvarande den de politiska partierna och intresse-organisationerna bedrivit. I städernas marginaliserade ytterområden växte enorma kontorskomplex fram, sida vid sida med Det Andra Miljonprogrammets betongkonstruktioner. [Jobbskapande] i stor utsträckning befolkade betong[framstegstillvända] var billig och lätthanter[incitamentstrukturer för ökad trivsel] arbets[tillfällen], som inte heller [informationsöverskottet begränsas] att läcka till [informationsöverskottet begränsas].

[Error! Ordbehandlaren har inaktiverats. Högskolecensorns kansli har informerats.]

 

*** Epilog ***

Rättslösa och skygga skötte illrarna i regel sina underbetalda arbeten som kapitalets nätkrigare med stor nit.

TTIP tap, TTIP tap

TTIP, som Antropofagi har skrivit mycket om förut, har på senare tid blivit omdiskuterat även i de breda lagren av den offentliga debatten. Mycket fokus, som i den här SvD-artikeln, ligger på "investeringsskyddsmekanismen" som kallas ISDS. Framförallt handlar det oftast om huruvida tobaksbolag ska kunna stämma stater. Pedagogiskt exempel som är lätt att ta till sig, får en förmoda.

Är det då mord-företagens trumfkort visavi de demokratiska staternas handlingsutrymme som är det sjukaste med TTIP? Visst är det sjukt. Men ack, om det var det enda.

Även bortsett från ISDS är TTIP het baserat på bisarra premisser. Grejen med TTIP är nämligen att ta bort handelshinder såsom regulationer avseende konsumenträtt, miljöhänsyn, och säkerhet. The motherfucking sickness.

Syftet? Att vi ska handla mer. Att i större volymer skicka skit kort och tvärt över Atlanten. Med betoning på skit.

När är handel något värt? När så många som möjligt av de inblandade parterna blir så glada som möjligt. Jag har två hammare, noll spikar. Du har femtio spikar, noll hammare. Vi byter en hammare mot 25 spikar. Win-win! Båda kan spika! Vi skalar upp det hela, och uppfinner betalningsmedel som möjliggör lite mer indirekta transaktioner. Men syftet är fortfarande detsamma.

Om jag får en ammoniakstinn, självdöd kyckling för mina löneihopslavade fjälldollars, har jag då vunnit? Om resistenta digerdödsbakterier samtidigt har ökat något, mangroveträsken samtidigt minskat något, och min egen personliga hälsa samtidigt försämrats något? Nja.

Analogt med hur tillväxt ej bör förväxlas med utveckling, är handel i sig inte eftersträvansvärt. Handel är blott en medel för att nå en nytta. Om vi kan öka medlet genom att ta bort nyttan, då kan vi lika gärna atombomba Europa för att gynna byggsektorn.

Att TTIP sätter storföretagens vinster före demokratin är symptomatiskt för nyliberal policy överlag. Däremot är hela premissen felaktig, inte bara ISDS.

TTIP och dödsmedelsproducenterna

Ett av de största kapitalistiska folkmorden som pågår just nu är ohälsa via kost. Dagens ETC i morse gav lite klass-perspektiv på vad som ofta kallas "välfärdens pris" – nej, det är inte rika som drabbas, och det är inte ens rika länder. Stroke kryper ner i åldrarna bland personer utan högre utbildning, diabetes ökar lavinartat i utvecklingsländer. Läskföretagen riktar sin reklam mot fattiga.

Dead Prez har så klart varit klara över detta långe: Hela RBG Fitclub-projektet handlar om att lyfta POCs i USA ur ohälsa. stic.mans The Workout ger kostråd, träningsråd, och råd om hur man blir nykter. På Information Age breder DPZ ut sig om slaveriets sista utpost, den dåliga maten:

[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat Dead Prez' Scar Strangled Banner. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Slavery is over cousin
But then at lunch it wasn’t
If food is the last plantation
Then I’m Harriet Tubman
― “Scar Strangled Banner” by Dead Prez

(Harriet Tubman var det närmaste vi kommer en hjälte här i världen – en slavättling som ägnade sin livsgärning åt att frita slavar i 1800-talets USA.)

Plockar du upp dagens Dagens ETC ser du snart det rimliga i att beskatta exempelvis läsk högre pga. dess stora onyttighet. Strategin har implementerats i Mexico, och gett snabba resultat i form av minskad konsumtion.

Vad, frågar sig Antropofagi, för betydelse kan "frihandelsavtalet" TTIP ha för en sådan här strategi? TTIP hade möjliggjort för exempelvis Coca Cola att stämma exempelvis Sverige för utebliven vinst, skulle vi av folkhälso-relaterade skäl försöka begränsa läskkonsumtionen. TTIP säger att företagens vinst är överordnat exempelvis folkhälsa och demokrati.

När höger-gökarna klagar på klasshat, dvs. att vänster-vännerna hejtar på phat catsen, då glömmer/negligerar höger-gökarna att ett krig redan bedrivs mot de lägre klasserna. Människors liv spills över läskföretags vinster. Idag har tobaksbolagens ondska blivit mer eller mindre legitim att diskutera – kan vi inte hålla oss lite neutrala till sanningen och erkänna att läskjättarna med flera livdödsmedels-producenter skiter i människorna?

Kapitalism funkar inte, om man strävar mot en god värld för flertalet. Vi måste försöka styra en smula. Beskatta lärre-blarre, förbjuda reklam, subventionera hälsosam mat, och framförallt hålla företagen ansvariga för den skit de orsakar.

Det vi inte ska göra är att stifta lagar för att storföretagen ska kunna åsidosätta demokratiska beslut fattade av folkhälso-hänsyn.

Till agnostikern

Den som inte vet vad den ska tro om TTIP:s destruktiva potential kan läsa det här. Colombianska bönder förbjuds använda sina egna fröer, "tack vare" ett frihandelsavtal med USA. Istället måste bönderna köpa dyra fröer från Mosanto. Ni vet det här sköna företaget:

En fullkomligt havererad Star Wars-analogi

Jag kan redan inledningsvis erkänna att den Star Wars-analogi som det här inlägget är tänkt att bygga på inte kommer att vara fullkomligt konsekvent. Faktum är att den kommer att vara fullkomligt inkonsekvent. Detta beror främst på att amiral Ackbar var på rebellernas sida, inte på Rymdimperiets, men även på Ulrik Nilssons (m) ännu icke belagda kopplingar till Nation of Islam.

Hur som helst. Kolla in denna mycket komprometterande likhet:

Lika som bär: Amiral Arkelsten.

Sofia Arkelsten är som tagen ur en sci-fi-dystopi. Detta inte minst då hon hetsar för upprättandet av just ett repressivt överstatligt system à la Rymdimperiet. Jag pratar naturligtvis om TTIP, "frihandelsavtalet" som kommer att ge multinationella företag rätt att stämma stater om de begränsar vinster genom t.ex. lagstiftning, miljöregler eller folkhälsohänsyn.

Enligt Dagens ETC går Arkelsten så långt att hon fabricerar siffror om vad gemene man kommer tjäna på TTIP – sjuttonhundra spänn i plånboken, dvs. nära dubbelt så mycket som den sedvanliga populist-tusingen. I själva verket är det gemena män, snarare än gemene man, som kommer att få extra klirr i kassan.

Värre blir det. Jag har redan erkänt att det här blogginlägget kommer sväva ut en smula från den tänkta Star Wars-analogin. Amiral Arkelstens vapendragare, Ulrik Nilsson, ser nämligen ut så här:

Brother Mouzone?

Nilsson, som är den som tillsammans med Arkelsten torgfört lögnen om de där sjuttonhundra kronorna, klär sig strikt enligt Elijah Muhammads föreskrivna dress code. (Precis som t.ex. The Wire-karaktären Brother Mouzone.)

Ulrik Nilsson?

Okej, Nation of Islam är inte Rymdimperiet. Men det är en sjuk jävla sekt med en auktoritär ledare som nära nog skjuter blixtar ur fingrarna. Nuförtiden har Nation of Islam också starka band till scientologirörelsen (som Antropofagi tidigare har bashat här).

Alltså – både Arkelsten och Nilsson vill upprätta någon slags interplanetärt, nyliberalt, panafrikanskt kalifat i och med det fruktade TTIP. Kunde de åtminstone försöka dölja det en smula? Jag menar, det är inte så att SD klär sig i armbindlar med hakkors... Eller oj, jo förresten.

Så vad lär vi oss? What you see is what you get. Om det är ett rymdmonster och en bow tie-terrorist som har skrivit den där checken på sjuttonhundra spänn, då kommer den förmodligen studsa som en jävla pingisboll.

Varför TTIP är så förbannat bra

Så tycks TTIP-medvetenheten ha trängt in i den bredare debattfåran – SVT is on it. (Har skrivit om TTIP t.ex. här, här, och här.) En sak som är lite fjantig med för-argumenten – som exemplifieras av moderaternas argument i den här interpellationsdebatten, och Cecilia Wikströms (fp) uttalande i länkade SVT-artikel – är att det handlar om att skapa nya jobb. Hur ska då dessa jobba skapas? Jo, serru, genom att vi ska köpa mer prylar av varandra. Hur ska denna myckna transatlantiska handel då åstadkommas? Jo, genom att vi rationaliserar bort löjliga handelshinder såsom miljöhänsyn och folkhälso-relaterade regler. Alltså – vi ska få mer shieet som är lite, lite farligare för oss, och lite, lite sämre för miljön.

Plötsligt känns det som att hela skiten är en endaste fet omväg, en omväg som beror på ett feltänk närbesläktat med det som Roland Paulsen benämner i dagens DN – och som jag tidigare skrivit om t.ex. här, här, här, här och här. Det som Paulsen ogillar är hur vi tvingar folk att "jobba" i onödan. Arbetslösa tvingas till löjliga och plågsamma aktiveringsåtgärder – "gör arbetslösheten till ett helvete så att folk söker sig därifrån". Den här skiten är inget politikerna hymlar med. T.ex. anförde Reinis uttryckligen, i partiledardebatten inför EU-parlamentsvalet, att fattigdom var en utmärkt "drivkraft" i arbetslinjens Sverige. Fräschören.

Som jag mer utförligt förklarar i de inlägg jag länkar till ovan, behöver vi idag inte jobba lika mycket som på t.ex. medeltiden. Tack vare det vi lite slarvigt kan kalla "utveckling" så kan vi idag producera en större mängd shieet medelst en mindre mängd ansträngning. För att göra en lång historia kort kan vi idag chilla nästan hela dan, nästan varje dag, och ändå få öl och kebab utkört av en aldrig så trevlig statlig tjänsteman. Typ. Nämen, som sagt, läs alla mina tusen inlägg länkade i stycket ovan, jag orkar faktiskt inte ta om det här en gång till.

TTIP:s stora nytta kommer (allegedly) vara att skapa mer arbete genom att vi kan köpa mer, men sämre, prylar av varandra. Vi har gott om saker redan, och det vi behöver är knappast sämre saker – om något bättre saker. Om vi nu inte behöver dåliga prylar blir nästa fråga – behöver vi de jobb som består i att tillverka dessa usla prylar?

"Ja!", svarar en arbetslinjär allianspartist. Arbete är nämligen bra, vad i det än betår. Således är legenden om Sisyfos inte det minsta tragisk för en moderat – killen fick ju jobb!

Mer onödiga jobb och mer dåliga prylar. Och det enda vi behöver offra är vår demokrati och vår miljö! Nämen M, FP, KD och C, det låter ju verkligen som en jävligt bra deal när ni lägger fram det på det viset.

Sist av allt, angående dåliga vs. bra produkter, kan jag rekommendera dokumentären Glödlampskonspirationen för den som inte redan sett den. Filmen visar vad begreppet planerat åldrande består i, och hur företagen storligen fuckar konsumenter, medborgare och miljö varje dag i veckan, utav bara helvete. Själva namnet Glödlampskonspirationen syftar på den kartell av glödlampstillverkare som på 1920-talet beslöt att ingen glödlampa fick ha en hållbarhet överstigande 1 000 timmar, trots att man kunde tillverka lampor med flera hundra års hållbarhet. Planerat åldrande – tillväxt-gynnande, men på det där dåliga sättet som nyliberaler gillar.

Ett monstrum, men vilket?

Betänk följande abstract, som kommer från den här artikeln av Vitalia, Glattfelder och Battiston (2011):

”The structure of the control network of transnational corporations affects global market competition and financial stability. So far, only small national samples were studied and there was no appropriate methodology to assess control globally. We present the first investigation of the architecture of the international ownership network, along with the computation of the control held by each global player. We find that transnational corporations form a giant bow-tie structure and that a large portion of control flows to a small tightly-knit core of financial institutions. This core can be seen as an economic ’super-entity’ that raises new important issues both for researchers and policy makers.”

Artikeln, The Network of Global Corporate Control, behandlar den extremt komplexa väv av ägandeförhållanden som råder i dagens totalitära kapitalism. Författarna visar med all önskvärd tydlighet hur företag i ökad utsträckning äger varandra, eller delar av varandra, i och med stora aktieinnehav i andra företag. Detta kallas cross ownership.

När företagen blir större och rikare, vilket de totalt sett hela tiden blir, kan de köpa upp ännu större delar av andra företag. Dessa företag kan då i sin tur, i och med kapitaltillskottet, köpa upp ännu större delar av andra företag, och så fortsätter det tills företagen helt har köpt sig loss från sina mänskliga ägare. Kvar finns bara gigantiska företag som äger varandra.

En bild av hur Vitalia, Glattfelder och Battiston (2011) modellerar cross ownership.

Att företagen äger varandra är inte samma sak som att företagen äger sig själva. Anta att ett företag köper en stor aktiepost i sig själv – det enda som sker då är att de övriga ägarnas andel ökar, eftersom de äger fler av de aktier som ägs av andra än företaget självt. Att köpa egna aktier, s.k. buybacks, är in effect endast ett sätt att förstöra aktier, och därmed minska den totala mängden. Vilket naturligtvis ökar varje akties andel av totalen, och således koncentrera makten hos kvarvarande ägare. Genom att företagen köper varandra sker dock inte denna aktieförstöring.

Det vi ser är således en super-entitet, ett veritabelt monstrum av jätteföretag som äger varandra utan någon mänsklig styrning. Monstret lufsar omkring på vår jord, omkring och omkring för att beta. Det har naturligtvis ingen moral, såvitt vi människor kan förstå, eftersom det inte har något mänskligt medvetande. Kanske emergerar någon form av medvetande på en super-makro-nivå, men vi kommer aldrig kunna kommunicera med det, liksom vi själva aldrig kan ha ett meningsfullt utbyte med en mitokondrie eller någon annan organell.

Däremot försöker företags-monstret infiltrera vår värld, såsom vi själva försöker rota i cellernas inre när vi forskar eller botar sjukdomar. Det senaste cellgiftet som vi utsätts för är TTIP, som jag har skrivit om här och här. TTIP är ett försök av super-entiteten att eliminera vissa kroppar som tycks störa i super-entitetens eviga resursfrosseri. Det är regler och regleringar härledda ur demokratiska processer som jag talar om. Det är dessa substanser, genererade inom demokratiska stater, som företagsmonstret icke kan tåla.

Artikeln kan, av en tråkig skeptiker, tolkas på ett lite annat sätt. Den tolkningen är att super-entitetens komplexa ägarförhållande-väv bara är ett annat sätt för eliten att åstadkomma vad nämnda buybacks gör, men mer indirekt. När företagen äger varandra, då äger de fåtaliga kvarvarande mänskliga ägarna desto mer av total-kakan, indirekt. Det är med andra ord några få personer som kontrollerar de få finansiella institutioner som direkt och indirekt äger företagsmonstret. Plötsligt sitter alltså en liten jävla kung på monstrets huvud, hållandes i tömmar och en liten ettrig piska. Monstret må vara trögrörligt och svårstyrt, men det är lik förbannat denna lilla jävla kung som kontrollerar hela dess väldiga kropp.

Jag behöver inte ens länka, för ni vet att det är sant när jag säger att klyftorna ökar, både lokalt i Sverige och globalt på jorden. Färre äger mer, och fler äger mindre. Vitalia, Glattfelder och Battistons kartläggning visar att det är ännu värre än vi alla fruktat – nästa allt som finns ägs av några väldigt mäktiga individer. Dessa findings går hand i hand med Gregory Clarks resultat som visar att den sociala rörligheten i bl.a. USA och Sverige är oändligt mycket lägre än man tidigare trott. Och då hade ”man” fanemig inga höga tankar om den sociala rörligheten. Att företags-fuckerz nu ska skala bort demokratin ytterligare via TTIP, det är icke acceptabelt. Vi vet att nyliberalerna är antidemokrater. Låt dem inte hållas.

Det var alltså den restriktiva tolkningen. Om man däremot tillåter sig en lite mer vidlyftig tolkning av artikelns resultat, ja, då hamnar man någonstans mellan Bibeln och Nostradamus. Super-entiteten kan nämligen med lite god vilja anses vara det odjur som ska stiga ur havet på den yttersta dagen.

Kuriosa om odjuret: Det har tio horn och sju huvuden. Varje horn pryds av en krona, och på varje huvud står ett namn som hädar Gud. Odjuret ser ur som en leopard, men har en björns fötter och ett lejons gap. Odjuret har fått sin kraft och sin tron och sin stora makt från draken. Ett av odjurets huvuden har varit svårt skadat, men har nu läkt. Hela världen beundrar odjuret, och säger att "ingen är större än odjuret!" Odjuret har fått en mun som skryter och hånar allt som är heligt – detta pågår under 42 månaders tid. Odjuret regerar över alla världens stammar och länder och språk och folk.

Den som inte tycker att beskrivningen ovan passar in på en totalitär kapitalism eller ett företags-monstrum, kan beakta att Uppenbarelseboken faktiskt talar om två odjur. Ovan beskrivet är Odjuret från havet. Kanske ska vi istället vända oss till beskrivningen av Odjuret från jorden?

Odjuret från jorden har två horn som liknar ett lamms horn, och det har en röst som en drake. Det har för övrigt samma makt som det första odjuret, och är dess representant. Odjuret från jorden kräver att alla ska tillbe odjuret från havet. För att imponera på folk kan Odjuret från jorden få eld att falla från himlen. Genom dylika under bedrar Odjuret från jorden alla världens invånare, på uppdrag av nämnda Odjuret från havet. Det här är lite komplicerat, men Odjuret från jorden skapar också en bild av Odjuret från havet, och ger bilden liv, och bilden pratar och befaller att folk som inte tillber bilden ska dödas. Något av odjuren, oklart vilket, kräver att alla – både högt uppsatta personer och vanligt folk, rika och fattiga, fria och slavar – ska ha ett märke på högra handen eller på pannan. Utan detta märke kan man varken köpa eller sälja något. Märket är antingen odjurets namn, eller det tal som står i stället för dess namn. Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666.

Vad jag själv tror? Åh, så ytterst vänligt att Ni frågar! Okej, är det inte lite märkligt att Odjuret från jorden har en röst som en drake? Och att Odjuret från havet har fått sin makt från… en drake!? Det verkar som vi ser ett prima exempel på s.k. cross ownership. Det jag insinuerar är att super-entiteten, företagsmonstret, i själva verket representeras av båda odjuren. Alternativet är att odjur nr 1 representerar det kapitalistiska systemet, och odjur nr 2 representerar företagsmonstret. Eller att något av odjuren representerar den nyliberala propagandamaskinen.

Vad tror du?

Till osak(lighet)ens lov

Den här interpellationsdebatten, angående TTIP som jag skrivit om här, är bland det mest underhållande som skådats. Sjöstedt och Holm ställer fullt rimliga och mycket viktiga frågor om varför företags vinster ska låtas trumfa demokratiska beslut. Statsrådet Ewa Björling försöker inte ens slingra sig – hon skiter bara högaktningsfullt i att svara på frågorna, och upprepar ett mantra om att skydda investerare. Sen, i sitt sista inlägg, smäller hon till med själva huvudnumret. En studie i osaklighet, ett monstrum tidigare okänt i vårt hörn av världen, vi kan kalla den en osak. Björling säger att (v) är mot frihandel (vilket Sjöstedt vid flera tillfällen under debatten påpekat att man inte är), och att man väl hellre vill diskutera avtal med Cuba och Nordkorea. Björlings hår sprakar av statisk elektricitet när hon uttalar dessa ord. Som en efterskvätt kommer att (v) är "mot USA". Word, Ewa. Odla dina osaker i ditt osaksland.

Att högern är idioter, och att man är det med avsikt, det har jag varit inne på tidigare. Det är en riktigt bra strategi när man inte vill svara på obekväma frågor. Att man däremot jobbar för att inskränka demokratin genom TTIP, hur tänker man då? Demokrati är ju självaste trumfkortet som högerfolk och nyliberaler brukar vifta med, när man drar visan om "liberal demokrati". Men vet ni, det är inte så konstigt som det verkar. Nyliberalism är nämligen inte alls äkta liberalism, som bryr sig om demokrati. Nyliberaler arbetar de facto mot demokrati, som jag skrivit om här. När en nyliberal säger demokrati, då menar hen kapitalism. När en nyliberal talar om mänskliga rättigheter, då menar hen rättigheter för miljardärer att kränka alla andras rättigheter.

En fet mas skrev nyligen i ETC att en socialist är en liberal som tar sin liberalism på allvar. Socialisten har sökt en fördjupad förståelse av begreppet rättigheter, och dessutom förstått att alla har samma rättigheter. Nyliberalen, däremot, är en faslig mutation av den ursprungliga liberalismen. Nyliberalen säger rättigheter, men tänker privilegier. Nyliberalen talar om individen, men är oförmögen att greppa att kollektivet består av en mängd individer. Nyliberalens individer är väl specificerade, och ganska få.

Låter jag orimlig? Kolla på interpellationsdebatten jag länkar till, och döm själv vem du tycker orsakar osaker. Det är tydligt att högern, som jobbat hårt på att demontera välfärden, nu även är ute efter demokratin. Och man har osakliga argument som sitt weapon of choice.

För övrigt är det en smula ironiskt att man, när man skrollar ner från debatten och Björlings antidemokratiska utspel, ser den här bilden:

Vad blir PITT bakifrån?

Neofeodalism är ett ord jag tidigare vantolkat på grund av livlig fantasi. Neofeodalism innebär egentligen en situation där företagen tagit över, maso menos, men jag ville ha det till att beskriva den nuvarande situationen där adeln fortfarande robbar oss på våra dubloner. Jag tänkte på EU-subventioner till jordägare, men i själva verket handlar det om nationalstatens försvagade roll i en väldigt vilsen värld där feta fucking företag har mycket mer makt.

Den korrekta definitionen av neofeodalism blir tillämpbar angående TTIP. Att multinationals övertrumfar demokratins spelregeler och the rule of law, det är riktigt nasty ass shit. TTIP innebär att företag kan stämma nationer för utebliven vinst, och detta i en slags bisarr överstatlig företagstribunal. Om ett land vill införa mer långtgående miljöhänsyn, eller mer omfattande säkerhetsföreskrifter, kan detta anses inkräkta på storföretagens rätt till profit. Samma sak om väljarna säger nej till vinster i välfärden – då kan räntesnurrande riskkapitalister dra staten ifråga inför rätta. Framtiden är nu, som Non Phixion säger, och inte på ett trevligt sätt.

Eftersom svensk Näringsliv – intresseorganisationen för korrupta rövarbaroner, adelsmän och enprocentare – redan nu visar prov på totalitära tilltag när man förnekar väljarna rätt till kunskap och information genom att via Almega behärska den enda större medieaktör som inte är integrerad i den totalitära kapitalismens logik, kan utvecklingen bli ännu mer dystopisk framöver. Tänk er ett verktyg som ger näringslivet möjlighet att stämma en stat för minskad vinst, och tänk er hur det verktyget vänds mot informationsfriheten. Konsumenters rätt att veta vad man äter är starkt begränsad i t.ex. USA, där det är förbjudet att ange huruvida en vara innehåller GMO-grödor. (Upphovsrätt is a bitch.) Så vill vi inte gärna ha det va?

Näringslivet vill slippa regleringar, och TTIP är det perfekta verktyget för detta. Men näringslivet vill också kringgå den s.k. konsumentmakten. Näringslivet vill inte behöva ange vad man blandar i maten, var man tillverkar skiten, vem som slavar för vilka löner, vilka substanser som orsakar cancer, med mera etcetera och dylikt. Tobaksbolag stämmer redan idag stater för att de informerar om hälsoriskerna med cigaretter. Detta är applicerbart på en jäkla massa andra arenor. Vilka är de stora folkhälsoproblemen idag? Jo, förutom tobak och sprit så är det att folk äter crap. Men företag har så klart även att vinna på att mörka information om t.ex. produktionsvillkor och miljöpåverkan.

När företag, dvs. entiteter som enbart drivs av kortsiktiga vinstincitament, kan bestämma vad vi får veta och inte – då är loppet banne mig helt kört.