Ett monstrum, men vilket?

Betänk följande abstract, som kommer från den här artikeln av Vitalia, Glattfelder och Battiston (2011):

”The structure of the control network of transnational corporations affects global market competition and financial stability. So far, only small national samples were studied and there was no appropriate methodology to assess control globally. We present the first investigation of the architecture of the international ownership network, along with the computation of the control held by each global player. We find that transnational corporations form a giant bow-tie structure and that a large portion of control flows to a small tightly-knit core of financial institutions. This core can be seen as an economic ’super-entity’ that raises new important issues both for researchers and policy makers.”

Artikeln, The Network of Global Corporate Control, behandlar den extremt komplexa väv av ägandeförhållanden som råder i dagens totalitära kapitalism. Författarna visar med all önskvärd tydlighet hur företag i ökad utsträckning äger varandra, eller delar av varandra, i och med stora aktieinnehav i andra företag. Detta kallas cross ownership.

När företagen blir större och rikare, vilket de totalt sett hela tiden blir, kan de köpa upp ännu större delar av andra företag. Dessa företag kan då i sin tur, i och med kapitaltillskottet, köpa upp ännu större delar av andra företag, och så fortsätter det tills företagen helt har köpt sig loss från sina mänskliga ägare. Kvar finns bara gigantiska företag som äger varandra.

En bild av hur Vitalia, Glattfelder och Battiston (2011) modellerar cross ownership.

Att företagen äger varandra är inte samma sak som att företagen äger sig själva. Anta att ett företag köper en stor aktiepost i sig själv – det enda som sker då är att de övriga ägarnas andel ökar, eftersom de äger fler av de aktier som ägs av andra än företaget självt. Att köpa egna aktier, s.k. buybacks, är in effect endast ett sätt att förstöra aktier, och därmed minska den totala mängden. Vilket naturligtvis ökar varje akties andel av totalen, och således koncentrera makten hos kvarvarande ägare. Genom att företagen köper varandra sker dock inte denna aktieförstöring.

Det vi ser är således en super-entitet, ett veritabelt monstrum av jätteföretag som äger varandra utan någon mänsklig styrning. Monstret lufsar omkring på vår jord, omkring och omkring för att beta. Det har naturligtvis ingen moral, såvitt vi människor kan förstå, eftersom det inte har något mänskligt medvetande. Kanske emergerar någon form av medvetande på en super-makro-nivå, men vi kommer aldrig kunna kommunicera med det, liksom vi själva aldrig kan ha ett meningsfullt utbyte med en mitokondrie eller någon annan organell.

Däremot försöker företags-monstret infiltrera vår värld, såsom vi själva försöker rota i cellernas inre när vi forskar eller botar sjukdomar. Det senaste cellgiftet som vi utsätts för är TTIP, som jag har skrivit om här och här. TTIP är ett försök av super-entiteten att eliminera vissa kroppar som tycks störa i super-entitetens eviga resursfrosseri. Det är regler och regleringar härledda ur demokratiska processer som jag talar om. Det är dessa substanser, genererade inom demokratiska stater, som företagsmonstret icke kan tåla.

Artikeln kan, av en tråkig skeptiker, tolkas på ett lite annat sätt. Den tolkningen är att super-entitetens komplexa ägarförhållande-väv bara är ett annat sätt för eliten att åstadkomma vad nämnda buybacks gör, men mer indirekt. När företagen äger varandra, då äger de fåtaliga kvarvarande mänskliga ägarna desto mer av total-kakan, indirekt. Det är med andra ord några få personer som kontrollerar de få finansiella institutioner som direkt och indirekt äger företagsmonstret. Plötsligt sitter alltså en liten jävla kung på monstrets huvud, hållandes i tömmar och en liten ettrig piska. Monstret må vara trögrörligt och svårstyrt, men det är lik förbannat denna lilla jävla kung som kontrollerar hela dess väldiga kropp.

Jag behöver inte ens länka, för ni vet att det är sant när jag säger att klyftorna ökar, både lokalt i Sverige och globalt på jorden. Färre äger mer, och fler äger mindre. Vitalia, Glattfelder och Battistons kartläggning visar att det är ännu värre än vi alla fruktat – nästa allt som finns ägs av några väldigt mäktiga individer. Dessa findings går hand i hand med Gregory Clarks resultat som visar att den sociala rörligheten i bl.a. USA och Sverige är oändligt mycket lägre än man tidigare trott. Och då hade ”man” fanemig inga höga tankar om den sociala rörligheten. Att företags-fuckerz nu ska skala bort demokratin ytterligare via TTIP, det är icke acceptabelt. Vi vet att nyliberalerna är antidemokrater. Låt dem inte hållas.

Det var alltså den restriktiva tolkningen. Om man däremot tillåter sig en lite mer vidlyftig tolkning av artikelns resultat, ja, då hamnar man någonstans mellan Bibeln och Nostradamus. Super-entiteten kan nämligen med lite god vilja anses vara det odjur som ska stiga ur havet på den yttersta dagen.

Kuriosa om odjuret: Det har tio horn och sju huvuden. Varje horn pryds av en krona, och på varje huvud står ett namn som hädar Gud. Odjuret ser ur som en leopard, men har en björns fötter och ett lejons gap. Odjuret har fått sin kraft och sin tron och sin stora makt från draken. Ett av odjurets huvuden har varit svårt skadat, men har nu läkt. Hela världen beundrar odjuret, och säger att "ingen är större än odjuret!" Odjuret har fått en mun som skryter och hånar allt som är heligt – detta pågår under 42 månaders tid. Odjuret regerar över alla världens stammar och länder och språk och folk.

Den som inte tycker att beskrivningen ovan passar in på en totalitär kapitalism eller ett företags-monstrum, kan beakta att Uppenbarelseboken faktiskt talar om två odjur. Ovan beskrivet är Odjuret från havet. Kanske ska vi istället vända oss till beskrivningen av Odjuret från jorden?

Odjuret från jorden har två horn som liknar ett lamms horn, och det har en röst som en drake. Det har för övrigt samma makt som det första odjuret, och är dess representant. Odjuret från jorden kräver att alla ska tillbe odjuret från havet. För att imponera på folk kan Odjuret från jorden få eld att falla från himlen. Genom dylika under bedrar Odjuret från jorden alla världens invånare, på uppdrag av nämnda Odjuret från havet. Det här är lite komplicerat, men Odjuret från jorden skapar också en bild av Odjuret från havet, och ger bilden liv, och bilden pratar och befaller att folk som inte tillber bilden ska dödas. Något av odjuren, oklart vilket, kräver att alla – både högt uppsatta personer och vanligt folk, rika och fattiga, fria och slavar – ska ha ett märke på högra handen eller på pannan. Utan detta märke kan man varken köpa eller sälja något. Märket är antingen odjurets namn, eller det tal som står i stället för dess namn. Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666.

Vad jag själv tror? Åh, så ytterst vänligt att Ni frågar! Okej, är det inte lite märkligt att Odjuret från jorden har en röst som en drake? Och att Odjuret från havet har fått sin makt från… en drake!? Det verkar som vi ser ett prima exempel på s.k. cross ownership. Det jag insinuerar är att super-entiteten, företagsmonstret, i själva verket representeras av båda odjuren. Alternativet är att odjur nr 1 representerar det kapitalistiska systemet, och odjur nr 2 representerar företagsmonstret. Eller att något av odjuren representerar den nyliberala propagandamaskinen.

Vad tror du?